Ny solidaritet - LaRouche.se

More documents

Recommendations

Info

fortsättning från föreg. sida Detta är den reform vi tänker genomföra. Det är i den riktningen vi ska gå. Då kan vi ta oss ur allt det här utan större problem. Om USA gör det – och ingen annan del av världen kan göra det, under rådande kultur och lagstiftning – då kommerandra delar av världen att hänga på den amerikanska reformen, som en del av en större internationell reform. Och det är så som världen kan ta sig ur den här knipan. Omvandla den fysiska ekonomin Det som vi gör nu, är att vi tar upp den fråga som ligger närmast framför oss: Vi kan inte låta bilindustrin gå under på det sätt som man har tänkt. Det får inte ske, för kedjereaktionseffekten blir att det betyder slutet för den amerikanska ekonomin, slutet för vår nation, slutet för suveräniteten. Vi kan inte tillåta det. Därför går vi in, och tar över den del av bilindustrin som man tänker lägga ned; vi tar över den för att den ska producera andra produkter än bilar i sig, andra produkter som har med grundläggande ekonomisk infrastruktur att göra, och liknande saker. Vi inrättar den formen, och vi går vidare till att göra långsiktiga förbättringar på områden där det finns ett trängande behov. Till exempel kraftsystemet i USA, som är bankrutt. Vi skulle inte klara av att driva en expanderad ekonomi nu, för kraften vi har räcker inte till för det. Vi kommer att behöva bygga kärnkraftverk och andra kraftverk i snabb takt, nu! Vi kommer att behöva bygga upp ett järnvägsnät igen, för att kunna lösa många problem i USA, som inte kan lösas utan ett återuppbyggt järnvägsnät. Det betyder magnetsvävartåg som stambanor för passagerartrafik; det betyder höghastighetståg för områden som inte är lika högprioriterade. Det betyder en omprövning av förhållandet mellan flygtransportsystemet och järnvägssystemet. Vi kommer att minska behovet av bilen för långa resor, genom att erbjuda effektiva kollektiva transporttjänster, till låg kostnad. Vi kommer att rationalisera transporter med flyg, järnväg och bil. Vi kommer att sätta stopp för politiken att koncentrera bostäder och produktion till ett fåtal områden. Ta t.ex. västra New York, västra Pennsylvania, Ohio, Michigan och Indiana. Detta område, som är hjärtat i bl.a. bilindustrin, har haft sjunkande inkomster och levnadsstandard, och folk har flyttat därifrån. Vi kommer att behöva hejda denna utflyttning. Vi kommer att behöva gå tillbaka till ett bättre utnyttjande av USA:s hela landareal. Vi kommer att behöva sprida ut befolkningen bättre över hela USA, och inte koncentrera den i några få områden som t.ex. norra Virginia, runt Washington, som går mot en kollaps nu. Vi kommer alltså att omorganisera USA; vi kommer att återuppliva jordbruket, och förbättra markanvändningen för det syftet; vi kommer att gå tillbaka till en mycket större betoning på lokalt förankrade industrier, eller ägarnära företag. Och vi kommer att dra upp planer för hur vi ska kunna sprida ut vår produktion och vår utveckling över en större landareal och höja befolkningens levnadsstandard per capita, och kommunernas inkomster, genom att övergå från att vara ett postindustriellt samhälle, som innebär ett litet skatteunderlag för kommunerna, till att bli en produktiv ekonomi som ger kommunerna ett större skatteunderlag. Vi kommer att utnyttja vår landareal bättre, så att vi utnyttjar hela landarealen, och utvecklar hela landarealen, i stället för att koncentrera befolkningen mer och mer till ett fåtal områden som kommer att bli jättelika, koncentrerade slumområden, om vi inte gör något åt det. Detta är i stora drag vad det handlar om. Och nu tillbaka till er … ❏ 12 NY SOLIDARITET Om att hålla drömmen vid liv* Att utbilda fria människor Ett utkast till utbildningspolitik från medlemmar i LaRouches ungdomsrörelse i Sverige För fler och fler unga människor i västvärlden framstår det som allt tydligare att den värld som våra föräldrar har lämnat över till oss är i väldigt dåligt skick. Största delen av jordens befolkning lever som slavar åt en liten elit, och den sociala misären har till och med kommit till Sverige i stor stil. Vi har en infrastruktur som är i akut behov att repareras, industrin läggs ned eller ”outsourcas”, antalet människor som inte erbjuds ett produktivt jobb och som är tvungna att leva på bidrag ökar. En majoritet av Sveriges färdigutbildade akademiker får inga jobb. Om detta är vad som kallas högkonjunktur, vad finns då i portföljen för framtiden? Kanske kaksmulor att knapra på. 40-talisterna har lyckats med den osannolika be- driften att ge sina barn sämre förutsättningar än vad de själva hade. Det patetiska är att de inte verkar skämmas över det heller, utan snarare känna en besynnerlig stolthet över att rejält ha dämpat människans, i deras ögon, så kallade ”högmod” att eftersträva en allt bättre levnadsstandard. Så, hur ska vi, som har större delen av våra liv framför oss hantera detta? Trots alla legitima anledningar till att känna frustration, besvikelse och ilska måste vi gemensamt skapa ett positivt alternativ. Vi behöver ett nytt kulturparadigm, ett skifte i samhället. Detta är inget vi kommer att få som skänk från ovan, utan något vi själva måste skapa. Det är av denna anledning som vi här presenterar följande idémässiga bidrag för att ta itu med en av våra viktigaste uppgifter, en fullständig omvärdering och förändring av vårt utbildningssystem, från att bestå av korvstoppsfabriker till att utgöra sanna akademier som ger bildning och verklig självständighet. Om vi inte tycker att barn och ungdomar förtjänar detta kan vi lika gärna lägga ned Sverige. Men, som Thomas Thorild påpekade: ”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större!” Och det är just att tänka rätt vi vill lära oss att göra! Det är människans kreativa potential vi arbetar med att utveckla och förstärka genom att återskapa metoden för den kreativa upptäckten och återuppleva vad upptäckaren en gång upplevde. Ett av de största brotten mot mänskligheten begicks av Aristoteles och hans efterföljare, som delade upp eller dikotomiserade konst och vetenskap och därmed saboterade den dynamiska verklighetsförank- * Martin Luther King höll sitt berömda tal ”I have a dream” den 28 aug. 1963. ringen som är essentiell för verkligt fritt och kreativt tänkande i enlighet med universums lagar och fysikaliska principer. Universalhistoria ”You can fool some of the people some of the time, but you can’t fool all of the people all of the time.” – A. Lincoln Det är om att bilda en idé om vad det innebär att vara fri från allt förtryck som detta skall handla, att skapa ett begrepp som överför tanken till dig, vad det innebär att identifiera sig som en världshistorisk individ. Det är ett försök att visa på några fundamentala paradoxer, för att ge en gestalt av det som verkligen skapar gestalter, nämligen idén om de metafysis- Trött på empirism? Gå med i LaRouches ungdomsrörelse! www.wlym.com ka, men dock fysiskt effektiva krafter som vi kallar universellafysikaliska principer. Historien upprepar sig aldrig. En kompetent historiker, ja rent av människa, utvecklar idén om historien inte bara genom att titta bakåt, utan genom att fråga sig: Hur kom vi hit? Historien är en serie av att mänskligheten gjort, eller misslyckats göra, upptäckter av universella fysikaliska principer som påverkar den potentiella relativa befolkningstätheten per kvadratkilometer genom olika applikationer av konst och vetenskap. Det viktiga för vår civilisation är hur, och för vad, vi utvecklar vår teknologi och kultur, och därför är varje individs utveckling oumbärlig. I studiet av mänsklighetens historia, nu, och av vår framtid som sträcker sig miljoner år fram och tillbaks, av civilisationers uppkomst och tillintetgörelse, ligger fokus inte alltid på idéerna och individerna som skapar stora förändringar genom sina handlingar. I den moderna skolan existerar inte längre begrepp som hjälper en att organisera sin historisk-vetenskapliga bildning, som t.ex. Prometheusprincipen, 1 imperialism vs. republikanism, aristotelism vs. platonism, energi vs. kraft. Den klassiska humanistiska bildningen som formade våra genier, våra sanna revolutionärer, våra vetenskapsmän, konstnärer och poeter finns inte längre tillgänglig; det är den idén vi vill återskapa här. Den berömde brittiske sofisten, empiristen och imperialisten, Lord Bertrand Russell, 2 förstod att den billigaste metoden att undertrycka mänsklig kreativitet (billigare än att sprida bombmattor över städer eller, senare, att äga det mest fruktansvärda kärnvapnet), är att kontrollera världens folk genom att bestämma vad vi tänker och hur vi tänker. Enligt denna tanke skall vår bildning därför formas till att passa den pseudo-feodala oligarki som äger makten i världen. Men det är ingen ny idé. Det är slaveriets idé. Det är fascistisk politisk ekonomi. I vårt utopiska post-industriella eller post-moderna tjänstesamhälle, där existentialister och brödlärda, eller, i allmänna ordalag, värdelösa ledare, sitter och uppehåller karriärpositioner, anses det att världen inte rymmer fler än dem som lydigt kan hålla sig flytande runtikring eliterna. Det är ett falskt, fascistiskt eller oligarkiskt universum, där människors kreativitet blåses bort genom att utvecklingen av deras självmedvetenhet undertrycks genom en låg, eller ingen allmän välfärd. Det paradoxala med den frihetsälskande mänskliga naturen är att hon kan finna sig i ”inte så illa” trots att hon har en idé om det ”bra”. Alla vet att det finns en kvalitativ och nödvändig skillnad mellan bra och dålig! För historikern och dramatikern Friedrich Schiller var människans estetiska och moraliska fostran så viktig, att han ville att publiken som besökte hans dramer skulle lämna teatern som bättre människor. Han säger i andra brevet ”Om människans estetiska fostran” (de s.k. Estetiska breven, skrivna 1793-94, då det jakobinska terrorväldet härskade över Frankrike – och behovet av sann moralisk kraft, likt idag, var ett nödvändigt gott): ”Är det ej åtminstone en oläglig tidpunkt att se sig om efter en lagbok för den estetiska världen, då den moraliska världens angelägenheter erbjuder ett så mycket närmare intresse och den filosofiska undersökningsanden genom tidsomständigheterna så eftertryckligt uppfordras att sysselsätta sig med det fullkomligaste av alla konstverk, med uppbyggandet av en sann politisk frihet?” Trots att vi inte behöver reflektera länge kring vad som skapar lycka, individuellt och för människan i sin helhet, är det klart att en givande mentalitet är rikare än den tagande och att rättrådighet och sannfärdighet ger den största rikedomen; en reflektion, en promenad i rumtiden, i sökandet efter det fria och lyckliga livet. Därför är Solons, Sokrates och Lyndon LaRouches kamp vår! Vi fortsätter sökandet efter sanningen, så som den kom till uttryck genom Platon, Nicolaus Cusanus och Gottfried Wilhelm Leibniz i den amerikanska revolutionen! Enbart vetskap om en metod för att nå kunskap om verkligheten räcker inte för att föra oss vidare i vår utveckling som mänsklighet; den fostrar endast vårt förstånd. För att nå vad vi i LaRoucherörelsen strävar efter, nämligen ett förnuftigt och verkligt mänskligt liv, ett samhälle av individer av hög moralisk karaktär, krävs också ett väl utvecklat dynamiskt och agapiskt kärleksbegrepp. Det är en sådan förståelse av universella fysikaliska prin-
Frederick Douglass: Om att frigöra sig från ett osynligt slaveri Utdrag ur anförandet ”The Nature of Slavery”, 1 dec. 1850 ”As the serpent-charmer of India is compelled to extract the deadly teeth of his venomous prey before he is able to handle him with impunity, so the slaveholder must strike down the concience of the slave before he can obtain the entire mastery of his victim … It is, then, the first business of the enslaver of men to blunt, deaden, and destroy the central principle of human responsibility. Conscience is, to the individual soul, and to society, what the law of gravitation is to the universe.” Genom att lära känna vår historias mer intressanta individer kan vi vinna insikter som ger inspiration till en kognitiv frigörelse från ett mentalt slaveri, en insikt om att det är idéer som får kroppar att röra sig, om att när vi har en idé om vart vi vill gå: då är vi redan på väg. Hos Frederick Douglass finner vi en människas naturliga och sokratiska fråga inför varför han var bunden. När den unge Frederick hörde läsning ur Bibeln kunde han ur det konstatera att det inte kunde bero på att han var ett djur att han hölls fången, inte heller att han var färgad, för det fanns även irländska slavar i Fredericks närhet. Han insåg att en verklig frigörelse ligger i att skapa sig nya begrepp, att göra konstnärliga och vetenskapliga upptäckter; en verklig revolution för att slå sönder slaveriets bojor. De frigivna slavarna som inte kände något annat än slaveriets samhällsstruktur, tenderade att återskapa nya slavsamhällen och kom inte att vinna sin frihet åter. Därför slöt Frederick Douglass upp, likt oss, bakom president Abraham Lincoln, den klassiska kulturen, och, idén om den Amerikanska Republiken. ciper som gör människan till en herre över naturen och som skiljer henne från djuren. Därför vill vi själva se genom ögonen på dem som genom sina revolutionerande upptäckter bidrog till vår utökade makt över naturen och lära av dem, för att skapa mer skönhet och för att nu själva lösa framtidens problem. Vi skulle önska att fler unga såg igenom bedrägeriet med vår nuvarande skräpkultur – och engagerade sig för att bygga en värld vi kan vara stolta att lämna efter oss när vi blir gamla. Vi vill även uppmana alla att läsa LaRouches bok Jordens kommande 50 år (Earth’s Next Fifty Years) för att få en bättre förståelse för de klassisk-humanistiska idéer vi vill förmedla i denna tidning. Din insats och vikten av ditt liv kan inte övervärderas om du förverkligar din mänskliga – kreativa – potential. Klassisk komposition Något av det första barn får lära sig om konst i skolan är att det sköna inte existerar. Man får lära sig att det finns saker som kan uppfattas som vackra och estetiskt tilltalande, men att detta är av obestämbar karaktär; att olika former av konst framkallar högst olika, mer eller mindre kaotiska associationer hos varje enskild människa. Det finns alltså ingen sanning inom konsten, bara entropi. Det finns olika system, och musik som anses vara ”fin”, som till exempel klassisk musik, trevliga visor eller snäll popmusik som inte innehåller könsord, blasfemiska referenser, könsdiskriminerande utsagor eller dylikt. Detta låter ju bra för vissa, så länge lärarna kan bestämma för eleverna vad som är skönt och vackert, och vad som inte är det. Men elever är av naturen ganska duktiga på att genomskåda hyckleri. Man tycker kanske det är hemskt att eleverna hellre vill lyssna på hiphop eller svartrock på sina mp3-spelare än att lära sig vilka upptäckter som låg till grund för utvecklingen av klassisk polyfoni, men kan man klandra dem? Man lär dem ju ändå från första början att det inte finns något principiellt skönt och vackert. Alltså måste eleverna nödvändigtvis dra slutsatsen att det inte är någon direkt kvalitativ skillnad på Mozarts Ave verum corpusoch The Prodigy’s Smack my Bitch up. Det rör sig bara om olika uttryckssätt. Vi har alltså en till synes olösbar paradox att förhålla oss till. Å ena sidan vill vi (hoppas man) lära barn att bli vackra människor, men vi vill inte veta vad detta vackra är, eftersom vi insisterar på att det vackra endast kan definieras genom en godtycklig smak. Enligt denna metod kan det vackra till och med vara fult! Friedrich Schiller intervenerade målmedvetet för att lösa denna paradox i sina Estetiska brev. Han ville undersöka vilken kraft som skulle kunna förena de till synes oförenliga natur- och förnuftsdrifterna och därmed skapa fria människor. Schiller konstaterar att människan kan vara slav under såväl förnuftet som naturbehoven. Och Schiller lägger just huvuduppgiften på den sköna konsten när han letar efter den kraft som gör människor förmögna att skapa sig en identitet. I Teaterscenen betraktad som en moralisk inrättning 3 skriver han om tragedins uppgift att beröra människor på ett sätt som gör att de lämnar teatersalongen som bättre människor. Hela skolsystemet bör sträva efter samma sak, att studenterna lämnar skolan som fria, vackra och friska människor, och inte som mer eller mindre neurotiska, pessimistiska och ”färdigutbildade” konsumenter. Det är först med Schillers arbete som Shakespeares tragedier kan bli fullt förståeliga, eftersom Schiller rigoröst söker att förklara begrepp som Shakespeare förmedlar mellan raderna. Shakespeares tragedier berör frågan om identitet på ett exemplariskt sätt. En klassisk tragedi som Hamlet eller Julius Caesar är just en konsekvens av frånvaron av identitet och integritet; de involverades oförmåga att lyfta sig över händelser till ett universellt plan. Vad innebär det att vara en individ i relation till hela samhället? Är det möjligt Frederick Douglass (1818-1895) föddes som slav i Maryland men lyckades frigöra sig. Han blev sedan en av Abraham Lincolns mest betrodda rådgivare och ägnade sitt liv åt att upphäva slaveri i alla dess former. att lyfta sig över småaktiga hämndspiraler eller barnslig avundsjuka? Kan vi människor lära oss detta, och, i så fall, vilken själslig kvalitet tillåter oss detta? Vad innebär utebliven handling för individens, samhällets och universums framtid? Hos Shakespeare finns det inga enkla lösningar på ett socialt eller individuellt problem. Teaterpubliken är tvungen att Metafor Centralt i den klassiska diktkonsten ligger metaforen. Metaforen har förmågan att uttrycka något som inte kan beskrivas direkt i ord; med Schillers ord ett sätt att ”fånga den flyktiga företeelsen” utan att ”sönderstycka dess sköna kropp i begrepp och bevara dess levande ande i ett torftigt ordskelett.” 1 Metaforen är inte, som romantikerna önskar få det till, ett substitut för ett objekt, långt mindre har simpel symbolism något med metafor att göra. Klassisk metafor, så som Platon, Shakespeare, John Keats och Percy Shelley använder denna metod, beskriver en kognitiv process; är därmed motgiftet till hjärndöd ”informationsteori”. Just en sekvens av olika metaforer som till slut får mening i en ”metaforernas metafor” är den form som äkta klassisk komposition har. Erik Gustav Geijers sång Natthimlen får illustrera denna kompositionsprincip för oss. Ensam jag skrider fram på min bana, längre och längre sträcker sig vägen. Ack! uti fjärran döljes mitt mål. Dagen sig sänker, nattlig blir rymden, snart blott de eviga stjärnor jag ser. söka sin egen ”identitet i skådespelet” på en nivå där man måste närma sig den kvalitet som Schiller definierar som ”det upphöjda”. Det är just denna kvalitet vi behöver för att agera som individ i en kultur som har blivit galen. Marcellus’ replik i Hamlet: ”I danska staten någonting är ruttet” (akt 1, scen IV) ger faktiskt en mycket bättre nyckel till att förstå huvudpersonen än lång tids studium av honom som en romantisk hjälte. Shakespeare använder metaforer för att beskriva det som inte kan sägas i ord: Vad är en människa? En av historiens mest framgångsrika skolreformer gjordes av Wilhelm von Humboldt (1767–1835) när han 1808 fick i uppgift att reformera det preussiska skolsystemet. Stor vikt lades på språk, på hemspråket och på grekiska och latin för att man skulle kunna läsa klassiska filosofer, vetenskapsmän och poeter i original. Det var viktigt att man förstod hur de som la grundstenarna som hela vår europeiska kulturhistoria vilar på tänkte. Bildung und Wissenschaft var nyckelorden. Humboldt förstod betydelsen av språkkunskap, eftersom språket är det viktigaste verktyg man har för att organisera en tankeprocess. Utan språk – ingen kognitiv förmåga. Det var essentiellt att det fria förnuftets utveckling inte skulle hämmas av trist faktamemorering, eller såkallad ”papegojkunskap”. Principen skulle alltså vara: ”Att i varje skola alltid eftersträva en fullödig och oklanderlig övning av de främsta själsförmögenheterna; att från skolundervisningen utestänga alla områden för faktakunskaper som – hur nödvändiga de än må vara – utbildar dessa krafter i endast ringa grad eller för ensidigt; samt att förbehålla de specialiserade skolorna för det praktiska livet.” 4 En lärarreplik som: ”Det behöver ni inte kunna, det kommer inte på provet” är alltså förbjuden i det humboldtska systemet. Det viktigaste är att eleven utvecklar en förmåga att själv kunna tänka och lösa problem. Metafor: Det spelar ingen roll hur många kanter en polygon har; cirkeln kommer alltid att vara ett högre begrepp. Den ”högre hypotesen” är i detta fall cirkeln, eftersom linjära företeelser kan skapas med cirkulär aktion. Men jag ej klagar flyende dagen, ej mig förfärar stundande natten; ty av den kärlek, som går genom världen, föll ock en strimma in i min själ. Den resande poeten klagar inte över brist på ljus på sin färd, de ”eviga stjärnorna” står för den ”strimma av kärlek” som vi möter i sångens sista versrader. Metaforernas metafor i detta fall är en illustration av samma kärleksprincip som hela den moderna republikanska tanken grundas på: principen agape. Det vackra är att ännu en metafor kan hittas utanför sången: Geijer har i sin direkta dialog med oss blivit en av dessa stjärnor som lyser vår väg. Denna ständigt högre metaforsekvens kan jämföras med vad Platon kallar ”hypotesen om den högre hypotesen” och som Lyndon LaRouche refererar till. 2 1. F. Schillers Estetiska brev, första brevet. 2. Se till exempel L. LaRouche: On the subject of metaphor, Fidelio, Fall 1992 NY SOLIDARITET 13
Page 1 and 2: Bygg den eurasiska landbron nu! Ska
Page 3 and 4: Bilindustrins framtid avgörs LaRou
Page 5 and 6: Grafisk framställning av en ”utv
Page 7 and 8: Hussein Askary kandidat till Botkyr
Page 9 and 10: inflation DIAGRAM FIGUR 1 3 En typi
Page 11: lurar i den här situationen, om vi
Page 15 and 16: Egyptisk miniräknare Ett enkelt mu

Ny solidaritet - LaRouche.se

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?