Visor till gitarr del 8 - Visklubben

8 

Kaffetåren 

och 32 andra visor

Författare: Anders Berglund 

8 

Kaffetåren 

Förlag: Musik att minnas, Källslätten, 647 91 Mariefred 

Copyright 2008 Anders Berglund och Musik att minnas

Av allt 

Em H7 Em H7 

 

det go 

 

- da som man 

kaf - fe -tå - ren den bäs 

 

 

för - tär bland al 

 

- la jor 

 

- dis - ka dryc 

Em H7 Em H7 

 

styr 

 

 

- ta är: 

 

Den sking 

 

- rar män 

G D7 Em 

 

- ker krop 

 

- pen, den li 

 

- var sjä 

 

- len, den känns 

 

- ni - skans nyc 

 

från hjäs 

H7 Em H7 Em 

 

ned 

i hä 

 

- len! Hå hå 

Em H7 

2. Den ena dricker sin tår på bit, 

Em H7 

en annan älskar att doppa. 

Em H7 

Parlerar därvid med sådan flit 

C H7 

att man bör öronen proppa. 

G 

Som trumman bullrar 

D7 

vid krigsreveljen 

Em 

så bullra tungorna 

H7 

i konseljen. 

Em H7 Em 

Hå hå, ja ja. Hå hå, ja, ja. 

Kaffetåren 

 

1 

ja ja, 

 

 

 

hå hå 

 

ja ja! 

 

- ker ju 

 

 

 

 

- ker. Den 

 

- san, ja, 

Em H7 

3. Förutan kaffe – o, gudadryck! 

Em H7 

Vad vore mänskliga livet? 

Em H7 

Allt nytt som ännu ej finns i tryck 

C H7 

i pannans botten står skrivet: 

G 

Ty sen man druckit 

D7 

ur sista slumpen, 

Em 

stå livets gåtor 

H7 

i kaffesumpen! 

Em H7 Em 

Hå hå, ja ja. Hå hå, ja, ja.

D 

 

 

 

 

 

 

 

Kaf- 

fe u - tan gräd - de ärsom kär -lek u - tan kys -sar och 

 

kys- 

sar är väl ing 

 

-en kär-lek, 

säg? 

 

ut 

säg? 

 

på 

 

 

 

 

 

E7 A7 D 

 

 

 

 

Om 

 

 

 

 

 

 

 

kär -lek u - tan 

 

vi i sko- 

gen vand - rar el - ler 

 

E7 A E7 

 

ha - vet krys- 

sar får det in - te fat -tas kys -sar, hel -ler in - te gräd -de, 

A A7 D 

 

 

 

Minns 

 

när 

 

du 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kö - per flas - kan el - ler tu- 

ben ner i boń, 

E7 A7 D 

 

 

 

 

 

 

tur-gräd 

-de ska de va, skydds-mär 

- ke flic -kan med kon. 

 

 

 

 

 

gräd -de är somkär -lek u - tan kys -sar och 

 

ing- 

en kär-lek, 

säg? 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

na - 

 

 

Kaf- 

fe u - tan 

 

kär -lek u - tan kys -sar är väl 

A7 D A7 D A7 D 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ba 

 

 

 

- ra gläd-je 

hjär- 

tat rym -mer 

 

 

 

 

 

 

 

 

detbliring - a grädd -be - 

E7 A 

 

 

kym-mer, 

Mjölk-cen 

- tra- 

lens ste-ri -li - se-ra 

-de gräd -de den blirjämt 

o - key. Den 

Em H7 Em H7 

 

 

ald - rig och ser 

 

vin - ter, sommar och 

 

sur 

 

ut, 

 

 

den kan ta - gas med på 

 

 

Em E7 A7 

D 

 

 

 

 

 

 

höst, 

 

 

tur 

 

li - ka bra den hål - ler sig. 

 

 

Kaf- 

fe u - tan gräd -de är som kär- 

lek u - tan kys - sar och 

 

kys 

 

- sar är väl ing 

Kaffe utan grädde 

 

 

 

A7 D 

 

- en kär 

2 

 

 

 

- lek, säg? 

 

 

 

 

ut, 

 

 

 

 

 

vår 

Hej! 

 

 

 

 

står 

 

och 

 

kär -lek u - tan

G D7 G C G 

 

Slum - ra så sött 

Al -la såvän -ligt de le 

 

lil - la gull 

 

 

 

him - len av stjär - nor är full. 

D7 G D7 G C 

 

 

vakt 

sov 

Nu god-natt, slum - ra in, 

 

äng 

 

 

 

al -la sinhäls- 

ningdig 

ge. 

 

De runtomdig 

G D7 G D7 

 

 

smyc-ka din bädd medsin prakt 

G D7 G D7 

 

min, 

 

i 

där - för gott 

 

vän - nen min... 

 

Mån -gub -ben ock tit -tar in 

 

Ja, sov 

 

 

hål -la 

 

 

G D7 G 

 

G D7 

 

 

 

sin gung- 

an -de säng. 

Mozarts vaggsång 

 

ja sov 

 

 

sov i bäd 

 

 

 

- den så fin 

gott lil - la vän - nen min! 

 

man 

sov som blom- 

på 

G C G D7 

 

 

OchGuds äng 

 

- lar de små 

 

G C G D7 G 

 

ut, 

 

 

och kring barn 

Brahms vaggsång 

 

- nen de stå 

3 

 

till dess nat 

2. 

 

- ten är 

bre -da ving - ar - na 

 

slut. 

G 

När i drömmen du ler 

D7 

visst en ängel du ser, 

som i glänsande prakt G 

vid din bädd hålla vakt 

C G 

och dig vaggar så tyst, 

D7 G 

sen ditt öga han kysst, 

C G 

och dig vaggar så tyst 

D7 G 

sen ditt öga han kysst. 

 

gott lil - la vän - nen

Am E7 Am E7 Am 

 

Sov, 

 

Ull 

Värl 

 

mitt lil 

 

- tapp är 

 

Sov, 

- den lik 

 

 

- la yl 

 

mitt lin 

- som kar 

 

- le - garn, sov på kar 

 

 

 

 

- dans tin 

- 

 

nar. 

E7 Am E7 Am 

- de - barn, ull - tapp som 

 

 

 

jag tvin 

- 

 

nar. 

Dm E7 Am Dm E7 

 

- dan är 

 

full av tag 

 

- gar och 

 

bes - vär. 

Am E7 Am E7 Am 

 

 

 

 

 

Vys 

 

 

mitt lil 

 

- la yl 

Sov mitt lilla yllegarn 

 

- le - garn, sov på kar 

 

 

Am E7 

Litet barn, när du blir stor, 

Am E7 Am 

tar jag mjuka locken 

Am E7 

spinner dig så fin som flor 

Am E7 Am 

på den snälla rocken. 

Dm E7 

Hjulet surrar, tiden far, 

Am Dm E7 

liten ulltapp blir så rar. 

Am E7 

Litet barn, när du blir stor 

Am E7 Am 

spinns du lång på rocken. 

4 

 

- dans tin 

Dm A7 Dm 

 

Vys 

 

Kan . 

 

- sa lul 

 

 

- la li 

 

- sa - lul - la li 

 

2. 

jag ing- 

en ka - ka få, 

Vyssa lulla, litet barn 

 

- tet barn 

 

- tet barn, 

 

får en li 

 

- ten ka 

- 

- 

 

nar. 

 

ka. 

A7 Dm 

 

får en li 

 

- ten ka 

A7 Dm A7 Dm A7 Dm 

 

skall jag lå ta 

 

- vag - gan stå, 

- 

 

ka. 

 

lå - ta barn 

 

få grå - ta.

Man 

stan, 

G C D7 

 

 

 

hör ö - ver - allt sam -ma vi - sa 

 

 

 

 

att 

 

 

 

lan - det är 

G C D7 

 

 

 

 

an - nat är 

ga 

van. 

 

men 

den 

 

kan blott 

 

 

 

 

stä- 

der- 

na pri - sa, 

 

G D7 G 

 

 

För 

 

mej 

C G 

 

 

 

- 

 

tor med 

 

skyl 

 

far -ma - re - flic - ka 

 

 

- tar av 

 

är 

ljus, 

 

det 

 

 

 

 

 

som 

 

 

ängs -ligt att blic - ka 

C D7 G 

 

Farmareflickan 

 

G C 

 

som 

 

 

äls -kar mitt 

2. När stadsborna vakna i sängen 3. 

D7 G 

förkrympta till själ och till kropp. 

C 

då vallar jag korna på ängen, 

D7 G 

och ser huru solen går opp. 

D7 G 

Den friskaste luft får jag dricka 

C G 

den ljuvaste blomdoft därtill 

C 

ty jag är en farmareflicka 

D7 G 

som älskar mitt farmarehus. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ty 

 

far - ma- 

re - hus. 

jag 

 

 

 

 

säm - re än 

 

in 

 

 

- te vid 

 

 

är 

 

G C 

Jag har inga stora bekymmer, 

D7 G 

jag arbetar, sjunger och ler, 

C 

och aldrig mitt hopp från mig rymmer 

D7 G 

ty alltid mot höjden jag ser. 

D7 G 

Jag känner till punkt och till pricka 

C G 

att glädjen är arbetets lön 

C 

ty jag är en farmareflicka 

D7 G 

som tycker att världen är skön. 

C F C 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag skul -le så gär- 

na vil - ja gif - ta mej omjag ha - de nå - got på föt - ter - na. 

 

 

 

G7 C G7 C 

 

 

Jag skulle så gärna vilja gifta mej 

 

 

 

 

 

 

Mor min har lo -vat mig strum -por ochskor omjag hål - lermej 

in - neom 

nät - ter - na. 

5 

 

 

 

 

en 

 

på

Här sit 

da 

C G7 C 

 

- ter jag 

 

å tral 

 

 

- la - di - ra - di - ral - lar för 

F D7 G C 

 

- len går 

 

 

 

den bru - san - de älv. 

 

 

G7 C F D7 G 

 

 

 

 

mej själv. 

 

 

ral - lar just på mej, han vill ha - va mej till säll - skap åt sej. 

 

Djupt i 

 

Jag hör väl hur han kal - la- 

di - ra - di 

 

vill att vi ska gå till-sam - mans ner till kul - le - rul - le rul 

 

C F C Am 

 

 

 

 

 

Dm G7 C 

 

små 

med ro 

 

2. 

3. 

- sen - de lil 

Kullerullvisan 

 

- jor må 

 

Å han 

 

 

- - lor - na i byn, kul lor 

 

- la - de i hyn. 

C G7 C 

Å jag ska ta fiolodolodolodolen mä mej 

F D7 G 

älven själv ska hålla basen med sitt brus. 

C G7 C 

Små kullorna dra kjolodolodolodolen kring sej 

F D7 G 

Den vill släcka alla ljus i dansens hus. 

C 

Å de svänga å de viddevirvlar 

F C Am 

å de trippelippa hoppiloppo lätt 

Dm G7 C 

kullorna de små, en fjäderilsdans, en rosendebukett. 

C G7 C 

Men kära stora brusudurudurusande vän 

F D7 G 

du och jag vi är nog gamla nu, vi två, 

C G7 C 

Små kullor vill ha tjusudurudurusande män 

F D7 G 

som kan svänga sej å trippa fint på tå. 

C 

Vi få lunka vi i våra höjder blå 

F C Am 

å sitta i vår vrå å titta på. 

Dm G7 C 

Nya unga karlar dansa väl bort med kullorna de små. 

6 

- - na de

A E7 

- 

I Gäl - li va - ras trak - ter jag kno - gat mång - en gång. 

 

 

 

schak - ter jag bor 

för -ti gra-der 

kall, 

 

 

- rat da 

 

A 

 

- gen lång. 

 

 

 

Och ut 

 

 

- i ber - 

 

 

gets 

Där köl - den mång - a gång - er var 

D A E7 A 

2. 

3. 

 

 

 

 

A 

Ibland, men icke sällan, 

E7 

då reser vi till stan. 

Då blir det liv i skällan 

A 

då dricks till andra dan. 

Och så går hela vickan 

D 

i rus på samma sätt 

A 

tills alla mynt i fickan 

E7 A 

har sprungit rätt och slätt. 

Gällivarevisan 

 

 

och stor-mens 

hems -ka sång -er mot föns - ter -ru - tan small. 

A 

Jag minns så väl den kvällen, 

E7 

jag sist i staden var 

Jag fria till mamsellen, 

A 

tills jag fick stanna kvar. 

Nu friar jag ej mera, 

D 

nu friar hon till mig A 

för här finns flickor flera, 

E7 A 

kan jag försäkra dig. 

7 

4. 

5. 

 

 

 

A 

Att fria till en flicka, 

E7 

som står uppå en krog, 

det kännes på vår ficka, 

A 

ja, detta vet ni nog. 

Men vad gör det till saken, 

D 

ty flickor, vin och sång 

A 

kan hålla rallarn vaken 

E7 A 

ja, hela natten lång. 

A 

Men nordens möar tycka 

E7 

ju bäst om rallare, 

flör de förtroligt trycka 

A 

sin själs utkorade. 

Ty rallaren är glader, 

D 

han sorgen slår ihjäl, 

A 

han drillar sina spader 

E7 A 

och är en livad själ.

A D E7 A 

 

Lägg 

 

Då 

 

Se 

berg 

 

 

väl på min - ne, hjär 

 

 

skall du fin - na att 

 

 

 

 

- ta och sin - ne, vad 

 

jag 

 

dig sä - ger nu, 

D E7 A 

 

 

 

 

 

 

min 

 

vän. 

du kan vin - na myc - ket båd nytt och nöj - samt än. 

E7 A E7 A E7 

 

 

 

 

på kar - tan det väl mö - dan lö -nar. Ser 

 

 

 

du lan - det fullt av vack - ra sjö - ar 

 

 

A E7 A D A E7 A 

3 3 

3 

 

 

 

 

 

 

 

 

ochström- 

mar, flo -der, skäroch 

ö-ar. 

Sve-rige 

det he-ter 

vårt 

2. 

3. 

Sveriges landskap 

A D 

Kuster så långa; landskap så många: 

E7 A 

Fyra och tjugo kan man se. 

D 

Uppland och Sörmland, Västmanland, Närke 

E7 A 

Värmeland jämte Dalarne. 

E7 A 

Östergötland, Västergötland, Dalsland, 

E7 A E7 

Bohuslän och Halland jämte Skåne, 

A E7 A 

Blekinge och Småland, Öland, Gotland, 

D A E7 A 

ligga i Svea- och Götaland. 

A D 

Fädernejorden, längst upp i Norden, 

E7 A 

stor del av året är så kall. 

D 

Norrland, så bör du kalla det, hör du! 

E7 A 

Renen där trivs bland gran och tall. 

E7 A 

Gästrikland och Hälsingland i söder, 

E7 A E7 

Härjedalen, Jämtland, Medelpad samt 

A E7 A 

Ångermanland, Västerbotten, Lappland, 

D A E7 A 

landskapen åtta, nu minns du ju det. 

8 

melodi: Opp Amaryllis 

C.M.Bellman 

 

fä 

- der-nes 

land.

D Em A7 D 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var en gång en båts - man, en glad och mun - ter fyr, ha ha! Som ha - de ut - i 

Em A7 D Em 

 

Ja - pan 

 

 

 

ett kär - leks - ä - ven - tyr. 

 

 

När han 

 

 

 

kring ham - nen krys - sa en 

A7 D Em A7 D 

 

 

af-ton 

nå - got säll, 

2. 

3. 

4. 

5. 

Det var en gång en båtsman 

 

så fick 

 

 

 

han smak att kys- 

sa 

 

 

 

en ja- 

pa-nes 

-mam -sell. 

D Em A7 D 

Men flickan hon var dotter allt till en mandarin - ha, ha! 

Em A7 D 

Från topp till tå hon var som en pleasure-yacht så fin. 

Em A7 D 

Hon sade: Sköna båtsman, följ med mej hem i kväll, 

Em A7 D 

så skall du få belöning för det du var så snäll. 

D Em A7 D 

Men vet, jag har en fader, så ond, så rik, så snål - ha, ha! 

Em A7 D 

Desslikes ock en fästman, som jag platt intet tål. 

Em A7 D 

Och får du dem ur vägen skall du ha mer än tack. 

Em A7 D 

De sitter nu därhemma som bäst och spelar schack. 

D Em A7 D 

Och in i salen träder den båtsman full av hin - ha, ha! 

Em A7 D 

God afton, mina herrar! God kväll, herr mandarin! 

Em A7 D 

Jag skall nu Eder lära den svåra konsten att 

Em A7 D 

på samma gång varandra i ett drag göra matt. 

D Em A7 D 

Å, kan Ni det, herr båtsman? med undran ropte de - ha,ha! 

Em A7 D 

Så var så god och sätt Er och tag Er en kopp te´. 

Em A7 D 

Men båtsman tar ur fickan en brännvinsflaska stor: 

Em A7 D 

Jag kanske får den äran att kalla Er för bror? 

9

Det väx 

 

namn, 

D Em A7 D 

Nu pimplar de så länge det finnes något kvar - ha, ha! 

Em A7 D 

Sen kommer de i träta om vem som draget har. 

Em A7 D 

Då mandarinen skriker så vredgat i sitt sinn´: 

Em A7 D 

Tvi tusan på dig, Phu Ling, min dotter blir ej din! 

D Em A7 D 

Då Phu Ling blev så lissen, drog ut sitt långa svärd - ha, ha! 

Em A7 D 

Samt stack det mitt i magen, han var ej bättre värd. 

Em A7 D 

Och mandarinen måste, ty så är Japans lag, 

Em A7 D 

På samma sätt ta avsked från livets obehag. 

D Em A7 D 

Men båtsman han fick flickan med all sin rikedom - ha, ha! 

Em A7 D 

samt rörde jämt på svickan och blev en läckergom. 

Em A7 D 

Dock efter ett års nöje han ledsnade och for, 

Em A7 D 

kinesar nu i Haga och lappar gamla skor. 

G D7 G 

 

6. 

7. 

8. 

 

bland al 

 

 

- te ut 

 

 

 

- i da - lens famn 

10 

 

en li 

 

- ten blom 

C G D7 G 

 

- la da 

G D7 

Blomman och fjärilen 

 

- lens blom 

 

- mor små 

2. ”Ack, lilla fjäril kom till mig, 3. 

G 

bliv kvar, så har din blomma liv, 

C G 

men flyr du bort, skall blomman dö, 

D7 G 

bli kall som vinterns snö.” 

 

 

 

 

 

 

hon skö - nast var 

 

 

än - då. 

ma u 

 

- 

 

tan 

G D7 

Men fjärilns liv det var så kort, 

G 

till andra blommor flög han bort, 

C G 

och blomman hop sitt öga slog, 

D7 G 

hon vissnade och dog.

Det var 

 

C G7 

 

bod - de jag 

 

lyc 

var 

- ka ha 

en tid, 

 

 

 

då jag 

 

 

ut - i en li 

- de där 

 

var ung 

så när 

 

och glad, 

C 

 

- ten stad, 

F 

 

mig hänt, 

 

fal - le ra. 

 

fal - le - ra. 

 

fal - le - ra, 

G7 C F 

 

 

strax ef - ter sen 

 

jag blev 

 

C G7 C 

 

ral 

 

Löjtnanter borde aldrig finnas till 

 

 

 

 

 

 

 

Då 

 

En 

 

det 

 

stu - dent, fal - le - ral - le - ral - le - 

 

 

- le - ral - le - ral - le - ral - le - ra, fal - le - ra. 

2. 

3. 

4. 

C G7 

Jag i en flicka blev så dödligt kär, fallera 

C 

Ni vet vad det är för ett grymt besvär, fallera. 

F 

Fast jag var glad jag ändå grät och led, fallera, 

G7 C 

då man är kär är allting upp och ned. 

F C G7 C 

Fallerallerallerallerallera, fallera. 

C G7 

Om dagen gick jag sovande omkring, fallera. 

C 

Då natten kom då sov jag ingenting, fallera. 

F 

Jag magrade, blev glåmig, blek och vit, fallera, 

G7 C 

fast jag var hungrig åt jag en en bit. 

F C G7 C 


C G7 

Min sköna, som jag var så kär uti, fallera 

C 

var sjutton år och hette Amelie, fallera. 

F 

av blicken som i hennes öga brann, fallera, 

G7 C 

jag märkte snart att vi förstått varann. 

F C G7 C 


11 

Elias Sehlstedt

5. 

6. 

7. 

8. 

9. 

C G7 

På stadens brygga stodo vi en dag, fallera 

C 

”Stå ej så nära kanten!” sade jag, fallera. 

F 

”För min skull, Amelie låt bli, låt bli! fallera, 

G7 C 

Men foten slant och flickan föll uti. 

F C G7 C 


C G7 

”Fräls himmel!” skrek dess moder, som var med, fallera. 

C 

och med ett skutt jag dök i djupet ned, fallera. 

F 

Men i en slup en löjtnant kom med hast, fallera, 

G7 C 

och fick med ens i hennes klädning fast. 

F C G7 C 


C G7 

Han flickan förde levande, fast blek, fallera 

C 

till hennes mor som stod på strand och skrek, fallera. 

F 

Jag sam till stranden med det rön jag gjort, fallera, 

G7 C 

i byxor är det svårt att simma fort. 

F C G7 C 


C G7 

Men mamma i sin famn löjtnanten slöt, fallera 

C 

och gav mig fan, fast jag var mera blöt, fallera. 

F 

Löjtnanten kom i sjunde himlen in, fallera, 

G7 C 

och Amelie var icke mera min. 

F C G7 C 


C G7 

En ed jag svor, så helig som en bön, fallera 

C 

att ej för flickor hoppa uti sjön, fallera. F 

Men sällan går det som man tror och vill, fallera, 

G7 C 

löjtnanter borde aldrig finnas till. 

F C G7 C 


12

Jo 

te 

 

 

E7 

 

A 

 

 

 

 

A D A 

 

 

 

 

 

 

 

- sefhan 

het - och bod - de hos sin mam -ma mam -man het - te Jo - se - fi - na 

Ka - ro - li - na Blom. 

Blom 

 

pan 

 

 

het - te pap - och Jo - sefs lil - la flam 

 

 

D A E7 A E7 

 

 

 

 

 

 

het - te Pet - ro - nel - la Kun - ni - gun - da viss - la lom. 

 

tra 

 

la 

2. 

3. 

 

Tra 

A D A E7 A 

 

la la la 

4. 

Emma och Kunnigunda Trad. 

 

het - te Pet 

 

 

 

- da 

 

la 

 

- ma 

 

la la la 

 

- ro - nel - la Kun - ni gun - viss - la lom. 

A 

En dag sa Josef till mamma sin därhemma: 

D A E7 A 

Nu så vill jag gifta mig för jag är stora karln! 

Ja, sade mamman, men då får du ta Emma, 

D A E7 A 

Petronella Kunnigunda är ju bara barn! 

E7 A 

Tra la la la la, tra la la la la, 

D A E7 A 

Petronella Kunnigunda är ju bara barn! 

A 

Nej, sade Josef, får jag ej Kunnigunda 

D A E7 A 

gifter jag mig inte alls då stannar jag hos dig! 

Emma är gammal och ful så man får blunda, 

D A E7 A 

tacka vet jag Kunnigunda, det är nåt för mig! 

E7 A 


D A E7 A 

Tacka vet jag Kunnigunda, det är nåt för mig! 

A 

Nej, sade modern, då får du bli hos mamma 

D A E7 A 

tills att Kunnigunda din blir gammal ful och tvär. 

Nej, sade Josef, då gör det mig detsamma, 

D A E7 A 

väntar väl tills Emma blir som Kunnigunda är. 

E7 A 


D A E7 A 

väntar väl tills Emma blir som Kunnigunda är. 

13

När jag 

 

A 

Nu går vår Josef och slår för Addelunda 

D A E7 A 

Addelunda Rosamunda Kabbelunda Blad. 

Hon liknar Emma, men också Kunnigunda 

D A E7 A 

inte vacker, inte ful men kärleksfull och glad. 

E7 A 


D A E7 A 

inte vacker, inte ful men kärleksfull och glad. 

Melodin till Emma och Kunnigunda är lånad från Långt bort i skogen 

som förr i tiden lärdes ut i våra folkskolor. Eftersom alla var väl bekanta 

med den här melodin blev den förstås också upphöjd till snapsvisa. 

En av många varianter är den här: 

Hurra för Svealand! 

A 

Nubben kan tagas på många sätt och handa vis, 

D A E7 A 

ett sätt är att ta den såsom Bismarck tog Paris. 

E7 A 

Hurra för Svealand, hurra för Götaland, 

D A E7 A 

hurra för potatisland som ger oss brännevin! 

D A7 

 

klä - der- 

na di 

kom hem 

 

 

va vå 

från gär 

 

 

- ta 

- de 

 

 

D 

men stru 

G D 

 

tänk 

- te jag 

 

som så 

 

det är bäst 

A7 D 

 

stru 

- pen tor 

5. 

 

- kar for 

När jag kom hem från gärde´ 

 

 

då tog 

 

 

jag mig 

- pen den 

 

te blö 

 

 

en knorr. 

var torr. 

 

- te på 

- ta - re än klä - der - na än - då. 

14 

 

 

 

 

För 

 

 

Å då 

 

 

för

D A7 D 

 

 

 

 

Detstod tvågum-mor 

på Korn-hamns- 

torg, på Korn-hamns-torg, 

 

stod 

 

och vic 

 

stod och tal 

 

Pet 

- ters Fri 

Det stod två gummor på Kornhamnstorg 

 

- ka med var 

 

- te om ditt 

 

- da och Lars 

D A7 

 

 

 

A7 D 

 

sin korg 

 

 

 

 

på Korn -hamns-torg. 

och brett och tand - löst var fli 

 

- 

G A7 D 

 

och datt, 

De stod och talte om politik 

 

 

 

 

net. 

om An - ders -son - skans mo - der - na hatt, 

Em A7 D 

 

- sons katt 

2. 3. 

D 

om politik, om politik, A7 

om mässling, kikhosta och kolik 

D 

och om hur öronen brände. 

G 

De inte träffats på åtta dar 

A7 D 

och därför hade de mycket kvar. 

Em 

De skulle språka om spruckna kar 

A7 D 

och mycket annat elände. 

4. 

 

 

 

 

och frö - ken på ma - ga - si - net. 

D A7 

I väg de kördes i vild galopp, 

D 

i vild galopp, i vild galopp. 

A7 

Den ena kärringen vakna´ opp. 

D 

Hon kunde längre ej tiga. 

G 

Hon gav den andra en liten kick, 

A7 D 

och sa: ”Jag dör om ett ögonblick, 

Em 

men låt mej veta hur fan det gick 

A7 D 

med Perssons låghalta piga!” 

15 

 

 

 

De 

 

De 

om 

D A7 

Och ej ur fläcken de ville gå, 

D 

de ville gå, de ville gå, 

A7 

förrän en spårvagn dem körde på 

D 

och bägge två miste sansen. 

G 

Då vart det jämmer och rop och tjut. 

A7 D 

De blevo platta på en minut. 

Em 

Polisen ringde helt resolut 

A7 D 

och genast kom ambulansen.

G Em G Am D7 G 

 

Vid 

ba 

en väg 

 

på en sten 

 

 

satt en li 

 

- ten flick - a, 

16 

 

 

Em D A7 D D7 G 

 

- ra ben, 

 

ma - ger som 

log med skälm - ska ö - gon grå. 

 

en stic 

 

 

- ka. Men hon var 

 

ba - ra föt 

så glad 

 

- ter, 

 

än - då 

Am D7 G D7 Am G Am D7 G 

 

2. 

3. 

 

 

G Em 

Kom en liten gosse där, 

G Am D7 

stannade förlägen: 

G Em 

”Uppå vandring stadd jag är. 

D A7 D 

kan du visa vägen? 

D7 G 

Jag skall hän till lyckans land, 

Am D7 

till dess fjärran fagra strand.” 

G D7 Am G 

Kom en liten gosse där 

Am D7 G 

stannade förlägen. 

G Em 

Och den lilla flickan log, 

G Am D7 

hennes ögon blänkte: 

G Em 

”Vägen dit, den vet jag nog: 

D A7 D 

just där sol sig sänkte, 

D7 G 

där går gyllne strålars spång. 

Am D7 

Över den skall gå din gång.” 

G D7 Am G 

Och den lilla flickan log 

Am D7 G 

hennes ögon blänkte. 

Lyckans land 

 

Vid en väg 

4. 

5. 

 

på en sten 

Anna Maria Roos 

Oskar Lindberg 

 

satt en li 

 

 

- ten flick - a 

G Em 

”Går du spången, skall du snart 

G Am D7 

hinna månens skära, 

G Em 

där det skimrar underbart, 

D A7 D 

då är målet nära. 

D7 G 

Ty på närmsta stjärnan just 

Am D7 

ligger lyckans fagra kust, 

G D7 Am G 

där det skimrar underbart, 

Am D7 G 

då är målet nära.” 

G Em 

Inte vet jag det, om seń 

G Am D7 

gossen hittat vägen. 

G Em 

Kanske står han kvar där än 

D A7 D 

tittande förlägen, 

D7 G 

tittande förundrad på 

Am D7 

ögon, skrattande och grå. 

G D7 Am G 

Inte vet jag det, om seń 

Am D7 G 

gossen hittat vägen.

D A7 D 

 

 

 

 

 

 

17 

 

 

 

 

 

1. Stads - bu - det får ej ska ni tro en en - da stund av ro, nej, jämt så ska man gno. 

 

 

 

 

 

 

 

3. 

 

 

Folk ska 

 

 

 

ju 

 

 

all - tid by - ta bo 

 

 

 

 

och då 

A7 D 

 

ska man 

 

 

va me och bä - ra. 

A7 D 

 

 

 

 

 

Flå - san - de trap - pa upp och ned man kno - gar med be - sked och bär sig halvt ur led 

 

Folk 

ska 

är 

 

ju 

G D 

 

 

allt sitt skräp 

 

 

scha - tull och spi - net - ter 

 

vin - ter 

G D 

 

det 

 

- mös - sor och hät 

är lump 

 

form av gam 

ha med 

 

 

- ter 

 

och kle - no - der 

 

 

 

A7 D 

 

 

ty gam - la sa - ker är så kä - ra. 

 

och gam 

 

 

- la blek 

 

 

- ta jac - ket - ter 

A7 D 

 

- la kom - mo - der 

D 

Och det är gafflar och porslin 

A7 

och blommig rullgardin 

D 

och Singersymaskin. 

Filtar som lukta naftalin 

A7 D 

och högar utav tidningsnummer. 

Lådor och blommor utan tal, 

A7 

lampett och piedestal, 

D 

porträtt utav prins Karl, 

flaggor, medaljer och pokal, 

A7 D 

pianon, basfiol och trummer. 

Stadsbudsvisan 

 

 

 

 

på vil - ka jag 

 

som ärvts 

 

av fan 

 

 

ej vär - de sät - ter. 

 

och hans bro 

A7 D 

 

 

 

 

 

 

- 

 

der 

och il - la gjor - da mar - mor - sto - der. 

4. 

 

 

 

 

G 

Man gnor så påkarna sväller 

D 

från morgon tills det blir kväller 

A7 

och knogar med akvareller, 

D 

som inte något föreställer. 

G 

Man bär upp duschateller 

D 

av alla sorters modeller 

A7 

och gamla literputeller 

D 

där sista droppen ännu dräller. 

 

 

2. 

 

 

 

 

Det 

 

 

och 

 

 

Och 

 

 

i

5. 

6. 

7. 

D 

Och det är bord som ej kan stå 

A7 

och klockor som ej gå 

D 

men det ska med ändå. 

Stolar och rokokobyrå 

A7 D 

och soffor ifrån Wasatiden. 

Tavlor med ram men utan glas 

A7 

och glas till fint kalas 

D 

och blommor i en vas. 

Fotografier i enface 

A7 D 

och draperier utav siden. 

G 

Man gnor så svetten den skvalar 

D 

och bär på dynor och schalar 

A7 

från både kamrar och salar 

D 

som riktigt vimlar utav malar. 

G 

Man lastar tunna och bytta 

D 

och pallar som blivit lytta 

A7 

och inte är till nån nytta 

D 

men man får göra mer än flytta. 

D 

Man kan få knalla till station 

A7 

och stå där som ett hjon 

D 

och glo som en spion. 

Ty det kan komma en person 

A7 D 

som vill att man ska väskan köra. 

Och man får hämta ut ranson 

A7 

av cognac, vin och kron 

D 

åt greve och baron. 

Och man får vara postiljon, 

A7 D 

ja, allting får ett stadsbud göra. 

8. 

9. 

10. 

18 

G 

Man går till farbror på ”stampen” 

D 

med klockan åt småstadspampen, 

A7 

när som det lider mot tampen D 

och han har tänkt att uppge kampen. 

G 

Man piskar kuddar och matter 

D 

betalar hyror och skatter A7 

och dränker hundar och katter 

D 

så man blir både trött och matter. 

D 

Man går med brev och cirkulär 

A7 

och blir impopulär 

D 

i bostad och affär 

för att dom hotas här och där 

A7 D 

att vräkas om dom ej betalar. 

Man blir av springet mycket trött, 

A7 

det värker i ens kött 

D 

och ögat blickar slött. 

Men man får gno tills man ser rött, 

A7 D 

om vila skall man aldrig tala. 

G 

Ty folk skall ha hem paketer 

D 

med ärtor, sill och tapeter 

A7 

och kräftor, dill och raketer, 

D 

för alla eventualiteter. 

G 

Nu får jag sluta skrodera, 

D 

jag hinner inte nå´t mera, 

A7 

ty jag skall ut och rotera 

D 

kring alla plank och affischera.

G C D7 G 

 

Det hän 

 

 

-de här -om - dan att jag 

 

 

 

for intill 

stan 

 

 

och in 

 

 

 

på järn- 

af- 

fä -ren gickminlug 

-na ban. Jag 

 

 

C D7 G 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

skul - le kö - pa nåt, men jag kom in - te på´t och hand - larn sa: "Jag får väl gis - sa!" 

 

 

 

C D7 G 

 

 

 

 

 

 

 

 

gis - sa -de up - på allt som fanns iboń från spikoch 

kät -ting och ner tillhäst - e -skon 

men 

 

sing - e -li -dut - tan 

2. 

3. 

 

 

och ta 

Motorcykeln 

C D7 G 

 

mej sjut 

- tan 

 

 

han gis 

 

- sa rätt 

 

 

så jag blev ut - tan! 

G C 

Men så till sist han sa: Nå´t ska du väl ha? 

D7 G 

Du kan väl inte komma tomhänt från en sta´? 

C 

Och pengar har du tjänt på kristiń rent gement 

D7 G 

så köp dig du en motorcykel! 

C 

Me´ sidovagn, den ä fin de´ ska du si 

D7 G 

i sidovagnen du sätter käringa di´ 

C 

och singeliduttan dä går som sjuttan 

D7 G 

en sån kan knappast nån va´ uttan! 

G C 

Vad kostar dä? sa ja. Ja, ska du ha en bra 

D7 G 

så ä dä bäst att en på fyratusen ta 

C 

ja har en extra fin, en sidovagnsmaskin, 

D7 G 

du ser, dä står ”Komet” på sidan! 

C 

Du slår bensin i ett litet hål så här 

D7 G 

och rycker te i manicken sen så bär 

C 

dä av som sjuttan, å singeliduttan 

D7 G 

båd häst och vagn kan du va uttan. 

19 

Han

4. 

5. 

6. 

G C 

Jaha, köss te, sa ja och fyratusen la 

D7 G 

ja uppå disken och sen gav jag mej åsta. 

C 

Dä gick som en raket (Han hette ju ”Komet”) 

D7 G 

å jösses va dä rök om svansen! 

C 

Polisen ropte: ”Nu kör du rent för fort! 

D7 G 

Du stänker ner både folk och hus med lort 

C 

för singeliduttan dä går som sjuttan 

D7 G 

och nummer bak dä ä du uttan!” 

G C 

Ja allri i min da ja åkt så fort å bra 

D7 G 

och uti diket ingen enda gång jag va 

C 

men min bensin tog slut sen stod hon absolut 

D7 G 

som en istadig märr på vägen. 

C 

Men då kom Karlsson från stan mä åkedon 

D7 G 

ja fick ett rep av en annan känd person 

C 

men singeliduttan å ta mej sjuttan 

D7 G 

en häst dä kan man knappt va uttan. 

G C 

Ja, cykeln ä nog fin, men köra mä bensin 

D7 G 

dä tycker inte ja ä bra å min Kristin 

C 

hon sa te mej som så: Sätt du skaklar på 

D7 G 

och sätt sen märra för maskinen!” 

C 

Nu sitter hon i sin sidovagn så gla´ 

D7 G 

och jag rider på sitsen brevena´ 

C 

och singeliduttan, dä går som sjuttan 

D7 G 

men märra kan vi ej va uttan! 

20

2. 

3. 

4. 

5. 

 

 

G D7 G 

 

 

 

På Djur-gårds -slät -ten en lör-dags 

kväll 

slät - ten han knöt min sko 

 

 

 

 

 

jag möt- 

te ho-nom, 

han var så snäll. 

C G D7 G 

 

 

 

 

På Djurgårdsslätten 

 

 

G D7 

Där ute i gräset vi slog oss ned, 

G 

allt intill roten utav ett träd, 

C G 

på samma ställe som Bellman sto´ 

D7 G 

när han sjöng visor vid Bellmansro. 

G D7 

Där la´ han hand sin allt uti min, 

G 

i mina ögon han titta in, 

C G 

han lova kärlek, han lova tro, 

D7 G 

han lova kvällsmat på Bellmansro. 

G D7 

Sen la´ han armen omkring mitt liv 

G 

i fjärran hördes ett positiv, 

C G 

musikens toner satt gång min blo´ 

D7 G 

och jag såg himmelen vid Bellmansro. 

G D7 

Sen ville jag ha den maten som G 

han hade lovat när som han kom. 

C G 

Han hade lovat mej kabeljo, 

D7 G 

med fin-fin senapssås på Bellmansro. 

 

och vi fick säll- 

skap 

21 

 

 

tillBell - mans- 

ro. 

 

 

Förmitt på 

G D7 

Då gick han bort att beställa den 

G 

och sade vänta, min kära vän. 

C G 

Jag vänta länge, det skall I tro, 

D7 G 

jag väntar ännu vid Bellmansro. 

G D7 

Jag har ett minne; det var hans blick, 

G 

det var det sista när som han gick, 

C G 

men jag har ett till uti mitt bo, 

D7 G 

sen den där kvällen vid Bellmansro. 

G D7 

Nu åren flyktat, de svunnit har 

G 

och under tiden han blivit far, 

C G 

men får jag fattín jag slår min klo 

D7 G 

i både honom och Bellmansro. 

Genom en resolution den 18 april 1828 fick hovkonditor 

S.D. Carlmark nyttjanderätt till ett välbeläget område norr 

om Oakhill, där flera vägar möttes. Här byggde han en 

konditoributik, vilken så småningom blev en punschpaviljong. 

Sedan Bellmanbysten avtäckts blev Carlmarks paviljong ett omtyckt samlingsställe och döptes om till Bellmansro. 

1832 genomgick Bellmansro en omyggnad. Då byggdes två ekar in i verandan, från vilken man hade fri utsikt över 

Stora vägen med dess gående och åkande.Under 1870-talet övergick konditoriet till att bli värdshus. En eldsvåda 1952 

innebar slutet för det gamla värdshuset Bellmansro. I dag återfinns Restaurang Bellmansro vid Gröna Lunds huvudentré. 

Adressen är: Allmänna Gränd 1. 

Ur Djurgården förr och nu 

6. 

7. 

8.

En 

 

G Am D7 

 

 

 

 

yn - ke - lig vi - sa jag 

 

 

 

bör - jar att 

 

sjung - a till var 

 

- ning för 

G C 

 

 

frun -tim -mer, gam - la och 

 

ung - a. Den hand - lar om Holm -gren som 

 

 

 

Am G D7 G 

krok 

 

för 

2. 

3. 

4. 

5. 

6. 

Holmgrens anteckningsbok 

 

kvin 

 

 

- nor och 

 

sen 

 

för 

 

teck 

- de an 

 

 

 

 

- - nings - bok. 

G Am 

Till många små flickor han låtsades fria 

D7 G 

och bad var och en att få låna en tia. 

C 

Ibland gick det bra och ibland uppå tok, 

G D7 G 

men allt skrev han opp i sin anteckningsbok. 

G Am 

Där stod det att Anna var bra till att gästa, 

D7 G 

men bättre var Stina, och Maja den bästa. 

C 

Men Lisa, som blivit herr Holmgren för klok, 

G D7 G 

var struken uti hanses anteckningsbok. 

G Am 

Och Holmgren fick pengar och fästemör värre 

D7 G 

men ingen utav dem fick make och herre. 

C 

Han lånade bara, ja, tänk en sån slok, 

G D7 G 

och läste och skrev i sin anteckningsbok. 

G Am 

Men troheten tryter hos älskande även. 

D7 G 

Man gick till polisen, som fångade räven. 

C 

Han nekade först, men hux flux fick man snok, 

G D7 G 

på Holmgrens försvarliga anteckningsbok. 

G Am 

Bak hänglås och bom ses nu Holmgren förtvina. 

D7 G 

Han sitter och tänker på Maja och Stina 

C 

Han tänker uppå hur han fordom sig vrok, 

G D7 G 

men för nog ej mer någon anteckningsbok. 

22 

melodi: Sandahls kanon 

 

 

 

la - de ut

2. 

3. 

 

 

 

 

 

 

 

- seg 

 

Han ha de 

 

mång 

 

ten, 

 

brit- 

ter 

 

 

G 

Hans rum var den mörkblå skansen 

D7 

och hans bädd var den hårda koj 

G 

hans hem var den mörkblå Atlanten 

Am A7 D 

i storm, som i dyning loj. 

G 

Hans dröm var en annan skuta 

C G 

en annan kock och kapten. 

Am G 

två flickögon bakom en ruta 

Am D7 G 

som han sett vid kvällslampans sken. 

G 

Men så en dag det sig hände 

D7 

det var i en kinahamn. 

G 

Då kom det en skuta han kände 

Am A7 D 

som bar hembygdens namn. 

G 

Han blev lite röd om kinden, 

C G 

när skeppet med ens föll av 

Am G 

och flaggan slog ut för vinden, 

Am D7 G 

den flagg som han en gång höll av. 

Han hade seglat för om masten 

G 

- a år. 

 

 

- 

 

lat för 

D7 G 

 

 

 

om 

23 

 

 

 

mas - ten 

 

 

 

 

som en man 

Han ha -de seg - lat med för -skjut -ning i las 

Am A7 D7 G 

 

 

 

från Fris -co till Sing 

 

 

 

 

 

 

- a - pore. 

 

 

Syd-Jyl 

lands klit - ter en gång 

 

 

 

 

 

lat 

 

 

 

ut 

 

 

- i 

 

Han ha -de seg - med frans -män och 

C G Am 

och med dem som be -talt ho-nom 

bäst. 

 

 

 

G Am D7 G 

 

 

i 

 

en 

 

storm 

4. 

5. 

 

från 

 

 

 

 

Han 

 

syd - väst. 

- 

 

 

 

ha-deslung 

-ats mot 

 

G 

Han såg den fast den var svart av röken 

D7 

och blekt av tropikens sol. G 

Han hörde den fladdra likt göken 

Am A7 D 

som i hembygdsskogarna gol, 

G 

och gul som ett skälvande klänge 

C G 

han sett i en flickas hand. 

Am G 

För första gången på länge 

Am D7 G 

han mindes sitt fädernesland. 

G 

Han mindes en röd liten stuga 

D7 

någonstans i ett hölje skyggt. 

G 

Där höga trädstammar buga 

Am A7 D 

sig inför så skön en bygd. 

G 

Han hörde flickornas skratt ifrån logen 

C G 

och en välbekant dragspelslåt 

Am G 

Han mindes en gång uti skogen 

Am D7 G 

och slutligen föll han i gråt.

D A7 

 

 

 

Köl - den är 

ly 

 

 

 

bis - ter och 

 

 

 

roc - ken är tunn 

 

 

arm 

D G 

 

 

- ser tän - der - na hop 

A7 D 

 

hopp 

 

- san, men 

 

skam 

 

den 

D A7 

3. En gång så skjutsade jag en mamsell, 

D 

Brunte fick trava för vinden. 

G 

Kölden var bister, precis som i kväll, 

A7 D 

hej hoppsan, det knep uti kinden. 

Skjutspojkens visa 

D A7 

4. 

Kinden var vit som vår husknut är grå 

D 

fruntimret snyftar och gråter. 

G 

Jag tog en snöklimp och lade därpå, 

A7 D 

hej hoppsan, och färgen kom åter. 

2. 

 

 

 

 

- par som 

 

som 

fry 

 

 

 

 

- bå - gen i 

 

 

krå - kor i 

D A7 

Landsvägen älskar jag mer än mitt hem, 

D 

hemma är huller och buller. 

G 

Värdfolket super och barnen med dem, 

A7 D 

hej hoppsan, husbonden är fuller. 

24 

 

- 

 

 

 

- ge- 

nom den 

 

mun, 

 

ser! 

 

hej 

D A7 

5. Men en gång skjutsade jag en officer, 

D 

då fick man veta på annat. 

G 

Örfilar fick man och skällsord med, 

A7 D 

hej hoppsan, han sover så förbannat. 

D A7 

6. Julaftonsmorgon och skjutsen ska gå 

D 

in i den blekaste döden, 

G 

då kan man kanske en tolvskilling få 

A7 D 

hej hoppsan, vad rysliga öden.

Att va - ra kär 

nej. 

Nikolina 

D A7 

 

det är 

 

 

ga. 

en rys - lig plå - 

D G D 

 

 

 

Jag var 

 

så rys 

 

- ligt kär 

A7 D 

 

hon 

 

var li 

2. 

3. 

4. 

5. 

6. 

 

 

- ka kär 

 

i mej. 

25 

 

 

 

 

 

 

 

Den som för -sökt den sä - ger in - te 

 

 

i Ni - ko - li - na. 

 

 

 

D A7 

Om hennes hand jag bad hos hennes pappa 

D 

men jag fick det, som jag ej väntat på. 

G D 

Jag aldrig kommit ut för någon trappa 

A7 D 

så rysligt hastigt som jag gjorde då. 

D A7 

Jag gick då hem och satte mig att skriva, 

D 

bad Nikolina ville va´ så snäll 

G D 

å möta mig, när månen börja skina 

A7 D 

i ekebacken nästa lördagskväll. 

D A7 

Så mötte jag en mörk figur i kappa D 

och månen sken på himmelen den blå. 

G D 

Den mötande var Nikolinas pappa 

A7 D 

beväpnad med en rätt försvarlig påk. 

D A7 

Jag började att darra uti knäna 

D 

och tänkte ta´ till benen rädd och skygg 

G D 

men medan jag så gnodde mellan träna 

A7 D 

fick påken dansa polska på min rygg. 

D A7 

Jag skrev till Nikolina då och sade D 

”Nu är det med mitt hopp totalt adjö. 

G D 

Om du ej bota kan min kärlekspina 

A7 D 

så dränker jag mig uti närmsta sjö 

 

Och Li - na

Brö 

 

brö 

7. 

8. 

D A7 

Men Lina skrev igen och sade till mig: 

D 

”O, käre Pelle blott nu på mig hör, 

G D 

den som sitt liv förkortar är en kruka. 

A7 D 

Du kan väl vänta till dess gubben dör.” 

D A7 

Och nu så väntar jag på Nikolina D 

att gubben snart skall kola vippen av, 

G D 

och som en gravsten skall jag då just sätta 

A7 D 

den gamla påken uppå gubbens grav. 

Halta Lottas krog 

G C G 

 

 

 

- der vil - jen I 

 

 

 


gå med 

 

oss, 

26 

 

brö 

 

 


H7 Em Am D7 G 

gå med 

 

oss 

G 

1. Bröder, viljen I gå med oss 

C G 

bröder, viljen I gå med oss 

H7 Em 

bröder, viljen I gå med oss 

Am D7 G 

uppå halta Lottas krog i Göteborg? 

G 

2. Femton öre kostar supen, 

C G 

femton öre kostar supen, 

H7 Em 

femton öre kostar supen 

Am D7 G 

uppå halta Lottas krog i Göteborg! 

 

up - på Hal 

 

 

 

 

Trad 

Amerikansk folkmelodi 

gå med 

 

 

oss 

- ta Lot - tas krog i Gö - te -borg? 

G 

3. Varmed skola vi betala 

C G 

varmed skola vi betala H7 Em 

varmed skola vi betala 

Am D7 G 

uppå halta Lottas krog i Göteborg? 

G 

4. Jo, med kyssar skola vi betala 

C G 

med kyssar skola vi betala H7 Em 

med kyssar skola vi betala 

Am D7 G 

uppå halta Lottas krog i Göteborg!

D A7 

 

 

 

 

I Eng - el - ska ka - nal - len där seg - la - de en brigg, 

 

 

D 

mas - ter och tra 

 

lång - samt fram. 

 

- sig var 

 

dess rigg. 

 

För kors 

27 

 

 

i jis 

Em A7 D 

 

2. 

3. 

4. 

 

5. 

 

 

Köpenhamnssresan 

 

 

 

 

Vi hur - ra för den re - san när 

vi kom 

 

och rutt 

 

- na var 

 

- se namn va det 

 

 

till Kö - pen -hamn. 

D A7 

Kajutan ombord, det var ett uselt skjul 

D 

och ratten den var gjord utav ett spinnerockahjul. 

Em 

Men kors i jisse namn vad det gick långsamt fram. 

A7 D 

Vi hurra för den resan när vi kom till Köpenhamn. 

D A7 

Kaptenen ombord, det var en sådan knöl 

D 

som jämt stod bakom seglet och pimpla i sig öl. 

Em 


A7 D 


D A7 

Vi hade inga segel, vi hissade en särk 

D 

och aldrig hade folket sett ett sådant underverk! 

Em 


A7 D 


D A7 

Vi hade ingen matsäck, vi åto bara ägg, 

D 

som värptes av en höna, som var målad på en vägg. 

Em 


A7 D 


 

dess 

 

gick

D Em A7 D 

 

 

 

ska 

 

 

ret sen 

 

 

När skäm-tet 

tar or -det vidvän - -pens bord medfing - åt gla- 

som dof - ta, 

 

 

drick och var glad, på vårsorg 

 

 

Em A7 D 

 

li 

 

 

- - ga jord 

blom -ma ärgläd - jen, i -dag slår honut, 

 

der rig 

man glä - sig ald - för of 

Em A7 D 

 

 

 

nu, när du kan, hav en lyck - lig mi-nut och tänk 

 

2. 

3. 

När skämtet tar ordet 

 

 

i mor- 

gon för -viss -nar hon re - 

- 

 

ta. 

 

 

dan. 

Em A7 D 

 

 

på den kom -man -de se 

D Em 

Vem drog ej en suck över tidernas lopp? 

A7 D 

Dock sitt ej och dröm på kalaset! 

Em 

Här lev i sekunden, och hela ditt hopp 

A7 D 

se fyllas och tömmas - i glaset! 

Em 

Här sörj ej för glaset: Om fullt, så drick ut; 

A7 D 

om tomt, så försänd det att fyllas; 

Em 

och minns, att det sköna och goda förut 

A7 D 

sen glädjen och nöjet må hyllas. 

D Em 

För övrigt må värden ge alltid nytt skäl 

A7 D 

till ständig omsättning av glasen 

Em 

och visa att rangen är nyttig likväl - 

A7 D 

till skålarnas mängd på kalasen! Em 

Men förrń han är färdig med klang och harang 

A7 D 

vi skynda att självmant dricka 

Em 

och helga ett glas, som är över all rang, 

A7 D 

i tysthet - envar åt sin flicka! 

28 

- 

 

dan. 

 

 

 

 

så 

 

 

En 

 

Just

E7 A D A E7 A D A 

 

 

 

Per Spel -man han ha - de en en-das 

-teko. PerSpel -man hanha -de en en -das -te ko. Han 

29 

 

 

 

 

E7 A E7 A E7 A E7 A 

 

 

 

 

 

 

 

- 

byt - te bort kon sin, fick fe - lan i -gen, han byt - te bort kon sin, fick fe - lan i gen. 

 

gam 

 

- la go 

 

2. 

3. 

4. 

 

Per Spelman 

 

 

- da fi - o - lin, du fi - o - lin, du fe 

E7 A 

 

 

 

- lan min! 

E7 A D A 

Per Spelman han spela och felan hon lät 

E7 A D A 

Per Spelman han spela och felan hon lät, 

E7 A E7 A 

så pojkarna dansa och flickorna grät 

E7 A E7 A 

så pojkarna dansa och flickorna grät E7 A 

”Du gamla, goda fiolin, du fiolin, du felan min!” 

E7 A D A 

Och om jag vart gammal som sten under bro, 

E7 A D A 

Och om jag vart gammal som sten under bro, 

E7 A E7 A 

så aldrig jag bytte bort felan mot ko, 

E7 A E7 A 

så aldrig jag bytte bort felan mot ko. E7 A 


E7 A D A 

Och om jag vart gammal som mossa på trä, 

E7 A D A 

Och om jag vart gammal som mossa på trä, 

E7 A E7 A 

så aldrig jag bytte bort felan mot fä, 

E7 A E7 A 

så aldrig jag bytte bort felan mot fä. E7 A 


 

 

Du

Polkan går 

 

 

 

G 

 

När som so - la har gått ner 

 

 

tar Karl -E - rik sitt klaver. 

 

 

Spe - lar opp med ett till en 

D7 G 

 

fin och nätt flink och lätt gam -mal grann pol- kett ing - en jän - ta kan stå still 

 

 

al - la 

 

D7 G 

 

poj -kar dan -sa vill. 

 

 

Detblir fris -katag ivårt gla-da 

lag dansin -till lju-san 

dag. 

 

Ad-de 

D7 

 

 

li, ad- de -lej, fa - de - ri, fa - de - rej! Den gla-das 

- te bland skep - par - na 

 

för sin tös i 

 

G 

 

 

 

 

 

step -par -na och kys - serńa på läp - par -na. Ad-de -li, ad- de-lej, 

fa -de -ri, fa - de-rej! 

Hän 

D7 G 

 

- 

ö - ver grö -na äng- 

ar na 

 

 

 

ö - ver bloms-ter 

-säng - ar -na 

 

polkan gårfram, tjo-hej! 

2. 

G 

Handelsman från Södervik 

han som luktar kosmetik D7 

kors i all sin dar vilka steg han tar 

G 

girar, far, men går ändå klar. 

Och så Sjöblom som har vatt 

tre år i Amerikat 

far iväg sin kos 

D7 

med en skärgårdsros 

G 

röd liksom krösamos. 

Martin Nilsson 

Rydberg-Nymar 

G 

Addeli, addelej, fadderi, fadderej! 

D7 

Den gladaste bland skepparna 

för sin tös i stepparna 

G 

och kysserńa på läpparna. 

Addeli, addelej, fadderi, fadderej! 

D7 

här över gröna ängana 

över blomstersängarna G 

polkan går fram, tjo hej! 

30

G C D7 

 

Det hän - de sig 

lä 

G C 

 

var 

-sa att 

 

det var 

en dag 

 

 

 

 

att i 

 

 

be - vi -sat med 

D7 G 

 

mjölk 

- je ko 

 

är mu 

 

- si - ka - lisk. 

 

 

 

- fick 

 

ett tid - nings blad 

 

 

- 

 

kon troll 

 

 

 

 

 

Skrut - te - bo - da - Li - nus 

 

 

från ve -ten - skap - ligt håll 

 

 

Och släp 

C D7 G 

 

i var 

 

sing -e -li -dut - ta 

 

2. 

3. 

- je hink 

 

 

Musikmjölkningen 

 

 

 

ut - av kla ver 

 

- låt och av 

 

 

- per ner 

 

pi - a - no- 

klink, 

C D7 G 

 

Li -nus beslut - ta 

 

 

 

 

 

att bör - ja la- 

gårds - tru - de - lu - ta. 

G C 

Han Bläsen spänner för och ner till lagårn kör 

D7 G 

sitt orgelverk och gumman spelar på gehör 

C 

det som hon ej har glömt av Kors på Idas grav 

D7 G 

och Alpens ros och Kalle Schewen. 

C 

Men korna gilla ej detta orgelspel 

D7 G 

kanhända var det för gumman spela fel 

C 

så singelidutta Linus beslutta 

D7 G 

att nåń annan skulle trudelutta. 

G C 

Han gick med raska ben till Pjattebodasmeń 

D7 G 

som är ett övermusikaliskt fenomen 

C 

och han svarte strax: ”Nog ska jag bli till lags 

D7 G 

för dina gamla kräsna kritter!” 

C 

Han samla hop där i byn en fin sextett 

D7 G 

av nyckelharpor, klaver och klarinett 

C 

så singelidutta de två beslutta 

D7 G 

att dessa skulle trudelutta. 

31 

 

 

att 

 

me - ra 

 

 

 

så

4. 

5. 

6. 

G C 

På kvällen var det hänt med alla instrument 

D7 G 

för säkerhetens skull med lagårdsdörrń på glänt 

C 

dom räknade till tre och sen dom klämde te 

D7 G 

och spela Gladiatorernas avsked. 

C 

Ur alla spenar det skvalade och rann 

D7 G 

så Linus hann knappast med att byta spann 

C 

så singelidutta dom trudelutta 

D7 G 

så korna ville aldrig slutta. 

G C 

Men bortifrån ett bås kom Linus med ett flås: 

D7 G 

”För hundra sjutton gubbar sluta upp och blås! 

C 

för hinkarna är slut och jag står inte ut 

D7 G 

och hela lagårn rinner över.” 

C 

Det bara forsa i hektolitervis 

D7 G 

så dom fick avbryta mitt i en repris 

C 

så singelidutta dom tog och skutta 

D7 G 

till nästa gård och trudelutta. 

G C 

Dom gav sig på turne´ till byarna breve 

D7 G 

och smeń han sa att det ska fanken vara sme´ 

C 

han sålde sina don och smedjan på auktion 

D7 G 

och döpte om sin mjölkorkester. 

C 

till Milking boys leading band of cowmusic 

D7 G 

och glömde aldrig det stora ögonblick 

C 

när singelidutta som han beslutta 

D7 G 

att börja lagårdstrudelutta. 

32

När 

 

 

 

so 

sko- 

gar och 

G C D7 

 

 

 

- len i 

fjäll 

 

 

 

väs - ter sig 

 

sän 

 

 

- ker bak 

G C 

 

D7 G 

 

 

 

 

him-me- 

lens mörk-blå 

- a päll. 

 

nöjd, 

 

 

 

då 

 

Hul -da, för 

 

 

 

och 

 

 

 

klap - par mitt hjär - ta av 

 

 

tu - sen små 

D7 G 

 

Hul -da, min Hul -da för 

2. 

3. 

Hulda 

 

 

 

 

stjär 

- nor där 

 

 

 

 

då styr jag min 

 

 

 

kär - lek och fröjd 

 

 

blän 

 

 

Ham 

 

jul - le, då 

 

D7 G 

Hul -da min 

G C 

Men om du mig skulle bedraga, 

D7 G 

då i världen jag ensam får gå, C 

varje dag skall jag sucka och klaga 

D7 G 

ingen tröst jag av någon kan få. 

 

 

 

 

tro - fas - ta vän. 

O, Hulda jag reser då långt bort från dig 

D7 G 

på jorden, jag lovar, du mer ser ej mig. 

C 

För Hulda, min Hulda, för Hulda, min Hulda, 

D7 G 

för Hulda min trofasta vän. 

G C 

Men om du vill bliva min maka 

D7 G 

jag lovar dig kärlek och tro. 

C 

För dig vill jag allting försaka, 

D7 G 

vi sätta vårt torftiga bo. 

Där kärlek skall trivas från morgon till kväll 

D7 G 

och oro och tvedräkt fly bort från vårt tjäll. 

C 

För Hulda, min Hulda, för Hulda, min Hulda, 

D7 G 

för Hulda min trofasta vän. 

33 

 

 

 

för 

 

 

- mar - bys 

 

 

- ker på 

 

 

är jag så 

 

 

Hul - da, min

Var 

 

Var 

Fri 

G C 

Förrń året har lupit till ända 

D7 G 

till brudstol de gingo de två, 

C 

och hur de i världe sig vända 

D7 G 

tyckes lyckan med dem jämt stå. 

Små Huldor och Pellar de ha nu i mängd 

D7 G 

och Hulda hon sjunger vid vaggan så säll: 

C 

För Pelle, min Pelle, för Pelle, min Pelle, 

D7 G 

för Pelle min trofaste vän. 

D A7 D A7 D A7 

 

 

 

 

 

- för sko - la män - skor stri 

 

- 

 

da? 

 

 

Var 

 

 

 

- för skall det fly - ta blod? 

A7 D A7 D 

 

 

- för sko - la mång - a li 

- 

 

da 

 

 

blott 

 

 

 

för någ - ra hjäl - te -mod. 

A7 D E7 A A7 

 

Fri 

 

- den är, 

 

 

och skall väl bli 

 

li 

 

- vets högs 

 

 

- ta po - e - si. 

D A7 D A7 D 

 

 

- den är, 

 

4. 

 

och skall väl bli 

D A7 D 

Varför skola mänskor strida? 

2. Alla äro vi ju lika 

3. 

A7 D A7 

födda utav samma ätt, 

D A7 D 

både fattiga och rika 

A7 D 

ha vi samma mänskorätt. 

A7 D 

Varför ska den starke då 

E7 A A7 

få den svage nederslå? 

D A7 D 

Varför ska den starke då 

A7 D 

få den svage nederslå? 

 

34 

 

li 

 

 

V Dalquist 

H P Danks 

 

- vets högs - ta po - e - si. 

D A7 D 

Varför taga man från maka, 

A7 D A7 

varför taga oderns stöd, 

D A7 D 

varför ska de små försaka 

A7 D 

blott för kriget dagligt bröd. 

A7 D 

Året som för dörren står 

E7 A A7 

låt det bli ett fridens år. 

D A7 D 

Året som för dörren står 

A7 D 

låt det bli ett fridens år.

Innehåll: 

Blomman och fjärilen sid 10 

Brahms vaggsång 3 

Det stod två gummor på Kornhamnstorg 15 

Det var en gång en båtsman 9 

Emma och Kunnigunda 13 

Farmareflickan 5 

Gällivarevisan 7 

Halta Lotta skrog 26 

Han hade seglat för om masten 23 

Hulda 33 

Holmgrens anteckningsbok 22 

Jag skulle så gärna vilja gifta mej 5 

Kaffe utan grädde 2 

Kaffetåren 1 

Kullerullvisan 6 

Köpenhamnsresan 27 

Lyckans land 16 

Löjtnanter borde aldrig finnas till 11 

Motorcykeln 19 

Mozarts vaggsång 3 

Musikmjölkningen 31 

Nikolina 25 

När jag kom hem från gärde 14 

När skämtet tar ordet 28 

Per Spelman 29 

Polkan går 30 

På Djurgårdsslätten 21 

Skjutspojkens visa 24 

Sov, mitt lilla yllegarn 4 

Sveriges landskap 8 

Stadsbudsvisan 17 

Varför skola männskor strida 34 

Vyssa lulla litet barn 4

8 

Kaffetåren 

Av allt det goda som man förtär 

bland alla jordiska drycker 

ju kaffetåren den bästa är 

den skingrar människans nycker. 

Den styrker kroppen, 

den livar själen, 

den känns i hjässan, 

ja ned i hälen! 

Hå hå ja ja, hå hå ja ja! 

Förutom Kaffetåren finns 32 visor med i häftet. 

Samtliga är försedda med melodistämma 

och lätta gitarrackord, som är utskrivna på alla verser. 

Visor till gitarr 

1. Gitarrskola 

2. Skolsånger 

3. Skillingtryck 

4. Svenska folkvisor 

5. Astrids sånger 

6. Sång- och danslekar 

7.Carl-Michael Bellman 

8. Kaffetåren 

9. Konsten att sjunga och spela utantill 

10. Julsånger 

Källslätten 12 

647 91 Mariefred 

www.musikattminnas.se

Visor till gitarr del 8 - Visklubben

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?