Guide till Naturstigen i Bokedalen - Partille kommun

More documents

Recommendations

Info

Syftet med naturstigen är att presentera ett stycke västsvensk natur och förhoppningsvis samtidigt väcka vandrarens egna tankar om natur och omvärld. Stigen är totalt 4,2 km och markerad med små skyltar med boklöv. Siffrorna i guiden motsvaras längs stigen av numrerade fågelholkar och stolpar. De numrerade holkarna är i första hand avsedda som markörer av uppmärksammade objekt och i andra hand även som möjliga boplatser för häckande fåglar. 1. Naturstigen startar vid Linnekullen som har fått sitt namn av att man här i solen tidigare blekte textilier från linneväveriet vid Jonsereds fabrik. Linnekullen var också platsen för jonseredsbornas sommarfester. Ännu på 1980-talet fanns den gamla dansbanan kvar och under 1990-talet hölls här årligen återkommande välbesökta jazzkonserter med kända artister. Robert Young, som var son till den skotske rättaren på Jonsereds bruk i mitten på 1800-talet, har i ett brev från 1928 gett en livfull skildring från sin barndom i 1850-talets Jonsered, av naturen, av järnvägsinvigningen den 1 december 1856 och av de populära midsommarfesterna på Linnekullen. Han nämner också några av dåtidens kändisar bland kungligheter och författare, som på den tiden hade besökt Bokedalen. 2. Ekarna på Linnekullen är omkring 250–300 år gamla. ”Tusenåriga ekar” finns knappast i vårt land. Den största eken i Sverige växer i Rumskulla socken i Småland och är omkring 900 år gammal. I Danmark växer en ek som anses vara omkring 1800 år gammal och därmed det äldsta trädet i Norden. Ekarna här är så kallade solitärer, vilka fått sin knotiga form genom att de växt upp fritt och ostörda utan konkurrens i ett beteslandskap. Människan har tydligen genom tiderna stått i ett särskilt förhållande till eken. Dess tidiga betydelse framgår bl a av att det forngrekiska språket hade ett och samma ord för både ”ek” och ”träd”. Eken var helt enkelt ”trädet” för de gamla grekerna. Ekollonen har också varit en viktig föda för de flockar av ollonsvin, som i gångna tider bökade upp marken i de dåtida lövskogarna. Ett gammalt tyskt talesätt säger, att ”på eken växer de bästa skinkorna”, och i vårt land är det ännu enligt den unika och urgamla allemansrätten därför förbjudet att plocka bland annat just ekollon. Ekens virke och frukter har varit värdefulla för människan. Under de stora segelskeppens tid gick det åt mycket ekvirke för skeppsbyggnad, vilket gjorde att eken även fick militär betydelse och därmed ansågs vara kronans egendom. Det var belagt med straff för menige man att fälla ”kronans ekar”. Bönderna förbjöds till och med att använda det sega och smidiga virket från unga ekar för att t ex tillverka slagor för tröskningen. I Öjersjö i Partille levde en gammal hantverkstradition med marin anknytning kvar ända in på 1940-talet, där råvaran kom från ekskogen. Av unga ekar tillverkades de ringar, som skulle hålla seglen fästa vid masten på segelfartygen. Dessa så kallade mastringar från Öjersjö var en viktig artikel, som salufördes av skeppsfurnerare i Göteborg och var efterfrågade av båtbyggare på västkusten. Eken har stor ekologisk betydelse för många djurarters överlevnad. Hundratals arter av insekter är beroende av eken i sin livscykel. Tydliga exempel på detta är bland annat de gallbildningar, som påträffas på ekens blad under sensommaren och hösten. När en insekt lägger ett ägg på undersidan av bladet, reagerar eken genom att bilda en vävnad runt ägget. Inuti denna vävnad utvecklas sedan larven skyddad för yttre påverkan. Ekens galläpplen har dessutom en högre koncentration av garvsyra än de övriga cellerna i bladet och kommer därför att lämnas kvar, även om resten av lövmassan blir uppäten genom massinvasion av insekter. Så finstämd är denna samverkan mellan träd och insekt, att olika insekter stimulerar eken att bilda olika och unika gallbildningar för respektive art, nå-
got som ofta kan ses på samma blad. Ett mycket talande exempel på ett samspel i naturen där en växt förmås att aktivt bidra till en djurarts överlevnad. Exempel på genmanipulation? 3. Björk i ekstubbe. Näring, skydd och fortplantning är tre viktiga förklaringar till att det biologiska livet i form av växter och djur har kunnat hålla sig kvar på planeten Jorden i miljontals år. Här ser vi ett exempel på hur en björk har kunnat växa upp i skydd av en gammal ekstubbe på en betesmark, där alla andra björkplantor redan i späd ålder blivit uppätna av de betande djuren. Det var för obekvämt för djuren att även beta av den lilla björkplanta, som i början av 1970-talet hade rotat sig i denna stora ekstubbe. Den uppmärksamme vandraren kan finna många andra intressanta exempel på hur de tre livsfaktorerna näring, skydd och fortplantning präglar livet i naturen. 4. På istidshavets botten. Under istiden pressades jordskorpan ned av isens tyngd, i våra trakter ned till cirka 95 meter under dagens nivå. Smältvattnet i den glaciärälv, som var Säveåns föregångare, förde med sig material uppifrån Västergötland, vilket sedimenterade och byggde upp dalgången genom Partille. När isen smälte bort för cirka 10 000 år sedan höjde sig landet åter och havsstranden drog sig allt längre västerut till sitt nuvarande läge. Den gamla isälven övergick till att bli nutidens Säveån, vilken med sina tillflöden eroderade sig ner genom sedimenten till sin nuvarande nivå i dalgången. När inlandsisen smält bort tog människan det torrlagda landet i besittning, och lämningar från stenåldern har påträffats bland annat vid Humlebadet vid Aspen och i närheten av Jonsereds station, inte långt väster om stigen. På berget mellan motorvägen, E20, och Jonsereds samhälle finns en hällkista, vilken tyder på att ganska många människor kan ha levt här i förhistorisk tid. Kanske var de lockade av den lekande laxen i Säveån. Laxfisket i Jonsered är känt sedan långt tillbaka i historien. Dagens lax i Säveån anses vara av samma stam, som den som en gång levde i ån vid slutet av istiden –ett av de äldsta naturminnena i Partille. Alexander Keiller, en av grundläggarna av Jonsereds bruk, var en entusiastisk laxfiskare och han lät i mitten av 1800-talet konstruera en glasbur, med vilken han kunde sänka sig ner under vattenytan och studera laxens beteende under leken. 5. Fynd för slöjdare. Den stora utväxten på granstammen kallas vril och orsakas av en störning i ett kvistanlag, så att fibrerna kommer att växa till något som liknar ett ”nystan”. Motsvarande bildningar av varierande storlek på främst björk och asp ger material för slöjd av skålar, fat och kåsor. Var förr av betydelse för framställning av hushållsartiklar. Ut- nyttjas i dag särskilt inom den samiska slöjden. 6. Högstubbe/”höghus”. Den biologiska mångfalden i skogen förutsätter bland annat god tillgång på död ved. Döda träd nyttjas av bakterier, svampar (tickor), insekter och av hålbyggande fåglar. Insekterna utgör en viktig del av födan för skogens fåglar. Tidigare skogsbruk har medfört en kraftig minskning av mängden död ved i skogen. I dagens skogsbruk lämnar man kvar döda träd och dessutom kapas vissa träd på hög höjd över marken till så kallade högstubbar, som kan utnyttjas av vedlevande organismer och därmed bidra till den biologiska mångfalden. 7. En återvinningsstation. Liv bygger på återvinning. Dött organiskt material ger material till nya livsformer. Av tradition använder vi de lätt negativt laddade benämningarna ”förruttnelse” eller ”nedbrytning” om denna process. Vad skulle det betyda för vårt förhållande till naturen – och till samhället – om vi i stället införde det numera aktuella begreppet ”återvinning” för denna övergång från död ved till levande vävnad? Kanske skulle man därmed se ett mera tydligt samband mellan det ”hållbara samhället” och en ”hållbar natur”. Ett kullfallet träd, en så kallad låga, invaderas med tiden av bakterier, svampar, insekter och olika växter, vilka alla omvandlar – återvinner – den döda veden till att bygga upp den egna organismen. Notera hur många olika arter av växter och djur, som utnyttjar den här stubben och lågan. Två stycken av död ved i skogen, som utnyttjas för att skapa nytt liv. Naturens kretslopp bygger på ständig återvinning av dött organiskt material.
Page 1: Guide till Naturstigen i Bokedalen
Page 5 and 6: 12. Bakterie ger gröna höstlöv.
Page 7 and 8: len är väl skyddad vid skogsbrand

Guide till Naturstigen i Bokedalen - Partille kommun

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?