Tre recensioner av tre bra böcker Inte som andra döttrar
Tre recensioner av tre bra böcker Inte som andra döttrar
Tre recensioner av tre bra böcker Inte som andra döttrar
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Tre</strong> <strong>recensioner</strong> <strong>av</strong> <strong>tre</strong><br />
<strong>bra</strong> <strong>böcker</strong><br />
<strong>Inte</strong> <strong>som</strong> <strong>andra</strong> <strong>döttrar</strong><br />
<strong>av</strong> Deborah Spungen.<br />
I perioder läser jag väldigt mycket <strong>böcker</strong>.<br />
Ibland kan det bli en per dag. Men trots det,<br />
var det lite knepigt att komma på några <strong>som</strong><br />
jag verkligen tyckte varit något extra. Jag borde<br />
egentligen läsa klassiker, men oftast blir det<br />
lättsamma och kanske lite väl banala <strong>böcker</strong><br />
om kläder och kärlek. Men tro mig, innan detta<br />
liv är över skall jag ha läst åtminstone <strong>tre</strong><br />
<strong>böcker</strong> <strong>av</strong> Dostojevskij.<br />
En <strong>av</strong> de mest givande <strong>böcker</strong> jag läst är<br />
"<strong>Inte</strong> <strong>som</strong> <strong>andra</strong> <strong>döttrar</strong>" <strong>av</strong> Deborah Spungen.<br />
Första gången jag läste boken blev jag inte så<br />
berörd. Jag var endast tolv år gammal och<br />
förstod inte riktigt hur hjärtkrossande boken<br />
faktiskt var. Så när jag var <strong>tre</strong>tton g<strong>av</strong> jag den<br />
ett till försök . Vid denna tidpunkt var jag<br />
väldigt vilsen och letade desperat bland kända<br />
tjejer efter en förebild, så jag skulle slippa<br />
känna mig så osäker.<br />
Jag bestämde mig för att Mischa Barton<br />
skulle bli min första förebild. Hade hon en<br />
grön klänning skulle jag också ha det, lyssnade<br />
hon på The Rolling Stones och älskade boken<br />
On the Road <strong>av</strong> Jack Kerouac, ja, då skulle jag<br />
också lyssna på dem och läsa den boken. Men<br />
med tiden förvandlades hon till Hollywood<br />
största TV-stjärna och i med det förändrades<br />
det fina med henne. Istället för att bejaka<br />
sina intelligenta sidor blev det mer in<strong>tre</strong>ssant<br />
med sprit och droger. Jag var besviken, vem<br />
skulle jag nu se upp till?<br />
En dag när jag gick förbi bokhyllan blev<br />
det så att jag bestämde mig för att läsa om<br />
boken om Nancy Spungens liv. Denna gång<br />
träffade den mig <strong>som</strong> ett slag i tinningen.<br />
Nancy föddes i slutet <strong>av</strong> 50-talet och var<br />
redan <strong>som</strong> liten ett mycket krävande barn.<br />
Föräldrarna fick först höra att allt skrikande och<br />
aggressiviteten var normalt och skulle gå över.<br />
I skolan presterade Nancy exceptionellt <strong>bra</strong> i<br />
ämnena och låg flera år före sina jämnåriga.<br />
Hon blev därför uppflyttad två klasser. Men<br />
redan efter ett kort tag <strong>av</strong>slutade hon sina<br />
studier i den vanliga skolan; hon kunde inte<br />
komma överens med någon där, varken<br />
klasskamraterna eller lärarna. Föräldrarna<br />
letade desperat efter en skola <strong>som</strong> skulle<br />
kunna klara <strong>av</strong> deras intelligenta men<br />
okontrollerbara dotter. Hon fick flytta till ett<br />
hem <strong>som</strong> fungerade både <strong>som</strong> skola och<br />
boende för barn med besvär. Medan hon<br />
bodde där blev hon djupt olycklig och försökte<br />
vid flera tillfällen ta sitt liv. Vid sjutton års ålder<br />
<strong>av</strong>slutade hon sina studier för att flytta till New<br />
York.<br />
Där gick det om möjligt ännu mer utför<br />
och hon blev beroende <strong>av</strong> heroin. För att<br />
ha råd med sitt missbruk började hon arbeta<br />
<strong>som</strong> strippa. Hon var mycket förtjust i band<br />
<strong>som</strong> The Ramones och Sex Pistols och var lite<br />
<strong>av</strong> en groupie - det var så hon träffade Sid<br />
Vicious från Sex<br />
Pistols. En precis lika trasig själ. Deras<br />
kärlekshistoria slutar troligtvis (ingenting har<br />
bevisats) med att han hugger ihjäl henne med<br />
en jaktkniv.<br />
Hur kär får man bli?<br />
<strong>av</strong> Katarina von Bredow.<br />
Katarina von Bredow kan skriva om kärlek <strong>som</strong><br />
ingen annan. Jag har aldrig läst en bok där<br />
kärleken är så gnistrande, så levande, så<br />
magnifik! Om man<br />
vill läsa om den intensiva tonårskärleken är det<br />
här en perfekt bok. Här, i Hur kär får man bli<br />
får man följa Katrin <strong>som</strong> blir kär i samma kille<br />
<strong>som</strong> sin bästis Frida. Hon kan inte motstå att<br />
träffa killen och tvingas ljuga för Frida så hon<br />
inte skall förlora henne. Frida är till skillnad från<br />
Katrin mycket populär och har en mamma <strong>som</strong><br />
bryr sig om henne, Katrins mamma är istället<br />
frånvarande då hon lämnat familjen för ett<br />
annat liv. Trots att Frida blir bokens fina person<br />
<strong>som</strong> alltid är snäll och har allt en flicka kan<br />
drömma om kan läsaren ana att det finns mer<br />
<strong>av</strong> Frida <strong>som</strong> inte är lika behagligt, då Frida ser<br />
det <strong>som</strong> en självklarhet att hon alltid ska stå i<br />
centrum.<br />
Hur boken fortlöper skall jag inte <strong>av</strong>slöja<br />
utan jag tycker istället att den kärlekstörstande<br />
tonåringen, den vuxna romantikern, eller de<br />
med brustna hjärtan ska läsa den. Ett kriterium<br />
är i alla fall att man skall finna ämnet kärlek<br />
in<strong>tre</strong>ssant i litterär form. "
En shoppaholics<br />
bekännelser<br />
<strong>av</strong> Sophie Kinsella.<br />
Här får vi följa fullkomligt shoppinggalna Becky<br />
Bloomwood. Den här boken passar mig perfekt<br />
när jag bara vill ta det lugnt och låta omvärlden<br />
dö ut för att istället ersättas <strong>av</strong> flotta miljöer<br />
och knäppa skämt. Den banala handlingen <strong>som</strong><br />
mest går ut på att Becky Bloomwood<br />
shoppar tills hon tuppar <strong>av</strong> är oerhört<br />
välskriven. Vore det inte för det målande<br />
språket och de spännande skildringarna <strong>av</strong> vad<br />
<strong>som</strong> pågår i en shoppaholics hjärna skulle det<br />
inte var ett dugg spännande. Becky blir nästan<br />
<strong>som</strong> en vän. En vän <strong>som</strong> man känner att man<br />
måste hjälpa samtidigt <strong>som</strong> man älskar alla<br />
hennes lustiga drag och känner att hon kanske<br />
ändå kan få vara <strong>som</strong> hon är. Det är ju bankens<br />
problem. <strong>Inte</strong> läsarens. Det här är den första<br />
boken i en serie <strong>av</strong> hittills fyra. Kort och<br />
koncist: Gillar du att läsa om stolliga personer<br />
samt behöver dig att gott skratt? Läs denna<br />
bok!<br />
Av Amelia Ström
Change language