Bortom_Big_Five_28_nov_noc _pm_metod.pdf - Från One.com
Bortom_Big_Five_28_nov_noc _pm_metod.pdf - Från One.com
Bortom_Big_Five_28_nov_noc _pm_metod.pdf - Från One.com
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Betyder personligheten något som prognosfaktor i arbetslivet? Svaret är självklart ja om man<br />
frågar praktiker och folk i allmänhet. Personligheten är enormt viktig, enligt en mycket vanlig<br />
uppfattning. Ett exempel: varför misslyckas många chefer? Hogan har en intressant diskussion<br />
av den saken [104; 105], utifrån ett personlighetperspektiv. Sambandet mellan ledarens<br />
personlighet och sätt att fungera och organisationens framgång är en komplex sak, men högst<br />
reell [133; 298]. Burke [32] skriver:<br />
“Leaders that fail behave in ways reflective of their personality that limit or derail their careers. These flaws<br />
include arrogance, aloofness, perfectionism, insensitivity, selfishness and betraying the trust of others.”<br />
Det verkar alltså som om personligheten är mycket viktig. Men i en huvudfåra inom forskningen<br />
finns det en annan syn på saken. Mischel visade i ett inflytelserikt arbete att sambandet<br />
mellan personlighetsdimensioner och arbetsresultat (kriterier) 3 var lågt, i korrelationstermer<br />
omkring 0,3 [176]. Det verkade därför som om personligheten var oanvändbar och arbetsresultat<br />
nästan omöjliga att förutsäga, på individnivå. Hans tes har emellertid numera övergetts<br />
4 , av flera skäl:<br />
• Sambandet är mycket starkare om man relaterar personlighet till grupper av kriterier,<br />
inte bara till ett<br />
• Nya personlighetsdimensioner har visat sig vara bättre än de traditionella. (Mera om<br />
dem senare i rapporten)<br />
• Arbetsresultat kan ganska väl prediceras utifrån beteende i liknande situationer, en<br />
princip som kallats ”more of the same” [113]<br />
• Det finns konsistens i beteendet inom en och samma typ av situation, åtminstone för<br />
somliga personer. Mischels fortsatta forskning har varit inriktad på att förstå denna typ<br />
av konsistens och intressanta resultat har uppnåtts men de är knappast än så länge av<br />
praktiskt intresse [177]<br />
Det är främst punkt 2 som ger upphov till viss optimism för den som arbetar med personlighetstest.<br />
Punkt 4 ger också grund för optimism på längre sikt. Det måste emellertid understrykas<br />
att personlighetstest aldrig når fram till prognoser som är perfekta, eller något i närheten<br />
av perfekta. Det kan bero på att vi ännu inte har tillräckligt bra test. Det kan också bero på att<br />
andra faktorer hos individerna har inverkan, som deras intelligens och kontaktnät samt ickepsykologiska<br />
variabler som sjukdomar. Det kan slutligen även bero på att faktorer utanför<br />
individen inverkar, t ex hennes närmiljö på arbetsplatsen eller i familjelivet. Vi ytterst lite om<br />
hur mycket de externa faktorerna betyder jämfört med dem som är knutna till individen.<br />
Aktuell forskning låter oss komma litet vidare med dessa frågor. Det är viktigt att jämföra<br />
personlighetens betydelse med andra prognosfaktorer. Schmidt och Hunter [235] visade i en<br />
stor meta-analys att IQ var en kraftfull prognosfaktor och att personlighet kunde bidra utöver<br />
IQ. Tidigare på 90-talet hade amerikanska arméns stora ”Project A” kommit fram till samma<br />
sak [170].<br />
3<br />
Ett kriterium är en dimension som uttrycker det som man vill göra en prognos av med hjälp av ett test, t ex<br />
arbetsprestation.<br />
4<br />
En detaljerad kritik av Mischel finns i en artikel av Eysenck och Eysenck [68].<br />
13