Bortom_Big_Five_28_nov_noc _pm_metod.pdf - Från One.com

Det är möjligt att validiteten hos testet inte ökar – men heller inte minskar – genom korrektion
för skönmålning. Detta skulle i så fall kunna bero på att bluffmakare i en testsituation lyckas
bluffa också i andra situationer.
Korrektion för gemensam varians i kriterier och testdata
Valideringen av ett test måste ta hänsyn till att det kan förekomma gemensam varians som
beror på att både kriterier och testet påverkas av tendensen att ge taktiska svar. Därför kommer
statistiska korrektioner att göras i denna rapport i syfte att utesluta att valideringen påverkats
av denna faktor. Såvitt jag kan se brukar man sällan använda en sådan metodik vid validering
av personlighetstest. Det är ett vanligt påstående att taktiksvar inte påverkar validiteten
[193]. Detta är en halvsanning. Det beror bl. a på om taktiksvar också påverkat kriterierna.
Om det finns en sådan påverkan bör den leda till högre korrelationer på grund av att det finns
en viktig gemensam komponent hos testvariabler och kriterier. Efter korrektion erhåller man
då en konservativ uppfattning om styrkan på sambandet.
Validering kommer i denna rapport att göras av enskilda testskalor och av ett samlat mått på
jagstyrka. Strategin här är att relatera vissa av komponenterna till alternativa mått på samma
dimension, t ex att relatera testets mått på extraversion till ett mått på samma variabel i ett
oberoende FFM-test. Detta är en form av begreppsvalidering. I vissa fall har vi också möjlighet
att göra begreppsvalidering i vidare mening, t ex att relatera testets mått på social förmåga
till ensamhet eller bristande balans i livssituationen.
Kriterier
Självbedömd arbetsprestation
Ett arbetspsykologiskt test måste utvärderas i relation till arbetsresultat. Jag har därför i Studie
1, som avrapporteras i nästa avsnitt av rapporten, samlat in data avseende de testades arbetsprestation.
En uppdelning mellan kärnuppgifter och sociala aspekter (”organizational citizenship
behavior”) har föreslagits av Motowidlo [178] och användes här. Det var de testades
egna bedömningar som låg till grund för dessa två kriterier. Omfattande forskning tyder på att
sådana självbedömningar är användbara som mått på prestation [6; 94], inklusive den tidigare
studien av ett test på jagstyrka [258]. Ett visst värde tycks alltså vara klart dokumenterat för
"subjektiv" framgång; detta gäller inte bara individer utan även på organisationsnivå [293].
Henemans tidiga studie är intressant eftersom han visade att självskattningar fungerade bra i
en situation där inget av stor vikt stod på spel för de testade – detta är ju fallet i flera av de
studier som rapporteras här.
Självbedömd arbetsprestation är en problematisk variabel eftersom det är väl känt att de flesta
systematiskt överskattar sin egen prestation [34; 58] Detta är emellertid en fråga om nivå på
bedömningen och om alla har ungefär samma tendens att lägga till ett visst positivt tillskott så
behöver inte variabeln som sådan vara mindre informativ, när det kommer till variationer mellan
individer. Det är också intressant att notera att problemet tycks vara störst när det gäller att
bedöma, och minnas, sina mindre lyckade prestationer. Ett visst värde tycks alltså vara klart
dokumenterat för "subjektiv" framgång; detta gäller inte bara individer utan även på organisationsnivå
[293]
54