Basprospekt - Garantum

II, även om övergångsregler fortfarande gäller som är baserade på beräkningarna av RVT under
Basel I.
Nordeas interna kapitalkrav enligt den interna kapitalutvärderingen (IKU) grundar sig på risker
enligt pelare 1 och pelare 2, vilket i praktiken innebär en kombination av riskdefinitioner i
kapitaltäckningsdirektivet, bankens economic capital (EC) modeller och buffrar för tider av
finansiell turbulens.
Nordeas IKU omfattar hantering, begränsning och mätning av väsentliga risker liksom en
bedömning av det interna kapitalbehovet. Det internt bedömda kapitalbehovet säkerställer att
banken har tillräckligt med kapital för att täcka de risker som banken ställs inför under en
förutsägbar tidsperiod.
EC bygger på kvantitativa modeller som används för att beräkna oväntade förluster för var och
en av följande typer av huvudsakliga risker: kreditrisk, marknadsrisk, operationell risk,
affärsrisk och livförsäkringsrisk. Vid beräkningen tar EC-modellerna dessutom direkt hänsyn
till andra risker så som ränterisk i övrig verksamhet, risk i Nordeas egna förmånsbestämda
pensionsplaner, fastighetsrisk och koncentrationsrisk.
Nordea använder EC för att identifiera och bedöma risker enligt pelare 2 och är Nordeas främsta
verktyg för att allokera kapital internt med beaktande av alla risktyper. En annan viktig
beståndsdel i att bedöma kapitalbehovet är stresstester. Nordea stresstestar både risker inom
pelare 1 och pelare 2 och resultatet beaktas när Nordea definierar sitt interna kapitalbehov.
Som en konsekvens av den finansiella krisen och kommande regelverk, har fokus förflyttats mot
att utvärdera kapitalbehovet på regelverksmässiga kapitaltäckningskrav snarare än interna
modeller. På grund av denna ändring i fokus samt för att säkerställa att varje enskild kundenhet
inom Nordea belastas korrekt för kostnaden för den faktiska kapitalkonsumtionen, beslöt
Nordeakoncernen år 2010 att ändra EC-ramverket så att det grundar sig på det regulatoriska
regelverket. Detta innebärande att metoder för att mäta risk enligt pelare 1 används i ECramverket
för kreditrisk, marknadsrisk och operationell risk. Pelare 2 riskerna är dock fortsatt
inkluderade i EC-ramverket.
Statliga Garantiprogram
Som ett svar på den finansiella turbulensen har regeringarna i Norden genomfört stödprogram,
garantiprogram och kapitaltillskottsprogram. Med undantag för svenska statens tecknande av
aktier i den nyemission som genomfördes under våren 2009 genom Riksgäldskontoret har
Nordeakoncernen till dags dato inte tagit del av de statliga stabilitets- och
kapitaltillskottsprogrammen i Finland eller Sverige och inte av kapitaltillskottsprogrammen i
Danmark eller Norge. Vid nyemissionen finansierade svenska staten sitt köp av aktier via den
statliga stabilitetsfonden. Stabilitetsfonden byggs upp med avgifter från banker och andra
kreditinstitut. Den totala stabilitetsavgiften som inbetalats av Nordeakoncernen i Sverige
uppgick till 55 miljoner euro under 2011.
Under första halvåret 2011 började centralbankerna och regeringarna att avveckla de
stödåtgärder som infördes under 2008 och 2009. Men under sommaren steg oron över
statsskuldkrisen, det osäkra politiska läget och de svagare tillväxtutsikterna. Utrymmet för
skattelättnader minskade och centralbankerna tvingades fortsätta att tillföra likviditet till
marknaderna. Likviditeten har minskat märkbart och det märks även på interbankmarknaden.
I Danmark har Nordea under 2011 gjort avsättningar till den danska insättningsgarantifonden i
samband med bankkollapser. Dessa avsättningar har bokförts som kreditförluster och uppgår till
58 miljoner euro. Under 2010 redovisade Nordea avsättningar för kreditförluster hänförliga till
Danmarks tidigare insättningsgaranti på 101 miljoner euro utöver de årliga
provisionskostnaderna.
105 (129)