Bohusarvet 2011-1 - Bohusläns hembygdsförbund

Bohusarvet 2011-1 - Bohusläns hembygdsförbund Bohusarvet 2011-1 - Bohusläns hembygdsförbund

from hembygdbohus.se More from this publisher

18.09.2013 Views

Bohusarvet Tidskrift Tidskrift för för Bohusläns Bohusläns Hembygdsförbund Hembygdsförbund 2010:2 2011:1 1

Bohusarvet

Tidskrift

för

Bohusläns

Hembygdsförbund

2010:2

2011:1

Bohusarvet

Ansvarig utgivare

Ulla Swedberg

Redaktör

Marika Russberg, 0522–65 65 14

marika.russberg@vgregion.se

Grafi sk form och layout

Ove Drejenstam

Redaktionsråd

Ove Drejenstam Marika Russberg

Lars Rydbom Ulrica Wallin

Prenumeration

Bohusarvet utkommer med 4 nr/år.

Prenumerationspris: 100 kr/år.

Bohusarvet ingår i medlemsskap i Bohusläns

Hembygdsförbund inkl. Årsboken

Bohuslän för 300 kr/år.

Vill du prenumerera? Kontakta

Hembygdsförbundets kansli:

bohuslans.hembygdsforbund@vgregion.se

0522–65 65 61 (mån–tis, tor–fre kl 09–14).

Tryck:

Risbergs, Uddevalla, 2011

ISSN 1654-2274

Bohusläns

Hembygdsförbund

Kansli:

Unni Andersson, 0522–65 65 61

Adress

Box 403, 451 19 Uddevalla

E-post:

bohuslans.hembygdsforbund@vgregion.se

Hemsida:

www.hembygdbohus.se

Plusgiro: 52 31 88-1

Bankgiro: 303-8486

Redaktionen förbehåller sig rätten att

redigera och förkorta inkommet material.

Ur innehållet

Skolelevernas rätt till sitt eget kulturarv 3

Hembygdsundervisningen varierar stort –

kulturarvsföreningarna outnyttjad resurs för skolan.

Västsveriges historia 5

Välj din korp som vägvisare och res i tid och rum.

Den skandinaviska resandekartan 6

Plaster med anknytning till resandefolket söks.

Fylgja – att väcka forntiden till liv 7

Nytt dataspel för barn. Följ med Tyra på tidsresor!

Skolelevernas rätt till

sitt eget kulturarv

I Bohusläningen läste jag för en tid sedan

en intressant och tänkvärd debattartikel

av utbildningschef Jan Alsander

på Civilförsvarsförbundet. Vad han där

säger är ständigt aktuellt och behöver

upprepas och kommenteras. Han påtalar

att de minskade ekonomiska resurserna

inom skolans område medför

färre möjligheter att ge eleverna den

kunskap och trygghet som lärarna vill

förmedla till sina elever, och som dessa

har rätt till. Han pekar även på att det

fi nns resurser utanför skolan, som denna

borde ta till vara. Att inte använda

sig av dessa resurser, tycker Jan Alsander,

är inte bara olyckligt utan rent slöseri.

Samhället har som bekant inte råd

att tillföra de resurser som behövs för

att förverkliga intentionerna i läroplanen.

erna delges kunskaper om hembygden

att den i de kursplaner som kompletterar

läroplanen har föreskrivit att eleverna

redan i slutet av det femte skolåret

bland annat skall känna till såväl

hembygdens historia och kultur som

dess samhällsförhållanden.

Skydd av det immateriella kulturarvet 10

Sverige ratifi cerar Unescos konvention som land nr. 118 i världen.

Ingen motsättning mellan folkkultur och mångkultur 12

BHF och skolorna

För att stimulera och stödja undervis-

Tankar från besök i Nanjing i Kina.

ningen om den egna bygden eller sta-

Hur skulle det gå utan alla föreningar?

Tomas Olsson på Västra Götalandsregionens

kultursekretariat lyfter det föreningsburna kulturarvet.

14

den inbjuder sedan en del år Bohusläns

Hembygdsförbund grundskolornas

olika årsgrupper i vårt landskap att

delta i en så kallad stipendietävling: På

Trädgårdshistoria

Från medeltidens till renässansens trädgårdar

16

spaning efter hemma. Denna är egentligen

inte en tävling i ordets egentliga

bemärkelse, utan ett

Kulturpriser 18

sätt att entusiasme-

I nära hälften av Bohusläns kommuner gick 2010 års priser till

ra eleverna till goda

kulturarvsföreningar eller personer som är aktiva i dessa föreningar.

En tidsbild från Käringön 19

Artikel publicerad i Bohus Kusten 1941 av Elis Elander –

född på Käringön 1884.

Hållbara Hem 24

Kulturarv och hållbar utveckling. Projekt och utställning.

Sillen – som kulturbärare 26

SillHelg i Bohuslän första helgen i juni.

Levande Lexby 27

Nytt besöks- och turistmål håller på att utvecklas.

Genbank framtida grogrund för gamla växter 28

POM - Programmet för odlad mångfald.

Boktips 32

Böcker om bland annat båtar, beredskapstid och Bohuslän.

Kulturarvsföreningar – en

resurs för skolan

De resurser Jan Alsander syftar på är

landets många ideella organisationer,

som skulle kunna vara en enorm resurs

om bara viljan hos skolan fanns i större

omfattning än nu. Jag är benägen

att hålla med honom. Inom den svenska

hembygdsrörelsen med nära en halv

miljon människor, som är anslutna till

Sveriges Hembygdsförbunds föreningar

fi nns både vilja och potential att bistå

skolorna. Många skolor har förstått

att ta vara på detta och har etablerat

ett fruktbart samarbete med närliggande

föreningar.

Men alltför många skolor intresserar

sig inte för att gå utanför skolan, eller

studieinsatser och

ge dem möjlighet

att på ett pedagogisktmångfasetterat

sätt lära känna

sitt eget kulturarv.

Innehållet i arbetet

bestämmer

skolan själv, men de lokala föreningarna

är alltid villiga att bistå lärarna.

Den klass som utfört det bästa arbetet

i kommunen premieras med diplom

och 1 000 kronor och går sedan vidare

med sitt bidrag till en ”landskapstävling”,

där priset är 5 000 kronor och

diplom.

De skolor som har medverkat i stipendietävlingen

har presterat synnerli-

Bilden

Fotografen Johan August Johanssons bild av äldre tiders

nödtorft i Bohuslän.

34

har inte förstått den möjlighet till kvalitetsökning

som kan vinnas utan extra

kostnad för skolan. Ett område, eller

rättare sagt ett moment i läroplanen för

gen goda arbeten. Bokenässkolan hade

till exempel hembygdsundervisning

som färdighetsträning under ett helt

läsår. Bland annat intervjuade elever-

Främre omslag: Utsikt från Käringön mot Måseskär.

Foto: Marika Russberg

Bakre omslag: Vår på Käringön.

grundskolan behandlar undervisningen

i hembygdskunskap. Vår skolmyndighet

lägger så stor vikt vid att elevna

äldre människor och skrev historia

från trakten, de fotograferade och redogjorde

för föremålen på hembygds-

Foto: Marika Russberg

2 3

Jan Sjöberg

En av alla illustrationer i almanackan

som eleverna i Hälleviksstrand skapade.

Ordf. i Bohusläns Hembygdsfärbund

gården, fi ck lära sig hur man lagade

mat och hur man lekte förr i tiden, de

gjorde tidningar och collage av sina foton

och berättelser och som avslutning

framförde de en teaterpjäs som speglade

livet på 1800-talet. Det utmärkta

resultatet blev sedan en utställning på

Bohusläns museum.

Elevarbeten från hemsidor till

utställningar

Innehållet i hembygdsprojekten har

varierat. Hedeskolan

i Tanum gjorde ett

så imponerade arbete

på temat ”Posten i

vår hembygd” att chefen

för Postmuseet i

Stockholm mötte upp

vid prisutdelningen.

I Kristinedalssko-

lan i Stenungsund var

samtliga elever engagerade

i att utifrån

en tidsaxel på ett brett sätt presentera

sitt samhälle, mellanstadiet på Dyrön

skapade en hemsida där de presenterade

sin hembygds ö, Stensbo skola i

Hälleviksstrand skapade en almanacka

på tema Linné och eleverna i Kyrkenorums

skola skrev berättelser om sin

hembygd sedd från ovan. Detta är några

exempel på skolor som har arbetat

föredömligt med hembygdskunskapen

och blivit både belönade och uppmärksammade

i pressen. I detta sammanhang

bör nämnas en skola som

inte deltagit i stipendietävlingen, men

som gjort ett strålande arbete i hembygdskunskap,

nämligen Hällebergsskolan

i Ljungskile.

Hembygdsundervisningen

varierar stort

Inom hembygdsförbundet har vi dock

märkt att det finns brister beträffande

undervisningen om närsamhällets historia

och samhällsförhållanden. I vilken

omfattning hembygdsundervisningen

bedrivs, är i regel avhängigt de

enskilda lärarnas intressen. Det innebär

att skolornas insatser inom detta

ämnesområde kan variera från mycket

litet till mycket omfattande. Numera

är läraren oftast inte kvar på samma

tjänst och ort under lika långa tidsperioder

som förr, utan ambulerar mer.

Detta kan medföra att lärarens kunskaper

om närsamhället är begränsat,

vilket i sin tur borde påverka intresset

för stöd från de ideella föreningarna.

Inbjudan till stöd i

undervisningen

Men hembygdsförbundet har mött

förvånansvärt litet gensvar från skolorna,

trots att vi varje år går ut med inbjudan

till samarbete. Det är ju inte

den enskilde läraren som är ansvarig

för skolans arbetsplaner, utan skolledningen.

Vi har därför vänt oss till både

skolledningarna och kommunernas

utbildningschefer med klent resultat.

BHF-föreningarna är synnerligen

viktiga även i detta sammanhang. Med

den omsorg de har om

att människor ska ges

chans att lära känna

sin egen lokala historia,

kan föreningarna spela

en betydelsefull roll för

att även eleverna i skolundervisningen

ska ha

denna möjlighet.

Skolverket

uppvaktades av

hembygdsrörelsen

Eftersom vi i BHF för

flera år sedan konstaterade

att läroplanens

intentioner vad beträffarhembygdsundervisningen

inte fullföljs på

ett tillfredsställande sätt

ute i landet, uppvakta-

Glada elever tar emot diplom

i På spaning efter

hemma.

Foto: Marika Russberg

En bild ur en av alla berättelser

som eleverna i Kyrkenorumsskolan

skrev och sedan spelade in på dvd.

de vi genom Sveriges Hembygdsförbund

Skolverkets generaldirektör Per

Thullberg. Skolverket är ju tillsynsmyndighet

för skolväsendet i landet,

och dess främsta uppgift har varit att

utöva kvalitetskontroll genom uppföljning

och utvärdering Per Thullberg,

själv medlem i en hembygdsförening,

förstod problematiken, men

sade sig numer inte ha möjlighet att

granska huruvida skolorna följer läroplanen

eller inte. Den ökade decentraliseringen

har överfört tillsynsansvaret

på kommunpolitikerna. Detta innebär

att dessa har ett mycket stort ansvar för

skolan och för hur denna förvaltar sitt

pund att skapa vetgiriga och kunniga

medborgare, som får rätt att tillägna

sig sitt kulturarv.

Det förvånar mig att inte fler skolor

tar vara på det kvalificerade stöd som

finns ute i samhället. Men med bland

annat BHF-föreningarnas insatser kan

vi kanske råda bot på det!

4 5

Sveriges Historia

Tv-serien som startade med

sex avsnitt förra våren fortsätter

i vår med ytterligare sex

avsnitt. Första avsnittet berättar

om Vasatiden, sedan följer

Stormaktens uppgång och

fall, Upplysningens tid, Folkets

århundrade och det sista

avsnittet handlar om Välfärdens

tid, från år 1900 och

fram till idag.

Tv-tittarna lotsas genom

vår historia av Martin Timell

och historieprofessor Dick

Harrison. Utgångspunkten är

ett nytt sätt att se på historien

och den allra senaste forskningen

som lyfts fram genom

intervjuer, rekonstruktioner,

utgrävningar och besök på

historiska platser. För första

gången på över 50 år har ny

och fördjupad kunskap om

Sveriges historia sammanställts.

Resultatet har alltså

blivit en tv-serie och även ett

bokverk med Dick Harrison

som författare samt en utställning

på Historiska museet

i Stockholm. Även många

andra museer och kulturinstitutioner

uppmärksammar

projektet. Bohusläns museums

utställning och webb

Utgångspunkten presenterar

Västsveriges historia. Välj din

egen korp som vägvisare och

flyg genom tid och rum och

möt drottningar och biskopar,

pigor och pojkar, hirdmän

och häxor, hör om myter

och sagor, läs om kärlek

och krig, sjukdom, mat och

kläder, lär om bronsgjutning,

kartor och handel och upptäck

vår spännande och ibland

skrämmande historia på

www.utgangspunkten.se

Den skandinaviska resandekartan

Arbetet med Snarsmon, den så kallade

Tattarstaden, i Bullaren gav många nya

kunskaper om resandefolkets liv i norra

Bohuslän. Nu går vi på Bohusläns

museum vidare med denna minoritetskulturs

historia. Tillsammans med

Östfoldmuseene – Halden historiske

Samlinger arbetar vi med Den skandinaviska

resandekartan.

Vi ska lokalisera, inventera och dokumentera

platser med anknytning till

resandefolket i de svensknorska gränstrakterna.

Det rör sig om fasta boplatser,

om övernattningsplatser som

använts för längre och kortare tider,

liksom speciella rutter som olika familjer

använde på sin färd mellan olika

handelsdistrikt.

Mer information söks

Vi söker kontakt med er som känner

till platser som resande, eller tattarna,

som man sa förr, använt i er bygd. Vårt

huvudfokus är norra Bohuslän men vi

är även intresserade av andra platser.

Vi vet från resandefamiljernas berättelser,

folkminnesuppteckningar och

de så kallade ”tattarinventeringarna”

att många resandesläkter rest och bott

i Bohuslän och de andra landskap som

gränsar mot Norge.

Okänd kultur

Trots att resandefolket har bott i Norge

och Sverige i minst 500 år är dess

historia och kultur nästan helt okänd

för majoritetsbefolkningen. Endast ett

fåtal fysiska lämningar som berättar

om kulturen har bevarats. Av dessa är

Snarsmon en. Samtidigt finns spår av

många andra boplatser och lägerplatser

kvar i kulturlandskapet och i människors

minnen. Målet med Den skandinaviska

resandekartan är att ta vara

på dessa minnen så att den kulturhistoriska

kartan ritas om och resandekulturens

del i historien blir synlig.

Fler platser med anknytning till resandefolket söks

Resandefolket

Resandefolket är en erkänd nationell

minoritetsgrupp i både Sverige och

Norge och har funnits här i åtminstone

500 år. I Norge är de officiella benämningarna

taterne, romanifolket eller

de reisende och i Sverige resande

romer, även om de flesta själva säger

att de tillhör resandefolket.

Så syns och hörs projektet

De platser vi hittar ska sedan publiceras

på Internet. Redan nu kan man följa

arbetet med att skapa denna karta på

vår hemsida www.resandekartan.se eller

www.reisendekartet.no.

Under projekttiden, fram till 2012

kommer vi också att hålla flera temadagar

och nätverksträffar där vi diskuterar

resandekulturen ur olika perspektiv

och de platser som berättar om

mötet mellan resande och minoritetsbefolkningen.

Vi reser också ut till föreningar

och berättar om projektet och

dokumenterar gärna era kunskaper.

Visning av resandeboplatsen Snarsmon, i samband

med arkeologiska undersökningar 2004.

Foto: Lars-Erik Hammar

Samarbetsprojekt

Arbetet med Den skandinaviska resandekartan

finansieras bland annat av Interreg

Ett gränslöst samarbete, Bohusläns

museum och Västra Götalandsregionen.

Arbetet genomförs som ett samarbete

mellan resandeorganisationer, enskilda

resande, museer och majoritetsbefolkningen

genom bland annat hembygdsföreningar

och historielag.

Så här når du oss som jobbar i projektet

om du vill dela med dig av dina kunskaper;

Bodil Andersson projektledare,

bodand@ostfoldmuseene.no,

0047 94 78 67 69;

Kristina Lindholm, Bohusläns museum,

kristina.lindholm@vgregion.se,

0522-65 65 26;

Svein Norheim, Östfoldmuseene

– Halden historiske Samlinger,

svenor@ostfoldmuseene.no,

0047 47 81 64 66.

Kristina Lindholm

Bohusläns museum

Fylgja – att väcka forntiden till liv

Fylgja är ett dataspel för barn som just

nu skapas på Mölndals stadsmuseum.

Det utspelar sig på två arkeologiskt intressanta

platser i Kållered, Mölndal.

Det handlar om Tuleboborgen, den

fornborg av trä som man har hittat

i en mosse vid Hålsjön, och om den

plats vid Tulebosjön där man har hittat

ett stort antal kokgropar. Kokgroparna

vittnar om att det en gång har varit

en mäktig ceremoniplats för bronsålderns

folk.

I spelet får man följa flickan Tyras resor

tillbaka i tiden, till bronsåldern och

järnåldern. Hon får möta människor i

forntiden och får viktiga uppdrag att

utföra. För att utveckla Fylgja samarbetar

Mölndals stadsmuseum med några

av de mest erfarna dataspelsutvecklarna

i landet. Spelet skapas med hjälp av

realtids 3d-teknik, och i mötet mellan

olika discipliner så som bild, ljud, programmering,

arkeologi och historia levandegör

vi vår version av hur det en

gång kan ha sett ut i vår lokala forn-

Charlotte Heyman är art

director och projektledare på

dataspelet Fylgja, som utvecklas

i samarbete mellan Mölndals

stadsmuseum och Liminal

studio.

tid. Spelet beräknas vara färdigt hösten

2011 och kommer att finnas tillgängligt

via nätet.

Varför dataspel?

Realtids3d-tekniken lämpar sig väldigt

väl för den här typen av skildringar

och är ett nytt och spännande sätt

att visualisera arkeologi.

Fylgja riktar sig till barn i åldrarna 8-

12 som med hjälp av spelet får möjlighet

att besöka världar och träffa människor

från forna tider. Fyndplatser

väcks till liv, tillsammans med de ting

som vilar i museers montrar och samlingar.

De sätts åter i sitt sammanhang,

tillbaka i en tid då de fortfarande var

nya. Syftet med projektet är att genom

upplevelsebaserat lärande väcka nyfikenhet

och intresse för de historier

6 7

som omger oss. Projektet Fylgja handlar

också om att utforska vad 3dtekniken

kan innebära för att presentera

arkeologi och historia, och hur museer

och andra institutioner kan utnyttja

tekniken till sina digitala samlingar. I

en interaktiv värld kan man visualisera

arkeologiska fynd och rekonstruera

byggnader. Det öppnar nya möjligheter

att åskådliggöra saker som annars

är svåra att presentera för den breda

publik som inte har kunskapen att

läsa in betydelsen i arkeologiska föremål.

Med en audiovisuell tidsresa skapar

man stämningsfulla miljöer med

hjälp av ljud och ljus, en historia förtätar

spänningen, allt för att ge en större

upplevelse av närvaro.

Bakgrunden till Fylgja

Det har sedan tidigare funnits en strävan

efter att åskådliggöra Tuleboborgen

som plats, med en vision om en

rekonstruktion liknande Eketorp på

Öland. Museichef Jonna Ulin såg möjligheterna

i att återskapa miljöerna virtuellt

och på så sätt kunna levandegöra

dessa platser som idag inte syns för

blotta ögat. Jonna kom i kontakt med

animatören och illustratören Charlotte

Heyman, som har lång erfarenhet av

dataspelsutveckling. Med finansiering

från Torsten och Ragnar Söderbergs

stiftelse kunde projektet startas under

våren 2010.

Att levandegöra det förflutna

Hur levandegör man något som man

inte vet hur det verkligen såg ut? För

att kunna företa en resa bakåt i tiden

måste vi fråga oss vad som kommer

att bli kvar av vår egen tid och de ting

som omger oss. Vi behöver också fråga

oss själva vad vi vet, men kanske ännu

Tyra och några av de personer mer, vad vi inte vet, om vår forntida

hon stöter på i spelet. värld. I gränslandet mellan teknologi >>

och arkeologi, mellan fakta, vetenskap

och fiktion hamnar man ofta i situationer

där det ena måste ge vika. Kompromisser

kanske måste göras för att

möta tekniska begränsningar eller för

att anpassa innehållet efter publiken.

Tillvägagångssätt

Spelet är ett resultat av olika världar

som möts. Professionella och studenter

inom dataspelsutveckling, arkeologer

och museivärlden har samarbetat

för att realisera projektet. En klass

nioåringar är delaktiga i projektet och

agerar bollplank till utvecklingsteamet.

För att återskapa världar från förr har

det senaste inom realtids 3D-teknik

använts. Produktionen har föregåtts

av ett omfattande researcharbete. Det

förflutna har fått fungera som en scenografi

där skådespelet äger rum. Arkeologiska

rekonstruktioner som har

gjorts i Lejre och Ekehagen har varit

till stor hjälp vid researcharbetet. Historiska

museet i Stockholm, Nationalmuseum

i Köpenhamn och Naturhistoriska

museet i Göteborg har alla

bistått med rekvisita till spelet.

Historien handlar om flickan Tyra

som gör en resa tillbaka i tiden. Genom

att göra även huvudpersonen till

en tidsresenär, kan man utnyttja resenärens

okunskap om den besökta kulturen.

Många frågor lämnas obesvarade,

vilket ju också är en del även av det

rumsliga resandets upplevelse.

Var det så här borgen vid Hålsjön i

Kållered en gång såg ut?

Var är vi nu?

Fylgja är under utveckling. Barnen

som har varit med och testat är mycket

entusiastiska till projektet, detta trots

att det inte är lätt att nå upp till nivån

på den interaktiva underhållning som

de är vana vid. Också för oss som är

delaktiga i utvecklingen har projektet

inneburit en aha-upplevelse.

Den värld som vi har byggt upp och de

människor som träder fram känns allt

mer verkliga. I förhållande till kommersiella

dataspels budgetar är projektet

mycket litet. För museivärlden

innebär det dock ett helt nytt och ambitiöst

sätt att presentera arkeologiskt

material och det föder tanken om nya

äventyr att berätta.

Gammalt blir nytt

Den stora styrkan med 3d-tekniken, är

möjligheten att kunna visualisera och

presentera saker som inte finns i vår

fysiska verklighet. Genom

att utnyttja digitala

tekniker kan museer

återskapa föremål och

platser. Med dataspelstekniken

kan man gå ytterligare

ett steg längre

än att rekonstruera.

Man kan använda 3d,

bild, ljus och ljud för

att skapa stämningsfulla

och levande miljöer och

Bronsåldersbyn där Tyra först hamnar.

människor. Vi ser fantastiska möjligheter

i den här formen av berättande,

som ett sätt att levandegöra och förmänskliga

det som annars finns att beskåda

som anonyma föremål eller benbitar

i museers samlingar.

Spelet kommer att distribueras via nätet.

Det kommer att vara tillgängligt

för alla och helt gratis. Tanken är också

att det skall kunna användas av skolor

som ett komplement till historieundervisningen.

Läs om spelet på vår blogg och hemsida:

www.fylgja.se

Charlotte Heyman

Mölndals stadsmuseum, beläget

alldeles invid forsen i

Mölndals Kvarnby, har ett

allmänmänskligt kulturhistoriskt

innehåll.

Museet är känt för sitt Öppna

magasin, som tillsammans

med en unik samling av Lindomemöbler,

visar över 10

000 föremål utan glasade

montrar.

Den 16 april öppnar ”Total

Cirkus - en utställning om

konsten att vara människa”,

i samarbete med nycirkussällskapet

Cirkus Cirkör samt

Kultur och Hjärnhälsa, Sahlgrenska

Universitetssjukhuset

Programtips från Bohusläns museum

30 mars kl. 19.00

Fågelskådning i Kina

Ornitologiska nedslag på en tur i Yunnan-provinsen och

Hong Kong resulterade i möten med Korea-skedstork,

långtåsnäppa, koel, halsbandsstenknäck, sibirisk piplärka,

blåskata, forsrödstjärt och många andra godingar.

Jan Uddén, museibiolog och fågelskådare.

2 april kl. 15.00

Dan Fägerquist – Sånger av Vysotskij

Det är drygt trettio år sedan som den ryske skådespelaren

och vissångaren Vladimir Vysotskij (1938–1980) gick

bort efter ett kort och intensivt liv. Farlig för regimen men

älskad av folket.

Vysotskij skrev över 600 sånger. Få av dem gavs ut av myndigheterna

men spreds ändå och blev den lilla människans

röst. Dag Fägerqvist har nu gett ut sin tredje skiva med

sånger av Vysotskij här ger han en avklädd, svidande och

stark konsert med sånger om att finnas till.

Entré 120 kr, biljetter i museets reception 0522-65 65 01

3 april kl. 8.00 - 12.00

Fågelmorgon vid nedre Bäveån-Älje-Porsen.

Samling vid Skalbanksmuseet.

Bra chans att lära sig de första fågelstämmorna som exempelvis

mesar och gransångare. Ledare: Jan Uddén, tel 070-

656 54 01.

5 - 25 april

Påskinspiration

Se ett urval av Virginija Havstams traditionella påskdekorationer.

7 april kl. 17.30

John Johnson – människan och samlaren

Den spännande historien bakom Johnsonsamlingen berättas

av Mimi Håkanson Bramfors, tidigare antikvarie vid

Bohusläns museum.

11 april kl. 17.00

7 sorters kakor

Birgitta Rasmusson, tidigare chef för ICA provkök.

12 - 25 april

Påskkycklingar

Kom och titta på våra små påskkycklingar. De finns här

till Annandag påsk.

16 april kl. 13.00

Hidcote – en av världens mest besökta och fotograferade

trädgårdar

Glyn Jones, huvudträdgårdsmästare på Hidcote och John

Tizzard, landskapsarkitekt och trädgårdsmästare, berättar

8 9

om trädgårdshistoria och design samt hur man tar hand

om en viktig historisk trädgård och utvecklar den för framtiden.

Hidcote, en av Englands vackraste Arts & Crafts-trädgårdar,

började skapas av den amerikanske majoren Lawrence

Johnston år 1907.

Föreläsningen är i huvudsak på engelska.

Entré 40 kr, biljetter i museets reception 0522-65 65 01

29 mars kl. 19.00

och

26 april kl. 19.00

På Restaurang Kajkanten: Dinky Town – artister och

poeter på estraden

Oförstärkt i en trivsam kafémiljö. Kvällens artist: Autisterna.

Samarrangemang med Studiefrämjandet, Theodesign samt

Kultur och Fritid Uddevalla kommun.

3 maj kl. 16.00

Broderiträff: Hattfrossa

Anna-Britta Andersson berättar om konsten att sy hattar

och visar några kreationer.

10 maj kl. 19.00

Våren – Havet – Kärleken

Vårkonsert med Uddevalla Kammarkör under ledning av

Birgitta Brodén.

28 maj kl. 10.00-14.00

Stickträff

Den sista lördagen i varje månad träffas stickintresserade

på museet. Kom och inspireras och sticka själv – ta med

din stickning.

Skydd av det immateriella

kulturarvet

Regeringen beslutade i december att ratificera

Unescos konvention om skydd

av det immateriella kulturarvet. Konventionens

syfte är att säkra respekten

för och öka kunskaperna om det immateriella

kulturarvet, som består av

bland annat muntliga traditioner, sociala

sedvänjor och traditionell hantverksskicklighet.

Berättelser, minnen,

folkmusik, dans, hantverk och språk

som överförs mellan generationer.

Exempel på immateriella kulturarv

som är skyddade idag är alltifrån den

argentinska tangon och sångfestivaler

i de baltiska länderna till spetstillverkning

och konsten att baka honungskakor

i Kroatien.

Konventionen i Sverige

Unescos konvention om skydd av det

immateriella kulturarvet antogs av

Unescos generalkonferens 2003 och

trädde i kraft 2006. Hittills har 117

länder ratificerat konventionen.

I Sverige har en arbetsgrupp på upp-

drag av regeringen arbetat fram en rapport

om hur konventionen kan ratificeras

och genomföras i Sverige.

Arbetsgruppen har bestått av Institutet

för språk och folkminnen, Statens kulturråd,

Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet,

Nämnden för hemslöjdsfrågor

och Stiftelsen Nordiska museet.

Den 30 november 2009 lämnades

rapporten Förslag till nationellt genomförande

av Unescos konvention

om skydd av det immateriella kulturarvet

till regeringen.

Institutet för språk och folkminnen

blir samordnande myndighet och har i

uppdrag att utveckla arbetet med tilllämpningen

av konventionen i Sverige.

Uppdraget sker i samverkan med andra

aktörer, delrapport 30 juni 2012 och

slutrapport senast 15 februari 2014.

Norge – först i Skandinavien

Första landet i Skandinavien att ratificera

konventionen om skydd av

det immateriella kulturarvet var Nor-

ge. Här får medborgarna lämna förslag

på vilka immateriella kulturarv som

bör skyddas. Förslag som kommit är

till exempel olika danser och bruket av

äldre instrumenttyper.

Världsarvskonventionen

185 av Unescos medlemsländer har

undertecknat Unescos konvention

om Skydd för Världens Kultur- och

Naturarv från 1972, den så kallade

världsarvskonventionen. Syftet med

konventionen är att länderna som undertecknar

den ska skapa lagstiftning

och organisation för att bevara kultur-

och naturarvet i sitt eget land. De länder

som undertecknat konventionen

kan nominera objekt till världsarvslistan

och objekten ska uppfylla flera kriterier.

Det grundläggande kriteriet är

att objektet ska ha enastående universellt

värde. Ett kulturobjekt ska vara

ett mästerverk skapat av människan,

ett arkitektoniskt stilbildande byggnadsverk,

en miljö med anknytning

till idéer eller trosföreställningar av

universell betydelse eller ett framstående

exempel på traditionell livsföring

som är representativ för en viss kultur.

När ett objekt kommit med på den

prestigefyllda världsarvslistan garanteras

det skydd och vård för all framtid.

Skyddet ska ges av landet som undertecknat

konventionen och som också

förbinder sig att stödja andra länder

för skydd av kultur- och naturarv.

Idag finns 911 världsarv i 151 länder:

704 världsarv som representerar kultur,

180 är naturobjekt och 27 är blandande

objekt.

Linnea Nordell, arkeolog Bohusläns museum,

belyser Tegnebyristningen efter mörkrets inbrott.

Världsarvet Vitlycke.

Foto: Lars Strid

Sveriges världsarv

Sverige har 14 världsarv på Unescos

världsarvslista, det är både kultur-

och naturobjekt och Drottningholms

slottsanläggning blev 1991 Sveriges

första världsarv. Övriga världsarv från

norr till söder är

• Laponia, en av Västeuropas sista

stora vildmarker med så gott som

orörd natur och samiskt kulturlandskap.

• Struves meridianbåge, 265 mätpunkter

genom tio länder som på

1800-talet hjälpte till att bestämma

jordklotets form och storlek.

• Gammelstads kyrkstad, unik miljö

med bebyggelse från 1300-talet, enastående

exempel på traditionell kyrkstad

i norra Skandinavien.

• Höga kusten, område med en av

de största landhöjningarna i världen

som särpräglat naturen och människornas

verksamhet.

• Falun och Kopparbergslagen, ett

unikt kulturlandskap präglat av seklers

kopparutvinning.

• Engelsbergs bruk, ett av världens

mest framgångsrika järnbruk under

1700-talet där både byggnader och

teknisk utrustning är intakta.

• Birka och Hovgården, en av de bäst

bevarade vikingatida handelsplatserna

från åren 700-900, ovanligt många

och värdefulla lämningar.

• Drottningholm, kungligt residens

från 1700-talet och en för Europa tidstypisk

arkitektur inspirerad av Versailles,

det kungliga slottet utanför Paris.

• Skogskyrkogården, Stockholm, arkitektur

och formgivet kulturlandskap i

stilbildande samspel och ett av den moderna

arkitekturens viktigaste bidrag.

• Hällristningsområdet i Tanum,

enastående exempel på bronsålderskonst

av högsta kvalitet omgiven av

ett landskap med obruten bosättning

under 8000 år.

• Hansestaden Visby, typisk nordeuropeisk

hansestad med mycket värdefull

bebyggelse från medeltiden och ett

väl bevarat gatunät.

• Radiostationen i Grimeton, unik

långvågssändare som spelat en viktig

roll för transatlantiska förbindelser i

10 11

Södra Öland, april 2010.

Foto: Marika Russberg

den trådlösa kommunikationens barndom.

• Södra Ölands odlingslandskap,

kulturlandskap präglat av såväl naturliga

förutsättningar som människors

nyttjande under årtusenden.

• Örlogsstaden Karlskrona, den

mest kompletta av de europeiska örlogsstäderna

från 1700-talet med marin

verksamhet fram till våra dagar.

Unesco

Unesco står för United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization.

Unesco bildades 1946 och är en organisation inom FN för samarbete

mellan länderna inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation/information.

Målet för Unesco är att skapa fred genom ökat samarbete

mellan länder.

Unescos organisation

Unesco har 193 medlemsländer och Sverige blev medlem 1951. Unesco

styrs av en generalkonferens som möts vartannat år med representanter från

medlemsländerna. Generalkonferensen fastställer riktlinjer, program och

budget samt väljer styrelse för fyra år, bestående av representanter från 58

medlemsländer. Styrelsen sammanträder två gånger per år och har som uppgift

att följa upp generalkonferensens beslut. Unescos sekretariat finns i Paris

med 2 100 anställda och det finns 50 fältkontor runt om i världen, främst i

utvecklingsländer. Sekretariatet leds av en generaldirektör som 2009 för första

gången var en kvinna: Irina Bokova från Bulgarien.

Unescos budget för åren 2008-2009 var 635 miljoner USD och varje medlemsland

betalar efter en skala som fastställs av FN, medlemsavgiften baseras

på respektive lands BNP och folkmängd. De fattigaste länderna betalar en

promille av budgeten, USA och Japan betalar de största medlemsavgifterna.

Sveriges bidrag brukar vara cirka 31 miljoner kronor/år. Unesco får också

extra medel från till exempel Världsbanken, enskilda länder eller biståndsorganisationer

som Sida för projekt, främst i tredje världen.

Det finns ingen motsättning mellan

folkkultur och mångkultur

Det finns en stor risk att Hemslöjden under den närmaste tiden

kommer att kidnappas av nationalistiska rörelser som hävdar att

den svenska hemslöjden står för något ursvenskt, något som

ska uppmuntras främst ur ett nationalistiskt perspektiv. Dessa

rörelser växer sig allt starkare och har redan tagit folkmusik och

folkdans till sina hjärtan. Att hemslöjden skulle vara näst i tur är

inte en alltför vild gissning.

Hemslöjden sökte skillnader

Slöjdens historia är internationell.

Mönster, tekniker och idéer har vandrat

så länge folk har förflyttat sig. Det

stämmer att Hemslöjden som organisation

utvecklades under en tid då nationalistiska

och hembygdsromantiska

strömningar var starka och att detta

även påverkade hur den tidiga Hemslöjden

uppfattade sig själv. Det lokala

var viktigt i inventeringar och att hitta

skillnader i äldre dräktskick och slöjd-

föremål från olika socknar var något

som flera hemslöjdsentusiaster ägnade

sig åt.

Museerna systematiserade

Det var också vid denna tid som

många museer utvecklades med sina

inventeringar och systematiseringar

av naturen, djuren och till viss del

även människans ”raser”. Denna historia

finns antingen vi tycker att det

var rätt eller fel.

Mycket har hänt

på 100 år

Idag anser förhoppningsvis

de flesta

inom hemslöjdsområdet

att det

inte finns någon

motsättning mellan

folklig kultur

och mångkultur. Vi

hemslöjdskonsulenter

har i flera år haft

mångkultur som ett

av våra fokuserade

områden och många

Fransk dansgrupp där

männen dansar på styltor.

Traditionen att gå

på styltor kommer från

området Les Landes i

sydvästra Frankrike där

fårherdar använde styltor

för att se fåren på

långa avstånd i en snårig

vegetation.

En härva sidengarn på Nanjing Brocade

Research Institute. Vävning av sidenbrokad

i Nanjing har en tusenårig historia.

spännande verksamheter och möten

har uppstått ur detta.

Hållbar utveckling i urban

miljö

I höstas var jag på en kongress i Nanjing

i Kina som arrangerades av International

Organization of Folk Art. Kongressen

samlade unga folkkulturarbetare,

-studenter och -utövare från hela världen

under temat Hållbar utveckling i

en urban miljö. I fem dagar fick vi ta

del av varandras erfarenheter kring att

jobba med folklig kultur men också se

exempel på kulturarv i Nanjing främst

representerat av ett sidenbrokadväveri

som sedan 1950-talet även är ett institut

för forskning kring sidenbrokad

och vävning.

Spännande eller skrämmande

med likheter och olikheter?

När fransmän som dansar på styltor,

strupsångare från Mongoliet och en

grupp från Azerbajdzjan som arrangerar

traditionella matlagningsfestivaler,

möts i en kinesisk stad med tusenår-

ig historia händer det något

som i förväg inte går att förutse.

Är det spännande eller

skrämmande med de likheter

och olikheter som visar

sig? Har vi liknande åsikter

om hur den folkliga kulturen

kan synas mer och bidra till

en hållbar samhällsutveckling?

Och kommer våra olika

erfarenheter från skilda delar

av världen göra att nya idéer

dyker upp i våra huvuden

– idéer som utvecklas i mötet

mellan människor?

Möten skapar

utveckling

Jag anser det – att erfarenheter

från Azerbajdzjans traditionella

matlagning kan ge

inspiration till den svenska

hemslöjden och vice versa.

Om vi bara vill mötas och

också accepterar att vi ald-

rig helt och fullt kan förstå

en annan människa

oavsett om vi bor under

samma tak eller i två olika

världsdelar. Att vara

uppväxt i samma land, i

samma klass och av samma

kön underlättar när

vi försöker förstå varandra,

men det garanterar

så klart inte att vi inte

hamnar i konflikt med

både grannar, föräldrar

och kärlekar. Att tycka

olika och att missuppfat-

T.h. Mia Lindgren blir

instruerad i kinesiskt sidenbroderi

av Ms Shao

XiaoCheng som arbetat

som brodös i 40 år. Hon

ritade tålmodigt flera

gånger på ett papper hur

trådarna skulle läggas och

ett litet blomblad blev till

slut fyllt av rosa stygn.

12 13

Till vänster: Kinesisk dans-

och musikgrupp.

ta varandra är en del av livet. Att känna

nyfikenhet och förundran för det

vi inte redan vet borde också vara en

del av livet. Att prova på en ny slöjdteknik,

att äta en ny maträtt eller att

möta en människa som man aldrig tidigare

träffat. Det är då man utvecklas

– förhoppningsvis i en mer hållbar

riktning.

Slöjden förenar

Slöjd finns i alla världsdelar och förenar

människor utan att vi behöver behärska

samma talade språk. Det finns

andra sätt att kommunicera som är

nog så viktiga i mötet mellan människor.

Slöjdens material och tekniker är

internationella och kommer i framtiden

att så förbli.

Mia Lindgren, Hemslöjdskonsulent,

Slöjd i Väst/Västarvet

500 föreningar med

100 000 medlemmar

Kulturarvet finns också exempelvis

i arkiv, i bibliotek

och på museer. Men då i bevarade

fragment utlyfta från

vår vardag och det sammanhang

de en gång fanns. Arkiv,

bibliotek och museer är

viktiga samhällsinstitutioner.

Men minst lika viktiga

är de föreningar som verkar

för kulturarvet på olika platser

och sammanhang överallt

ute i samhället. Hembygdsrörelsen

omfattar nästan 500 föreningar

i Västra Götaland, vilket är den

ojämförligt största andelen av Västra

Götalands cirka 700 museer/kulturarvsverksamheter.

De nästan 100 000

medlemmarna i hembygdsföreningar

är en femtondel av befolkningen. Lägger

man sedan till alla andra föreningar

som är engagerade i kulturarvet blir

det imponerande siffror.

I arbetslivsmuseer, ombord på fartyg,

vid museijärnvägar och på hem-

Ishotellet i Jukkasjärvi. Foto: Ishotellet

Hur skulle det gå

utan alla föreningar?

Kulturarvet är allas. Vi bär det enskilt och

tillsammans. Vi utvecklar det både själva som

individer och gemensamt. Det betyder att

kulturarvet finns överallt i oss och omkring oss

i vardagen. På jobbet, hemma, på torget, på

landsbygden. Överallt överlagrat och inbyggt.

Framförallt finns det i våra minnen och kunskaper.

Varje dag är ett kulturmöte mellan oss som bott

här länge men också mellan oss och gäster,

samt inte minst möten med de nya svenskarna.

Så har det alltid varit. Kulturarvet är resultatet av

internationella möten och utbyten. Möten som

bildar grund för dynamik och utveckling.

bygdsgårdar växer det kulturarv som

det offentliga samhället eller den enskilde

inte klarar av att vårda och använda

på ett bra och effektivt sätt. Det

otroliga arbete som eldsjälar lägger ned

på kulturarvet är till stor nytta för oss

alla. Kunskap traderas, barn och vuxna

får möjlighet till upplevelser och lärande.

Allt detta oftast på fritiden, men

skolans behov av denna läranderesurs

glöms ofta bort – inte minst i de kommunala

budgetarna.

Kulturarvsrörelsen

viktig del av

besöksnäringen

Andra som borde ta bättre

vara på den frivilliga kulturarvsrörelsen

är näringslivet.

I många fall är dessa

verksamheter viktiga delar

av besöksnäringen. Hotell,

restauranger och butiker är

viktiga verksamheter, men

resande utanför jobbet och

vardagligt handlande, gör

vi för upplevelsernas skull.

Då är det viktigt att det

faktiskt finns något att uppleva. Ibland

förstår verkligen det lokala näringslivet

nyttan och går in och stöder föreningarna.

Lite sponsring i allmänhet

och hjälp vid särskilda tillfällen för att

man känner ansvar, men oftast inte på

gemensamma affärsvillkor. Om man

på orten gemensamt tänkte ut vad

alla kan tjäna på att erbjuda tillgång

till anläggningar och samlingar skulle

det gå att utveckla nya intäktsmöjligheter.

Sådana lösningar är vanliga i

andra länder. I exempelvis Storbritannien

är det vanligare med samarbeten

på ren affärsbasis. Men självklart passar

inte detta alla i vår region, ibland

finns det goda skäl att inte vara alltför

affärsmässig. Men ändå kanske det

kunde vara en god idé att försöka hitta

nya lösningar.

Samarbete hembygdsförening

och näringsliv

När jag under en tid bodde i Kiruna i

början av 1990-talet kom jag i kontakt

med Jukkasjärvi hembygdsförening.

Vid den tiden hade de en omsättning

på över 20 miljoner kronor. Varför

undrar genast någon? Förklaringen var

att en visionär entreprenör hade flyttat

in och startat en turismverksamhet med

friluftsinriktning. Han hade många bra

idéer men ingen egen anläggning. Han

behövde också sociala nätverk och lokalkunskaper.

Allt detta hade hembygdsföreningen.

Tillsammans byggde

de upp en verksamhet som idag är

världskänd. Med hundspann och ishotell.

Så småningom delades verksamheten,

ett bolag bildades som tog hand

om turismutvecklingen, hembygdsföreningen

finns kvar som en nära samarbetspart.

Detta skulle mycket väl kunna användas

som inspiration för en kartläggning

av liknande erfarenheter på andra ställen

i landet, inte minst i Västra Götaland.

Vi kan kanske inte bjuda på lika storslagna

upplevelser, men har väl så goda

förutsättningar med stor bredd och volym

i föreningsverksamheten och närhet

till en Europeisk turismmarknad.

Skolans behov kan tillgodoses

av kulturarvsföreningarna

Vid sidan om dessa möjligheter framstår

ändå kommuners och andra utbildningsaktörers

nytta av kulturarvsföreningarna

som en grundläggande

utvecklingsmöjlighet. Skolornas behov

av att lära historia av människor som

varit med om olika saker i livet, måste

väl vara oändligt? Många sakområden

finns representerade, vilket gör att

helt andra ämnen än just historia kan

bli föremål för undervisning. Ett mer

prisvärt läromedel får man leta efter.

Lärandet är viktigt men också att olika

generationer bereds möjlighet att mötas

i vårt ålderssegregerade samhälle. En

förståelse för varandra i mötet och samtalet

kan kanske medverka till en stabilare

social utveckling i samhället.

Stöd till föreningsburet

kulturarv

Västra Götalandsregionen stödjer

flera organisationer för utveckling

av föreningsburet kulturarv. Nätverk

för arbetslivsmuseer i Västra Götaland

(NAV) – arbetslivsmuseernas distriktsorganisation,

Maritimt i Väst, de sjö-

Några av alla de aktiviteter som kulturarvsföreningarna

arrangerar. Foto: Ulebergshamn

Då och nu, Föreningen Kungälvs

Musei Vänner, Hönö hembygdsförening,

Föreningen Sjöstjärnan, Tjörns hembygdsförening

och Marika Russberg

fartsrelaterade, samt inte minst hembygdsförbunden

i Bohuslän, Dalsland

och Västergötland. Alla dessa får särskilt

stöd för att de i sin tur ska kunna

stödja sina medlemsföreningar i deras

utvecklingsarbete. Därutöver lämnar

Västra Götalandsregionen också projektbidrag

och annat stöd till enskilda

föreningar.

Under 2011 planerar Västra Götalandsregionen

att tillsammans med

Riksantikvarieämbetet och Sveriges

hembygdsförbund, arrangera en nationell

konferens för att diskutera betydelsen

och utvecklingen av föreningsburet

kulturarv.

Hur skulle det gå utan alla föreningar?

Kanske klarar vi oss som individer

ändå? Men i så fall till priset av ett

oändligt mycket torftigare liv. Ett utvecklingsorienterat

samhälle behöver

sina kulturarvsföreningar.

Tomas Olsson

regionutvecklare

Kultursekretariatet,

Västra Götalandsregionen

14 15

Följ med på en historisk

vandring med Bohusläns

trädgårdar som exempel. Lust,

fallenhet och kanske gröna

fingrar har då som nu bidragit

till odlingsresultaten.

På Bohusläns museums webbplats Utgångspunkten

finns en källa att ösa ur

när det gäller kulturhistoria. Här kan

du få veta mer om allt ifrån badortsliv

och dansbanor till gamla hus och

historiska kartor, och mycket, mycket

mer. Längtar du till våren när trädgården

vaknar till liv igen? Följ med på en

resa genom trädgårdens historia! Den

börjar i detta nummer av Bohusarvet

och fortsätter i kommande nummer.

Vill du veta mer om trädgårdshistoria

redan nu? Gå in på Utgångspunktens

webb och läs mer.

Medeltiden och de äldsta

trädgårdarna

1100- och 1200-talen var klosterbyggandets

tid i Norden. På klostren anlades

trädgårdar med olika sorters

grönsaker, kryddor och läkeväxter.

Planteringen kunde vara indelad i en

Skelört.

Foto: Jan Uddén,

Bohusläns museum

Trädgårdshistoria

köksträdgård, en fruktträdgård och en

örtagård med medicinalväxter.

Lyxvaran kryddor

Under medeltiden var kryddor en

stor lyx. År 1340 beskrivs vilka kryddor

som fanns vid Magnus Erikssons

hov på Bohus fästning. Det var russin,

(spis)kummin olika sorters peppar,

kanel, ingefära och muskotblomma.

Humle, ris, peppar och saffran är

varor som omnämns i Marstrands privilegier

från 1455.

I en dansk örtabok från 1200-talet

nämns bland annat växter som skelört,

senap, nässla, malört och kummin.

Att åtminstone senap odlades vid

Kastelle kloster i södra Bohuslän kan

en senapskvarn tyda på, som fanns i

klostrets ägo 1484. Att använda den

dyrbara åkermarken för att odla blommor

enbart för lust och avkoppling var

nog otänkbart för den vanlige bonden.

Men odling av nyttoväxter förekom

sannolikt vid de allra flesta medeltida

bondgårdar.

Lökgård, äpplegård och

kvannegård

Att hägna in planteringen blev ett sätt

att skydda den från både två- och fyr-

benta inkräktare. I den norska landslagen

från 1200-talet omtalas lökgård,

äpplegård och kvannegård. Men även

rovor (neper) samt ärtor och bönor.

Kvanne är en grov högvuxen ört som

under lång tid odlades som krydda,

grönsak och medicinalväxt. Det är roten

som anses ha medicinska egenskaper.

I 1604 års norska lag är uttrycket

kvannegård utbytt mot ordet kålgård.

Dragsmarks klosterträdgård

Dragsmarks kloster ligger på Bokenäset

i mellersta Bohuslän. I dag finns bara

ruiner kvar efter den gamla klosteranläggningen.

Det berättas på 1800-talet

att klosterträdgården fanns där den

nuvarande kyrkogården ligger. Några

stora benvedsträd ansågs härstamma

från klostertiden.

Enligt en uppgift från 1700-talet fanns

bland annat malört och huslök (troligen

taklök) vid klosterruinen. Det

växte också ask och många andra träd.

Både ask och magnifika benvedsträd

finns idag i närheten av ruinen. Många

växter har en tradition som klosterväxter

men det är svårt att veta vilka som

verkligen odlades på platsen redan under

medeltiden.

Vid klosterruinen växer idag bland annat:

benved, skelört, kummin, nässla,

groblad, röllika, svartkämpe och äkta

vallört. Dessa är läkeväxter kända sedan

medeltiden. Skelört är en ört som

skulle kunna ha överlevt genom århundraden.

Den har man funnit vid

flera nordiska klosterträdgårdar.

Renässans – 1500-talets

trädgårdar

Renässansträdgården har sina rötter i

antiken. Ordning, symmetri och balans

blir viktigt och präglar både hur byggnaderna

placeras och hur trädgårdarna

ordnas. År 1589 uppmanas de norska

prästerna att bygga prästgårdarna i ordnad

kvadrat med få men rymliga hus.

Regelbundna och

geometriska trädgårdar

Renässansträdgården kunde vara

terrasserad i kuperad terräng. Annars

kännetecknas den av regelbundenhet

och geometriska former.

Den var ofta indelad i kvarter inramade

med häckar av till exempel

krusbär eller vinbär eller med låga

staket. Kvarteren i sin tur inrättades

med odlingsbäddar och sandbeströdda

gångar i sirliga mönster.

Det fick gärna vara vatten i trädgården

i form av en kanal eller damm.

Som skydd runt om kunde det finnas

en mur, plankverk eller en häck

av exempelvis hagtorn. En ordentligt

markerad portal skulle leda in

i trädgården.

Herr Michells trädgård i

Kungahälla

De som bodde på herrgårdar och

boställen var ofta föregångare när

det gällde trädgårdsodling.

När biskopen Jens Nielssön 1597

besöker prästen Herr Michell i

Kungahälla övernattar han i prästgården.

Herr Michell visar stolt

biskopen sin trädgård. Det är en

mycket vacker trädgård där han

byggt ett litet lusthus och även rest

två master med segel och vimplar

som på ett skepp. Vi kan anta

att det funnits en plantering kring

dessa master som tagit upp skeppstemat,

även om vi inte vet precis

hur det såg ut. Detta är förmodligen

det äldsta belägget vi har på en

renässansträdgård i Bohuslän.

Lusthus började byggas på 1500-talet

i Norden. Biskopen hade säkert

redan tidigare sett liknande lusthus

vid sina besök hos Tycho Brahe på

ön Ven. Där på Uranienborg hade

Brahe inrättat en magnifik renässansträdgård

med bland annat fyra

lusthus. Notisen om herr Michells

trädgård berättar att inte bara nyttan

utan också skaparglädjen redan

då var en drivkraft när man anlade

en trädgård.

16 17

Helene Carlsson, antikvarie

Bohusläns museum

Paradisets lustgård. Takmålning av Erik

Grijs 1697–98 i Kungälvs kyrka.

Foto: Jan Uddén, Bohusläns museum

Benved.

Foto: Tomas Brandt, Bohusläns museum

I nära hälften av Bohusläns kommuner

har 2010 års kulturpris eller motsvarande

utmärkelse gått till kulturarvsföreningar

eller personer som är aktiva

i kulturarvsföreningar.

Från norr till söder har Stenhuggarmuseet

i Hunnebostrand, Föreningen

Mollösunds museisektion, Gunnbritt

Patriksson – Tjörns hembygdsförening,

Stenungsunds hembygdsförening,

Conny Andersson – Föreningen Kungälvs

Musei Vänner och Bengt Samuelsson

- Jonsereds hembygdsförening

uppmärksammats genom att få kommunernas

kulturpris.

Ur motiveringarna

Sotenäs kommuns kulturpris

Stenhuggarmuseet i Hunnebostrand får

priset för dess ”hängivna intresse och

gedigna kunskaper att vidarebefordra

stenindustrins kulturhistoria och stora

betydelse för Sotenäs kommun”.

Orust kulturpris

Föreningen Mollösunds museisektion

får priset för ”många års engagemang

för att bevara och levandegöra Mollösunds

historia”.

Tjörns kommuns utmärkelse Särskilda

kulturinsatser

Gunnbritt Patriksson, aktiv i Tjörns

hembygdsförening, får ta emot utmärkelsen

för sitt entusiastiska arbete med

att föra Tjörns kulturarv vidare till barn

och sitt starka engagemang i det lokala

kulturlivet.

Stenungsunds kulturstipendium

”Hembygdsföreningen har dokumenterat

och beskrivit samhällets historia

till stor glädje för invånarna i kommunen.

Det är av stort värde att ha en

aktiv hembygdsförening på orten som

verkar för att sprida en mångsidig och

lättillgänglig kunskap om hembygden.

Föreningen medverkar till att kommunens

kulturminnen skyddas och bevaras,

och att kunskapen om gamla tiders

liv och hantverk visas och levandegörs

för nya generationer.”

Kulturpriser

Kungälvs kulturpris

Conny Andersson, aktiv i Föreningen

Kungälvs Musei Vänner, får kulturpriset

för sitt mångåriga och omfattande

arbete med att dokumentera Kungälvs

historia i både bild och text. I sin forskning

samlar han material och kunskap

kring Kungälvs utveckling genom tiderna

och fortsätter att dokumentera

sin samtid, vilket han också förmedlar

genom många artiklar och föredrag.

Med stort engagemang bidrar han till

att bevara kulturhistoriskt intressant

material för framtida generationer och

delar generöst med sig av sin kunskap

för att göra den lokala historien mer

levande.

Partille kommuns kulturpris

”Bengt Samuelsson, aktiv i Jonsereds

hembygdsförening, tilldelades kulturpriset

för sitt mångåriga engagemang

för att sprida kunskap om Jonsereds

samhälle och dess historia till såväl

gammal som ung.”

Entrén till Stenhuggarmuseet i Hunnebostrand.

Museet drivs av Hembygdsföreningen

Sotenäsgillet. Foto: Marika Russberg

Museisjöboden i Mollösund i bakgrunden.

Här visas utställningen Långans väg från

Atlanten till julbordet. Museisjöboden drivs

av Föreningen Mollösunds museisektion.

Foto: Marika Russberg

Artikeln publicerades i Bohus Kusten

1941.

Författare är redaktören Elis Elander

född på Käringön 1884, död i

Göteborg 1956. Han flyttade från ön

vid 14 års ålder för att studera och

verkade sedan som journalist först

i Borlänge och sedan på Göteborgs-

Posten.

Fadern, Olof Elander, född 1850

och död 1926 var något av en centralgestalt

på Käringön kring tiden

kring förra sekelskiftet. Olof var

kommunalordförande, lokal representant

för Göteborgs Sparbank och

innehade många andra förtroendeuppdrag.

Artikeln speglar den ständiga förändringsvind

som vi, dagens barn,

tror vara unik för, och särskild våldsam,

i våra dagar.

Huset som omtalas i artikeln är

idag åter åretruntbostad och här bor

Elis barnbarn Brita Elander som har

delgivit oss denna artikel.

Agneta Holm, Jarl Ankarhem och

Brita Elander,

Käringöns Stödförening

Bohus Kusten 19/12 1941:

En tidsbild från Käringön

I MINNENAS TEMPELGÅRDAR

Meditationer av Elis Elander.

Till flydda tider återgår

Min tanke än så gärna

Mig vinkar från förflutna år

Så mången vänlig stjärna.

Dessa ord av Finlands benådade nationalskald

Johan Ludvig Runeberg

i hans odödliga Fänrik Ståls Sägner

ringa i mina öron under min vandring

genom minnenas tempelgårdar.

Minnena tränga på. Det är minnen

av vänskapsband som knutits och

vänskapsband som brustit men också

av vänskapsband, som varat levnadens

tidslängd. Det är minnen av en

sällsport lycklig barndomstid med en

mångfald pojkstreck och oskyldiga lekar.

Det är minnen av oförgätliga seglatser

och strandhugg vid kobbar och

skär. Det är minnen av de många ståtliga

tavlor, som upprullades ute vid

”Yttersta skäret” då havet var i uppror

och man stod där och i andlös tystnad

iakttog de gamla segelfartygens kamp

med de rasande elementen, men det är

också minnen från vackra soliga dagar

då havet låg spegelblankt. Det är slutli-

18 19

Olof Elander,

far till

Elis Elander.

Fotot ägs av

Olofs barnbarnsbarn

Brita Elander,

verksam

inom KäringönsStödförening.

gen men främst minnet av far och mor

och det oförgätliga hem, som rymt

min barndoms leende idyller.

Det är sol och sommar. Återigen befinner

jag mig ute på den kära klippön

och i det hem, som jag ännu har förmånen

kalla mitt. Jag sätter mig i den

gamla gungstolen, vilken jag som liten

pys så gärna begagnade. Då jag sitter

där och mediterar gå tankarna till det

som en gång varit. Jag konstaterar, icke

utan vemod, alltings förgänglighet och

intighet. Detta mitt hem, genom vars

dörrar generationer öbor under årens

lopp gått in och ut – för skattebetalning,

kommunala angelägenheter,

bankaffärer m.m. – ligger nu så gott

som öde, och all den febrila verksamhet,

som här utvecklades, har fått en

annan medelpunkt. Jag ser ut genom

fönstren. Trafiken på vägen är livlig,

men människorna, som passera förbi,

Fotot hänger på väggen i Brita Elanders, barnbarn till Elis Elander, hus. Huset omskrivs

i artikeln av Elis Elander. Från vänster Elis fru Hilma, Elis, Olofs fru Betty,

Olof och Elis och Hilmas barn Bertil och Gösta. Gösta är far till Brita Elander.

är i de flesta fall för mig främlingar.

Det är ett nytt släkte, som ”inte känner

Josef”. Jag går ut och ställer stegen

nedåt ångbåtsbryggan. Även här,

i Skeppershamn har den nya tiden satt

sin prägel på både bebyggelsen och

hamnförhållandena.

Då jag kastar en blick ut över redden

finnes inte en enda ankarliggare att

iakttaga. Den skog, som bildades av de

gamla bankfiskeskutornas master, är

för länge sedan ett minne blott. Deras

efterträdare, de engelska fiskekuttrarna,

höra också till undantagen. Den

nya tiden, där maskintekniken dominerar,

har även gjort landvinningar.

Vandringen fortsätter. Jag går på de

gamla kända stigarna. För varje hus jag

passerar träder människorna som bott

där, för min inre syn. De nya inbyggarna

– i de fall sådana finnas – äro i

regel för mig obekanta. Många hus har

jämnats med marken och i en del fall

blivit ersatta med nya.

Sista etappen på min rundvandring

är kyrkogården. Här kommer jag det

gångna släktet liksom närmare. Jag

går omkring på griftegården och läser

namnen på vårdarna. Det är en underbar

känsla som griper mig. Många

av dessa, som här sova den sista långa

sömnen, har jag mött och många epi-

soder, som stå i samband med dem,

erinrar jag mig. Det är som vore jag

förflyttad många årtionden tillbaka i

tiden. Och i mina öron ringa den blide

skalden, psalmisten och publicisten

E. N. Söderbergs ord:

Man själv för hemmets bygd jag är

Alltmer en främling vorden

Den ätt jag tidigast fick kär

Är redan gömd i jorden.

Och då jag går från grift till grift

Bland dessa vilostäder

Liksom en halvt förbleknad skrift

Det flydda mot mig träder

Det är jul. Åter skola de vigda kyrkklockornas

malmtoner slungas ut över

min fäderneö och kalla hembygdens

folk till julaftonsbön och julotta. Julen,

Fridsfurstens minnesfest, är ju

mer än annars barnens och hemmets

högtid. Då, om inte annars, gå tankarna

till svunna lyckliga dagar. Jul. Hur

mycket rymmes icke i detta lilla ord.

Vilket liv och vilken rörelse utvecklades

inte veckorna strax före högtiden

för att ingenting skulle saknas ifråga

om den lekamliga välfärden i brygd

och bak, ljusstöpning, hemmets pyntande,

julbordets och julgranens prydnader

m.m. och så julklapparna. Detta

sistnämnda var inte det minst vikti-

Käringöns kyrka. Foto: Marika Russberg

Käringön. Foto: Marika Russberg ter julbönen i kyrkan var det tid att Fiskarstugan, Käringön. Drivs av Käringga.

Men julen är också gåvornas högtid.

Då gäller det att framför allt tänka

på dem. Som råkat komma på livets

skuggsida. Och i detta som så mycket

annat var min fromma moder ett vackert

föredöme.

Varje fattig skulle ha sin beskärda del

av julbaket, och förmedlandet av dessa

gåvor föll på min lott. Och det var i sanning

ett både tacksamt och angenämt

uppdrag. Ännu, trots att ett halvt sekel

svunnit – erinrar jag mig dessa expeditioner.

Jag kom till gamla ”Slugra”

– hennes verkliga namn har jag glömt

– för att överbringa julförningen. Hon

bodde i en liten stuga som var så låg.

Att jag som sjuåring kunde nå taket

med händerna. Gumman låg sedan

många år fjättrad vid sjuksängen.

Då jag överlämnat gåvan tackade den

gamla djupt rörd och uttalade Guds

välsignelse över min moder. Hon ville

också ge mig en liten uppmuntran och

till den ändan tog hon fram en skorpa

och några sockerbitar. Förvaringsstället

tycktes mig dock mindre lämpligt,

varför jag bestämt avböjde att mottaga

välfägnandet. Då jag springande

avlägsnade mig hörde jag gummans:

”Gud välsigne dig”.

Och så kom julafton. Denna efterlängtade

dag eller rättare sagt kväll. Ef-

göra i ordning de julklappar, som

skulle ges bort. Paketen försågos med

mottagarens namn och kastades in

genom dörren. Det var roligt att få

mottaga julklappar, men det var lika

roligt att få ge. Några av dessa julklappar

har jag ännu i förvar såsom dyrbara

minnen från lyckliga barndomsår.

Bland dessa är en mycket vackert

illustrerad barnbok med dedikation

till mig daterad ”Käringö prästgård

den 24 december 1889” samt försedd

med den riksbekante kapellpredikanten

L.O. August Simsons karakteristiska

namnteckning.

Det heter ju i en gammal visa att ”jul

varar intill påska”. Och i viss mån har

detta sin riktighet åtminstone vad min

hembygd beträffar. I fråga om mitt

eget barndomshem ägnades själva juldagarna

åt familjelivet med undantag

för annandagen, då det var tradition

att mina föräldrar voro inviterade till

middag i prästgården. Veckorna närmast

efter jul gingo i julkalasens tecken.

Från en sådan julmiddag i mitt föräldrahem

i början av 1890-talet – om

jag inte missminner mig 1894 – nåddes

vi vid middagsbordet av en jobspost

från havet. Ett fiskelag från min

fäderneö hade under sillfiske vid Marstrand

kullseglat med sin båt, varvid

öns Stödförening. Foto: Marika Russberg

en av besättningen – Gottfrid Palmström

– omkommit. Och detta sorgebud

bidrog givetvis att lägga sordin

på feststämningen. Det är just så i de

bohuslänska skärgårdssamhällena, att

den enes sorg blir allas sorg.

Men till mina barndomsminnen

hör också den gamla prästen. Han var

i mångt och mycket ett original, men

han var begåvad, skarp psykolog och

en varm barnavän. På honom kanske

kan tillämpas – mutatis mutandis –

Runebergs ord om Lotta Svärd: ”Något

tålte hon skrattas åt, men mera

hedras ändå”. Käringön hade vid den

tiden två prästgårdar, den gamla från

tiden för kyrkans tillkomst 1796, den

andra uppförd av pastor Simson själv

någon gång på 1870-talet. Vid jul

var det tradition att prästen flyttade

till den gamla prästgården. Här i det

gamla herdetjället hade han iordningställt

ett ståtligt julbord. Några veckor

efter jul utgick en budkavle till alla

öns skolbarn. Att de skulle få komma

till prästgården och ”ta på prästens

julbord”. Men vid detta ”tagande” var

fogat ett villkor, nämligen att vederbörande

skulle för lärarinnan ha undergått

förhör i vissa kapitel i bibeln. Tolv

kapitel voro förelagda. Och mellan jul

20 21

och trettonde lästes bibeln flitigt i varje

stuga på ön. ”I begynnelsen var Ordet

och Ordet var när Gud” etc. skallade

så att taken kunde lyftas. De, som nådde

upp till 12-talet, kommo först ned

och fingo ”ta” på julbordet, och naturligtvis

passade de på att ”ta” det bästa

och värdefullaste så att de som endast

kunde två eller tre kapitel måste nöja

sig med skräpet. Även jag fick några

gånger vara med de ”stora barnen”

och ”ta på pastorns julbord”, men jag

vill minnas, att ”tagandet” inte lämnade

något mera värdefullt utbyte. Men

det bjöds ju på kaffe och godsaker, och

denna förtäring serverades utan ”klassskillnad”.

Trettiotre vintrars snö har smält för

vårsolen och lika många somrars fägring

har härjats av höststormarna sedan

jag sist firade jul i mitt föräldrahem

i kretsen av min kära. Men var

jag än firat denna minnesrika högtid

ha alltid tankarna gått till mitt oförgätliga

barndomshem där ute på den

stormpiskade bohusön.

Fiskarstugan på Käringön

Museet Fiskarstugan drivs av Käringöns

Stödförening. Fiskarstugan

kallas också ”Engse-Tildas” efter

Matilda Engström som var den

sista som bodde i huset. Matildas

önskan var att huset inte skulle säljas

utan få finnas kvar för eftervärlden.

Hon ville att vi skulle kunna

få se hur man bodde förr.

Under 60 år har huset visats upp

för besökare, grupper som enskilda.

Fiskarstugan har restaurerats

de senaste åren och har varit öppen

under högsäsong.

I Fiskarstugan kan du se hur en

fiskarfamilj levde för hundra år

sedan. Här finns möbler, husgeråd,

fotografier, fiskeredskap och

mycket, mycket mer att uppleva

och upptäcka!

Agneta Holm,

ordf. i Käringöns Stödförening

Tycker du om äldre hus? Vill du prova

på praktisk byggnadsvård och

lära dig traditionellt bygghantverk?

Är du intresserad av att blanda traditionell

färg, sätta upp en kakelugn,

timra eller renovera ett fönster?

Tycker du att det är viktigt att bevara

svensk byggnadstradition? Vill du

göra en konkret insats för kulturmiljön?

Då kan ett byggnadsvårdsläger

vara något för dig!

Byggnadsvård i unik miljö

Att åka på byggnadsvårdsläger innebär

att man arbetar med ett äldre hus och

får prova på byggnadsvård i en unik

miljö. Det innebär också att man lär

känna en ny region i landet och förutom

föreläsningar och instruktioner

i bygghantverk så genomförs utflykter

och studiebesök till intressanta miljöer

i närheten. De flesta av lägerobjekten

är allmänt ägda av till exempel en

hembygdsförening, en kommun eller

stiftelse.

Årets byggnadsvårdsläger erbjuder

olika typer av byggnader; kvarn, verkstad,

prästgård, sydgötisk bondgård,

gästgiveri, skärgårdshemman och sommarvilla

för badgäster.

Här finns lägren i år:

Forsby kvarn, Simtuna, Uppland 26

juni-9 juli

Kalkputsning, fönsterrenovering, målningsarbeten,

prova lerklining, dreja,

baka i vedugn, utflykter, konsert i

kvarnen.

Målilla Mekaniska verkstad, Kalmar

län 3-16 juli

Puts- och plåtarbeten, färgblandning

och måleri, fönsterrenovering, trämuseum,

Fröreda storgård, teaterkafé.

Lundby gamla prästgård, Viby, Närke

31 juli-11 aug

Kakelugnsrenovering, tapetarbeten,

fönsterrenovering, pappspänning, mål-

Byggnadsvårdsläger

sommaren 2011

ningsarbeten, rödfärgskokning, utflykter

Södra Råda kyrka, Sannahed regementsområde,

teater, konserter.

Vippentorp, Ysby, Halland 7-18 aug

Takarbeten, läggning av halmtak och

torvtak, fönsterrenovering, lera- och

kalkarbeten, drevning, kanot, fiske,

utflykter, föreläsningar.

Broarp gästgiveri, Eksjö, Småland 7-

13 aug Obs! enveckasläger

Snickeriarbete golv och tak, tapetsering

med handtryckt tapet, pappspänning

av tak, putsfogning, besöka

Knutstorps herrgård och Byggnadsvård

Qvarnarp, föreläsningar.

Norrgården Ingmarsö Stockholms

skärgård 21 aug-3 sep

Timring, snickeriarbeten på fasad,

fönsterrenovering på glasveranda,

havskajakpaddling, fiske, besök på

kulturreservat.

Rune Löfving vid rödfärgskokningen på

Lyckorna.

Under seminariet Att mötas som arrangerades

av Ljungskileortens hembygdsförening,

Bohusläns Hembygdsförbund och

Centrum för Kulturmiljöpedagogik vid

Kalmar läns museum.

Vita villan, Borgholm, Öland, 28

aug-10 sep

Snickeri (taklanternin), tillredning

och målning med traditionella färger,

pappspänning, tapetsering, besök på

Capellagården och Borgholms slott,

friluftsmuseum.

Sista anmälningsdag 31 maj 2011,

men först till kvarn gäller.

Arrangör: Svenska byggnadsvårdsföreningen

i samarbete med regionala

organisationer och myndigheter.

Anmälan och mer info på: www.

byggnadsvard.se

Skogens År

Aktiviteter runt om i världen

Naturens År är en samverkan mellan

organisationer och myndigheter som

följer FN:s årliga kampanjer om naturens

värden. Under 2011 kraftsamlar

nationer, myndigheter och organisationer

världen över för att lyfta fram

skogens ultimativa betydelse för människans

överlevnad. Kampanjåret syftar

till att främja ett hållbart nyttjande

av skogen.

Under hela året pågår aktiviteter

runt om i världen för att uppmärksamma

skogen och dess värde. Internationella

skogsåret är en möjlighet

för att öka förståelsen och kunskapen

om skogens betydelse.

Skogen är allas ansvar

Vi är många som delar ansvaret för

skogen, därför är det viktigt att vi arbetar

tillsammans. Regeringar, myndigheter

och frivilligorganisationer gör

gemensamma ansträngningar för att

stärka en hållbar förvaltning, bevarande

och hållbar utveckling av skog till

förmån för nuvarande och kommande

generationer.

Många hembygdsföreningar arbetar

med skogslandskapet, förvaltar skogens

berättelser och människoöden,

sköter kyrkstigar, kolmilor och mycket

annat. Skogsstyrelsen har medel inom

landsbygdsprogrammet för natur- och

kulturvärden i skogen och erbjuder

gratis rådgivning.

Halvering av avskogningen i

världen

Skogen är oerhört betydelsefull för

miljön, växter och djur, ekonomin

och vårt välbefinnande. Vid FN-toppmötet

om biologisk mångfald i Nagoya

2010, enades man om att till nästa

partsmöte i Indien om två år så ska

länderna bland annat presentera åtgär-

der som ska minst halvera avskogningen

och där det är möjligt även stoppa

avskogningen. I Sverige är det ungefär

hälften av alla rödlistade arter som

finns i skogen eller liknande, trädbärande

marker.

Läs mer på: www.un.org/en/events/

iyof2011/

22 23

Tema textil – tips

Hantverkskväll med lin i Linverksta´n i Kville, 18 april.

Arr: Föreningen Bohuslin.

Hantverksdagar i Studiefrämjandets lokal i Dingle, torsdagar jämna

veckor kl. 15-20. I lokalen finns sländor, kardor och spinnrockar.

Arr: Studiefrämjandet.

Stickcaféer:

på stadsbiblioteket, Göteborg, 5 april kl 17.30-19.30,

på kulturhuset i Mölnlycke, varje torsdag kl 17-20,

på kulturhuset Fregatten i Stenungsund, 29 mars kl 18,

på Billströmska folkhögskolan, Tjörn, 4 maj kl 18,

i församlingshemmet, Landvetter, 9 och 30 april kl 11-14.

Hållbara Hem

– Nytt projekt om kulturarv och hållbar

utveckling.

Kulturarvet, antingen det är i form

av nedärvda kunskaper, gamla byggnader

eller vävda textilier, står inför en renässans.

Visst har det ett stort kulturhistoriskt

värde och är en viktig länk

till vår historia, men inte nog med det.

Nu intresserar sig fler och fler för denna

skatt för att bygga ett hållbart framtida

samhälle. Bakugnsbak, jordkällarförvaring,

vävning och lerputsning har

flyttat ut från hembygdsgårdarna och

museerna. Dagens unga söker alternativ

till den livsstil som präglat oss de

senaste generationerna.

Bod2010

Under utställningen bod2010 på Nääs

visade det sig hur stort intresset är idag

för lokalproducerade, sunda material.

Fler och fler intresserar sig för hur produkterna

och materialen i våra hem är

producerade – och vem som levererat

dem. Inte nog med att man vill ha giftfritt

kvalitetsvirke till uteplatsen, det är

ett värde i sig att ha en relation med

den såg som levererat det.

Rörelsen för lokalproducerad mat

har hunnit längre. Flera restauranger

och stjärnkockar lyfter fram sina leverantörer

i marknadsföringen. Tillsammans

hjälps man åt att förädla produkten

och skapa en unik matupplevelse

för oss som är kunder. Det talas om

stadsnära odling, minimala transporter

och lokal matproduktion som en

del av turistnäringen.

På väg mot lokalproducerat

hos bygghandeln?

Vi som jobbar med slöjd och byggnadsvård

i Västarvet har sedan länge

märkt av en liknande utveckling. Den

går hand i hand med intresset för ekologiskt

byggande och intresset för lokalproducerad,

ekologisk mat. Människor

vill känna att de ingår i ett

sammanhang. Man har tröttnat på

prylhetsen och vill hellre köpa mindre,

men med kvalitet. Det är långt kvar

innan bygghandeln har ett lokalproducerat

sortiment eller tills nya bostäder

byggs för att kunna komposteras,

men utvecklingen har definitivt börjat.

Fortfarande är det inte helt enkelt

för den som vill handla lokalt. Det är

svårt att hitta företagen, utförlig information

om produkterna och prisuppgifter.

Hållbara hem

Inför 2011 har Västarvet sjösatt projektet

Hållbara hem. Syftet är att på

olika sätt främja användandet av lokalproducerade,

sunda material och hantverkstekniker

i Västra Götaland.

Vi vill göra det lättare för konsumenterna

att handla dessa varor och

göra det lättare för fler att driva företag

inom detta område.

En av de viktigaste pusselbitarna är

att lyfta fram goda exempel på lokala

Text: Björn Ohlén, Tfn 0302-520 532

Foton: Slöjd och Byggnadsvård – Västsveriges centrum för

hållbarhet och sunda material. F.d. Byggnadsvård Nääs.

material och informera om deras egenskaper.

I början av året har vi börjat ta

fram miljöinformation om några material

inom slöjd och byggnadsvård.

Parallellt bygger vi upp ett materialbibliotek

för dessa på Nääs. Tanken är

att besökarna skall kunna ta i, pröva på

och fördjupa sig i olika material i biblioteket

och på vår hemsida. Vi hoppas

att det skall inspirera både arkitekter,

designers, hemmabyggare och slöjdare.

Sommarutställning

I sommar blir det en uppföljning av

bod2010. Utställningen Hållbara hem

2011 är öppen 7 maj – 4 september på

Nääs i Lerums kommun. I år fokuserar

vi på inredning och trädgård. Utställningen

utgår från sex små hus som

skall inredas och få en utemiljö med

hjälp av företag från Västsverige.

Söktjänst för lokala byggmaterial

Under hösten har vi tänkt bygga upp

en sökfunktion på hemsidan där man

kan hitta och få kontakt med företag

som levererar materialen och tjänsterna.

Vi söker kontakt med allt från

småsågar, torvproducenter och stenhuggerier

till halmbalsleverantörer och

ullproducenter. Enda kriteriet är att

man vill utveckla sitt företag genom

att förena kulturarv och hållbar utveckling.

Mer information på www.vastarvet.

se/hallbarahem

Bevara Sverige svenskt

Föreläsning på Röhsska museet i Göteborg

3 maj kl 18.00.

Det svenska kulturarvet visar på en

omfamnande tradition för nya intryck

och tendenser från andra kulturer.

Ständigt har det svenska förnyats

och förädlats genom att inkludera

nyheter från omvärlden. Andra länder

ser vårt demokratiska system som

ett ideal. Runt år 1900 bygdes mycket

av det varumärke som vi identifierar

som svenskt – en smältdegel av folkloristiska

inslag, elitens estetik och internationell

inspiration. Karin och Carl

Larsson var kanske ledande i denna

skapelse som nu representerar bilden

av svenskhet.

Lyssna till Helena Brunkman, barnbarns

barnbarnbarn till Karin och Carl

Larsson, och Ted Hesselbom, Röhsska

museets chef, om svenskhetens estetik

i konsthantverk och design och mångfald

som svenskhetens tydligaste särart.

Skåp Skap

Skapa

Gränslösa väggskåp

Handkraft i Trollhättan

19 mars – 7 april.

Gränslösa väggskåp var ett utvecklingsprojekt

och en mötesplats, här har

inspiratörer och deltagare i Värmland,

Akershus och Vestfold i Norge studerat

skåp och skapat egna skåp. Att ge

förutsättningar med avseende på material,

process och teknik, till stimulans

för det egna skapandet och inspirera

till bra form och design har varit

projektets syfte. Med en spännvidd

från 1000-talet in i dagens designprocess

har en dialog förts med traditionen

och dagens produktutvecklare.

Allt för att stärka kunskapen och få

fram bättre produkter som lever under

lång tid.

Upprop för

tovning

För tio år sedan startade

ett tovningsnätverk

i Västra Götaland och

sedan dess har intresset

för tovning ökat stadigt.

Sedan 2010 finns

en internationell tovningsdag,

den 2 oktober,

på Gotland finns

Tovningsakademin.

Är du intresserad

av att delta i nätverket?

Kontakta Paula

Liinpää-Obenius:

paulaobenius@gmail.

com eller Mia Lindgren,hemslöjdskonsulent,

mia.

lindgren@vgregion.se

24 25

Tips på inspirerande

kurser på Nääs

Tips på inspirerande kurser på Nääs

Origami – japansk pappersvikning –

förvandla papper till figurer och användbara

askar. 10 april.

Tillverka sommarskor av romersk modell,

13-15 maj.

Pil för trädgården. Lär dig fläta staket,

vindskydd och kompostskydd. 14 maj

och 12 juni.

Ölhönor och fågelskålar – tälj fina

fräcka fåglar som gröps ur för dryck och

dekoreras med mönster. 20-21 maj.

Slå rep och tillverka tågvirkesmattor,

20-22 maj.

Slöjda till trädgård och fest – takkronor,

feststänger och girlanger, 21-22 maj.

Arrangörer: Hemslöjdskonsulenterna i

Västra Götaland och Studieförbundet

Vuxenskolan.

Läs mer på: www.slojdivast.se

Sillen – som kulturbärare

Inte mycket har väl haft så stor påverkan

på den bohuslänska historien som

sillen. I den av vår jordbruksminister

lanserade visionen om Sverige – det

nya matlandet har sillen en stor betydelse

som kulturbärare och med rätt

”förpackning” har olika verksamheter

längs kusten en rik historia att berätta

i syfte att skapa upplevelse och reseanledning.

Sillens möjligheter

Via Fiskeområde Bohuslän har vi fått

möjlighet att genomföra en förstudie

vars syfte är att inventera och involvera

intressenter som tillsammans kan

och vill ta vara på sillens möjligheter.

Bohusläns Hembygdsförbund är initiativtagare

och producenterna Abba

Seafood AB, Framfoods AB, Klädesholmen

Seafood AB och Västfem AB/

Västkustfisk SVC AB är medfinansiärer.

Lysekils kommun är projektägare,

men projektet avser hela Bohuslän från

Strömstad i norr till Öckerö i söder.

Sammanfattningsvis ska förstudien

lyfta fram sillens historiska betydelse

för Bohuslän, värdet för hälsan, inspirera

till nya aktiviteter och skapa en reseanledning.

Syftet att medverka kan

skilja sig åt mellan de deltagande aktörerna.

För kulturarvsföreningar kan

det till exempel innebära att ha ”öppet

hus” gärna i samband med en aktivitet,

kanske föredrag eller utställning

om sillen. För beredningsindustrin

kan det innebära att sälja mer sill till

befintliga och nya målgrupper och då

även utanför de stora högtiderna jul,

påsk och midsommar. Restaurangerna

kan erbjuda sillrätter på menyn, hotellen

sälja bokningsbara paket med boende,

mat och aktivitet, yrkesfiskarna

kan erbjuda fisketurer och aktivitets-/

upplevelseföretag sina tjänster.

SillHelg i Bohuslän

Två saker som vi kommer att arbeta

vidare med och som vi nu söker finansiering

för är:

– att skapa en SillHelg i Bohuslän

första helgen i juni, i år i anslutning

till den 6 juni. Tanken är då att sill

serveras på restauranger, att det ska

finnas bokningsbara paket med boende

och mat, fisketurer med mera. Målet

är att skapa en reseanledning utifrån

sillens förutsättningar och kvalité

vid en tidpunkt då det normalt inte är

så mycket besökare i Bohuslän.

– att arbeta med att få människor

att äta mer sill, både färsk och inlagd.

Att äta sill under hela året och inte enbart

enligt tradition vid jul, påsk och

midsommar. Detta kan nås genom

att till exempel ta fram nya sillrecept i

samarbete med kockar, genom att bearbeta

media, genom att lyfta fram sillens

positiva inverkan på hälsan, uppmärksamma

att sillen inte är rödlistad

enligt Artdatabanken.

Så håll utkik efter sillaktiviteter nära

dig framöver!

Maria Kjellsson

projektledare Sillen som kulturbärare

maria.kjellsson@lysekil.se

070–640 04 48

Levande Lexby

– en del av Göteborgs insjörike och EU:s landsbygdsprogram

Projektet

Levande Lexby är ett så kallat

Leaderprojekt inom Göteborgs

Insjörike och EU:s landsbygdsprogram

som främjar en hållbar

utveckling av landsbygden

ur ekonomisk, ekologisk och social

synvinkel. Leader är en metod för

landsbygdsutveckling som samlar representanter

för ideell, offentlig och

privat sektor för att arbeta framåt tillsammans.

Bygdens lokala förutsättningar

och olika lokala initiativ tas

tillvara i utvecklingsstrategin.

Målen med Levande Lexby är att;

utveckla Lexby by och fägata som nytt

besöks- och turistmål; Lexby bys natur

och kulturhistoriska värden lyfts

fram; området skall utvecklas till en

storstadsnära landsbygd med aktiviteter

som till exempel ridning, promenader

och klättring; lokala företags och

föreningars idéer ska tas till vara; försäljning

av närproducerade livsmedel

och produkter är ett område som ska

utvecklas.

Projektet löper under två år, till och

med 2012. Projektägare är Partille

hembygdsförening.

Skördefest

En aktivitet inom projektet är Lexby

skördefest som är tänkt att blir årligt

återkommande tradition. Skördemarknaden

har drivits i liten skala

tidigare av Lexbys ”sista bönder” Leif

och Kristina Gustafsson. Till den första

skördefesten strömmade besökarna

i strid ström och kunde räknas i tusentals,

drygt 3 000 personer uppskattas

ha besökt skördefesten, berättar Rolf

Sjöberg, en av tre representanter från

Partille hembygdsförening som sitter

med i styrgruppen för Levande Lexby.

Skördefesten syftar till att få fler att

uppmärksamma och besöka denna

I Lexby är delar av ett äldre jordbrukssamhälle

bevarat och fortfarande i

bruk. Det natursköna området, cirka en

mil öster om Göteborg, har stor potential

att bli ett attraktivt besöks- och rekreationsmål

för storstadens invånare.

unika och vackra bygd. Besökarna på

skördefesten kunde ta del av marknad

med närproducerad mat som honung,

ägg, bröd, grönsaker, ost, äpplen och

must. Ekologiskt bröd bakades även

på plats i vedeldad ugn. I den gamla

smedjan arbetade en smed och visade

olika tekniker, Lexby gård visade

hur fårklippning går till och hantverk

i ull och skinn fanns till försäljning

genom Partille hemslöjds- och konsthantverksförening.

Partille hembygdsförening

höll guidade turer längs den

gamla fägatan i Lexby by. För de lite

mindre besökarna fanns ponnyridning

med hästar från Lexby ridklubb

som även genomförde en riduppvisning.

Dessutom smådjursvisning, kafé

med hembakade bullar och levande

musik.

Fler aktiviteter i Levande

Lexby

Ett annat lyckat evenemang enligt

Rolf Sjöberg var luciafirandet i Lexby.

”Det var kallt och mörkt och ganska

eländigt väder men det kom ändå

mellan 300 och 400 personer för

att se Partille lucia och hennes tärnor

komma med häst och vagn, säger

Rolf. Han berättar också att han tillsammans

med Helge Aspström, också

från Partille hembygdsförening, ska

ta fram en broschyr till Familjedagen i

maj där projektet ska presenteras i ord

och bild. ”Jag kommer att skriva om

Lexbys historia” berättar Rolf. Och

att Rolf är rätt person att göra det är

helt klart. Född och bosatt på Lexby

Smedjegård tills för fem år sedan kän-

26 27

ner han sitt Lexby. Idag är platsen

där Smedjegården, byggd

1840, låg bebyggd med radhus

och endast mangårdsbyggnaden

finns kvar och fungerar fortfarande

som bostad.

Det är Rolf som håller i guidningar

av Lexby fägata som han

vandrat på sedan barnsben.

Kurser i Levande Lexby

Förutom Partille hembygdsförening

och kommunen medverkar Studieförbundet

Vuxenskolan i projektet och

erbjuder kurser som hålls i Olles Hus

i Lexby.

Lördagen den 16 april

Tovning. Tova din egen vårsjal i färger

och mönster som passar just dig!

Lördagen den 7 maj

En dag på bondgården. För barn 8–

12 år.

Lördagen den 14 maj

Biodling. Partille biodlarförening visar

bikupor och berättar.

Söndagen den 22 maj

Familjedag i Lexby.

För mer info och anmälan: kontakta

Studieförbundet Vuxenskolan.

Jenny och Jakob besöker fåren på Skördefesten

i Lexby. Barnen som besökte fårhagen

fick med sig krullig och fin ull för

att karda eller göra troll av. Foto: Barbro

Aspström, Partille hembygdsförening

Genbank framtida grogrund för gamla växter

POM (Programmet för odlad

mångfald) startade år 2000 efter ett

riksdagsbeslut som en nationell satsning

för att bättre bevara och nyttja

våra kulturväxter. POM:s uppdrag

är att fungera som ett verktyg för att

förverkliga Konventionen om biologisk

mångfald.

POM har inventerat, samlat in

fröer, växter, lökar och annat, dokumenterat

och skapat en genbank,

genom upprop till allmänheten. Genom

åren har det blivit åtta upprop.

POM - Programmet för odlad mångfald

Fröuppropet

Insamling av frö till äldre köks-, prydnads-

och spånadsväxter. POM fick in

frösamlingar, vackra gamla fröpåsar,

arvesorter i odling och många berättelser.

Av tipsen har tre äldre köksväxter

valts ut till det nyss påbörjade projektet

Äldre köksväxter i odling och användning

på nytt. Förutom en potatislök

från Leksand och en kokböna från

Blekinge så har en gråärt från Solberga

i Kode, Bohuslän, valts. Syftet med

Linnea Oskarsson, projektledare

för perennuppropet,

bland sensommarblommande

perenner som jätteprästkrage,

flox, astrar och gula

korgblommiga trädgårdsväxter,

Omgärdade av staket mot

objudna gäster, kycklingnät

mot fyrfotade inkräktare och

höga avenbokshäckar mot

nordanvinden i skånska Alnarp

ligger provodlingsfälten

för några av uppropen inom

POM.

Foto: Kjell Rylander

projektet är att stå som modell för den

mångfald av odlingsvärda, men tyvärr

bortglömda köksväxter, som finns. Att

locka till att odla dem på nytt och använda

dem i såväl vardagsmat som restaurangkök.

Om gråärt skriver projektledarna:

”Näringsrik med ett högt proteinvärde

och välsmakande med en viss nötsmak

hoppas vi att den snart ska finnas på

middagsbordet runt om i hela Sverige.”

Projektet genomförs inom ramen

för Jordbruksverkets satsning ”Sverige

– det nya matlandet”.

Läs mer i boken Vi odlade till husbehov

av Lena Nygårds.

Fjädernejlika som har rapporterats från en

torpmiljö på Orust. Trädgårdsägaren berättar

i ett handskrivet 25-sidigt brev med

tips till alla POM-uppropen: ”Min mor

... sådde med frö på 1930-talet, en fjädernejlika,

fransad enkel vit, rött öga - finns

kvar. Doftar över hela trädgården.”

Foto: Linnea Oskarsson

Äpplet ”Vintergull palme” sändes som ett

tips från en gård på Orust. Experterna på

frukt- och bäruppropet löste gåtan. Troligtvis

är det en lokal benämning på Guldparmän,

en sort från England som planterades

rätt mycket i början av 1900-talet i södra

Sverige. Sorten fanns redan säkrad i Skälby

kungsgård i Småland, ett av vårt lands14

klonarkiv. Foto: Marie Johansson

Rosupproret

Inventering av äldre kulturrosor för att

hitta och dokumentera värdefulla kulturrosor

som har odlats i minst 50 år.

De bästa sorterna ska bevaras för framtiden

i en nationell genbank, spridas till

allmänheten och förhoppningsvis kunna

användas i förädlingsarbetet av nya

sorter för den nordiska marknaden.

Läs mer i skriften Att inventera rosor

av Rolf Engström. Skriften kan laddas

ned från POM:s hemsida: www.pom.

info

Lök- och knöluppropet

Efterlysning och dokumentering av

äldre lökar och knölar som har odlats

sedan före 1940.

Lökar och knölar har odlats sedan

medeltiden i vårt land, bland de första

var troligen påskliljan, snöklockan och

madonnaliljan, på 1600-talet kom hyacinter,

morgonstjärna, pärlhyacinter,

snödroppar och tulpaner och på 1800talet

dahlior och begonior.

Dahlian kom på modet på 1800-talet.

Många knölar har gått i arv genom

släkter och ger dagens odlare samma

glädje som för 100 år sedan eller mer.

Dessa praktfulla växter är mycket

frostkänsliga och knölarna måste

plockas upp ur jorden på hösten, förvaras

svalt och mörkt under vinterhalvåret

för att åter nästa vår grävas ner.

28 29

Odlingsytan för lök- och knöluppropets

växter. I klarblå jacka står projektledare

Karin Persson och visar några av inventerarna

den stora mångfalden bland insamlade

dahlior.

I bakgrunden finns bäddar för vårblommande

lökar som pärlhyacinter, hyacinter,

klockhyacinter, vildtulpaner, krokus,

snödroppar och snöklockor.

Foto: Kjell Rylander

I Bohuslän har ofta dahlior kallats

georginer. Egentligen var det en bolldahlia

som förädlats fram i Tyskland

under 1800-talets början som gavs

detta namn. I Norge och Danmark

kom emellertid georgin att användas

på hela släktet. Med täta förbindelser

med dessa två länder är det inte konstigt

att namnet fortfarande brukas av

äldre bohuslänningar.

Läs mer om lökar i boken Narcisser

- folkkära lökar av Karin Persson och

Eva Jansson.

Perennuppropet

Inventering av perenner planterade/

odlade före 1940. Målet är att spåra,

dokumentera och bevara äldre värdefulla

perennsorter. Många gamla perennsorter

går inte längre att få tag på

i handeln, de finns endast kvar i äldre

trädgårdar och försvinner ofta när

trädgårdarna görs om eller får ny ägare.

När de är borttagna är de borta för

alltid. De perenner som överlevt fram

till idag är tåliga, långlivade och väl anpassade

till vårt klimat, har en genetisk

variation värd att bevara.

Vid årsskiftet 2011 hade nästan 700

personer kontaktat uppropet med

brev eller mejl. Sammanlagt har tips

om flera tusen perenner kommit in eftersom

ett brev kan innehålla tips om

upp emot sjuttio perenner. Exakt hur

mycket av materialet som går att spåra

tillbaka till före 1940 vet man inte

ännu. Svaret kommer när det registreras

och bearbetats i inventeringsdatabasen.

Läs mer i skriften Att inventera perenner

av Linnea Oskarsson.

Träd- och buskuppropet

Kartläggning av äldre prydnadsträd-

och buskar, framför allt arter och sorter

som odlats i Sverige före 1940, vissa

har funnits sedan medeltiden. Skickliga

trädgårdsmästare har tagit fram sorter

anpassade för vårt klimat och markförhållanden.

Idag finns dessa träd och

buskar i allt från slottsträdgårdar till

koloniträdgårdar.

Läs mer i boken Träd- och buskuppropet

av Anna Andréasson och Katarina

Wedelsbäck Bladh eller i broschyren

Här bevaras våra svenska fruktsorter.

Broschyren kan laddas ned från POM:

s hemsida: www.pom.info

Frukt- och bäruppropet

Inventering av äldre tiders frukter, bär

och nötter för att spåra värdefulla sorter

som fallit i glömska eller inte fått

den uppskattning de förtjänar samt säkerställa

bevarandet av svenska sorter

för framtiden.

Läs mer i broschyren Här bevaras

våra svenska fruktsorter, red: Inger

Hjalmarsson.

Sparrisuppropet

Efterlysning av vegetativt förökade

nyttoväxter som grönsaker, krydd- och

medicinalväxter samt färgväxter om

sådana fortfarande finns i odling. På

odlingsfält i uppländska Julita ståtar

humle, rabarber, jordärtskockor och

kronärtskockor, sparrisplantor och

åbrodd samt mycket mera.

Krukväxtuppropet

Inventering av krukväxter, rumsväxter

och fönsterträd, den typ av odling som

flest människor ägnat och ägnar sig åt.

Krukväxter har i stor utsträckning ingått

och ingår fortfarande i bilden av

hur ett hem ska se ut. Denna typ av

växter kommer från många olika miljöer,

alltifrån regnskog till öken.

Kring dessa växter finns många traditioner

som till exempel vänskapsblommor

som getts som gåva eller bytesobjekt.

Växter har också varit gåvor

vid till exempel dop eller bröllop och

har på så sätt fått historiska rötter och

blivit levande arvegods.

Även om dagens utbud i fråga om

växtsläkten i stora drag överensstämmer

med vad som fanns för hundra år

sedan är nya sorter framavlade, ofta i

avsikt att få större blommor och kompaktare

växtsätt.

Inte bara grönt

insamlingsmaterial

I och med uppropen har POM också

fått in många berättelser kring växter-

Delningar från bohuslänska trädgårdar som

har inkommit i slutskedet av inventeringsfasen.

Mycket arbete återstår innan referensgruppen

kan ta beslut om vilka växter som

går vidare för att bevaras i en genbank för

framtida generationer.

Foto: Marie Johansson

na och denna kultur- och trädgårdshistoria

rymmer mycket kunskap, många

minnen och levnadsöden. Här finns

traditioner, lokala namn och företeelser

där vissa håller på att försvinna eller

redan är försvunna.

Från upprop till utvärdering

I nästan tio år har POM letat efter odlingsvärda

sorter av äldre kulturväxter.

Människor över hela landet har svarat

på uppropen och en stor grupp ideella

inventerare knutna till projektet har

spridit programmets syften och mål.

Vid gångna årsskiftet avslutades inventeringsfasen.

Tips på särskilt intressanta

växter kommer man även fortsättningsvis

att titta närmare på.

Från och med 2011 fokuserar POM

på en utvärderingsfas av det insamlade

materialet och planerar för framtida

bevarande.

Utvärderingsfasen

Nu ska det insamlade materialet undersökas,

jämföras och utvärderas med

hjälp av provodlingar och DNA-analyser.

POM tillsammans med referensgrupper

ska bestämma vilka sorter som

ska bevaras för framtiden. Samtidigt

pågår dokumentering av det insamlade

materialet och planering för framtida

bevarande och nyttjande.

Nationell genbank

Det insamlade materialet utgör grunden

och är förutsättningen för den nationella

genbank som ska skapas från

2016 och framåt. I lokala klonarkiv

runt om i Sverige ska t.ex. gamla perennerna

i framtiden visas upp för alla

intresserade. Plantskolor som vill ta på

sig att föröka och sälja material kommer

att få tillgång till genbanken. Genom

dessa kommer ett unika välutprovade

växterna att odlas på många

platser i landet, och på så vis vi hjälps

åt att bevara dem för kommande generationer.

Forskning

Förutom att POM verkar för ökad användning

av våra kulturväxter, arbetar

de med forskning kring växter, information

och utbildning samt med internationella

kontakter.

Exempel på projekt och forskning:

DNA-kartläggning av svenska mandatsorter

av äpplen och identifiering

av päronsorter med hjälp av DNAmarkörer

har gjorts, genetisk variation

har studerats bland bondpioner, luktpioner,

narcisser och tulpaner, sortiment

i svenska plantskolor 1800-1950

har listats för ett antal

växter och man har tittat

på genetisk variation

hos kulturrosor anpassade

för svenskt klimat.

Perennuppropet har

fått medel för att under

2011 studera genetisk variation bland

insamlade gula och brunröda dagliljor.

Resultatet kommer att vara underlag

för hur många dagliljor som ska bevaras

i den framtida genbanken för att ta

till vara den variation som finns i det

äldre, svenskodlade växtmaterialet.

Lök- och knöluppropet ska gå vidare

med undersökningar på trädgårdstulpaner.

En del forskningsresultat kommer

att kunna studeras på projektets hemsida

längre fram i vår.

Guldärtan

Guldärtan är en utmärkelse som POM

delar ut i samarbete med länsstyrelserna

runt om i landet för att uppmärksamma

personer som arbetar för att bevara

och hålla liv i mångfalden av vårt

gröna kulturarv. Dessutom uppmärksammas

intresset för gamla lokala växtsorter

som har värdefulla växtegenskaper

och bär på en rik kulturhistoria.

År 2009 gick Guldärtan bland annat

till Lars Eliasson från Kode samt Jenny

och Göran Olsson från Kärra på Orust

för deras idoga arbete med att bevara

gråärtor och bondbönor samt odlingstraditioner

kring dessa.

Läs mer i skriften Om ärter av Lena

Nygårds.

Läs mer om POM på www.pom.info

30 31

Två kära ting på bordet –

en snart blommande julkaktus

och ett litet barn.

Foto: Johan Johansson,

Skistad.

Ur Bohusläns museums

arkiv

Marie Johansson,

Bohusläns museum, inventerare åt

POM sedan 2007 och

Marika Russberg.

Hallå Linnea Oskarsson, hortonom

och projektledare för

POM:s Perennupprop.

Kan man se någon västsvensk

särart i tipsat eller insänt material

i till exempel Perennuppropet?

– Vi har inte hittat någon perennart

som förekommer i Bohuslän

men inte i något annat

landskap. Jag kan inte heller se

att någon art förekommer oftare

i Bohuslän än i något annat

landskap. Det vi fått in från

Bohuslän är till exempel luktpioner,

bondpioner, gula dagliljor,

rödbruna dagliljor, dubbla

rödbruna dagliljor, trädgårdsiris,

trädgårdsstormhatt, gullboll och

strandiris. Däremot har det kommit

in några perenner, alltså enstaka

kollekter, som vi inte hittat

någon annanstans. Det är till

exempel en vit strandiris, en rödblommande

pion som inte liknar

någon annan vi inventerat, en

fantastisk vit fjädernejlika se bild

sid 29) och en småblommig ljuslila

strandiris.

Hallå Karin Persson, hortonom,

forskare och projektledare

för bland annat POM:s Lök-

och knölupprop.

– Från Bohuslän har det kommit

in cirka 30 tips till Lök- och

knöluppropet, bland annat vildtulpan,

klockhyacint, brandlilja,

krollilja, snökrokus, aftonstjärna

och morgonstjärna. Av dessa finns

än så länge en flocklilja, en vildtulpan

från 1800-talet, några enkla

och fylldblommiga pingstliljor

och fylldblommiga påskliljor av

”Van Sion”- typ samt en vit scilla

på provodlingsfältet, men under

våren kommer fler växter att

tas in. Till våren ska jag och några

av mina kollegor till Bohuslän

och inventera några äldre trädgårdar

som vi har fått tips om.

Th omas Th orild, skalden – rebellen

av Kenneth Gustafson.

Utgiven av Föreningen Kungälvs Musei

Vänner.

I förordet skriver författaren att ”Th oo-

mas Th orild (1759-1808) är ett av

den svenska litteraturens och vitterhetens

mest egensinniga och mångsidiga

genier. Filosof, diktare, kritiker,

samhällstänkare, visionär och utopist.

Inget ämne och inget område i 1700talets

idé- och samhällsdebatt var honom

främmande.”

Boken ger en bild av Th omas Th orild

från hans födelse på gården Blåsupp i

Svarteborg, ett gårdsnamn som verkar

ha förutspått hans kommande öde? Ett

par månader gammal blir Th omas föräldralös

och placeras i fosterhem. Som

sexåring fl yttar Th omas till Kungälv

och sin bror, som även han dör efter

några år. Tack vare ett stipendium

från Hvitfeldtska donationsfonden får

Th omas läsa vid Göteborgs gymnasium.

Författaren beskriver Kungälv och

Göteborg och de personer som korsar

den unge Th omas väg och hur miljön

och människorna då och framöver

och på hans många resor, påverkar den

unge Th omas och den väg han kommer

att slå in på: skaldens och samtidigt

rebellens…

I boken ges exempel ur Th orilds författarskap

och illustrationer ur hans

anteckningsblock och pressklipp från

tiden.

Th omas Th orild är kanske den mest

omskrivne och omstridde personen i

Sverige i slutet av 1700-talet. För förtal

av bland annat Gustav III dömdes

han till fyra års landsfl ykt.

132 sid.

ISBN: 978-91-633-6710-6

Boktips

Ställena runt Håltesjön

av Göran Sändare utgiven av Spekeröds

hembygdsförening.

Boken presenteras som en hembygdsbeskrivning

av ställen kring Håltesjön

i det inre av Spekeröds socken, i södra

Bohuslän. Boken beskriver torpen och

gårdarna som fi nns och har funnits

under de senaste tvåhundra åren, husens

historia och husens invånare men

också hur det kunde vara att vara en

torpare, om husbyggen, timmerfl ottning,

bräder och auktioner, om äppelskörd

och hemliga äppelgömmor i lador

och uthus, om drömmen om den

nya tiden, med elektricitet, telefon och

bra vägar.

Författaren är sommarboende vid Håltesjön

sedan mitten av 1960-talet och

har under ett års tid samlat material

till boken i kyrkoböcker, lantmäteridokument,

protokoll från tingsrätter,

tidningsartiklar och dagböcker samt

intervjuat bofasta i bygden, lånat fotoalbum

och haft träff ar i hembygdsföreningen.

166 sid.

ISBN: 978-91-86409–85-2

Västra Frölunda

Kalejdoskopiska minnesbilder

Utgiven av Västra Frölunda Hembygdsförening.

Redaktör: Ove Drejen stam.

Redaktören beskriver spänningen med

att arbeta med det lokala kulturarvet

som att blicka in i ett kalejdoskop.

Ständigt nya upptäckter, mönster och

sammanhang…

I årsskriftens tjugoandra upplaga har

många personer delat med sig av sina

minnen, kunskaper och foton.

Och dessa kalejdoskopiska minnesbilder

spänner från utfl ykter och musikstunder

över en simlärares dagbok,

frisksportare, beskrivningar av gårdar

och byar till den nitiske tullaren

i Kannebäck och luftvärnet i Västra

Frölunda.

51 sid. 60 kr

ISBN: 978-91-976586-4-5

Vi gjorde det bästa vi kunde med det

vi hade

Minnen från beredskapen i Bohuslän

och Dalsland 1940. Sammanställda av

Dan Wickström, utgiven av Stiftelsen

Bohusläns Försvarsmuseum.

Boken skildrar de dramatiska månaderna

efter den tyska invasionen av

Norge den 9 april 1940. Här beskrivs

de första dagarna efter invasionen, de

första dagarna i fält, permittenttrafi -

ken och den fortsatta beredskapen, i

huvudsak utifrån vittnesmål från sextioåtta

personer som på ett eller annat

sätt befann sig i händelsernas centrum

under denna tid. Det är både befäl och

soldater, svenskar och norrmän, stadsbor

och gränsbor, kvinnor och män

som lämnat vittnesmålen som är hämtade

från ett fyrtiotal böcker, tidningar

och tidskrifter. Personernas berättelser

sätts in i ett större sammanhang och

återges i kronologisk ordning, något

som enligt Dan Wickström inte gjorts

tidigare. Författaren har i vissa fall lagt

till texter för att ge en historisk bakgrund

till skildringarna och sätta dem

i sitt sammanhang.

Bokens titel är ett citat ur en av berättelserna.

168 sid.

ISSN: 0347-0652

Ucklumsboken

Ucklums hembygdsförening 50 år

Skriven av Ucklums hembygdsförenings

studiecirkel.

Boken presenterar inte bara hemhembygdsföreningen som titeln antyder,

utan Ucklumsbygden; näringar, skolan,

badhuset, kolonier, kyrkan och

dramatiska händelser i bygden som

rån, mord och bombfällning! I boken

presenteras också fl era ucklumsbor,

som till exempel Andreas Johnsson

som kallades Dön eftersom han alltid

talade om sin egen nära förestående

död och Ljugar-Anna som ansågs fara

med en hel del osanning som till exempel

att hon hade lungsot, hon bevisade

detta genom att spotta rött i snön

efter att ha köpt röda karameller. Boken

vill också ge en bild av vem Ucklumsbon

egentligen är.

Källorna består till största delen av

Kyrkliga kungörelser från 1820-ta-

let och framåt. Ett helt skåp fyllt med

prydligt ihoprullade papper med snöre

runt. Här beskrevs gårdsköp, här meddelade

skollärarna när skolan skulle

börja, här fanns kallelser till auktioner

och till tinget och även efterlysningar

av borttappade börsar. Kungörelserna

lästes upp i samband med gudstjänsten

kl 11 på söndagarna och de skulle

läsas upp tre söndagar i rad. Dessa dokument

blev starten till studiecirkeln

vars arbete resulterade i denna bok.

274 sid.

ISBN: 978-91-633-1665-4

Små och stora båtar, då och nu

Träbiten 150

Av Sigvard Fjellsson och med artiklar

av Sven-Anders Boman, Kjell Fjellsson,

Ingemar Flodin, Göran Hansson,

Ulf Olsson och Anders Th ölén.

Utgiven av Föreningen Allmogebåtar.

Med en mängd foton, ritningar, sjökort,

målningar, skisser och vykort

tillsammans med text presenteras här

bohusjullen Svan, kuttern Elida, fi skebåten

Ziva, kadrejerjollar i Öresund

och träbåtarnas återkomst till

Jammerbugten i Danmark. Här beskrivs

båttyperna, små som stora,

men också så mycket, mycket mer

som sätter in båtarna i sitt sammanhang,

i dåtid och nutid: långseglingar

och dagsetapper för nöjes skull,

andra världskrigets påverkan på fi sket

och sillrekognosering, fi ske och

fraktfart, båtrenoveringar och beskrivning

av sprisegling och i boken

möter vi så många människor och

deras livsberättelser, allt sett ur ett

båtperspektiv.

98 sid.

ISSN: 0347-0652

32 33

Årsboken Bohuslän

Vad tänker du på när du hör Bohuslän?

Blunda och låt bilderna

komma, vad ser du? De bilderna

ville vi ta fatt i och utveckla.

Bohuslän är Sveriges västligaste

landskap med kala klippor spolade

av Skagerraks salta böljor, men

Bohuslän är också de skogklädda

så kallade ”fj ällen”. Bohuslän är ett

gränsland som har haft långväga

kontakter och utbyte och fått infl

uenser, både från våra grannländer

och stora världen. I dag diskuteras

begrepp som ursprung,

etnicitet, tillhörighet och kulturarv

och då är frågan Vad är bohuslänskt?

relevant. Svaren är många.

I boken presenteras ett brett sortiment

av bohuslänska bilder: bad i

Bohuslän då och nu, skogen och

mötet med skogens folk, du får

möta sommarbohusläningen Bert

Karlsson, upptäcka den särpräglade

arkitekturen i Bohusläns kustsamhällen,

inspireras av kulinariska

upplevelser du inte visste fanns,

få reda på hur tangon kom till Bohuslän

och än mer därtill.

Boken är för dig som vill lära känna

Bohuslän och också för dig som

redan känner och älskar landskapet.

Du kan också läsa om vad Bohusläns

museum och Bohusläns

hembygdsförbund med sina 100

föreningar gör.

Viveka Overland (red.)

207 sid.

ISSN 0348-937X

När jag först såg Johan

Johanssons bilder slogs

jag av likheten med den

kände fotografen Sune

Jonssons dokumentära

foton från Västerbotten.

En bohuslänsk tolkning

av kampen för tillvaron

i ett litet samhälle med

begränsade resurser där

samarbetet människor

emellan är livsnödvändigt

och där även religionen

har en har en stor

och viktig plats. Bilden

på kvinnan som samlar

ihop grenar till bränsle,

visar på en nödtorft som

självklart är omöjlig att

förstå för vår konsumtionsgeneration

i Sverige

år 2011.

Om att det också

fanns många glädjeämnen

i ett småbrukarhem

i det steniga Bohuslän

på 1920-talet,

vittnar de många bilderna

på glada barn,

ofta tillsammans med

djur, som Johan Johansson

har dokumenterat.

En känsla av värme genomsyrar

bildmaterialet

och får fotona att kännas

levande än i våra dagar.

Eftersom Johan Johansson

var både bonde

och fotograf, visste han

att välja sina motiv och

skapade därigenom bilder

som rör och berör,

och kanske skapar en

känsla av saknad efter

en svunnen tid. Jag ser

hans bildsamling som

en årskrönika med fotografier,

där varje glasplåt

Bilden

innehåller ett stycke samtidshistoria med viktiga uppgifter

direkt inristade på glasplåtarna. Detta förhöjer

naturligtvis bildernas historiska värde och skapar en

viktig kontext.

Eva Göransson, antikvarie

Bohusläns museum

Fotografen och bonden Johan August Johansson ...

föddes den 17 juli 1884 på Skistad

Västergård i Kville socken, Bohuslän.

Gården som i folkmun kallades ”Kyrkehee”

var en gammal släktgård. Fadern

var Johannes Andersson född 26

juli 1846, modern hette Christina Johansd:r

född den 5 november 1844.

De gifte sig den 20 april 1883.

Fadern Johannes som är med på

många fotografier var hästkarl och en

riktig kraftkarl; han hade i sin ungdom

gått i smedlära i Norge. Han var

aktiv med alla de förekommande sysslorna

på gården ända till sin död den

4 december 1926.

De hade ytterligare ett barn, Clara

som levde större delen av sitt liv på

gården, hon var ogift och dog i början

på 1970-talet.

Johan som var begåvad − han hade

”läshuvud” ansågs det − hade i sin ungdom

en nervsjukdom och den tänkta

banan till advokatutbildning blev aldrig

av. Men hans begåvning kom ändå

bygdens folk tillgodo i det han hjälpte

dem med skrivelser till myndigheter,

bouppteckningar, arvsskiften, taxeringsproblem

med mera.

Om Johan kan också nämnas att han

var nykterist, någon enstaka gång kunde

han intaga en konjak ”för magen”.

Han var liksom systern

troende, talade långsamt

men lade orden

väl. Han låg efter grannarna

med jordbruksarbetet

men det hanns

med ty grannsämjan

var god och hjälpsamheten

stor och om han

inte själv tog en sup

unnade han grannarna

en vilket uppskattades

och kanske underlättade

sysslorna på gården.

Varken Johan eller

Clara fick egna barn

men tog två fosterbarn

från Göteborg. I en tid

då kontanta penningar

var en bristvara gav

detta en intäkt på 500

kr om året och gav barnen

en tryggad barndom.

34 35

Om nu inte jordbruket låg närmast

hjärtat hos Johan så var intresset för

fotografering desto större. På sina resor

runt om i Västsverige med cykel,

bil eller tåg, ja också egen motorcykel

knäppte han 1000-tals bilder. Tyvärr

har många av dessa glasplåtar gått förlorade

men Kville Hembygdsarkiv har

i sin ägo 1760 stycken med framtagna

bilder i 16 pärmar.

Tillsammans med Karl Johansson

”skomakar´n i svängen” företog Johan

många resor. Problem med övernattning

var det aldrig när Johan på sitt

försynta sätt bad om nattlogi medan

”skomakarns” mera burdusa förfrågan

ofta resulterade i nekande svar.

Värdfolket förevigades förmodligen

ofta på foto, därav de många okända

personer på Johans bilder då resorna

sträckte sig in i Dalsland, Värmland

och Västergötland.

På äldre dar, nämligen den 18 april

1945, gifte sig Johan med en ungdomskärlek,

Rut Larsson från Rönningen

vid Bodeland i Kville socken.

Brudparet bodde dock aldrig ihop

utan var ”särbo”. Hon bodde i Svanesund

på Orust där hon tillsammans

med en syster hade ett bageri. Det sägs

att hon gett sig den på att gifta sig före

50 års ålder, detta lyckades; hon var

född den 19 maj 1896.

Johan var aktiv som ”skrivkarl” ända

in på 60-talet; han avled den 4 november

1966.

Kville Hembygdsarkiv har, förutom

fotografier, flera utav Johans egna fotoalbum,

kameran bilderna är tagna med

och en bandinspelning där Johan tyvärr

inte talar om sig själv utan om två

originella personer som levde i slutet

på 1800-talet. Nog så intressant.

Källa: Hans Ahlsén,

Kville Hembygdsarkiv Fjällbacka.

Bilder ur Bohusläns museums arkiv.

Bohusarvet 2011-1 - Bohusläns hembygdsförbund

Bohusarvet 2011-1 - Bohusläns hembygdsförbund ... View more Bohusarvet 2011-1 - Bohusläns hembygdsförbund

Delete template?

Save as template ?

Bohusarvet 2011-1 - Bohusläns hembygdsförbund Bohusarvet 2011-1 - Bohusläns hembygdsförbund