Guide till Naturstigen i Bokedalen - Partille kommun

Sedan röjde och gallrade han skogen fram till sin
pensionering 1956. Lindbloms skogsvård skapade
en stormtålig blandskog, vilken till exempel klarade
den svåra stormen 1969 utan större skador.
* OBS! Torpet Freden. Den som vill, kan här följa
skyltningen upp till torpet Freden och därifrån återknyta
kontakten med Naturstigen vid station nr 17.
17. Vid havsstranden. Vandringen upp mot lokal 17
på Lundsåsen kan ses som en vandring 10 000 år tillbaka
i tiden upp mot den havsstrand, som här mötte
Västerhavets vågor vid istidens slut. I våra trakter
anses den högsta kustlinjen (HK) efter istiden ha legat
ungefär 95 meter över havets nuvarande nivå, det
vill säga ungefär på den nivå där station 17 ligger.
Utsikten härifrån visar en tämligen jämn horisontlinje;
alla höjder är ungefär lika höga (så kallade
toppkonstans). Bergens toppar bildar en i det närmaste
jämn platå, ett så kallat peneplan, (”subkambriska
peneplanet”), som bland annat bildar botten
i Vänern och grunden för Masthuggskyrkan, för att
sedan sänka sig ner i havet bortom Vinga. Dalgångarna
i landskapet har bildats utifrån sprickor och förkastningar
i denna urbergsplatå. Kanske är det sådana
geologiska bildningar, som ursprungligen ligger
bakom namnet Partille, vilket i gamla tider skrevs
”Parthaella”, det vill säga ungefär ”Den kluvna hällen”
(jfr. eng. ”part” = rämna, gå itu).
När man beundrar utsikten från Lundsåsen är det
inte svårt att med fantasins hjälp föreställa sig vilken
nästan idyllisk livsmiljö, som den dåtida havsviken
vid Bokedalen kunde erbjuda de stenåldersmänniskor,
vilka efter istidens slut slog sig ner här och vars
arkeologiska lämningar påträffas i närheten av Jonsereds
station och vid Humlebadet i sjön Aspen..
18. Yggdrasil var namnet på den ask, som i den fornnordiska
mytologin famnade hela världen. Under
dess rötter satt de tre nornorna och vävde på livsväven,
människans öden. I dess krona satt korparna Hugin
och Munin, vilka flög vida omkring och lyssnade
och spanade in vad som hände i världen och sedan
rapporterade allt till den vise asaguden Oden. Hugin
var den som tänkte och Munin den som mindes. Uppenbarligen
kände våra förfäder redan på den tiden
till något som sentida forskning bekräftat, nämligen
att korpen är en av de mest intelligenta fåglarna och
att den till och med anses ha en antydan till språk.
Kanske var det här allt hände? Lunden här består
nämligen av askar, och berget intill kallas idag för
Korpeberget. Möjligen har det någon gång i tiden
kallats ”Ramberget”, där ”ram” är det urgamla namnet
för korp.
Askens blad och unga skott utnyttjades förr som
kreatursfoder. Än i dag kan man vid en del gamla
gårdar se grova knotiga askar, som beskurits, ”hamlats”,
vid gångna tiders lövtäkter.
Sluttningen upp mot nästa lokal markerar en åsbildning
från istiden, som en gång har dämt upp sjön
Aspen. Vid sjöns utlopp har Säveån brutit igenom
åsen och bildat strömmarna vid Jonsered. Denna ås
ingår i ett system av liknande bildningar, som inlandsisen
avsatt ett stycke in i landet längs Västkusten.
De har fått sin mest storslagna utformning vid
Fjärås Bräcka söder om Kungsbacka.
19. Rävahålan. Ett välförtjänt namn; flera omfattande
och djupa gryt finns i bergens branter, där räv
och grävling håller till. Dammen försåg en gång Jonsereds
herrgård med vatten till park- och trädgårdsanläggningarna.
Numera är det knipor, gräsänder,
grodor, salamandrar och otaliga småkryp, som uppskattar
denna vattensamling.
Här kan man också notera vilka dimensioner en
svensk tall kan uppnå, när den får utvecklas fritt, som
här i herrgårdsmiljö. Den tjocka barken gör att tal-