Brahehus slottsruin - BYGGNADSV Å RD

Kulturhistorisk förstudie och åtgärdsförslag 

Brahehus slottsruin 

Gränna socken i Jönköpings kommun 

Jönköpings län 

JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM 

Byggnadsvårdsrapport 2008:61

Rapport och foto: Robin Gullbrandsson 

Grafisk design: Anna Stålhammar 

Tryckning och distribution: Lena Sletteberg 

Jönköpings läns museum, Box 2133, 550 02 Jönköping 

Tel: 036-30 18 00 

E-post: info@jkpglm.se 

www.jkpglm.se 

Utdrag ur tryckta och ajourhållna ekonomiska kartor är återgivna enligt tillstånd: 

Ur karta © Lantmäteriet. Medgivande MS20067/02097. 

© JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM 2008

Innehåll 

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 

Brahehus tillkomst – ”för prospects skull” . . . . . . . . . . . . . . . . 6 

Brahehus förfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 

Brahehus konserverings- och restaureringshistorik . . . . . . . . . 10 

Händelsehistorik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 

Referenser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 

Brahehus idag – skadebild och åtgärdsförslag . . . . . . . . . . . . . 17 

Östra fasaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 

Norra fasaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 

Västra fasaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 

Södra fasaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 

Östmurens insida . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 

Nordmurens insida . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 

Västmurens insida . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 

Sydmurens insida . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 

Huvudbyggnadens inre . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 

Borggårdsmurarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 

Norra tornet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 

Södra tornet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 

Bilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30

Utdrag ur ekonomiska kartans blad Uppgränna 7E 7e 1993.

Inledning 

Brahehus slottsruin (RAÄ 43) i Gränna socken utgör en av de 

ruiner i Jönköpings län som ingår i länets fornvårdsprogram. Anläggningarna 

har mer eller mindre akuta vårdbehov till följd av 

bristande murverksunderhåll. Brahehus uppvisar partiellt risk för 

ras och är samtidigt en av länets mest besökta ruiner genom sitt 

läge vid motorvägen E4. Länsstyrelsen har diskuterat innehåll, inriktning 

och omfattning av ett åtgärdsprogram för ruinen tillsammans 

med Jönköpings läns museum och Stenmontering i Bohuslän 

AB. På länsstyrelsens uppdrag har Jönköpings läns museum utfört 

en kulturhistorisk förstudie och i samarbete med Stenmontering i 

Bohuslän AB gjort en utredning av ruinens skador och tagit fram 

ett åtgärdsprogram. Rapportansvarig har varit antikvarie Robin 

Gullbrandsson. 

Syfte 

Förstudien syftar till att klarlägga ruinens restaureringshistorik, vilka 

arbeten som utförts, hur och med vilka material de har skett och 

vilka avtryck de har lämnat i ruinen. Därigenom ökas kunskapen 

kring vad som är autentiskt. Direkt kopplat till upprättandet av ett 

åtgärdsprogram är kartläggandet av ruinens skadebild. Åtgärdsprogrammet 

skall ligga till grund för vårdinsatser som planeras utföras 

under kommande år. 

BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:61 • 

5

6 • BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:61 

Erik Dahlbergs förlaga till Suecia Antiqua av Brahehus torde ge en tämligen sannfärdig bild. Med all tydlighet framgår de rika fasadmålerier 

som utfördes av Johan Werner d.ä. JLM. 

Planritning av Brahehus. Norr är snett uppåt mot 

vänster. JLM. 

Brahehus tillkomst – ”för prospects skull” 

Ruinen av Brahehus ligger med vid utsikt på randen av Grännabergets 

förkastningsbrant. Även som ruin utgör slottet en del av det 

visuella samband som fi nns med Gränna stad, Visingsborg och Västanå 

slott. De tre slotten avsågs bilda en liksidig triangel. I samband 

med greve Per Brahe d.y:s byggnadsarbeten på Visingsborgs slott på 

1630-talet föddes tanken på ett lustslott på fastlandet i linje med 

Visingsborgs huvudaxel. Dess proportioner måste bli stora för att 

det skulle synas på avstånd. En viktig del i valet av plats var den goda 

utsikten. 1638 påbörjades det mödosamma arbetet med bygget, som 

krävde att sten forslades upp för branten. För yttermurarna till det 

kvadratiska huset i två våningar användes föga bearbetad marksten 

och till hörn- och fönsteromfattningar fi nhuggen sandsten. Innerväggarna 

murades av tegel. På grund av andra byggnadsarbeten i 

grevskapet gick arbetet långsamt. 1645 utfördes inredningen. Det 

valmade yttertaket var försett med en altan och i övrigt spåntäckt 

och struket med rödfärg och tjära. 1646 uppfördes murar kring en 

borggård. Dessa avtäcktes med torv och i borggårdens hörn restes 

torn med spiror. I det södra tornet, som troligen kom att fungera

som kök, grävdes en brunn. Det norra tornet fungerade som rustkammare 

med en källare som kan ha varit fånghåla. Arbetena på 

slottet leddes först av hauptmannen Julius Kemmener och sedan 

av murmästaren Hans Andersson och Per Byggemästare. Kring 

1650 arbetade Brahes hovmålare Johan Werner d.ä. med in- och 

utvändiga dekorationsmålerier. Kring fönster och hörn målades på 

putsen rika kolonnuppställningar och bladverk, vilka syns på Erik 

Dahlbergs teckning för Suecia Antiqua. Portarna omgavs med 

omfattningar i fi nhuggen sandsten. 1661 täcktes taket med plåt. 

Sedermera förhöjdes borggårdsmurarna. När Gränna började anläggas 

1652 orienterades parallellgatorna så att de var riktade mot 

Brahehus och därifrån kunde folklivet på dem betraktas. 

Brahehus kom i sin övre våning att rymma bostadsutrymmen och 

festsal och i den nedre fatabur och kök. Därtill fanns källare under 

hela huvudbyggnaden. Med andra ord var Brahehus mer än bara ett 

lustslott, snarare en permanentbostad. Per Brahe hade också tanken 

att slottet skulle kunna fungera som residens för hans maka när 

denna blivit änka, hon avled dock före det var färdigställt. Redan 

från början hade också greven visioner av slottet som ett besöksmål 

och funderade på att anlägga en krog där. Som egentlig bostad 

kom Brahehus dock aldrig att nyttjas. Slottets kvadratiska plan och 

altanprydda tak har paralleller i både Per Brahes senare tillkomna 

jaktslott Brahehälla och i Eksjöhovgård från omkring 1660. Förebilder 

står att söka hos en grupp renässansslott i Mälardalen från 

tidigt 1600-tal som kombinerar inhemsk byggnadstradition med 

kontinental palladianism. Brahehus placering ger ett eko av slotten 

längs de tyska fl oddalarna, en bild som Brahe var bekant med. 

Brahehus förfall 

Efter Per Brahes död 1680 övertogs Brahehus av brorsonen, greve 

Nils Brahe, vilken aldrig intresserade sig för slottet. Vid fl era tillfällen 

utsattes det förfallande slottet för inbrott och stölder. De fl esta 

inventarierna auktionerades ut i Jönköping 1697–1702. 29 september 

1708 brann slottet tillika med byn Uppgränna under en väldig 

storm. Tak, inredning, fl yglar, ladugård och stall brann ned. 

Under 1800-talet blev ruinen ett romantiskt utfl yktsmål och avbildades 

vid fl era tillfällen. Den äldsta kända bilden av ruinen är en 

gravyr från 1788 utförd av Linnerhielm. Vyn är från Gränna och 

visar att borggårdsmurarna ännu stod till en ansenlig höjd. Sedermera 

riksantikvarien Bror Emil Hildebrand berättar i sina reseminnen 

från 1828–29 att putsen till stor del var bevarad på murarna, 

men att innerväggarna var nästan helt raserade. Lundaprofessorn 

och arkitekten Carl Georg Brunius konstaterade vid samma tid att 

putsen ännu bara fragment av dekormåleri. 1848 besöktes ruinen 


Den äldsta avbildningen av Brahehus fi nns på Johan 

Werner d.ä:s porträtt av Per Brahe d.y. i sitt grevskap 

någon gång på 1640-talet. Här syns den triangel som 

de tre slotten Brahehus, Visingsborg och Västanå bildar 

med Gränna kyrka i mitten. Brahehus har ännu inte 

fått sin fasaddekor. JLM. 

Linnerhielms kopparstick från 1788 är den första kända 

avbildningen av Brahehus som ruin. JLM. 

7


Tuschlavering av Juhlin från tidigt 1800-tal. JLM. 

Brahehus skildrad i en romantiskt präglad litografi från 1828 efter förlaga av 

M G Anckarsvärd. Nedan litografi av okänd upphovsman. JLM. 

av konsthistorikern Nils Månsson Mandelgren. Teckningar och 

fotografi er från förra sekelskiftet ger en bild av hur långt förfallet 

då var gånget. Krönpartierna på huvudbyggnaden uppvisar en 

sicksackprofi l och valven över de båda yttre fönsteröppningarna 

i östfasaden är helt kollapsade och har i sitt fall även demolerat 

valven till fönsteröppningarna i våningen under så att fasaden har 

två genomgående rämnor. Kring nästan alla fönsteröppningar är 

omfattningarna mer eller mindre bortfallna och i nordfasaden har 

valven över nedervåningens västliga och östliga fönster rasat och 

skapat stora rämnor. Den invändiga putsen är till stor del nedfallen 

och hela interiören har meterhöga rasmassor. Av borggårdsmurarna 

är den sydliga utrasad och tornen är ruinerade nästan ned till fönsterbottnarna 

i deras övre våning.


Ruinen år 1877, fotograferad av C F Lindberg. I stort sett befann sig ruinen i detta skick när 1910-talets restaurering påbörjades. Fönsteromfattningar 

och murkrön är kraftigt skadade, södra borggårdsmuren helt ramponerad. Observera att södra fasaden ännu hade ganska mycket 

puts kvar. JLM. 

9


Fotografi från 1910-talets restaurering, sydmurens insida. Lägg märke till de omfattande ommurningsarbetena i anslutning till fönsteröppningar 

och krön. En väsentlig del av den inre stenbeklädnaden hade tydligen fallit ned från murkärnan. Mellan de båda fönstren är en nu 

försvunnen putstyta med dekormåleri i form av slingor. ATA. 

Brahehus konserverings- och 

restaureringshistorik 

1910-talet - ruinen räddas 

Planer på Brahehus konservering formulerades redan 1891. Detta 

år uppgjorde Vitterhetsakademien en stor plan för underhållet 

av fastlandets viktigaste ruiner, däribland Visingsborg och 

Brahehus. Detta arbete leddes av antikvarien Emil Eckhoff . 

Först 1909 anslogs dock medel till Brahehus konservering. 

Arbetena igångsattes 1911 och slutfördes 1913 under ledning av 

byggmästare A Erlandsson efter Eckhoff s anvisningar. En stor del 

av rasmassorna avlägsnades från ruinens inre, men man grävde 

aldrig ned till den ursprungliga golvnivån. Fönsteröppningarnas 

omfattningar återuppmurades med befi ntlig huggen sandsten och 

nytt tegel. I nedre våningen fi ck fönstren nya tegelvalv medan 

fönstren i övre våningen försågs med avbärande järnbalkar

Ruinen efter 1910-talets restaurering. Fotografi från 1930-talet. JLM. 

som krön. Det är dock oklart om nedervåningens fönster 

ursprungligen var välvda annat än mot borggården. På Dahlbergs 

teckning har de raka krön. Södra fönsteröppningarna i östra 

muren och de yttre i den norra återskapades med nya helt nya 

murverk. Murkrönen ommurades och påmurades något för att 

få en jämnare mer lättavtäckt profi l. Avtäckningen skedde med 

cement som även användes till det omfattande omfognings- och 

murningsarbetet. En tunnslipsanalys har visat att det var en 

kombination av luftkalk och portlandcement. Troligen fi ck även 

fönsterbottnarna sina betongskollor vid detta tillfälle. Framförallt 

på insidan var murverket skadat, medan det var mer intakt på 

utsidan. De raserade delarna av borggårdsmurarna återuppfördes 

och alla murkrön på borggården avtäcktes med grästorv. 

1950-talet – ny konservering 

1926 inspekterades ruinen till följd av att det sydöstra källarvalvet 

rasat in. Någon åtgärd vidtogs ej vid detta tillfälle. Något underhållsarbete 

på ruinen kom inte att ske under kommande två decennier. 

1935 framfördes klagomål på att ruinens inre var belamrat med 

byggnadsställningar från restaureringen och bevuxet med buskage. 

Gräset på torven på borggårdsmurarna var till stor del bortvissnad. 

1946 konstaterade landsantikvarie Gunnar Svahnström att ruinen 

var i dåligt skick. I murkrönens cementavtäckningar hade sprickor 


Flygfotografi från 1934. ATA. 

11


Västmurens insida efter omfogning 1958. Fotograf: Ivar 

Meurling. JLM. 

1958 års konservering. Omfogning av huvudbyggnaden och konservering av 

tornen. Fotograf: länsskogvaktare Ivar Meurling. JLM. 

uppstått och vatten trängde in med frostsprängning som följd. Flera 

av de tegelmurade fönstervalven uppvisade frostsprängt tegel och 

i huvudbyggnadens nordöstra hörn hade en större vertikal spricka 

uppstått. 

1958 genomfördes omfattande konserveringsinsatser med fi nansiering 

från Riksantikvarieämbetet och Gränna hembygdsförening. 

Arbetsledare var byggmästare Bertil Carlsten som tidigare svarat för 

restaureringen av Visingsborg. Arbetena utfördes under antikvarisk 

kontroll av landsantikvarie Allan Nilsson. En ny murkrönsavtäckning 

utfördes av armerad betong som sedan asfalterades. Skador 

i tegelvalven lagades. Murarna gicks över såväl in- som utvändigt 

varvid lösa stenar fastsattes och skadade fogar nygjordes med vad 

som troligen var kalkcementbruk. I detta arbete infattades också de 

tidigare endast nödtorftigt åtgärdade tornen. En smärre utgrävning 

gjordes av det inrasade källarvalvet av två grännaungdomar under 

ledning av landsantikvarien. I det södra tornet byggdes ett tak över 

lösa, huggna stenar som hade påträff ats i rasmassorna. Tornets fönsteröppningar 

murades igen med sten och tegel. 

1970-talet – utgrävning och restaurering i motorvägens 

skugga 

1960 började en ny dragning av riksväg 1 i form av motorväg att 

diskuteras. Den slutgiltiga sträckningen kom att gå över Grännaberget 

och passera Brahehus på ett avstånd av ca 50 meter. 1972 

var motorvägssträckan färdig att ta i bruk. I anslutning till ruinen 

hade Vägverket anlagt en rastplats efter många års diskussioner med 

landsantikvarien och Riksantikvarieämbetet som motsatte sig att 

även en bensinstation skulle ingå.

Som en följd av motorvägsbygget gjordes 1971–73 en AMS-fi nansierad 

arkeologisk och byggnadshistorisk undersökning av ruinen. 

Amanuens Britt Åstrand från Jönköpings läns museum stod för 

ledningen av dessa arbeten som utfördes av personal från AMS 

skogsstation i Ödeshög. Flera av landets ruiner blev föremål för 

liknande beredskapsarbeten under 1970-talet. De resterande rasmassorna 

i huvudbyggnadens inre avlägsnades och resterna av inre 

mellanväggarna blottades. Dessa murar av sten och tegel var överlag 

i dåligt skick; tegel och murbruk hade i stor omfattning vittrat bort. 

De fynd som gjordes bestod huvudsakligen av fönsterglas, spik, 

kopparbleck från taket, fragment av kakelklädda spisar och huggen 

sten. Rester av dekormålad puts på murresterna kunde konstateras 

liksom på insidan av östmuren. Sistnämnda demonterades 1974 

och konserverades av Sven Wahlgren. Även trappan i huvudbyggnadens 

nordöstra hörn frilades. Det sydöstra källarvalvet rensades 

från rasmassor. Även i de båda tornen avlägsnades rasmassor. I det 

södra tornet påträff ades därvid en brunn. Borggårdens kullerstenstäckning 

togs fram. 

Program för restaureringsinsatserna hade tagits fram av ingenjör 

Helmer Forsvik vid Riksantikvarieämbetets vårdsektion. Markytan 

i huvudbyggnaden avjämnades med rasmassor, grusades och försågs 

med dräneringsrör som mynnar genom bomhål i ruinens sydvästra, 

sydöstra och nordvästra hörn. Mellanväggarna rensades från vittrat 

tegel och bruk varefter de murades upp sten och gammalt tegel så 

de fi ck en jämn yta. Murarna avtäcktes med stålslipade betongplattor 

med nätarmering. På samma sätt vederfors de två spisbottnar 

som tagits fram. Trappans spindel av huggen sandsten omfogades 

och avtäcktes med betongplatta. Även trappans olika plan belades 

med betongplattor, med undantag för de tre nedre intakta stegen. 

Järnbalkarna från 1910-talet målades i grått med rostskyddsfärg. 

De på berget vilande grundmurarna understoppades med jordfuktigt 

cementbruk. Lösa stenar i murarna fastsattes och alla skadade 

fogar in- och utvändigt omfogades. Det vittrande teglet i bl.a. fönstervalven 

på nedre våningen putsades över. Över de båda skadade 

källarutrymmena i söder göts ett betongvalv som stöttades av en 

betongvägg som även stabiliserade rasmassor därbakom. Det ganska 

välbevarade stenvalvet i sydöstra källaren förstärktes och kompletterades. 

Över valven lades plastmatta innan gruset påfördes. Till 

källarvalvet fl yttades de huggna eller målade stenar som påträff ats 

i rasmassorna och de som fanns i södra tornet. Till källaren sattes 

en port av tryckimpregnerat virke med handsmidda järnband. Övriga 

källarvalv fylldes upp med rasmassor. I norra tornet lades över 

befi ntligt tegelgolv ett lager plast och sedan grus och dräneringsrör 

med mynning på borggården. En befi ntlig spisbotten lagades och 

på denna lades en betongplatta. Fönsterbottnarna i norr och väster 

fogades med cement, den skadade östra försågs med betongplatta. 


Parti av huvudbyggnadens inre 1970. 1910-talets tegelvalv 

uppvisar vittringsskador. JLM. 

Borggårdens frilagda stensättning. JLM. 

13


Västväggen 1985 efter sin senaste omfogning. Murkrönen har fått ny avtäckning och fönsteröppningarna i övervåningen försetts med stickbågsvalv 

av putsat betongtegel. Förgrundens mellanväggar restaurerades 1971-73 varvid golvytan grusades. JLST. 

Uppmurning av valv med betongtegel kring befi ntlig 

järnbalk. JLST. 

Skador i murarna lagades. Över en påträff ad stentrappa i södra 

tornet byggdes en ny trappa av tryckimpregnerat virke. Brunnen 

stabiliserades med cementringar och cementlock. Väggarna lagades 

och golvytan grusades. Teglet i de igensatta fönstren slammades från 

utsidan. Borggårdens stenläggning plockades upp och återlades efter 

avjämning av markytan i sand. Ytan täcktes sedan med grus. Enligt 

den byggnadshistoriska rapporten skall gotlandskalk ha använts till 

alla fognings- och murningsarbeten på ruinen, vid Ernströms undersökning 

1984 konstaterades att det var ett hydrauliskt kalkbruk 

med hydraulisk kalk från Tyskland och rikt innehåll av sand. 

Efter avslutade arbeten beslutades att ruinen och dess skyddsområde 

skulle vårdas av ett arbetslag från AMS skogsstation i Ödeshög. 

1980-talet – senaste restaureringen 

1984–85 genomfördes förstärknings- och underhållsarbeten i enlighet 

med program av arkitekt Per Rudenstam, Huskvarna och Erik 

Persson ingenjörsbyrå, Jönköping. Även denna gång fi nansierades 

insatserna av AMS. Arbetena föranleddes av kraftiga rostangrepp 

på järnbalkarna i övre våningens fönster, som medförde rasrisk, 

och en kraftig sprickbildning i östmurens murkärna med tendens 

till utkalvning. Skadade murfogar rensades in- och utvändigt samt

omfogades med hydrauliskt kalkbruk med hög lufthalt (30–40%) 

från Ernström & Co, Serponit (vilket innehåller tysk hydraulisk kalk 

och luftkalk samt för hållfastheten dolomitkross). Större delen av 

skadorna var i anslutning till fönsteröppningarna. Det konstaterades 

att befi ntlig puts lossnat där murarna har inslag av tegel. Allt synligt 

tegel slammades med tunt hydrauliskt kalkbruk. Mot originalputs 

gjorde anslutningar med ett ”rent” kalkbruk med tillsats av bl.a. 

kogödsel som gav en påtaglig seghet. Brukets färg blev dock ej i 

överensstämmelse med putsen. Krönavtäckningen på huvudbyggnaden 

lagades med kalkcementbruk och försågs med självhäftande 

gummiasfaltsmembran av typen Bitutheme HD (Mataki). Överst 

lades 5 cm armerad betong med dilatationsfogar med 5 meters 

mellanrum. Järnbalkarna över fönsteröppningarna i övre våningen 

ingöts i betongvalv som kläddes med betongtegel satt i kalkcementbruk, 

detta putsades sedan med hydrauliskt kalkbruk. Det 

sprickande partiet i östra muren säkrades genom rostfria dragstag 

och uppmurandet av en stödmur i natursten som på samma gång 

blev en rekonstruktion av östmurens norra fönstervalv. Det gjordes 

bara begränsade åtgärder på nedre delarna av fasaderna åt norr och 

söder och inga på den västra. Borggårdsmurarna och tornen avsågs 

få ny torvavtäckning, men detta kom inte till utförande, inte heller 

vissa förstärknings- och dräneringsarbeten i källaren. 

Händelsehistorik 

1638–50 

Brahehus uppförs av Per Brahe d.y. (Lindqvist; Nisser) 

1680 

Brahehus övertas av Nils Brahe. Förfallet börjar. (Lindqvist) 

1708 

Brahehus brinner upp. (Linqvist) 

1911–13 

Brahehus restaureras. Fönsteromfattningar, valv och murkrön åter- 

och ommuras. Murkrönen avtäcks med cement, vilket även används 

till murning och fogning. Järnbalkar inläggs över fönsteröppningarna 

i övre våningen. Borggårdsmurarna återuppförs och avtäcks 

liksom tornen med grästorv. Antikvarie Emil Eckhoff , Vitterhetsakademien. 

Byggmästare A Erlandsson. (ATA; JLM) 

1958 

Ny konservering. Lagning av skadade tegelvalv och omfogning av 

delar av murverk, utfallen sten återmonteras. Ny krönavtäckning 

av armerad betong. Igenrasat källarvalv grävs delvis ut. Tornen restaureras. 

Byggmästare Bertil Carlsten, Visingsö. (ATA; JLM) 


1985 års krönavtäckning med gummiasfaltsmembran 

och cementbruk. JLST. 

Sydvästra hörnet med 1958 års krönavtäckning som 

på fl era ställen spruckit från underlaget. Fotografi från 

1983. JLST. 

15


Sydvästra hörnet efter 1910-talets restaurering. Ur 

Nisser. 

1971–73 

Ny restaurering. Bortschaktning av rasmassor och utgrävning. 

Friläggande och restaurering av mellanväggar, trappa samt två 

spisbottnar. Grusning och dränering av huvudbyggnadens golvyta. 

Utgrävning och restaurering av sydöstra källarvalvet. Vägg och tak 

av betong gjuts för att säkra utrymmet. Övriga källarutrymmen är 

fyllda med rasmassor. Murytor med skador omfogas och vittrande 

tegelvalv överputsas. Borggårdens stenläggning tags fram. Tornens 

inre friläggs och ordnas med trappa och grusyta. Ingenjör Helmer 

Forsvik, Riksantikvarieämbetets vårdsektion. Amanuens Britt 

Åstrand, Jönköpings läns museum. AMS skogsstation, Ödeshög. 

(ATA; JLM) 

1984–85 

De rostande järnbalkarna till övervåningens fönsteröppningar gjuts 

in i betongvalv som kläs med betongtegel och sedan överputsas med 

kalkbruk. Murverket i östra muren stabiliseras med rostfria dragjärn 

och en stödmur i form av ett rekonstruerat fönstervalv. Skadade fogar 

i ruinens inre och på delar av fasaderna ersätts med hydrauliskt 

kalkbruk. Ny krönavtäckning görs med gummiasfalt (Bituthememembran) 

och cementbruk. Arkitekt Per Rudenstam, Huskvarna. 

Erik Perssons ingenjörsbyrå, Jönköping. (ATA; JLM; JLST) 

Referenser 

Otryckta källor 

Antikvarisk-topografi ska arkivet, Stockholm (ATA) 

Folklivsarkivet, Lund 

Jönköpings läns museums arkiv (JLM) 

Länsstyrelsen i Jönköpings läns arkiv (JLST) 

Muntliga uppgifter, arkitekt Per Rudenstam, Huskvarna. 

Tryckta källor 

Ad patriam illustrandam. Hyllningsskrift till Sigurd Curman. Stockholm 

1946. 

Brunius, Carl Georg. Konstanteckningar under en resa år 1849. Lund 

1851. 

Cnattingius, Lars & Nanna. Ruiner – historia, öden och vård. Stockholm 

2007. 

Lindqvist, Gunnar; Fong, Olof. Lusthuset Brahehus. Jönköpings läns 

museum 1975. 

Nisser, Wilhelm. Konst och hantverk i Visingsborgs grevskap på Per Brahe 

d. y:s tid. Del I–II. Stockholm 1931.

Brahehus idag – skadebild och 

åtgärdsförslag 

Murverk och bruk 

Murarna är uppförda i skalmursteknik med marksten och huggen 

sandsten och en kärna av gjutmassa av kalkbruk och småsten. Murarna 

är ca 1,5 meter tjocka. Den huggna sandstenen har nyttjats 

till hörnkedjor i exteriören och till fönsteromfattningar i interiören, 

i sistnämnda fall är de bara bevarade till ca 50 %. 

Huvudbyggnaden har murkrönsavtäckningar av cement med fall 

mot ruinens insida. De tycks från marken vara i gott skick, men 

en korrekt bedömning kan bara göras genom inspektering från 

ställning. Krönen har en kraftig påväxt av gröna lavar. 

Fönsteröppningarna i huvudbyggnadens nedre våning har putsade 

rundbågsvalv av tegel från 1910-talet. Putsen är bitvis bortfallen 

och teglet på sina håll vittrat. Fönsteröppningarna i huvudbyggnadens 

övre våning har putsade stickbågiga valv av betongtegel 

på en stomme av betong, utfört 1984–85. Dessa är i gott skick. 

Fönsterbänkarna i övervåningen har betongavtäckningar medan 

solbänkarna endast är fogade. 

Ursprunglig puts och bruk utgörs enligt tunnslipsanalys (Torben 

Seir Hansen 1999) av ett svagt hydrauliskt kalkbruk med minimal 

tillsats av sand och luft. 1-2 mm stora klumpar av bränd kalksten 

fungerar som ballast och innehåller järn- och kiselföroreringar. 

Brukets styrka bedöms som hög. De många fogarna från 1910- och 

50-talens arbeten har cementhaltiga bruk. 1970- och 80-talens fogar 

och puts (i fönstren) är av hydrauliskt kalkbruk. Lämpligt kalkbruk 

för lagningarna måste både samspela med originalmaterialet och vara 

hållbart. På tegel måste bruket vara mycket svagt hydrauliskt. 


17


Murparti som säkrats med dragjärn. 

Östra fasaden 

Allmänt 

Markstensfasader med visst inslag av tegel, främst kring bomhål. 

Finhuggen sandsten på ytterhörn. Krön ommurade på 1910-talet. 

Muren över nedre våningens sydliga fönster tillkom 1913 och har ett 

oputsat tegelvalv. Muren över motsvarande fönster åt norr tillkom 

1984–85 och är klart avläsbar. Murpartiet norr om mittfönstret i 

övre våningen är sedan 1984–85 säkrat från kalvning genom tio rostfria 

dragjärn. I fasadens sydöstra hörn mynnar ett dräneringsrör. 

Status 

Smärre sprickbildningar fi nns på några ställen längs krönet. Fogsprickor 

och fogbortfall är begränsade till dessa områden och partier 

med inslag av tegel mitt på fasaden samt under fönstren i nedre 

våningen. 

Åtgärdsförslag 

Skadade partier rensas från löst bruk och omfogas (ca 5 kvadratmeter). 

Tegel slammas. Dräneringsrör av plast byts mot plåtrör.

Norra fasaden 

Allmänt 

Norra fasaden har i stor utsträckning bevarat sin ursprungliga vita 

kalkputs. Den är endast försvunnen längs krön, kring fönsteröppningar 

(delar som om- och återuppmurades på 1910-talet) och 

fasadens nederdel. Murverket av marksten har smärre inslag av 

tegel i de övre delarna och som omfattningar till fönstren i övre 

våningen. Två priveter mynnar vid marknivå, den ena med huggen 

sandstensomfattning. Tvärs över fasaden fi nns en rad med bomhål 

från byggnadstiden. 

Status 

Längs krönet har fogarna till största delen spruckit eller helt fallit 

bort. Åtminstone tre av krönstenarna förefaller från marken lösa. 

Skadade fogar fi nns även på delar av fasadens nederdel och under 

två av fönstren i övre våningen. Putsen på fönstrens 1900-talsvalv 

har stått sig bra på denna sida. Ursprungliga putsytor är överlag i 

gott skick utan några större sprickbildningar. Längst ned på västra 

änden kan dock bom konstateras. De enda påtagliga sprickbild- 


Krönpartiet uppvisar fogbortfall och originalpustens 

övre kanter står oskyddade med risk för frostsprängning. 

Fönstrens tegelomfattningar från 1910-talet är 

bitvis skadade med vittring och putsbortfall. 

19


Västra fasaden har den mest omfattande skadebilden, 

bl.a. till följd av att den inte åtgärdats på minst 50 år. 

ningarna är vid bomhål och vissa kanter. Flera foganslutningar har 

gjorts på fasadens nedre hälft på 1980-talet, för att förhindra vatten 

att tränga in bakom putsen. Merparten tycks ännu vara hela. Dock 

saknas anslutningar på fasadernas övre hälft. Påtagliga skador fi nns 

på putssjokens avslutning mot murkrönet. 


Murkrön och övriga skadade partier rensas från löst bruk och 

omfogas (ca 60 kvadratmeter). Översyn av originalputs utförs av 

konservator. Foganslutningar görs mot puts på fasadens övre hälft 

(ca 5 kvadratmeter). Fönsterbottnar i övre våning förses eventuellt 

med avtäckning för bättre avrinning. 

Västra fasaden 

Allmänt 

Större delen av fasaden har kvar sin originalputs. Den är bara 

bortfallen längs krönet, kring fönstren och längs fasadens nederdel. 

I anslutning till fönstren i övre våningen fi nns en del murverk 

av tegel. Mellan de båda våningarna är en rad med bomhål från 

byggnadstiden. 

Status 

Fogar har spruckit och bitvis fallit bort längs krönet. Murverk under 

fönstren i övre våningen är kraftigt skadat med bortfallna fogar, 

lösa stenar och tendens till kalvning. I det nordligaste fönstrets ena 

sida är fogar och sten bortfallet. Fasadens nedre del uppvisar också 

några sprickor och i anslutning till dessa skadade och bortfallna 

fogar. Originalputsen är överlag i god kondition men uppvisar 

sprickbildningar i sjokens nedre delar och i anslutning till fönsteröppningarna. 

Foganslutningar saknas genomgående. Fönstervalvens 

puts är hel åt denna sida. 


Västfasaden är den del av ruinen som har högst prioritet. Skadade 

fogar rensas från löst bruk och omfogas (ca 40 kvadratmeter). Troligen 

kräver murpartierna under övre våningens fönster nedplockning 

och återuppmurning, som i så fall skall ske likt befi ntligt. Synligt 

tegel slammas. Betongavtäckningar på fönsterbottnar ses över. 

Fönsterbottnar i övre våning förses med avtäckning för bättre vattenavrinning. 

Originalputs ses över av konservator. Anslutningar 

görs mot putsen (ca 5 kvadratmeter).

Södra fasaden 

Allmänt 

Södra fasaden har endast mindre sjok och fragment av ursprunglig 

puts. I delar av murverkets övre hälft fi nns inslag av tegel. I murverkets 

nedre delar fi nns fl era ytor med ursprungliga fogar av gulaktigt 

kalkbruk. I sydvästra hörnet mynnar ett dräneringsrör. 

Status 

Fogskadorna är begränsade till krönet, murverkets nedre delar och 

partier med inslag av tegel som vittrar. Originalputsen är bitvis 

mycket krackelerad men har anslutningar i gott stånd. Fönstervalvens 

puts har stått sig bra på denna sida. 


Skadade fogar rensas från löst bruk och omfogas (ca 20 kvadratmeter). 

Synligt tegel slammas. Originalputs ses över av konservator. 

Dräneringsrör av plast byts mot plåtrör. 


21 

Parti av fasadens nedre del med fogbruk från olika tider, 

bl.a. ursprungligt ockratonat kalkbruk och cementhaltiga 

bruk från 1900-talet. Flera fogar är i dåligt skick.


Interiören mot sydost med preparerade mellanväggar i förgrunden och en 

spisbotten. Nedan till vänster det sydöstra hörnet med kraftiga sprickbildningar 

och rester av originalputs. 

Östmurens insida 

Allmänt 

Murverk av marksten med inslag av tegel vid mellersta och södra 

fönstret i övre våningen. Huggen sandsten kring nedre våningens 

fönster och ena sidan på mellanfönstret i övre. Rester av originalputs 

i nordöstra och sydöstra hörnet. Bjälklag kan avläsas genom 

urtagningar och bomhål. Över södra fönstrets valv sitter en inmurad 

sten med årtalet ”1913” som anger när valvet återuppfördes. 

Status 

Fogarna är i gott stånd i nedre våningen. I övre våningen fi nns ett 

antal sprickbildningar, mest påtagligt i det sydöstra hörnet vid fönstersmygen 

där en sten fallit ur. En av sprickorna sitter i det kalvande 

parti som säkrades med dragstag på 1980-talet. Originalputsen är 

skadad av sprickbildningar men stabil. De foganslutningar som 

gjorts är i gott stånd. Vid nedre södra fönstret är en lös sandsten.



Återmontering av nedfallen och lös sten. Slamning av synligt 

tegel. Översyn av puts utförs av konservator. 

Nordmurens insida 

Allmänt 

Murverk av marksten med inslag av tegel (troligen 1910-tal) i anslutning 

till fönsteröppningarna i övre våningen. I varierande utsträckning 

fönsteromfattningar av huggen sandsten. Två öppningar 

fi nns till, på 1910-talet delvis igenmurade, priveter med avbärare i 

form av järnbalkar. På ett par sandstenar fi nns inristade namn från 

besökare och arbetare från 1910-talets restaurering. 

Status 

Murverket är i gott stånd med undantag för fogskador längs krönet 

och i anslutning till fönsteröppningarna i övre våningen. Det 

putsade teglet i delar av smygarna till dessa fönster är skadat med 

omfattande putsbortfall och frostsprängt tegel. De putsade betongtegelvalven 

är i gott skick. Två av nedre våningens putsade fönstervalv 

av tegel är skadade genom putsbortfall och vittrande tegel. 



Slamning (mot interiören) respektive putsning (i smygar och 

valv) av synligt tegel. Nedhuggning av skadad puts (ca 4 kvadratmeter). 

Befi ntlig puts med god vidhäftning rörs ej. Rostskyddsmålning 

av järnbalkar. Översyn av betongavtäckningar i fönsterbottnar, 

lagas vid behov. 


Fönsteröppning med skadade tegelomfattningar från 

vilken putsen fallit bort. 1980-talets betongtegelvalv är 

i gott skick. 

23


Bortfallen puts på ett av tegelvalven från 1910-talet. 

Västmurens insida 

Allmänt 

Murverk av marksten med huggen sandsten kring fl era fönsteröppningar. 

Det gamla bjälklaget markeras av bomhål och i sydvästra 

hörnet ett remstycksfragment. 

Status 

Murverket är i gott stånd med undantag för partiella fogskador i 

murpelarna i övre våningen. Alla putsade fönstervalv av tegel i nedre 

våningen uppvisar skador i form av putssläpp och vittrande tegel. 

Övre våningens putsade betongtegelvalv är i gott skick. 



Lagning av puts i fönstervalv (ca 2 kvadratmeter). Befi ntlig 

puts med god vidhäftning sparas. Översyn av betongavtäckta fönsterbottnar, 

eventuellt lagning och komplettering.

Sydmurens insida 

Allmänt 

Murverk av gråsten med huggen sandsten kring några av fönstren. 

I murverket fi nns en rökgång och urtagningar för bjälklag. I det 

sydöstra hörnet fi nns två ytor med gulbruten originalputs. Fragment 

av ursprunglig kalkputs fi nns även i nedre våningens västliga 

fönstersmyg. 

Status 

Murverket är i gott stånd med undantag för några smärre fogskador 

längs krönet och i anslutning till det ena sjoket med originalputs. 

Dessa putsytor har påtaglig sprickbildning. De har dock anslutningar 

i gott skick. Även originalputsen i fönstersmygen har sprickor 

och därtill inristade initialer från besökare. Även där fi nns anslutningar 

gjorda. De putsade fönstervalven av tegel i nedre våningen 

uppvisar en del putssprickor och vittrande tegel, men är i bättre 

skick än i övriga murar. 


Rensning och omfogning av skadade fogar (ca 15 kvadratmeter). 

Översyn av originalputs utförs av konservator. Eventuell komplettering 

och lagning av anslutningar. Lagning av puts i fönstervalv 

på nedre våning (ca 2 kvadratmeter). Synligt tegel slammas mot 

interiör respektive putsas i smyg. 

Huvudbyggnadens inre 

Allmänt 

I nordöstra hörnet fi nns nedre delen av trappa med spindel i huggen 

sandsten. Trappan är av gråsten med ursprungliga nedre steg 

av sandsten och i övrigt betongplattor. Spindeln är ihålig och har 

sannolikt har den använts som mathiss. I ruinens norra hälft är rester 

av mellanväggar frampreparerade. Dessa är av gråsten och tegel 

med inslag av sandsten kring en dörröppning. De är alla avtäckta 

med betongplattor. I två av rummen fi nns spisfundament avtäckta 

på samma vis. 

Status 

De armerade betongplattorna är överlag i gott skick, men enstaka 

sprickor och bortfall fi nns, bl.a. på den ena spisbotten där underliggande 

tegel har frostsprängt. Murar som är helt i tegel är överputsade 

medan andra är fogstrukna. Där puts har släppt är teglet kraftigt 

vittrat. Flera av fogarna uppvisar sprickor. Allvarligast skadad är en 

kort mursträcka i sydost, vars ände och nedre del vandaliserats med 


Trappspindeln av sandstenskvader behöver lagas med 

ett nytt stycke sandsten och fogas om. 

Skadad betongavtäckning på spisbotten har lett till nya 

skador på tegel och fogar. 

25


Norra borggårdsmuren med ingången. Resterna av den 

huggna sandstensportalen har rubbats ur läge. Grästorvsavtäckningen 

är till större delen borteroderad av 

väder och besökare. 

exponerad murkärna av tegel och bruk som snabbt faller sönder. 

Trappans spindel har fogbortfall och sandstenskvadrarna är i fl era 

fall spruckna, ett stort stycke är borta. Håligheten har använts som 

soptunna. 


Mellanmurarna är inte inbegripna i åtgärdsprogrammet, men kan 

bli föremål för partiella lagningar för att förhindra accelererande 

förfall. Skador i betongavtäckningar lagas med ny betong. Den 

kraftigt skadade sydöstra mellanmuren lagas i med ny sten och 

fogas. Trappspindelns fogar rensas och omfogas. Håligheten rensas 

från skräp och hålet lagas i med nytt stycke sandsten av liknande 

kulör som befi ntlig. 

Södra borggårdsmuren är i sämst skick med kalvande stenar och i princip totalt 

släpp av fogarna från underlaget. 

Borggårdsmurarna 

Allmänt 

Borggårdsmurarna är skalmurar av marksten med en grästorvsavtäckning. 

Kring ingången i norr är rester av den ursprungliga 

huggna sandstensportalen. 

Status 

De kraftigaste skadorna är på den södra muren, medan de båda 

övriga endast har partiella skador. Sydmurens torvavtäckning är i 

princip borta på grund av att besökare har gått upp en stig på krönet, 

vilken även eroderat bort övre delen av murens fyllning. De cementhaltiga 

fogarna har överallt släppt från stenarna, varav fl era har 

rubbats ur läge. Muren tenderar delvis att kalva ut. I främst krönet 

fi nns lösa stenar. Längst i öster har en sten fallit ur baspartiet. Även

på övriga murkrön är torvtäckningen kraftigt eroderad till följd av 

att besökare har gått på den i kombination med det vädermässigt 

utsatta läget. Bäst vidmakthållen är torvtäckningen på västra delen 

av norra muren, men även där är den borteroderad från kanterna. 

Visst fogsläpp fi nns på norra muren och en stor spricka på östra 

insidan har rubbat portalens sandstensomfattning. Smärre fogskador 

fi nns på östra muren längs krönet. Egentligt tätskikt mellan 

torvtäckning och murkrön saknas överallt. 


Lagning och säkring av södra muren. Rensning från löst bruk och 

omfogning av hela sträckan. Partiell foglagning på norra muren. 

Nedtagning och återuppsättning av rubbad portalomfattning. Alla 

murkrön överstryks med ett skikt bentonitlera (5-10 cm), varpå lägges 

ett lager (5 cm) med jord uppblandad med småsten och överst 

grästorv. Grästorven måste vara tätväxt och helst hämtad lokalt på 

väldränerat söderläge. En del sällsynta örter som idag växer på murkrönen, 

exempelvis piggfrö, återplanteras i den nya torven. 

Det kraftigt skadade norra tornet saknar nästan helt fungerande avtäckning och 

uppvisar stora sprickor och även stenbortfall. Ovan från sydost, till höger från 

norr. 

Norra tornet 

Allmänt 

Murverk av marksten med inslag av tegel och hörnkedjor av fi nhuggen 

sandsten. Fönsterbotten åt öster övergjuten med betongplatta 

medan fönsteröppningar åt norr och väster endast är fogade med 

cementbruk. Spisbotten är övertäckt med betongplatta. Murkrönen 

är avtäckta med torv. 


27 

Avtäckning med grästorv på bentonitlera på Antvorskovs 

klosterruin i Danmark. Som mellanskikt 

ligger lite kalkbruk och tegelfl is som hjälper till att 

hålla torven på plats även om besökare beträder muren. 

Bentoniten är det ljusa skiktet närmast muren. Nedan 

applicerande av bentonitlera. Från ”Ruinportalen” 

(http://www.ruinportalen.se/bentonit/).


Parti på östfasad med utfallen sten. 

Nordöstra hörnet med bristande avtäckning och lösa 

stenar. 

Status 

Murverket uppvisar kraftiga sprickbildningar med bortfallande fogar, 

i söder och öster även lösa och utfallna stenar. I östra fasaden 

fi nns inslag av starkt vittrande tegel. Murkrönens torv är nästan helt 

borteroderad och en fungerande avtäckning saknas därför, vilket 

förvärrat skadorna. Västra och norra fönsterbottnarna har bristfälliga 

avtäckningar som ej möjliggör vattenavrinning. 


Återmontering av utfallna stenar. Rensning och omfogning av 

fogarna över större delen av tornet (ca 40 kvadratmeter). Förbättrade 

avtäckningar på västra och norra fönsterbottnarna i form av 

bentonitlera och grästorv, som på borggårdsmurarna. Murkrönen 

behandlas likadant. 

Södra tornet 

Allmänt 

Murverk av marksten med hörnkedjor av sandsten. Fönsteröppningar 

igenmurade med tegel och marksten. Två ytor med ursprunglig 

puts på sydfasadens nedre hälft. I väster en port med 

oputsat tegelvalv från 1950-talets restaurering. I sydöstra hörnet 

fi nns invändigt en rökgång. En trätrappa från 1970-talet leder ned 

till källarplanet. 

Status 

Murverket är överlag i gott skick men har fogskador längs krönet och 

under övre fönstret i öster. Fragmenten av originalputs är välbevarade 

och har väl utförda anslutningar. Portens tegelvalv är i gott skick. 

Murkrönet och fönsterbottnarna har en nött grästorvsavtäckning 

som eroderat bort från kanterna. Tätskiktet utgörs av bitvis bristfäl-

lig betonggjutning. I nordöstra hörnet har murkrönet lösa stenar. I 

tornets inre fi nns en bjälklagsutkragning utan avtäckning. 



Murkrönen och fönsterbottnarna får ny avtäckning i form 

av bentonitlera med grästorv i enlighet med borggårdsmurarna. 

Skadade betonggjutningar på krön avlägsnas före. Tegelmurning i 

äldre fönster slammas. 

Piggfrö (Lappula squarrosa) är en hotad art som trivs på förborgens murkrön, 

och vars fortbestånd bör eftersträvas vid ordnandet av nya grästorvsavtäckningar. 

Källaren 

Allmänt 

Källarens status har ej undersökts närmare. Det kan dock påpekas 

att det på 1980-talet diskuterades förstärknings- och dräneringsarbeten 

som aldrig kom till utförande. Källaren ger idag ett ostädat 

intryck och portens lås är uppbrutet. Källaren bör städas och de, 

vid utgrävningar påträff ade, huggstensdetaljer som förvaras där få 

en värdigare uppställning. De huggstensdetaljer som idag ligger 

spridda kring ruinen kan samlas här. 


29


Bilaga 

Fotomontage utförda av arkitekt Patrick Anselm. Kompletterade 

av författaren med röda linjer som markerar ruinens kontur före 

1900-talets restaureringar samt blå linjer och markeringar som visar 

större sprickbildningar och andra skador, främst rörande fogar. 

Fasaden i öster. Valven över fönstren till vänster och höger är återuppmurade 1913 respektive 1984-85. Fasaden är i relativt gott skick. Till 

höger norra (ovan) och västra (nedan) fasaden. Västfasaden har akuta sprickbildningar med kalvningstendenser under fönstren i övre våningen. 

Längs murkrönet på båda fasaderna är fogarna till stor del bortfallna och originalputsens kanter saknas skyddande bruksanslutningar.


31


Södra fasaden. På den nedre delen fi nns fl era fogskador. Endast smärre partier av originalputs återstår, främst till höger i bild. 

Östra murens insida. Allvarliga sprickor till höger i bild. Tre ytor med ursprunglig puts, vilket annars nästan helt saknas i interiören.


Södra murens insida. Rester av ursprunglig puts markerade. Överlag gäller för murarnas insidor att fönstrens tegelvalv är skadade till puts och 

fogar, till viss del även teglet självt. Endast smärre partier av murarna behöver omfogas, främst längs krönen. 

Förborgens östra sida. De svåraste skadorna är på norra tornet med stora sprickor, fogsläpp och stenbortfall. 

33


Norra tornets nordfasad har svåra sprickbildningar. 

Tekniska och administrativa uppgifter 

Jönköpings läns museums dnr: . . . . . . . .427/07 

Beställare: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Länsstyrelsen i Jönköpings län 

Fastighetsägare: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Jonas Olof Andersson, Vreteholms 

säteri 

Rapportansvarig: . . . . . . . . . . . . . . . . . .Robin Gullbrandsson 

Foto: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Robin Gullbrandsson 

Län: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Jönköpings län 

Kommun:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Jönköpings kommun 

Socken: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Gränna socken 

Fastighetsbeteckning: . . . . . . . . . . . . . . .Vreteholm 6:2 

Belägenhet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Ekonomiska kartans blad Uppgränna 

7E 7e 1993 

Dokumentationsmaterialet förvaras i Jönköpings läns museums arkiv

Brahehus slottsruin - BYGGNADSV Å RD

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?