Ny solidaritet - LaRouche.se

More documents

Recommendations

Info

LaRouche varnar för hyper Lyndon LaRouche ser tydliga paralleller mellan dagens råvaruprisinflation och hyperinflationen i Tyskland 1923. Det är hög tid för den amerikanska kongressen att ingripa. Den vilseledande manövern från den avgående Alan Greenspan-förvaltningens sida att sluta offentliggöra uppgifter om penningmängden M3 syftade uppenbarligen till att dölja det faktum att världsmarknadspriserna på råvaror stiger med en ökningstakt som placerar världen på samma slags hyperinflationistiska bana som Weimartyskland under senare delen av 1923. En jämförelse mellan råvaruprisernas nuvarande ökningstakt och utvecklingen i Tyskland 1923 ger vid handen att världssystemet under den rådande amerikanska och europeiska politiken skulle kunna nå sin sammanbrottspunkt inte mycket senare än september 2006, om inte till och med förr. Den nuvarande trenden i den amerikanska regeringens politiska beslutsfattande – den krängande ekonomisk-finansiella galenskapen hos den sittande Bush-administrationen men också den ”Alfred E. Newman”-liknande handfallenheten hos en pliktförgäten demokratisk kongressgrupp – gör det troligt att världssystemet som helhet kommer att gå in i en av USA-dollarn utlöst sammanbrottsfas före hösten. Jag är inte ute efter att förutsäga vad som kan hända till hösten; jag är ute efter att till de berörda politiska kretsarna i det demokratiska partiet utdela den rejäla spark där bak som rekommenderas för tjurskalliga åsnor, och att göra det tillräckligt hårt, tillräckligt snart och tillräckligt ofta för att de ska ta itu med den reform av den amerikanska politiken som kan avvärja en annars anstormande allmän sammanbrottskris för inte bara USA-systemet utan för hela världssystemet. Det finns ett fåtal personer, bl.a. i Hamiltonprojektets team på Brookings Institution, som är kapabla att fatta detta, och som redan sitter inne med de flesta väsentliga fakta. Det finns experter i andra delar av världen som skulle kunna börja fatta detta snabbt, om de ruskas om ordentligt så att de vaknar. Världen är alltså nu inne i det sista stadiet av en hyperinflationistisk kollaps inte bara av dollarsystemet, utan av hela världssystemet. För att sätta in detta i sitt rätta sammanhang kan man titta på hur Federal Reserve-chefen Greenspans galenskap höll i gång denna hyperinflationistiska cykel från 1987 till 2006. Titta på tre kurvor, som illustrerar detta: 1) Min ”typiska kollapsfunktion” från januari 1996, som beskriver kollapsfunktionens allmänna ka- 8 NY SOLIDARITET rakteristik för tiden 1995–96; 2) Hyperinflationen i Weimartyskland 1923; och 3) Den hyperinflationistiska takt med vilken priserna på råvaror, framför allt olja och metaller, stiger. (Vi låter ”tillgång och efterfrågan”-fanatikerna, och andra statistiker från ön Laputa i Gullivers resor, leka med sig själva bakom ladan, där de kommer att trivas.) Det som Greenspan i princip gjorde, var att han hjälpte bankerna som hade fått sina kassakistor tömda i oktober 1987, genom att slussa över likviditet till dem via inteckningsbaserade värdepapperspaket från bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac. På så vis blåstes fastighetsbubblan upp till sina nuvarande cancerösa proportioner. Detta låg sedan till grund för skapandet av pengar och därur härledda värdepapper, för det som skulle bli en hyperinflationistisk expansion i en fysiskt krympande ekonomi. (Se min typiska kollapsfunktion.) Till slut blev detta kärnan i en global finansbubbla, att likna vid den som hade byggts upp av den lombardiska ligan, som var ett verktyg för Venedig, och som när den kollapsade på 1300-talet drog med sig hela Europa in i en mörk tid. I det här fallet bestod slutskedet i denna hyperinflationistiska process av en kamp om kontrollen över världsmarknaden för råvaror. De mer klarsynta inom rövarklassen, som är smarta nog att inse att det nuvarande internationella finanssystemet redan är dömt att gå under, letar efter en plats utanför ett sådant allmänt finans- och valutasammanbrotts räckvidd, där de kan ”mjuklanda”. Livsnödvändiga råvaror är en sådan landningsplats. Inflationens inflationstakt på råvarumarknaden är därför den karakteristiska kurvan för det rådande internationella finans- och valutasystemet. Denna inflationens inflationstakt, som avspeglas i den undangömda M3-statistiken, är den kurva som motsvarar hyperinflationskurvan i DIAGRAM FIGURE 31 Weimartyskland mellan juni och november 1923. Bakom allt detta ligger Leibniz’ kedjelinjebaserade minsta verkan-princip, grundprincipen i Leibniz’ infinitesimalkalkyl och den ursprungligen av Leibniz upptäckta naturliga logaritmens funktion, som är härledd ur den dubblerade kedjelinjens minsta verkan-princip. Den grundläggande kunskapen för att kunna förstå sådana system finner man i Riemanns arbete med hypergeometrier. Lyndon H. LaRouche 20 april 2006 Lyndon LaRouche varnade för den svällande råvarububblan redan i september 2005, i en artikel med rubriken ”Hyperinflationary Patterns”(EIR 30 sept. 2005). LaRouche upplyste i samma veva en radio- och internetpublik om ”Hur regeringar kan få bukt med vår tids hyperinflation”. LaRouches varningar från september 2005 finns på nätet, sökord ”hyperinflationary patterns”, ”bubbelekonomi bubbelmentalitet”. Hyperinflation i råvaror ● Prisinflationen på råvarumarknaderna har löpt amok. Under 2005 steg priserna på flertalet metaller med 25–50 procent, i enstaka fall (zink) med nästan 100 procent. Redan under första kvartalet 2006 steg de flesta metallpriserna med lika mycket igen, 25–50 procent. Under de första två veckorna i april steg terminspriserna på råvaror som följer: aluminium 5 procent, olja 12 procent, guld 9 procent, silver 25 procent, tenn 11 procent, koppar 20 Hyperinflationen Weimar Hyperinflation, i Tyskland Wholesale 1923, Price Index grossistprisindex (1913 = 1), March-November (1913=1) 1932 logaritmisk Logarithmic skala scale 1 000 000 000 000 100 000 000 000 10 000 000 000 1 000 000 000 100 000 000 10 000 000 1 000 000 100 000 10 000 mars-april En typisk kollapsfunktion ● För tio år sedan introducerade Lyndon LaRouche sin ”typiska kollapsfunktion” för att illustrera konsekvenserna av Federal Reserve-chefen Alan Greenspans otroliga likviditetsexpansion: penningmängd och finansvärden (t.ex. priset på värdepapper, råvaror o.s.v.) ökar exponentiellt, samtidigt som den reala ekonomin (den fysiska produktionen, infrastruktur, allmän levnadsstandard) krymper. Så sent som 2002 försäkrade Greenspan den amerikanska kongressen att det inte fanns någon gräns för hur mycket pengar Fed kunde pumpa in i systemet. Efterträdaren Ben Bernanke är känd för sitt uttalande att Fed i nödfall skulle kunna ”släppa ned pengar från helikoptrar”. Det är ofrånkomligt att denna likviditetspumpning har satt stora avtryck i penningmängdsstatistiken. Uppenbarligen för att dölja detta offentliggör Fed från och med mars 2006 ingen statistik över M3. Fed mäter penningmängden i tre stora kategorier, M1, M2 och M3. M1 är mängden sedlar, resecheckar och de flesta vanliga kontoinnehav – i princip kontanter och motsvarande. M2 inkluderar M1 plus sparkonton, mindre insättningar på längre tid och detaljhandelns dagskassor – i princip M1 plus pengar som inte är direkt tillgängliga men relativt lätta att komma åt. M3, det största måttet, inkluderar M1 och M2 plus institutionella penningmedel, stora insättningar på längre tid, återköpsöverenskommelser och eurodollar – i princip det enda intressanta måttet på den samlade penningmängden. Under 2005 ökade M1 med 0,6 procent, jämfört med 4,0 för M2 och 7,3 för M3. M3 har fördubblats de senaste tio åren och växer nu med drygt 600 miljarder dollar om året. Ingen förklaring har getts till det extraordinära beslutet att sluta offentliggöra M3. Bernanke har dock gjort klart att han gärna går över från penningmängds- till inflationsstatistik, som lättare kan ”masseras”, som grund för penningpolitiska beslut. procent, zink 22 procent, nickel 22 procent, platina 6 procent och konsumentpriset på bensin med 14 procent. Detta motsvarar en inflationstakt på 1 procent per dag! Om den trenden håller i sig skulle priset på terminskontrakt på råvaror tio- eller tjugofaldigas på ett år, samma inflationstakt som i Tyskland sommaren 1 000 jan. mars maj juli sept. nov. DIAGRAM 2 Prisökningen för 14 råvaror 2005–2006 ökning i procent sedan januari 2005 80 60 40 årstakt april 2006 528% 20 årstakt 1:a kv. 2006 årstakt 2005 27% 122% 0 jan. april juli okt jan april 1923. Den drivande kraften bakom prisexplosionen (fast inte orsaken till den) är att hedgefonder och råvaruindexfonder skyfflar in spekulationspengar helt utan hänsyn till någon reell tillgång och efterfrågan. Enligt prognosen skulle den i råvaror investerade totalsumman stiga från 80 mdr dollar 2005 till 120 mdr dollar vid 2006 års utgång. Redan i april sprängdes 100 mdr dollar-vallen. En ytterligare faktor är fusioner och uppköp. Inom guldbranschen har det från och med september 2005 gjorts minst 20 stora fusioner och uppköp. Vad gäller koppar och nickel har brittiska Inco och kanadensiska Falconbrigde gått ihop och blivit världens största producent; trots de höga priserna drar båda ned på produktionen. Inom energisektorn har två rena spekulationsfonder, Petrofund och Penn West, gått samman i en 3 mdr dollar-fusion till Kanadas största energikoncern. Råvaruprisinflationen är bara en del av en allmän inflationistisk utveckling i hela det internationella finanssystemet, medan inflationen 1923 begränsades till Tyskland. Orsakerna till inflationen skiljer sig också. Efter första världskriget tvingades den tyska regeringen och riksbanken ta till sedelpressarna p.g.a. de omöjliga fredsvillkoren; den nuvarande inflationen är däremot helt och hållet ett verk av ”självständiga centralbanker”, som bestämt sig för att öka penningmängden som ett sätt att förse en oligarkisk finanskast med ständigt nya medel för både en spekulationsorgie utan tidigare motstycke och uppköp av världens råvarureserver och offentliga egendom.
inflation DIAGRAM FIGUR 1 3 En typisk kollapsfunktion +∆ −∆ finansvärden penningmängd realekonomisk produktion/konsumtion Efter uppropen 1997 och 2000, genom vilka tusentals kända personer runt om i världen, däribland f.d. regeringschefer, parlamentariker, fackliga ledare, företagare, medborgarrättskämpar, kyrkliga företrädare, företrädare för militären och många andra, ställde sig bakom kravet på en omorganisation av det internationella finanssystemet, går Schillerinstitutets ordförande Helga Zepp-LaRouche nu ut med det följande nya uppropet, som sprids internationellt genom Schillerinstitutet. Det kommer att publiceras med undertecknarnas namn på internet och i olika tidningar. ”Den vilseledande manövern från den avgående Alan Greenspan-förvaltningens sida att sluta offentliggöra uppgifter om penningmängden M3 syftade uppenbarligen till att dölja det faktum att världsmarknadspriserna på viktiga råvaror stiger med en ökningstakt som placerar världen på samma slags hyperinflationistiska bana som Weimartyskland under senare delen av 1923. En jämförelse mellan råvaruprisernas nuvarande ökningstakt och utvecklingen i Tyskland 1923 ger vid handen att världssystemet under den rådande amerikanska och europeiska politiken skulle kunna nå sin sammanbrottspunkt inte mycket senare än september 2006, om inte till och med förr.” Så skrev Lyndon LaRouche i ett uttalande den 20 april. När Lyndon LaRouche gör en prognos brukar det uppmärksammas av kompetenta ekonomer och finansexperter runt om i världen, eftersom han bevisligen är den ekonom som träffat rätt med sina analyser de senaste decennierna, medan hans kritiker saknar all trovärdighet. Den här gången fick hans bedömning varningsklockorna att ringa i det politiska Washington och på andra håll. Likheterna mellan de viktigaste råvarornas prisstegringstakt och hyperinflationen 1923 är så uppenbara att de vanliga mekanismerna för verklighetsförträngning inte fungerar längre. Centralbankerna har målat in sig i ett hörn: Om de fortsätter de senaste nitton årens Greenspan-politik, att hela tiden ösa ut mer likviditet med hjälp av derivatkrediter och spekulationen som bedrivs av hedgefonder, riskkapitalbolag m.m., så exploderar energi- och råvarupriserna. Om de försöker torka ut denna likviditet, som nu genom ett stopp för yen-carry-trade och höjda räntor, då börjar bubblorna brista, vilket nu redan händer med den amerikanska fastighetsbubblan. Vare sig det blir ett hyperinflationistiskt sammanbrott av det internationella finanssystemet som i november 1923 i Tyskland, eller en kedjereaktionsliknande punktering av bubblorna på fastighets-, aktie- och lånemarknaden, med hedgefonder, pensionsfonder, riskkapital- tid Stöd lösningen på finanskrisen! Upprop för Nytt Bretton Woods bolag och banker som går omkull – så blir konsekvenserna för världsbefolkningen katastrofala. Hårdast skulle den fattigare delen av världsbefolkningen drabbas; medelklassen skulle förlora alla sina besparingar. När staten inte längre kan finansiera sina åtaganden, hotar samhället att sjunka ned i kaos. Världen skulle gå in i en ny mörk tid. För att skydda befolkningen mot de oerhörda skador som ett okontrollerat sammanbrott av det internationella finanssystemet skulle ställa till med, kräver vi att en konferens skyndsamt sammankallas för att fatta beslut om en ny global finansarkitektur med det av Franklin D. Roosevelt 1944 initierade Bretton Woods-systemet som förebild. Vi vill också påminna om att det italienska parlamentet har tagit fasta på LaRouches förslag och den 6 april 2005 röstade igenom kravet att den italienska regeringen skall verka för ”att en internationell konferens på statschefsnivå sammankallas för att införa ett nytt, mer rättvist internationellt finans- och valutasystem”. I dag är behovet av en sådan grundlig omorganisation mer pressande än någonsin, men samtidigt har möjligheterna att faktiskt kunna genomföra den ökat. Och det beror på en historiens ironi. När Sovjetunionen började upplösas 1991 bestämde sig de neokonservativa i George Bushs regering för att göra om den amerikanska republiken till ett imperium, i enlighet med ”Project for a New American Century”. Det var en maktideologi som postulerade att USA:s politiska, ekonomiska och militära ledarställning aldrig mer skulle få hotas av någon nation eller grupp av nationer. Men nu har just de neokonservativa i Bush/Cheneyregeringen med sin politik för föregripande krig och regimskiften sett till att samarbetsprocessen mellan nationerna i Eurasien och Latinamerika, som annars skulle ha tagit decennier, har utvecklats otroligt snabbt under trycket från den amerikanska unilaterala politiken. Statscheferna i en hel rad viktiga stater har gjort klart att de tänker försvara sina befolkningars gemensamma bästa mot övergrepp från de med globaliseringen förbundna finansinstitutionerna. Möjligheterna att föra upp frågan om en rättvis ny ekonomisk världsordning på agendan har därmed ökat enormt. Men det vore en farlig illusion att tro att en omorganisation av det bankrutta internationella finanssystemet skulle kunna lyckas utan eller mot USA. Vi förordar därför ett samarbete med det riktiga Amerika i den amerikanska revolutionens och självständighetsförklaringens tradition, förknippad med namn som Alexander Hamilton, John Quincy Adams, Abraham Lincoln, Franklin D. Roosevelt och Martin Luther King, och i dag inspirerad av Lyndon LaRouche. Amerika måste vara en del av den Pengar är alltid någonting värda! Ovan: En kvinna eldar i spisen med sedlar. T.v. Barnen leker med sedelbuntar som byggklossar i Tyskland 1923. nya principgemenskapen mellan suveräna republiker, förenade av ett gemensamt mänskligt intresse. För att rätta till felen som begåtts på grund av de senaste fyrtio årens paradigmskifte, särskilt efter det att USA-presidenten Nixon 1971 avskaffade systemet med fasta växelkurser, och som efter Sovjetunionens upplösning genom en tygellös globalisering har lett till den nuvarande brutala rovdjurskapitalismen, måste följande åtgärder vidtas. Konferensen för ett Nytt Bretton Woods måste följaktligen besluta: 1. Fasta växelkurser måste omedelbart återinföras. 2. Derivatspekulation måste förbjudas genom överenskommelser mellan regeringar. 3. En omfattande omplanering resp. avskrivning av skulder måste genomföras. 4. Genom en statlig kreditgivning i Alexander Hamiltons och det amerikanska systemets tradition måste nya kreditlinjer ställas till förfogande, vilka genom investeringar i grundläggande infrastruktur och teknologisk förnyelse skapar förutsättningar för produktiv full sysselsättning. 5. Utbyggnaden av de eurasiska landbroarna som kärnan i världsekonomins återuppbyggnad är den vision som inte bara kommer att skapa ett nytt ekonomiskt under, utan också kan bli en fredsordning för 2000-talet. 6. En ny ”Westfalisk fred” måste tillförsäkra alla världens nationer en tryggad råvaruförsörjning för minst femtio år framåt. Vi menar att ”globaliseringssystemet” med sin brutala rovdjurskapitalism har gjort ekonomisk, finansiell och moralisk bankrutt. I stället måste människan åter sättas i centrum, och ekonomin måste först och främst tjäna det gemensamma bästa. Den nya ekonomiska världsordningen måste garantera alla människors okränkbara rättigheter. Initiativtagare: Helga Zepp-LaRouche ordförande Schillerinstitutet, maj 2006 Du kan underteckna uppropet på www.bueso.de. Där kan du också se vilka som hittills skrivit på. NY SOLIDARITET 9
Page 1 and 2: Bygg den eurasiska landbron nu! Ska
Page 3 and 4: Bilindustrins framtid avgörs LaRou
Page 5 and 6: Grafisk framställning av en ”utv
Page 7: Hussein Askary kandidat till Botkyr
Page 11 and 12: lurar i den här situationen, om vi
Page 13 and 14: Frederick Douglass: Om att frigöra
Page 15 and 16: Egyptisk miniräknare Ett enkelt mu

Ny solidaritet - LaRouche.se

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?