Läs hela reseberättelsen här - KABE Husbilsklubb

Resan tog drygt 40 minuter men väl framme vid destinationen hittade vi inte den turistbyrå
som skulle finnas på stationen. Istället frågade vi runt och fann till slut en hållplats för den
sightseeingbuss som vi hade siktet inställt på. Turen som tog drygt 1½ timme blev en klar
besvikelse. Bussen var gammal och skramlig, guideljudet knapp hörbart och chauffören
slarvig i sitt körsätt. Vi såg dock delar av staden och fick en del synintryck. Bättre kan ni, Grey
Lines, som driver verksamheten.
Jag hade inviterat Ewa, Linda och Jan‐Åke på födelsedagslunch och vi fann en mysig
kvarterskrog alldeles intill bussens slutstation. Där åt vi en mycket god trerätters lunch och
njöt av atmosfären. Kyparen tycktes vara överallt på en gång och såg till att alla fick det de
skulle ha och utan dröjsmål. Himla bra!
God mat och glad stämning vid födelsedagslunch
Mätta och belåtna promenerade vi tillbaka till järnvägsstationen och tåget skulle just gå till
Cascais. Problemet blev dock att de stängde dörrarna precis när vi skulle stiga ombord så
den ende som kom med var Jan‐Åke. Sedan gick tåget och vi andra stod kvar på perrongen.
Linda kunde dock ringa till Jan‐Åke och berätta att vi skulle komma med nästa tåg som avgick
20 minuter senare. I Cascais återförenades vi och kunde under kvällen avnjuta en flaska
skumpa med tilltugg; en bra födelsedag.
Söndag 10 oktober. Vi packade ihop på förmiddagen och ställde kursen mot Sagres (21), en
liten stad i Portugals och därmed Europas sydvästra hörn, vår hemifrån räknat mest avlägsna
25