UPPLAGE-EXTRA - TS.se
UPPLAGE-EXTRA - TS.se
UPPLAGE-EXTRA - TS.se
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
ROBERT BRAUNIERHIELM | METRO<br />
”Det var bakläxa för många experter och mediebyråer<br />
som menade att Metro var en dagslända”<br />
veckan, problemet var hur den skulle<br />
distribueras, det fanns ingen modell<br />
att efterlikna…”.<br />
Pelle Andersson ansökte 1992 att<br />
få inregistrera titlarna Stockholms<br />
Nyheter och Stockholms Dagblad<br />
men fick avslag. I stället inregistrerade<br />
han bolaget Stockholms Noti<strong>se</strong>n som<br />
då köpts upp av Stenbecksföretaget<br />
Stuvik AB. 1992 hade Stuvik 16 anställda,<br />
1,2 miljarder i skulder.<br />
”DISTRIBUTIONEN VAR SÅ DYR<br />
ATT NÄSTAN HELA INTÄKTEN<br />
BLEV UPPÄTEN”<br />
Robert Braunerhielm berättar:<br />
– Ja, idén på en gratistidning växte.<br />
Pelle och jag hade djupa diskussioner<br />
om hur det skulle gå till. Vi konstaterade<br />
att Dagens Nyheters inkomster<br />
till 75 procent kom av annon<strong>se</strong>r, 25<br />
procent av prenumerationsintäkter.<br />
Distributionen var så dyr att nästan<br />
hela intäkten blev uppäten. Det gällde<br />
att hitta nyckeln till allt detta – en<br />
tidning med snabba nyheter, annon<strong>se</strong>r<br />
och ett smart distributionssystem.<br />
Vi gjorde olika undersökningar och<br />
en bild växte tydligt fram: 350.000<br />
människor re<strong>se</strong>r varje dag med tunnelbana<br />
och buss, restiden är i snitt<br />
20 minuter. Det handlade om att<br />
göra en daglig tidning och kunna nå<br />
läsarna på vägen till jobbet – alltså en<br />
morgontidning med annon<strong>se</strong>r och ett<br />
redaktionellt innehåll med snabba,<br />
kortfattade nyheter, en och annan<br />
med någon fördjupande artikel och<br />
kolumnister som kunde ge en personlig<br />
prägel. Vi skulle göra tidningen<br />
med minimal personalstyrka, jag tror<br />
vi var ett dussintal på redaktionen när<br />
projektet sattes i sjön. Att jämföra<br />
med DN som hade 400 journalister<br />
på den tiden, en del gjorde väl en<br />
artikel i månaden…<br />
FÖRSTA MÖTET MED SL<br />
VAR AVGÖRANDE<br />
I projektarbetet involverades en tredje<br />
person – Monica Lindstedt, tidigare<br />
VD för Folket i Eskilstuna, hon<br />
driver i dag ett företaget Hemfrid.<br />
Lindstedt blev en nyckelperson i de<br />
förhandlingar som inleddes med SL<br />
(Storstockholms Lokaltrafik) – hon<br />
hade kontakter med beslutspersoner i<br />
företaget.<br />
– Vi visste att vårt första möte<br />
med SL skulle bli avgörande. Det<br />
gällde att landa rätt från början. Pelle<br />
och jag gjorde ett provexemplar på<br />
natten innan mötet med SL, rykande<br />
färskt. Vi producerade den på en<br />
kopieringsapparat. SL visade en<br />
positiv attityd till projektet i sin helhet<br />
– men vem skulle finansiera det?<br />
Det var knäckfrågan. DN var uteslutet<br />
och det visade sig <strong>se</strong>dan att Bonniers<br />
aldrig skulle gått in i en sådan affär,<br />
det har Carl-Johan Bonnier bekräftat.<br />
Vi försökte med Svenska Dagbladet.<br />
De var intres<strong>se</strong>rade av att ge ut en<br />
torsdagstidning men det var inte vad<br />
vi hade tänkt oss. Vi frågade bankerna<br />
som alla sa nej. Det var då idén med<br />
Jan Stenbeck kom in i bilden, berättar<br />
Robert.<br />
JÖRGEN WIDSELL TÄNDE PÅ TIO<br />
SEKUNDER<br />
– Vi visste att Stenbeck ville ”komma<br />
åt” Bonnier, han hade då planer på att<br />
ge ut en slags lunchtidning. Det var<br />
precis i den fa<strong>se</strong>n vi kunde pre<strong>se</strong>ntera<br />
vår idé. Pelle kände Jörgen Wid<strong>se</strong>ll<br />
som fanns i Stenbeck-koncernen och<br />
som varit chefredaktör för den då<br />
nerlagda tidningen Z. Han tände på<br />
tio <strong>se</strong>kunder. Sen blev det möte med<br />
Pelle Thörnberg och Stenbeck sa ja.<br />
Hela Kinneviks styrel<strong>se</strong> var emot<br />
projektet – men det blev av, Jan var<br />
envis och en visionär som gick emot<br />
strömmen, även i den egna kret<strong>se</strong>n.<br />
Utan Jan Stenbeck hade Metro aldrig<br />
funnits.<br />
Så blev det. Stenbeck slog till,<br />
satsade 40 miljoner i det projekt som<br />
hette Metro – som fortfarande heter<br />
så och som så småningom fick spridning<br />
över hela världen, 19 länder<br />
och fler läsare än titaner som The<br />
Econo mist, Time, Forbes, Newsweek,<br />
Fortune och Business Week –<br />
sammantaget.<br />
”VI SÅGADES HÅRT”<br />
Debutnumret, i februari 1995, trycktes<br />
i 225 000 exemplar. Jan Stenbecks<br />
Kinnevik ägde 60 procent, övriga<br />
ägare var Pelle Andersson och Robert<br />
Braunerhielm. Efter bara två veckor<br />
visade en mätning att Metro (namnet<br />
introducerades av gamle Aftonbladetjournalisten<br />
Bert Willborg och var<br />
identiskt med en matkedja) att tidningen<br />
var näst mest läst i Storstockholm.<br />
Det var bakläxa för många experter<br />
och mediebyråer som menade<br />
att Metro var en dagslända som skulle<br />
överleva högst ett par månader.<br />
– Vi sågades hårt och Pelles och<br />
min gamla arbetsgivare, DN, skrev<br />
mycket skit om oss. Vi skulle sänkas.<br />
Annonsörerna var skeptiska och<br />
tvekade. Vi hörde ofta kommentarer<br />
som ”jaja, kul grej men om <strong>se</strong>x veckor<br />
är dom borta…” Vi stretade vidare,<br />
bearbetade marknaden, små annonsörer<br />
hoppade på tåget och upptäckte<br />
att deras annon<strong>se</strong>r gav mer respons än<br />
16 <strong>TS</strong>-TIDNINGEN
Change language