William Shakespeare 1564-1616 - Carlson MTL

William Shakespeare 1564-1616 - Carlson MTL William Shakespeare 1564-1616 - Carlson MTL

carlsonmtl.se
from carlsonmtl.se More from this publisher
18.09.2013 Views

800 f.Kr. 500 e.Kr. 1500 1700 1790 1830 1900 Antiken Medeltiden Renässansen Upplysning en Romantiken Realismen 1900-talet Under medeltiden hade invånarna i Englands städer roats av ambulerande teaterföreställningar med religiösa och moraliska förtecken. Man ställde helt enkelt upp teatervagnar på lämpliga ställen och förmögna borgare, som inte ville trängas med folkmassorna, kunde mot en avgift få en ”hållplats” utanför sina hem. Nu får det vara nog Plötsligt kunde inte skådespelarna längre försörja sig på sin konst. Några lokaler fanns inte, och att turnera på vägarna var uteslutet. Kringströvande män kunde nämligen lätt tas för lösdrivare, vilket i värsta fall resulterade i att de fick smaka piskan eller blev uttagna till krigstjänst. Kvinnor fick över huvud taget inte spela teater alls. Hallå där! Här blir det ingen teater! Vän av ordning HA! Kolla här då! Vad säger du nu då, va? William Shakespeare 1564-1616 Gud har minsann sagt att så där gör man inte. Förlåt. Det var dumt. Från början handlade alltså föreställningarna mest om religion och moral men innehållet blev med tiden mer och mer världsligt och underhållande. Det här gillade inte kyrkan eftersom teater inte längre ”uppfostrade” folket. Därför utfärdades 1575 ett förbud mot ofoget. Jag vill inte kriga. Jag är faktiskt skådespelare. Sur Tjurig Roddare Butter PANG! SMÄLL! BOM! För att kringgå förbudet tog skådespelarna tjänst hos någon högt uppsatt godsägare. Denne lät aktörerna vistas på hans gods där de kunde öva och planera sina föreställningar. Försedda med rekommendationsbrev från sin ”beskyddare” kunde de sedan uppträda på andra herresäten, värdshusgårdar och liknande. Drottning Elisabeth lät också skådespelartrupperna spela på slottet. ©arlson 2002 1

800 f.Kr. 500 e.Kr. 1500 1700 1790 1830 1900<br />

Antiken Medeltiden Renässansen Upplysning en Romantiken Realismen 1900-talet<br />

Under medeltiden hade invånarna<br />

i Englands städer roats av ambulerande<br />

teaterföreställningar med<br />

religiösa och moraliska förtecken.<br />

Man ställde helt enkelt upp teatervagnar<br />

på lämpliga ställen och<br />

förmögna borgare, som inte ville<br />

trängas med folkmassorna, kunde<br />

mot en avgift få en ”hållplats”<br />

utanför sina hem.<br />

Nu får det<br />

vara nog<br />

Plötsligt kunde inte skådespelarna längre försörja<br />

sig på sin konst. Några lokaler fanns<br />

inte, och att turnera på vägarna var uteslutet.<br />

Kringströvande män kunde nämligen lätt tas<br />

för lösdrivare, vilket i värsta fall resulterade i<br />

att de fick smaka piskan eller blev uttagna till<br />

krigstjänst. Kvinnor fick över huvud taget inte<br />

spela teater alls.<br />

Hallå där!<br />

Här blir det<br />

ingen teater!<br />

Vän av<br />

ordning<br />

HA!<br />

Kolla här då!<br />

Vad säger du<br />

nu då, va?<br />

<strong>William</strong> <strong>Shakespeare</strong> <strong>1564</strong>-<strong>1616</strong><br />

Gud har minsann sagt<br />

att så där gör man inte.<br />

Förlåt.<br />

Det var<br />

dumt.<br />

Från början handlade alltså föreställningarna mest om religion<br />

och moral men innehållet blev med tiden mer och<br />

mer världsligt och underhållande. Det här gillade inte kyrkan<br />

eftersom teater inte längre ”uppfostrade” folket. Därför<br />

utfärdades 1575 ett förbud mot ofoget.<br />

Jag vill inte kriga.<br />

Jag är faktiskt<br />

skådespelare.<br />

Sur<br />

Tjurig<br />

Roddare<br />

Butter<br />

PANG!<br />

SMÄLL!<br />

BOM!<br />

För att kringgå förbudet tog skådespelarna<br />

tjänst hos någon högt uppsatt<br />

godsägare. Denne lät aktörerna<br />

vistas på hans gods där de kunde öva<br />

och planera sina föreställningar. Försedda<br />

med rekommendationsbrev<br />

från sin ”beskyddare” kunde de sedan<br />

uppträda på andra herresäten, värdshusgårdar<br />

och liknande. Drottning Elisabeth<br />

lät också skådespelartrupperna<br />

spela på slottet.<br />

©arlson 2002<br />

1


<strong>William</strong> <strong>Shakespeare</strong> föddes <strong>1564</strong> i Stratfordon-Avon,<br />

ett jordbrukssamhälle med ungefär<br />

2.000 invånare. Hans mor var en enkel bonddotter<br />

och hans far en ganska välbärgad läderarbetare.<br />

Tyvärr vet man inte särskilt mycket om <strong>Shakespeare</strong>s<br />

uppväxt och liv, men man tror att han<br />

gick på Stratfords skola, där han fick lära sig latin<br />

och också läsa en del av den romersk-klassiska litteraturens<br />

största författare.<br />

1578<br />

En helt vanlig tisdagseftermiddag hos familjen<br />

<strong>Shakespeare</strong>.<br />

När han var arton år gammal,<br />

gifte sig <strong>Shakespeare</strong> med den<br />

åtta år äldre Anne Hathaway.<br />

De fick raskt tre barn. Två år efter<br />

de yngsta barnens födelse –<br />

de var tvillingar – försvann <strong>Shakespeare</strong>.<br />

Fyra år senare, någon<br />

gång i slutet av 1580-talet, påstås<br />

han ha dykt upp i London.<br />

Var är<br />

<strong>William</strong>?<br />

Vad <strong>Shakespeare</strong> ägnat sig åt<br />

under de år han var borta, är det<br />

ingen som vet. Somliga tror att<br />

han arbetade som jurist, sjöman, apotekare<br />

eller soldat eftersom <strong>Shakespeare</strong>s verk visar<br />

att han kände till deras termer väldigt väl.<br />

Kanske hade han också varit på resande fot.<br />

Han hade nämligen stora kunskaper om Italien<br />

och Frankrike. Det man vet säkert är att<br />

han 1592 hade blivit skådespelare och författare.<br />

1594 var <strong>Shakespeare</strong> en av de le-<br />

dande skådespelarna i Lord Chamberlains<br />

berömda teatertrupp. Och 1599 satsade<br />

han pengar i Londons största teaterbygge<br />

– The Globe.<br />

Nope<br />

Eeeeh,,,vi undrar om du<br />

skulle kunna tänka dig<br />

att skriva nåt till vårt<br />

fina teatersällskap?<br />

Var är<br />

<strong>William</strong>? Ingen<br />

aning<br />

Men, vad gör<br />

han då?<br />

Yes, sir!<br />

Oui, Monsieur!<br />

Si, Signore!<br />

Åh, vad<br />

han är allmänbildad.<br />

Ingen<br />

aning Vet inte<br />

Han vet ju<br />

ALLT!<br />

Vet inte<br />

Nå, <strong>William</strong>. Sista<br />

frågan för att bli miljonär.<br />

Är det ditt slutgiltiga<br />

svar?<br />

Och alla livlinor<br />

kvar!<br />

Det här<br />

fixar han<br />

lätt.<br />

<strong>Shakespeare</strong> var mycket produktiv men skrev<br />

sina dramer enbart för Lord Chamberlains<br />

trupp. Det gjorde att teatersällskapet blev så<br />

berömda att kungen själv, *Jakob I, bestämde<br />

sig för att ta över och kallade dem för The<br />

King’s Men. Senare skulle de, förutom The Globe,<br />

få ytterligare en teaterscen – Blackfriar’s.<br />

Omkring 1610 flyttade <strong>Shakespeare</strong> tillbaka till<br />

Stratford. Han var då en välbärgad man, men<br />

det berodde troligen mer på hans insatser som<br />

skådespelare snarare än författare. Vid <strong>Shakespeare</strong>s<br />

död <strong>1616</strong> kunde ingen tro att hans<br />

verk skulle komma att bli världens mest spelade<br />

dramatik.<br />

©arlson 2002<br />

2


Näää… det<br />

här är mitt,<br />

bara mitt.<br />

<strong>Shakespeare</strong>s skådespel är inte helt lätta<br />

att datera men man brukar dela in hans<br />

verk i fyra olika kategorier – krönikespel,<br />

komedier, tragedier och sagospel.<br />

Med några få undantag trycktes aldrig <strong>Shakespeare</strong>s<br />

verk under hans livstid. Pjäserna var ju i<br />

första hand tänkta att framföras på en scen, inte<br />

att läsas, och <strong>Shakespeare</strong> själv ville inte dela<br />

med sig av dem till någon annan än det teatersällskap<br />

han tillhörde.<br />

Den första hälften av 1590-talet handlade för <strong>Shakespeare</strong>s del mest och att experimentera<br />

och lära sig. Då skrevs bl.a. ”Richard III”, samt ett av hans mest omtyckta verk, ”Så Tuktas<br />

en Argbigga”.<br />

I pjäsen Richard III, visade <strong>Shakespeare</strong> att han var en tragediförfattare att räkna med. Pjäsen<br />

skildrar bl.a. en lång fejd mellan två kungaätter och huvudpersonen är den onde och<br />

puckelryggige Richard.<br />

Kan vi få låna?<br />

Andra hälften av 1590-talet räknas som de<br />

stora komediernas tid även om det är en kärlekstragedi<br />

– ”Romeo och Julia” - som inleder<br />

perioden. Romeo och Julia tillhör två familjer<br />

som ligger i fejd med varandra. Därför<br />

blir det givetvis bråk när de två möts och förälskar<br />

sig. Pjäsen slutar med att det unga paret<br />

dör efter en rad olyckliga omständigheter.<br />

Året efter Romeo och Julia skrev <strong>Shakespeare</strong><br />

komedin ”En Midsommarnattsdröm”, ett<br />

verk som mest liknade en vacker balett med<br />

kärlek som tema. I detta sagospel fick både<br />

älvor och andra naturväsen stor utrymme.<br />

Början av 1600-talet domineras av tragedier,<br />

däribland ”Hamlet”, <strong>Shakespeare</strong>s stora<br />

mästerverk. Hamlet är en ung prins vars<br />

döde far visar sig för honom som en vålnad.<br />

Fadern berättar att han mördats av sin bror<br />

som sedan blivit kung och gift sig med Hamlets<br />

mor. Hamlet uppmanas att hämnas sin<br />

mördade far, men tvekar och överväger<br />

till och med att ta sig eget liv för<br />

att slippa undan.<br />

”Kung Lear”, handlar om en gammal<br />

kung som delar upp sitt rike mellan<br />

två döttrar som bara låtsas älska honom.<br />

Den tredje dotter, Cordelia, som<br />

verkligen älskar sin far förskjuts och<br />

dör en grym död.<br />

Puss<br />

Hamlets<br />

farbror<br />

Puss<br />

Hamlets<br />

mamma<br />

Undrar just<br />

när jag skrev<br />

den här?<br />

Pjäser<br />

1594-1599<br />

Eller nåt<br />

Håll truten,<br />

gaphals!<br />

Gulp!<br />

Pjäser<br />

1600<br />

nånting<br />

Brorsan mördade<br />

mig, du måste<br />

hämnas!<br />

Pjäser<br />

Sent 1500-tal<br />

typ<br />

Å, Julia! Kom ut<br />

ikväll. Jag väntar i<br />

hörnet, vid Seven-<br />

Eleven!<br />

Pjäser<br />

Ingen aning<br />

©arlson 2002<br />

3


”Macbeth” (1606) utspelas i Skottland;<br />

en dåtidens rysare som handlar<br />

om en maktgalen hustru som tvingar<br />

sin man att mörda kungen. Mannen har<br />

blivit spådd att han själv ska bli<br />

kung en dag och hustrun vill påskynda<br />

händelseförloppet. Men för<br />

att dölja det första mordet måste<br />

den nye kungen fortsätta döda. Dramat<br />

slutar med att Lady Macbeth tar sitt<br />

eget liv av rädsla för hämnd när makens<br />

fiender störtar honom från tronen.<br />

Från åren omkring 1609 började <strong>Shakespeare</strong> på allvar att ägna sig åt det som kallas sagospel;<br />

pjäser som ofta skildrade förälskade par och som slutade lyckligt. De kunde också innehålla<br />

dröminslag med älvor och andra naturvarelser.<br />

Det som anses vara <strong>Shakespeare</strong>s sista drama – ”Stormen” (The Tempest), utspelas på en<br />

fantasiö där trollkarlen Prospero härskar.<br />

<strong>Shakespeare</strong>s pjäser har<br />

det gemensamt att de innehåller<br />

olika förvecklingar<br />

och sidospår. Hans verk har<br />

flera bottnar, parallella<br />

handlingar och kräver ett<br />

stort antal skådespelare.<br />

<strong>Shakespeare</strong> var oerhört<br />

mångkunnig och skildrade<br />

många olika miljöer, ämnen<br />

och karaktärer. Han<br />

kunde skriva halsbrytande<br />

dialoger och komedier, likaväl<br />

som stämningsfull lyrik<br />

och gripande monologer.<br />

Din sabla<br />

<strong>Shakespeare</strong>!<br />

Prrrt… ska<br />

du säga, din<br />

skitwilliam!<br />

Klapp<br />

Klapp<br />

Jippii!!<br />

Nu kan du<br />

bli kung.<br />

Ondskefull hustru<br />

Åh, käre<br />

make. Vad<br />

roligt att se<br />

dig.<br />

Hemlig älskare Hemlig älskarinna<br />

Däremot följde inte <strong>Shakespeare</strong> de<br />

regler som renässansen ställde upp för<br />

ett drama. Faktum är att han bröt mot<br />

bestämmelserna på samtliga punkter.<br />

Det gjorde att hans namn – framför allt<br />

under franskklassicismen – nästan var<br />

ett skällsord. Först under 1700-talet<br />

kom romantikerna att ”återupptäcka”<br />

<strong>Shakespeare</strong> och ge honom den uppmärksamhet<br />

han förtjänade.<br />

*Jakob I (1566-1625), var det svenska namnet på kung James I. Han regerade England från 1603, då drottning Elisabeth<br />

dog. Från 1567 var han, under namnet Jakob IV, kung av Skottland.<br />

Puss<br />

Puss<br />

Damma<br />

Putsa<br />

Mamma, jag<br />

måste nog gifta<br />

mig med<br />

Lars-Stefan<br />

©arlson 2002<br />

4

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!