Guide till Naturstigen i Bokedalen - Partille kommun

More documents

Recommendations

Info

Sedan röjde och gallrade han skogen fram till sin pensionering 1956. Lindbloms skogsvård skapade en stormtålig blandskog, vilken till exempel klarade den svåra stormen 1969 utan större skador. * OBS! Torpet Freden. Den som vill, kan här följa skyltningen upp till torpet Freden och därifrån återknyta kontakten med Naturstigen vid station nr 17. 17. Vid havsstranden. Vandringen upp mot lokal 17 på Lundsåsen kan ses som en vandring 10 000 år tillbaka i tiden upp mot den havsstrand, som här mötte Västerhavets vågor vid istidens slut. I våra trakter anses den högsta kustlinjen (HK) efter istiden ha legat ungefär 95 meter över havets nuvarande nivå, det vill säga ungefär på den nivå där station 17 ligger. Utsikten härifrån visar en tämligen jämn horisontlinje; alla höjder är ungefär lika höga (så kallade toppkonstans). Bergens toppar bildar en i det närmaste jämn platå, ett så kallat peneplan, (”subkambriska peneplanet”), som bland annat bildar botten i Vänern och grunden för Masthuggskyrkan, för att sedan sänka sig ner i havet bortom Vinga. Dalgångarna i landskapet har bildats utifrån sprickor och förkastningar i denna urbergsplatå. Kanske är det sådana geologiska bildningar, som ursprungligen ligger bakom namnet Partille, vilket i gamla tider skrevs ”Parthaella”, det vill säga ungefär ”Den kluvna hällen” (jfr. eng. ”part” = rämna, gå itu). När man beundrar utsikten från Lundsåsen är det inte svårt att med fantasins hjälp föreställa sig vilken nästan idyllisk livsmiljö, som den dåtida havsviken vid Bokedalen kunde erbjuda de stenåldersmänniskor, vilka efter istidens slut slog sig ner här och vars arkeologiska lämningar påträffas i närheten av Jonsereds station och vid Humlebadet i sjön Aspen.. 18. Yggdrasil var namnet på den ask, som i den fornnordiska mytologin famnade hela världen. Under dess rötter satt de tre nornorna och vävde på livsväven, människans öden. I dess krona satt korparna Hugin och Munin, vilka flög vida omkring och lyssnade och spanade in vad som hände i världen och sedan rapporterade allt till den vise asaguden Oden. Hugin var den som tänkte och Munin den som mindes. Uppenbarligen kände våra förfäder redan på den tiden till något som sentida forskning bekräftat, nämligen att korpen är en av de mest intelligenta fåglarna och att den till och med anses ha en antydan till språk. Kanske var det här allt hände? Lunden här består nämligen av askar, och berget intill kallas idag för Korpeberget. Möjligen har det någon gång i tiden kallats ”Ramberget”, där ”ram” är det urgamla namnet för korp. Askens blad och unga skott utnyttjades förr som kreatursfoder. Än i dag kan man vid en del gamla gårdar se grova knotiga askar, som beskurits, ”hamlats”, vid gångna tiders lövtäkter. Sluttningen upp mot nästa lokal markerar en åsbildning från istiden, som en gång har dämt upp sjön Aspen. Vid sjöns utlopp har Säveån brutit igenom åsen och bildat strömmarna vid Jonsered. Denna ås ingår i ett system av liknande bildningar, som inlandsisen avsatt ett stycke in i landet längs Västkusten. De har fått sin mest storslagna utformning vid Fjärås Bräcka söder om Kungsbacka. 19. Rävahålan. Ett välförtjänt namn; flera omfattande och djupa gryt finns i bergens branter, där räv och grävling håller till. Dammen försåg en gång Jonsereds herrgård med vatten till park- och trädgårdsanläggningarna. Numera är det knipor, gräsänder, grodor, salamandrar och otaliga småkryp, som uppskattar denna vattensamling. Här kan man också notera vilka dimensioner en svensk tall kan uppnå, när den får utvecklas fritt, som här i herrgårdsmiljö. Den tjocka barken gör att tal-
len är väl skyddad vid skogsbrand, vilket gör att den kan uppnå aktningsvärd ålder. Den äldsta furan i vårt land växer i Muddus nationalpark i Norrbotten och har en ålder av över 700 år och har överlevt 4 skogsbränder. Normalt blir den svenska furan 250–400 år gammal. De största furorna kring Jonsereds herrgård har uppskattats vara omkring 200 år gamla. 20. Sentida sällsynthet. Torrfuran är idag en sällsynthet i den svenska skogen. Den har alltid varit eftertraktad, eftersom den ger både torrt bränsle och torrt virke. Men här i Jonsered har de fått stå kvar. Enligt en gammal herrgårdstradition har träden i det närmast omgivande parklandskapet runt Jonsereds herrgård sparats för fri utveckling. Det förklarar förekomsten av de stora furor, som ännu står kvar här även efter den svåra stormen 1969. I den ståtliga torrfuran vid station 20 kan man lägga märke till, att fibrerna i veden går i det närmaste spikrakt från roten till toppen, vilket gör veden mycket lättkluven. Man kan även notera att hackspetten sökt föda bland de insektslarver, som uppenbarligen lever inne i veden. Livets återvinning av död ved till levande organismer pågår. Av ekologiska skäl åligger det dagens skogbruk att lämna kvar död ved i skogen. Här och i den närbelägna Humledalen öster om stigen växte fram till stormen 1969 några av Sveriges högsta granar, 44 meter. De äldsta träden hade uppnått en ålder av 160–170 år och bildade under lång tid en stämningsfull pelarsal, som Jonsereds bruk på alla sätt vårdade. Därför kan vandraren i dag fortfarande uppleva en syn som inte är så vanlig i de svenska skogarna numera, nämligen några av de kvarvarande gamla resliga furorna vid Jonsered. 21. Svårkluven sällsynthet. Ännu ett exempel på hur bakterier, svampar och insekter återvinner död ved för sin egen fortsatta levnad – till glädje för hackspetten. I denna gamla fura kan man notera hur fibrerna – i motsats till exemplet vid station 20 – går i spiral längs hela stammen och likaså i grenarna. Växtsättet gör trädet segt och motståndskraftigt mot vind och snö och återfinns ofta i utsatta miljöer, som i havsbandet och i fjällkanten. Men det är svårt att klyva. Orsaken till det spiralvridna växtsättet är inte tillfredsställande känd och utgör därmed en stimulerande forskningsuppgift för den vetenskapligt intresserade. 22. Herrgårdsmiljö. Sista delen av naturstigen ger exempel på det herrgårdslandskap, som utvecklats kring Jonsereds herrgård. Från toppen av Linnekullen kan man här få en samlad bild av herrgårdsmiljön: herrgården med omgivande bostadshus och ekonomibyggnader, mäktiga gärdsgårdar som inramar åkermark och tillfartsvägar, öppna parkliknande betesmarker, alléer och kantzoner beväxta med stora, fritt utvecklade träd, ”sparbanksekar” och gammeltallar. De omgivande skogsklädda kullarna kan dessutom bidra med ett inslag av vildmark. Oktober 2006 Lennart Rådström.
Page 1 and 2: Guide till Naturstigen i Bokedalen
Page 3 and 4: got som ofta kan ses på samma blad
Page 5: 12. Bakterie ger gröna höstlöv.

Guide till Naturstigen i Bokedalen - Partille kommun

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?