Bortom_Big_Five_28_nov_noc _pm_metod.pdf - Från One.com

Testvärdena efter korrektion för skönmålning är differenser, skillnader mellan erhållna råvärden
och värden predicerade utifrån de två skönmålningsskalorna. Differenser kan förväntas ha
lägre reliabilitet än de skalor som differenserna beräknats på [144; 218]. Korrektionen för
skönmålning innebär att man bildar differenser – i detta fall mellan råvärden och predicerade
värden på grundval av de två taktikskalorna. Differenser förväntas på grundval av klassisk
testteori ha lägre reliabilitet än de ingående variabler på vilka differensen beräknats. Å andra
sidan kan felspridningen ändå vara mindre för differensmåttet.
För att analysera dessa effekter användes det fullständiga normdatamaterialet. För varje index
och för varje enskild testuppgift genomfördes korrektionen för skönmålning 44 . De korrigerade
testuppgifternas alfa-värde beräknades, liksom felspridningen, se Tabell 13.2 i Bilaga 2. .
I Tabell 13.2 ges reliabiliteter för de korrigerade testvariablerna, samt standardavvikelser för
mätfelen i de ursprungliga råvärdena och i de korrigerade värdena. Tabellen visar att reliabiliteten
som väntat sjönk, i genomsnitt från 0,77 till 0,72 – men också att felspridningen minskade
från 0,30 till 0,26 i genomsnitt (ca 14 %). Felspridningen torde vara det mera relevanta
måttet på tillförlitlighet i ett diagnostiskt test. Slutsatsen är att de korrigerade testvärdena är
mera tillförlitliga än de ursprungliga.
Ja-sägartendensen
En ofta diskuterad, möjlig felkälla vid användning av självrapporttest är jasägartendensen. I
ett klasiskt arbete visade Couch och Keniston att det fanns en sådan tendens och de konstruerade
en skala för att göra en indirekt mätning av den [45]. Forskningen som sedan följt är inte
speciellt omfattande, och svaga eller icke-existerande effekter har rapporterats; se t ex [217].
Andra har uppfattningen att felkällan är vanlig och stark [137], åtminstone när det gäller attitydmätning.
Det är ett vanligt råd att skalor skall vara balanserade mellan positivt och negativt
formulerade uppgifter, och det antas – kanske som en självklarhet – att detta eliminerar risken
för inverkan av en jasägartendens.
Om en generell jasägartendens finns skall uppgifter tendera att vara positivt korrelerade oavsett
innehåll och oavsett om de är positivt eller negativt formulerade. En uppgiftsanalys på
samtliga 201 självrapportuppgifter i testet gav en alfa-koefficient på 0,83, vilket är ett stöd för
att jasägartendensen existerar – men är den stark? Den genomsnittliga interkorrelationen var
endast 0,02. Att alfa-koefficienten trots detta är så hög beror givetvis på att den bygger på så
många som 201 testuppgifter.
För att studera om balansen mellan positiva och negativa uppgifter hade någon betydelse för
en eventuell effekt av jasägartendens gjordes följande analyser. Den generella jasägartendensen
uppskattades som genomsnittet av samtliga 201 testsvar. Den korrigerades sedan för varje
index genom att minska med svaren på detta index. Syftet var att undvika samband som skulle
uppkomma till följda av att samma data ingick i indexet och måttet på jasägartendens. Se Tabell
13.2 för sambanden mellan testvariablerna och jasägartendens. Tabellen ger också data på
obalansen, dvs. skillnaden mellan antalet positivt och negativt formulerade uppgifter i skalorna.
44 Ostandardiserade residualer användes eftersom det var nödvändigt att beräkna spridningen men samma metrik
som den ursprungliga, okorrigerade, testvariabeln. Syftet var ju att uppskatta felspridningarnas storlekar på samma
skalor.
120