UPPLAGE-EXTRA - TS.se

FOTO: LINA BOSTRÖM EINARSSON
>
ARTIKEL
Jag läste flitigt Allan Fagerström, Axel
Liffner, Karl Vennberg, Jurgen Schildt.
Dom lärde mig att säga och skriva det
som är sant även om det är obekväma
sanningar. Det är kulturchefens rättighet
att säga och skriva saker som
inte andra kan säga. Jag är därför
stolt att konstatera att kultursidorna i
Aftonbladet fortfarande är en fredad
zon. Jag fortsätter i Karl Vennbergs
anda, vi ska vara en arena för vänsterdebatt,
det ligger i uppdraget. Ingen,
du menar förstås chefredaktören Jan
Helin i första hand, har försökt lägga
sig i vårt arbete. Vare sig om den
kolumnen du citerar eller till exempel
den kampanj vi förde mot Carl Bildt
om hans olämplighet att kvarstå som
utrikesminister. Ingen har ens försökt
stoppa mig eller påverkat mig i mitt
skrivande. Det hedrar Aftonbladet,
ägarna och chefredaktören.
– Reaktionerna om Carl Bildt?
– Ungefär 80 procent positiva, 20 höll
inte med.
– Du är ju tufft kritisk mot den
journalistiska utvecklingen, nedskärningarna
som görs trots feta vinster
för ägarna, den tilltagande kommersialiseringen…?
– Taket för kritik har sänkts, alla
arbetsplatser har blivit tystare, det
gäller också i hög grad media, se på
Sveriges radio och televisionen, ja
även Aftonbladet där det nog var
annorlunda på 60- och 70-talen. Det
är ett demokratiproblem. Men att
tidningar är kommersiella är inget fel.
Frågan är bara om det kommersiella
slår ut den goda, kvalificerade journalistiken.
Det finns en risk att profitintresset
tar överhanden. Jag tycker
visserligen att Schibsted är en bättre
ägare än vad LO var för Aftonbladet
men tendensen i allmänhet är oroande.
Ägarkoncentrationen i Sverige
– God journalistik kostar
pengar och kräver uthållighet,
säger Åa Linderborg.
när det gäller tidningar, tv-kanaler,
bokförlag är ett problem. Rösterna
blir färre. Kvalificerad, fri och obunden
journalistik kostar pengar men
dom redaktionella resurserna minskar.
Det är en frustrerande utveckling,
allt färre personal blir åsiktsmaskiner
och snackiga kommentatorer snarare
än kritiska och undersökande journalister.
Jag tror för min del att det
finns en stark kommersiell potential
i en tidning som vill berätta, förklara,
utreda – som satsar på läsning och
fördjupning och inte på snuttifieringar
och ytlighet, tt-telegram och korta
nyheter kan ju vem som helst läsa i
sina mobiler numera.
– Man köper en tidning för att
man vill veta någonting. Många kan,
faktiskt, inte läsa tidningen elektroniskt.
Dom flesta i arbetslivet har
ingen dator på jobbet, när dom köper
tidningen vill dom inte bara ha ett
innehåll som är till för avkoppling
och flykt från vardagen, dom vill
ha kunskap, bakgrund, information,
menar Åsa.
”INNEBANDYFALLET” – INGEN TOG
SIG TID ATT KOLLA FAKTA
Åsa Linderborg är i grunden historiker.
Hon har bland annat skrivit en
doktorsavhandling om socialdemokratin
”ledarkult, auktoritära traditioner,
anpassning till den liberala hegemonin”.
– Men jag längtade efter att få
skriva om politik och samhällsfrågor
som inte handlade om år för att få publicerat.
Forskningsområdet är spännande
och intressant men jag kände
också en slags otålighet, därför sökte
jag mig till journalistiken och då fanns
det bara Aftonbladet. Tjusningen är
att under bara en vecka kunna skriva
om flera ämnen.
– Dina intryck när du kom till
Aftonbladet?
44 TS-TIDNINGEN