Hovgårdstippen, Upplands hetaste tipp - Anders Svenson

12 Daphne 1998
A
Hovgårdstippen, Upplands hetaste tipp
dventivväxter är speciella inslag i floran
som fångar många botanisters intresse,
särskilt på eftersäsongen, då mycket
av den inhemska floran tunnat ut. Tippar är
växtmiljö för många främmande växter och
här följer en beskrivning av en tur till en tipp,
som under fjolåret var särskilt rik på sådana
växter.
Uppsalas anläggning Hovgårdstippen
öppnades i september 1970 på fastigheten
Hovgårdens mark. Idag täcker tippområdet
ANDERS SVENSON
40 ha, men den aktiva avfallsdeponin upptar
bara en del av denna yta. Tippen ligger intill
Östhammarsvägen, 2 mil nordost ut från
Uppsala. Området tillhör Rasbo socken och
dess RUBIN-kod är 11I9c 1903 och
angränsande koordinater. Tippområdet
omfattas inte av allemansrätten så man måste
skaffa tillstånd för att gå in på området.
Följande noteringar är från ett besök den
5/10 1997 tillsammans med Mora Aronsson.

9(1) Daphne 13
Lavalandskapet
Olika slags avfall på tipparna för med sig
sina karakteristiska adventivväxter. Uppsala
Energi deponerar aska i stora högar som ger
intryck av ett lavalandskap. Askan innehåller
uppenbarligen salter som läcker ut och floran
visar spår därav. Överhuvudtaget var
växtligheten gles på detta underlag, men
mållor som blåmålla och rödmålla Chenopodium
glaucum och C. rubrum tålde miljön.
I övergången till en jordtäckt del påträf-
fades intressanta växter som rysk sodaört
Salsola kali ssp. hibernica, bärmålla Chenopodium
foliosum, kranssalvia Salvia verticillata
och klipplin Linum austriacum.
Kompostdeponin
På en annan del av tippen förekom komposterat
hushållsavfall. På området fanns
också en deponi av plastpåsar som avskiljts
från hushållssoporna. Här anträffades diverse
gurkväxter som pumpa och jättepumpa,
Figur 1. Kycklinghirs (Echinochloa colonum) vilken hittades på Hovgårdstippen. Till skillnad från vanlig hönshirs
(Echinochloa crus-galli fig. 2) är blomfjällen släta, a: habitus, b: småax från sidan, c: småax visande övre
skärmfjäll, d: småax visande nedre skärmfjäll. Illustration modifierad efter Wiggins (1980).

14 Daphne 1998
Figur 2. Hönshirs (Echinochloa crus-galli). a: småax
visande nedre skärmfjäll, b: småax visande övre
skärmfjäll. Illustration modifierad från Hegi, G.,
1989: Illustrierte Flora von Mittel Europa. Bd. 3:1,
Parey, Berlin.
melon, gurka och vattenmelon Cucurbita
pepo och C. maxima, Cucumis melo och C.
sativus samt Citrullus lanatus. Ett antal potatisväxter
förekom också i denna miljö.
Mest notabla var kanske tomatillo och gyllenbär
Physalis philadelphica och P. cf. pruinosa
den senare ett litet upprättväxande
exemplar som ännu inte är slutgiltigt artbestämt.
Andra framträdande växter var några
senapsarter, troligen från fröavfall från senapstillverkningen
i Uppsala. Vi identifierade
vitsenap, svartsenap och sareptasenap Sinapis
alba, Brassica nigra och B. juncea,
Rötslamsdeponin
Kommunen förvarar rötslam i väntan på tillstånd
till spridning på åkrar. Depåerna är lätt
igenkännliga med ett tätt täcke av tomatplantor,
här och var med enstaka kapkrusbär
Physalis peruviana. Ovanligare växter i
havet av tomatplantor på Hovgårdstippen var
lindmalva Abutilon theophrasti och den
gröna formen av trädgårdsmålla Atriplex
hortensis. Alldeles i övergången till en
utplanad del med lerjord slingrade grovsnärja
Cuscuta scandens 1 bland tomatplantorna.
Lite längre ut på jordplanen hade uppenbarligen
fågelfröbemängt avfall hamnat.
Bland hönshirs Echinochloa crus-galli,
ogräsdurra Sorghum halepense och de två
Setariaarterna kolvhirs och grön kavelhirs S.
italica, och S. viridis växte en planta, som
påminde om hönshirs men var mindre och
hade en mindre blomställning med enkla
sidogrenar. En noggrannare titt på blomfjällen
visade att dessa var släta på ytan och inte
borstförsedda som hos hönshirs (se fig. 1 och
fig. 2). Gräset bestämdes till kycklinghirs E.
colonum, en art som tidigare anträffats bl a i
Göteborg.
Kungsljusparken
En del av tippen som tidigare använts som
deponi för avfall var nu övertäckt med lerblandad
jord och glest beväxt med ruderatväxter.
Floran dominerades av kungsljus och
åtminstone fem olika arter identifierades. Det
mest dominerande intrycket kom från
praktkungsljus Verbascum speciosum men
talrikast var det litet mindre greniga kungsljus
V. lychnitis som växte här i sin vitblommiga
form. Ett gulblommigt kungsljus förekom
också, påminnande om grenigt kungsljus,
som möjligen kunde vara en hybrid
mellan detta och någon annan art.
Flera arter är säkert obeständiga och har
försvunnit till nästa säsong, men en del återkommer
och ytterligare andra kan dyka upp.
Någon kanske sprider sig med transporter
längs vägarna och etablerar sig i omgivningarna.
Denna beskrivning visar att trots sitt
motbjudande yttre kan en tipp i högsta grad
vara värd ett besök.
Litteratur:
Wiggins, I. R., 1980: Flora of Baja California, Stanford
University Press, Stanford.
Rättelser:
1. Fyndet av Cuscuta scandens har senare
ombestämts till Cuscuta campestris,
amerikansk grovsnärja.