Hjulet nr 1 - 2011 (pdf) - Kommunal

Sitt vackert! Mitten 

Mona Larsson lär sig bästa sittställningen 

Förare tysta vid 

provanställningar 

Sidorna 4–5 

2011 

Nr 1

Alldeles fel… 

I 25 i avtalsdelegationen 

hopkurad vid ratten, inte bra, men så det är så lätt 

hänt att man säckar ihop! Ergonomen Jan Henriksson 

berättar att diskarna i ländryggen tar stryk om du sitter 

hopsjunken, och det händer även om du inte sjunker ihop 

fullt så mycket som han demonstrerar. När du kör över gupp 

och skakiga ohyvlade vägar skyddas din ryggrad mycket bättre 

om du sitter rakt – som Mona Larsson gör på omslagsbilden. 

Foto: Eva Wernlid 

Läs mer om att 

sitta rätt på mitten. 

Där får du också tips 

om enkla övningar 

som skyddar din 

kropp. 

2 

Tidningen Hjulet ges ut av Ansvarig utgivare: Emma Nilsson 

Redaktör: Lalla Lindström, 

Frilansgruppen, 070-74 222 73 

Tidningen vänder sig till medlemmar inom 

kollektivtrafiken. Presslagt i mars 2011. 

Omslagsfoto: Eva Wernlid 

Alldeles fel verkar 

också det mesta 

ha gått vid upphandlingarna 

i Uppland 

som Hjulet skrivit 

om i senaste numren. 

Inte nog med att 

första upphandlingen 

underkändes sedan 

en tjänsteman läckt 

om anbudet – nu har 

den nya upphandlingen 

överklagats. 

Dessutom har Keolis 

som vann första 

upphandlingen begärt 

skadestånd på en 

kvarts miljard. 

Ulf Pedesund, facklig företrädare på KR Trafik i Uppsala, 

konstaterar suckande: ”En j-a soppa”. De förare som 

lyckas få annat jobb slutar. Och facket har nu än en gång 

begärt att de redan anställda ska tas över vid upphandlingen. 

Uppsalaförarna vill få en trygg anställning, veta att de har jobbet 

kvar – och slippa provanställningar. 

De är långt ifrån de enda som har den önskan. Hjulet 

har i nummer efter nummer skrivit om hur otryggt trafikarna 

har det vid upphandlingar, läs om en del konsekvenser på 

sidorna 4-5. Att de anställda ska få ökad anställningstrygghet 

är också ett av kraven i avtalsrörelsen. 

När nästa nummer av Hjulet – utgivningen planeras 

till mitten av juni – kan vi förhoppningsvis skriva om ett 

färdigt avtal. 

Lalla Lindström 

lalla.lindstrom@kapsylen.se 

Layout: Olle Sjöstedt AB, Sala 

Faktor: Anna Lundströmer 

Tryck: Sjuhäradsbygdens 

Tryckeri AB, Borås 

Till sin hjälp vid förhandlingarna har de tre förhandlarna en avtalsdelegation. 

Det är de som vaskat fram de avtalskrav som nu lämnats 

till arbetsgivaren – utifrån alla de avtalsmotioner som tidigare 

lämnats in. Dessa 25 trafikare kommer att finnas tillgängliga under 

förhandlingarna, bland annat för att göra prioriteringar allteftersom 

förhandlingarna framskrider. 

De kommer från hela landet, representerar olika yrken och olika 

företag. 

Här är hela avtalsdelegationen: Annika 

Olofsson, ombudsman, Gotland. Albert 

Wiklund, bussförare Nobina Västerbotten. 

Arja Barsk, bussvärdinna Veolia, Norrbotten. 

Beatrice Gregebo, servicepersonal 

Nobina, Värmland. Bengt Bryungs, förare 

Busslink, Stockholms län. 

Bo Lingestig, RFO Veolia, Östergötland. 

Erik Lindecrantz, bussförare, KR Trafik, 

Gävleborg. Fransisco Nobré, förare Veolia, 

Skåne. Henrik 

Westman, förare 

Stadsbussarna, 

Jämtland. Kent 

Svensson, förare 

Nina Strandell, servicehallsarbetare, 

Stockholms län. 

Nettbuss, Väst. Kent-Åke Prim, förare, 

Strömma Buss, Väst. 

Kjell Franzén, förare Swebus Jönköpings 

län. Lars-Sture Johansson, ombudsman, 

Stockholm län. Marie Klangebo, 

förare Flygbussarna Stockholms län. 

Maud Sandström, förare Veolia Västerbotten. 

Nina Strandell, servicehallsarbetare, 

Busslink, Stockholms län. 

Peter Boström, förare Nobina, Stock- 

holms län. Peter Wounsch, reparatör, Skåne. Robert Darelius, 

förare Orusttrafiken, Älvsborg. Rose-Marie Andersson, förare Arriva, 

Skåne. Tuija Kronskans, förare Arriva, Stockholms län. Ylva 

Bergström, förare Busslink, Västernorrland. Yvonne Karlsson, 

ombudsman, Östergötland. 

Telefon: 010-442 70 00 

Adress: ”Hjulet”, Kommunal 

Box 19039, 104 32 STOCKHOLM 

För trafikfrågor kontakta: Tord Almlöf, 

Peter Larsson och Susanne Gällhagen. 

Erik Lindecrantz, 

bussförare, 

Gävleborg. 

1/2011

Bättre anställningstrygghet. Alla ska 

börja och sluta på samma ställe. 

En lägsta lön för ”övrig personal” – 

alltså alla som inte är bussförare. 

Bättre arbetstidsregler. 

Dessa fyra huvudområden kämpar Kommunal för 

i förhandlingarna som nu kommit igång. När du 

läser detta har fackets och arbetsgivarens förhandlare 

träffats en första gång. I april börjar sedan de 

regelrätta förhandlingarna med hela avtalsdelegationen 

på plats. 

När Hjulet träffar Kommunals tre förhandlare 

sitter de med datorer och miniräknare och går 

igenom alla upptänkliga argument. 

– Som alltid är det ett givande och tagande i 

förhandlingar. Vi måste ha en bra underbyggnad 

för våra krav, säger Per Svensson, ombudsman på 

förbundskontoret. 

De krav som Kommunal ställer i år är inte 

specificerade i detalj. I stället har man satsat på 

”inriktningsyrkanden”, förklarar Jan-Erik Persson, 

ombudsman i Göteborg. 

– Våra yrkanden är relativt öppna. Vi vet vad vi 

vill försöka uppnå, men vill inte låsa oss vid specifika 

lösningar för att nå målen. Det får vi diskutera 

med motparten. 

”Förväntade krav” 

Kommunal har lämnat över sina avtalskrav till Bua, 

bussarbetsgivaren. Och Kommunals förhandlare 

har i sin tur tagit emot arbetsgivarnas krav. 

– Vi går nu igenom deras yrkanden, berättar Susanne 

Gällhagen, ombudsman på förbundskontoret. 

Hon vill ännu inte kommentera vad arbetsgivarens 

yrkanden innebär, men konstaterar att till exempel 

synen på vad som kan göra bussföraryrket attraktivare 

skiljer sig åt. Medan facket vill ha regler som 

ger en lägsta godtagbar standard för de anställda, 

vill arbetsgivarna ha så regelfritt som möjligt - och 

tror att detta skulle locka yngre förare till branschen. 

– Kommunals krav är så pass vagt formulerade 

att vi inte vill kommentera dem förrän vi träffats, 

kommenterar Buas förhandlingschef Lars Askelöf. 

Han tillägger dock att det inte är något i yrkanden 

som direkt förvånar, och att kraven ungefär är de 

förväntade. 

1/2011 

AvtAL 2011 

De strider för 

din anställningstrygghet 

Avtalskraven 

Det här är Kommunals avtalskrav: 

• Anställningstrygghet för personalen vid 

entreprenadbyten. 

• Bussförarna ska börja och sluta sin arbetsdag på 

samma plats. 

• En lägsta lön för övrig personal – t ex verkstadsarbetare, 

servicehallspersonal och trafikvärdar. 

• En översyn av reglerna kring hur raster, uppehåll 

och ramtider förläggs. Reglerna ska ge ett större 

utrymme för vila och rekreation. 

• Arbetstidsregler för beställningstrafik, semesterberäkning 

och arbetstidsberäkning ska ses över. 

• Regler ska förstärka det fackliga inflytandet över 

inhyrning av personal. 

• Personalen ska ha rätt till hälsoundersökningar, 

mammografi, cellprov och PSA-provtagning på 

betald arbetstid. 

• En partsgemensam arbetsgrupp bör inrättas för 

att uppnå mer jämställt arbetsliv och en jäm- 

ställd bransch. 

Lönekrav 

Lönekraven är anpassade efter LO-samordningen: 

• Löneökningar om minst 620 kronor i månaden 

för en heltidsanställd, dock med ett lägsta 

utrymme om 2,6 procent. 

• I yrkandena står också att varje anställd ska få 

reallöneökningar. 

Lalla Lindström 

Per Svensson, Jan-Erik 

Persson och Susanne 

Gällhagen förhandlar 

om bussbranschavtalet 

för Kommunal. 

Få sms om 

avtalsrörelsen 

3 


Vill du följa avtalsrörelsen? 

Du kan bli 

uppdaterad via ett 

sms från Kommunal 

så fort det finns 

något att berätta 

om. Tjänsten 

kostar inget, mer 

än trafikavgiften för 

det första sms:et du skickar 

när du anmäler dig. 

Så här gör du: 

Skicka ett sms till 72 456. 

Skriv ordet ”bussavt” i 

sms:et. Det behövs för att 

Kommunal ska veta att det 

är trafikens avtalsrörelse du 

vill få meddelanden om, och 

inte kyrkan som också ska få 

nytt avtal 2011.

4 

Text: Karine Mannerfelt 

Illustrationer: Lalla Lindström 

ProvAnsTällningAr: 

Förare skräms till 

Provanställningar skrämmer förare till 

tystnad. 

Den förare som hoppas på anställning 

efter den numer ofta obligatoriska prövotiden 

förväntas att stå med mössan i hand. 

så är läget i många av de trafikområden 

som bytt entreprenörer under de senaste 

åren. 

– De som tidigare tagit på sig uppdrag i facket valde att vara tysta 

under provanställningen. När de väl fick jobb igen återgick de till 

det fackliga arbetet. 

Det berättar Clas Hellsing, som jobbar åt Nobina i Örebro. 

Även i Halmstad har man samma erfarenheter: 

– Det är ett mönster, oavsett bolag, att ingen vill jobba fackligt 

innan de vet om de får jobb, säger Christer Sernemyr, trafiksektionen 

i Halmstad. 

Utnyttjar sina rättigheter 

Han tillägger att Kommunal inte heller pressar någon till att fortsätta 

sitt fackliga arbete under provanställningen. 

– Vi driver fackliga frågor genom ombudsmannen istället, 

berättar Tommy Sjölander, huvudskyddsombud i Nyköping. 

Men han poängterar samtidigt att Nobina, som nu tagit över 

trafiken i området, inte på något vis uttryckt missnöje över facklig 

aktivitet. Det är förarna själva som väljer att ligga lågt under 

provperioden, för säkerhets skull. 

– Företaget utnyttjar dock sina rättigheter fullt ut. De för ingen 

dialog kring de personer som får gå, vilket de inte heller behöver 

enligt lagen. 

Bättre på stora bolag 

Det tycks dock som om de stora bolagen – Arriva, Nobina, Keolis 

och Veolia – fortfarande respekterar fackligt arbete, i alla fall 

bland fast anställda. Värre är det med mindre bolag, bland annat 

de som ingår i Buss i Väst och som kör i Småland. 

– De här nya bolagen ger oss inte längre betalt för facklig tid, 

berättar Kenneth Hallberg i Västervik. Där har Söne Buss, en del 

av Buss i Väst, entreprenaden. 

Det är även mycket svårt att få information från företaget, 

berättar han. 

– Jag har jobbat för större bolag, som Veolia och Swebus, tidigare. 

Där var det helt annorlunda. Vi fick automatisk information 

om förändringar och även betalt för facklig tid. 

I avtalet står det inte uttryckligen hur mycket betald tid personer 

med fackliga förtroendeuppdrag ska ha. Det nämns bara att 

betald facklig tid ska ges efter behov, alltså är det upp till arbetsgivaren 

att bestämma. 

Nej till sjuka och äldre 

På många håll tycks det som om bussbolagen säger nej till person- 


tystnad 

ingen 

vill jobba 

fackligt innan 

de vet om 

de får jobb” 


er med arbetsskador, längre sjukskrivningar 

och förare som haft för många 

sena ankomster. 

Ingen avdelning har fört statistik 

över detta, men det är ändå en genomgående 

reflektion bland de fackligt 

förtroendevalda som Hjulet talat med. 

En del av dem som inte får fast anställning 

kan ändå ibland få timanställ- 

ningar, enligt Rose Marie Andersson, trafiksektionen i Malmö. 

– Här i Halmstad var det även en förare som råkat ut för en 

krock som fick nej när Arriva tog över, berättar Christer Sernemyr. 

Några rena övertaganden 

Men alla entreprenörsbyten leder inte till provanställningar. I 

februari tog Nobina över drygt 170 fasta förare från Arriva i 

Malmö. Det handlade om ett övertagande, eftersom också bussarna 

följde med. 

Detsamma gäller Jönköping, där Busslink/Keolis tar över från 

Arriva i juni. Där är det ett övertagande av både lokaler och bussar, 

vilket alltid innebär att också personalen följer med. 

Men det är troligt att företaget ändå inte skulle ha nyttjat möjligheten 

till provanställningar. Busslink/Keolis personalchef, Ted 

Stridsberg, anser att det är viktigt att vara rädd om den personal 

som redan jobbar. Företaget är den enda entreprenör som aldrig 

utnyttjar sex månaders prövotid. 

Alla andra gör det alltid, förutom Veolia, som endast provanställer 

när de själva anser att det finns behov. Behov anses finnas 

när företaget misstänker att föraren har missbruksproblem eller 

inte uppfyller den önskade serviceinriktningen. 

Anonyma övervakare kollar förarna 

Arriva registrerar genom en ”green box” 

i varje buss sina förare och har civilklädda 

övervakare på bussarna. Christer 

Sernemyr i Halmstad är oroad över att 

de uppgifter som Arriva skaffar sig kan 

missbrukas. 

– Vi tycker att våra medlemmar är 

väldigt utsatta, de är kontrollerade av 

både arbetsgivare och kunder samtidigt 

som de har pressande tidtabeller. 

”Green box”, som finns i varje buss 

Ur Hjulet 4/2009. 

i Halmstad, registrerar bränsleförbrukning, 

kraftiga inbromsningar och 

hastigheter. Arriva kallar det för ett 

miljöoptimeringsinstrument. De civilklädda 

observatörerna, som kallas för 

”Mystery Riders”, är ej igenkännbara 

personer som följer med på bussresan 

och kollar förarens bemötande gentemot 

resenärerna. 

Enligt Arrivas presschef Thobias 

Ligneman är detta två instrument bland 

Blev nekad jobb 

efter 30 år som förare 

Anita Ullberg hade kört buss i 30 år när hon hösten 2009 fick sparken 

efter några månaders provanställning hos Kr-trafik i Hudiksvall. i två 

månader gick hon utan jobb. Tankarna gnagde, hon blev folkskygg och 

undrade över orsaken till att hon inte fick jobb. 

En trolig anledning var att hon varit frispråkig, vilket dock inte 

gick att bekräfta eftersom arbetsgivaren inte behöver ange något 

skäl. 

Men redan efter några månader blev hon uppringd av 

Hudiksvalls kommun som undrade om hon ville köra deras 

skolbussar för bland annat handikappade barn. 

– Det är en skön känsla att gå till jobbet igen! 

Visserligen är hon inte fast anställd, men hon hoppas på att få 

fortsätta ett läsår till. 

En annan av hennes före detta kollegor, som också blev uppsagd 

efter många år i yrket, har tvingats flytta till Uppland för att 

kunna arbeta som förare. Han har tidigare varit fackligt aktiv och 

väljer idag att vara anonym. 

flera andra som används när företaget 

beslutar vem som ska få anställning efter 

prövotiden. 

– Just i Halmstad hade vi några 

förare som vi kollade noga och som vi 

bedömde inte var villiga att utveckla sitt 

körande, säger han. 

I Halmstad var det sju förare som 

inte anställdes av Arriva efter provanställningen. 

5

6 

Peter Larsson 

– Varför tar inte facket strid? 

Bussbranschen hävdar med stor kraft att 

det råder förarbrist i Sverige och har därför 

tvingat/fått riksdagen att sänka åldern 

för bussförare. 

Detta är väldigt märkligt eftersom de 

stora entreprenörerna som exempelvis 

Nobina, Veolia, Keolis med flera lugnt kan 

välja och vraka bland förarna trots bussförarbristen. 

Detta trotsar all logik. Man 

har lite svårt att förstå att både riksdag 

och fackföreningar ”går på” denna lögn 

från branschen. 

De senaste fyra numren av tidningen 

Vår verksamhet inom Kommunal står inte 

stilla på något sätt. Vi trycker på politikerna 

för att övertagande av personal ska 

finnas i underlaget vid upphandlingar, och 

har lyckats till exempel i Stockholm. Kommunal 

trycker också på i själva processen 

vid ett övertagande och talar både med 

den som lämnar och den som tar över för 

att övertagandet ska gå så smidigt som 

möjligt. 

Ett konkret exempel på fackets tidigare 

arbete är att avtalsperioderna har blivit 

Hur kan Kommunal 

dra nytta av 

trafikutskottet? 

Frågan går till ombudsman Peter larsson, en av Kommunals företrädare 

som hade ett första möte med s-ledamöterna i Trafikutskottet 

häromsistens. 

Det känns som om ett samarbete kan bli till nytta för oss. 

Vi beslöt att tillsammans följa hur den nya lagen om kollektivtrafik 

slår i ett antal regioner, för att sedan kunna bemöta 

förändringar som blir negativa för personalen. Vi inom Kommunal 

håller nu på att plocka fram lämpliga orter, både i storstad 

och landsbygd. 

Trafikutskottet vill också att vi ska ta fram underlag till en 

riksdagsmotion om stående i buss, för att få förbud mot stående 

passagerare i trafik över 50 km/tim. 

Vi har också bestämt att fortsätta samarbetet och kommer att 

ha regelbundna frukostmöten. 

Hjulet andas girighet från bussentreprenörernas 

sida och passar inte galoscherna så 

kan du som bussförare dra. 

Det som slår mig efter att ha läst alla 

dessa fyra nummer är att den fackliga 

sidan gnäller lite i marginalen men inget 

görs och att ”den tysta demokratin” inte 

fungerar. Förare som blir ratade i sorteringsprocessen 

verkar inte få nåt stöd från 

facket heller. 

Det finns inte redovisat några lyckade 

exempel på att facket satt stopp för denna 

vansinniga karusell som det innebär att 

allt längre, från 2–3 år, till dagens ofta 

nio år. Och tack vare det gemensamma 

bussbranschavtalet, BBA, får personalen 

likvärdiga löner och villkor oavsett vilket 

bussföretag som vinner upphandlingen. 

Företagen kan inte längre konkurrera 

genom sämre villkor för de anställda. Det 

var ett viktigt steg mot rättvisa som Kommunal 

kämpade länge för att få igenom. 

Och i årets avtalsrörelse är anställningstryggheten 

en av de högst prioriterade 

frågorna. 

Förarna anpassar 

sin tidssökning 

– Utfallet är bättre än väntat. 90 procent 

av förarna har fått sina första- eller 

andrahandsval. 

Det säger Otto Emperan, projektledare 

vid Busslink/Keolis 

om tidssökningssystemet 

som infördes i september 

2008. Söderhallen i 

Stockholm var först ut 

med den datoriserade 

sökningen för tjänster. 

Att det är många 

som får de tider de väljer 

bekräftar Per Nordmark, 

medlem i klubbstyrelsen 

vid Söderhallen. 

Men det finns en anledning till det, 

tillägger han: 

– Vi anpassar själva våra sökningar 

så att vi får flest möjliga önskade tider. 

Vi vet ju att det inte skulle fungera om 

alla bara sökt de bästa tiderna. 

vi sålt ut Sveriges kollektivtrafik till ett 

mindre antal utländska entreprenörer som 

delar ut svenska skattepengar till sina 

utländska aktieägare. Men vi får knappast 

nåt tillbaka som motsvarar kostnaden. 

Jag måste säga att jag uppfattar facket 

som handlingsförlamat i dagens samhälle 

och jag köper inte ursäkter om att vi 

skulle ha fel regering 

för det handlar inte 

om det. Det handlar 

om att ta strid för 

sina medlemmar och 

inte bara bli försörjd 

av dom. 

Jöran Spångberg 

SVAR: ”Kommunal kämpar ständigt för att nå längre” 

Kommunal kämpar hela tiden för att nå 

längre. Man får dock inte glömma att det 

i slutändan alltid är arbetsgivare och politiker 

som har den yttersta makten. Men 

genom envist fackligt arbete och påverkan 

når vi en bit i taget mot bättre förhållanden 

och ökad anställningstrygghet. 

Susanne Gällhagen, 

Jan-Erik Persson och 

Per Svensson, 

förhandlare i årets avtalsrörelse 


Oro kring nya lagen 

Det är inte bara bussförare 

som oroar sig över följderna 

när bussbranschen avregleras 

1 januari 2012. Många 

berörda tycks nu ha fått upp 

ögonen för att en nyordning 

är på gång. 

Här några av alla kommentarer i media: 

• Gunnar Alexandersson har skrivit en 

avhandling vid Handelshögskolan i Stockholm 

om nya lagen. Han 

tror att det först kommer 

att bli flera företag på 

marknaden, men att det senare 

blir en koncentration: 

– En del upplägg blir 

kortlivade, säger han till 

nyhetskanalen.se. 

• – Det kan bli mindre 

intäkter för oss, säger 

ordföranden i Länstrafiken 

i Norrbotten, Leif Hjalmarsson (S). Han 

fruktar att privata företag kommer att 

plocka russinen ur kakan, och att skatte- 

Illustration: Lalla Lindström 

Välj mig! 

Vid årsskiftet blir det fri konkurrens 

inom bussbranschen. 


Jag är 

billig! 

Jag är 

bekväm! 

betalarna får finansiera de olönsamma 

linjerna. Vd för Länstrafiken tror dock att 

det blir ett lyft för kollektivtrafiken. Detta 

läser vi i Norrländska socialdemokraten. 

• Göran Roos, som är sektionschef på 

SKL, Sveriges kommuner och landsting, 

fruktar att nästa vinter kommer att bli 

besvärlig – detta enligt nyhetskanalen.se. 

– Ju fler operatörer det blir, desto svårare 

blir det att samordna trafiken. På sikt 

är det säkert bra med fler tjänster, menar 

han, men tippar på problem i tre, fyra år 

innan läget stabiliserats. 

• Anders Grönvall, 

oppositionsråd (S) 

i Knivsta är oroad 

över att samordningen 

av busslinjerna 

ska drabbas, 

enligt unt.se. Han 

fruktar att den 

myndighet som ska 

planera länets kollektivtrafik 

kommer 

att dra in olönsamma bussar och i stället 

satsa på lönsamma linjer, som mellan 

Uppsala och Arlanda. 

• Janne Rusk, expert på kollektivtrafikfrågor 

på SKL, svarar i samma artikel på 

frågan om hur det blir med de olönsamma 

busslinjerna: 

– Hur stort inflytande varje kommun 

kan få är en av frågorna som man förhandlar 

om just nu ute i länen. Lagen är 

lite oklar just där, säger han och konstaterar 

att det blir en politisk bedömningsfråga 

var kollektivtrafiken bäst behövs och hur 

man ska samarbeta. 

• I Sydsvenskan konstateras att förändringen 

kan leda till sämre eller dyrare kollektivtrafik. 

Mats Persson som är ansvarigt 

regionråd (FP) för kollektivtrafiken oroar 

sig: 

– Länstrafiken har linjer som ger 

överskott som vi använder för att betala 

trafik i glesbygden. Detta blir svårare efter 

nyår, säger Mats Persson som varit emot 

avregleringen men konstaterar att det nu 

gäller att gilla läget. 

I samma artikel uttalar sig Anna Grönlund, 

vd för Bussbranschens riksförbund 

entusiastiskt över att den nya lagen öppnar 

för nya koncept och tjänster som anpassas 

till resenärernas behov. 

Sydsvenskan.se i februari 2011, en av många 

artiklar om den nya kollektivtrafiklagen. 

”Lagen inget hot 

mot kommunala 

bolag” 

Teoretiskt sett finns det möjlighet för de 

kommunala bolagen att köra som i dag 

även efter avregleringen. Den bedömningen 

gör Ange Björk, vd för Luleå Lokaltrafik, LLT. 

LLT är ett av sex företag som fortfarande 

är kommunalägt, de andra finns i 

Skellefteå, Borås, Uppsala, Västerås och 

Uddevalla. Enligt lagen kan de regionala 

myndigheter som bildas till årsskiftet fatta 

beslut om att trafikplikten lämnas över till 

kommunen. Då kan kommunen – fortfarande 

enligt EU-förordningen – besluta om 

vem som ska sköta trafiken. 

Ange Björk tror inte att nya lagen leder 

till så många förändringar. 

– Man får minnas att all trafik är 

subventionerad. Inget företag kan köra utan 

skattesubventioner till samma taxa som 

i dag. 

7 

Foto: Eva Wernlid

8 

– Så där sitter du bra! 90 graders vinkel, 

säger ergonomen Jan Henriksson till bussföraren 

och skyddsombudet Mona Larsson. 

Text/illustrationer: Lalla Lindström 


Ergonomen lär 

– Så jag ska ha kudden högre upp, i svanken och inte ner mot sätet? säger 

Mona Larsson – och känner genast förbättringen. 

– Utnyttja knapparna om det finns 

sådana och ställ in svanken rätt, 

så att ni känner stöd, råder Jan 

Henriksson. 

– Ha stolen i rätt höjd så att benen 

är raka och du har jämnt stöd över 

rumpa och lår. Underbenens baksida 

ska vara en bit framför sätet, kanske 

två-tre fingrar i bredd. 

– Ha ratten så nära det går utan att det blir svårt att köra. Vinkeln vid armbågen 

ska helst vara 90 grader. Det är påfrestande för armar och axlar att hålla 

armarna utsträckta under hela körningen, säger Jan Henriksson. 


dig sitta rätt 

stå rakt och titta framåt. sätt dig sedan på sätet i samma 

position – du ska sitta som du står! Det säger sjukgymnasten 

Jan Henriksson till Mona larsson, skyddsombud och bussförare 

hos veolia i linköping. 

Hon får beröm av Jan Henriksson: hon 

sitter perfekt. Det är så hon försöker sitta. 

Ändå har hon ont i axlarna, hon tror själv 

att det beror på alla gånger hon sträckt sig 

efter knappar som sitter alldeles för långt 

från förarsätet eller vridit sig för mycket 

för att stämpla biljetter. Jan Henriksson 

håller med, det kan ge värk i axeln. Men 

värken kan också komma från nacken, om 

ryggstödet varit sådant att hon tvingats 

hålla nacken lätt framåtböjd medan hon 

kört. 

Brister på förarplatsen 

Jan Henriksson arbetar på Manpower 

Hälsopartner och har bland annat undervisat 

förare på Busslink i Stockholm om 

konsten att sitta rätt bakom ratten. Han 

har upptäckt många brister på förarplatser: 

knappar som sitter för långt bort 

från förarsätet, stumma säten, ryggstöd 

och nackstöd som tvingar föraren att sitta 

framåtlutad. 

– Då säckar man ihop och kroppen blir 

mycket känsligare för skumpiga vägar. Det 

blir helkroppsvibrationer och det är inte 

nådigt för ryggen. 

Denna dag har vi tagit med honom in i 

en buss på depån i Linköping för att han 

ska demonstrera hur en förare kan göra 

det bästa av situationen. Mona Larsson 

blir demonstrationsförare; och hon är 

tacksam för det. 

– Vi har aldrig fått instruktioner om 

hur vi ska sitta rätt. Vi har heller inget inflytande 

över valet av bussar. Förr hade vi 

en vagnkommitté som granskade bussarna, 

men numera vet vi inte vad företaget köper 

in, berättar hon – och tar tacksamt emot 


råd både hur hon ska sitta och hur hon ska 

träna för att få bukt med värken i axeln. 

Sitt vackert! 

Här är några av alla råd som Jan Henriksson 

ger till Mona – och alla andrabussförare: 

• Stolen ska ställas in i en höjd som gör 

att du har 90 graders vinkel i knävecken. 

Fördela trycket jämnt under lår 

och rumpa och se till att du sitter i en 

bekväm vinkel för att nå pedalerna. 

• När du ska vända dig mot passageraren 

så sväng hela stolen. Nöj dig inte med 

att bara vrida överkroppen. Om det 

krävs för att du inte ska slå i knäna, så 

ta dig tid att föra bak sätet innan du 

vrider dig. ”Det borde finnas en knapp 

som gör det möjligt att föra bak sätet 

och samtidigt vrida det”, säger Jan 

Henriksson. 

• Ha inte ratten för långt bort, det blir 

påfrestande att ständigt sträcka fram 

armarna. Om möjligt ska armbågen 

vara vinklad i 90 grader när du inte 

behöver svänga. 

• Se till att ha bra stöd i svanken. Använd 

kudde om inställningarna i sätet inte 

räcker till. Ha inte stödet vare sig för 

högt upp eller för långt ner – då säckar 

du ihop och blir mer utsatt för hel 

kroppsvibrationer när bussen skakar. 

”Då är det stor risk att ländryggens 

disker pajar”, säger Jan Henriksson. 

Och så konstaterar han det som 

bussförarna och deras fackliga företrädare 

ständigt påpekar: 

– Ni förare borde ha mycket större 

inflytande över förarplatsernas utformning. 

– Det här är ett väldigt bra hjälpmedel för er som 

sitter bakom ratten hela dagarna. Använd kudden 

att ställa in svanken med om inställningen i stolen 

inte räcker till. Du ska varken ha stödet för högt 

eller för lågt, då säckar du ihop, säger sjukgymnasten 

Jan Henriksson från Manpower Hälsopartner. 

Han tycker att luftkuddevarianten borde bli 

årets julklapp till bussförare… 

› 

Läs mer om: 

hUr dU håller 

värkeN Borta 

geNom träNiNg 

En buss är jättedyr att köpa in. Och förare 

som får ont i kroppen av en dålig arbetsställning 

blir också dyrt. Så det borde 

egentligen vara självklart för företagen att 

låta dem som ska sitta på förarplatsen bestämma 

hur den ska vara utformad, menar 

Jan Henriksson. 

9

› 

ALLrA vIktIgASt för att kroppen ska må bra är att du 

sitter rätt när du kör. Nästan lika viktigt är att träna regelbundet. 

Det säger sjukgymnasten och ergonomen Jan Henriksson. 

Genom att träna regelbundet kan du hålla värken stången. 

Eftersom bussförare sitter mest hela dagarna mår du bäst av att 

röra dig en hel del på fritiden. Det finns också enkla övningar som 

är speciellt bra för den som sitter bakom ratten hela dagen – se 

här nedan. 

– Tryck bak hakan kanske hundra gånger om dagen så håller 

du gamnacken stången. Gör gärna också de andra rörelserna flera 

gånger om dagen, säger Jan Henriksson. 

10 

1. För huvudet rakt bakåt så långt du kan. Du ska få en 

rejäl dubbel haka. Tryck med fingrarna på hakan så blir 

det ännu effektivare. 

2. Stå rak. För ihop händerna bakom ryggen, för axlarna 

bakåt och lyft händerna så högt du kan. 

3. Sätt händerna på bäckenet, 

böj ryggen bakåt, 

titta upp i taket. 

3 

4 

– och håll 

värken 

borta 

4. Sitt på en stol. Sätt händerna bakom nacken med arm- 

bågarna utåt. Böj bakåt över ryggstödet så långt som 

möjligt. 

5. Knäpp händerna och sträck ut armarna framåt, runda 

bröstryggen och dra ut musklerna mellan skulderbladen. 

Mona Larsson har ont i höger axel. Ergonomen Jan Henriksson tror att det kan 

bero på att hon suttit för mycket framåtböjd i nacken när hon kört, ofta kan 

nackvärk sätta sig i axeln. Han rekommenderar henne att ofta träna genom att 

dra bak huvudet; se beskrivning här nedan. 

2 

5 

1 


Nu ska bussförare 

utbildas på gymnasiet 

Till hösten vill 31 gymnasieskolor 

starta bussförarutbildning 

inom Fordons- 

och transportprogrammet. 

Bussarbetsgivarna hoppas 

på cirka 300 färdiga unga 

bussförare när första kullen 

går ut 2014. Men ingen vet 

ännu hur stort intresset är 

hos niondeklassarna. 

– Vi räknar inte med att fler än fyra-fem 

elever ska välja inriktningen, men lovar 

att starta om det så bara är två som söker, 

säger Johan Fagerstedt, rektor vid Täby 

yrkesgymnasium, en friskola norr om 

Stockholm som ingår i Utbildningscentret 

för kollektivtrafik, som i sin tur ägs av Arriva. 

Bussar och yrkeslärarkompetens finns 

på plats. Snart även en förarprövare. 

inga jobbgarantier 

Många förare närmar sig pensionsåldern. 

Nobinas förare t ex är i snitt 49 år och 

20 procent är över 60 år. Enligt hemsidan 

behöver nästan 800 förare rekryteras de 

närmaste åren. 

Gymnasieutbildningen har alltså inga 

chanser att täcka in ens det behovet. Ändå 

har Täbyrektorn svårt att få bolag att gå 

med på att ge eleverna jobbgaranti. 

– De första kommer ut 2014 och hur de 

tas emot får stor betydelse. Men man hör 

av en del arbetsgivare att de gärna vill ha 

äldre förare, säger Johan Fagerstedt. 

Om tre år står kanske 300 färska unga 

bussförare redo. 

– Det är ett bra tillskott, men vi förväntar 

oss ingen riktigt stor effekt av gymnasieutbildningen 

förrän om fem-sex år. Det 

behövs fler vägar in i yrket. Arbetsförmedlingen 

och yrkesvux måste fortsätta med 

sina utbildningar, säger Göran Forssén hos 

Bussarbetsgivarna. 

kommunal i lokalt programråd 

Bussförarinriktningen inleds under andra 

läsåret av tre. Många detaljer är inte klara 

än, men skolorna har ännu ett drygt år på 


sig. Varje gymnasieskola ska inrätta ett 

lokalt programråd med representanter för 

skolan, Kommunal, arbetsgivarna och kommunen. 

Råden ska bevaka att utbildningen 

matchar behoven på arbetsmarknaden. 

17-åringar bakom bussratt 

Övningskörning blir troligen aktuellt först 

i slutet av andra läsåret, när eleverna är i 

17-årsåldern. Så är det vid lastbilsförarinriktningen, 

där eleverna under praktiken 

ofta får övningsköra i trafik. Men för dem 

som Hjulet talat med är det inte solklart 

vad som gäller för bussförareleverna. 

Något formellt B-körkort har eleverna inte 

hunnit få vid det laget, men kunskapsmässigt 

ska de befinna sig en bra bit över 

B-nivån. En sak är i alla fall klar: 

Jenny Gustafsson, 

24 år, är bussförare 

sedan tre år. 

Hon utbildades två 

månader av Nobina 

och tillhör de yngsta 

i yrket. Branschen 

behöver förnyas och 

föryngras och därför 

är det bra att den nya 

gymnasieutbildningen 

startar, anser hon. 

Men är 18-åringar redo 

att axla ansvaret? 

– Man kör ju runt en 

massa folk och måste 

vara mogen för det. 

Det tror jag att de 

flesta 18-åringar med 

den utbildningen är, 

säger hon. 

– Den elev som klarar gymnasieutbildningen 

får yrkeskompetensbevis och 

körkort för buss, säger Johan Fagerstedt. 

välkomnas av kommunal 

– Eleverna får en yrkesutbildning som i det 

närmaste garanterar ett jobb efter examen, 

konstaterar Peter Larsson, ombudsman 

på Kommunal, som tidigare var emot 

18-årsgränsen. 

– Att det blev en gymnasieutbildning 

var en förutsättning för att vi skulle ändra 

oss. Nu får man en rejäl utbildning i att 

köra buss och då är man också rustad att 

klara det. Vi tror också att statusen på 

bussföraryrket kommer att höjas tack vare 

gymnasieutbildningen. 

Anna Norrby 

11 

Foto: Fredrik Sandin Carlson

Foto: Britt-Mari Olsson 

12 

Hjulet bevakar teknik-, 

miljö- och skyddsfrågor. 

Har du några tips? 

Ring då redaktören för sidan, 

Jens Busch, tel 070-717 44 36. 

Föraren Tommy Rosenkvist har sällskap av säkerhetsvakten Musti Yüce på linje 3 i Helsingborg. 

Väktare skyddar bussförare i Skåne 

Efter att två förare rånats under kniv- och 

pistolhot och ett par förare bestulits på 

sina kassor har Arriva i Helsingborg satt in 

väktare för att skydda förarna. Väktarna 

är stationerade på olika platser i staden 

och kan rycka ut när förare larmar. 

Även i Landskrona har en förare rånats 

under knivhot. I båda städerna skyddsstoppades 

all kontanthantering efter 

klockan 16, men skyddsstoppen hävdes 

efter något dygn. 

Nu finns planer på ett samarbete mellan 

bussbolag, kommuner och myndigheter. 

– Det här är ett samhällsproblem, jag 

tror att man måste gå ut med informationsinsatser 

för att få förståelse för att 

bussförare är vanliga människor som går 

till sitt jobb och försöker göra det så bra 

de kan, säger Rose-Marie Andersson, ordförande 

för Trafiksektionen i Skåne. 

Den 1 juni ska all kontanthantering ha 

upphört på både stads- och regionbussar 

i hela Skåne. Redan nu går det att köpa 

laddbara busskort och från april ska det 

gå att ladda korten via internet och köpa 

biljett med mobiltelefonen. 

Datainspektionen begränsar alkotester 

Datainspektionen har beslutat att Nobina 

i Umeå inte får alkotesta alla sina medarbetare. 

Bara den personal som har 

”direkt betydelse för det säkra framförandet 

av fordon” får testas utan samtycke. 

Efter att tidigare haft alkolås i bussarna 

har Nobina i Umeå gått över till 

alkoskåp i depån, där förutom bussförarna 

även tjänstemän och mekaniker 

alkotestades. 

Det var Motormännens helnykterhetsförbund, 

MHF, som i en anmälan 

till Datainspektionen hävdade att 

arbetsgivaren använde alkoskåpet som 

stämpelur för att kontrollera närvaron. 

Det håller inte Datainspektionen med 

om, däremot slår man ner på att hela 

personalen alkotestades. 

MHF ska nu med stöd av Trafikverket 

granska hur alkoskåp används och 

fungerar i praktiken. 

Målet är att ge ut rekommendationer 

för hur skåpen ska användas och 

skötas. 

Bisfenol A även 

i bussbiljetter 

I slutet av förra sommaren kom larmet om 

att den hälsofarliga kemikalien Bisfenol A 

finns i många kassakvitton – förutom i 

nappflaskor och mängder av andra plastprodukter. 

Men ämnet kan också finnas 

i bussbiljetter och i Dalarna har Ingrid 

Jonasson, skyddsombud på Nobina, kontaktat 

Arbetsmiljöverket. 

– Är det farligt måste vi stoppa biljettmaskinerna, 

säger hon till SR Dalanytt, 

som också skriver att Arbetsmiljöverket 

ska utreda hur mycket av ämnet som 

förare kan utsättas för vid hanteringen av 

biljetter. 

Länstrafiken i Jämtland har redan köpt 

in papper utan Bisfenol A till sina biljettmaskiner. 

Den sista mars ska Kemikalieinspektionen 

och Livsmedelsverket redovisa 

resultatet av ett uppdrag från regeringen 

att utreda om Bisfenol A ska förbjudas i 

vissa produkter. 

Fotomontage: Eva Wernlid 

Laserattacker 

ökar dramatiskt 

Arbetsmiljöverket fick förra året in 65 

anmälningar om attacker med laserstrålar 

mot bland annat bussförare. Det är fem 

gånger fler än året innan. 

Verket konstaterar att laser på kilometerlånga 

avstånd kan blända så kraftigt att 

det kan uppstå allvarlig fara i till exempel 

trafiken. Permanenta ögonskador kan bli 

följden vid bestrålning på nära håll. 

Jonathan Hilmersson i Trollhättan är en 

av de bussförare som attackerats med laser. 

– Jag var ute och körde och vid en 

hållplats kände jag hur jag fick en blinkreflex 

och såg ett grönt sken på instrumentpanelen 

och rutan. Jag satte upp handen 

för att skydda ansiktet, säger han till Ekot 

i Göteborg. 

Fem myndigheter ska nu samarbeta för 

att stävja missbruket av laserpekare, bland 

annat genom information i skolor och till 

utlandsresenärer – många starka lasrar 

köps utomlands. 


Foto: Roland Anderberg 

Kraftig bakterietillväxt i 

dieselbränsle kan leda till 

motorstopp och i värsta fall 

motorhaveri. 

RME göder bakterier 

Risken för bakterietillväxt i dieselbränslen RME i dieseln finns mikroskopiska vat- 

ökar vid tillsats av biodieseln RME. Det tendroppar i hela bränslet, vilket gynnar 

hävdar en tillverkare av tillsatser som ska bakterierna, säger Roland Anderberg, vd 

hindra bakteriebildning. Anledningen är för Kronobryggan AB i Landskrona. 

att bakterierna lever i vatten och att RME- När bakterierna växer till bildas en 

bränslet är vattenhaltigt. 

sörja i tanken som kan täppa igen bräns- 

– I en tank med ren dieselolja kan lefilter, pumpar och spridare. Dessutom 

bakterierna bara leva och föröka sig i kan bakterierna orsaka korrosions- och 

kondensvatten på botten av tanken. Med frätskador i bränsletankar. 

Spårvägen stämd inför AD 

Göteborgs Spårvägar undantar flera 

personalkategorier från det tillägg på 638 

kronor per månad som ska utgå enligt avtal. 

Därför har Kommunal stämt företaget 

inför Arbetsdomstolen, AD. 

– Spårvägen hävdar att vissa yrkes- 

Barnstol för säker bussfärd 

Botkyrka Buss är troligen först i Sverige 

med bakåtvända småbarnssäten i bussar. 

Bussbarnstolen är inbygg i baksidan 

på ryggstödet till en passagerarstol. När 

ryggstödet fälls framåt fälls barnstolen ut. 

Barnstolen är anpassad för barn 

mellan 9 och 18 kg och är utvecklad av 

norska Sitsafe. I Norge är det från 2008 

lag på att nya bussar ska ha bakåtvända 

barnstolar. 

Botkyrka Buss vann bussbranschens 

stora trafiksäkerhetspris 2010. 


Barnstolen är integrerad i ryggstödet 

och fälls ut vid behov. 

Nyhetsmedia till hjälp vid olyckor 

Medias rapportering kring olyckor är 

till stor hjälp för både räddnings- och 

sjukhuspersonalen. Det menar Jörgen 

Lundälv, docent i trafikmedicin vid Umeå 

universitet i en debattartikel i tidningen 

Trafikforum. 

Han skriver att han tidigare varit 

mycket kritisk till medias rapportering 

kring stora olyckor men anser nu att 

”journalisters och fotografers publice- 

grupper inte har rätt till tillägget. De har 

undantagit bland annat banarbetare och de 

som jobbar med trafikant- och hållplatsservice, 

säger Tord Almlöf på förbundet. 

Huvudförhandlingen i AD hölls den 23 

februari och domen faller den 27 april. 

Foto: SitSafe AS 

ringar med korrekt och snabb information 

på bland annat webbsidor har hjälpt 

allmänheten, drabbade och insatspersonal. 

Men även sjukhuspersonal på mottagande 

sjukhus har haft stor hjälp av mediainformationen”. 

I en rapport från Socialstyrelsen, ”Stora 

busskrascher i Sverige 1997–2007”, har 

Jörgen Lundälv skrivit ett avsnitt om mediernas 

roll vid olyckorna. 

Hybridbussar 

i Umeå 

I Umeå ska två Volvobussar byggas om 

för både el- och dieseldrift, så kallad 

hybriddrift, enligt Västerbottens-Kurirens 

nättidning. Tanken är att bussarna 

huvudsakligen ska gå i eldrift. Batterierna 

laddas vid laddstationer, dessutom 

återvinns elenergi när bussarna 

bromsas. 

Den första bussen ska börja provköras 

inom kort och försöken ska pågå till 

hösten 2012. 

Kommunen investerar 10 miljoner 

kronor i projektet och två utländska 

bolag satsar lika mycket. 

Biljetter fylls på 

automatiskt 

Västtrafiks resenärer behöver 

inte längre riskera att stå 

på bussen eller spårvagnen 

utan pengar på reskortet – det 

kan nämligen fyllas på automatiskt 

när pengarna är slut. Tjänsten beställs 

på Västtrafiks hemsida och resenären får 

ett SMS när kortet laddats. 

Och inom Östgötatrafiken kan passagerarna 

numera betala biljetten med 

bankkort ombord på omkring 250 bussar. 

Systemet är den första nordiska mobila 

kortterminalen anpassad för bussmiljö, 

enligt tidningen Trafikforum. 

Rasttider till AD 

Rasten ska börja när föraren kommit 

till rastlokalen och sluta när han eller 

hon lämnar den. Tiden det tar att ta 

sig mellan rastlokalen och bussen ska 

räknas som arbetstid. Det hävdar Kommunal 

som har stämt Nobina i Örebro 

inför Arbetsdomstolen, AD. 

– Vi anser att Nobina bryter mot 

kollektivavtalet när de räknar in gångtiderna 

mellan bussen och rastlokalen i 

rasttiden, säger Tord Almlöf på 

Kommunal. 

En muntlig förberedelse har hållits 

då parterna lagt fram sina ståndpunkter. 

Om ingen förlikning nås blir det 

huvudförhandling i AD i mitten av juni. 

– I väntan på AD-domen avvaktar vi 

med ett par likadana fall på andra orter, 

säger Tord Almlöf. 

13 

Reskortet 

kan laddas 

automatiskt 

när 

pengarna 

tagit slut.

Jorå, nog är det vingligt, säger Arja Barsk som håller ett stadigt tag i 

räcket när hon går upp för att servera renklämmor och annat. ”Innan 

jag lärde mig parera svängningarna hade jag blåmärken överallt. Jag 

håller i mig med en hand hela tiden, speciellt om det blåser så mycket 

att dubbeldäckaren kränger.” För ett tag sedan trillade en kollega så 

illa att hon var sjukskriven en vecka. Det var inte förarens fel, bromsen 

låste sig. Men visst är det skillnad på hur förarna kör. Idag går det 

lugnt, men det händer att Arja ber förare att köra mjukare. 

Text: Lalla Lindström 


Varsågod, en kopp kaffe! 

Chatrine Sellström åker för 

ovanlighetens skull buss. 

Dottern Nova övertalade 

henne att ta bussen till 

morbror i Luleå och nu sitter 

de längst fram på övre 

däck med utsikt över E4an. 

Dottern är överförtjust 

och modern tycker det är 

trevligt med bussvärdinna – 

men det räcker inte för att 

hon ska välja bort bilen nästa 

gång. ”Det är så mycket 

friare att ha egen bil.” 

Norrlandskusten 12.15 från Umeå mot Haparanda. 

Bussvärdinnan Arja Barsk hälsar välkommen, 

klipper biljetter och visar resenärerna tillrätta i 

dubbeldäckaren. 

Det är kallt och bistert, det är fredagseftermiddag 

och fullt i bussen. Föraren Erik Mäkelä och 

Arja Barsk körde från Luleå tidigt i morse och ska 

nu åka de 127 milen tillbaka. ”Jomenvisst är det 

bra att ha hjälp av en värdinna, det skulle bli svårt 

hålla tiderna annars. Och resenärerna känner sig 

mer välkomna”, säger Erik. 

Fram till december i fjol fanns kabinpersonal 

på Norrlandskusten hela vägen ner till Sundsvall, 

Arja Barsk är skyddsombud 

för Veolias expressbussar 

på norra depån i Luleå. Just 

nu går hon och de andra 

skyddsombuden igenom de 

22 nya dubbeldäckare som 

nu tas i bruk. Arja är också 

en av de 25 som ingår i 

avtalsdelegationen för årets 

avtalsrörelse. Hon känner 

speciellt för ett av kraven: 

att ´övrig personal´ ska få en 

nivå för lägstalön. ”Som det 

ser ut idag kan arbetsgivaren 

i princip sätta hur låg lön 

som helst för oss. Allra helst 

skulle vi vilja se en egen 

individuell trappa, men det 

får vi kämpa för senare. Nu 

gäller det att kämpa för alla 

grupper inom Bua.” 

Med 

14 1/2011

OK, en renklämma och en dricka, det blir 40 kronor! Arja 

gillar sitt jobb och vill inte byta. Tidigare jobbade hon som 

undersköterska på sjukhem. Det blev för tungt, och sedan 

tre år är hon bussvärdinna – eller kabinpersonal som termen 

lyder. ”Det här är kul, jag vill vara där det rör sig.” 

Arja 

mot Luleå… 

men bussarna mellan 

Umeå och Sundsvall 

körs nu utan bussvärdinna 

ombord. Men 

Arja Barsk och 

hennes kolleger har 

jobbet kvar, de är 16 

stycken, varav fem är 

timanställda. 

Arja trivs alldeles utmärkt med sitt jobb, även 

om det blir stressigt en fredagseftermiddag med 

många passagerare och många beställningar. Detta 

schema är hennes favorit: Hon åker från Luleå 


05.15 och är tillbaka 16.50. ”Jag gillar tiderna, 

men det är helt klart stora problem för småbarnsföräldrar 

som måste vara borta hela dan. I 

gengäld har vi tre helger lediga i rad. Det passar 

mig bra.” 

Välkomna ombord, hälsar 

Arja Barsk sina passagerare. 

Hon har en behaglig 

stämma och säger i bästa 

flygvärdinnestil att allt 

handbagage ska stuvas 

under sätena eller på hatthyllan. 

”Till sist önskar vi 

er en trevlig resa på linje 

100”, avslutar hon innan 

hon börjar sin säljrunda 

på bussen av varma bullar, 

kaffe, tidningar, läsk, 

snask… 

Framme i Luleå efter 27 

mil från Umeå. Arja Barsk 

har lämnat bussen och 

gått hem för en ha en lugn 

fredagskväll. I morgon 

bitti åker hon morgonturen 

till Umeå igen. Catharina 

Jacobsson har tagit över 

och tar nu emot passagerare 

som ska vidare mot 

Haparanda. 

15

POSTTIDNING B 

ISBN 91 7141 255 7 

kröNIkA/JAN gUNNArSSoN 

Den trasiga godstrappan 

I västerbergslagen är det mera avspänt med en stillsam 

folkhumor. I byn där vi bodde fanns en gruvsprängare som använde 

livsfarligt korta stubintrådar, fick heta Gôr-Spräng, en annan 

man som byggt en hel rad små uthus på tomten benämndes 

Skjul-Folke. En holme i sjön Södra Hörken heter efter gammalt 

Mors Torva. 

I dessa trakter körde jag buss en tid. På arbetsplatsen 

hade vi en egen fackklubb som höll livaktiga 

möten flera gånger per år. En fråga som vållade heta 

diskussioner gällde en trasig järntrappa hos godsombudet 

i grannsamhället. Där skulle vi bära och släpa 

upp gods in i kioskens bakutrymme flera gånger per 

dag, inte minst leveranser från Systemet. Inför midsommarhelgen 

var dessa så omfattande att vi fick ta 

en tom stadsbuss att köra lasset i. Jag räknade en gång 

till sjutton stora plastbackar med spritflaskor och 

sextiofyra kartonger med vin och öl. Det var vanskligt 

att gå i den rankiga trappan och man kunde bryta ryggen 

av sig om man använde den säckkärra som fanns 

tillgänglig. 

På fackklubbens möte gick diskussionerna heta. 

Jag och några till menade att det behövdes en ramp att 

kärra upp godset på medan andra var helt emot det. 

Det blev ett ny-trapp-läger och ett ramp-läger. Höns- 

Jan Gunnarsson, 

bussförare. 

höken, en rolig karl med en räv bakom örat, eldade alltid upp 

sig på mötena och kom med tvärsäkra uttalanden om hur saker 

borde vara. Lite motvilligt accepterade han att bli med i kommittén 

för åtgärdandet av den trasiga trappan. 

Han kom tillbaka slokörad efter att ha talat med ägarinnan 

av kiosken. 

– Ho kostar inte på någe, konstaterade han. 

Sedan hade luften gått ur honom. Jag talade också 

med kvinnan som menade att ersättningen för godshanteringen 

var så låg att det inte gick att kosta på en 

ny trappa. Vi resonerade med förmannen på jobbet. 

– Ni är ju inte överens om hur ni vill ha det, konstaterade 

han. Dessutom kostar bussbolaget inte på 

någonting hos ett godsombud. 

Det hela var ingen stor fråga egentligen. En av 

reparatörerna i vår verkstad sa att det vore en enkel 

sak att åka dit med svetsen och göra om trappan men 

det får vi ju inte. Situationen var låst. Frågan tycktes 

olöslig. 

En dag kom en lastbil till kiosken, backade in och 

plattade fullständigt till den eländiga järntrappan. Nu 

måste något göras. Efter en tid fanns där en ny liten 

lastkaj med trappa och ramp. 

Av Frode Øverli

Hjulet nr 1 - 2011 (pdf) - Kommunal

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?