Bortom_Big_Five_28_nov_noc _pm_metod.pdf - Från One.com

Som framgår av Tabell 13.9 finns det vissa tendenser till skillnader mellan utbildningsgrupper,
främst i EI och social förmåga. Storleken på effekterna över samtliga grupper är inte särskilt
betydande, men i vissa fall finns klart lägre värden hos den grupp som har lägst utbildningsnivå.
Om man har en grupp som är demografisk heterogen i t ex en urvalssituation måste man ta
ställning till om man vill korrigera för de skillnader som visats här. Ska t ex kvinnor enbart
jämföras med kvinnor i EI? Jag anser inte det. De skillnader som kommer fram mellan kön
och utbildningsgrupper är troligen reella, det är bara om man anser att de är artefakter som
man bör korrigera bort dem. Vill man styra ett urval genom olika kvoter för köns-, ålders- och
utbildningsgrupper är det en annan sak. Det är enkelt att göra utan att gå omvägen över ny
standardisering av testdata.
Prövning av validiteten hos den normativa mätningen i Big
Five Plus
De mätningar som görs i Big Five Plus är i grunden normativa. Detta betyder att de syftar till
att mäta variation mellan individer. En person med en 9:a i emotionell stabilitet antas vara
mera emotionellt stabil än en som har t ex en 2:a, eller 8:a för den delen. Detta kan låta självklart
men är det inte. Hur motiverat det är att göra sådana tolkningar beror på den psykologiska
tolkningen av skalan. Vissa människor tenderar ju att skönmåla bilden av sig själv, eller
kanske av andra skäl att hamna på höga värden utan att dessa kan jämföras med andra personers.
Enligt ipsativ mätfilosofi finns information att hämta enbart från jämförelser inom individen.
Man kan t ex säga att en person är mera emotionellt stabil än hon är kreativ, men inget
kan därifrån sägas om hur hon ligger till i kreativitet eller emotionell stabilitet i förhållande
till andra personer.
Det finns ett antal teoretiska skäl till att den ipsativa mätfilosofin leder in en återvändsgränd.
Dessa utreds närmare i Bilaga 3. Det är emellertid också en empirisk fråga i vilken mån ett
system för normativa mätningar har något att ge utöver den intra-individuella informationen.
Visar det sig att det normativa systemet ger betydligt bättre förklaringskraft än det ipsativa har
vi ett stöd för den modell som ligger till grund för de normativa mätningarna.
För att göra en empirisk prövning av den normativa mätningens validitet genomfördes först en
transformation av de normativa mätningarna till intra-individuella z-värden 45 . Detta gjordes
genom att först beräkna varje persons medelvärde i de olika skalorna (efter korrektion för
skönmålning), samt den intra-individuella standardavvikelsen för varje person. Dessa parametrar
användes sedan för sedvanlig beräkning av z-värden. De ipsativa mätvärden som skapades
på det beskrivna sättet uttrycker om en individs testpoäng ligger över eller under hennes
eget medelvärde, inte gruppens. Märk att dessa ny z-värden inte är linjärt relaterade till de
ursprungliga normativa mätvärdena om man räknar över individer. Olika individer har ju olika
medelvärden och standardavvikelser. Se Tabell 13.10 för sambanden mellan normativa och
ipsativa mätningar. De är höga men långtifrån perfekta.
45 Enligt formeln z=(X-M)/SD, där M är individens medelvärde över samtliga testvariabler och SD hans eller
hennes standardavvikelse, likaså över samtliga testvariabler. X är råvärdet, z det standardiserade värdet.
132