ordnande av hälsovård i kommunerna i västra nyland - Raseborg

ORDNANDE AV HÄLSOVÅRD 

I KOMMUNERNA I VÄSTRA NYLAND 

FÖRSLAG TILL BASRIKTLINJER FÖR ORDNANDE AV HÅLSOVÅRDSSERVICE 

I KOMMUNERNA I VÄSTRA NYLAND 

Slutrapport 

25.10.2005 

! " # $ % & ' () & % $ * + , # $ % & ' () & % $ * 

- . / 0 1 - * % ) % & & 2 . 3 4 * % ) % & & 4 1 % $ $ & % & $ + 5 6 4 ! "/ . 7 7 7 "6 4 ! "/ .

INNEHÅLL 

SAMMANDRAG 3 

1. INLEDNING 7 

2. UTMANINGAR FÖR HÄLSOVÅRDEN I VÄSTRA NYLAND 8 

2.1. Beaktande av ändringen i befolknings- och åldersstrukturen 8 

2.2. Beaktande av välfärds- och behovsfaktorer 9 

2.3. Beaktande av ändringen i sjuklighetspanoramat 9 

2.4. Tryggande av tillgång till service och vård 9 

2.5. Utvecklande av forsknings- och vårdpraxis 10 

2.6. Tryggande av service på befolkningens modersmål 10 

2.7. Tryggande av tillgång till arbetskraft 10 

2.8. Beaktande av ekonomiska ramvillkor 11 

2.9. Skapande av synergi mellan samkommunen HNS och Västra Nylands område 12 

3. CENTRALA STRATEGISKA VAL FÖR HÅLSOVÅRDEN I VÄSTRA NYLAND 19 

3.1. Basservicesystem 19 

3.2. Förnyande av servicestruktur 20 

3.3. Egen serviceproduktion på området 21 

3.4. Arbetsfördelning mellan övriga enheter inom HNS-distriktet 25 

3.5. Köp av service övriga serviceproducenter 29 

3.6. Tryggande av kunnig arbetskraft 30 

3.7. Skapande av ny organisation 31 

4. FÖRSLAG TILL UTVECKLINGSPLAN FÖR SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDEN I VÄSTRA 

NYLAND 37 

4.1. Social- och hälsovårdens verksamhetsmodell 37 

4.2. Förslag till förverkligande av verksamhetsmodellen 38 

4.3. Förslag till organisationslösning 42 

4.4. Förslagens resurs- och kostnadseffekter 44 

5. ÅTGÄRDSFÖRSLAG 49 

5.1. Förslag på kort sikt 49 

5.2. Förslag på lång sikt 50 

5.3. Förslag till ställningstagande som presenteras för HNS styrelse 50 

2

SAMMANDRAG 

Kommunerna i Västra Nyland har tillsatt en styrgrupp för att utreda hur hälsovården i kommunerna 

på området skall ordnas. Styrgruppen har bestått av följande personer: Jarl Boström, Ingå, ordförande 

(ersättare Marie Lundell), Håkan Ekström, Pojo, (ersättare Anders Björklöf), Pirkko Grönroos, 

Ekenäs, (ersättare Mårten Johansson), Anne Nummenmaa, Västra Nylands sjukvårdsområde 

(ersättare Marianne Gripenberg-Gahmberg), Mona Wickström, Karis, (ersättare Kerstin Ilander) 

och Sten Öhman, Hangö, (ersättare Jouko Kavander) samt Eija Taskinen, Ingå, sekreterare. 

Projektet baserar sig på bl.a. Helsingfors- och Nylands sjukvårddistrikts (HNS) styrelsebeslut 

18.04.2005 (§ 89), enligt vilket kommunerna i Västra Nylands sjukvårdsområde ombes att ge sin 

uppfattning om riktlinjerna för Västra Nylands sjukvårdsområdes verksamhet. 

För att fullfölja sin uppgift har styrgruppen beställt denna utredning som har genomförts av ledande 

konsult Seppo Tuomola vid VIA Group. 

Styrgruppen har sammanträtt 8 gånger och hållit ett gemensamt möte med styrgruppen för Raseborgs 

hälsovårdscentralprojekt samt ordnat ett gemensamt förhandlingstillfälle med personer som 

bereder övriga hälsovårdsområdesprojekt i HNS-distriktet. 

Utmaningar för hälsovården i Västra Nyland 

Styrgruppen har behandlat de utmaningar som hälsovården i Västra Nyland står inför och som 

beror på att verksamhetsförhållandena ändras. Som slutsatser kan konstateras att: 

antalet 65 år fyllda och speciellt 75 år fyllda växer kraftigt till år 2020, vilket innebär ett tilläggsfinansieringstryck 

på ca 15,5 miljoner euro enligt nuvarande serviceanvändning. Strukturer och 

verksamhetspraxis bör ändras för att kunna undvika detta 

välfärdsutmaningen mätt enligt inkomst- och utbildningsnivå är betydligt större i Västra Nyland 

än i det övriga HNS-distriktet och även hela landet 

förekomsten av folksjukdomar är högre än i det övriga HNS-distriktet om än något lägre än i 

landet i genomsnitt 

hälsovårdservicens behovsindex är 20 % högre än i det övriga HNS-distriktet 

den nationella vårdgarantin kan förverkligas i Västra Nyland inom nuvarande totalresursnivå 

produceringen av svenskspråkig service är en specialfråga som måste skötas 

bristen på arbetskraft samt bristen på kunnig specialpersonal kommer att försvåras betydligt i 

Västra Nyland 

hälsovårdens behovsstandardiserade totalkostnadsnivå är lägre i Västra Nyland än i HNS i 

genomsnitt, men något högre än i landet i genomsnitt. Servicestrukturen är snedvriden; användningen 

av specialsjukvård är stor och användningen av primärhälsovård liten 

3

förlossningsverksamheten är mindre än motsvarande verksamhet i övriga sjukvårdsområden 

p.g.a befolkningsunderlaget och verksamhetsvolymen och det är uppenbart att produktivitetsnivån 

är något lägre. En överföring av verksamheten till andra sjukhus förväntas dock inte leda 

till väsentliga besparingar i kommundebiteringen. En sänkning av kostnadsnivån förutsätter 

också att fasta kostnader kan avskrivas eller kompenseras. Det skall också kunna konstateras 

att prisnivån är kostnadsbaserad och lägre i andra sjukhus efter överföringen 

jourverksamheten är mindre än motsvarande verksamhet i övriga sjukvårdsområden p.g.a. 

befolkningsunderlaget och verksamhetsvolymen. En eventuell överföring av verksamheten 

skulle sänka sjukhusets kostnader endast marginellt, eftersom övrig jour ordnas i varje fall. Kirurgisk 

vård av patienter under jourtid koncentreras ändå till sjukhusen i Helsingfors 

ifråga om barnsjukdomar är speciellt bäddavdelningsverksamhetens omfattning och produktivitet 

mindre jämfört med motsvarande verksamhet i andra sjukvårdsområden. Detta beror på befolkningsunderlaget 

och verksamhetsvolymen 

ändringarna som gäller specialsjukvårdens servicestruktur har allt som allt mindre ekonomisk 

betydelse för kommunerna än servicestrukturfrågan mellan specialsjukvård och primärsjukvård 

de ovan nämnda slutsatserna innebär inte att Västra Nylands sjukhus och dess enheter inte 

skulle fungera effektivt eller produktivt, utan situationen beror i första hand på befolkningsunderlaget 

och den servicevolym som befolkningsunderlaget tillåter. 

Som ett sammandrag gällande utmaningarna som hälsovården i Västra Nyland står inför kan konstateras 

att det behövs en strukturell ändring i Västra Nyland med beaktande av befolknings- och 

behovsutvecklingen för att förstärka den öppna vården inom primärhälsovården och för att flytta 

tyngdpunkten till åldringarnas behov samt för att skapa förutsättningar för en bra produktivitetsutveckling 

inom specialsjukvården. Det behövs också åtgärder för att bevara och utveckla arbetskraften 

och kunnandet. 

Hälsovårdsstrategin för Västra Nyland 

Styrgruppen har behandlat strategiska åtgärder för att svara mot de ovan nämnda utmaningarna. 

Åtgärderna är följande: 

o ordningsansvaret för hälsovårdsservice ges till ett kommunalt samarbetsnätverk som bildar 

också en egen förvaltningsorganisation som presenteras senare 

o servicen som ges till befolkningen på området indelas i (1) närservice, (2) regionservice och 

(3) service som anskaffas centraliserat 

o servicestrukturen ändras så att den motsvarar den kommande ändringen i ålderstrukturen 

o den egna serviceproduktionen på området definieras så att primärhälsovårdens när- och 

regionservice produceras som Västra Nylands egen verksamhet och mentalvårds- och 

psykiatriservice enligt helhetsutredningen över psykiatrin i HNS-distriktet 

o Service utanför området anskaffas på basis av beställar-producentmodellen efter konkurrensutsättning. 

Principerna gällande konurrensutsättning definieras 

4

o För att trygga arbetskraften och kunnandet samt för rekrytering, fortbildning, vikariearrangemang 

och övrig personalförvaltning bildas en regional personalcentral. 

o För produktion av specialsjukvårdsservice föreslås följande alternativ: 

I Hälsovårdsområdesmodellen, enligt vilken hälsovårdsverksamheterna i Västra Nyland 

sammanslås till samma administrativa helhet. Modellen har följande underalternativ: 

- I A: Åldringsvården, primärhälsovården, mentalvården och psykiatrin samt den somatiska 

specialsjukvården i området sammanslås till en administrativ organisation. Psykiatrisk service 

säljs till kommuner utanför området enligt helhetsutredningen över psykiatrin i HNS. 

Också förlossningsservice säljs på avtalsbasis till t.ex. utomstående kommuner som skickar 

patienter med förlossningsrädsla, om den här servicen som baserar sig på patienternas 

eget val kan hålla verksamhetsvolymen tillräckligt hög med tanke på enhetskostnader och 

vårdsäkerhet. 

- I B: Den gemensamma organisationen omfattar den övriga hälsovården i området förutom 

Ekåsens sjukhus som hör till HNS, eftersom sjukhuset betjänar utomstående områden. I 

övrigt är alternativet det samma som alternativ I A. 

- I C: Den gemensamma organisationen koncentrerar sig på att producera service för den 

egna befolkningen i Västra Nyland. Befolkningsunderlaget i området räcker i så fall inte till 

för att producera förlossningsservice, operativ jour och bäddavdelningsvård av barn. Dessa 

serviceformer beställs av andra sjukhus i HNS-distriktet eller andra serviceproducenter. 

- I D: Den gemensamma organisationen omfattar förutom de verksamheter som nämns i alternativ 

I A också det kommunala socialväsendet i sin helhet eller till största delen. 

II Västra Nyland – Lojo -modellen 

Enligt den här modellen sammanslås Västra Nylands och Lojos sjukvårdsområden till ett 

och samma sjukvårdsområde/hälsovårdsområde för Västnyland. I den här modellen bör arbetsfördelningen 

mellan Västra Nylands sjukhus och Lojo sjukhus definieras skilt. Också 

frågan om den regionala organiseringen av primärhälsovården bör utredas. 

III Raseborgs hälsovårdscentralmodell 

Enligt den här utvecklingslinjen sammanslås primärhälsovården och socialväsendet i Västra 

Nylands område på ett sätt som man skilt kommer överens om till en administrativ helhet 

och hela specialsjukvården, dvs. Västra Nylands sjukhus och Ekåsens sjukhus, hör till 

HNS-distriktet som eget resultatområde. 

Förslag till utvecklingsplan för social- och hälsovård i Västra Nyland 

För hälsovården i Västra Nyland ges följande förslag: 

- verksamhetsmodell 

- förverkligande 

- organisationslösning och 

- kostnadseffekter. 

5

Verksamhetsmodellen baserar sig på en lösning enligt vilken hålsovårdsverksamheterna indelas i 

sk. servicelinjer. Inom varje servicelinje finns närservice samt service som produceras regionalt 

och centraliserat. Servicelinjerna omfattar såväl de verksamheter som hör till den nuvarande primärhälsovården 

samt socialvården i anslutning till hälsovård och den nuvarande specialsjukvårdsservicen. 

Den service som produceras själv i Västra Nyland och den service som anskaffas utifrån har definierats 

med tanke på förverkligandet av verksamhetsmodellen. Som huvudalternativ har valts alternativ 

1 A, enligt vilket det produceras service för utomstående speciellt inom psykiatrin, där Ekåsens 

sjukhus har en specialuppgift, samt inom förlossningsverksamheten. Det föreslås att förlossningsverksamheten 

bildas till en sk. nettobudgeterad resultatenhet. Enheten fungerar på den 

nuvarande resursnivån och kan öka antalet patienter och har också som mål att öka antalet utomstående 

förlossningspatienter. Nettobudgeteringsenheten fungerar på försök fram till slutet av år 

2009, varefter verksamheten och kostnaderna bedöms. 

Som organisationsmodell för hälsovården i Västra Nylands område föreslås ett gemensamt kommunalt 

affärsverk för kommunerna på området och HNS eller motsvarande organisationsform så 

att förvaltningen och beslutsfattandet blir kvar i Västra Nylands område, men hålsovårdsområdet 

fungerar också i anslutning till HNS. 

Omorganiseringarna uppskattas sänka kostnadsnivån med ca 340 000 euro, men bildandet av det 

egentliga hälsovårdsområdet uppskattas leda till betydligt större kostnadsbesparingar speciellt 

ifråga om administrativ service och stödservice. 

6

1. INLEDNING 

Kommunerna i Västra Nyland har tillsatt en styrgrupp för att utreda hur hälsovården i 

kommunerna på området skall ordnas. Styrgruppen har bestått av följande personer: 

Jarl Boström, Ingå, ordförande (ersättare Marie Lundell), Håkan Ekström, Pojo, (ersättare 

Anders Björklöf), Pirkko Grönroos, Ekenäs, (ersättare Mårten Johansson), 

Anne Nummenmaa, Västra Nylands sjukvårdsområde (ersättare Marianne Gripenberg-Gahmberg), 

Mona Wickström, Karis, (ersättare Kerstin Ilander) och Sten Öhman, 

Hangö, (ersättare Jouko Kavander) samt Eija Taskinen, Ingå, sekreterare. 

För att fullfölja sin uppgift har styrgruppen beställt denna utredning som har genomförts 

av ledande konsult Seppo Tuomola vid VIA Group. 

Avsikten med utredningsarbetet har varit att förbereda de västnyländska kommunernas 

gemensamma åtgärdsförslag för att utveckla hälsovården på området och att bilda 

gemensamma och motiverade ställningstaganden till HNS-styrelsens riktlinjer för 

specialsjukvården i Västra Nyland. 

Utredningsarbetet har genomförts enligt VIA Groups strategiska handledningsprogram 

så att man först granskat de utmaningarna och krav på ändringar som social- 

och hälsovården i Västra Nyland står inför. Utgående ifrån detta har definierats centrala 

strategiska riktlinjer och val. Därefter har förberetts förslag till att verkställa de 

strategiska valen. Varje skede har föregåtts av en remissdiskussion i styrgruppen och 

efter varje skede har styrgruppen behandlat en rapport gällande det aktuella skedet. 

Den här rapporten koncentrerar sig på att dra slutsatser i ärendet. 

7

2. UTMANINGAR FÖR HÄLSOVÅRDEN I VÄSTRA NYLAND 

Social- och hälsovårdens kommande utveckling i Västra Nyland påverkas av flera 

sådana utvecklingsfaktorer i verksamhetsförhållandena som har behandlats utförligt i 

tidigare utredningar och planer, bl.a. i samband med Raseborgs hälsovårdscentralprojekt, 

flera konsultrapporter gällande ärendet, i HNS utredningar och andra uppgiftskällor. 

Det tidigare samlade rikliga datamaterialet och behandlingarna upprepas 

inte i den här utredningen utan arbetet koncentreras till att dra slutsatser på basis av 

tidigare datamaterial och utredningar och statistik- och annat faktamaterial som samlats 

speciellt för detta arbete. 

Speciella utmaningar gällande utvecklingen: 

Beaktande av ändringen i befolknings- och åldersstrukturen 

Beaktande av välfärds- och behovsfaktorer 

Beaktande av ändringen i sjuklighetspanoramat 

Tryggande av tillgång till service och vård 

Utvecklande av forsknings- och vårdpraxis 

Tryggande av service på befolkningens modersmål 

Tryggande av tillgång till arbetskraft 

Beaktande av ekonomiska randvillkor 

Skapande av synergi mellan samkommunen HNS och Västra Nylands område 

I detta kapitel dras slutsatser om vad hälsovården i Västra Nyland bör förbereda sig 

för inför framtiden enligt de uppgifter som finns att tillgå. 

2.1. Beaktande av ändringen i befolknings- och åldersstrukturen 

Befolkningen i Västra Nylands område (Hangö, Ingå, Karis, Pojo, Sjundeå och 

Ekenäs) ökar (från 2003) med totalt ca 2 000 fram till år 2020 och är totalt nästan ca 

50 000 invånare år 2020. Antalet 65 år fyllda och äldre ökar med över 6 500 under 

samma tid. Antalet invånare i de yngre åldersklasserna minskar. Det bör noteras att 

antalet 75 år fyllda och äldre kommer att fördubblas fram till år 2020 och är då över 

15 % av befolkningen (ca 8 % år 2003). 

Åldersstrukturförändringen kan anses som en betydande faktor som ökar 

kostnadstrycket på social- och hälsovården. Kostnader enligt åldersgrupp har utretts i 

bl.a. Kommunförbundets jämförelser angående hälsovårdskostnader. För olika 

åldersgrupper kan på basis av dessa utredningar bildas en kalkylmässig 

helhetskostnad. Med kända prognoser för de olika åldersgrupperna kan man 

kalkylmässigt utreda hur mycket ändringen i åldersstrukturen påverkar kostnaderna 

om service används och servicestrukturen förverkligas på samma sätt som nu. För 

de västnyländska kommunernas del resulterar denna kalkyl i att enbart 

ålderstrukturförändrigen innebär att det skulle behövas ytterligare ca 15,5 milj. euro 

för finansieringen av hälsovården på området (=primärhälsovård, institutionsvård av 

åldringar och specialsjukvård) fram till år 2020 förutsatt att servicestrukturen och 

serviceanvändningen förblir oförändrade. 

8

Slutsatsen baserar sig på HNS-ledningens datasystem/kommunprofiler samt STAKES 

jämförelsedatabas gällande bevovskoefficeinter och behovsstandardiserade kostnader. 

2.2. Beaktande av välfärds- och behovsfaktorer 

Välfärdsfaktorer har konstaterats ha en central inverkan på hälsovårdens 

servicebehov. Inkomstnivån och utbildningsnivån har på basis av undersökningar 

ansetts vara sådana välfärdsindikatorer som har en central inverkan på 

hälsovårdsbehoven och -användningen. 

Vid mätning av välfärd på inkomstnivå kan skatteinkomsterna/invånare konstateras 

vara under 3 000 euro/invånare i kommunerna i Västra Nyland medan de är nästan 

6 000 euro/invånare i HNS-distriktet och 3 500 euro/invånare i hela landet. 

Välfärdsfaktorerna mätta med mätare som anger utbildningsnivå visar att ca 20 % av 

15 år fyllda har högre utbildning i Västra Nyland medan motsvarande siffra är 30 % i 

HNS-distriktet och nästan 25 % i hela landet. Välfärdsutmaningen är alltså stor i 

Västra Nyland. 

Enligt STAKES behovsfaktorer är de behovsindex som förutser användningen av 

hälsovårdsservice och kostnader i kommunerna i Västra Nylands område betydligt 

högre än i landet och HNS-distriktet i genomsnitt med tanke på hela 

hälsovårdsbehovet, specialsjukvårdsbehovet samt speciellt institutuinsvård inom 

primärhälsovård och åldringsvård. Behovsnivån är över 20 % högre jämfört med det 

övriga HNS-distriktet. 

Slutsatsen baserar sig på HNS-ledningens datasystem / kommunprofiler samt Statistikcentralens 

befolkningskarta. 

2.3. Beaktande av ändringen i sjuklighetspanoramat 

Äldersstrukturutvecklingen ändrar naturligtvis sjukligheten hos befolkningen i Västra 

Nyland. Enligt Folkpensionsanstaltens hälsobarometer varierar förekomstindexet 

ifråga om de största folksjukdomarna något mellan kommunerna i Västra Nyland, 

men i genomsnitt är förekomsten av folksjukdomar (summaindex) på området dock i 

lägre än i landet i genomsnitt men högre än i HNS-distriktet i genomsnitt. Det är dock 

oundvikligt att speciellt förekomsten av kranskärlssjukdoms-, diabetes- samt reuma- 

och cancerdiagnoser kommer att öka i och med åldersstrukturförändringen. Antalet 

patienter med höftproblem och andra åldersrelaterade ortopediska sjukdomar liksom 

också antalet mentalvårdspatienter kommer att öka. 

Slutsatsen baserar sig på uppgifter från FPA:s hälsobarometer. 

2.4. Tryggande av tillgång till service och vård 

Målen gällande tillgång till vård som ställts i det nationella hälsoprojektet förpliktar 

också Västra Nylands område. 

9

För primärhälsovårdens del kommer den framtida ålderstrukturs- och sjuklighetsutvecklingen 

att förutsätta än större satsning för att förverkliga målen gällande tillgång 

till vård. 

Det bör också konstateras att i vårt land förbereds också ett sk. omsorgsgarantisystem, 

som har för avsikt att trygga speciellt tillgången på åldringsvårdsservice. 

Enligt HNS-ledningens datasystem var det i maj 2005 totalt ca 30 patienter som hade 

köat till specialsjukvård till Västra Nylands sjukhus i över sex månader, dvs. mycket 

få. För tillfället ser det alltså ut att finnas goda möjligheter att hålla målen gällande 

tillgång till vård, men för att kunna kontrollera utvecklingen på längre sikt förutsätter 

det fortgående och aktiv uppföljning och verksamhet. 

Slutsatsen ifråga baserar sig på HNS-ledningens datasystem. 

2.5. Utvecklande av forsknings- och vårdpraxis 

Det centrala målet med det nationella hälsoprojektet är att utveckla och förenhetliga 

forsknings- och vårdpraxisen genom att definiera sk. vårdkedjor. Direktiven gällande 

ärendet utgår ifrån att utvecklandet av forsknings- och vårdpraxisen koordineras 

sjukvårdsdistriktsvis. Veterligen har det inte utförts någon systematisk kartläggning av 

vårdkedjor som skulle täcka hela HNS-distriktet, inte heller ifråga om de viktigaste patientgrupperna. 

Detta behöver förverkligas inom HNS-distiriktet med tiden. Väsentliga 

är dock vårdkedjorna som man kommer överens om regionvis mellan socialväsendet, 

primärhälsovården och specialsjukvården, eftersom också de stora patientströmmarna 

gäller dessa verksamheter. 

2.6. Tryggande av service på befolkningens modersmål 

Andelen av den svenskspråkiga befolkningen är 58 % i Västra Nyland (28 500 invånare). 

Det är alltså inte fråga om någon minoritet utan om ett samhälle där ärenden 

sköts, service används och människorna umgås huvudsakligen på svenska. För de 

som använder hälsovårdsservice har detta en ännu större betydelse, eftersom en 

central förutsättning för en fungerande kommunikation mellan speciellt den äldre befolkningen 

som använder mycket service och hälsovårdspersonalen är att man kan 

använda sitt eget modersmål. Språkförhållandena avviker tydligt från situationen 

HNS-distriktet i övrigt, varför situationen bör beaktas som en specialfråga vid utvecklandet 

av servicesystemet. 

2.7. Tryggande av tillgång till arbetskraft 

Ändringen i befolkningens åldersstruktur kommer att leda till att problemen gällande 

tillgång till arbetskraft som finns redan nu tillspetsas ytterligare i framtiden. 

Pensioneringen och personalens åldersstruktur förutsätter speciell uppmärksamhet 

vid användningen av personalresurserna. 

Inom social- och hälsovården i Västra Nylands område finns redan nu rikligt med 

obesatta tjänster/befattningar. Förutom arbetskraftssituationen verkar det också vara 

10

fråga om att många enheter är mycket små och sårbara och saknar ofta möjligheter 

att idka dragningskraftig personalpolitik, ordna fortbildning och vikarier samt erbjuda 

tillräcklig professionel växelverkan. 

2.8. Beaktande av ekonomiska ramvillkor 

Både i HAUS konsultrapport och i rapporten om riktlinjerna för Västra Nylands område 

som presenterats för HNS-styrelsen har fästs uppmärksamhet vid kostnadsfrågor, 

speciellt specialsjukvårdskostnader samt jour-, barnsjukdoms- och förlossningsverksamhetens 

kostnader. Både nationellt och i kommunerna på området eftersträvas en 

bättre kontroll av social- och hälsovårdskostnaderna än för tillfället. I det följande dras 

därför faktabaserade slutsatser om kostnadsutvecklingen för hälsovården i Västra 

Nyland. 

Servicestrukturen och serviceanvändningen varierar mycket i kommunerna i Västra 

Nyland, även om skillnaderna jämnas ut något när siffrorna betraktas som behovsstandardiserade, 

såsom det också bör göras. Som en slutsats om serviceanvändningen 

och -kostnaderna kan konstateras följande: 

De behovsstandardiserade användningssiffrorna och kostnaderna för folkhälsovården 

är tydligt under landets (>-30 %) och HNS-distriktets (ca -40 %) medelnivå 

år 2003. Kommunvis är siffrorna relativt likvärdiga (index 60 - 70; hela landet=100) 

förutom i Hangö (99) och Ingå (93). 

De behovsstandardiserade användningssiffrorna och kostnaderna för institutionsvård 

av åldringar är däremot mycket höga jämfört med hela landets (ca 30 %) och 

HNS-distriktets (ca 20 %) siffror förutom i Hangö och Karis (skillnaderna beror 

delvis också på organisationsformen, men användningen av institutionsvård är 

dock riklig). 

Specialsjukvårdens behovsstandardiserade användning och speciellt kostnaderna 

överstiger nivån i hela landet (18 %) och är något under HNS-distriktets nivå (- 

1 %). Härvid bör beaktas att HNS-distriktets kostnadsnivå är hög jämfört med 

andra sjukvårdsdistrikt. 

Strukturen av specialsjukvårdens inre användning och kostnaderna är en separat 

fråga som behandlas mera ingående senare. Om servicestrukturen bör dock konstateras 

redan i det här sammanhanget att snedvridningen mellan primärhälsovården 

och specialsjukvården är betydligt större än snedvridningen inom specialsjukvården 

mellan Västra Nylands område och det övriga HNS-distriktet. Detta 

gäller både användningsmängden och -kostnaderna. 

Enligt behovsstandardiserade uppgifter är de sammanlagda användningssiffrorna 

och kostnaderna (primärhälsovård + åldringsvård + specialsjukvård) för servicen i 

kommunerna i området högre än i landet i genomsnitt, men något lägre än i HNSdistriktet 

i genomsnitt. Serviceprofilen (mätt med kostnader) koncentreras på specialsjukvård 

och institutionsvård av åldringar samtidigt som primärhälsovårdskostnaderna 

är t.o.m. betydligt lägre än i landet i genomsnitt. Totalkostnadsnivån för servi- 

11

cen är alltså inte hög jämfört med det övriga HNS-distriktet, men servicestrukturen är 

snäv; specialsjukvårdens användning är stor och primähälsovårdens liten. 

Resultaten av STAKES benchmarking-projekt kan användas för att analysera verksamhetens 

produktivitet för specialsjukvårdens del. Vid jämförelse av Västra Nylands 

sjukhus produktionssiffror med motsvarande sjukhus, såsom de övriga sjukhusen 

inom HNS-distriktet, når Västra Nylands sjukhus (och inte heller Lojo sjukhus) produktivitetssiffror 

inte så hög nivå som i sjukhusen i övriga sjukvårdsområden. 

Enligt HNS-ledningens datasystem har de (till STAKES meddelade) specialområdesvisa 

kostnaderna har ökat med 22,6 % (185 milj. euro) inom hela HNS-distriktet under 

åren 1999 – 2004. Motsvarande ökning för Västra Nylands sjukvårdsområdes del 

är 21,7% (6.7 milj. euro). 

Ändringen mellan åren 2003 och 2004 är 4,4 % inom hela HNS-distriktet (42,3 milj. 

euro). För Västra Nylands sjukvårdsområdes del är motsvarande ökningen 0,3 % 

(120 000 euro). 

Vid jämförelse av Västra Nylands uppgifter med övriga sjukvårdsområden inom HNSdistriktet 

är det tydligt att ökningen varit minst i Västra Nyland. Vid bedömning av om 

den positiva kostnadsutvecklingen har påverkats av att ökningen av antalet prestationer 

har varit mindre än i det övriga HNS-distriktet eller att antalet prestationer t.o.m. 

sjunkit, bör konstateras att det inte har skett någon väsentlig nedgång i antalet prestationer 

under de tre senaste åren; antalet prestationer har tvärtom ökat något ifråga 

om flera verksamheter. 

Som en slutsats utvecklingen av specialsjukvårdens totala kostnader kan konstateras 

att kostnadsutvecklingen har varit positiv i Västra Nylands sjukhus under de senaste 

åren jämfört med det övriga HNS-distriktet och att kostnadsproblemet som man redan 

tidigare blivit medveten om har kunnat lindras betydligt. Kostnadsutvecklingen 

har inte förverkligats genom att minska mängden av producerad service, varför också 

produktivitetssiffrorna sannolikt förbättrats när utvecklingen har fortsatt under 2004. 

Slutsatsen baserar sig på STAKES jämförelsedatabas gällande behovsstandardiserade kostnader och 

STAKES benchmarking –databas. 

2.9. Skapande av synergi mellan samkommunen HNS och Västra Nylands 

område 

Avsikten med grundandet av HNS-distriktet var att söka ekonomi i volym. I HNSgrundhandlingar 

(PUERTO-gruppens rapport (SHM), samt motiveringarna till specialsjukvårdslagändringen, 

grundavtalet med motiveringar) betonades också samarbetet 

mellan primärhälsovården och specialsjukvården samt den sk. gemensamma hälsoplaneringen 

och de strukturella ändringarna som skulle förverkligas genom planeringen. 

HNS-distriktet organiserades enligt en sk. matrismodell så att HNSsamkommunförvaltningens 

och Helsingforssjukhusens speciella uppgift är att ta hand 

om den strategiska ledningen och att resultatområden och resultatenheter fungerar 

som aktörer med budgetansvar. 

12

Mycket har förverkligats enligt den ovan nämnda strategiska synen under HNS fem 

verksamhetsår och för hela samkommunen har skapats rikligt med gemensamma 

riktlinjer, verksamheter och praxis. Det finns fortfarande mycket att göra för att utnyttja 

dessa liksom också i att skapa nya verksamhetsmodeller och –sätt. HNS-helheten 

är en av de största sjukhusorganisationerna i hela världen och den centrala frågan är 

fortfarande hur verksamheten kan styras och ledas så att man samtidigt som man 

framgångsrikt utnyttjar förmånerna med den stora universitetssjukhusenheten också 

kan nå regional och lokal synergi inom specialsjukvård och primärhälsovård. 

Vid de tidigare nämnda utredningarna som gjorts för att nå synergi inom specialsjukvård 

har det fästs uppmärksamhet vid om förlossnings-, jour- och barnsjukdomsverksamheten 

fortsätter i Västra Nylands sjukhus. HNS styrelse har beslutat be om de 

västnyländska kommunernas uppfattning om saken före slutet av år 2005. För att 

kunna bilda denna uppfattning kan det dras följande slutsatser ur de uppgifter som 

finns att tillgå: 

Förlossningar 

Antalet förlossningar i Västra Nylands sjukhus har varierat mellan 500 – 600 under 

åren 2002 - 04, antalet förlossningsvårdperioder mellan 600 – 700. Av förlossningsvårdperioderna 

i kommunerna i Västra Nyland (totalt 704 år 2004) producerades 

8,5 % i andra sjukhus än i Västra Nylands sjukhus (=65 st, av vilka 40 

i Helsingforssjukhusen och 25 i Lojo sjukhus). Västra Nyland har alltså en hög 

självförsörjningsgrad. 

Förlossningsverksamhetens kommundebitering var något över 1 022 000 euro i 

Västra Nylands sjukhus år 2004. De övriga sjukhusens kommundebitering till 

kommunerna i Västra Nyland var 148 000 euro (12,6%). Per förlossningsvårdperiod 

har de övriga sjukhusens debitering till kommunerna varit högre än Västra 

Nylands sjukhus debitering. Detta påverkas naturligtvis av att speciellt förlossningar 

producerade i Helsingforssjukhusen har varit sk. riskförlossningar eller 

andra förlossningsvårdperioder med högre kostnader. Däremot har förlossningsvårdperioderna 

som producerats i Lojo sjukhus för t.ex. Sjundeå (22 år 2004) kostat 

mera per vårdperiod i kommundebitering (1 636 euro/vårdperiod) än vad de 

vårdperioder (26 år 2004) som producerats åt Sjundeå i Västra Nylands sjukhus 

har kostat (1 270 euro/vårdperiod). De ovan nämnda uppgifterna baserar sig på 

en priskalkyl, eftersom det inte finns tillgång till uppgifter om efterkalkylerade orsaksgrundade 

kostnader för förlossningsverksamhetens del. Det finns alltså inga 

ordentliga kostnadskalkylerade uppgifter om vilket av sjukhusen inom HNSdistriktet 

har de förmånligaste förlossningarna. 

Med tanke på kommunfinansieringen är det omöjligt att bedöma utgående ifrån 

den information som finns att tillgå vad den föreslagna överföringen av förlossningarna 

från Västra Nylands sjukhus till övriga sjukhus inom HNS-distriktet skulle 

innebära för kommunerna ekonomiskt. Det är dock klart att det helt uppenbart är 

fråga om marginella kostnadseffekter och slutresultatet kan t.o.m. öka kommundebiteringen 

ifall kostnaderna som uträknats enligt ovan nämnda prisuppgifter 

förverkligas. Ifall HNS-distriktet inte har produktvisa uppgifter om efterkalkylerade 

orsaksgrundade kostnader är det omöjligt att ge en exakt uppskattning. 

13

Ur ett förlossningssjukhus eller en serviceproducents synvinkel kan sjukhusets 

produktivitet naturligtvis ökas genom att flytta bort verksamheter med låg produktivitet. 

Produktionskostnaderna bör dock då helt strykas från sjukhusets kostnadsstruktur. 

Ifall kostnaderna ifråga inte stryks i sin helhet, blir verksamheten 

ofrånkomligt dyrare än vad den var före överföringen. Så går det i allmänhet i 

sjukhus som fungerar i sina egna utrymmen och har sin egen organisation, eftersom 

de fasta kostnaderna alltid kvarstår. Det enda sättet att göra arrangemanget 

förmånligt för finansiären, i det här fallet kommunen, är att utnyttja den fasta kostnaden 

i någon annan, absolut nödvändig verksamhet, som skulle förutsätta investeringar 

som skulle leda till fasta kostnader, eller att lägga ned (likaså med fasta 

kostnader) någon sådan verksamhet som flyttats till utrymmen som frigjorts från 

förlossningsverksamhet. Det är med andra ord fråga om en kedjereaktion, som 

resulterar i att totalkostnaderna alltid måste gå ner om man vill nå kostnadsbesparingar 

med verksamhetsöverföringar. 

I produktivitetsjämförelsen gällande förlossningarnas och kvinnosjukdomarnas 

specialområden är förlossningsverksamhetens produktivitet svagare vid Västra 

Nylands sjukhus än i flera andra sjukhus enligt STAKES uppgifter. Enligt HNSledningens 

datasystem förblir specialområdets användningsgrad också relativt liten 

speciellt ifråga om bäddavdelningsverksamhet (användningsprocenten motsvarar 

ca 13 patientplatser enligt 90 %:s belastning). Det dagliga antalet poliklinikbesök 

däremot är allt som allt tillräcklig för att upprätthålla poliklinikverksamheten. 

Specialområdets kostnader per prestation i såväl den öppna vården som i 

bäddavdelningsvården är något högre än i t.ex. sjukhusen i Hyvinge och Borgå. 

I produktivitetsjämförelsen är det inte fråga om att verksamheten i Västra Nylands 

sjukhus skulle vara ineffektivt, utan om befolkningsunderlaget och den verksamhetsvolym 

som befolkningsunderlaget ger i relation till resurseringen av en hel 

enhet. Utgående ifrån detta bör befolkningsunderlaget i Västra Nyland och speciellt 

antalet invånare i fertil ålder anses vara för liten nu och i framtiden med tanke 

på en modernt utrustad och resurserad förlossningsavdelnings verksamhet. Det 

är dock mycket osannolikt att nedläggningen av verksamheten i Västra Nylands 

sjukhus skulle sänka kommunernas hälsovårdskostnader väsentligt. 

Jourverksamhet 

På Västra Nylands område fungerar både primärhälsovårdsjour och specialsjukvårdsjour. 

Primärhälsovårdens natt- och veckoslutsjour ordnas centraliserat i Västra 

Nylands sjukhus. Kvällsjouren och den dagtida hälsovårdscentraljouren varierar 

kommunvis. Frågan om hur primärhälsovårdsjouren skall ordnas behandlas skilt senare 

och också som en del av Raseborgs hälsovårdscentralprojekt. 

Om specialsjukvårdens jourverksamhet kan konstateras följande: 

Antalet jourbesök i Västra Nylands sjukhus är årligen totalt ca 7 500 dvs. ca 20 

per dygn. Av dessa är ca 3 000 (8/dygn)kirurgiska besök, 2 500-2 700 (7/dygn) inremedicinska 

besök, ca 900-1 000 (3/dygn) förlossningar och kvinnosjukdomar 

och 650-750 (2/dygn) barnsjukdomar. Jourvolymen bör anses vara relativt liten. 

14

De övriga sjukhusen inom HNS-distriktet sköter årligen ca 1 500 (17,5 %) jourpatienter 

från kommunerna i Västra Nyland. 

Jourbesökens kommundebitering i Västra Nylands sjukhus är totalt ca 2,3 miljoner 

euro för kommunerna i Västra Nyland år 2004. De övriga sjukhusen i HNSdistriktet 

debiterar därtill kommunerna i Västra Nyland ca 515 000 euro (18 %). 

Uppgifter om jourverksamhetens efterkalkylerade orsaksgrundade kostnadsnivå 

finns inte att tillgå men utgående ifrån de ovan presenterade siffrorna verkar det 

som om kostnaderna skulle vara av ungefär lika stora för kommunerna oberoende 

av serviceproducent. 

Ifråga om den eventuella nedläggningen av operativ jour (som Västra Nylands 

sjukhus verksamhet) är slutsatserna de samma som ifråga om förlossningar med 

tanke på kommunfinansieringen; alla kostnaderna för den verksamhet som läggs 

ned bör avskrivas från Västra Nylands sjukhus kostnadsstruktur för att arrangemanget 

inte skall bli dyrare för kommunerna än vad som nu är fallet. Att lägga 

ned jourverksamheten utan att lägga ned förlossningsverksamheten skulle inte 

vara förnuftigt och inte heller vice versa. När sjukhuset i alla falla fungerar som 

joursjukhus i konservativ verksamhet samt som en samjourenhet för primärhälsovårdsjouren 

och specialsjukvårdsjouren, skulle nedläggningen av den operativa 

jourverksamheten har en mycket marginell kostnadseffekt. Trots detta är det motiverat 

att ytterligare minska användningen av operationssalar nattetid och att sköta 

patienter som kräver mera avancerad kirurgi i Helsingforssjukhusen. 

Barnsjukdomar 

I Västra Nylands sjukhus finns på barnsjukdomarnas specialområde poliklinik- och 

bäddavdelningsverksamhet samt barnpsykiatrisk verksamhet. Den sistnämnda behandlas 

dock inte här separat (i helhetsutredningen över psykiatrin i HNS-distriktet 

tas ställning till barnpsykiatrin). För de somatiska barnsjukdomarnas del kan konstateras 

följande: 

Antalet besök med tidsreservation på barnpolikliniken har varierat mellan 2 200 – 

2 500, dvs. ca 11 – 13 per arbetsdag i Västra Nylands sjukhus åren 2002-2004. 

Antalet vårdperioder av barn i bäddavdelningsvård har varierat mellan 440 – 490 

åren 2002 – 2004. Enligt antalet vårddagar (totalt 1 000 – 1 200) motsvarar användningen 

i genomsnitt 3 – 5 patientplatser. Fast man antar att belastningen är 

lägre i vården av barnsjukdomar, överstiger användningen av patientplatser dock 

inte 10 patientplatser per år. 

För både poliklinik- och bäddavdelningsverksamhetens del är barnsjukdomskostnaderna 

betydligt högre per prestation i Västra Nylands sjukhus än i de övriga 

sjukhusen inom HNS-distriktets sjukvårdsområde. 

Utgående ifrån de uppgifter som finns att tillgå är det omöjligt att bedöma med 

tanke på kommunfinansieringen vad den föreslagna överföringen av barnskjukdomsvården 

från Västra Nylands sjukhus till övriga sjukhus inom HNS-distriktet 

skulle innebära för kommunerna ekonomiskt. Trots att det är möjligt att nå vissa 

15

kostnadsbesparingar är det dock helt uppenbart fråga om en marginell kostnadseffekt. 

Det enda sättet att göra den eventuella omorganiseringen förmånlig för finansiärer, 

dvs. kommuner, är att utnyttja den fasta kostnaden i någon annan, absolut 

nödvändig verksamhet, som skulle förutsätta investeringar som leder till fasta 

kostnader, eller att lägga ned (likaså med fasta kostnader) någon sådan verksamhet 

som flyttas till de utrymmen som frigörs efter barnsjukdomsverksamheten. 

Det är med andra ord fråga om en kedjereaktion som alltid måste leda till att totalkostnaderna 

minskar om man vill nå kostnadsbesparingar med att överföra 

verksamhet någon annanstans. Däremot är det inte motiverat att upprätthålla en 

egentlig, separat barnavdelning med den nuvarande verksamhetsvolymen. Som 

arrangemang föreslås att den specialområdesvisa bäddavdelningsindelningen ersätts 

helt med en ny verksamhetsmodell. Det är möjligt att sköta barn på sjukhusplats 

också efter detta, men bäddavdelningarna används flexibelt för de olika 

specialområdenas verksamhet. 

I kostnadsjämförelsen är det inte fråga om att verksamheten i Västra Nylands 

sjukhus inte skulle vara effektivt, utan om befolkningsunderlaget och den verksamhetsvolym 

som befolkningsunderlaget ger i relation till resurseringen av en 

hel enhet. På basis av vad som konstaterats kan befolkningsunderlaget i Västra 

Nyland och det nuvarande och kommande antalet barn anses vara för liten med 

tanke på verksamheten av en modernt utrustad och resurserad bäddavdelning. 

Att ordna öppen vård för barnsjukdomar kan däremot ännu anses motiverat också 

utgående ifrån uppgifterna gällande volym. Det är dock mycket osannolikt att nedläggningen 

av verksamheten i Västra Nylands sjukhus skulle sänka kommunernas 

hälsovårdskostnader väsentligt. 

Om utmaningarna som hälsovården i kommunerna i Västra Nyland står inför 

kan som slutsats konstateras att 

antalet 65 år fyllda och speciellt 75 år fyllda växer kraftigt till år 

2020, vilket innebär ett tilläggsfinansieringstryck på ca 15,5 miljoner 

euro enligt nuvarande serviceanvändning. Strukturer och 

verksamhetspraxis bör ändras för att kunna undvika detta 

välfärdsutmaningen mätt enligt inkomst- och utbildningsnivå är 

betydligt högre i Västra Nyland än i det övriga HNS-distriktet 

och även hela landet 

förekomsten av folksjukdomar är högre än i det övriga HNSdistriktet, 

om än något lägre än i landet i genomsnitt 

hälsovårdservicens behovsindex är 20 % högre än i det övriga 

HNS-distriktet 

den nationella vårdgarantin kan förverkligas i Västra Nyland 

inom den nuvarande totalresursnivån 

produceringen av svenskspråkig service är en specialfråga 

som måste skötas 

16

isten på arbetskraft samt bristen på kunnig specialpersonal 

kommer att försvåras betydligt i Västra Nyland 

hälsovårdens behovsstandardiserade totalkostnadsnivå är lägre 

i Västra Nyland än i HNS i genomsnitt, men något högre än i 

landet i genomsnitt. Servicestrukturen är snedvriden; användningen 

av specialsjukvård är stor och användningen av primärhälsovård 

liten 

förlossningsverksamheten är mindre än motsvarande verksamhet 

i övriga sjukvårdsområden p.g.a befolkningsunderlaget 

och verksamhetsvolymen och det är uppenbart att produktivitetsnivån 

är något lägre. En överföring av verksamheten till 

andra sjukhus förväntas dock inte leda till väsentliga besparingar 

i kommundebiteringen. En sänkning av kostnadsnivån 

förutsätter också att fasta kostnader kan avskrivas eller kompenseras. 

Det skall också kunna konstateras att prisnivån är 

kostnadsbaserad och lägre i andra sjukhus efter överföringen 

jourverksamheten är mindre än motsvarande verksamhet i övriga 

sjukvårdsområden p.g.a. befolkningsunderlaget och verksamhetsvolymen. 

En eventuell överföring av verksamheten 

skulle sänka sjukhusets kostnader endast marginellt, eftersom 

övrig jour ordnas i varje fall. Kirurgisk vård av patienter under 

jourtid koncentreras ändå till sjukhusen i Helsingfors 

ifråga om barnsjukdomar är speciellt bäddavdelningsverksamhetens 

omfattning och produktivitet mindre jämfört med motsvarande 

verksamhet i andra sjukvårdsområden. Detta beror på 

befolkningsunderlaget och verksamhetsvolymen 

ändringarna som gäller servicestrukturen inom specialsjukvården 

har allt som allt mindre ekonomisk betydelse för kommunerna 

än servicestrukturfrågan mellan specialsjukvård och 

primärsjukvård 

de ovan nämnda slutsatserna innebär inte att Västra Nylands 

sjukhus och dess enheter inte skulle fungera effektivt eller 

produktivt, utan situationen beror i första hand på befolkningsunderlaget 

och den servicevolym som befolkningsunderlaget 

tillåter. 

Som ett sammandrag gällande utmaningarna som hälsovården i 

Västra Nyland står inför kan konstateras att det behövs en strukturell 

ändring i Västra Nyland med beaktande av befolknings- och 

behovsutvecklingen för att förstärka den öppna vården inom primärhälsovården 

och för att flytta tyngdpunkten till åldringarnas 

behov samt för att skapa förutsättningar för en bra produktivitets- 

17

utveckling inom specialsjukvården. Det behövs också åtgärder för 

att bevara och utveckla arbetskraften och kunnandet. 

3. CENTRALA STRATEGISKA VAL FÖR HÄLSOVÅRDEN I VÄSTRA NY- 

LAND 

I det följande presenteras synpunkter och riktlinjer för att svara mot de ovan nämnda 

strategiska utmaningarna. 

18

3.1. Basservicesystem 

För att kunna svara effektivt på de ovan konstaterade utmaningarna, utgås här ifrån 

att kommunerna i Västra Nyland bildar tillsammans ett samarbetsnätverk för social- 

och hälsovård, som fungerar som en aktör med ordningsansvar som ordnar all den 

service inom social- och hälsovård som befolkningen i den egna regionen behöver. 

Organisationsfrågorna gällande samarbetsnätverket behandlas senare. 

Ordningsansvaret innebär för alla kommunerna att de skall: 

o utreda och bedöma befolkningens servicebehov, 

o definiera åtgärder för förebyggande hälsovård och främjande av hälsa, 

o definiera den servicenivå som produceras för befolkningen med offentlig finansiering, 

o ställa mål för servicestrukturen, 

o ta hand om produktionen av speciellt definierad basservice inom social- och 

hälsovård, 

o fungera som beställare av service som köps av utomstående aktörer samt 

o finansiera social- och hälsovården för kommunfinansieringens del enligt de 

principer som presenteras senare. 

Ordningsansvaret omfattar alltså sk. myndighetsuppgifter, som tas hand om med 

hjälp av ett samarbetsnätverk. Ordningsansvaret omfattar också produktion av basservice. 

För basservice föreslås följande indelning: 

o närservice, dvs. den service med goda förbindelser (högst ca 20 km) och som 

kommuninvånarna till största delen får inom sin egen kommun, 

o regionservice, dvs. den service som produceras av regionsamarbetsnätverkets 

egna enheter centraliserat för hela regionen samt 

o service som produceras centraliserat och som kommunernas samarbetsnätverk 

beställer av serviceproducenter utanför regionen eller privata serviceproducenter. 

Närservice och regionservice samt myndighetsuppgifter hör till ett och samma samarbetsnätverk 

som borde ingå i samma organisation också administrativt. Service 

som produceras centraliserat däremot ingår inte i det regionala samarbetsnätverkets 

organisation utan samarbetsnätverket konkurrensutsätter och beställer service på avtalsbasis. 

Ordningsansvaret kan beskrivas på följande sätt: 

Figur 1. Bassystemet för Västra Nylands social- och hälsovårdsservice 

19

ORDNINGS- 

ANSVAR 

Kommunnätverket 

(Hangö, 

Ingå, Karis, 

Pojo, Ekenäs) 

Organisationslösningar gällande det ovan nämnda bassystemet presenteras närmare 

senare. 

Med tanke på finansieringen skulle den beskrivna modellen göra det möjligt för kommunerna 

att delta enligt befolkningsunderlag i totalkostnaderna för all social- och hälsovård, 

t.ex. i relation till invånarantalet korrigerat med behovsindex (jfr. statsandelssystemets 

koefficient). Kostnadsutvecklingen skulle då vara lättare att förutse och 

kontrollera. Utomstående service debiteras enligt avtalade priser med en faktura för 

hela regionen, varvid den kommunvisa finansieringen också kunde följa den befolkningsbaserade 

finansieringsmodellen. Detta skulle göra det möjligt att jämna ut stora 

kostnader. 

3.2. Förnyande av servicestruktur 

Egen service 

Närservice 

Beställning 

Regionservice 

Utomst. service 

Såsom det tidigare konstaterats förutsätter ändringen i åldersstrukturen och den därav 

följande ändringen i sjuklighetspanoramat ändringar i servicestrukturen för att 

kostnadsutvecklingen skall kunna stävjas. Det ovan beskrivna basservicesystemet 

gör det möjligt att rikta resurserna på nytt och undvika problem med t.ex. små, sårbara 

enheter. Basservicestrukturen behandlas närmare i samband med Raseborgs hälsovårdscentralprojekt. 

I det följande presenteras dock några centrala mål kring detta: 

o Mängden av åldringsvård och primärhälsovårdens öppna vård, hemservice, 

boendeservice och den service som stöder patienternas självvård borde ökas 

så att användningen av både specialsjukvård och institutionsvård kan minskas. 

o Det borde därför ges stöd för att öka antalet bostäder och boendeenheter (i 

t.ex. klubbform) för pensionärer och åldringar så att klienten/patienten kunde 

få hälsovårdsservice av en stödperson som fungerar i samband med klub- 

20

en/boendeenheten utan att behöva söka sig till en jourmottagning eller via 

mottagning till sjukhus. 

o Mentalvårds-, familje-, mödra- och barnrådgivnings- samt rusvårdsverksamheter 

borde samlas till regionala servicehelheter såsom det föreslås i helhetsutredningen 

över psykiatrin i HNS-distriktet. En betydande del av servicen 

produceras dock som närservice i kommunerna. 

o Primär- och specialsjukvårdens jourverksamhet borde koncentreras till ett 

gemensamt joursystem såsom det föreslås i samband med Raseborgs hälsovårdsprojekt. 

Specialsjukvårdens joursystem behandlas skilt senare. 

o Den akuta verksamheten på primärhälsovårdens bäddavdelningar samt akut 

rehabilitering för patienter som flyttas från specialsjukvård till fortsatt vård 

borde koncentreras till t.ex. de utrymmen som blir lediga i Västra Nylands 

sjukhus/Ekåsens sjukhus 

o Arbetsfördelningen inom specialsjukvården mellan Västra Nylands sjukhus 

och övriga sjukhus inom HNS-distriktet behandlas separat senare. 

Förverkligandet av de ovan nämnda servicestrukturändringarna förutsätter att patienterna 

kan välja vårdplats- och verksamhetsenhet fritt över kommungränserna. 

3.3. Egen serviceproduktion på området 

Till den service som kommunernas samarbetsnätverk själv producerar hör närservice 

och regionservice enligt det tidigare nämnda bassystemet. Servicen produceras inom 

socialväsendet och primärhälsovården, mentalvårdsarbetet och psykiatrin samt inom 

specialsjukvården. 

Socialservice och primärhälsovårdsservice 

Socialväsendets och primärhälsovårdens när- och regionservice definieras närmare i 

samband med Raseborgs hälsovårdscentralprojekt. 

Mentalsvårds- och psykiatriservice 

Närservicen och den regionalt centraliserat producerade mentalvården och psykiatrin 

definieras i samband med helhetsutredningen över psykiatrin i HNS-distriktet enligt 

följande: 

Närservice 

Som närservice betraktas: 

- främjande av mental hälsa av både social- och hälsovårdsmyndighter och som en 

del av beslutsfattandet i kommunernas övriga förvaltningsorgan i ärenden som 

påverkar hälsan 

- krisservice på basnivå då bastryggheten rubbas (problemsituationer i familjer, 

rusproblem, hot om utslagning, ångestsituationer och motsvarande sociala 

problemsituationer) 

21

- mödra- och barnrådgivningsverksamhet; sökande verksamhet och tidigt 

konstaterande 

- skolhålsovård; sökande verksamhet och tidigt konstaterande 

- tidigt konstaterande, vård och hänvisning till vård inom arbetshälsovården 

- läkar-, sjukskötar- och övrig motsvarande mottagningsverksamhet 

(hälsovårdscentralmottagningarna) 

- utredning av problem samt vårdarbete som utförs av en psykiatrisk 

specialsjukvårdare eller annan mentalvårdsarbetare som specialicerat sig på vård 

av mentala problem 

- service som ges hem (hemsjukvård, hemservice och hemsjukhusservice), både 

som en del av tradionell kommunal hemservice och som ambulerande 

öppenvårdsservice inom den psykiatriska hälsovården 

- öppenvårds- och terapiservice på basnivå för missbrukarvård 

- boende- och rehabiliteringsservice som hör till (sekundär) rehabilitering efter en 

intensiv rehabiliteringsprocess och uppföljning samt 

- ambulerande konsultationsservice för psykiatrisk specialsjukvård som produceras 

regionalt. 

Regional service 

Regional service omfattar: 

- jour- och mottagningsavdelningsverksamhet vid akuta psykiatriska kriser, som 

produceras av Ekåsens sjukhus för befolkningen i hela sjukvårdsområdet samt till 

Sjundeå enligt avtal 

- vuxenpsykiatrisk poliklinikservice som produceras på de psykiatriska poliklinikerna 

på sjukvårdsområdet. Poliklinikerna borde vara integrerade enheter som består av 

mottagningar (tidigare mentalvårdsbyråer), A-kliniker och 

familjerådgivningar/familjearbetare. Med tanke på befolkningsunderlaget skulle 

det behövas två sådana polikliniker på området. Dessa kan dock ordna 

mottagningsverksamhet i kommunerna om så avtalas 

- barnpsykiatrisk poliklinikservice som produceras i den barnpsykiatriska enheten 

på sjukvårdsområdet. Verksamheten borde ordnas i nära samarbete med 

specialarbetarna inom familjerådgivningsverksamheten 

- ungdomspsykiatrisk poliklinikservice som produceras av den ungodmspsykiatriska 

enheten 

- åldringspsykiatrisk poliklinikservice som produceras av den åldringspsykiatriska 

polikliniken i området 

22

- akut avdelningsvård för vuxen- och åldringspsykiatri som produceras i Ekåsens 

sjukhus 

- långtidsvård på avdelning som produceras i Ekåsens sjukhus 

- specialvård ifråga om akut vård av missbrukare och missbrukarvård. 

Organiseringen och placeringen bör planeras skilt som en helhet för området 

- hemsjukhusvård och hemrehabiliteringsvård inom psykiatrisk primärrehabilitering, 

som produceras i rehabiliteringshem i sjukvårdsområdet. Det borde särskilt 

utredas om boendeservicen för mentala rehabiliteringspatienter (sekundär 

rehabailitering) som ordnas som närservice kunde produceras regionalt 

- konsultationsservice gällande övriga specialområden som produceras i Västra 

Nylands sjukhus. 

Den service som produceras regionalt bör utgöra en helhet med en klar ledning, som 

ger konsultation till de enheter som producerar närservice och övrig regional service 

samt fungerar som ambulerande service, speciellt ifråga om öppenvårdsenheter. Den 

regionala servicehelheten bör också kunna ge flexibelt stöd vid tillfälliga problem med 

arbetskraft eller vikarier åt de verksamhetspunkter som decentralicerats på området 

och vid behov också till närservice. 

Centraliserad service 

I Ekåsens sjukhus på Västra Nylands sjukvårdsområde produceras centraliserad 

service också till andra sjukvårdsområden än Västra Nyland, t.ex.: 

- ungdomsspykiatrisk jourservice samt specialservice som gäller sjukhusvård av 

svårskötta ungdomar och barn, som produceras för Lojo sjukvårdsområde 

- rehabiliteringsservice av svårskötta psykotiska långtidspatienter på sjukhus för 

både Lojos och Jorvs sjukvårdsområden 

- service för svenskspråkiga patienter för hela HNS-distriktet då det inte är möjligt 

att producera svenskspråkig service på det egna området 

- vård av svårskötta vuxna och ungdomar med dubbel diagnos (eller tribbel 

diagnos) som produceras på avtalsbasis till alla sjukvårdsområden i HNSdistriktet. 

Detta förutsätter att verksamheten av den enhet som redan delvis 

grundats startas och att enhetens verksamhetsmodell och resursering planeras 

tillsammans i den regionala styrgruppen för psykiatri. Behovet av tjänster torde 

kunna uppfyllas med det nuvarande tjänsteunderlaget, eftersom Esbo minskar 

användningen av Ekåsens sjukshus. 

Västra Nylands sjukvårdsområde centraliserar fortfarande enligt nuvarande praxis 

och enligt verksamhetsmodellen som gäller hela HNS-distriktet service till Kellokoski 

sjukhus (kriminalpatienter) och till HNS psykiatriska resultatområde (se närmare 

verksamhetsmodellen gällande service som koncentreras till HNS psykiatriska 

verksamhetsområde). 

23

Den ovan nämnda serviceindelningen är fortfarande möjlig att förverkliga också på 

Västra Nylands område. Ärendet behandlas närmare i helhetsutredningen över 

psykiatrin i HNS-distriktet. 

Service inom somatisk specialsjukvård 

Oberoende av specialsjukvårdens organisationsmodell är det motiverat att det produceras 

service inom somatisk specialsjukvård i Västra Nylands område. Med beaktande 

av befolkningsunderlag och verksamhetsvolym enligt det som behandlas i kapitel 

2 kan specialsjukvårdsservicen anses omfatta följande: 

Närservice: 

Det är motiverat att ordna specialsjukvårdsverksamheter mycket begränsat. Sådan 

service är: 

o specialläkarkonsultationer till hälsovårdscentraler med hjälp av ambulerande 

konsulter/distansförbindelser närmast ifråga om specialområdena inremedicin, 

kirurgi, neurologi, ögonsjukdomar, öronsjukdomar, barnsjukdomar och geriatri 

och för speciellt definierade patientgrupper (se Outi Elonheimos rapport 

2002), 

o specialläkarundersökningar och –uppföljningar i samband med barn- och 

mödrarådgivningsverksamhet enligt en verksamhetsmodell som definieras 

skilt samt 

Regionservice: 

Den service som produceras för befolkningsunderlaget och verksamhetsvolymen i 

Västra Nyland påverkas naturligtvis av frågan som gäller arbetsfördelningen mellan 

övriga sjukhus i HNS-distriktet. Det är dock motiverat att ordna följande specialområdesverksamheter 

av Västra Nylands sjukhus eller som regional köpservice: 

o Inre medicin, bl.a. kardiologi och gastroenterologi samt beredskap att sköta 

komplicerad diabetes samt övriga endokrinologiska problem. För vård av inremedicinska 

patienter behövs bäddavdelningar och polikliniker. 

o Neurologi med möjlighet att vårda patienter på bäddavdelning samt polikliniker. 

o Kirurgi med speciellt behov av allmän kirurgi samt ortopedi för vilket behövs 

bäddavdelningar och polikliniker. 

o Specialläkarmottagningsverksamhet för ögon-, öron-, näs- och halssjukdomar 

samt möjlighet att vårda patienter på bäddavdelning. 

o Mottagningsverksamhet för kvinno- och barnsjukdomar samt möjlighet att 

vårda dessa patienter på bäddavdelningar. 

24

o Förutom ovan nämnda kliniska specialområdesverksamheter bör det finnas 

laboratorie- och röntgenverksamhet i Västra Nylands sjukhus för hela området 

och också för primärhälsovården i området, antingen som sjukhusets 

egen verksamhet eller som HNS-affärsverk. 

o Västra Nylands sjukhus bör fortfarande fungera som en jourenhet så att den 

på dagtid fungerar som en jourcentral för specialsjukvården samt kvälls- och 

nattetid och under veckoslut som en odelad jourcentral för primär- och specialsjukvårdspatienter. 

Frågan om kirurgisk förstahjälpsjour, förlossningsverksamhet och bäddavdelningsvård 

av barn som togs upp i HNS-styrelsens utredning angående riktlinjer för specialsjukvården 

i Västra Nyland behandlas närmare i det följande. 


Centraliserad service är sådan service som produceras utanför de egna enheterna i 

Västra Nyland – antingen i andra sjukhus i HNS-distriktet eller av andra serviceproducenter 

– centraliserat för hela Västra Nylands område. Centraliserad service är annat 

än den service som produceras av de egna enheterna i Västra Nylands område. 

För den här servicens del kan den nuvarande arbetsfördelningen med övriga HNSenheter 

anses vara motiverad dock med beaktande av de förslag som ges senare 

angående förslossningsverksamhet, jourverksamhet och barnsjukdomar. Det föreslås 

att centraliserad service produceras enligt beställar-producentmodellen med beaktande 

av arbetsfördelningen med övriga sjukhus i HNS-distriktet som behandlas närmare 

i följande kapitel. 

3.4. Arbetsfördelning mellan övriga enheter inom HNS-distriktet 

HNS-distriktets strategi bereds som bäst. Innehållet är ännu inte känt, men HNS- styrelsen 

har redan fattat ett principbeslut om att bereda en hälsovårdsområdesmodell 

för Lojo sjukvårdsområde. Det har också fattats ett beslut om att sammanslå Jorvs 

och Peijas sjukhus och Helsingforssjukhusen till sk. HUCS-sjukvårdsområde. Det är 

uppenbart att uppfattningen är den att primärhälsovården, socialvården i anslutning 

till hälsovård och den egna specialsjukvården inom sjukvårdsområdet bildar hälsovårdsområden 

eller social- och hälsoområden i framtiden när det gäller HNSdistriktets 

sjukvårdsområden. 

Ur Västra Nylands synvinkel finns det tre alternativa utvecklingslinjer för att utveckla 

arbetsfördelningen mellan sjukhusen i HNS-distriktet. Alternativen presenteras i det 

följande och samtidigt bedöms de starka sidorna, problemen samt förutsättningarna 

för att välja den aktuella utvecklingslinjen: 

I HÄLSOVÅRDSOMRÅDESMODELL 

Enligt hälsovårdsområdesmodellen sammanslås hälsovårdsverksamheterna i Västra 

Nyland till samma administrativa helhet. Modellen har följande underalternativ: 

- I A: Åldringsvården, primärhälsovården, mentalvården och psykiatrin samt den 

somatiska specialsjukvården i området sammanslås till en administrativ organisa- 

25

tion. Psykiatrisk service säljs till kommuner utanför området enligt helhetsutredningen 

över psykiatrin i HNS. Också förlossningsservice säljs till utomstående 

kommuner på avtalsbasis, om den här servicen som baserar sig på patienternas 

eget val kan hålla verksamhetsvolymen tillräckligt hög med tanke på enhetskostnader 

och vårdsäkerhet. Produktionen av förlossningsservice kan organiseras enligt 

ett affärsverksarrangemang som planeras skilt, varvid man också överväger 

de ekonomiska verksamhetsförutsättningarna. Den psykiatriska servicen kunde 

ordnas på motsvarande sätt. 

- I B: Den gemensamma organisationen omfattar den övriga hälsovården i området 

förutom Ekåsens sjukhus som hör till HNS, eftersom sjukhuset betjänar utomstående 

områden. I övrigt är alternativet det samma som alternativ I A. 

- I C: Den gemensamma organisationen koncentrerar sig på att producera service 

för den egna befolkningen i Västra Nyland. Befolkningsunderlaget i området räcker 

i så fall inte till för att producera förlossningsservice, operativ jour och bäddavdelningsvård 

av barn. Dessa serviceformer beställs av andra sjukhus i HNSdistriktet 

eller andra serviceproducenter. 

- I D: Den gemensamma organisationen omfattar förutom de verksamheter som 

nämns i alternativ I A också det kommunala socialväsendet i sin helhet eller till 

största delen. Det är då i själva verket fråga om en social- och hälsoområdesmodell. 

II VÄSTRA NYLAND – LOJO –MODELLEN 

Enligt den här modellen sammanslås Västra Nylands och Lojos sjukvårdsområden till 

ett och samma sjukvårdsområde/hälsovårdsområde för Västnyland. I den här modellen 

bör arbetsfördelningen mellan Västra Nylands sjukhus och Lojo sjukhus definieras 

skilt. Också frågan om den regionala organiseringen av primärhälsovården bör utredas. 

III RASEBORGS HÄLSOVÅRDSCENTRALMODELL 

Enligt den här utvecklingslinjen sammanslås primärhälsovården och socialväsendet i 

Västra Nylands område på ett sätt som man skilt kommer överens om till en administrativ 

helhet och hela specialsjukvården, dvs. Västra Nylands sjukhus och Ekåsens 

sjukhus hör till HNS-distriktet som eget resultatområde. 

Diskussion kring alternativen 

I samband med diskussionen angående modellerna har i styrgruppen ansett att modell 

II (Västra Nyland- Lojo –modellen) inte utreds närmare i det här sammanhanget, 

utan att det är i alla händelser fråga om ett potentiellt alternativ med ett mycket längre 

tidsperspektiv som bedöms om det är motiverat p.g.a. nationella riktlinjer eller andra 

orsaker. 

Om modell III (Raseborgs hälsovårdscentralmodell) anser styrgruppen att arrangemanget 

förverkligas i utredningsarbetet gällande Raseborgs hälsovårdscentralprojekt. 

För specialsjukvårdens del gäller det om specialsjukvården i området förenas med 

26

den nämnda hälsovårdscentralen, varvid det blir fråga on något av alternativen enligt 

modell I. 

Ifråga om modell I har styrgruppen betraktat närmare alternativen I A och I C. 

Alternativ I A innebär att Västra Nylands sjukhus skulle ha uppgifter utanför sitt 

eget område, såsom fallet redan är för psykiatrins del och såsom det föreslås i helhetsutredningen 

över psykiatrin att det skulle vara även i framtiden. För att t.ex. vårdgarantin 

skall kunna förverkligas på ett ekonomiskt förnuftigt sätt, förutsätter det att 

kapaciteten i alla sjukhus i HNS-distriktet utnyttjas för att uppfylla målen gällande tillgång 

till vård. HNS-styrelsens plan för riktlinjer innehåller också ett förslag om att utveckla 

Västra Nylands sjukhus som en enhet för dagkirurgi för att producera bl.a. 

service inom vårdgarantin. 

Om förlossningsverksamheten i Västra Nylands sjukhus skulle ges motsvarande 

uppgift att betjäna andra kommuner i området och/eller förlossningspatienterna skulle 

aktivt erbjudas större frihet att välja förlossningssjukhus, vilket skulle samtidigt balansera 

de stora patientströmmarna som styrs till andra förlossningssjukhus, speciellt 

Helsingfors och Jorv sjukhus, kunde användningsgraden av Västra Nylands sjukhus 

höjas utan att det skulle minska förlossningsverksamheten i övriga sjukhus i HNSdistriktet 

väsentligt. I så fall borde det också utredas om det kommer att finnas sådana 

kapacitetsproblem i huvudstadsregionen i framtiden som kunde kompenseras genom 

att erbjuda service i Västra Nylands sjukhus. Att öka antalet förlossningar i Västra 

Nylands sjukhus med 200 – 300 från andra sjukvårdsområden i HNS-distriktet 

skulle effektivera Västra Nylands sjukhus verksamhet väsentligt. 

Modellen skulle också kunna förverkligas så att Västra Nylands sjukhus, Ekåsens 

sjukhus samt primärhälsovården och åldringsvården i regionen skulle bilda ett hälsovårdsområde, 

inom vilket t.ex. förlossningsverksamheten kunde bilda en affärsverksorganisation 

enligt en speciell plan. 

Den här utvecklingslinjen kan anses ha den starka sidan att det skulle ge möjlighet 

att utnyttja den redan befintliga kapaciteten fullt ut till specialsjukvårdsuppgifter i 

HNS-distriktet förutsatt att HNS i sitt beslutsfattande och ledning förbinder sig till det 

eller att de affärsverksmässiga enheterna i Västra Nyland lyckas fungera produktivt 

utan att kommunerna i Västra Nylands skulle få större finansieringskostnader för 

verksamheten ifråga. 

Problemet med den här utvecklingslinjen är speciellt det att en mera omfattande användning 

av sjukhusen i Västra Nyland för hela HNS-distriktets område gör sjukhusresorna 

längre. En utmaning utgör också att kunna skapa tillräcklig volym för affärsverksenheternas 

användning. Att patienten har rätt att välja service torde anses som 

en förutsättning för att modellen skall lyckas. 

Förutsättningen för att förverkliga den här utvecklingslinjen bör anses vara den att 

man förbinder sig till arrangemangen enligt modellen och att arrangemangen är verksamhetsmässigt 

och ekonomiskt motiverade ur det övriga HNS-distriktets och HNShelhetens 

synvinkel. Servicen som produceras för ett större område än Västra Nylands 

område i HNS-distriktet borde bilda en fungerande helhet som skulle främja 

HNS också helhetsekonomiskt t.ex. genom att ersätta utrymmes- och resursbehovet 

27

på annat håll inom HNS. En förutsättning är också att patienternas rätt att välja vårdplats 

garanteras. 

Alternativ I C innebär att befolkningsunderlaget och verksamhetsvolymen förblir 

tämligen liten och att Västra Nylands sjukhus serviceprofil borde ändras med tanke 

på befolkningsprognosen. Objektivt sett innebär alternativet att förlossningar, operativ 

jour och barnbäddavdelningsverksamhet inte skulle ingå i sjukhusets profil, utan regionen 

skulle köpa den här servicen av övriga serviceproducenter. Det skulle dock vara 

möjligt att ordna de nämnda serviceformerna i Västra Nylands sjukhus, om kommunerna 

beslutar upprätthålla dessa verksamheter och betala för högre produktionskostnader 

än på annat håll. 

Detta alternativ skulle också innebära att det skulle vara motiverat att ansluta Västra 

Nylands sjukhus som en fast del till det kommande Raseborgs hälsovårdsområdet/social- 

och hälsoområdet. Arrangemanget skulle motsvara de sammanslagningsprojekt 

som redan förverkligats i flera regionen i vårt land. 

Den här utvecklingslinjen har den starka sidan att det är uppenbart att integreringen 

av primärhälsovården och eventuellt socialvården i anslutning till hälsovård skulle ge 

både funktionella och ekonomiska fördelar, eftersom t.ex. medicinsk service, stödservice 

och administrativ service skulle då kunna förenas. Arrangemanget gör det också 

möjligt att utveckla klinisk verksamhet, jour, vårdkedjor och organisation till effektivare 

helheter genom egna beslut i området. Sammanslagningen skulle också skapa möjligheter 

till nya verksamhetsmodeller för att producera såväl närservice som regional 

service. 

Problemet med det här alternativet är att överföringen av jour-, förlossnings- och 

barnsjukdomsverksamheten försvagar förutsättningarna för också den övriga akutverksamheten 

i Västra Nylands sjukhus. Likaså med tanke på HNS-distriktets helhet 

målet om att utnyttja all specialsjukvårdskapacitet i distriktet fullt ut genom att bilda 

t.ex. kunskapscentra som placeras på sjukvårdsområden och som betjänar kommuner 

utanför området, förverkligas nödvändigtvis inte (såsom den planerade situationen 

är inom t.ex. psykiatrin), utan man blir tvungen att investera i de utrymmen och 

resurser som den ökande/ersättande verksamheten kräver på annat håll. Den här 

modellen innebär också det hotet att kommundebiteringen för den verksamhet som 

överförs någon annanstans inte blir lägre än för tillfället, ifall de övriga sjukhusens 

inom HNS-distriktet debiteringspriser fortsätter att stiga. Kommunerna betalar då för 

både de fasta kostnaderna som kvarstår vid Västra Nylands sjukhus och priserna 

som motsvarar tidigare kommundebitering. Detta ökar kommunernas kostnadsbelastning. 

Som en förutsättning för att förverkliga den här utvecklingslinjen bör anses åtminstone 

att kommundebiteringen (priserna) för de verksamheter som läggs ned i Västra 

Nylands sjukhus och som sköts an andra enheter (HNS-Helsingforssjukhusen, eventuellt 

Jorvs och Lojo sjukhus) blir mindre från än Västra Nylands kommundebitering 

för tillfället. Kostnadssänkningen i Västra Nylands sjukhus borde också kunna realiseras 

så fullt ut som möjligt och också nivån för fasta kostnader borde kunna minskas 

genom att t.ex. utnyttja de utrymmes- och personalresurser som frigörs från övrig 

service på området. Förverkligandet av den här utvecklingslinjen förutsätter också att 

28

HNS-distriktet förbinder sig till att Ekåsens sjukhus används för de centraliserade 

uppgifter som föreslås i helhetsutredningen över psykiatrin i HNS-distriktet. 

Båda av de ovan nämnda alternativen bör anses vara möjliga att förverkliga, 

ifall förutsättningarna uppfylls. Ett hälsovårdsområde enligt någotdera alternativet 

skulle i alla fal ge de bästa möjligheterna med tanke på basservice – trygg 

social och hälsovård – under förutsättning att regionen fattar beslut om fördomslösa 

nya omorganiseringar samt om en ny organisationsmodell som förverkligas 

av regionen. 

Förutom den ovan behandlade viktiga strategiska frågan bör det avgöras också några 

andra frågor som gäller den inre arbetsfördelningen inom specialsjukvården, åtminstone 

produktionen av laboratorie- och röntgenservice samt ordnande av övrig 

stödservice. 

För laboratorie- och röntgenverksamhetens del är det motiverat att servicen produceras 

av respektive affärsverk inom HNS med tanke på det nationella hälsoprojektets 

mål samt med tanke på rationell produktion. Detta innebär att affärsverken har sina 

fysiska laboratorie- och röntgenenheter i Västra Nylands sjukhus. Enheterna ifråga 

producerar också de undersökningar som hälsovårdscentralerna behöver. 

Med tanke på ordnande av övrig stödservice är det avgörande om det bildas ett hälsovårdsområde 

i Västra Nyland som omfattar primärhälsovård, socialvård i anslutning 

till hälsovård samt regionens egen specialsjukvård eller enbart Raseborgs hälsovårdscentral. 

I hälsovårdsområdesmodellen är det motiverat att ordna stödservice 

regionalt. I fråga om vissa stödserviceformer bör dock sökas synergi genom att ordna 

gemensam verksamhet för hela HNS-distriktet. Till sådan service hör bl.a. medicinservice. 

3.5. Köp av service av övriga serviceproducenter 

I den här utredningen utgås ifrån att kommunerna i Västra Nyland bildar ett samarbetsnätverk 

som har ordningsansvar enligt nuvarande lagstiftning. För nätverket bör 

också bildas en administrativ organisation som behandlas senare. Organisationen är 

nödvändig speciellt vid köp av service och produktion p.g.a. konkurrenslagstiftningen. 

Ordningsansvaret innebär att den service som inte produceras som det regionala 

samarbetsnätverkets egen verksamhet köps av utomstående organisationer enligt 

lagen om offentlig upphandling. Enligt nuvarande lagstiftning kan kommuner eller 

samkommuner inte sälja service till varandra utan konkurrensutsättning. Kommunala 

aktörer kan däremot använda service gemensamt utan konkurrensutsättning ifall arrangemanget 

beaktar vissa villkor enligt lagen om offentlig upphandling. 

I princip all service förutom myndighetsservice kan köpas av utomstående serviceproducenter. 

Eftersom kommunerna i Västra Nyland hör till HNS-distriktet som fungerar 

som en lagstadgad samkommun behöver den service som köps av andra sjukhus 

inom HNS-distriktet naturligtvis inte konkurrensutsättas, men beställarproducentmodellen 

kan tillämpas också på den servicen så att det görs t.ex. årsavtal 

om serviceproduktionen. 

29

Om samarbetsnätverket för Västra Nylands kommuner skapas så att det omfattar det 

ovan nämnda ordningsansvaret samt det regionala socialväsendets och primärhälsovårdens 

samt Västra Nylands sjukvårdsområdes verksamhet, köps all övrig service 

antingen av andra sjukhus inom HNS-distriktet enligt beställar-producentmodellen eller 

genom att konkurrensutsätta övriga utomstående serviceproducenter. Detta förutsätter 

dock att också den service som produceras själv samt produktionskostnaderna 

jämförs med utomstående serviceproducenters service och priser och att produktionssättet 

också kan ändras på basis av denna jämförelse avtalsperiodvis. 

För service som köps utifrån bör definieras gemensamma principer. Att köpa service 

utifrån är motiverat speciellt då 

o det är fråga om specialservice eller service utanför den egna serviceproduktionens 

kompetensområde eller service som det inte är ändamålsenligt 

att ordna själv, 

o det kan klart påvisas att den utomstående servicen är det ekonomiskt 

och kvalitativt förmånligaste alternativet för samarbetsnätverket och 

den egna personalens ställning kan samtidigt obestridligt tryggas, 

o den service som köps utifrån kan ersätta investeringar, utrustningar eller 

andra dyra basarrangemang samt 

o det är fråga om service som p.g.a. brist på arbetskraft inte kan skötas 

av egen personal. 

För service som köps utifrån bör definieras speciella förfaringssätt och direktiv och 

med beaktande av samarbetsförhandlingar som förs med personalorganisationer. 

3.6. Tryggande av kunnig arbetskraft 

Såsom det konstateras i kapitlet om de utmaningar som hälsovården i Västra Nyland 

står inför, kommer bristen på arbetskraft och tryggandet av kunnandet att bli ett allt 

större problem. En central utmaning för det regionala samarbetsnätverket och den 

organisation som förverkligar samarbetsnätverket är därför att ta hand om arbetskrafts-, 

fortbildnings- och personalfrågorna. 

Om det bildas ett hälsovårdsområde/social- och hälsoområde på Västra Nylands område 

finns det också bättre möjligheter att trygga tillgången till kunnig arbetskraft. För 

att ordna arbetskraftsfrågan regionalt föreslås att 

o rekrytering, vikariearrangemang och fortbildning av hälsovårdspersonal 

i Västra Nylands område sköts av en gemensam personalcentral 

o personalcentralen fungerar som en regional arbetskraftsbank, som tar 

hand om inre och yttre rekrytering, gemensam användning av personal 

samt ordnar vikariat inom regionen. 

Personalcentralen bör vara i nära kontakt med universitet och högskolor samt fortbildningsarrangörer. 

30

3.7. Skapande av ny organisation 

Ovan har behandlats alternativ som gäller närmast specialsjukvårdens utvecklingslinje. 

För den egentliga organisationsformen finns också flera olika teoretiska alternativ. 

Alternativen är: 

o Kommunernas samarbetssystem 

o Kommunavtal 

o Samkommun 

o Region/landskap 

o Kommunalt affärsverk 

o Aktiebolag 

Alternativet som väljs som specialsjukvårdens utvecklingslinje påverkar på ett väsentligt 

sätt också valet av organisationsform. Teoretiskt sett finns det följande sex alternativa 

organisationsformer: 

Samarbetssystem 

Samarbetssystemet kan definieras enligt följande: Samarbetet kan utvecklas enligt 

många olika åtgärder och på olika administrativa nivåer. Som den administrativt lättaste 

verksamhetsformen kan anses ett samarbetssystem, där olika organisationer 

förbereder, planerar och utvecklar ärenden gemensamt och kommer tillsammans 

överens om de åtgärder som förverkligas i respektive organisation som deltar i samarbetet. 

Samarbetet förverkligas närmast genom olika förhandlingar, planeringsmöten 

och andra avtalstillfällen. Samarbetet kan också organiseras av ett skilt utvalt koordineringskollektiv, 

t.ex. en delegation. 

Förverkligande av samarbetssystemet: Inom systemet görs gemensamma planer 

och avtal, men hur de enskilda organisationerna förbinder sig till dem och förverkligar 

dem beror helt på beslutsfattandet i och ledandet av dessa organisationer. 

För att ett samarbetssystem skall fungera bra kräver det ändå någon definierad aktör, 

som tar hand om samarbetets kontinuitet och administrativa ärenden. Samarbetets 

helhetsverkningar, -kostnader och funktion borde också följas med och värderas systematiskt. 

Sådan samarbetskontroll kan ofta förbli oförverkligad. 

Juridisk-administrativ ställning: Varje juridiskt samfund som deltar i samarbetet 

fungerar naturligtvis som juridisk person i samarbetssystemet. 

Kommunerna i Västra Nyland har samarbetat kring många olika verksamheter. Det 

skulle naturligtvis vara möjligt att utveckla och systematisera detta samarbete vidare. 

Ett sätt kunde vara att utveckla och organisera regionalt den nya lagstadgade samarbetsskyldigheten, 

serviceplaneringen. En väl organiserad planering kan göra det möjligt 

att genomföra också det nationella hälsoprojektets samt kommun- och basserviceprojektets 

mål för social- och hälsovården på ett framgångsrikt sätt. 

31

Kommunavtal 

Kommunavtalssystemet kan definieras enligt följande: Regionalt samarbete kan förverkligas 

genom avtal mellan kommunerna. Exempel på sådana avtal är t.ex. sk. 

samarbetsringar eller –nätverk samt sk. värdkommunmodeller. Det är fråga om en 

avtalsverksamhet mellan kommunerna, varvid man kommer tillsammans överens om 

hur en speciellt definierad verksamhet eller service ordnas så att någon kommun eller 

samkommun producerar servicen för andra avtalskommuner eller -samkommuner 

inom nätverket eller tar hand om överenskommen verksamhet inom sin egen administration. 

Som exempel på sådana avtal kan nämnas anskaffningsringar, varvid en 

kommun eller samkommun sköter anskaffningar också för andra kommuner eller 

samkommuner inom samarbetsnätverket. Sådana eller motsvarande arrangemang 

kan också kallas för värdkommunmodeller, varvid en kommun som utsetts som värdkommun 

kan ta hand om någon service eller verksamhet också för de övriga kommunernas 

del. 

Förverkligande av kommunavtalssystemet: Samarbetsringar eller värdkommunmodeller 

baserar sig på avtal, i vilka definieras åtminstone den verksamhet/service 

som avtalet gäller, hur verksamheten/servicen förverkligas, kostnadsansvar samt beslutssystem. 

De övriga kommunerna eller samkommunerna i nätverket ger värdkommunen 

eller den ansvariga aktören inom samarbetsringen politisk fullmakt att 

agera i ärendet. Om deltagande i beredning av ärenden samt beslutsfattande, administration 

och kostnader överenskoms på olika sätt. För ett samarbetsnätverk bildas 

dock oftast ett kollektivt berednings- och behandlingsorgan, i vilket man kommer 

överens om olika detaljer. Verksamheten baserar sig på förtroende och partnerskap. 

Juridisk-administrativ ställning: Värdkommunen står alltid som juridisk aktör eller 

juridisk person om respektive beslutsorgan (oftast fullmäktige i samarbetskommunen) 

så bestämt angående samarbetsavtalet. Vid anskaffningsärenden används också 

modellen, i vilken den kommersiella beredningen av anskaffningen sker i värdkommunen/-samkommunen, 

men de formella anskaffningsbesluten fattas separat i respektive 

kommun/samkommun som hör till samarbetsnätverket. Det juridiska ansvaret 

kvarstår då i respektive kommun och/eller samkommun som deltar i samarbetet. 

Som ett exempel kan nämnas HNS-distriktets praxis gällande medicinanskaffningar. 

Kommunavtal kan ingås i många olika ärenden. Därvid bör dock alltid beredas hur 

ansvaret ifråga om myndighetsverksamhet och beslutsfattandet i avtalssystemet ordnas. 

I beredningen bör också beaktas hur kommunernas gemensamma serviceproduktion 

och avtal förhåller sig till stadganden gällande anskaffning och konkurrensutsättning 

av offentlig service. 

Kommunavtalsmodellen kunde eventuellt tillämpas också i social- och hälsovården i 

Västra Nyland. Teoretiskt kunde någon av kommunerna i regionen fungera som den 

som förverkligar avtalen administrativt. Eftersom det speciellt för specialsjukvårdens 

del är fråga om service på regionnivå, skulle det vara motiverat att definiera en regional 

aktör som värd. Västra Nylands sjukvårdsområde som hör till samkommunen 

HNS är en sådan aktör i Västra Nyland. Om kommunavtal ingås på den här grunden, 

torde det eventuellt förutsätta också lagändringar jämfört med kommunavtalsmodellen. 

32

Samkommun 

En samkommun definieras i kommunallagen. I Finland (som veterligen det enda 

landet i världen) har det bildats samkommuner för samarbetet mellan kommunerna. 

Samkommunerna är antigen lagstadgade eller frivilliga. Inom hälsovården fungerar 

lagstadgade samkommuner för specialsjukvåden för varje sjukvårdsdistrikt. Varje 

kommun bör höra till någon sådan samkommun, men bara en. Primärhälsovården 

kan ordnas antingen som kommunens egen verksamhet eller inom en frivillig samkommun. 

För specialsjukvårdssamkommuners del bör konstateras att kommunallagen samt 

stadganden gällande specialsjukvården begränsar sjukvårdsdistriktens möjligheter att 

ta hand om uppgifter. Det bör beaktas att begränsningarna är de samma oberoende 

av om sjukvårdsdistriktet sköter uppgifterna inom sin grundorganisation, som affärsverk 

eller som aktiebolag. 

Förverkligandet av samkommunsmodellen: Det är problematiskt att tillämpa samkommunsmodellen 

på det eventuella social- och hålsovårdsområdet för Västra Nyland, 

eftersom kommunerna i området redan hör till samkommunen HSN. Om det 

skulle bildas en frivillig samkommun för social- och hälsovårdsområdet, kan den enligt 

nuvarande lagstiftning inte höra till samkommunen HNS och den kan inte fungera 

utanför samkommunen HNS för specialsjukvårdens del utan att bilda ett eget sjukvårdsdistrikt. 

Att bilda nya sjukvårdsdistrikt torde inte vara i enlighet med hälsovårdspolitiken 

i vårt land. Det torde också förutsätta en lagändring om Västra Nylands område 

skulle fungera som ett eget social- och hälsovårdsområde utan att höra till något 

av de nuvarande sjukvårdsdistrikten. 

Juridisk-administrativ ställning: Samkommunens ställning definieras i kommunallagen. 

På samkommuner tillämpas i princip kommunallagen som sådan. Till Kommunförbundet 

och social- och hälsovårdsministeriet har veterligen framställts en begäran 

om att utreda om det skulle vara möjligt att i vissa definierade situationer bilda 

frivilliga samkommuner inom sjukvårdsdistriktets samkommun och om det skulle vara 

möjligt att utveckla lagstiftningen med tanke på sådana lösningar. 

Samkommunmodellen kan i princip tillämpas i Västra Nyland för att bilda ett social- 

och hälsovårdsområde också med stöd av nuvarande lagstiftning så att kommunerna 

i Västra Nyland fortfarande hör till samkommunen HNS, men för social- och primärhälsovården 

bildas en regional samkommun, till vilken också Västra Nylands sjukhus 

ansluts (jfr t.ex. Forssa-modellen). 

Region/landskap 

Det finns mycket få stadganden eller allmänna direktiv som skulle definiera region/landskapsmodellen. 

I Kainuu prövas som bäst den sk. Kainuu-modellen enligt vilken 

landskapet Kainuu bildar en samkommun. Till samkommunen har överförts största 

delen av den kommunala social- och hälsovården samt Kainuu sjukvårds- och 

specialvårddistrikts verksamheter med stöd av ett lagförslag och kommunernas beslut. 

Inom landskapsförvaltningen har social- och hälsovården integrerats till en helhet 

som indelats enligt en organisation som bildats för detta ändamål. 

33

Förverkligandet av landskapsmodellen: Det finns att tillgå de handlingar som förberetts 

speciellt för landskapet Kainuu. I försöket med landskapsmodellen är det fråga 

om en landskapssamkommun som fungerar med stöd av en speciell lag. Ett sådant 

arrangemang skulle i princip kunna tillämpas också på annat håll i vårt land, om 

det fattas ett beslut om att den aktuella lagstiftningen kan tillämpas också på andra 

landskap än Kainuu. 

Juridisk-administrativ ställning: Kainuu-modellen baserar sig närmast på stadganden 

som gäller samkommuner. 

I Västra Nyland finns för tillfället inte något landskap, men genom att utveckla regionsamarbetet 

kan det i princip bildas en regionförvaltning som motsvarar landskapsmodellen. 

Det är fråga om att bilda en regional samkommun. Det återstår dock att utreda 

om detta är möjligt enligt de uppfattningar som råder om hur lagstiftningen i vårt land 

skall utvecklas. I Kainuu motsvarar landskapet det tidigare sjukvårdsdistriktets område, 

varför det har gått bra att överföra sjukvårdsdistriktets verksamhet till landskapet. 

I Västra Nyland är det dock fråga om en del av sjukvårdsdistriktet, varför arrangemanget 

skulle leda till en annan lösning än i Kainuu. 

Kommunalt affärsverk 

Kommunalt affärsverk kan definieras enligt följande: Kommunalt affärsverk kan bildads 

inom en kommun eller samkommun som en egen verksamhetsenhet. Ett kommunalt 

affärsverk är dock inte en självständig juridisk person, utan en del av en 

kommun eller en samkommun. 

Förverkligandet av ett kommunalt affärsverk: Ett kommunalt affärsverk kan inte 

grundas som kommunernas eller kommunernas och samkommunernas eller flera 

samkommunernas gemensamma affärsverk, utan i namn på någon kommun eller 

samkommun som fungerar som juridisk person. Affärsverket kan trots detta producera 

varor eller service till andra kommuner eller samfund (dock med beaktande av 

stadganden som gäller beskattning, konkurrensutsättning och motsvarande). Också 

de eventuella samarbetspartners ställning kan definieras i affärsverkets förvaltning. 

Juridisk-administrativ ställning: På kommunalt affärsverk tillämpas kommunallagens 

stadganden. Affärsverkets förvaltning ordnas i affärsverksstadgan. Ett affärsverk 

är dock till naturen ekonomiskt självständigt och bl.a. nettobudgeteringsprincipen 

har i praktiken tillämpats allmänt i förverkligade affärsverkslösningar. 

Affärsverksmodellen kan tillämpas i det eventuella social- och hälsovårdsområdet i 

Västra Nyland närmast på så sätt att affärsverket bildas som en del av samkommunen 

HNS. Affärsverkets förvaltning och dess relation till beslutsfattandet och ledandet 

inom samkommunen HNS definieras i affärsverkets stadga. Affärsverket kan i teorin 

bildas också så att för Västra Nyland grundas en samkommun för social- och primärhälsovård, 

som omfattar även Västra Nylands sjukhus. Inom samkommunen fungerar 

sedan ett affärsverk med speciellt definierade uppgifter. 

34

Aktiebolag 

Ett aktiebolag definieras i aktiebolagslagen. Ett aktiebolag är en självständig juridisk 

person och på den tillämpas aktiebolagslagen. Aktiebolagets förvaltning ordnas enligt 

aktiebolagslagen och bolagets bolagsordning. Som delägare i ett aktiebolag kan vara 

personer och/eller samfund – både offentlig- och privaträttsliga. Kommuner eller 

samkommuner kan alltså också grunda aktiebolag. Aktiebolaget underlyder koncernförvaltningen 

i respektive kommun eller samkommun. 

Förverkligandet av ett aktiebolag: På ett aktiebolag som fungerar som en självständig 

juridisk person tillämpas inte stadganden som gäller offentlig förvaltning, såsom 

stadganden som gäller rätten att ta ärenden till behandling, sökande av ändring i 

verksamhetsorganens beslut, offentlighet osv. enligt kommunallagen. Ett aktiebolag 

avviker också från den kommunala verksamhetens skyldigheter ifråga om beskattning, 

avtalsrätt, konkurrensutsättning samt ledning och administration. 

Juridisk-administrativ ställning: Ett aktiebolag är alltså en självständig privaträttslig 

aktör. Stadganden som tillämpas på ett aktiebolag definieras noggrannare i aktiebolagslagen. 

Det bör konstateras att uppgifter som åligger en offentlig myndighet under 

tjänsteansvar inte kan överföras till ett aktiebolag, även om ett aktiebolag kan fungera 

som t.ex. en serviceproducent på uppdrag av en myndighet. 

Västra Nylands social- och hälsovårdsområdets verksamhet kunde i princip förverkligas 

i aktiebolagsform, men enligt nuvarande lagstiftning borde kommunerna ändå 

höra till HNS-distriktet. Aktiebolagets verksamhet kunde då i teorin omfatta Västra 

Nylands social- och primärhälsovård och Västra Nylands sjukhus eller en del av dessa. 

Om man stannar för aktiebolagsmodellen, är den väsentliga frågan hur de olika 

myndighetsuppgifterna sköts. Inom social- och hälsovården finns rikligt med sådana 

uppgifter som gäller utövande av offentlig makt som bör utredas grundligt om man 

stannar för aktiebolagsmodellen. Aktiebolagsmodellen har tillämpats i offentlig förvaltning 

närmast för att organisera produktionen av sådan stöd- och kringservice som 

inte är kritisk med tanke på det offentliga samfundets basuppgift och myndighetsverksamhet. 

Vid jämförelse av de ovan nämnda modellerna bör naturligtvis tas som utgångspunkt, 

vilken av de tidigare behandlade verksamhetslösningarna godkänns 

som organiseringsgrund. Om man stannar för hälsovårdomådesmodellen, 

är det naturligast att använda samkommunalternativet, regionkommunalternativet 

eller aktiebolagsmodellen, eftersom dessa kan förverkligas inom den 

regionala organisationen. Om man stannar för värdkommunmodellen eller affärsverksmodellen, 

är det fråga om att någon av de nuvarande kommunerna eller 

samkommunen HNS fungerar som affärsverkets ägarorganisation. 

I alla ovan nämnda alternativ bör kommunerna höra till något sjukvårdsdistrikt 

enligt nuvarande lagstiftning – i det här fallet HNS-distriktet. För primärhälsovården, 

socialväsendet och specialsjukvården i Västra Nylands område 

(=Västra Nylands sjukhus och Ekåsens sjukhus verksamheter) kan däremot 

bildas en frivillig samkommun eller ett aktiebolag. 

35

Såsom ovan konstateras är ett aktiebolag en privat juridisk person, som inte 

kan ta hand om ansvar som gäller att sköta myndighetsuppgifter, vilket bör beaktas 

vid val av organisationsform. En möjlighet är att kommunerna i Västra 

Nyland bildar en regionbaserad frivillig samkommun som har till uppgift att ta 

hand om social- och hälsovårdens verksamhetsområde på ett sätt som definieras 

skilt. En sådan samkommun kan ta hand om myndighetsuppgifter och därtill 

kan samkommunen eller kommunerna inom den bilda ett aktiebolag för att 

producera social- och hälsovårdens verksamhet eller en del av den servicen. 

Aktiebolagsmodellen skulle erbjuda goda förutsättningar för att sköta övriga 

uppgifter än myndighetsuppgifter och sådana skyldigheter som kan jämföras 

med myndighetsuppgifter. Skyldigheten att ordna service kunde ges till den 

regionala samkommunen och serviceproduktionen till en aktiebolagsbaserad 

regional serviceproducent. 

Det bör tilläggas att i anslutning till kommun- och servicestrukturreformen bereds som 

bäst också andra modeller för att organisera kommunalt samarbete, t.ex. affärsverk 

med gemensam ägarbas eller sk. affärsverkssamkommuner. Detta beredningsarbete 

är dock ännu inte färdigt. 

4. FÖRSLAG TILL UTVECKLINGSPLAN FÖR SOCIAL- OCH HÄLSO- 

VÅRDEN I VÄSTRA NYLAND 

I det följande presenteras en plan för förverkligande av de strategiska riktlinjerna som 

behandlas i det föregående kapitlet. I planen behandlas sammanfattat de arrangemang 

som anknyter till verksamheten, med hjälp av en sk. verksamhetsmodell, samt 

frågan om service som ingår i verksamhetsmodellen och som produceras på området 

Västra Nyland, förslag till verksamhetsmodellens organisationslösning samt en 

granskning gällande förslagens resurs- och kostnadseffekter. 

4.1. Social- och hälsovårdens verksamhetsmodell 

Det föreslås att man i Västra Nyland tar i bruk en regional verksamhetsmodell inom 

social- och hälsovården, enligt vilken servicen produceras som gemensam regional 

verksamhet över kommungränserna. Verksamhetsmodellen definieras så att den i 

det första skedet omfattar de nuvarande primärhälsovårds-, äldreomsorgs-, mentalvårds- 

och missbrukarvårdsverksamheterna i Hangö, Ingå, Karis, Pojo och Ekenäs, 

samt verksamheterna i Västra Nylands sjukhus och Ekåsens sjukhus. I det andra 

skedet som planeras senare, skall verksamhetsmodellen omfatta även verksamheter 

som hör till kommunernas socialväsenden och som definieras separat. 

Den ovan nämnda social- och hälsotrygghetshelheten struktureras till närservice och 

regionalt centraliserad service samt service som anskaffas från utanför regionen på 

basis av beställar-producentmodellen. Organisationen för serviceproducering bildas 

36

utgående från befolkningens behovsgrupper så att verksamheterna för samma kund- 

/patientgrupper hör till en skild organisationsenhet oberoende av om det är fråga om 

en tidigare verksamhet inom primärhälsovården eller specialsjukvården. 

Grundprinciperna i verksamhetsmodellen är följande: 

o Ordningsansvaret ligger på de västnyländska kommunernas samarbetsnätverk, 

vars förvaltningsmodell behandlas i punkt 4.2. 

o Det ordningsansvariga samarbetsnätverket upprätthåller service inom kommunernas 

primärhälsovård, socialväsendets hälsovård samt service i Västra 

Nylands sjukhus och Ekåsens sjukhus, samt anskaffar tjänster av utomstående 

serviceproducenter genom att konkurrensutsätta och genom att följa beställar-producentmodellen. 

o Servicen som produceras på området integreras till en helhet som struktureras 

i servicelinjer, som var och en leds av en linjechef som är underställd 

samarbetsnätverkets allmänna ledning. 

o De nuvarande enhetsgränserna i den sk. funktionella organisationen ersätts 

med en på befolkningens behovsgrupper baserad servicelinjestrukturering enligt 

den sk. livscykelmodellen. Detta innebär bl.a. att den traditionella indelningen 

i bäddavdelningar som baserar sig på specialområdesindelning förnyas 

så att bäddavdelningskapaciteten används flexibelt för vård av patienter 

inom alla specialområden. 

o Stödservicen samlas till en egen helhet som omfattar hela regionen och som 

betjänar de övriga servicelinjerna i såväl närservice som regionservice. 

Utgående från de ovan nämnda principerna presenteras i det följande ett förslag till 

servicelinjemodell. Det är fråga om ett riktgivande förslag, och förverkligandet av förslaget 

bör planeras separat detaljerat. Följande föreslås till verksamhetsmodell: 

Figur 2. Plan för social- och hälsovårdens verksamhetsmodell i Västra Nyland 

S E R V I C E L I N J E R 

37

Närservice 

Regionservice 

Centraliserad, 

anskaffad service 

Service för 

barn och 

familjer 

T.ex. 

rådgivning, 

skolor, 

hemservice 

T.ex.barnpkl, 

psykiatr. 

öppenvård 

för barn 

T.ex. 

anstaltvård 

för utvecklingsstörda 

Seniorservice 

T.ex. 

hemservice, 

hemsjukvård, 

serviceboende 

T.ex. 

akut rehabiliteringsservice 

T.ex. långtidsvård 

av 

psykos 

Jour- och 

akutservice 

T.ex. 

hälsovårdscentralernas 

mottagningar 

T.ex. 

samjour 

T.ex. strålbehandl., 

sp. 

sjukvårdens 

specialnivå 

I figuren ovan är närservice och regionservice del av områdets eget servicesystem. 

Den centraliserade servicen anskaffas från utanför området, förutom de tjänster på 

Ekåsens sjukhus som produceras centraliserat även för de övriga områdena inom 

HNS-distriktet. Service inom Västra Nylands egen serviceproduktion behandlas närmare 

i det följande. 

4.2. Förslag till förverkligande av verksamhetsmodellen 

Vård-, 

omsorgs- 

och rehab.service 

T.ex. 

rehabiliteringshem 

T.ex. 

sjukhusets 

bäddavdelningar 

T.ex. 

vård av 

dubbeldiagnospatienter 

Följande föreslås för förverkligande av verksamhetsmodellen för Västra Nylands 

egen serviceproduktions del: 

Närservice 

Förvaltnings- 

och 

stödtjänster 

T.ex. 

städning 

T.ex. 

löneräkning, 

bokföring 

T.ex. 

laboratorie- 

och 

skannings- 

tjänster 

Närservice definieras tidigare i kapitel 3. Avsikten är att all närservice produceras av 

områdets egna enheter. Då kommunernas samarbetsnätverk emellertid fungerar som 

ordningsansvarig innebär det, om så bestäms, att även närservice kan vid behov 

konkurrensutsättas enligt principerna som beskrivs i kapitel 3 och enligt de spelregler 

som kommer att beredas. Således är det också möjligt att även i fortsättningen ordna 

servicen t.ex. i Karis på samma sätt som i dagens läge, om så bestäms. 

Raseborgs hälsovårdscentralutredning tar ställning till tjänster som produceras som 

närservice. Förslagen i utredningen i fråga bör behandlas tillsammans med denna utredning. 

38

När det gäller närservice inom primärhälsovården borde även den nuvarande närservicen 

granskas fördomsfritt och bedöma vilken del som skulle kunna ordnas regionalt 

centraliserat för att undvika små, sårbara enheter. Det är motiverat att producera hälsocentralläkarnas 

och vårdpersonalens mottagningsverksamhet, barn- och mödrarådgivningsverksamhet, 

skolhälsovård, största delen av tandvården samt hemservice 

i första hand som närservice. Däremot bör övervägas i vilken grad hjälpmedelservice, 

mentalvårdsservice, arbetshälsovård och bäddavdelningsverksamhet ordnas som 

närservice och vilken del koncentreras regionalt till 1-2 enheter. 

Service i anslutning till mödra- och barnrådgivningsverksamhet utgör en fråga för sig. 

För dessa tjänsters del föreslås att de fortsättningsvis ordnas som närservice, men 

att barnläkarna samt förlossnings- och kvinnosjukdomsläkarna i Västra Nylands sjukhus 

sköter i nära samarbete med rådgivningspersonalen om nödvändig läkarservice 

genom att vid behov arbeta på rådgivningarna. I fråga om service inom förlossningsverksamhet 

och kvinnosjukdomar har det givits ett förslag för Raseborgs hälsovårdscentralprojekt, 

och det är motiverat att förverkliga det. Deras arbetsinsats liksom 

barnläkarnas vid Västra Nylands sjukhus arbetsinsats frigör hälsovårdscentralläkarna 

till den övriga primärhälsovården. Både mödra- och barnrådgivningsverksamheten 

och pediatrin samt förlossnings- och kvinnosjukdomsverksamheten vid Västra Nylands 

sjukhus föreslås tillhöra den samma regionala organisationen – servicelinjen 

som beskrivs i verksamhetsmodellen. 

För specialsjukvårdens del anses motiverat att specialsjukvårdens konsultationer gällande 

invärtes sjukdomar, neurologi, kirurgi, pediatri, geriatri samt även andra specialområden 

som definieras separat, ordnas som närservice med hjälp av rörliga konsulter, 

telefon- eller skriftlig eller elektronisk konsultation så att man kan undvika att 

skicka patienter till specialsjukvårdspolikliniker. 

Regionservice 

Regionservice definieras i kapitel 3. För primärhälsovårdens del behandlas regional 

service i Raseborgs hälsovårdscentralprojekt. Också dessa bör bedömas fördomsfritt; 

vilka av de nuvarande tjänsterna som produceras centraliserat är motiverat att 

ordna som närservice även om de administrativt skulle höra till en regional organisation. 

Frågan har behandlats i Raseborgs hälsovårdscentralprojekt och dess förslag 

bör behandlas tillsammans med denna utredning. 

När det gäller tjänster inom primärhälsovården hör hjälpmedelservice, rehabiliteringstjänster 

efter avslutad akutvård inom specialsjukvård samt tjänster på hälsocentralsjukhusets 

akutavdelning, tjänster inom missbrukarvård samt mentalvårdens specialpersonaltjänster, 

samjour och telefonrådgivningsverksamhet, laboratorie- och skanningstjänster 

samt förvaltnings- och stödtjänster till de tjänster som centraliseras regionalt. 

Specialsjukvårdens tjänster är till största del tjänster som produceras regionalt centraliserat. 

Den nuvarande arbetsfördelningen med HNS övriga sjukhus är fungerande. 

I fråga om förlossningar och kvinnosjukdomar föreslås det att enheten för förlossningar 

och kvinnosjukdomar i Västra Nylands sjukhus ombildas till en nettobudgeterad 

resultatenhet som hör till hälsovårdsområdet. Enheten fungerar resultatansvarigt 

så att förutom att den producerar service för kommunerna på Västra Nylands område 

39

enligt den nuvarande arbetsfördelningen mellan sjukhuset och Helsingforssjukhusen, 

även erbjuder motsvarande service för de övriga kommunerna i HNS-distriktet och 

andra utomstående som önskar att få service enligt affärsverksamhetsprinciperna. 

Detta verkställs utgående från följande grunder: 

o Enheten som bildas fungerar som en nettobudgeterad kommunal enhet inom 

hälsovårdsområdet och erbjuder tjänster även utanför Västra Nyland. 

o Enheten kan också utveckla och marknadsföra sina tjänster, men den bör 

med försäljningsinkomsterna täcka utgifterna så att kommunerna på Västra 

Nylands område inte behöver subventionera nämnda verksamhet, men för 

dem bör kostnaderna för förlossningstjänster ligga på nuvarande nivå, högst 

justerat med effekterna av riksomfattande löneuppgörelser samt inflationsutvecklingen. 

o Det föreslås för samkommunen HNS styrelse att den enligt nutidens krav borde 

rekommendera åt kommuner, mödrarådgivningar och förlossningspatienter 

friare valmöjligheter av förlossningssjukhus än i dagens läge. Samtidigt föreslås 

för HNS styrelse att när den löser eventuella kapacitetsproblem även 

skulle utnyttja redan existerande kapacitet i Västra Nylands sjukhus. 

o Enheten som bildas bör fungera inom ramen för sin nuvarande resursnivå, 

vilket innebär en möjlighet att ta hand om ca 200 ytterligare förlossningar utan 

personalökning. 

o Det föreslås att verksamheten i nettobudgetenheten som bildas inleds i början 

av år 2007, då det är möjligt att göra förberedelser för arrangemanget under 

år 2006. Meningen är att enheten fungerar som en experimentell nettobudgeterad 

enhet till slutet av år 2009, varefter dess verksamhet och kostnader bedöms. 

Enheten fungerar som en del av den föreslagna servicelinjen för barn- och familjeservice, 

då den också ansvarar för mödrarådgivningsverksamheten i Västra Nyland, 

såsom presenterades ovan. 

I fråga om vård av barnsjukdomar föreslås att det i Västra Nylands sjukhus skulle finnas 

en enhet för barnsjukdomar som en del av servicelinjen för barn och familjer, och 

som på området sköter om barnrådgivningarnas läkarservice och specialsjukvårdens 

poliklinikverksamhet för barn, vilka ordnas som närservice. Det föreslås att bäddavdelningsverksamheten 

i Västra Nylands sjukhus ordnas utan att indela den i specialområden. 

I detta system finns ingen egentlig bäddavdelning för barnsjukdomar, men 

sjukhuset bör kunna ha möjlighet till att ta emot barn på bäddavdelningsplatser i sådana 

fall som det är medicinskt motiverat. Även i vården av barnsjukdomar följer man 

den nuvarande arbetsfördelningen mellan HNS sjukhus. 

Om den operativa jourverksamheten föreslås att eftersom det i Västra Nylands sjukhus 

i varje fall fungerar en dygnet runt jourpoliklinik i form av primärhälsovårdens och 

sjukhusets samjour och när hälsovårdscentralernas natt- och veckoslutsjour koncentreras 

till Västra Nylands sjukhus, måste man på sjukhuset ändå upprätthålla jourberedskap. 

I de tidigare förslagen föreslås inte heller att den konservativa jourverksamheten 

läggs ner. Således förblir sjukhusets specialläkarjour, vilken även i dagens läge 

ordnas som sk. bakjour, enligt det ovannämnda förslaget fortsättningsvis i Västra Nylands 

sjukhus. 

40

Operativa förstahjälpjouren på jourtid och ortopedisk-traumatologiska jourkirurgin på 

specialsjukvårdsnivå som hör ihop med den styrs till de övriga sjukhusen inom HNSdistriktet 

– närmast till Tölö sjukhus. 

Det föreslås att tyngdpunkten i den kirurgiska verksamheten flyttas till den dagkirurgiska 

verksamheten i enlighet med styrelsens för HNS strategiplan för specialsjukvården 

i Västra Nyland. Detta innebär att även kostnadsstrukturen blir lättare. HNSdistriktet 

kommer uppenbarligen också i fortsättningen med anledning av befolkningsutvecklingen 

att ha som en betydande utmaning att trygga förverkligandet av 

målsättningarna beträffande möjligheten att få vård. Därför föreslås att även kapaciteten 

i Västra Nylands sjukhus också i framtiden används till förkortning av kirurgiska 

köer uttryckligen i den dagkirurgiska verksamheten. Detta kan ordnas avtalsmässigt 

mellan sjukvårdsområdena inom HNS-distriktet enligt beställarproducentmodellprincipen. 

I fråga om psykiatriska arrangemang föreslås att man följer förslagen i helhetsutredningen 

över psykiatrin i HNS-distriktet, enligt vilka Ekåsens sjukhus fungerar förutom 

som serviceproducent för den egna befolkningen på området Västra Nyland även 

som producent för centraliserad service också för de övriga sjukvårdsområdena i 

HNS-distriktet. Till centraliserad service hör då rehabiliteringen av psykotiska svårskötta 

långtidspatienter samt vården av vuxna och unga dubbeldiagnospatienter. 

Trots detta är Ekåsens kapacitet relativt stor och utrymmena och de övriga resurserna 

bör anpassas till den nivå som verksamheten förutsätter. Detta innebär även en 

sänkning av kostnadsnivån. 

För att trygga service för den svenskspråkiga befolkningen föreslås att man hänvisar 

sådana svenskspråkiga patienter inom HNS-distriktet till Västra Nylands sjukhus och 

Ekåsens sjukhus som bor på områden där sjukhusen har problem med att producera 

service på modersmålet, och som själva önskar att bli vårdade i de enheter som producerar 

specialsjukvård på Västra Nylands område. Detta förutsätter att man i HNSdistriktet 

definierar vårdhänvisningsprinciperna. 

För förvaltnings- och stödtjänsters del föreslås att de koncentreras från primärhälsovårdens 

och specialsjukvårdens enheter till ett gemensamt regionalt förvaltningscentrum, 

där även den tidigare presenterade personalcentralen bildas. Sådana stödtjänster 

inom sjukvården som lönar sig ekonomiskt att produceras i mera omfattande helheter 

än i form av regional serviceproduktion produceras av samkommunen HNS 

centraliserade serviceproduktion avtalsmässigt enligt principerna i beställarproducentmodellen. 

Sådana tjänster är närmast laboratorietjänster, skanningstjänster, 

läkemedelsförsörjningsservice samt dataförvaltningstjänster. 


Mellan de västnyländska sjukhusen och de övriga enheterna inom HNS tillämpas 

samma arbetsfördelning som för närvarande, enligt vilken största delen av den centraliserade 

servicen anskaffas till Västnyland av HNS sjukhus i Helsingfors. Detta ordnas 

avtalsmässigt enligt principerna i beställar-producentmodellen. I detta fall är beställarparten 

de västnyländska kommunernas samarbetsnätverk, som senare föreslås 

att borde bildas enligt hälsovårdsområdesmodellen. 

41

Såsom ovan konstaterades, producerar sjukhusen i Västra Nyland på ett motsvarande 

sätt för de övriga områdena i HNS-distriktet avtalsmässigt och enligt beställarproducentmodellen 

vissa definierade specialtjänster, dvs. förlossningstjänster enligt 

patientens val, tilläggsservice som de avtalsmässiga målsättningarna gällande tillgång 

till vård förutsätter, definierad och centraliserad service inom psykiatri samt 

svenskspråkig service utgående från patienternas val. 

4.3. Förslag till organisationslösning 

Teoretiska organisationsformer behandlades i kapitel 3. I valet av organisationsform 

bör även tas i hänsyn det som strävas efter i den pågående kommun- och servicestrukturreformen. 

I den offentliga diskussionen har man närmast tagit fram tre basalternativ; 

regionkommunmodellen, social- och hälsodistrikts-/-områdesmodellen samt 

modellen bestående av kommunsammanslagning av ekonomiska regioner. Det kan 

konstateras att lösningen som leder till bildning av ett hälsovårdsområde kan inkluderas 

eller den kan tillämpas i de två sist nämnda modellerna. Beroende på hur stor regionkommunlösningen 

som kommer att bildas är, kan hälsovårdsintegrationen också 

förverkligas som en del av den. 

För att förverkliga de ovan behandlade utvecklingsförslagen föreslås att man på Västra 

Nylands område bildar en regional frivillig samarbetsorganisation i form av samkommun, 

som består av Hangö, Ingå, Karis, Pojo och Ekenäs kommuner, och som 

sköter om det föreslagna gemensamma hälsovårdsområdets uppgifter. Den regionala 

samkommunen skulle i första skedet sköta om funktioner inom primärhälsovården, 

funktioner inom socialväsendet som anknyter till hälsovården samt specialsjukvårdsfunktioner 

som produceras på området. I ett senare skede kan man flytta över även 

det övriga socialväsendet till samkommunens verksamhetskrets genom att separat 

planera arrangemanget. Den regionala samkommunen skulle samtidigt även fungera 

som beställare för service som skaffas från utanför området. 

Enheterna som producerar service eller en del av dem kan inom den ekonomiska regionen 

organiseras till affärsverk som ägs av den ekonomiska regionen. I detta skede 

föreslås att enheten på området som sköter om förlossnings- och kvinnosjukdomsverksamheterna 

bildar en nettobudgeterad resultatenhet på det tidigare presenterade 

sättet. Också organiseringen av andra möjliga verksamheter i form av ett kommunalt 

affärsverk utreds separat. 

Eftersom frågan för specialsjukvårdens del hänger nära ihop med HNS verksamhet 

och eftersom man även på HNS-distriktets övriga sjukvårdsområden håller på och 

förbereder arrangemang i anknytning till hälsovårdsområde, vore det i fråga om de 

sjukvårdsområden som befinner sig utanför HUCS-sjukvårdsområdet motiverat att 

följa ett liknande förvaltningsarrangemang i relationerna mellan samkommunen HNS 

och de blivande hälsovårdsområdena. På grund av att den kommunala affärsverksmodellen 

bör anses som ett beaktansvärt organiseringsalternativ, borde möjligheterna 

att bilda affärsverket gemensamt av kommunerna eller av de regionala samkommunerna 

som de bildar och samkommunen HNS (sk. affärsverksamkommun) utredas 

närmare. Ett sådant utredningsarbete beträffande kommuners/samkommuners gemensamma 

affärsverk eller sk. kommunal aktiebolagsform pågår som bäst i landet. 

Ifall detta arbete leder till att gemensamma affärsverk av ovannämnda slag kan grun- 

42

das, skulle det även erbjuda en mycket bra möjlighet till lösning av en regional samverkan 

med samkommunen HNS enligt hälsovårdsområdesmodellen. I denna modell 

skulle alltså regionala samkommunen eller dess kommuner tillsammans äga ett affärsverk/sk. 

kommunalt aktiebolag som berör regional specialsjukvård eller en del av 

den och som definieras separat. 

Detta illustreras i följande figur: 

Figur 3. Förslag till Västra Nylands hälsovårdsområdes organisation 

0 8 

9 

: ; < 

= > 

: ?< 

: @

slagna nettobudgeterade resultatenheten för förlossningar och kvinnosjukdomar bör 

anpassas till nämnda tidtabell. 

Skapandet av en regional samkommun skulle i princip förutsätta även egendomsarrangemang 

för Västra Nylands sjukhus och Ekåsens sjukhus del med samkommunen 

HNS. Ifall verksamheten ändå kan organiseras i form av ett affärsverk som bildas 

gemensamt med samkommunen HNS, är det inte befogat att i detta skede ändra fastigheternas 

ägandeförhållanden. Om det visar sig att vara omöjligt att bilda ett gemensamt 

affärsverk, kan egendomsarrangemanget verkställas genom att följa samma 

verkställighetsregler i specialsjukvårdslagen som i bildandet av samkommunen 

HNS, då bl.a. en övergångstid definierades för arrangemanget. Ett annat alternativ är 

att de nämnda sjukhusfastigheterna arrenderas av samkommunen HNS. Arrangemanget 

med egendomsöverföring kan dock anses vara ett bättre alternativ, eftersom 

det erbjuder bättre möjligheter till ändring av fastigheternas användningsändamål och 

bearbetning. Egendomsöverföring innebär uppenbarligen inte en väsentlig kostnadseffekt 

för kommunerna, eftersom utrymmeskostnaderna ingår i servicepriserna även i 

nuvarande system. 

4.4. Förslagens resurs- och kostnadseffekter 

Gällande resurseffekterna av det ovan föreslagna utgår man från att det handlar om 

ett effektiveringsprojekt inom hälsovården i Västra Nyland och det leder inte till att antalet 

personal ökar eller att totalkostnadsnivån stiger. Det har dock visat sig vara 

mycket svårt att utreda kostnadseffekterna, eftersom det inte finns efterkalkylerade 

orsaksgrundade kostnader över specialsjukvårdens serviceprodukter. Inte heller är 

det möjligt att från kostnadskalkyleringen direkt avskilja kostnaderna för t.ex. operativ 

jourverksamhet eller renodlade kostnader för barnsjukdomarnas bäddavdelningsvård. 

Det bör noteras att det finns två synvinklar i kostnadsgranskningen: 

o produktionskostnaderna för tjänster, dvs. den serviceproducerande enhetens 

kostnader samt 

o kostnaderna som användningen av servicen medför kommunerna. 

Även om produktionskostnaderna för service kan sänkas t.ex. genom att lägga ner eller 

reducera någon av serviceproducentens funktioner, sjunker kostnadseffekterna 

nödvändigtvis inte i samma proportion för kommunens del eftersom kommunen ändå 

måste skaffa ersättande service utifrån och eftersom det inom hälsovården, trots att 

man lägger ner eller reducerar service, fungerar så att serviceproducenten får behålla 

en viss del av närmast fasta kostnader, vilket därmed också höjer kostnaderna för 

annan service. Av denna orsak undersöker man kostnadseffekter ur kommunernas 

synvinkel, alltså genom att utreda vilka effekter föreslagen har på kommundebiteringen. 

Till en början jämförs servicepriserna. Priserna för HNS del bör enligt HNS grundavtal 

vara självkostnadsbaserade. Det finns dock inte att tillgå uppgifter om en sammanhängande 

efterkalkyl av verkliga kostnader för varje enskild produkt. 

Jämförelse mellan priser på HNS-distriktets sjukhus 

44

__________________________________________________________________ 

Service Pris (2005), euro/producerad tjänsteprodukt 

__________________________________________________________________ 

Vaginal förlossning, problemfri 

- Västra Nylands sjukhus 1 320 

- Helsingforssjukhusen 1 340 

- Hyvinge sjukhus 1 330 

- Jorv sjukhus 1 350 

- Lojo sjukhus 1 310 

- Borgå sjukhus 1 280 

Kirurgiskt jourbesök 

- Västra Nylands sjukhus 300 

- Helsingforssjukhusen (GE och allmän kirurgi) 350 - 580 

- Hyvinge sjukhus 245 

- Jorv sjukhus 290 

- Lojo sjukhus 300 

- Pejas sjukhus 290 

- Borgå sjukhus 275 

Bäddavdelningsvård, barnsjukdomar 

(DRG-grupp 422; Infektionssjukdomar, barn) 

- Västra Nylands sjukhus 1 830 

- Helsingforssjukhusen 1 260 

- Hyvinge sjukhus 1 750 

- Jorv sjukhus 1 880 

- Lojo sjukhus 1 810 

- Pejas sjukhus 1 800 

- Borgå sjukhus 1 470 

Den ovannämnda jämförelsen svarar inte direkt på vilka kostnaderna i jourverksamheten 

eller bäddavdelningsvården för barnsjukdomar är, och också i förlossningsverksamhet 

svarar den endast för normala och problemfria vaginala förlossningars 

del. Kostnaden för kirurgiskt jourbesök är en medelkostnad, som i Helsingforssjukhusen 

tydligen till innehållet inte helt motsvarar besökskostnaden i andra sjukhus. I 

bäddavdelningsvården för barnsjukdomar finns många DRG-grupper och urvalet varierar 

från sjukhus till sjukhus, och en jämförelse med motsvarande DRG-grupper i 

framför allt barn- och ungdomssjukhus är inte möjlig. DRG-gruppen 422 (virusinfektion 

eller feber av okänd orsak, barnpatient) är dock en vanlig patientgrupp uttryckligen 

inom barnsjukdomar, som sköts på alla barnavdelningar, och därför har man beslutat 

att använda denna som exempel i prisjämförelsen. 

Om prisjämförelsen konstateras att priserna i de olika sjukhusen ligger rätt så nära 

varandra i alla jämförelsegrupper. Det ser därför ut som om priserna skulle vara 

justerade och endast på basis av en noggrann kostnadskalkylering kan man ta ställning 

till hur de verkliga kostnaderna placerar sig i fråga om olika tjänster. I varje fall, 

när kommunerna betalar för service enligt de angivna priserna och när kommundebi- 

45

teringen inte rättas till produktbaserat enligt de egentliga kostnaderna, bör det konstateras 

att man genom att byta serviceproducent inte kan uppnå betydande kostnadsbesparingar 

speciellt i viss definierad service. Således syns kostnadseffekterna för 

flyttning av funktioner närmast bara när man ser på saken ur serviceproducentens 

synvinkel. 

Kostnadsgranskningen som presenteras nedan utgår från att det görs ändringar i 

serviceproducentens verksamhet utgående från de tidigare presenterade alternativen. 

Också i den utgår man från att kostnadseffekterna uppskattas för de västnyländska 

kommunerna. Uppskattningen är grov och riktgivande. 

I granskningen presenteras alternativen 1 A och 1 C som behandlas i kapitel 3. I alternativ 

1 A är det frågan om att Västra Nylands sjukhus och Ekåsens sjukhus fungerar 

på ett sätt som föreslås i kapitel 4, dock utgående från det nuvarande serviceutbudet 

så att organisationen ordnas enligt servicelinjemodellen och att förlossningsverksamheten 

har ändrats till en nettobudgeterad resultatenhet som även säljer ut 

service. I alternativ 1 C är det närmast frågan om ett serviceutbud enligt strategiutredningen 

som behandlats i HNS styrelse, i vilken förlossningstjänsterna, den operativa 

jouren och bäddavdelningsverksamheten för barnsjukdomar anskaffas från HNSdistriktets 

övriga sjukhus. 

Kostnadsuppskattningskalkylen framgår av det följande: 

___________________________________________________________________ 

Förslag Nuvarande Uppskattning av 

kommundebitering debiteringsändring 

(2004) (i 2004 års värde) 

___________________________________________________________________ 

Förlossningar och mödrapoliknik 

(totalkostnaden 2004 var 

ca 977 000 euro) 

- Alternativ 1 A 1 022 000 - 153 000 

- Alternativ 1 C 1 022 000 - 147 000 

Bäddavdelningen för barnsjukdomar 

(totalkostnaden 2004 var 

ca 738 000 euro, inkl. önh-sjukdomar) 

- Alternativ 1 A 613 000 - 70 000 

- Alternativ 1 C 613 000 0 

Operativ jour med 

anslutande verksamheter 

(totalkostnaden kan inte räknas; 

uppskattningsvis ca 1 080 000 euro) 

- Alternativ 1 A 1 380 000 - 120 000 

- Alternativ 1 C 1 380 000 - 120 000 

46

Kostnadseffekten totalt 

- Alternativ 1 A - 343 000 

- Alternativ 1 C - 267 000 

____________________________________________________________________ 

Ovannämnda siffror bör anses vara osäkra. Uppskattningarna av kostnadseffekten 

baserar sig på att alternativ 1 C utgår realistiskt från att huvuddelen av de fasta kostnaderna, 

dvs. ca 30 % av totalkostnaderna stannar i Västra Nylands sjukhus och de 

har vältrats över på priserna på service som de övriga kommunerna utnyttjar, och 

den genomsnittliga kostnadseffekten på dem är ca 2 %. 

På samma sätt har man i uppskattningarna utgått från att enhetskostnaden för förlossningarnas 

del i alternativ 1 A sjunker genom att det produceras ca 200 ytterligare 

förlossningar med nuvarande personalantal. Det leder till att priserna sjunker uppskattningsvis 

med ca 15 %. I barnsjukdomar baserar sig kalkylen på att arrangemangen 

i bäddavdelningsverksamheten i anslutning till odelade bäddavdelningar 

minskar behovet på personal, vilket kan kompenseras genom att minska på externa 

vikariekostnader. Visserligen är minskningen mycket liten, eftersom man redan nu 

har utnyttjat sambruk av personal i viss mån och det sammanlagda antalet personal i 

fråga är inte så väldigt stort. Ifall användningen av några vårdplatser inom barnsjukdomar 

enligt alternativ 1 C fullständigt läggs ner och de barnpatienter som behöver 

bäddavdelningsvård skickas till andra sjukhus, uppnår man inga verkliga kostnadsbesparingar, 

eftersom det i varje fall återstår en del fasta kostnader och eftersom 

prissättningen i de andra sjukhusen uppenbarligen knappast är lägre än i Västra Nylands 

sjukhus. Kalkylen bör dock anses vara en grov uppskattning. 

En utredning av kostnaderna för den operativa jourverksamhetens del baserar sig 

endast på en uppskattning. Den har på produktbasis uppskattats utgöra ca 60 % av 

totalkostnaden som bundits till jouren. Det är mycket svårt att bedöma vilka återverkningar 

den har på effektiverad övervakning samt laboratorie- och skanningsverksamhet. 

I båda alternativen är kostnadseffekten dock lika stor, eftersom även alternativ 1 

A som förslaget baserar sig på innehåller en flyttning av den traumatologiska förstahjälpliknande 

verksamheten på jourtid. Arrangemanget har dock en ytterst marginell 

effekt på resurser, eftersom sjukhuset för övrigt ändå har jour. Det är närmast fråga 

om patientstyrning i sjuktransporten som ordnas jourtid, som redan nu i stort sett 

genomför arrangemanget som presenteras här. 

Kostnadsskillnaderna mellan de ovan presenterade alternativen är rätt så små. En 

mycket större kostnadseffekt kommer att nås genom att områdets primärhälsovård 

och specialsjukvård sammanförs till en funktionell, synergisk helhet och genom att 

servicestrukturen lättas med dessa arrangemang. På samma sätt är det möjligt att 

sänka kostnaderna betydligt genom att omorganisera förvaltnings- och stödtjänsterna. 

Också organisering av den interna bäddavdelningsverksamheten i Västra Nylands 

sjukhus och likaså bildandet av gemensamma servicelinjer i barn- och mödrarådgivningsverksamheten 

bör anses som en viktig omorganisering i fråga om kostnadseffekter. 

47

Det är mycket svårt att uppskatta kostnadseffekterna av de förslag som leder till de 

nämnda omorganiseringarna, men det är på basis av erfarenheter från andra håll 

möjligt att uppge målsättningar för dem. I förvaltnings- och stödtjänster kan ett kostnadsbesparingsmål 

på 30 % anses vara realistiskt. Likaså är ett besparingsmål på 10 

% för de andra ovan presenterade arrangemangen mycket rimligt. Väsentligt är att en 

sänkning av kostnadsnivån inte uppnås genom att försämra patienternas möjligheter 

till vård, utan genom att omorganisera hälsovårdens helhetssystem internt. 

48

5. ÅTGÄRDSFÖRSLAG 

5.1. Förslag på kort sikt 

För den närmaste framtiden, åren 2006 – 2009, föreslås följande: 

1. Kommunerna i Västra Nyland bereder under år 2006 i samarbete med 

HNS en verkställighetsplan för att samla de verksamheter som i denna utredning 

föreslagits höra till hälsovårdsområdet till en organisatorisk helhet 

så, att kommunerna bildar en frivillig samkommun eller ekonomisk region 

för samarbete inom den ekonomiska regionen. Som en del av denna regionala 

samkommun/ekonomiska region planeras också en servicelinjeorganisation 

som organiserar hälsovårdsservicen som produceras i regionen. 

2. Hälsovårdsområdet bildas gemensamt mellan Västra Nylands regionala 

samkommun och HNS så att den enligt gällande bestämmelser fungerar 

förvaltningsmässigt som en del av Västra Nylands ekonomiska region, 

men att också HNS representation är med i dess förvaltning. Arrangemanget 

förverkligas genom att följa den kommunala affärsverkmodellen, 

vilket förutsätter att man utreder saken för att kunna tillämpa den nämnda 

förvaltningsmässiga lösningen till landets lagstiftning. Det borde föreslås 

för kommun- och servicestrukturreformens organisation att ett sådant här 

pilotmässigt beredningsarbete borde påbörjas. Meningen är att när författningsgrunden 

för gemensamt ägda kommunala affärsverk eventuellt utvecklas, 

kan affärsverket organiseras gemensamt för samkommunen HNS 

och Västra Nylands ekonomiska region. 

3. I verkställighetsplanen bereds också en nettobudgeterad resultatenhet 

som omfattar förlossningsverksamheten, för en prövotid för åren 2007- 

2009. I arrangemanget följs tills vidare i denna utredning presenterade alternativ 

1 A till slutet av år 2009, varefter situationen bedöms på nytt. 

4. I verkställighetsplanen som bereds under år 2006 definieras förvaltningen, 

ledningsrelationerna, frågor angående personalens ställning samt åtgärder 

som gäller centralisering av förvaltnings- och stödtjänster för den servicelinjeorganisation 

som bildas inom hälsovården. 

5. Den interna organisationen i Västra Nylands sjukhus samt organiseringen 

av den i specialområden odelade bäddavdelningsverksamheten som bereds 

i verkställighetsplanen verkställs år 2006. 

6. Till dess, dock högst till slutet av år 2009, tills det är möjligt att bilda ett 

gemensamt affärsverk går man till väga så att ägandet av Västra Nylands 

och Ekåsens sjukhus förblir hos HNS. Ifall det inte är möjligt att bilda ett 

gemensamt affärsverk, förblir affärsverket under Västra Nylands regionala 

samkommuns/ekonomiska regions administration och ägandeförhållandena 

omorganiseras utgående från verkställighetsbestämmelserna i specialsjukvårdslagen. 

49

7. Det föreslås för HNS styrelse att HNS bereder patientstyrningsinstruktioner 

och rekommenderar i dem till de enheter som utövar försiktig patientstyrning 

i förlossningsverksamheten och de svenskspråkiga patienternas 

vård att patienterna fritt kan välja vårdplats mellan HNS-distriktets sjukvårdsområden. 

Likaså föreslås för HNS styrelse att Västra Nylands sjukhus 

liksom också de övriga sjukhusens inom HNS-distriktet kapacitet utnyttjas 

i förverkligandet av målsättningarna som vårdgarantin förutsätter 

gällande tillgång till vård. I tillägg föreslås för HNS styrelse att verksamheten 

i Ekåsens sjukhus utvecklas på det sätt som presenteras i HNS psykiatriska 

helhetsutredning, som vårdplats för också andra än de västnyländska 

kommunerna. 

5.2. Förslag på lång sikt 

Som förslag på lång sikt föreslås följande: 

1. Till Västra Nylands regionala samkommuns/ekonomiska regions verksamhetskrets 

flyttas också socialväsendenas i kommunerna övriga verksamhet 

enligt en separat plan som bereds i frågan. 

2. Arrangemangen för att förverkliga verksamheten som påminner ett affärsverk 

i förlossningsverksamheten och enligt överenskommelse i övriga eventuella 

verksamheter inom specialsjukvården avgörs på basis av om det då är möjligt 

att utöva verksamhet i form av kommunalt affärsverk eller aktiebolag som 

samkommunernas gemensamma verksamhet. Ifall det är möjligt, förverkligas 

det gemensamt mellan HNS och Västra Nylands ekonomiska region. Ifall arrangemanget 

inte är möjligt, övergår HNS nuvarande fastighetsägande i Västra 

Nyland till Västra Nylands regionala samkommun/ekonomiska region. 

3. Den för förlossningsverksamhetssyfte grundade resultatenhetens verksamhet 

bedöms, och senast år 2010 fattas beslut om dess fortsättning. 

5.3. Förslag till ställningstagande som presenteras för HNS styrelse 

Det föreslås att följande presenteras för HNS styrelse: 

1. Som de västnyländska kommunernas ställningstagande till utveckling av specialsjukvården 

i Västra Nyland föreslås att man under åren 2006-2009 förfar 

enligt alternativ 1 A som presenterats i denna utredning. 

2. För att bilda Västra Nylands regionala samkommun/ekonomiska region och 

HNS gemensamma affärsverksorganisation utreds i samarbete med HNS de 

förvaltningsmässiga och juridiska förutsättningarna som arrangemanget förutsätter 

samt strävar efter att aktivt inverka på det pågående arbetet i vårt land 

beträffande bildandet av kommuners/samkommuners gemensamma affärsverk 

eller sk. affärsverksamkommuner. 

50

3. Förlossningsverksamheten bildas till en nettobudgeterad enhet i samarbete 

med HNS, på det i kapitel 4 beskrivna sättet. 

4. Den operativa jourverksamheten ordnas enligt principerna i utredningen angående 

riktlinjerna i Västra Nylands specialsjukvård som presenterats till HNS 

styrelse, dock så att man tar i hänsyn att förlossningsenheten föreslås bli kvar 

i Västra Nylands sjukhus och att sjukhuset har andra jouruppgifter inom specialsjukvården 

samt primärhälsovårdens samjour (se kapitel 4). 

5. Det föreslås att bäddavdelningsorganisationen i Västra Nylands sjukhus ändras, 

vilket innebär att det i sjukhuset inte finns en egentlig separat bäddavdelning 

för barnsjukdomar, såsom föreslås i utredningen angående den västnyländska 

specialsjukvårdens riktlinjer som presenterats till HNS styrelse. 

6. HNS bereder patientstyrningsinstruktioner och rekommenderar i dem till de 

enheter som utövar försiktig patientstyrning i förlossningsverksamheten och 

de svenskspråkiga patienternas vård att patienterna fritt kan välja vårdplats 

mellan HNS-distriktets sjukvårdsområden. Likaså föreslås för HNS styrelse att 

Västra Nylands sjukhus liksom också de övriga sjukhusens inom HNSdistriktet 

kapacitet utnyttjas i förverkligandet av målsättningarna som vårdgarantin 

förutsätter gällande tillgång till vård. 

7. Verksamheten i Ekåsens sjukhus utvecklas på det sätt som presenteras i 

HNS psykiatriska helhetsutredning, som vårdplats för också andra än de 

västnyländska kommunerna. 

8. HNS utvecklar kostnadskalkyleringen samt jämför efterkalkylerade produktvisa 

kostnader i syfte att försäkra förverkligandet av orsaksprincipen i fråga om 

kostnader i kommundebiteringen. 

51

ordnande av hälsovård i kommunerna i västra nyland - Raseborg

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?