Ny solidaritet - LaRouche.se

More documents

Recommendations

Info

Stephen Brawer kandidat till Botkyrka kommun och Sveriges riksdag steve@nysol.se Det är inte ofta som mänskligheten får en chans att åstadkomma stora samhällsförändringar. Men precis nu, under de närmaste månaderna, har mänskligheten erbjudits en sådan unik möjlighet. Chansen måste dock gripas med den rätta historiska känslan. Den amerikanske statsmannen Lyndon LaRouches uppfordran till världen att införa en ny ekonomisk världsordning, ett Nytt Bretton Woods, har gått in i ett kritiskt skede. Det behövs ett ekonomiskt nytänkande på alla plan, först och främst bland vanliga människor. Vi behöver en världsordning med suveräna nationalstater som samarbetar med varandra, suveräna nationalstater som är förpliktade till det gemensamma bästa, vilket i vår moderna tid betyder industriell och teknologisk utveckling. För att faktiskt åstadkomma denna förändring mobiliserar LaRouche och hans ungdomsrörelse just nu för att rädda industripotentialen i själva USA från att slås sönder av sammanbrottet som nu pågår i hela det globala, av spekulation djupt undergrävda finanssystemet. Ett lagförslag om att rädda och ställa om den amerikanska fordonsindustrin, utarbetat av La- Rouche och hans politiska rörelse, ligger nu på den amerikanska kongressens bord för omedelbar implementering. Att rädda fordonsindustrin, och framför allt alla verktygsmaskintillverkarna bland dess underleverantörer, är absolut nödvändigt om USA:s fysiska ekonomi ska kunna väckas till liv igen, efter den långvariga post-industriella mardrömmen. LaRouches förslag innebär att den amerikanska kongressen ger den amerikanska staten rätt att ta över outnyttjad kapacitet inom fordonsindustrin, på samma sätt som president Franklin D. Roosevelt gjorde under 1930- och 1940-talen. Roosevelts metoder var motorn som drog upp USA – och därmed hela världen – ur depressionen. Europa måste sätta sig in i La- Rouches förslag och backa upp Ny Solidaritet ISSN 0345 - 8350 2 NY SOLIDARITET det med liknande åtgärder här. Annars styr vi raka vägen in i en ny mörk tid på den här planeten. Detta bildar bakgrunden till den fortsatt upptrappade kampanjen här i Sverige, med ett särskilt fokus på Botkyrka kommun. Det finns universellt sanna principer som inget samhälle kan bryta mot utan att dra olycka över sig. En sådan princip är den verkligt suveräna republiken, där rätten att skapa kredit ligger uteslutande hos den offentliga makten, en offentlig makt som får sin legitimitet endast därigenom att den tjänar hela samhällets gemensamma bästa. Existerar en sådan republik i sinnevärlden? Ja, den existerar unikt i den amerikanska författningen, som uttryckligen stadgar att regeringen ska tjäna det gemensamma bästa. Alexander Hamilton, som var USA:s förste finansminister, under åren 1789–95, levde upp till det höga kravet, genom att föra en politik som på bara några decennier skulle göra USA till världens starkaste industrination. Han använde statens makt över krediterna till att Organ för Europeiska arbetarpartiet – EAP chefred., ansv. utgiv.: Astrid Sandmark redaktion: Göran Haglund, Chris Märlin adress: Box 11918, 161 11 Bromma tel. 08-98 30 10 fax 08-98 30 90 e-post: larouche@nysol.se pg. 57 50 45-0 bg. 160-6268 Köpenhamn EIR, Postboks 2613, 2100 Kbh Ø, Tlf. 35 43 00 33 pren: helår 250:- (stödpren. helår 500:-), halvår 130:- samarbetsavtal: Executive Intelligence Review News Service (EIRNS) hemsida: www.nysol.se tryck: V-TAB, Södertälje 2006 Ett liv efter den post-industriella mardrömmen? Ett stort historiskt ögonblick stötta utvecklingen av en tillverkningsindustri i den unga amerikanska republiken, och försvarade därmed principen att befolkningens rätt till utveckling och välfärd går före alla privata bank- och finansintressen. I Europa har vi parlamentarism och det betyder att regeringarna inte är suveräna. Dessutom har makten över krediterna överlåtits till centralbanker som står utanför varje offentlig kontroll. Dessa centralbanker kontrolleras i stället av privata intressen, som därmed får mer En ny FDR-politik för USA. Lyndon LaRouches förslag till partiprogram för det demokratiska partiet. Ladda hem pamfletten från www.larouchepac.com makt än regeringarna, i stället för tvärtom, som i Alexander Hamiltons system. Det är detta som är själva poängen med det s.k. frihandelssystemet, som nu kallas ”globalisering”: att ta makten ifrån regeringarna och därmed ta ifrån nationalstaten dess suveränitet. Det är en ekonomisk imperiemodell, som nu faktiskt undergräver civilisationen i hela världen, och hotar alla människors välfärd. Det är i själva verket samma brittiska imperiemodell som de amerikanska kolonierna bröt sig fria från 1776. Under de senaste fyrtio åren har både USA och Europa vänt ryggen åt allt vad industri och tillväxt heter. Med allehanda miljöargument har människor manipulerats och hjärntvättats till att tro att själva grunden för produktionen av människors livsförnödenheter, d.v.s. industrin, kan ersättas av tjänstesektorn. I Sverige har det gått så långt att närmare 75 procent av den arbetande befolkningen är sysselsatt inom tjänstesektorn, och bara 25 procent i produktiva, tillverk- ningsorienterade jobb. Enbart i Stockholmsområdet sysselsätter bank- och finanssektorn 45 000 personer! Om den trenden inte bryts styr vi mot ett nationellt självmord. Men detta är en fråga som de etablerade partierna inte vill ta i. ”Tror du att om du går till jobbet varje dag, och sköter ditt, så räcker det? Att du inte behöver befatta dig med något så smutsigt och otrevligt som politik? Då får du tänka om!” Vi lägger därför fram ett förslag om hur vi kan skapa en miljon nya, produktiva arbetsplatser. Det handlar bland annat om en fördubbling av kärnkraftskapaciteten, till omkring 20 000 MWe. Utan en i det närmaste obegränsad tillgång till billig el kan ingen nation åtnjuta verklig suveränitet. En kraftigt ökad kraftproduktion är ett absolut villkor för att vi ska klara av att utvidga industriproduktionen och göra de nödvändiga infrastrukturförbättringarna. De ”eurasiska landbroarna”, LaRouches förslag om breda utvecklingskorridorer som sträcker sig över hela den eurasiska kontinenten, kan bara förverkligas med en kärnkraftsutbyggnad. I det ljuset är den norska regeringens förslag om utveckling av gasfyndigheterna i Barents hav i samarbete med Ryssland ett steg i rätt riktning. Kraftbolaget i norska Bergen ansöker om att få bygga ett kärnkraftverk, med ett perspektiv om att så småningom kunna exploatera Norges enorma energitillgångar i form av torium – vilket också är en idé som ligger helt rätt i tiden. I Finland pågår bygget av den femte finska kärnkraftsreaktorn. Här i Sverige lägger vi ned industrin, under globaliseringstrycket och de höga elpriserna, eller så flyttar den ut till Kina och andra länder med lägre lönekostnader. Det hjälper inte oss, och det hjälper inte heller människorna där att komma ur sin fattigdom. De borde ges en chans att bygga upp sina egna länder, i stället för att kasta bort sitt arbete på att tillverka billiga varor åt oss. De s.k. alternativa energikällorna måste avslöjas som den lekstuga de alltid har varit. Etanol t.ex., miljödårarnas senaste bebis. Det går åt mer energi för att tillverka etanol än man får ut genom förbränning av den färdiga produkten. Etanol subventioneras med skattepengar bara som en eftergift till de stollar som vägrar sluta tro på detta bränsle som ett alternativ till bensin. Det enda fungerande alternativet till bensin är vätgas, och det kan framställas med lönsamhet med hjälp av kärnkraft, i s.k. HTR-reaktorer. En återindustrialisering av det slag som har skissats här är den väg som kan leda Sverige in i framtiden. Vi kan inte fortsätta acceptera en faktisk arbetslöshet på 45 procent i områden som t.ex. norra Botkyrka. Statliga och kommunala medel betalas ut i olika former av understöd till ungdomar, därför att det inte finns några produktiva jobb som de kan gå till, därför att de politiskt ansvariga inte vill ta tag i de verkliga problemen. Vilka är de politiskt ansvariga? Är det Göran Persson, eller politikerna i riksdagen och i kommunerna? Faktiskt ingen av dem. De ytterst ansvariga för landets framtid är landets medborgare. Tyvärr är merparten av dessa medborgare i dag politiskt passiviserade, ofta bittra och desillusionerade. Är du en av dem? Tror du att om du går till jobbet varje dag, och sköter ditt, så räcker det? Att du inte behöver befatta dig med något så smutsigt och otrevligt som politik? Då får du tänka om! Landets förmåga att överleva detta ekonomiska sammanbrott hänger inte på dina eventuella fantasier om att du har gjort din demokratiska plikt genom att gå och rösta. Den hänger på att medborgarna aktivt engagerar sig i att tillsammans ta fram de idéer som kan leda fram till den nödvändiga politiska kursändringen. Det betyder att vi alla måste arbeta och svettas varje dag, intellektuellt, för att ta ansvar för hela landets framtid. Det betyder inte, som så många tror i dag, att om jag svettas för mitt jobb, för mitt företag, och gör rätt för mig själv och min familj, så räcker det. Det betyder inte att man kan ta ansvar i sitt offentliga liv på jobbet, och sedan gå hem och leva i sin egen lilla drömvärld i den privata sfären. Att vara medborgare i en verkligt suverän nation innebär att ständigt hålla vakt, att ständigt vara beredd att passionerat rycka ut för att försvara alla medborgares gemensamma bästa. ❏
Bilindustrins framtid avgörs LaRouche mobiliserar USA:s kongress Mer än hundra folkvalda delstatspolitiker, fackliga ledare och andra framstående amerikaner har undertecknat Lyndon LaRouches maning till kongressen att rädda den amerikanska bilindustrin. I stora annonser den 5 juni i två publikationer som senatorerna och kongressmännen läser, The Hilloch Roll Call, offentliggjordes namnen på de första hundra undertecknarna. Annonsen var inledningen på en kampanjvecka i Washington DC, där medlemmar i LaRouches ungdomsrörelse, LYM, förstärkte sitt lobbyarbete för att få igenom en sådan lag i kongressen. Annonstexten, med rubriken ”Kongressen måste vidta krisåtgärder nu!”, löd: ❊❊❊ ”I mars 2005 varnade Lyndon LaRouche för att General Motors var på väg att gå omkull. Han uppmanade kongressen att ingripa med krisåtgärder för att rädda bilindustrin som helhet, som ett viktigt första steg mot en allmän ekonomisk återhämtning. Han föreslog att regering- I en 12 sidor lång vitbok avslöjas synarkistbankiren Felix Rohatyns roll i nedläggningen och utflyttningen av den amerikanska bilindustrin. Rohatyn är en av de mäktigaste personerna i USA:s demokratiska parti. Vitboken offentliggjordes den 12 juni av Lyndon LaRouches politiska aktionskommitté, LPAC, som strider för att rädda den amerikanska bilindustrin, och för att samtidigt rädda det demokratiska partiet från att tas över av sådana motståndare till Franklin D. Roosevelt och La- Rouche som synarkistbankiren Felix Rohatyn. LPAC har kunnat avslöja att Felix Rohatyns namnteckning finns på den ursprungliga planen från den 1 maj 2005 för att flytta ut bildelstillverkaren Delphi och därmed sätta p för avtalsreglerade jobb, löner och pensioner. Denna plan, och andra hand- Lyndon LaRouche t.v. tillsammans med Mark Sweazy, ordf. för bilarbetarfackets avdelning 969 i Columbus, Ohio. en skulle ställa den outnyttjade produktionskapaciteten under statlig konkursförvaltning, och finansiera en omställning och utvidgning av denna kapacitet för tillverkning av komponenter till absolut nödvändiga nationella infrastrukturprojekt. Han underströk att en avveckling av bilindustrins nuvarande fysiska produktionskapacitet, speciellt dess verktygsmaskinsektor, skulle åsamka USA:s fysiska ekonomi irreparabla skador och inte bara betyda slutet för USA som realekonomisk stormakt; lingar som inlämnats till domstolen i New York som handlägger Delphis konkursansökan, visar tydligt att det var Rohatyns konsultfirma och Rothschild Inc., genom Felix Rohatyn, som drev Delphi till dess kris och planerade konkursen som ett sätt att genomdriva Delphis fullständiga ”globalisering”. Denna plan för Delphis utflyttning och konkurs har varit en katastrofal förebild för massor med konkurser och fabriksnedläggningar inom den amerikanska bilindustrin och andra näringsgrenar, och även internationellt. Inom facket har man talat om den som ”slutet för bilindustrin” och krossandet av den amerikanska medelklassen. Det var Rohatyn som lanserade den plan som förknippas med Delphis vd Robert ”Steve” Miller, som Rohatyn tillsatte den 1 juli 2005 för att leda företaget till konkurs. Rohatyn har dessutom upprepade gånger försökt intressera USA:s kongress för privatiserade ”infrastrukturföretag”. Och Rohatyn har ak- genom kedjereaktionseffekterna skulle världsekonomin som helhet tillfogas liknande skador. Det internationella finanssystemet är redan inne i ett tillstånd där hyperinflation och deflationistiskt sammanbrott går i varandra, vilket kräver införandet av ett återhämningsprogram à la FDR för att rädda civilisationen. Att kongressen inte ingrep då har nu lett till en situation där 65 stora bilfabriker med en verktygsmaskinkapacitet på mer än 7 miljoner kvadratmeter kommer att slå igen under detta år och tivt motarbetat och försökt sabotera LaRouches förslag om att rädda bilindustrin genom att ställa om den till att bygga infrastruktur med statliga krediter. Delphis debakel har öppnat slussportarna för krossandet av all bilindustri som fortfarande finns kvar i USA; hela maskinparker bjuds nu ut till försäljning på internet. Ytterligare 30 000 bilarbetare har kastats ut i arbetslöshet på bara drygt en månad, utan något slut i sikte. Kongressen har tvingats reagera genom att bilda en ”bilgrupp” och en ”tillverkningsgrupp”, men ”Out of the Bushes, into the Future” (ung. Ut ur bushen, in i framtiden). Under en aktionsvecka i Washington DC i april gick LaRouches ungdomsrörelse på synarkistbankiren Felix Rohatyn för hans sabotage av en ny FDR-politik i USA. nästa. Dessa fabriksnedläggningar kommer direkt att kosta 75 000 kvalificerade industrijobb, och ytterligare 300 000 genom effekterna det får för underleverantörs- och verktygsmaskinföretagen. Det som är på väg att läggas ned motsvarar en kapacitet att bygga mer än 2,5 miljoner bilar och lätta lastbilar per år. Men ännu viktigare för de behövliga nationella ekonomiska investeringarna är att det handlar om en industrikapacitet som är absolut nödvändig för att kunna bygga den nya nationella infrastruktur för transporter, kraftförsörjning m.m. som USA är i så stort behov av. LaRouche kräver i sin principdeklaration The U.S. Economic Recovery Act of 2006 att kongressen ska ingripa för att rädda bilindustrikapaciteten NU och ställa om de outnyttjade 50 procenten eller mer av bilindustrins kapacitet till att i stället producera ny nationell infrastruktur, har ännu inte agerat för att stoppa sönderslagningen av den produktionskapacitet som finns samlad i bilindustrin Rohatyn utformade den plan enligt vilken minst 21 stora Delphi-fabriker i USA nu håller på att läggas ner, därför att all produktion ska flyttas ut till andra länder. ”Vitbok” om Rohatyn I ”vitboken” slår LPAC fast att Rohatyn har en ledande roll i kampanjen för att slå sönder USA och dess ekonomi genom att slå sönder den verktygsmaskinkapacitet som finns samlad runt de tre stora biltillverkarna. Man slår också fast att Rohatyn genom sitt inflytande och agerande i denna fråga har avslöjat sig som en nutida representant för samma Synarkistinternational som skapade och ekonomiskt styrde Mussolinis, Hitlers och Francos fascistregimer 1922–45. särskilt höghastighetstågkorridorer och nya elnät uppbyggda kring kärnkraftverk. Då får vi en chans att rädda oss själva; att styra vår nation, och världen, på kurs mot välstånd igen. Delstatskongresserna i Alabama, Vermont och Rhode Island har redan, tillsammans med politikerförsamlingar i städer och grevskap i USA:s industriella hjärtland, riktat uppmaningar till kongressen i Washington att rösta igenom en sådan lag. Vi uppmanar kongressens ledamöter att utan dröjsmål, oberoende av partitillhörighet och geografisk hemvist, rösta igenom det förslag som specificeras i U.S. Economic Recovery Act of 2006 för att förhindra den hotande nedläggningen av den amerikanska bilindustrins produktionskapacitet och sätta vår nation på kurs mot att återigen bli den mest produktiva ekonomin i världen.” EIRNS Synarkistbankir avslöjad bakom bilindustrins kris Felix Rohatyns namnteckning under nedläggningsplanen. Medan Bank of England, genom Montagu Norman och Brown Brothers Harriman, hade stor del i att föra Hitler till makten, formades fascistregimen under överinseende av anglofranska kretsar som i Frankrike representerades av Synarkistinternationalens bank Lazard Frères och dess filialer och medarbetare i London och New York. Rohatyn är enligt LPAC:s ”vitbok” en lojal arvtagare till sådana ledande personer i Lazard Frères som André Meyer, och bankens politik att samarbete med nazistregimen under 1930- och 1940-talen i Frankrike. Rohatyn är, precis som den tidens Lazard Fréres, en exponent för synarkisternas hat mot den USA-politik som Franklin D. Roosevelt stod för då och som LaRouche står för i dag. LPAC:s slutsats är att alla som i dag fortsätter att liera sig med Rohatyns projekt, efter att ha tagit del av innehållet i ”vitboken”, faller under kategorin quislingar, eller värre. EIRNS NY SOLIDARITET 3
Page 1: Bygg den eurasiska landbron nu! Ska
Page 5 and 6: Grafisk framställning av en ”utv
Page 7 and 8: Hussein Askary kandidat till Botkyr
Page 9 and 10: inflation DIAGRAM FIGUR 1 3 En typi
Page 11 and 12: lurar i den här situationen, om vi
Page 13 and 14: Frederick Douglass: Om att frigöra
Page 15 and 16: Egyptisk miniräknare Ett enkelt mu

Ny solidaritet - LaRouche.se

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?