Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
#<br />
1<br />
;kultur<br />
västra götaland 2013<br />
text | SuSanne JanSSon<br />
foto | Patrick SörquiSt<br />
eldfesten<br />
EldEn<br />
som<br />
aldrig<br />
slocknar.<br />
Elden. Symbolen för värme, ljus, kraft och<br />
rening. Tisdagen före vårdagjämningen<br />
har den sin alldeles egna dag – då firas<br />
Eldfesten runt om i världen. Men allra<br />
störst sägs den vara i Göteborg.
#<br />
1<br />
eldfesten<br />
Sagas mormor var rik. Hon tyckte att det var viktigt<br />
med pengar, och man skulle dela med sig av dem.<br />
Varje år bjöd hon hela kvarteret där hon bodde<br />
i Teheran på en Eldfest av högsta rang. Alla grannar<br />
firade tillsammans ute på gatan, mormor stod för<br />
mat, kakor, nötter och levande musik, det tändes<br />
eldar, dansades och firades.<br />
Och det delades ut släta sedlar direkt från banken.<br />
För varje sedel hennes mormor enligt traditionen<br />
gav till gästerna, så fick lilla Saga själv en i handen.<br />
”Jag fick så mycket kärlek av min mormor” säger<br />
hon. ”Och jag fick så mycket pengar. Det var med<br />
kärlek och pengar som man kunde skapa stor glädje<br />
hos folk tyckte hon.”<br />
Vid tiden för Eldfesten är det vår i Iran. Saga förflyttas<br />
tillbaka hem. Minns musiken från dragspel<br />
och kastanjetter, doften av mynta och frukt träden<br />
som just börjat blomma. Minns känslan av att<br />
kunna gå i tunna kläder igen. Och det är just<br />
det man firar. Man firar det persiska nyåret, Norouz,<br />
som inträder på vårdagjämningen en eller ett par<br />
dagar senare och som för med sig värmen. Våren.<br />
Ljuset och glädjen.<br />
I Sverige är det annorlunda, åtminstone detta år.<br />
Det är i mitten på mars och det är riktigt jäkla<br />
svinkallt.<br />
Det känns som om det blåser isvindar från Nordpolen<br />
över Heden där tälten och scenen står uppställda<br />
och inväntar de uppemot 18 000 besökare<br />
som förmodas komma hit om några timmar.<br />
Det väntas besökare från runt om i regionen, från<br />
Eskilstuna och Örebro och andra delar av landet.<br />
Busslaster från Danmark och Norge. Faktum är<br />
att arrangemanget i Göteborg tycks vara det största<br />
firandet av Eldfesten i hela världen.<br />
”Jag fick<br />
så mycket kärlek<br />
av min mormor.”<br />
2/9<br />
vänster: för Saga Hosseini är det persiska<br />
nyåret en tid då hon tänker extra mycket<br />
på sitt hemland.<br />
Ovan, delad bildtext: flaggan med<br />
lejonet och solen förbjöds under khomeinis<br />
styre. Den är en viktig symbol för de<br />
iranier som vill bli av med den nuvarande<br />
regimen. Mahmoud Moradi och hans<br />
familj säljer grillspetten kubide under festen.<br />
Höger: Den traditionella soppan<br />
ash reshte innehåller bland annat nudlar,<br />
bladgrönsaker och bönor.
#<br />
eldfesten 1<br />
”Det känns som om det<br />
blåser isvindar från Nordpolen<br />
över Heden där tälten och<br />
scenen står uppställda”<br />
3/9<br />
stOra bilderna:<br />
Vid årets arrangemang var<br />
popstjärnan Mansour det<br />
stora dragplåstret.<br />
Höger, nedan: utöver<br />
”de sju saker som börjar på S”<br />
brukar man på det dukade<br />
nyårsbordet Haft sin även<br />
ha med något av de främsta<br />
persiska litterära verken.<br />
Saga Hosseini är med i Eldfestkommittén som står<br />
bakom alltsammans. Ett av hennes ansvars områden<br />
denna dag är att i ordningsställa bordet Haftstin<br />
i ett av tälten, vilket på persiska betyder ”de sju<br />
sakerna som börjar på S”. En av sakerna är Sir, vitlök,<br />
som symboliserar hälsa. En annan är Senjed, en<br />
sorts söt frukt från lotusträd som växer i öknen<br />
under svåra förhållanden och symboliserar tålamod.<br />
Dessutom ska det finnas en spegel, målade ägg, en<br />
diktsamling av poeten Hafez och en skål med en<br />
levande guldfisk.<br />
”Men det är för kallt för det idag”, säger Saga<br />
medan hon kör mellan Hisingen och Heden för att<br />
hämta och lämna grejer. ”Så det får bli några äpplen<br />
istället, det går bra det med.”<br />
Hon arbetade som sekreterare på radio- och tv-huset<br />
i Teheran när revolutionen bröt ut i slutet av 1970-talet.<br />
Hon hade gift sig med en ljudtekniker på samma
#<br />
eldfesten 1<br />
”Röken från andedräkter och värmande eldar<br />
stiger mot himlen, doften av friterade munkar och<br />
grillspett blandas med ambitioner och hopp<br />
inför den nya varma årstiden.”<br />
4/9
#<br />
eldfesten 1<br />
arbetsplats och tillsammans hade de två små pojkar.<br />
Det var för osäkert att bo kvar. Dels för att fritänkande<br />
kultur- och mediaarbetare precis som politiskt<br />
medvetna stod lågt i kurs hos den nya islamistiska<br />
regimen, men framför allt för att det utbrutit<br />
krig mot Irak. De ville ge sina barn trygghet.<br />
Efter några år i Svappavaara i Kiruna hamnade<br />
familjen i Göteborg. Vid sidan om arbetet med Eldfesten<br />
är hon idag aktiv både på en närradiostation<br />
och i en pensionärsförening.<br />
Den ene sonen är artistansvarig på kvällens arrangemang<br />
och springer runt på Heden även han denna<br />
dag. Han är intresserad av traditionerna från föräldrarnas<br />
hemland, säger Saga. Den andre sonen, däremot,<br />
är ganska oengagerad. Barnbarnen växer upp<br />
ännu mer frikopplade från den persiska kulturen.<br />
stOra bilden: Mohammed<br />
Djafari har förvandlat sig till<br />
amo rouz, ett slags persisk<br />
jultomte i röd klädedräkt.<br />
Det är som det är. Det måste man respektera. Det<br />
är här de lever nu. I ett land med andra traditioner,<br />
som skapar en annan identitet hos många av dem<br />
som inte upplevt något annat.<br />
Reza Talebi är ordförande i Eldfestkommittén.<br />
Han minns den första Eldfesten i det nya landet.<br />
Det var 1992. Han hade kommit som politisk<br />
flykting under 1980-talet och saknade denna årets<br />
roligaste fest. Han drog ut till Delsjön med fyrtiotalet<br />
landsmän och en bilradio, tände eldar och<br />
försökte skapa feststämning i kylan.<br />
– Det var dubbelt, säger Reza. Dels var det kul<br />
att få fira Eldfesten igen, men det var också med<br />
stort vemod. Det var inte samma stämning som<br />
man var van vid hemifrån.<br />
Ovan: Blåsinstrumentet<br />
Zurna har en viktig roll i<br />
persisk folkmusik. i Sverige<br />
finns en liknande variant<br />
som kallas Skalmeja.<br />
5/9<br />
”Han drog ut till Delsjön med<br />
fyrtiotalet landsmän och en bilradio,<br />
tände eldar och försökte skapa<br />
feststämning i kylan.”
#<br />
eldfesten 1<br />
Reza och många av hans landsmän hade hoppats<br />
att situationen skulle förändras i Iran, att de skulle<br />
kunna resa hem snart igen. Istället var det allt fler<br />
som tvingades fly. Allt fler som kom till Sverige.<br />
Och allt fler som kände behov av att minnas hemlandet<br />
och samlas kring en gemensam tradition.<br />
Och så växte Eldfesten.<br />
– Den passade perfekt. Dels krockar den inte med<br />
någon västerländsk högtid, dels är den en kärleksfull,<br />
inspirerande och vacker folkfest som inkluderar<br />
alla oavsett bakgrund, säger Reza.<br />
Firandet flyttade först till Hammarkullens fotbollsplan,<br />
sedan vidare till Heden. Gick från fyrtio<br />
deltagare till ett par tusen, till femtusen och uppemot<br />
tio tusen. Och så förra året, på Götaplatsen,<br />
beräknade polisen att 15 000 hade kommit. Och<br />
i år var det dags att landa på Heden igen.<br />
En tradition som vanligen firats i mindre grupper<br />
på gator, i trädgårdar eller i skogen har i Göteborgsversionen<br />
alltså blivit ett evenemang med stor scen<br />
och konserter. I år har man Mansour på programmet,<br />
en popstjärna från USA som får många unga att<br />
vallfärda. Här öppnas snart matstånd med soppa, te,<br />
munkar och sockervadd. Montrar med information<br />
signerad ABF och Folksam.<br />
Så går det till när traditioner överförs från ett land<br />
till ett annat. De vänder och vrider sig fram genom<br />
åren, över tiden, ömsar skinn och hittar sin form.<br />
Nu faller mörkret, allt fler människor samlas. Röken<br />
från andedräkter och värmande eldar stiger mot<br />
himlen, doften av friterade munkar och grill spett<br />
blandas med ambitioner och hopp inför den nya<br />
varma årstiden. Mohammed Djafari klär på sig den<br />
dyrbara klädedräkten i röd sammet och förvandlar<br />
sig till Amo Rouz, ett slags persisk jultomte som har<br />
godispåsar till alla barn. Folkdansgruppen Setin<br />
klär om backstage och lilla Ava, 7 år, tränar på sin<br />
arabiska magdans.Detta är Rezas sista år som ordförande.<br />
Han ska lämna över stafettpinnen efter<br />
21 år, för att, som han själv säger, undvika att bli<br />
som ”en gammal general i Sydamerika”. Nu kliver han<br />
upp på scenen tillsammans med invigningstalaren<br />
Alexander Bengtsson från antirasistorganisationen<br />
Expo. Alexander talar om vikten av mötesplatser som<br />
Eldfesten för att manifestera den ständiga drömmen<br />
om ett samhälle där olika kulturer och identiteter<br />
kan leva sida vid sida. ”Där ingen makthavare vare<br />
sig han heter Åkesson eller Ahmadinejad kan bestämma<br />
6/9<br />
”Så går det till när traditioner<br />
överförs från ett land till ett annat.<br />
De vänder och vrider sig fram<br />
genom åren, över tiden,<br />
ömsar skinn och hittar sin form.”<br />
nathalie rostampoor dansar i gruppen Setin. inför<br />
uppträdandet får hon hjälp med att fästa sjalen ordentligt.<br />
över vem som dansar med vem, vem som skrattar med<br />
vem och vem som blir varandras vän.” Och man tänker<br />
på allt detta arbete som sker runt om i landet varje<br />
dag, i stort och smått, för att motverka polarisering<br />
och vi- och dom-tänkande.<br />
Och man tänker på att dessa ansträngningar<br />
ständigt möter motstånd och att detta motstånd<br />
kanske aldrig känts så starkt som under gårdagen,<br />
då migrationsminister Tobias Billström i en DN-
#<br />
eldfesten 1<br />
”Den här elden kommer<br />
aldrig att sluta brinna.”<br />
7/9<br />
stOra bilden:<br />
att hoppa över eldar<br />
är en central del av<br />
firandet. Det finns en<br />
”bana” för barn, och<br />
en för vuxna.<br />
lilla bilden:<br />
Zoroastrismen är en<br />
av världens äldsta<br />
religioner. faravahar<br />
är en av de främsta<br />
symbolerna och tros<br />
föreställa en skyddande<br />
ande.<br />
intervju talade om ögonfärg och hårfärg och om<br />
snälla svenska damer och fick många att känna att<br />
rasismens ansikte nu inte bara visat sig i Sveriges<br />
riksdag utan också i dess regering.<br />
Från scenen läser man sedan den årliga deklarationen<br />
mot den islamistiska regimen i Iran. Mot<br />
förtrycket av oliktänkande. Mot förbudet mot glädjeyttringar<br />
såsom denna fest som just nu firas här,<br />
tusentals mil från hemlandet.<br />
Så blir Eldfesten i Göteborg också en flamma<br />
i natten i kampen för frihet och respekt oberoende<br />
av religion, etnicitet eller politisk ståndpunkt.<br />
Den här elden kommer aldrig att sluta brinna.<br />
Orden lyser röda på storbildsskärmen, strömmar<br />
ut över Heden. Ut över många av dem som tvingats<br />
lämna allt och funnit sig tillrätta men som inte<br />
glömmer, ut över deras barn, deras fruar och män<br />
och barnbarn och vänner. Ut över ett hav av människor<br />
som tagit avstickaren från Avenyn för att det<br />
hände nåt kul där borta på Heden denna sällsynt<br />
kalla kväll.<br />
Sedan tänder man eldarna. Flera små eldar i långa<br />
rader som man enligt traditionen ska hoppa över<br />
och sjunga visan:<br />
Zardi-ye man az to<br />
Sorkhi-ye to az man!<br />
som betyder ungefär:<br />
Min gula nyans (min blekhet) ger jag till dig!<br />
Din röda rodnad (din glöd och värme) får jag<br />
tillbaka av dig!
#<br />
eldfesten 1<br />
Kön växer. Hundratals människor vill hoppa. Några<br />
tar höga, spänstiga språng, andra hoppar jämfota.<br />
Några tar varandra i hand eller armkrok, andra<br />
släntrar fram över eldarna eller pratar i mobiltelefon<br />
medan värmen slickar deras ben.<br />
Ellinor från Göteborg står intill och tittar på tillsammans<br />
med sitt holländska sällskap. Hon var här<br />
förra året också, för att det är ”en kul happening”.<br />
”Denna eld. Symbolen för rening och kraft. Ett tillfälle<br />
att bränna det gamla och lämna plats för det nya.”<br />
– Men jag har inte bestämt mig för om jag vill hoppa<br />
än, säger hon.<br />
Det ska Roshad och Sihad som ännu står och värmer<br />
sig vid en av eldarna. De kommer hit för att ”alla är<br />
här”, för att träffa kompisar och lyssna på musik.<br />
– Jag har åkt hit från Uddevalla, säger Roshad.<br />
Det gör jag varje år.<br />
Denna eld. Symbolen för rening och kraft. Ett tillfälle<br />
att bränna det gamla och lämna plats för det<br />
nya. Och jag minns Sagas ord, från bilresan mellan<br />
Hisingen och Heden, att det handlar om att städa.<br />
Städa sitt hem, sin kropp, sina relationer. Lämna<br />
ohälsa bakom sig, konflikter. Men kanske, sa hon,<br />
är Eldfesten framför allt ett tillfälle att städa sitt<br />
hjärta. Rena det från svärta och fylla det med ljus<br />
och värme.<br />
– Så egentligen borde man kanske ha en eldfest<br />
varje dag.”<br />
Eller i alla fall en eld, tänker jag. En eld i hjärtat.<br />
Som aldrig slutar brinna..<br />
för många är eldfesten<br />
ett tillfälle att såväl<br />
begrunda det som varit,<br />
som att välkomna det nya.<br />
8/9
#<br />
eldfesten 1<br />
”traditioner<br />
är kulturens<br />
tidsaxel”<br />
Enligt Mats Nilsson, docent i etnologi vid Göteborgs<br />
universitet, är det just traditionerna som ger oss en<br />
gemensam identitet och kultur. En tradition är en<br />
företeelse som 1) upprepas och 2) överförs till andra.<br />
;k<br />
Inom de nationella kulturerna kan det även finnas<br />
flera undergrupper, såsom överklass och arbetarklass,<br />
som har sina egna olika traditioner. En vidare<br />
definition av tradition är ”seder och bruk” och kan<br />
också innefatta konventioner kring hur man uppför<br />
sig, hur man hälsar och så vidare.<br />
– Utan traditioner kan ingen kultur överleva,<br />
säger Mats Nilsson. Traditioner är kulturens grundbult<br />
och tidsaxel.<br />
För att en utländsk tradition ska få fäste krävs<br />
det att tillräckligt många accepterar den och tar<br />
den till sig. Svenskar är exempelvis ofta mycket<br />
angelägna om att söka sig till varandra och bevara<br />
sina traditioner när de flyttar utomlands. Därmed<br />
fakta / eldfesten<br />
Eldfesten, eller Chaharshanbeh Soori som den heter på persiska, är en folklig högtid<br />
där man välkomnar det persiska nyåret, Norouz. Eldfesten firas alltid sista tisdagen före<br />
vårdagjämningen. (Nyåret infaller på vårdagjämningen och firas sedan i tretton dagar.)<br />
Med Eldfesten välkomnar man våren, ljuset och värmen samtidigt som man uppmanas<br />
lägga ohälsa och konflikter bakom sig. I traditionen ingår en soppa, Ash Reshte, och en<br />
speciell blandning nötter samt ritualen att hoppa över små eldar som placerats ut på marken.<br />
Eldfesten har firats i nästan fyratusen år av många olika folkslag utan att begränsas av<br />
nationsgränser och språkbarriärer. Den har i många fall betraktats som ett hot mot den<br />
nationella, religiösa eller etniska identitet som makthavarna strävat efter att etablera,<br />
och har därför under historiens gång varit förbjuden i flera länder. På många håll trotsas<br />
dock förbudet, och människor fortsätter att fira.<br />
eldfesten arrangeras i Göteborg – och på andra håll i Västra Götaland – med stöd från<br />
Västra Götalandsregionens kulturnämnd. Läs mer om stödet till kulturlivet på vgregion.se/kultur<br />
9/9<br />
inte sagt att vår svenska midsommar blir en nationell<br />
tradition i det nya landet, eller utgör något hot mot<br />
den spanska, amerikanska eller thailändska identiteten.<br />
– Även i Sverige utövas flertalet traditioner som har<br />
en plats i vårt samhälle men som ändå inte betraktas<br />
som ”helsvenska”, exempelvis romska och judiska<br />
traditioner.<br />
Ett motsatt exempel är Halloween, som aningen<br />
vilset letat sig fram till en plats inom ramen för de<br />
traditioner vi allt mer betraktar som våra egna.<br />
– Där ska man inte underskatta de kommersiella<br />
krafternas påverkan. Jag tror att det fungerar hos oss<br />
eftersom bus och godis passar in i vår barnmiljö,<br />
säger Mats Nilsson.<br />
Utländska traditioner utvecklas ofta på olika sätt<br />
beroende på förutsättningarna i den kultur där de<br />
slår rot. På så vis förändras de, och blir i vårt land<br />
försvenskade versioner av ursprungstraditionen,<br />
precis som Eldfesten blivit i Göteborg.<br />
Sedan kanske det kan finnas saker vi inte alltid<br />
betraktar som traditioner men som ändå kan passa<br />
in i definitionen av dem. Som fotbolls-VM. Eller<br />
bokmässan.<br />
De upprepas ju, och delas av flera. Mats Nilsson<br />
tvekar.<br />
– Nja... Kanske inte bokmässan i sig. Men att gå<br />
på bokmässan, det skulle kunna betraktas som en<br />
tradition.