Ny solidaritet - LaRouche.se

Bygg den eurasiska landbron nu! 

Skapa 

en 

miljon 

nya industriarbetsplatser 

i Sverige! 

Rädda samhället från den post-industriella mardrömmen 

Människor är inte djur 

Utbilda fria människor 

Återskapa framtidstron Sid. 12–15 

Ny Solidaritet 

Internationell tidning för statskonst, fysisk ekonomi, vetenskap, kultur 

Årg. 33 nr 2 juni 2006 

Stephen Brawer: 

Ett stort 

historiskt 

ögonblick 

Sid. 2 

Vi byggde bron till 

Danmark. Låt oss nu 

bygga bron till Finland! 

Ulf Sandmark: 

Mitt 

miljonprogram 

Sid. 4–6 

Hussein Askary: 

Detta vill 

jag göra för 

Botkyrka 

Sid. 7 

Rösta på 

Europeiska 

arbetarpartiet 

– EAP – i valet till 

riksdagen och 

till Botkyrka 

kommun! 

Lyndon LaRouche: Ingrip nu för 

att rädda bilindustrin Sid. 10 –11 

B-POST

Stephen Brawer 

kandidat till 

Botkyrka kommun 

och Sveriges riksdag 

steve@nysol.se 

Det är inte ofta som mänskligheten 

får en chans att 

åstadkomma stora samhällsförändringar. 

Men precis 

nu, under de närmaste månaderna, 

har mänskligheten erbjudits 

en sådan unik möjlighet. Chansen 

måste dock gripas med den 

rätta historiska känslan. 

Den amerikanske statsmannen 

Lyndon LaRouches uppfordran 

till världen att införa en ny 

ekonomisk världsordning, ett 

Nytt Bretton Woods, har gått in i 

ett kritiskt skede. Det behövs ett 

ekonomiskt nytänkande på alla 

plan, först och främst bland vanliga 

människor. Vi behöver en 

världsordning med suveräna nationalstater 

som samarbetar 

med varandra, suveräna nationalstater 

som är förpliktade till 

det gemensamma bästa, vilket i 

vår moderna tid betyder industriell 

och teknologisk utveckling. 

För att faktiskt åstadkomma 

denna förändring mobiliserar 

LaRouche och hans ungdomsrörelse 

just nu för att rädda industripotentialen 

i själva USA 

från att slås sönder av sammanbrottet 

som nu pågår i hela det 

globala, av spekulation djupt 

undergrävda finanssystemet. 

Ett lagförslag om att rädda och 

ställa om den amerikanska fordonsindustrin, 

utarbetat av La- 

Rouche och hans politiska rörelse, 

ligger nu på den amerikanska 

kongressens bord för omedelbar 

implementering. Att rädda fordonsindustrin, 

och framför allt 

alla verktygsmaskintillverkarna 

bland dess underleverantörer, är 

absolut nödvändigt om USA:s 

fysiska ekonomi ska kunna 

väckas till liv igen, efter den 

långvariga post-industriella 

mardrömmen. 

LaRouches förslag innebär 

att den amerikanska kongressen 

ger den amerikanska staten rätt 

att ta över outnyttjad kapacitet 

inom fordonsindustrin, på samma 

sätt som president Franklin 

D. Roosevelt gjorde under 

1930- och 1940-talen. Roosevelts 

metoder var motorn som 

drog upp USA – och därmed 

hela världen – ur depressionen. 

Europa måste sätta sig in i La- 

Rouches förslag och backa upp 

Ny Solidaritet 

ISSN 0345 - 8350 

2 NY SOLIDARITET 

det med liknande åtgärder här. 

Annars styr vi raka vägen in i en 

ny mörk tid på den här planeten. 

Detta bildar bakgrunden till 

den fortsatt upptrappade kampanjen 

här i Sverige, med ett särskilt 

fokus på Botkyrka kommun. 

Det finns universellt 

sanna principer som 

inget samhälle kan 

bryta mot utan att dra olycka 

över sig. En sådan princip är den 

verkligt suveräna republiken, 

där rätten att skapa kredit ligger 

uteslutande hos den offentliga 

makten, en offentlig makt som 

får sin legitimitet endast därigenom 

att den tjänar hela samhällets 

gemensamma bästa. Existerar 

en sådan republik i sinnevärlden? 

Ja, den existerar unikt i den 

amerikanska författningen, som 

uttryckligen stadgar att regeringen 

ska tjäna det gemensamma 

bästa. Alexander Hamilton, 

som var USA:s förste finansminister, 

under åren 1789–95, levde 

upp till det höga kravet, genom 

att föra en politik som på 

bara några decennier skulle göra 

USA till världens starkaste industrination. 

Han använde statens 

makt över krediterna till att 

Organ för Europeiska arbetarpartiet – EAP 

chefred., ansv. utgiv.: Astrid Sandmark redaktion: Göran Haglund, 

Chris Märlin adress: Box 11918, 161 11 Bromma tel. 08-98 30 10 

fax 08-98 30 90 e-post: larouche@nysol.se pg. 57 50 45-0 

bg. 160-6268 Köpenhamn EIR, Postboks 2613, 2100 Kbh Ø, Tlf. 35 43 

00 33 pren: helår 250:- (stödpren. helår 500:-), halvår 130:- samarbetsavtal: 

Executive Intelligence Review News Service (EIRNS) hemsida: 

www.nysol.se tryck: V-TAB, Södertälje 2006 

Ett liv efter den post-industriella mardrömmen? 

Ett stort historiskt 

ögonblick 

stötta utvecklingen av en tillverkningsindustri 

i den unga 

amerikanska republiken, och 

försvarade därmed principen att 

befolkningens rätt till utveckling 

och välfärd går före alla privata 

bank- och finansintressen. 

I Europa har vi parlamentarism 

och det betyder att regeringarna 

inte är suveräna. Dessutom 

har makten över krediterna 

överlåtits till centralbanker som 

står utanför varje offentlig kontroll. 

Dessa centralbanker kontrolleras 

i stället av privata intressen, 

som därmed får mer 

En ny FDR-politik 

för USA. Lyndon 

LaRouches förslag till 

partiprogram för det 

demokratiska partiet. 

Ladda hem pamfletten 

från 

www.larouchepac.com 

makt än regeringarna, i stället 

för tvärtom, som i Alexander 

Hamiltons system. 

Det är detta som är själva poängen 

med det s.k. frihandelssystemet, 

som nu kallas ”globalisering”: 

att ta makten ifrån regeringarna 

och därmed ta ifrån 

nationalstaten dess suveränitet. 

Det är en ekonomisk imperiemodell, 

som nu faktiskt undergräver 

civilisationen i hela världen, 

och hotar alla människors 

välfärd. Det är i själva verket 

samma brittiska imperiemodell 

som de amerikanska kolonierna 

bröt sig fria från 1776. 

Under de senaste fyrtio 

åren har både USA 

och Europa vänt ryggen 

åt allt vad industri och tillväxt 

heter. Med allehanda miljöargument 

har människor manipulerats 

och hjärntvättats till att 

tro att själva grunden för produktionen 

av människors livsförnödenheter, 

d.v.s. industrin, 

kan ersättas av tjänstesektorn. I 

Sverige har det gått så långt att 

närmare 75 procent av den arbetande 

befolkningen är sysselsatt 

inom tjänstesektorn, och bara 25 

procent i produktiva, tillverk- 

ningsorienterade jobb. Enbart i 

Stockholmsområdet sysselsätter 

bank- och finanssektorn 

45 000 personer! Om den trenden 

inte bryts styr vi mot ett nationellt 

självmord. Men detta är 

en fråga som de etablerade partierna 

inte vill ta i. 

”Tror du att om du går 

till jobbet varje dag, 

och sköter ditt, så 

räcker det? Att du inte 

behöver befatta dig 

med något så smutsigt 

och otrevligt som 

politik? Då får du 

tänka om!” 

Vi lägger därför fram ett förslag 

om hur vi kan skapa en miljon 

nya, produktiva arbetsplatser. 

Det handlar bland annat om 

en fördubbling av kärnkraftskapaciteten, 

till omkring 20 000 

MWe. Utan en i det närmaste 

obegränsad tillgång till billig el 

kan ingen nation åtnjuta verklig 

suveränitet. En kraftigt ökad 

kraftproduktion är ett absolut 

villkor för att vi ska klara av att 

utvidga industriproduktionen 

och göra de nödvändiga infrastrukturförbättringarna. 

De ”eurasiska landbroarna”, 

LaRouches förslag om breda utvecklingskorridorer 

som sträcker 

sig över hela den eurasiska 

kontinenten, kan bara förverkligas 

med en kärnkraftsutbyggnad. 

I det ljuset är den norska regeringens 

förslag om utveckling 

av gasfyndigheterna i Barents 

hav i samarbete med Ryssland 

ett steg i rätt riktning. Kraftbolaget 

i norska Bergen ansöker om 

att få bygga ett kärnkraftverk, 

med ett perspektiv om att så 

småningom kunna exploatera 

Norges enorma energitillgångar 

i form av torium – vilket också är 

en idé som ligger helt rätt i tiden. 

I Finland pågår bygget av den 

femte finska kärnkraftsreaktorn. 

Här i Sverige lägger vi ned industrin, 

under globaliseringstrycket 

och de höga elpriserna, 

eller så flyttar den ut till Kina och 

andra länder med lägre lönekostnader. 

Det hjälper inte oss, 

och det hjälper inte heller människorna 

där att komma ur sin 

fattigdom. De borde ges en 

chans att bygga upp sina egna 

länder, i stället för att kasta bort 

sitt arbete på att tillverka billiga 

varor åt oss. 

De s.k. alternativa energikällorna 

måste avslöjas som den 

lekstuga de alltid har varit. Etanol 

t.ex., miljödårarnas senaste 

bebis. Det går åt mer energi för 

att tillverka etanol än man får ut 

genom förbränning av den färdiga 

produkten. Etanol subventioneras 

med skattepengar bara 

som en eftergift till de stollar 

som vägrar sluta tro på detta 

bränsle som ett alternativ till 

bensin. Det enda fungerande alternativet 

till bensin är vätgas, 

och det kan framställas med lönsamhet 

med hjälp av kärnkraft, i 

s.k. HTR-reaktorer. 

En återindustrialisering av 

det slag som har skissats här är 

den väg som kan leda Sverige in 

i framtiden. Vi kan inte fortsätta 

acceptera en faktisk arbetslöshet 

på 45 procent i områden som 

t.ex. norra Botkyrka. Statliga 

och kommunala medel betalas 

ut i olika former av understöd till 

ungdomar, därför att det inte 

finns några produktiva jobb som 

de kan gå till, därför att de politiskt 

ansvariga inte vill ta tag i de 

verkliga problemen. 

Vilka är de politiskt ansvariga? 

Är det Göran 

Persson, eller politikerna 

i riksdagen och i kommunerna? 

Faktiskt ingen av dem. 

De ytterst ansvariga för landets 

framtid är landets medborgare. 

Tyvärr är merparten av dessa 

medborgare i dag politiskt passiviserade, 

ofta bittra och desillusionerade. 

Är du en av dem? Tror du att 

om du går till jobbet varje dag, 

och sköter ditt, så räcker det? Att 

du inte behöver befatta dig med 

något så smutsigt och otrevligt 

som politik? Då får du tänka om! 

Landets förmåga att överleva 

detta ekonomiska sammanbrott 

hänger inte på dina eventuella 

fantasier om att du har gjort din 

demokratiska plikt genom att gå 

och rösta. Den hänger på att 

medborgarna aktivt engagerar 

sig i att tillsammans ta fram de 

idéer som kan leda fram till den 

nödvändiga politiska kursändringen. 

Det betyder att vi alla 

måste arbeta och svettas varje 

dag, intellektuellt, för att ta ansvar 

för hela landets framtid. 

Det betyder inte, som så 

många tror i dag, att om jag svettas 

för mitt jobb, för mitt företag, 

och gör rätt för mig själv och min 

familj, så räcker det. Det betyder 

inte att man kan ta ansvar i sitt offentliga 

liv på jobbet, och sedan 

gå hem och leva i sin egen lilla 

drömvärld i den privata sfären. 

Att vara medborgare i en 

verkligt suverän nation innebär 

att ständigt hålla vakt, att 

ständigt vara beredd att passionerat 

rycka ut för att försvara 

alla medborgares gemensamma 

bästa. 

❏

Bilindustrins 

framtid avgörs 

LaRouche mobiliserar 

USA:s kongress 

Mer än hundra folkvalda 

delstatspolitiker, 

fackliga ledare och andra 

framstående amerikaner 

har undertecknat 

Lyndon LaRouches maning 

till kongressen att 

rädda den amerikanska 

bilindustrin. 

I stora annonser den 5 juni i två 

publikationer som senatorerna 

och kongressmännen läser, The 

Hilloch Roll Call, offentliggjordes 

namnen på de första hundra 

undertecknarna. Annonsen var 

inledningen på en kampanjvecka 

i Washington DC, där 

medlemmar i LaRouches ungdomsrörelse, 

LYM, förstärkte 

sitt lobbyarbete för att få igenom 

en sådan lag i kongressen. 

Annonstexten, med rubriken 

”Kongressen måste vidta krisåtgärder 

nu!”, löd: 

❊❊❊ 

”I mars 2005 varnade Lyndon 

LaRouche för att General 

Motors var på väg att gå omkull. 

Han uppmanade kongressen att 

ingripa med krisåtgärder för att 

rädda bilindustrin som helhet, 

som ett viktigt första steg mot en 

allmän ekonomisk återhämtning. 

Han föreslog att regering- 

I en 12 sidor lång vitbok 

avslöjas synarkistbankiren 

Felix Rohatyns roll i nedläggningen 

och utflyttningen 

av den amerikanska 

bilindustrin. Rohatyn 

är en av de mäktigaste 

personerna i USA:s demokratiska 

parti. 

Vitboken offentliggjordes den 

12 juni av Lyndon LaRouches 

politiska aktionskommitté, 

LPAC, som strider för att rädda 

den amerikanska bilindustrin, 

och för att samtidigt rädda det demokratiska 

partiet från att tas 

över av sådana motståndare till 

Franklin D. Roosevelt och La- 

Rouche som synarkistbankiren 

Felix Rohatyn. 

LPAC har kunnat avslöja att 

Felix Rohatyns namnteckning 

finns på den ursprungliga planen 

från den 1 maj 2005 för att flytta 

ut bildelstillverkaren Delphi 

och därmed sätta p för avtalsreglerade 

jobb, löner och pensioner. 

Denna plan, och andra hand- 

Lyndon LaRouche t.v. tillsammans med Mark Sweazy, ordf. för 

bilarbetarfackets avdelning 969 i Columbus, Ohio. 

en skulle ställa den outnyttjade 

produktionskapaciteten under 

statlig konkursförvaltning, och 

finansiera en omställning och 

utvidgning av denna kapacitet 

för tillverkning av komponenter 

till absolut nödvändiga nationella 

infrastrukturprojekt. Han 

underströk att en avveckling av 

bilindustrins nuvarande fysiska 

produktionskapacitet, speciellt 

dess verktygsmaskinsektor, 

skulle åsamka USA:s fysiska 

ekonomi irreparabla skador och 

inte bara betyda slutet för USA 

som realekonomisk stormakt; 

lingar som inlämnats till domstolen 

i New York som handlägger 

Delphis konkursansökan, 

visar tydligt att det var Rohatyns 

konsultfirma och Rothschild 

Inc., genom Felix Rohatyn, som 

drev Delphi till dess kris och planerade 

konkursen som ett sätt att 

genomdriva Delphis fullständiga 

”globalisering”. 

Denna plan för Delphis utflyttning 

och konkurs har varit 

en katastrofal förebild för massor 

med konkurser och fabriksnedläggningar 

inom den amerikanska 

bilindustrin och andra 

näringsgrenar, och även internationellt. 

Inom facket har man talat 

om den som ”slutet för bilindustrin” 

och krossandet av den 

amerikanska medelklassen. 

Det var Rohatyn som lanserade 

den plan som förknippas 

med Delphis vd Robert ”Steve” 

Miller, som Rohatyn tillsatte 

den 1 juli 2005 för att leda företaget 

till konkurs. Rohatyn har 

dessutom upprepade gånger försökt 

intressera USA:s kongress 

för privatiserade ”infrastrukturföretag”. 

Och Rohatyn har ak- 

genom kedjereaktionseffekterna 

skulle världsekonomin som 

helhet tillfogas liknande skador. 

Det internationella finanssystemet 

är redan inne i ett tillstånd 

där hyperinflation och deflationistiskt 

sammanbrott går i varandra, 

vilket kräver införandet av 

ett återhämningsprogram à la 

FDR för att rädda civilisationen. 

Att kongressen inte ingrep då 

har nu lett till en situation där 65 

stora bilfabriker med en verktygsmaskinkapacitet 

på mer än 7 

miljoner kvadratmeter kommer 

att slå igen under detta år och 

tivt motarbetat och försökt sabotera 

LaRouches förslag om att 

rädda bilindustrin genom att 

ställa om den till att bygga infrastruktur 

med statliga krediter. 

Delphis debakel har öppnat 

slussportarna för krossandet av 

all bilindustri som fortfarande 

finns kvar i USA; hela maskinparker 

bjuds nu ut till försäljning 

på internet. Ytterligare 30 000 

bilarbetare har kastats ut i arbetslöshet 

på bara drygt en månad, 

utan något slut i sikte. Kongressen 

har tvingats reagera genom 

att bilda en ”bilgrupp” och 

en ”tillverkningsgrupp”, men 

”Out of the Bushes, into the Future” (ung. Ut ur bushen, in i 

framtiden). Under en aktionsvecka i Washington DC i april gick 

LaRouches ungdomsrörelse på synarkistbankiren Felix Rohatyn 

för hans sabotage av en ny FDR-politik i USA. 

nästa. Dessa fabriksnedläggningar 

kommer direkt att kosta 

75 000 kvalificerade industrijobb, 

och ytterligare 300 000 genom 

effekterna det får för underleverantörs- 

och verktygsmaskinföretagen. 

Det som är på väg 

att läggas ned motsvarar en kapacitet 

att bygga mer än 2,5 miljoner 

bilar och lätta lastbilar per 

år. Men ännu viktigare för de behövliga 

nationella ekonomiska 

investeringarna är att det handlar 

om en industrikapacitet som 

är absolut nödvändig för att kunna 

bygga den nya nationella infrastruktur 

för transporter, kraftförsörjning 

m.m. som USA är i 

så stort behov av. 

LaRouche kräver i sin principdeklaration 

The U.S. Economic 

Recovery Act of 2006 att 

kongressen ska ingripa för att 

rädda bilindustrikapaciteten NU 

och ställa om de outnyttjade 50 

procenten eller mer av bilindustrins 

kapacitet till att i stället producera 

ny nationell infrastruktur, 

har ännu inte agerat för att 

stoppa sönderslagningen 

av den produktionskapacitet 

som finns samlad i bilindustrin 

Rohatyn utformade den 

plan enligt vilken minst 

21 stora Delphi-fabriker i 

USA nu håller på att läggas 

ner, därför att all produktion 

ska flyttas ut till andra 

länder. 

”Vitbok” om Rohatyn 

I ”vitboken” slår LPAC fast att 

Rohatyn har en ledande roll i 

kampanjen för att slå sönder 

USA och dess ekonomi genom 

att slå sönder den verktygsmaskinkapacitet 

som finns samlad 

runt de tre stora biltillverkarna. 

Man slår också fast att Rohatyn 

genom sitt inflytande och 

agerande i denna fråga har avslöjat 

sig som en nutida representant 

för samma Synarkistinternational 

som skapade och 

ekonomiskt styrde Mussolinis, 

Hitlers och Francos fascistregimer 

1922–45. 

särskilt höghastighetstågkorridorer 

och nya elnät uppbyggda 

kring kärnkraftverk. Då får vi en 

chans att rädda oss själva; att styra 

vår nation, och världen, på 

kurs mot välstånd igen. Delstatskongresserna 

i Alabama, Vermont 

och Rhode Island har redan, 

tillsammans med politikerförsamlingar 

i städer och grevskap 

i USA:s industriella hjärtland, 

riktat uppmaningar till 

kongressen i Washington att rösta 

igenom en sådan lag. 

Vi uppmanar kongressens ledamöter 

att utan dröjsmål, oberoende 

av partitillhörighet och 

geografisk hemvist, rösta igenom 

det förslag som specificeras 

i U.S. Economic Recovery 

Act of 2006 för att förhindra den 

hotande nedläggningen av den 

amerikanska bilindustrins produktionskapacitet 

och sätta vår 

nation på kurs mot att återigen 

bli den mest produktiva ekonomin 

i världen.” 

EIRNS 

Synarkistbankir avslöjad bakom bilindustrins kris 

Felix Rohatyns namnteckning 

under nedläggningsplanen. 

Medan Bank of England, genom 

Montagu Norman och 

Brown Brothers Harriman, hade 

stor del i att föra Hitler till makten, 

formades fascistregimen 

under överinseende av anglofranska 

kretsar som i Frankrike 

representerades av Synarkistinternationalens 

bank Lazard Frères 

och dess filialer och medarbetare 

i London och New York. 

Rohatyn är enligt LPAC:s 

”vitbok” en lojal arvtagare till 

sådana ledande personer i Lazard 

Frères som André Meyer, 

och bankens politik att samarbete 

med nazistregimen under 

1930- och 1940-talen i Frankrike. 

Rohatyn är, precis som den 

tidens Lazard Fréres, en exponent 

för synarkisternas hat mot 

den USA-politik som Franklin 

D. Roosevelt stod för då och som 

LaRouche står för i dag. 

LPAC:s slutsats är att alla 

som i dag fortsätter att liera sig 

med Rohatyns projekt, efter att 

ha tagit del av innehållet i ”vitboken”, 

faller under kategorin 

quislingar, eller värre. 

EIRNS 

NY SOLIDARITET 3

Ulf Sandmark 

partiledare EAP, 

kandidat till 

Sveriges riksdag och 


ulf.sandmark@nysol.se 

Om jag blir statsminister i 

Sverige kommer jag att 

dra i gång mitt program 

för att skapa en miljon nya produktiva 

arbetsplatser med följande 

ord till hela folket direkt i 

TV: 

Medborgare! 

Läget i Sverige är kritiskt. Vi 

befinner oss i den värsta internationella 

finanskrisen i historien. 

Den förra regeringen kunde 

inte skydda folk och företag 

mot hyperinflationen i priset på 

råvaror och energi. Precis som 

tidigare har man låtit människor 

och produktion ta smällarna, 

trots att finanskriser bara 

● Kraftbolagen skinnar oss med 

samma metoder som amerikanska 

Enron gjorde i Kalifornien. 

Elbolagskartellen Vattenfall, 

Fortum och Sydkraft/Eon har 

pressat upp elpriserna genom att 

dra ned på kärnkraftsproduktionen. 

Det hade aldrig lyckats om 

inte miljöpartiet medvetet hade 

drivit upp elpriset genom Barsebäcks 

stängning. 

Vi skall genast sätta stopp för 

plundringen av konsumenterna 

och nedstängningar av industri 

på grund av brist på el, genom att 

redan i dag lägga en proposition 

till Riksdagen om att snarast återstarta 

Barsebäck, återreglera elpriset 

och ta bort alla vinstkrav 

från Vattenfall. 

Sedan vi satt stopp för politiken 

att använda el som ett plundringsobjekt, 

kan vi börja se på 

kraftverken som maskiner. Sätt 

ett kärnkraftverk i händerna på 

en smålänning, så kommer vi att 

se samma mirakel som när man i 

slutet av 1800-talet startade otaliga 

företag genom att böja ståltråd 

och svarva trä till alla möjliga 

kombinationer: pinnstolar, 

klädnypor, sängar, trådkorgar 

o.s.v. Till att börja med kan man 

göra bruk av all det varmvatten 

som nu går till spillo för att värma 

havet åt sälar och viggar. Miljörörelsen 

stoppade användningen 

av mer än hälften av kärnreaktorernas 

effekt. Kärnkraften skulle 

vara en parentes och därför fick 

bara elkraften tas ut. 

Nu renoveras kärnkraftverken 

för att hålla trettio år till och 

kärnvärmen kan ersätta oljan för 

uppvärmning av många städer. 

Men smålänningen kan säkert 

också bygga växthus för att odla 

de rödaste tomater. 

Eftersom vi svenskar har varit 

så dumma att vi lagt ned fabrikerna 

som tillverkade våra egna 

kärnkraftverk och stoppat utvin- 


MITT MILJONPROGRAM 

– Nu lägger vi om kursen! 

handlar om värdepapper. 

Men med mig i regeringen 

går det att klara ut. Genom min 

vän Lyndon LaRouche och 

hans ungdomsrörelse i spetsen 

har USA börjat återuppväcka 

Franklin D. Roosevelts politik, 

för att rädda produktionskapaciteten 

i den nedläggningshotade 

bilindustrin genom ett gigantiskt 

investeringsprogram. 

Det betyder att vi nu har en 

möjlighet att göra något liknande 

i Europa. Det gör det möjligt 

att stabilisera det internationella 

finanssystemet i ett Nytt 

Bretton Woods. 

I samarbete med LaRouches 

USA kan Sverige komma ut ur 

Ny industripolitik med 

kärnkraft i centrum 

ningen av våra egna gigantiska 

uranresurser, skall vi hämta hit 

den modernaste kraftmaskinen i 

världen från Sydafrika. Det är 

den idiotsäkra högtemperaturreaktorn, 

som alltså passar bra för 

alla som använder idiotiska argument 

mot kärnkraften. 

Snart kan vi importera en liknande 

maskin från Norge, eftersom 

man där diskuterar att bygga 

en norsk prototypreaktor för att 

ta vara på Norges andra gigantiska 

kraftkälla. Även om gasen och 

oljan tar slut har Norge kraftråvara 

nog för att försörja hela världen 

med dagens kraftproduktion 

i hundra år. Norge har nämligen 

13 procent av världens toriumförekomster, 

som i reaktorer kan 

göras om till klyvbart uran-233. 

Förutom el ger högtemperaturreaktorn 

1 000-gradig processvärme. 

Med denna energimaskin 

kan vi starta massor av 

processer och lära oss bygga 

massor av nya maskiner. Ur 

vatten kan vi skapa vätgas och 

tillverka bilbränslet lokalt. Ur 

skiffer kan vi utvinna egen petroleumråvara 

och få skifferns alla 

mineraler, inklusive uran, på köpet. 

Ur sopor, skogsavfall och annat 

skräp kan vi ta fram och kombinera 

alla möjliga kemiska material. 

Med uppfinningsrikedom 

skall vi bygga upp hela kombinat 

av fabriker runt sådana HTR-reaktorer. 

Ett sådant kombinat bör 

användas för att bygga ut materialforskningen 

vid Vargön i Trollhättan 

och petrokemin vid Lysekil/Uddevalla. 

Ett bör användas 

för att utveckla aluminium-, 

kemi- och skogsindustrin i 

Sundsvall. Ett bör användas för 

stål- och materialforskning i Luleå. 

Så skall vi hålla på till dess att 

det finns tillräckligt med elkraft 

för att fördubbla antalet industriarbetsplatser. 

krisen med full fart på ekonomin 

och med framtidstro. 

Vi skall lyckas, genom att 

bygga Sverige ur krisen, och vi 

skall bygga Sverige för att kunna 

vara med och bygga världen. 

Med den regeringsproposition 

för den ekonomiska politiken 

som jag lägger fram i Riksdagen 

i dag, skall vi dra i gång 

det största investeringsprogrammet 

i Sveriges historia, ett 

investeringsprogram som aldrig 

skall ta slut! 

Vi skall göra följande. 

1. Sätta alla regioner och kommuner 

på plus, genom att dra i 

gång massor av statliga och 

kommunala infrastrukturprojekt, 

som är färdigplanerade 

och bara ligger och väntar av 

finansiella skäl. 

Kasta inte 

verktygen i sjön 

● I dag är den världsberömda 

verktygsfabriken Bahco i Enköping 

på väg att flyttas till Spanien. 

Det görs därför att dagens 

ekonomer inte ser skillnaden 

mellan att sälja verktyg och vilken 

konsumtionsvara som helst. 

De förstår inte att verktygstillverkning 

är själva kärnan i ekonomin. 

Bahcos skiftnyckel bär uppfinnargeniet 

J.P. Johanssons 

idéer in i varje verkstad 

i världen. 

Varje arbetare som får ett bättre 

verktyg i händerna, kan utföra 

arbetet med bättre produktivitet. 

Verktyget går inte sönder lika lätt 

och arbetsprocessen behöver 

inte avbrytas så ofta för att verktygen 

måste skärpas eller bytas 

ut. Varje produkt, som tillverkas 

med det bättre verktyget, bär 

med sig denna bättre prestanda 

och kvalitet vidare i det ekonomiska 

nätverket. Ett verktyg eller 

en verktygsmaskin höjer därmed 

produktiviteten i flera led, i 

motsats till en konsumtionsvara. 

Varje verktyg som tillverkas ger 

därför flerdubbel vinst. 

Verktygen och verktygsmaskinerna 

bär nya idéer, forskning 

och utveckling in i nationalekonomin. 

J.P. Johanssons skift- 

2. Bygga bort bostadsbristen 

och de orimligt höga hyrorna 

och huspriserna, genom att öka 

bostadsbyggandet till åtminstone 

50 000 bostäder per år. 

3. Använda detta investeringsprograms 

flera hundratusen 

nya produktiva arbetsplatser 

för att behålla och utveckla de 

industrier som hotas av nedläggning 

i Sverige p.g.a. globalisering 

och utflyttning. 

4. Börja bygga en tillräckligt 

stor infrastrukturkostym för 

att Sverige skall kunna växa 

ur krisen. Ett fördubblat antal 

industriarbetsplatser kräver åtminstone 

dubbelt så mycket 

elektricitet till industrin, och 

den kan bara komma från en 

fördubblad kärnkraftsproduktion. 

nyckel och rörtång är 

det bästa pedagogiska 

exemplet på det. Idéerna 

i dessa verktyg bärs 

fortfarande i dag in i 

varje verkstad och rörmokeri 

i världen. 

Samma sak om en 

forskare lär sig behärska 

en ny fysikalisk 

princip. Hans experimentutrustning 

blir 

förebild för den maskin 

eller det verktyg 

som för in upptäckten i 

produktionen och med 

varorna ut i samhället. 

Produktionens 

geometri 

Följer man idéernas 

och forskningens väg 

in i produktionen och samhället, 

framträder tydligt den okända 

värld som utflyttningstokiga 

ekonomer inte vet något om. 

Runt varje företag finns ett 

nätverk av underleverantörer. 

Ekonomerna ser deras leveranser 

ungefär som leksaksklossar 

med ett pris på. Men producenter 

ser mycket mer skillnad på 

”byggklossarna”. Med varorna 

följer idéer som förbättrar produktionen. 

Det bildar en hel 

”geometri” av kunskaper, där de 

många underleverantörerna kan 

sitta på specialistkunskaper, som 

aldrig kan samlas i varje enskilt 

företag. Det innebär att produktivitetsförbättringen 

inte alltid 

kommer inifrån det egna företaget. 

Ett nytt verktyg, ny maskin 

5. Skapa en världsledande utvecklingsregion 

för nya råvaror 

och ny råvaruteknik i 

Norrland tillsammans med 

Norge, Finland och Ryssland. 

6. Bygg ut de eurasiska landbroarnas 

svenska delar: Europabanan, 

Nordiska triangeln 

med en fast förbindelse till Finland 

via Åland, Bottenviksbågen,NEW-korridoren/Barentslänken 

och Östersjökorridoren. 

7. Utbilda arbetskraften för 

en miljon nya produktiva arbetsplatser. 

Återinför värnplikten 

för att ge alla ungdomar 

en chans till en civil yrkesutbildning, 

där de kan bygga en 

framtid för sig själva och världen. 

Låt mig ta det i tur och ordning. 

Motortillverkning i Scania. 

Den som kan tillverka en lastbilsmotor 

kan tillverka nästan 

vilken maskin som helst. 

eller annan ny kompetens, var 

som helst i produktionens ”geometri”, 

kan vara orsak till den 

produktivitetsförbättring som är 

avgörande för konkurrensförmågan. 

Bara en entreprenör eller yrkesarbetare, 

som på nära håll sett 

idéernas väg in i produktionen, 

kan tolka och använda sig av dessa 

förskjutningar i geometrin, 

som är avgörande för företagets 

överlevnad. Den nya idén förändrar 

nämligen alla prisrelationer 

i hela geometrin, så att ekonomerna, 

som alltid arbetar med

Grafisk framställning av en ”utvecklingskorridor” 

regionalt järnvägs- och 

magnettågsnät 

10-15 mil bred 

utvecklingskorridor 

Huvudled 

(järnväg, magnettåg, 

motorväg) 

minst årsgamla prisrelationer, 

får alla kalkyler fel. 

Produktionens geometri fungerar 

ungefär som ett komplicerat 

kraftledningsnät, där en ny 

idé motsvarar införandet av en 

ny spänningskälla någonstans i 

nätet. Då förändras blixtsnabbt 

alla spänningsnivåer i nätet. 

Denna typ av naturvetenskapliga 

fenomen, som följer det som 

Riemann döpte till Dirichlets 

princip, kan jämföras med hur 

ekonomin fungerar. 

Man kan utsträcka denna produktionens 

”geometri” till hela 

det lokalsamhälle som har kunskaper 

om företaget och ett kulturklimat 

som uppmuntrar till 

nya idéer och förbättringar av 

produktionen. Tänk på Gnosjöandan. 

Detta kallas industritradition 

och kan ej flyttas med mindre 

än att hela samhället, med bibehållen 

eller förbättrad levnadsstandard, 

också flyttas. 

Utflyttning sänker 

produktiviteten 

Bryter man loss produktionen 

från ett samhälle och flyttar den 

till låglöneländer, utan industritradition 

och avancerade verktygsmaskinleverantörer, 

kan 

man uppnå just det som företagsplundrare 

vill ha. En ny fabrik 

som kopierar den nyaste tekniken 

ger oftast till en början hög 

produktivitet och därtill kommer 

de låga kostnaderna för lönerna. 

Det mångdubblar vinstnivån, 

som mångdubblar företagets 

värde. Företaget kan säljas med 

stor vinst, just innan problemen 

börjar synas. 

De största problemen uppstår 

därför att låglönearbetare saknar 

intresse att förbättra produktio- 

vägnät 

mindre samhällen 


intensivjordbruk 

nen. De saknar skyddsnät och 

kan förlora jobbet om de försöker 

ändra på något. Dessutom 

förlorar underleverantörerna 

möjligheter att hålla i gång dialogen 

med företaget och dess anställda, 

p.g.a. språkproblem och 

långa avstånd. Det medför att 

idétillflödet snabbt sinar och därmed 

också de ständiga produktivitetsförbättringar 

som är nyckeln 

till konkurrenskraften. När 

dessa problem börjar synas, har 

oftast de som gjort utflyttningen 

redan sålt företaget. 

Det som slår igenom är globaliserarnas 

feodala syn på arbetskraften 

och produktionsprocessen. 

Fursten tror att det räcker 

med att bara han och hans närmaste 

medarbetare tänker och 

därför håller han resten av arbetskraften 

i träldom. 

Idén med nationalstaten (feodalismens 

besegrare) är att mobilisera 

tänkare ur hela befolkningen 

med hjälp av allmän skola, 

välfärd, värnplikt, allmänna 

rikstäckande vägar, självägande 

bönder (företagare) och god kultur 

(ständig kompetenshöjning 

för personalen). 

Globaliseringen sänker den 

globala produktiviteten. Arbetare 

i industriländer som är högproduktiva 

p.g.a. välfärdsstaten, 

ersätts av mindre produktiva. 

Kraftfulla 

samhällsåtgärder 

Hela Sverige kommer att avindustrialiseras, 

om denna företagsplundring 

fortsätter. Jättelika 

utköpsfonder ihopsamlade av 

s.k. riskkapitalbolag kräver avkastning 

genom avskedanden 

och utflyttningar. När även delar 

av AP-fonderna har satsats på fö- 

städer med 

kärnkraftsdrivna 

industrikomplex 

region 

flod/kanal 

olje- eller gasledning 

retagsplundring, har pensionerna 

gjorts beroende av att företag 

avskedar sin personal. 

Vi måste låta samhället skydda 

den avancerade produktionskapaciteten 

från att förstöras. Vi 

skall ordna statlig kapitalförsörjning 

för personal och andra yrkeskunniga, 

som vill ta över nedläggnings- 

eller utflyttningshotad 

produktion. Jag föreslår därför 

att en statlig industribank inrättas, 

för att stödja sådana räddningsaktioner 

och industrialisering 

av nya patent. 

Strategisk industri, som t.ex. 

verktygsmaskinindustri och sista 

företaget i en hel bransch, skall 

skyddas genom att vi ger staten 

expropriationsrätt för nyckelutrustning, 

maskiner och lokaler, 

som hotas av utflyttning/nedläggning, 

om det finns långsiktigt 

intresserade personer som 

vill hålla ihop produktionskapaciteten. 

I räddningspaketen skall också 

ingå att vi genom statsföretagen 

lägger beställningar på tekniskt 

banbrytande ny infrastruktur 

så att de nedläggningshotade 

fabrikerna tas i fullt bruk. Det 

skall även gälla nedläggningshotade 

fabriker stora som Saab i 

Trollhättan. 

Jag tänker också på Scanias 

stora bildelsfabriker i Falun och 

Sibbhult, som också är på väg att 

stängas, liksom på Sveriges mest 

avancerade ingenjörs- och verktygsmaskinkapacitet, 

som finns i 

flygindustrin Saab i Linköping. 

Nu, när något nytt militärt flygplan 

ej skall byggas, skall vi ge 

Saab i uppdrag att utveckla magnettågstekniken 

för nordiska 

förhållanden. Vi skall inte kasta 

bort dessa verktyg. Sverige skall 

fortsätta vara ett industriland. 

Bygg utvecklingskorridorerna 

● Trots allt tal om IT, bioteknik och 

högteknologi under de senaste årtiondet 

har den förra regeringen inte brytt 

sig om att bygga en infrastruktur där en 

sådan produktion kan fungera. Tänk 

på hastigheten hos flygfrakten för att 

inse vad som krävs för högteknologiska 

varor och deras service. Vårt efterblivna 

transportsystem styr därför in 

vår ekonomi mer och mer på råvaror. 

Vi behöver alltså få upp hastigheterna 

i transportsystemen till lands och 

till sjöss. Magnettåg och snabbfärjor 

kan flerdubbla hastigheterna och därigenom 

lyfta tekniknivån i hela landet. 

Därför skall vi bygga den nya Europabanan 

från Stockholm och Göteborg 

till Hamburg med magnettåg. 

Det branta och höga landskapet i 

vårt västra grannland övervinns bäst 

med magnettåg, som därför bör användas 

för utbyggnaden av hela den Nordiska 

triangeln mellan huvudstäderna 

Oslo, Köpenhamn, Stockholm och 

Helsingfors och vidare till S:t Petersburg 

och Moskva. Vi skall bygga den 

fasta förbindelsen till Finland via 

Åland och göra den Nordiska triangeln 

till en stark länk i de eurasiska transportkorridorerna 

till Kina och Indien. 

● En miljon nya produktiva arbetsplatser 

är inte bara en siffra 

som kan stampas fram som byggklossar. 

Börja tänk på vilka som 

skall kunna arbeta där så blir det 

solklart. Det stora flertalet arbetslösa 

har inte kunskaper för 

det. Om vi inte får i gång en massutbildning 

för att bygga upp tankekraften 

i arbetet går det inte. 

Vi skall därför omedelbart 

bygga ut utbildningen vid de 

framgångrika industrigymnasierna: 

Volvoskolan, Scaniaskolan 

och så vidare. Alla industrier 

skall erbjudas utbildningsstöd av 

staten för att utbilda gymnasieelever 

men också arbetslösa ungdomar 

i den senaste tekniken, 

som bara finns i företagen, eftersom 

AMS och kommuner aldrig 

har råd att skaffa den enbart för 

utbildning. Vi skall fånga upp så 

mycket som möjligt av yrkeskunskapen 

som finns hos äldre 

arbetare och erbjuda förtidspensionärer 

att medverka i utbildningen 

av nästa generation. 

Den eftersatta infrastrukturen 

och bostadsbyggnationen 

kommer att kräva mycket arbete 

i början av Sveriges återindustrialisering. 

Även här kommer 

många arbetslösa att kunna erbjudas 

inskolning genom att 

även byggföretagen erbjuds utbildningsstöd 

kombinerat med 

halverad arbetsgivaravgift för 

anställning av oerfarna ungdomar 

och långtidsarbetslösa. 

För att ytterligare få upp kvaliteten 

på yrkesutbildningen och 

erbjuda ungdomar en chans till 

åtminstone ett yrke skall vi återinföra 

den allmänna värnplikten, 

men kompletterat med civila utbildningsmål. 

Då kommer försvaret 

att betala sig även i fredstid, 

precis som annan utbildning. 

Sedan länge har de värnpliktigas 

erfarenheter av att hantera 

avancerad teknik i svår terräng 

I Norrland skall vi också sätta i gång 

ett långsiktigt arbete med att bygga de 

eurasiska utvecklingskorridorerna. 

Det börjar som järnvägs- och vägbyggen 

och fortsätter med kraftledningar, 

telekablar, pipelines, stadsbyggnad 

och blir till långa sammansättningssystem 

ungefär som löpande band. Varor 

som transporteras längs utvecklingskorridorer 

ökar i värde genom vidareförädling, 

i stället för att minska i 

värde p.g.a. transportkostnader. 

Narvik i Norge satsar på att göra 

malmbanan till en del av den utvecklingskorridor 

som kallas NEW, som 

sträcker sig från USA:s östkust till 

Kina. Den kan byggas ihop med Barentslänken 

direkt från Finland tvärs 

över Murmanskbanan till Archangelsk 

och så småningom till Jekaterinburg 

vid Transsibiriska järnvägen. 

Vi skall därför omedelbart sätta i 

gång bygget av Norrbotniabanan för 

att skapa utvecklingskorridoren Bottenviksbågen 

och länka ihop den 

nord–sydliga svenska kustkorridoren 

med Murmanskbanan, helst direkt via 

en nybyggd finsk Sallabana, för att ta 

del av de enorma transporterna av mineral 

(och gas) från Kolahalvön. 

Återinför värnplikten 

och dåligt väder besparat näringslivet 

oerhörda kostnader. 

Minnen av sönderkörda militärfordon 

har ökat försiktigheten i 

hanteringen av mångdubbelt dyrare 

maskiner för skogsbruk och 

bygg- och transportindustri. I 

dag genomför många ungdomar 

en värnpliktsliknande snabbkurs 

för att ta körkort. Utökad 

körträning med militärens krav 

på underhåll av bilarna skulle 

hjälpa alla värnpliktiga att effektivisera 

sina transporter hela livet. 

Lägg därtill träning att använda 

elektronik, mekanik och 

annan teknik. 

Denna militära utbildning i 

praktiskt tillämpad teknik skall 

vi kombinera med möjligheter 

att välja en civil tvåårig vidareutbildning, 

ungefär som den yrkesutbildning 

amerikanska militärer 

tidigare erbjöds efter avslutad 

tjänstgöring. 

Genom att systematiskt utbilda 

på prototyper och den nyaste 

militärtekniken, kan de senaste 

naturvetenskapliga upptäckterna 

vandra vidare med de värnpliktiga 

in i näringslivet. Försvarets 

forskning skulle på så sätt ge 

vinst i det civila näringslivet, 

vars produktionskapacitet alltid 

finns redo att, vid behov, snabbt 

få fram stora mängder krigsmateriel 

med absolut senaste teknik. 

På så sätt skall försvaret slippa 

kostnader för att producera en 

massa materiel som bara blir till 

gammal skrot i förråden. 

Den återinförda värnplikten 

skall på detta sätt bli en del av 

återindustrialiseringen av Sverige 

och på tio år ge hundratusentals 

ungdomar en chans att bemanna 

de nya produktiva arbetsplatserna. 

Samtidigt gör vi det 

möjligt att återuppbygga ett tekniskt 

mycket avancerat folkförsvar 

mot katastrofer orsakade av 

människor eller vår hårda natur. 

NY SOLIDARITET 5

● I alla århundraden har Sveriges 

utveckling gått ut på att från 

de rikare kust- och slättbygderna 

i södra Sverige bryta ny mark 

och finna nya utkomster i de stora 

skogarna. I olika vågor har 

staten och enskilda funnit kraft 

att bebygga nya områden längs 

Norrlandskusten och in i landet. 

Sedan mitten av 1970-talet 

har vi saknat den kraften, befolkningsantalet 

i Norrland 

stagnerar. Civilisationen drar 

sig tillbaka och fler och fler arbetslösa 

flockas till städerna, där 

de precis som i romarriket erbjuds 

ett hektiskt nöjesliv. 

Därför var det så glädjande, 

när den norske utrikesministern 

i våras kom till Stockholm och 

erbjöd Sverige att vara med i 

Nordens största utvecklingsprojekt 

för att utveckla gasfyndigheterna 

i Barentshavet norr om 

Norge och Ryssland. Det kan 

skapa tusentals nya produktiva 

arbetsplatser även i Sverige. 

Allt prat från politikerna om 

nya jobb visade sig då vara luft. 

Ingen då ledande politiker tackade 

ja till det norska erbjudandet, 

men de fortsatte mala om 

bristen på jobb. 

Ja till Norge! 

Jag vill att Sverige helhjärtat 

tackar ja till att vara med i norska 

statens beslutsamma arbete för 

att öppna Nordkalotten för en ny 

våg av utveckling och det ända 

ut på havsbottnarna i de svårast 

tänkbara betingelserna för arbete. 

Det är återigen tankekraften 

hos uppfinningsrika människor 

som öppnat denna möjlighet för 

oss. Förmågan att bygga världens 

största konstruktioner, 

borrplattformarna, större än de 

högsta byggnaderna på land. 

Tekniken att svetsa under vatten 

för att bygga och underhålla gasledningar 

på stora djup. Förmågan 

att frysa gas till minus 163 

grader och lasta den i jättelika 

gastankbåtar för att fraktas till 

USA eller andra kontinenter. 

Det är sådan tankekraft som 

utvidgar råvaruresurserna. Det 

är precis som när experimenten 

med ståltillverkningen utanför 

Sandviken tog fram bessemerugnarna 

som kunde använda 

svavelhaltigt järn. Bergen i Kiruna 

och Gällivaare förvandlades 

plötsligt till Europas rikaste 

järnmalmsfyndigheter och öppnade 

möjligheten för ännu fler 

att bygga och bo i Norrland. 

LaRouches 

Vernadskijprojekt 

Gasen ger en ny råvara, som tillsammans 

med malmen och skogen 

kan kombineras till allt möjligt. 

Det ger ny mening och nytt 

liv åt allt som har gjorts för att utveckla 

gamla och nya näringar i 

Norrland. 

Det norska gasprojektet kan 

öppna många fler möjligheter, 

om vi expanderar det med La- 


Rouches Vernadskijprojekt, för 

att ta fram de nya råvaror världen 

behöver när Kina och Indien om 

20 år har kommit upp i modern 

levnadsstandard. 

Det kommer att kräva tankekraft 

och den ryske vetenskapsmannen 

Vernadskijs dynamiska 

syn på biosfärens och noosfärens 

utveckling. LaRouches Vernadskijprojekt 

skall ge tillräckligt 

med råvaror för att befria 

världen från alla imperialistiska 

oljebolags- och råvarukarteller. 

Det norska gasprojektet öppnar 

också portarna i norr till samarbete 

om att utveckla de enorma 

mineraltillgångarna på Kolahalvön 

och i skogarna i ryska 

Norra Karelen. 

Men det viktiga är inte råvarutillgångarna 

där, för de räcker 

ändå inte för hela världen. Det 

viktigaste är möjligheten att utveckla 

teknik för att få fram nya 

råvaror. Här är den mycket avancerade 

svenska och finska processindustrin 

runt Bottenviken, 

med sina maskinleverantörer 

och sin industriforskning, en 

enorm tillgång. Tillsammans 

med Norge, Finland och Ryssland 

kan vi ta fram de maskiner 

världen behöver för att få fram 

nya råvaror. 

Processen dras i gång 


Hur vi skall lösa råvarukrisen 

Vi skall kartlägga vilka industrioch 

forskningsresurser vi har, 

● Vi kan inte låta den ekonomiska 

politiken fortsätta styras av en 

finansmarknad som löper amok. 

Vad som är det gemensamma 

bästa kan bara avgöras genom 

folkets valda institutioner, Riksdag 

och regering. 

I dag används den förment 

självständiga Riksbanken av 

den s.k. marknaden för att sätta 

tvångströja på folkets valda representanter. 

I fortsättningen 

skall den i stället stå verkligt 

självständig gentemot de storbanker 

och andra enskilda särintressen 

som dominerar den s.k. 

marknaden. 

Riksbanken och kronan skall 

vara kärnan i hela Sveriges ekonomiska 

självständighet. 

På finansminister Gunnar 

Strängs tid kunde staten styra 

både statens och den privata kapitalmarknadens 

kreditgivning 

efter det gemensamma bästas 

behov. Denna tillämpning av det 

amerikanska ekonomiska systemet 

under Bretton Woods-eran 

efter andra världskriget gav oss 

Rekordårens snabba tillväxt. 

De allmänna pensionsfonderna 

blev Strängs främsta verktyg 

för att bygga landet – bostadsprogrammet, 

de kommunala investeringarna,kärnkraftsutbyggnaden 

men också investeringarna 

i industrin fick sin beskärda 

del av pensionsfonderna. 

NEW-korridoren USA–Kina 

Nordiska triangeln 

med bro till Finland 

Europabanan med 

ny Fehmarnbro 

och vilka institutioner vi kan 

samarbeta med i andra länder, 

för att realisera de rikedomar vi 

har skapat och kan skapa i Norrland. 

Vi skall ge Vattenfall och 

Svenska Kraftnät i uppdrag att 

utreda hur Sverige kan bygga 

den gasledning som behövs för 

att få ner den norska och ryska 

gasen till kontinenten. 

Vi har redan kraftledningsgator 

från norr till söder och egna 

Nu är både de statliga och privata 

pensionsmiljarderna i praktiken 

bortsnillade – det största 

rånet i landets historia. De har 

använts för att pumpa upp finansbubblorna 

och går inte att ta 

ut. Om man försöker sälja pensionsfondernas 

gigantiska innehav 

av aktier och fastigheter kollapsar 

bubblorna och därmed 

pensionskapitalet. Därför är det 

än viktigare, att kronan i fortsätt- 

ningen ges ut för att främja det 

gemensamma bästa. 

Med förebild från Alexander 

Hamiltons amerikanska ekonomiska 

system skall vi använda 

Riksbanken för att skapa kostnadsfri 

kredit, i den egna kronan, 

till staten för produktiva investeringar. 

Vi skall med den finansieringen 

ge ut så mycket riktade 

statliga lågräntelån, att vi får upp 

de totala statliga investeringarna 

till samma nivå som rådde på 

1960-talet, motsvarande i dag 

500 miljarder kr per år. På så sätt 

ger vi oss själva tillstånd att sätta 

vårt arbetslösa folk i arbete. 

Människor med produktiva 

arbeten skapar mycket mer än de 

Bottenviksbågen 

Inled den eurasiska epoken – stärk de eurasiska utvecklingskorridorerna genom Norden! 

gruvor och stålverk för att tillverka 

rören. 

Så länge vi har ledig arbetskraft, 

är gasledningen i praktiken 

gratis eftersom den är fullt 

lönsam. Projektet ger både ökad 

skatteinkomst i flera led och 

minskade kostnader för arbetslösa. 

Med ett riktat program för att 

finansiera utveckling av råvaror 

och råvaruteknik åt hela världen, 

skall vi på tio års sikt bygga 

kostar. Finns det ledig kapacitet 

eller arbetslöshet, kan Riksbanken 

ge ut kronor till projekt utan 

att det skapar inflation. Allt blir 

tvärtom billigare, även med högre 

löner, tack vare den allt effektivare 

infrastrukturen och tekniska 

förnyelsen i produktionen. 

Vid nästa toppmöte kommer 

jag att med all kraft föra fram 

Sveriges krav på en ny, rättvis 

ekonomisk världsordning i form 

av ett Nytt Bretton 

Woods. Det kommer att 

långsiktigt stabilisera 

valutorna och stöda vår 

ekonomiska omställning 

så att vi kan hjälpa till att 

bygga världen ur fattigdomen 

med hela vår industriexportkapacitet. 

Vi skall upprätta långsiktiga 

handelsavtal om utveckling av 

de ”eurasiska landbroarna” och 

andra stora projekt med alla länder 

Sverige kan samarbeta med. 

I dessa avtal skall vi ge varandra 

handelskredit och se till att den 

internationella handeln fungerar 

trots finanskrisen. 

Jag är säker på att vi kommer 

att möta stor förståelse för att vi 

beslutat oss att kliva ur nyliberalernas 

strypsnaror för ekonomin, 

d.v.s. både den s.k. stabilitetspaktens 

hårda budgetbalansvillkor 

och det svenska ännu 

stramare överskottsmålet. 

minst 100 000 nya produktiva 

arbetsplatser i Norrland. 

För hela Barentsregionen, inklusive 

Murmansk- och 

Archangelskområdena, kan 

Vernadskijprojektet samtidigt 

skapa en miljon nya produktiva 

arbetsplatser. 

På så sätt kan Norrlands befolkning 

börja växa igen och 

svenskarna fortsätta polarforskaren 

Andrés avbrutna resa mot 

Arktis. 

Använd Riksbanken, kronan och självständigheten 

Det gemensamma bästa 

skall bli ekonomisk politik 

Via Baltica 

gasfält 

Murmansk 

Archangelsk 

Moskva 

Barentslänken 

Jekaterinburg 

Nord–sydkorridoren 

till Iran och Indien 

Många EU-länder har redan 

tidigare försökt att komma ur 

detta förbud mot att investera 

och bygga bort arbetslösheten. 

De har försökt uppnå balans i 

budgeten, med hjälp av halvhjärtade 

undantag för vissa saker 

som utbildning, forskning 

och försvar. 

I den ekonomiska politik som 

jag i dag lägger fram, inför vi en 

mer rigorös princip. Vi kommer 

att återgå till Gunnar Strängs 

metod att tillåta statlig upplåning 

för långsiktiga produktiva 

investeringar i en särskild budget, 

kapitalbudgeten. Resten av 

budgeten, driftsbudgeten, skall 

vara i balans. På så sätt kan vi dra 

i gång långsiktiga projekt, utan 

att tvingas dra ned på den skola–vård–omsorg 

vi behöver mer 

av just när projekten kommer i 

gång. 

Med både egen finansiering 

genom vår självständiga krona 

och fungerande internationell 

handel finns alla möjligheter att 

snabbt komma ur krisen och börja 

skapa produktiva nya arbetsplatser 

med början nästa vecka. 

Detta pappersarbete kan vi 

alltså snabbt få överstökat, så att 

vi kan komma i gång med den 

mer krävande fysisk-ekonomiska 

processen, att på tio år kunna 

skapa en miljon nya produktiva 

arbetsplatser. ❏

Hussein Askary 

kandidat till 


och Sveriges riksdag 

hussein@nysol.se 

Om vi lyckas skapa ett paradigmskifte, 

och återvänder 

till ett förnuftigt 

och produktivt samhälle med 

kraft att skapa och bygga en 

framtid åt kommande generationer, 

då kan vi lösa de stora problem 

som har drabbat Botkyrka. 

Det betyder att vi lämnar den 

anti-industriella ideologi som 

präglar alla aspekter av politiken 

i Sverige och resten av västvärlden, 

Då kan vi till och med göra 

Botkyrka till en modell för ekonomisk, 

social och kulturell utveckling. 

Titta på läget i dag. Efter mer 

än 30 års styre har s, på senare tid 

i samarbete med mp, gjort kommunen 

till ett avskräckande exempel 

på vad miljöfanatismen 

och monetarismen kan leda till. 

Vi har stora ytor ”helig mark” 

där ingenting tillåts byggas, och 

det som människor byggde på 

1950- och 1960-talen skall rivas 

ner. Ta bara som exempel nedläggningen 

av Tullinge flygplats. 

Hela kommunen lever på 

statliga bidrag. Tack vare denna 

politik, som sossarna kallar 

”Botkyrkamodellen”, har vi i 

Botkyrka i dag ett segregerat 

samhälle, inte bara i förhållande 

till andra kommuner, utan även i 

själva Botkyrka, i förhållandet 

mellan kommunens södra och 

norra del. 

I norra Botkyrka har vi ett katastrofläge: 

Enligt kommunens 

områdesstatistik för 2005 är arbetslösheten 

i norra Botkyrka 

7,5 procent (9 procent i Fittja), 

och dubbelt så många, 14 procent, 

är förtidspensionärer. Om 

man dessutom räknar in dem 

som är i arbetsmarknadsåtgärder 

och vuxenutbildning, då är 

mer än 50 procent av arbetsstyrkan 

i norra Botkyrka utan jobb. 

Socialdemokraterna och miljöpartiet 

kallar det ”hållbar ekonomi” 

(se Ettårsplan 2006). 

Det enda man kan se i budgeten 

är stora ”hål”, som fylls med 

statliga bidrag för att behålla status 

quo, så att kommunen inte 

exploderar socialt. Sen skickar 

man till oss några välbetalda 

Gringo- och hiphop-karaktärer 

som talar om för oss att vi skall 

vara stolta att leva i ett getto och 

att vi skall tycka om det. Nej, det 

kan jag absolut inte acceptera. 

Värre än så, de enda investeringar 

som görs i den reella ekonomin 

är utbyggnaden av Grindtorpskolan, 

Fittjaskolan och 

Kvarnhagsskolan (sammanlagt 

ca 260 milj). Men de kan absolut 

inte finansieras med kommunens 

intäkter. Hur lyckas man 

med det? Genom ”upplåning” 

från privata banker till marknadsräntor. 

Det här är makthavare 

som kastar våra barns framtid 

i klorna på privata bankin- 

Detta vill jag göra 

för Botkyrka 

tressen. När jag och mitt parti 

kräver att staten (inte kommunen) 

ska skapa krediter för långsiktiga 

nationella investeringar i 

infrastruktur, industri, bostäder 

osv., med låg ränta, kommer 

svaret alltid: ”Vi vill inte skuldsätta 

kommande generationer.” 

Vilket hyckleri! 

I en situation där tusentals 

unga och andra arbetslösa är i 

desperat behov av produktiva 

jobb i industri, infrastruktur och 

vetenskap, har regeringen och 

sossarna i kommunen välsignat 

oss med ”Botkyrkas stora framtidssatsning 

i upplevelseindustrin: 

Cirkus!”. Det kallas till och 

med ”industri” i propagandan. 

Med all respekt för clowner och 

jonglörer kan det som sossarna 

har gjort här bara kallas ”monkey 

business”. 

DETTA KAN VI GÖRA! 

● En internationell 

flygplats 

Det bästa exemplet som kan slå 

hål på den gröna mentaliteten är 

frågan om Tullinge flygplats. 

Här har vi infrastruktur som är 

rustad att hysa en internationell 

flygplats. Absolut internationell 

standard med en ny järnväg ända 

fram. Den ligger till och med 

närmare Stockholm än Arlanda. 

Den ligger nära Huddinge sjukhus, 

vilket möjliggör ambulansflyg. 

Hela södra delen av Stockholms 

län, och speciellt Botkyrka 

kommun skulle tjäna ekonomiskt 

på att Tullinge, i andra 

hand Grödinge, görs till en ny internationell 

flygplats, inklusive 

de tusentals arbetsplatser som 

kan skapas i industrier som 

byggs runt omkring den. 

Vad regeringspartierna och 

kommunledningen i stället har 

bestämt är att lägga ner flygplatsen 

och begrava den under ett 

nytt bostadsområde (Riksten), 

som byggs ute i skogen (”naturen”!) 

långt från kommunens 

centrum och övriga stora bostadsområden. 

● Bygga industrier 

Om vi kan få i gång en återindustrialisering 

i Sverige, då kan vi 

göra mycket för Botkyrka. 

Kommunen genomkorsas av en 

europeisk och nationell transportkorridor. 

Den ligger också 

mitt i en industrizon trots att den 

just nu inte berörs av den. Sveriges 

näst största koncentration av 

biltillverkning ligger bara några 

kilometer bort, i Södertälje. 

Både i norr och söder omringas 

Botkyrka av en av Europas tre 

största bioteknikregioner, som 

sträcker sig från Uppsala till 

Strängnäs med tyngdpunkter i 

Rutmönstret visar 

hur ett nät 

med balkbanor 

för spårtaxi skulle 

kunna dras. 

SÖDERTÄLJE, 

OSLO, KÖPENHAMN 

Ingen mer ”monkey business” 

M Ä L A R E N 

E4/E20 

Norsborg 

Vårsta 

Huddinge universitetssjukhus 

och Astra Zeneca i Södertälje. 

Området kring flygplatsen är 

idealiskt för att utveckla stora industrier 

kopplade till bioteknikforskningen 

vid Huddinge sjukhus 

och dess utvecklingscenter 

Novum. 

● Uppfinnarindustrin 

Alfa Laval 

Botkyrka har en världsberömd 

industri, Alfa Laval, skapad av 

mjölkseparatorns uppfinnare 

Gustav de Laval. Där tillverkas 

inte bara jordbruksmaskiner berömda 

för att mitt i Saudiarabiens 

öken få kor att producera 

mjölk och ost för miljonbefolkningar, 

utan även värmeväxlare 

för att frysa naturgas till flytande 

form. 

Forskare och produktutvecklare 

liksom säljingenjörerna vid 

denna storindustri tvingas varje 

år prioritera bort massor av idéer, 

som med ett kommunalt understöttindustriutvecklingscenter 

och en statlig återindustrialiseringspolitik 

skulle kunna bli 

till nya företag. 

Mer produktion och en ny 

verkstadsteknikskola för Botkyrkas 

ungdomar kring Alfa Laval 

kan öka idéflödet tillbaka till 

Hallunda Fittja 

Eriksberg 

Tumba 

Bygg ihop Botkyrka. Norra och södra 

Botkyrka kan knytas ihop med nya stadsliknande 

områden som byggs längs Albysjön och 

Tullingesjön, förbundna med spårtaxi, det 

moderna sättet att färdas i tätorter. 

Alfa Laval 

företaget och öka dess konkurrenskraft 

så att det stannar kvar 

och växer i Botkyrka. 

● Bygga bostäder 

Alby 

Tullinge 

Internationell flygplats i 

Tullinge alt. Grödinge 

När vi fått i gång industrier och 

andra produktiva arbetsplatser 

behöver vi massor av nya bostäder, 

men de skall byggas nära de 

andra stora bostadsområdena. 

Vi behöver bygga där vi kan integrera 

södra och norra Botkyrka, 

och göra hela Botkyrka till en 

levande och sammanknuten 

storstadsmiljö med vackra boulevarder 

från söder till norr 

längsmed sjöarna. Med sina 

76 500 inbyggare kan Botkyrka 

räknas som en storstad. 

● Spårtaxi 

Ett nytt lokalt transportnätverk 

med ny teknik 

En splittrad kommun som Botkyrka 

kan bli en samlad stadsmiljö 

med en radikalt förbättrad 

lokaltrafik. Med helautomatiska 

eldrivna vagnar, ungefär som 

hissar fast de rör sig horisontellt, 

kan man åka dit man ska i 70 

km/tim utan att stanna på mellanstationerna. 

Det kallas spårtaxi 

och kan bli en ny storindus- 

STOCKHOLM 

Huddinge sjukhus 

Forskningscentret Novum 

Södertörns högskola 

nya industriområden 

i anslutning till 

bostadsområden förbundna 

med spårtaxi 

tri för den kommun som först utvecklar 

den. Det är sådana integrationsprojekt 

jag vill att Botkyrka 

skall kräva statligt stöd 

för. 

DETTA KAN DU GÖRA 

I DAG! 

Om vi skall kunna lyfta upp Botkyrka 

ur dess sociala och ekonomiska 

problem hänger på om vi 

lyckas skapa ett paradigmskifte i 

USA och Europa. Det är en förändring 

som har sin främsta 

grund i en människosyn som betraktar 

människan som en kreativ 

och suverän byggare i naturen, 

hela planetens trädgårdsmästare. 

Det som Lyndon LaRouches 

rörelse och EAP är fokuserade 

på är att rädda hela mänskligheten. 

Det inkluderar alla människor 

och nationer. 

Men om befolkningen i Botkyrka 

stöder mig nu, och röstar 

på mig och EAP i valet den 17 

september, då kan vi skicka en 

signal till hela världen att vi är 

redo för förändringen. 

Studera våra idéer noggrant. 

Stöd oss i dag, och hjälp till i vår 

kampanj, så att du och dina barn 

har en framtid i morgon! 

❏ 

NY SOLIDARITET 7

LaRouche varnar för hyper 

Lyndon LaRouche ser 

tydliga paralleller mellan 

dagens råvaruprisinflation 

och hyperinflationen 

i Tyskland 

1923. Det är hög tid för 

den amerikanska kongressen 

att ingripa. 

Den vilseledande manövern 

från den avgående Alan 

Greenspan-förvaltningens 

sida att sluta offentliggöra 

uppgifter om penningmängden 

M3 syftade uppenbarligen till att 

dölja det faktum att världsmarknadspriserna 

på råvaror stiger 

med en ökningstakt som placerar 

världen på samma slags hyperinflationistiska 

bana som Weimartyskland 

under senare delen av 

1923. 

En jämförelse mellan råvaruprisernas 

nuvarande ökningstakt 

och utvecklingen i Tyskland 

1923 ger vid handen att världssystemet 

under den rådande amerikanska 

och europeiska politiken 

skulle kunna nå sin sammanbrottspunkt 

inte mycket senare 

än september 2006, om inte till 

och med förr. 

Den nuvarande trenden i den 

amerikanska regeringens politiska 

beslutsfattande – den krängande 

ekonomisk-finansiella galenskapen 

hos den sittande Bush-administrationen 

men också den 

”Alfred E. Newman”-liknande 

handfallenheten hos en pliktförgäten 

demokratisk kongressgrupp 

– gör det troligt att världssystemet 

som helhet kommer att 

gå in i en av USA-dollarn utlöst 

sammanbrottsfas före hösten. 

Jag är inte ute efter att förutsäga 

vad som kan hända till hösten; 

jag är ute efter att till de berörda 

politiska kretsarna i det demokratiska 

partiet utdela den rejäla 

spark där bak som rekommenderas 

för tjurskalliga åsnor, och att 

göra det tillräckligt hårt, tillräckligt 

snart och tillräckligt ofta för 

att de ska ta itu med den reform av 

den amerikanska politiken som 

kan avvärja en annars anstormande 

allmän sammanbrottskris för 

inte bara USA-systemet utan för 

hela världssystemet. 

Det finns ett fåtal personer, 

bl.a. i Hamiltonprojektets team 

på Brookings Institution, som är 

kapabla att fatta detta, och som 

redan sitter inne med de flesta väsentliga 

fakta. Det finns experter i 

andra delar av världen som skulle 

kunna börja fatta detta snabbt, om 

de ruskas om ordentligt så att de 

vaknar. 

Världen är alltså nu inne i det 

sista stadiet av en hyperinflationistisk 

kollaps inte bara av dollarsystemet, 

utan av hela världssystemet. 

För att sätta in detta i sitt 

rätta sammanhang kan man titta 

på hur Federal Reserve-chefen 

Greenspans galenskap höll i gång 

denna hyperinflationistiska cykel 

från 1987 till 2006. Titta på tre 

kurvor, som illustrerar detta: 1) 

Min ”typiska kollapsfunktion” 

från januari 1996, som beskriver 

kollapsfunktionens allmänna ka- 


rakteristik för tiden 1995–96; 2) 

Hyperinflationen i Weimartyskland 

1923; och 3) Den hyperinflationistiska 

takt med vilken priserna 

på råvaror, framför allt olja 

och metaller, stiger. 

(Vi låter ”tillgång och efterfrågan”-fanatikerna, 

och andra statistiker 

från ön Laputa i Gullivers 

resor, leka med sig själva bakom 

ladan, där de kommer att trivas.) 

Det som Greenspan i princip 

gjorde, var att han hjälpte bankerna 

som hade fått sina kassakistor 

tömda i oktober 1987, genom att 

slussa över likviditet till dem via 

inteckningsbaserade värdepapperspaket 

från bolåneinstituten 

Fannie Mae och Freddie Mac. På 

så vis blåstes fastighetsbubblan 

upp till sina nuvarande cancerösa 

proportioner. Detta låg sedan till 

grund för skapandet av pengar 

och därur härledda värdepapper, 

för det som skulle bli en hyperinflationistisk 

expansion i en fysiskt 

krympande ekonomi. (Se 

min typiska kollapsfunktion.) 

Till slut blev detta kärnan i en 

global finansbubbla, att likna vid 

den som hade byggts upp av den 

lombardiska ligan, som var ett 

verktyg för Venedig, och som när 

den kollapsade på 1300-talet 

drog med sig hela Europa in i en 

mörk tid. I det här fallet bestod 

slutskedet i denna hyperinflationistiska 

process av en kamp om 

kontrollen över världsmarknaden 

för råvaror. 

De mer klarsynta inom rövarklassen, 

som är smarta nog att 

inse att det nuvarande internationella 

finanssystemet redan är 

dömt att gå under, letar efter en 

plats utanför ett sådant allmänt finans- 

och valutasammanbrotts 

räckvidd, där de kan ”mjuklanda”. 

Livsnödvändiga råvaror är 

en sådan landningsplats. 

Inflationens inflationstakt på 

råvarumarknaden är därför den 

karakteristiska kurvan för det rådande 

internationella finans- och 

valutasystemet. Denna inflationens 

inflationstakt, som avspeglas 

i den undangömda M3-statistiken, 

är den kurva som motsvarar 

hyperinflationskurvan i 

DIAGRAM FIGURE 31 

Weimartyskland mellan juni och 

november 1923. 

Bakom allt detta ligger Leibniz’ 

kedjelinjebaserade minsta 

verkan-princip, grundprincipen i 

Leibniz’ infinitesimalkalkyl och 

den ursprungligen av Leibniz 

upptäckta naturliga logaritmens 

funktion, som är härledd ur den 

dubblerade kedjelinjens minsta 

verkan-princip. Den grundläggande 

kunskapen för att kunna 

förstå sådana system finner man i 

Riemanns arbete med hypergeometrier. 

Lyndon H. LaRouche 

20 april 2006 

Lyndon LaRouche varnade för den 

svällande råvarububblan redan i 

september 2005, i en artikel med 

rubriken ”Hyperinflationary Patterns”(EIR 

30 sept. 2005). LaRouche 

upplyste i samma veva en radio- 

och internetpublik om ”Hur 

regeringar kan få bukt med vår tids 

hyperinflation”. LaRouches varningar 

från september 2005 finns 

på nätet, sökord ”hyperinflationary 

patterns”, ”bubbelekonomi 

bubbelmentalitet”. 

Hyperinflation 

i råvaror 

● Prisinflationen på råvarumarknaderna 

har löpt amok. 

Under 2005 steg priserna på 

flertalet metaller med 25–50 

procent, i enstaka fall (zink) med 

nästan 100 procent. Redan under 

första kvartalet 2006 steg de 

flesta metallpriserna med lika 

mycket igen, 25–50 procent. 

Under de första två veckorna 

i april steg terminspriserna 

på råvaror som följer: aluminium 

5 procent, olja 12 procent, 

guld 9 procent, silver 25 procent, 

tenn 11 procent, koppar 20 

Hyperinflationen Weimar Hyperinflation, i Tyskland Wholesale 1923, Price Index 

grossistprisindex (1913 = 1), March-November (1913=1) 1932 

logaritmisk Logarithmic skala scale 

1 000 000 000 000 

100 000 000 000 

10 000 000 000 

1 000 000 000 

100 000 000 

10 000 000 

1 000 000 

100 000 

10 000 

mars-april 

En typisk kollapsfunktion 

● För tio år sedan introducerade Lyndon LaRouche sin ”typiska kollapsfunktion” 

för att illustrera konsekvenserna av Federal Reserve-chefen Alan 

Greenspans otroliga likviditetsexpansion: penningmängd och finansvärden 

(t.ex. priset på värdepapper, råvaror o.s.v.) ökar exponentiellt, samtidigt 

som den reala ekonomin (den fysiska produktionen, infrastruktur, allmän 

levnadsstandard) krymper. 

Så sent som 2002 försäkrade Greenspan den amerikanska kongressen att 

det inte fanns någon gräns för hur mycket pengar Fed kunde pumpa in i systemet. 

Efterträdaren Ben Bernanke är känd för sitt uttalande att Fed i nödfall 

skulle kunna ”släppa ned pengar från helikoptrar”. Det är ofrånkomligt att 

denna likviditetspumpning har satt stora avtryck i penningmängdsstatistiken. 

Uppenbarligen för att dölja detta offentliggör Fed från och med mars 

2006 ingen statistik över M3. 

Fed mäter penningmängden i tre stora kategorier, M1, M2 och M3. M1 är 

mängden sedlar, resecheckar och de flesta vanliga kontoinnehav – i princip 

kontanter och motsvarande. M2 inkluderar M1 plus sparkonton, mindre insättningar 

på längre tid och detaljhandelns dagskassor – i princip M1 plus 

pengar som inte är direkt tillgängliga men relativt lätta att komma åt. M3, det 

största måttet, inkluderar M1 och M2 plus institutionella penningmedel, 

stora insättningar på längre tid, återköpsöverenskommelser och eurodollar 

– i princip det enda intressanta måttet på den samlade penningmängden. 

Under 2005 ökade M1 med 0,6 procent, jämfört med 4,0 för M2 och 7,3 för 

M3. M3 har fördubblats de senaste tio åren och växer nu med drygt 600 miljarder 

dollar om året. Ingen förklaring har getts till det extraordinära beslutet 

att sluta offentliggöra M3. Bernanke har dock gjort klart att han gärna går 

över från penningmängds- till inflationsstatistik, som lättare kan ”masseras”, 

som grund för penningpolitiska beslut. 

procent, zink 22 procent, nickel 22 procent, platina 6 procent och konsumentpriset på bensin med 14 procent. 

Detta motsvarar en inflationstakt på 1 procent per dag! Om den 

trenden håller i sig skulle priset på terminskontrakt på råvaror tio- eller 

tjugofaldigas på ett år, samma inflationstakt som i Tyskland sommaren 

1 000 

jan. mars maj juli sept. nov. 

DIAGRAM 2 

Prisökningen för 14 råvaror 2005–2006 

ökning i procent sedan januari 2005 

80 

60 

40 

årstakt 

april 2006 

528% 

20 

årstakt 

1:a kv. 

2006 

årstakt 2005 27% 122% 

0 

jan. april juli okt jan april 

1923. 

Den drivande kraften bakom prisexplosionen (fast inte orsaken till 

den) är att hedgefonder och råvaruindexfonder skyfflar in spekulationspengar 

helt utan hänsyn till någon reell tillgång och efterfrågan. 

Enligt prognosen skulle den i råvaror investerade totalsumman stiga 

från 80 mdr dollar 2005 till 120 mdr dollar vid 2006 års utgång. Redan i 

april sprängdes 100 mdr dollar-vallen. 

En ytterligare faktor är fusioner och uppköp. Inom guldbranschen har 

det från och med september 2005 gjorts minst 20 stora fusioner och uppköp. 

Vad gäller koppar och nickel har brittiska Inco och kanadensiska 

Falconbrigde gått ihop och blivit världens största producent; trots de 

höga priserna drar båda ned på produktionen. Inom energisektorn har 

två rena spekulationsfonder, Petrofund och Penn West, gått samman i 

en 3 mdr dollar-fusion till Kanadas största energikoncern. 

Råvaruprisinflationen är bara en del av en allmän inflationistisk utveckling 

i hela det internationella finanssystemet, medan inflationen 

1923 begränsades till Tyskland. Orsakerna till inflationen skiljer sig 

också. Efter första världskriget tvingades den tyska regeringen och 

riksbanken ta till sedelpressarna p.g.a. de omöjliga fredsvillkoren; den 

nuvarande inflationen är däremot helt och hållet ett verk av ”självständiga 

centralbanker”, som bestämt sig för att öka penningmängden som 

ett sätt att förse en oligarkisk finanskast med ständigt nya medel för 

både en spekulationsorgie utan tidigare motstycke och uppköp av världens 

råvarureserver och offentliga egendom.

inflation 

DIAGRAM FIGUR 1 3 

En typisk kollapsfunktion 

+∆ 

−∆ 

finansvärden 

penningmängd 

realekonomisk 

produktion/konsumtion 

Efter uppropen 1997 och 2000, genom vilka tusentals 

kända personer runt om i världen, däribland f.d. regeringschefer, 

parlamentariker, fackliga ledare, företagare, 

medborgarrättskämpar, kyrkliga företrädare, företrädare 

för militären och många andra, ställde sig bakom 

kravet på en omorganisation av det internationella 

finanssystemet, går Schillerinstitutets ordförande Helga 

Zepp-LaRouche nu ut med det följande nya uppropet, 

som sprids internationellt genom Schillerinstitutet. Det 

kommer att publiceras med undertecknarnas namn på 

internet och i olika tidningar. 

”Den vilseledande manövern från den avgående Alan 

Greenspan-förvaltningens sida att sluta offentliggöra 

uppgifter om penningmängden M3 syftade uppenbarligen 

till att dölja det faktum att världsmarknadspriserna 

på viktiga råvaror stiger med en ökningstakt som placerar 

världen på samma slags hyperinflationistiska bana 

som Weimartyskland under senare delen av 1923. En 

jämförelse mellan råvaruprisernas nuvarande ökningstakt 

och utvecklingen i Tyskland 1923 ger vid handen att 

världssystemet under den rådande amerikanska och europeiska 

politiken skulle kunna nå sin sammanbrottspunkt 

inte mycket senare än september 2006, om inte till 

och med förr.” Så skrev Lyndon LaRouche i ett uttalande 

den 20 april. 

När Lyndon LaRouche gör en prognos brukar det 

uppmärksammas av kompetenta ekonomer och finansexperter 

runt om i världen, eftersom han bevisligen är 

den ekonom som träffat rätt med sina analyser de senaste 

decennierna, medan hans kritiker saknar all trovärdighet. 

Den här gången fick hans bedömning varningsklockorna 

att ringa i det politiska Washington och på andra 

håll. Likheterna mellan de viktigaste råvarornas prisstegringstakt 

och hyperinflationen 1923 är så uppenbara 

att de vanliga mekanismerna för verklighetsförträngning 

inte fungerar längre. 

Centralbankerna har målat in sig i ett hörn: Om de 

fortsätter de senaste nitton årens Greenspan-politik, att 

hela tiden ösa ut mer likviditet med hjälp av derivatkrediter 

och spekulationen som bedrivs av hedgefonder, 

riskkapitalbolag m.m., så exploderar energi- och råvarupriserna. 

Om de försöker torka ut denna likviditet, som 

nu genom ett stopp för yen-carry-trade och höjda räntor, 

då börjar bubblorna brista, vilket nu redan händer med 

den amerikanska fastighetsbubblan. 

Vare sig det blir ett hyperinflationistiskt sammanbrott 

av det internationella finanssystemet som i november 

1923 i Tyskland, eller en kedjereaktionsliknande punktering 

av bubblorna på fastighets-, aktie- och lånemarknaden, 

med hedgefonder, pensionsfonder, riskkapital- 

tid 

Stöd lösningen på finanskrisen! 

Upprop för Nytt Bretton Woods 

bolag och banker som går omkull – så blir konsekvenserna 

för världsbefolkningen katastrofala. Hårdast skulle 

den fattigare delen av världsbefolkningen drabbas; medelklassen 

skulle förlora alla sina besparingar. När staten 

inte längre kan finansiera sina åtaganden, hotar samhället 

att sjunka ned i kaos. Världen skulle gå in i en ny 

mörk tid. 

För att skydda befolkningen mot de oerhörda skador 

som ett okontrollerat sammanbrott av det internationella 

finanssystemet skulle ställa till med, kräver vi att en konferens 

skyndsamt sammankallas för att fatta beslut om 

en ny global finansarkitektur med det av Franklin D. 

Roosevelt 1944 initierade Bretton Woods-systemet som 

förebild. 

Vi vill också påminna om att det italienska parlamentet 

har tagit fasta på LaRouches förslag och den 6 april 

2005 röstade igenom kravet att den italienska regeringen 

skall verka för ”att en internationell konferens på statschefsnivå 

sammankallas för att införa ett nytt, mer rättvist 

internationellt finans- och valutasystem”. 

I dag är behovet av en sådan grundlig omorganisation 

mer pressande än någonsin, men samtidigt har möjligheterna 

att faktiskt kunna genomföra den ökat. Och det beror 

på en historiens ironi. När Sovjetunionen började 

upplösas 1991 bestämde sig de neokonservativa i George 

Bushs regering för att göra om den amerikanska republiken 

till ett imperium, i enlighet med ”Project for a 

New American Century”. Det var en maktideologi som 

postulerade att USA:s politiska, ekonomiska och militära 

ledarställning aldrig mer skulle få hotas av någon nation 

eller grupp av nationer. 

Men nu har just de neokonservativa i Bush/Cheneyregeringen 

med sin politik för föregripande krig och regimskiften 

sett till att samarbetsprocessen mellan nationerna 

i Eurasien och Latinamerika, som annars skulle ha 

tagit decennier, har utvecklats otroligt snabbt under 

trycket från den amerikanska unilaterala politiken. 

Statscheferna i en hel rad viktiga stater har gjort klart att 

de tänker försvara sina befolkningars gemensamma bästa 

mot övergrepp från de med globaliseringen förbundna 

finansinstitutionerna. Möjligheterna att föra upp frågan 

om en rättvis ny ekonomisk världsordning på agendan 

har därmed ökat enormt. 

Men det vore en farlig illusion att tro att en omorganisation 

av det bankrutta internationella finanssystemet 

skulle kunna lyckas utan eller mot USA. Vi förordar därför 

ett samarbete med det riktiga Amerika i den amerikanska 

revolutionens och självständighetsförklaringens 

tradition, förknippad med namn som Alexander Hamilton, 

John Quincy Adams, Abraham Lincoln, Franklin D. 

Roosevelt och Martin Luther King, och i dag inspirerad 

av Lyndon LaRouche. Amerika måste vara en del av den 

Pengar är alltid någonting värda! 

Ovan: En kvinna eldar i spisen med sedlar. 

T.v. Barnen leker med sedelbuntar som 

byggklossar i Tyskland 1923. 

nya principgemenskapen mellan suveräna republiker, 

förenade av ett gemensamt mänskligt intresse. 

För att rätta till felen som begåtts på grund av de senaste 

fyrtio årens paradigmskifte, särskilt efter det att 

USA-presidenten Nixon 1971 avskaffade systemet med 

fasta växelkurser, och som efter Sovjetunionens upplösning 

genom en tygellös globalisering har lett till den nuvarande 

brutala rovdjurskapitalismen, måste följande 

åtgärder vidtas. Konferensen för ett Nytt Bretton Woods 

måste följaktligen besluta: 

1. Fasta växelkurser måste omedelbart 

återinföras. 

2. Derivatspekulation måste förbjudas genom 

överenskommelser mellan regeringar. 

3. En omfattande omplanering resp. avskrivning 

av skulder måste genomföras. 

4. Genom en statlig kreditgivning i Alexander 

Hamiltons och det amerikanska systemets 

tradition måste nya kreditlinjer ställas till 

förfogande, vilka genom investeringar i 

grundläggande infrastruktur och teknologisk 

förnyelse skapar förutsättningar för produktiv 

full sysselsättning. 

5. Utbyggnaden av de eurasiska landbroarna som 

kärnan i världsekonomins återuppbyggnad är den 

vision som inte bara kommer att skapa ett nytt 

ekonomiskt under, utan också kan bli en 

fredsordning för 2000-talet. 

6. En ny ”Westfalisk fred” måste tillförsäkra alla 

världens nationer en tryggad råvaruförsörjning 

för minst femtio år framåt. 

Vi menar att ”globaliseringssystemet” med sin brutala 

rovdjurskapitalism har gjort ekonomisk, finansiell 

och moralisk bankrutt. I stället måste människan åter 

sättas i centrum, och ekonomin måste först och främst 

tjäna det gemensamma bästa. Den nya ekonomiska 

världsordningen måste garantera alla människors 

okränkbara rättigheter. 

Initiativtagare: 

Helga Zepp-LaRouche 

ordförande Schillerinstitutet, maj 2006 

Du kan underteckna uppropet på www.bueso.de. Där 

kan du också se vilka som hittills skrivit på. 

NY SOLIDARITET 9

Varför vi måste 

rädda bilindustrin 

LaRouche orienterar ungdomsrörelsen 

I ett konferenssamtal den 5 maj diskuterade Lyndon LaRouche 

och hans internationella ungdomsrörelse hur kampanjen 

för att rädda den amerikanska bilindustrin skulle drivas. 

LaRouche inledde samtalet med följande ord. 

Jag ska inskränka mig här till det som 

jag tror är den centrala punkten. Det 

som jag har skrivit och som har publicerats 

om det här förslaget borde, för er, 

vara rätt så uppenbart, åtminstone när ni 

har diskuterat igenom det med varandra. 

Jag ska tala om det allmänna världsläget. 

I dag har vi förstås något intressant 

som har hänt. Den här Leuschel, som vi är 

bekant med från Belgien, har gett ut en 

bok och han har en annons för den som är 

införd på ekonomisidorna i dagens 

Frankfurter Allgemeine Zeitung, där han 

citerar mig och hänvisar till mig som en 

auktoritet. – Så nu går snacket. Jag behöver 

inte säga mer om det nu, men det visar 

att det börjar hetta till. 

Nu till detta förslag om fordonsindustrin, 

som inte är ett direkt lagförslag, men 

det är ett utkast till resonemang kring ett 

lagförslag. När man ska lagstifta om något 

så börjar man, om det går rätt till, med 

att bestämma sig för vad man vill göra, 

och så formulerar man det i vanlig text, 

där avsikten framgår tydligt. Sedan lämnar 

man över det till ett gäng personer i 

kongressen som är bra på att arbeta om en 

avsiktsförklaring till lagtext, så att det kan 

slinka igenom lagstiftningsprocessen så 

friktionsfritt som möjligt – inte utan friktion, 

men så friktionsfritt som möjligt. 

Det som jag har skrivit nu är denna avsiktsförklaring, 

som bestämmer utformningen 

av själva lagtexten. Så det är inte 

meningen att ni ska gå omkring och 

”yrka” och ”hemställa”. Glöm det. Det är 

inte er uppgift. Er uppgift är att hänga på 

det som jag gör, och sedan får kongressfolket, 

som kan de här sakerna, svara för 

den andra biten. Ni ska inte försöka göra 

deras jobb. Vi gör vårt jobb, så får de göra 

sitt. 

Problemet är detta: Man måste utgå 

från en idé, och folk kommer inte att fatta 

vad man säger om man inte får fram denna 

idé klart och tydligt, steg för steg. Smit 

inte undan från någon av de frågor som jag 

tar upp. Det blir fel om man gör det. Det 

finns inget ”smart” sätt att undvika de frågor 

som jag kommer att ta upp här. 

Först och främst måste ni hamra på det 

faktum att världen nu är inne i sista stadiet 

– fast vi vet inte hur många veckor eller 

månader det rör sig om – men den är inne i 

sista stadiet av ett sammanbrott av det nu 

rådande internationella valutasystemet. 

Närmare bestämt det valutasystem som 

har varit i kraft sedan omkring 1971–72, 

sedan Bretton Woods-systemet upplöstes, 

och som har varit i kraft i en värre form 

sedan 1987, under inverkan av den internationellt 

ändrade politik som hänger 

ihop med det som Alan Greenspan förknippas 

med, ifråga om finansiella derivat. 

Det är slut med det här systemet. Det 

finns ingen möjlighet att det här systemet 

kan fortsätta att fungera särskilt länge till. 


Det kan gå under på tisdag, eller om tre 

månader, eller om fem månader. Det kommer 

att gå under. Det finns ingenting som 

kan rädda det här systemet, utom en övergång 

till ett annat system. Inga reformer 

inom ramarna för det nu rådande systemet 

kommer att fungera, såvida de inte är utformade 

för att vara anpassade till ett nytt 

system som är under införande. Det som 

jag har föreslagit i lagstiftningsväg är utformat 

för att fungera inom ett nytt system, 

och det fungerar som en övergång 

och förberedelse till införandet av detta 

nya system. 

Det är föreställningen om detta nya 

system i en nära framtid som är nyckeln 

till detta förslag. 

Vi kan titta på några av de andra nycklarna. 

För det första är vi, som jag sa, mitt 

uppe i en finansiell världskris, som är värre 

än den som drabbade Tyskland 1923. 

Det är den värsta krisen i hela den moderna 

historien. Det enda i Europas erfarenhet, 

eller i den vidsträckta europeiska civilisationens 

erfarenhet, som liknar denna 

kris som nu är i antågande, är den stora 

mörka tid som bröt ut i mitten på 1300-talet, 

i och med lombardsystemets konkurskollaps; 

lombardsystemet kontrollerades 

av Venedig, som vid den tiden kontrollerade 

den europeiska civilisationen. 

Det är där vi står. Det är slut med det här 

systemet. 

”Greenspankrisen” 

Systemsammanbrottet tar sig uttryck i råvaruprisernas 

exponentiella ökningstakt. 

Impotenta personer säger att vi har en bensinpriskris. 

Det är inte detta som är vår kris. 

Det är visserligen en kris, men det är inte 

den stora världskrisen, och det finns inte 

heller något man kan göra åt den på dess 

egna villkor. Man kan försöka lindra den på 

olika sätt, men allting som man gör i den 

riktningen kräver, om det ska kunna lyckas, 

att man tar itu med hela systemet. Man 

kan inte ta itu med bensin- eller oljepriskrisen 

utan att ta itu med den hyperinflationistiska 

utvecklingen i världen i sin helhet, i 

såväl råvaror som i olja och naturgas. 

Den kris som nu slår till borde kallas 

”Greenspankrisen”, eftersom det var Alan 

Greenspan som införde förändringarna i 

det internationella finanssystemet från 

och med 1987, när han efterträdde Volcker 

som chef för den amerikanska centralbanken, 

mitt uppe i en krasch på världens aktiebörser 

som liknade kraschen 1929, åtminstone 

på den amerikanska aktiemark- 

Lyndon H. LaRouche 

naden; krisen som hade inträffat i oktober 

1987 var jämförbar med 1929. 

Jag hade för resten förutsett den kraschen; 

jag förutsåg under våren att den 

skulle inträffa i oktober, och den inträffade 

i oktober precis som jag hade sagt. 

Den krisen blev utgångspunkten för ett 

försök att undvika att ta konsekvenserna 

av den, och skjuta krisen framför sig, med 

Sprack bubblan den här 

veckan? En rubrik i finanspressen 

under maj månad. 

hjälp av en hyperinflationistisk expansion 

av penningmängden. Man ska komma 

ihåg att det som Greenspan gjorde, var 

att han löste ut bankerna. Den centrala 

mekanismen som han använde var att han 

använde Federal Reserve-systemet för 

att, under förhållanden av en hyperinflationistisk 

spekulationspolitik, föra över 

medel till bankerna som hade brist på 

pengar på grund av krisen 1987, så att de 

kunde investera i en hyperinflationistisk 

process, av det slag vi har upplevt sedan 

dess. 

I centrum för detta stod bolånekrisen. 

Bankerna hade gett ut bolån. Och här sitter 

de, utan kontanter, och utan insättningar 

som kommer in som kan ersätta bristen 

på kontanter. Hur kan de vara med på en 

stor spekulationsmarknad? Jo, Greenspan 

sa: ”Bunta ihop era bolån och för 

över dem till bolåneinstituten Fannie Mae 

och Freddie Mac. Federal Reserve-systemet 

kommer att betala till Freddie Mac 

och Fannie Mae, så att ni på bankerna får 

pengar nu.” 

Penningoperationen genomfördes sedan 

med hjälp av diverse tricks och svindlerier, 

som alla i grunden var hyperinflationistiska. 

Nu har man kommit till vägs 

ände, vilket är vad vi trycker på här; man 

har kommit till vägs ände därför att vi nu 

har fått en hyperinflationistisk kris i råvarupriserna. 

Orsaken till råvarukrisen är att de som 

höll på med denna spekulation började 

fatta, om de inte redan visste det, att det 

här systemet närmade sig slutet. Och det 

som de funderar över, de som vill vara 

smartare än de andra, är: Vart ska de ta vägen 

när finanssystemet brakar ihop? Som 

i Tyskland 1923. Det är den situationen 

som många tittar på: Hur kunde vissa personer 

bli rika när tysken i gemen blev helt 

utblottad 1923? De blev rika därför att de 

visste vad som komma skulle, och de hade 

placerat om sina tillgångar på ett sådant 

sätt att när krisen 1923 var över ägde dede 

bästa tillgångarna i Tyskland, och även i 

andra länder. 

Vanliga människor förlorade allt när 

krisen kom 1923. Men några personer, 

som visste vad som var på gång, begrep att 

i en hyperinflationistisk kris ska man 

skaffa sig reella tillgångar som fortsätter 

att vara ekonomiska tillgångar även om 

hela penningsystemet brakar ihop. Och 

det var det som de gjorde. 

Vad är det för tillgångar som överlever 

penningsystemet? Fastigheter är inte så 

värdefulla, för de är redan hyperinflaterade 

till max. Om man är långivare till hela 

fastighetssystemet, så att man kommer att 

sitta som ägare av alla fastigheter när systemet 

kollapsar, det är en annan sak. Men 

det som det mesta av världens kapital, det 

kapital som vet att världen är på väg mot 

den största kraschen genom tiderna, dras 

till, det är råvaror, råvaror som har ett 

egenvärde för vilken ekonomi som helst 

som försöker ta sig ur ett allmänt sammanbrott 

av det nu rådande internationella 

finans- och valutasystemet. 

Något som man också satsar på är den 

yttersta kontrollen över tomtmarken; när 

systemet kollapsar kommer den som har 

lånat ut pengar till markköp att sitta som 

ägare av all mark. Men i första hand är det 

kontrollen över råvarorna man siktar in 

sig på, med oljan som ett exempel av 

många, och metaller som det bästa exemplet. 

Eftersom det finns en ändlig mängd 

högvärdiga metalltillgångar, malmer, på 

den här planeten, så kan man kontrollera 

hela planeten om man politiskt kontrollerar 

dessa tillgångar. Det är det som de är 

ute efter, och som krisen handlar om. 

Slutet närmar sig alltså för det nu rådande 

världssystemet. Hur det än går, antingen 

om finansfolket skulle försöka 

knäcka spekulanterna – vilket jag inte tror 

att de nånsin kommer att göra – eller om 

spekulanterna tar över, så går vi mot ett 

sammanbrott inte bara av ekonomier eller 

finansmarknader, utan av själva civilisationen. 

Det betyder att vi kan se fram emot 

en situation där världsbefolkningen på en 

eller ett par generationer skulle pressas 

ner till under en miljard människor från 

nuvarande drygt sex miljarder. Det är ett 

sådant perspektiv om en ny mörk tid som

lurar i den här situationen, om vi inte byter 

system. Och det som vi avser att göra är att 

byta system. 

Ändra spelets regler 

Fordonsindustrin är oerhört betydelsefull 

i detta, därför att där, och i flygindustrin, 

finns den största koncentrationen av en 

kapacitet att konstruera verktygsmaskiner. 

Det är inte bilarbetarna i sig, för bilarbetarna 

i sig kan inte uträtta något om de 

inte är involverade i ett företag, eller en 

grupp företag, med en kapacitet att konstruera 

verktygsmaskiner. Det är inom 

bilindustrin som det mesta av den kapaciteten 

finns koncentrerad i USA, och det 

gäller för många andra länder också. Det 

är därför som vi måste rädda den här delen 

av den fysiska produktionen, därför att 

den är helt central för möjligheterna till en 

ekonomisk återhämtning. 

Men den andra sidan av detta är: Vad 

gör vi med hyperinflationen? Det är detta 

problem man springer på när man har med 

politiker att göra: Vad kan man göra åt hyperinflationen? 

De kommer att säga till er 

att vi har en frihandelsekonomi, och det 

kan man inte ändra på. Vi har också en globaliserad 

ekonomi, och de kommer att 

säga att det kan man inte heller ändra på: 

en hyperinflationistisk frihandelsekonomi 

alltså. Då är det ju kört, det är kollektivt 

självmord, så där har de fel! Och ni får inte 

backa på att om de säger det, eller tror det, 

så har de fel! De har inte bara fel, de har 

självmordsaktigt fel. De är som killen 

som säger ”Jag är stålmannen” och så 

hoppar han ut från en skyskrapa och tror 

att han ska flyga. Visst flyger han, ett tag, 

och hela vägen ner – med ett bestämt slut. 

Det finns alltså ingen chans med det nu 

rådande systemet, de nu rådande rättsliga 

spelreglerna i USA, det nu rådande sättet 

att föra politik i kongressen, att det här 

landet kommer att kunna överleva. Alltså 

måste vi ändra på det. Det finns flera aspekter 

på förändringen. En ligger nära till 

hands. Det finns folk nu som säger att man 

måste höja räntan för att begränsa expansionen 

av penningmängden; höja styrräntan 

till fem, sex eller sju procent. Det kommer 

inte att fungera. Det kommer inte att 

få stopp på inflationen, utan snarare ha en 

tendens att få en hyperinflationistisk effekt. 

Inflationen ligger huvudsakligen i 

råvarorna, och den får man inte stopp på 

bara med en justering av ränteläget. 

Om man å andra sidan inte bromsar 

upp det ohämmade flödet av M3 in i det 

här inflationsmaskineriet så får man bara 

en högre inflation och man kommer fortare 

till helvetet. Varken en stram penningpolitik 

eller en släpphänt penningpolitik 

är alltså acceptabel. Att bara öka penningmängden 

är ingen lösning. 

Det viktiga är hur man ökar penningmängden. 

Vi vill öka penningmängden, 

men hur? Genom att binda pengarna i 

långsiktiga investeringar. Långsiktiga investeringar 

som gör vadå? Som sätter 

människor i arbete med att producera 

långsiktiga varor. Vadå för varor? Inte 

bara bilar, som är rätt kortsiktiga, utan 

kraftverk, som har en livstid på trettio till 

fyrtio år. Vi investerar i dem för säg tjugofem 

år framåt, och i stora vattensystem, 

med en livstid på femtio till hundra år. Den 

typen av saker. 

Vi investerar alltså i produktiva tillgångar, 

eller infrastruktur som är nödvändig 

för produktiva tillgångar, med fysiska 

livstider på mellan ett kvarts- och ett halvsekel. 

Det betyder att vi binder pengarna 

som staten trycker upp, så att säga, i krediter 

som satsas på det här projektet. På det 

här viset ger vi folk arbete. De får betalt 

för sitt arbete på kort sikt, men intäkterna 

som den här produktionen ger är långsiktiga. 

Varje år får man med andra ord tillbaka 

en del av den totala investeringskostnaden. 

Det tar kanske tre till fem år att bygga 

ett kärnkraftverk. Det kommer att ha en 

livstid på tjugofem till trettio år. I princip 

amorterar man alltså av den här investeringen 

på trettio år. Men med den som säkerhet 

kommer man varje år att kunna betala 

ut löner och annat, för en trettiondel 

eller en tjugofemtedel av denna totala investeringskostnad. 

Om man gör en sådan 

investering på trettio år, som tar fem år att 

bygga, är det sådana siffror, sådana förhållanden, 

man har att röra sig med. På det 

här viset binder man alltså pengarna. 

Vad sedan staten måste göra, vad penningsystemet 

måste göra, är att bestämma 

att vissa saker är långsiktigt solida investeringar, 

inom t.ex. infrastrukturen och 

vissa typer av industrier, inklusive jordbruket. 

På den grunden kommer staten att 

godkänna att det skapas pengar, och dessa 

pengar kommer att finansiera produktion 

inom jordbruket, industrin och infrastrukturen 

– framför allt långsiktiga investeringar. 

Man sätter folk i arbete, 

vecka för vecka, månad för månad, med 

denna produktion. Och man betalar av det 

hela, det som man har investerat, över ett 

kvartssekel eller mer. 

Det är detta vi vill göra. Det är detta vi 

talar om när det gäller fordonsindustrin. 

Vi talar om långsiktiga investeringar i 

denna del av fordonsindustrin som vi har 

bestämt att vi ska återerövra. 

Vi ska använda den produktiva potentialen 

i denna omställda del av industrin 

till att bygga järnvägsnät, kraftsystem, 

viktig infrastruktur för sjöfarten och 

vattenvägar i inlandet, och så vidare. Vi 

ska investera den på det sättet, i ny och 

bättre infrastruktur. 

Bilindustrin kan 

tillverka mycket 

mer än bara bilar. 

Den kan t.ex. ställas 

om till att tillverkamagnetsvävartåg 

som 

det här, som trafikerar 

den 35 km 

långa sträckan 

mellan Shanghais 

centrum och flygplats. 

Vi ska också ge krediter, från staten eller 

via någon statlig inrättning, till privata 

entreprenörer som bidrar till produktionen 

av dessa produkter inom denna del 

som vi har tagit över. 

På basis av den statliga krediten ger vi 

ut billiga lån, mot kanske en till två procents 

ränta, för den huvudsakliga investeringen 

i den här processen. Priset på lån 

till andra saker som inte faller under den 

här kategorin kommer vi att låta stiga högre. 

Vi kommer att begränsa mängden 

pengar som vi sätter in i systemet för dessa 

andra saker, men vi kommer att vara frikostiga 

när det gäller de långsiktiga investeringarna. 

Vi kommer att skapa ett klimat 

som gör det attraktivt för privata investerare 

att binda upp sitt kapital i långsiktiga 

”Smit inte undan från 

någon av de frågor som 

jag tar upp här. Det blir fel 

om man gör det. Det finns 

inget ’smart’ sätt att undvika 

de frågor som jag 

kommer att ta upp här.” 

investeringar, till skillnad från den kortsiktighet 

som har präglat den senaste tiden, 

med snabba hopp från den ena företagsaktien 

till den andra. 

Vi kommer att uppmuntra folk att placera 

sina pengar i långsiktiga investeringar, 

på en eller två generationers sikt, och 

binda upp de pengar som finns, genom att 

placera dem i dessa långsiktiga investeringar. 

Vi kommer att skapa ett klimat i 

vilket det inte kommer att löna sig, mätt i 

avkastning på satsade pengar, att flacka 

omkring på det sätt som man gör nu. 

Vi kommer alltså, med hjälp av statliga 

regleringar och internationella överenskommelser, 

att gå över till en ekonomi 

som bygger på ett långsiktigt tänkande, 

och minimera kortsiktiga hänsynstaganden. 

Det är i grund och botten vad vi gör 

med detta förslag som vi går ut med nu. 

Statens nödvändiga roll 

Den andra sidan av detta är att staten faktiskt 

inte är så bra på att sköta privata företag, 

av uppenbara skäl. Särskilt dåligt passar 

det för storföretag som inte längre satsar 

på att nå långsiktiga målsättningar, 

utan satsar på att stjäla på kort sikt, som 

det typiska storföretaget i dag. Därför går 

vi in för att få till stånd den här omstruktureringen, 

genom att inom ramarna för de 

statliga programmen investera i storskalig 

infrastruktur, samtidigt som vi självfallet 

också finansierar entreprenörer som 

medverkar i denna långsiktiga utveckling 

av infrastrukturen. 

Vi lägger alltså om ekonomin på det 

sättet, men vi gör det genom att lägga tonvikten 

på det område där staten kanfungera 

effektivt, nämligen på infrastrukturområdet, 

medan den annars på det hela taget 

inte fungerar särskilt effektivt inom den 

privata sektorn. 

Vi ska alltså föra en långsiktig politik. 

Vi börjar med ett långsiktigt perspektiv 

för en omorganisation av världssystemet. 

Vi har en explosiv situation, där det nuvarande 

världssystemet kommer att rasa 

ihop hur som helst. Vad vi försöker göra är 

att storma in, med en politisk kursomläggning, 

som Roosevelt gjorde på sitt sätt när 

han tillträdde som president; en politisk 

kursomläggning där vi för in en långsiktighetsfaktor, 

för rätt rejäla bitar. Därefter, 

i nästa skede, kommer vi att gå in och faktiskt 

omorganisera hela finanssystemet 

som sådant, genom att staten drar det genom 

ett så kallat ordnat konkursförfarande. 

Detta innebär – vilken teknisk form det 

än tar – att vi går tillbaka till ett nationalbankssystem. 

Det som måste hända i en 

sådan situation är givet: Federal Reservesystemet 

kommer att ställas under tvångsförvaltning, 

eftersom de i Federal Reserve-systemet 

ingående bankerna nu allihop 

är bankrutta. Det vill säga, om man kikar 

på kontona och ser vad som finns där 

och vart det ska, så måste man konstatera: 

”Detta är konkursmässigt.” 

Men vi kan inte låta dem slå igen butiken, 

för de sitter med alla möjliga sorters 

tillgångar som måste skötas för att människor 

ska kunna fortsätta leva och fungera, 

och den sortens saker. Därför låter vi 

dem genomgå en finansiell omorganisation, 

en finansiell omorganisation som tar 

hänsyn till vad som, rent mänskligt sett, 

eller ekonomiskt sett, måste komma först, 

och vad som kan vänta. 

Hur vi ska omorganisera 

banksystemet 

Vi ska alltså omorganisera banksystemet. 

Hur gör man då? Banksystemet i USA är i 

huvudsak Federal Reserve-systemet, enligt 

lagen. Nu var ju Federal Reserve-systemet 

fel tänkt från början, men grundprincipen 

är i alla fall att det är någonting 

som regeringen kan ta itu med. Vad gör vi 

nu? Den federala regeringen, som ska lösa 

ut det här bankrutta systemet, försätter nu 

banksystemet som sådant i konkurs, sätter 

det under tvångsförvaltning. Vad innebär 

det? Det innebär att Federal Reservesystemet 

förvaltas av staten. Vad har hänt 

då? Jo, då har vi kommit tillbaka till ett nationalbankssystem 

av rent hamiltonsk karaktär. 

Kreditmekanismerna som finns angivna 

i USA:s författning används nu för 

att säga att den federala staten – som har 

ensamrätt på att skapa pengar; ingen annan 

har den rätten – nu kommer att bestämma 

över de pengar som den skapar. 

Och den kommer att göra det med hjälp av 

ett nationalbankssystem. Nationalbankssystemet 

kommer faktiskt att vara ett system 

som betjänar och har uppsikt över privatbankerna, 

i alla fall de nationellt verksamma 

bankerna, och därigenom indirekt 

förstås även bankerna på delstatsnivå. 

USA:s nya system, det nya Federal Reserve-systemet, 

som har tagits över av staten, 

blir nu den institution genom vilken 

regeringen bestämmer hur kreditsystemet 

och penningsystemet ska fungera 

inom den privata sektorn. 

fortsättning nästa sida 

NY SOLIDARITET 11

fortsättning från föreg. sida 

Detta är den reform vi tänker genomföra. 

Det är i den riktningen vi ska gå. Då kan 

vi ta oss ur allt det här utan större problem. 

Om USA gör det – och ingen annan del av 

världen kan göra det, under rådande kultur 

och lagstiftning – då kommerandra delar 

av världen att hänga på den amerikanska 

reformen, som en del av en större internationell 

reform. Och det är så som 

världen kan ta sig ur den här knipan. 

Omvandla den 

fysiska ekonomin 

Det som vi gör nu, är att vi tar upp den fråga 

som ligger närmast framför oss: Vi kan 

inte låta bilindustrin gå under på det sätt 

som man har tänkt. Det får inte ske, för 

kedjereaktionseffekten blir att det betyder 

slutet för den amerikanska ekonomin, 

slutet för vår nation, slutet för suveräniteten. 

Vi kan inte tillåta det. Därför går vi in, 

och tar över den del av bilindustrin som 

man tänker lägga ned; vi tar över den för 

att den ska producera andra produkter än 

bilar i sig, andra produkter som har med 

grundläggande ekonomisk infrastruktur 

att göra, och liknande saker. Vi inrättar 

den formen, och vi går vidare till att göra 

långsiktiga förbättringar på områden där 

det finns ett trängande behov. 

Till exempel kraftsystemet i USA, som 

är bankrutt. Vi skulle inte klara av att driva 

en expanderad ekonomi nu, för kraften 

vi har räcker inte till för det. Vi kommer att 

behöva bygga kärnkraftverk och andra 

kraftverk i snabb takt, nu! Vi kommer att 

behöva bygga upp ett järnvägsnät igen, 

för att kunna lösa många problem i USA, 

som inte kan lösas utan ett återuppbyggt 

järnvägsnät. Det betyder magnetsvävartåg 

som stambanor för passagerartrafik; 

det betyder höghastighetståg för områden 

som inte är lika högprioriterade. Det betyder 

en omprövning av förhållandet mellan 

flygtransportsystemet och järnvägssystemet. 

Vi kommer att minska behovet 

av bilen för långa resor, genom att erbjuda 

effektiva kollektiva transporttjänster, till 

låg kostnad. Vi kommer att rationalisera 

transporter med flyg, järnväg och bil. 

Vi kommer att sätta stopp för politiken 

att koncentrera bostäder och produktion 

till ett fåtal områden. Ta t.ex. västra New 

York, västra Pennsylvania, Ohio, Michigan 

och Indiana. Detta område, som är 

hjärtat i bl.a. bilindustrin, har haft sjunkande 

inkomster och levnadsstandard, och 

folk har flyttat därifrån. Vi kommer att behöva 

hejda denna utflyttning. Vi kommer 

att behöva gå tillbaka till ett bättre utnyttjande 

av USA:s hela landareal. Vi kommer 

att behöva sprida ut befolkningen 

bättre över hela USA, och inte koncentrera 

den i några få områden som t.ex. norra 

Virginia, runt Washington, som går mot 

en kollaps nu. 

Vi kommer alltså att omorganisera 

USA; vi kommer att återuppliva jordbruket, 

och förbättra markanvändningen för 

det syftet; vi kommer att gå tillbaka till en 

mycket större betoning på lokalt förankrade 

industrier, eller ägarnära företag. 

Och vi kommer att dra upp planer för hur 

vi ska kunna sprida ut vår produktion och 

vår utveckling över en större landareal 

och höja befolkningens levnadsstandard 

per capita, och kommunernas inkomster, 

genom att övergå från att vara ett postindustriellt 

samhälle, som innebär ett litet 

skatteunderlag för kommunerna, till att 

bli en produktiv ekonomi som ger kommunerna 

ett större skatteunderlag. 

Vi kommer att utnyttja vår landareal 

bättre, så att vi utnyttjar hela landarealen, 

och utvecklar hela landarealen, i stället 

för att koncentrera befolkningen mer och 

mer till ett fåtal områden som kommer att 

bli jättelika, koncentrerade slumområden, 

om vi inte gör något åt det. 

Detta är i stora drag vad det handlar 

om. Och nu tillbaka till er … ❏ 


Om att hålla drömmen vid liv* 

Att utbilda 

fria människor 

Ett utkast till utbildningspolitik från medlemmar 

i LaRouches ungdomsrörelse i Sverige 

För fler och fler unga människor i västvärlden 

framstår det som allt tydligare 

att den värld som våra föräldrar har 

lämnat över till oss är i väldigt dåligt 

skick. Största delen av jordens befolkning 

lever som slavar åt en liten elit, och den sociala 

misären har till och med kommit till 

Sverige i stor stil. Vi har en infrastruktur 

som är i akut behov att repareras, industrin 

läggs ned eller ”outsourcas”, antalet människor 

som inte erbjuds ett produktivt 

jobb och som är tvungna att leva på bidrag 

ökar. En majoritet av Sveriges färdigutbildade 

akademiker får inga jobb. 

Om detta är vad som kallas högkonjunktur, 

vad finns då i portföljen för framtiden? 

Kanske kaksmulor att knapra på. 

40-talisterna har 

lyckats med den 

osannolika be- 

driften att ge 

sina barn sämre 

förutsättningar 

än vad de själva 

hade. Det patetiska 

är att de 

inte verkar 

skämmas över 

det heller, utan 

snarare känna 

en besynnerlig stolthet över att rejält ha 

dämpat människans, i deras ögon, så kallade 

”högmod” att eftersträva en allt bättre 

levnadsstandard. 

Så, hur ska vi, som har större delen av 

våra liv framför oss hantera detta? Trots 

alla legitima anledningar till att känna 

frustration, besvikelse och ilska måste vi 

gemensamt skapa ett positivt alternativ. 

Vi behöver ett nytt kulturparadigm, ett 

skifte i samhället. Detta är inget vi kommer 

att få som skänk från ovan, utan något 

vi själva måste skapa. 

Det är av denna anledning som vi här 

presenterar följande idémässiga bidrag 

för att ta itu med en av våra viktigaste uppgifter, 

en fullständig omvärdering och 

förändring av vårt utbildningssystem, 

från att bestå av korvstoppsfabriker till att 

utgöra sanna akademier som ger bildning 

och verklig självständighet. Om vi inte 

tycker att barn och ungdomar förtjänar 

detta kan vi lika gärna lägga ned Sverige. 

Men, som Thomas Thorild påpekade: 

”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är 

större!” Och det är just att tänka rätt vi vill 

lära oss att göra! 

Det är människans kreativa potential 

vi arbetar med att utveckla och förstärka 

genom att återskapa metoden för den kreativa 

upptäckten och återuppleva vad 

upptäckaren en gång upplevde. Ett av de 

största brotten mot mänskligheten begicks 

av Aristoteles och hans efterföljare, 

som delade upp eller dikotomiserade 

konst och vetenskap och därmed saboterade 

den dynamiska verklighetsförank- 

* Martin Luther King höll sitt berömda tal 

”I have a dream” den 28 aug. 1963. 

ringen som är essentiell för verkligt fritt 

och kreativt tänkande i enlighet med universums 

lagar och fysikaliska principer. 

Universalhistoria 

”You can fool some of the people some of 

the time, but you can’t fool all of the people 

all of the time.” – A. Lincoln 

Det är om att bilda en idé om vad det innebär 

att vara fri från allt förtryck som detta 

skall handla, att skapa ett begrepp som 

överför tanken till dig, vad det innebär att 

identifiera sig som en världshistorisk individ. 

Det är ett försök att visa på några 

fundamentala paradoxer, för att ge en gestalt 

av det som verkligen skapar gestalter, 

nämligen 

idén om de 

metafysis- 

Trött på empirism? 

Gå med i LaRouches 

ungdomsrörelse! 

www.wlym.com 

ka, men 

dock fysiskt 

effektiva 

krafter som 

vi kallar universellafysikaliska 

principer. 

Historien 

upprepar sig 

aldrig. En kompetent historiker, ja rent av 

människa, utvecklar idén om historien 

inte bara genom att titta bakåt, utan genom 

att fråga sig: Hur kom vi hit? Historien är 

en serie av att mänskligheten gjort, eller 

misslyckats göra, upptäckter av universella 

fysikaliska principer som påverkar 

den potentiella relativa befolkningstätheten 

per kvadratkilometer genom olika applikationer 

av konst och vetenskap. Det 

viktiga för vår civilisation är hur, och för 

vad, vi utvecklar vår teknologi och kultur, 

och därför är varje individs utveckling 

oumbärlig. 

I studiet av mänsklighetens historia, 

nu, och av vår framtid som sträcker sig 

miljoner år fram och tillbaks, av civilisationers 

uppkomst och tillintetgörelse, ligger 

fokus inte alltid på idéerna och individerna 

som skapar stora förändringar genom 

sina handlingar. I den moderna skolan 

existerar inte längre begrepp som 

hjälper en att organisera sin historisk-vetenskapliga 

bildning, som t.ex. Prometheusprincipen, 

1 imperialism vs. republikanism, 

aristotelism vs. platonism, energi 

vs. kraft. Den klassiska humanistiska 

bildningen som formade våra genier, våra 

sanna revolutionärer, våra vetenskapsmän, 

konstnärer och poeter finns inte 

längre tillgänglig; det är den idén vi vill 

återskapa här. 

Den berömde brittiske sofisten, empiristen 

och imperialisten, Lord Bertrand 

Russell, 2 förstod att den billigaste metoden 

att undertrycka mänsklig kreativitet 

(billigare än att sprida bombmattor över 

städer eller, senare, att äga det mest fruktansvärda 

kärnvapnet), är att kontrollera 

världens folk genom att bestämma vad vi 

tänker och hur vi tänker. Enligt denna tanke 

skall vår bildning därför formas till att 

passa den pseudo-feodala oligarki som 

äger makten i världen. Men det är ingen ny 

idé. Det är slaveriets idé. Det är fascistisk 

politisk ekonomi. 

I vårt utopiska post-industriella eller 

post-moderna tjänstesamhälle, där existentialister 

och brödlärda, eller, i allmänna 

ordalag, värdelösa ledare, sitter och 

uppehåller karriärpositioner, anses det att 

världen inte rymmer fler än dem som lydigt 

kan hålla sig flytande runtikring eliterna. 

Det är ett falskt, fascistiskt eller oligarkiskt 

universum, där människors kreativitet 

blåses bort genom att utvecklingen 

av deras självmedvetenhet undertrycks 

genom en låg, eller ingen allmän välfärd. 

Det paradoxala med den frihetsälskande 

mänskliga naturen är att hon kan finna 

sig i ”inte så illa” trots att hon har en idé om 

det ”bra”. Alla vet att det finns en kvalitativ 

och nödvändig skillnad mellan bra och 

dålig! För historikern och dramatikern 

Friedrich Schiller var människans estetiska 

och moraliska fostran så viktig, att han 

ville att publiken som besökte hans dramer 

skulle lämna teatern som bättre människor. 

Han säger i andra brevet ”Om 

människans estetiska fostran” (de s.k. Estetiska 

breven, skrivna 1793-94, då det jakobinska 

terrorväldet härskade över 

Frankrike – och behovet av sann moralisk 

kraft, likt idag, var ett nödvändigt gott): 

”Är det ej åtminstone en oläglig tidpunkt 

att se sig om efter en lagbok för den 

estetiska världen, då den moraliska världens 

angelägenheter erbjuder ett så 

mycket närmare intresse och den filosofiska 

undersökningsanden genom tidsomständigheterna 

så eftertryckligt uppfordras 

att sysselsätta sig med det fullkomligaste 

av alla konstverk, med uppbyggandet 

av en sann politisk frihet?” 

Trots att vi inte behöver reflektera 

länge kring vad som skapar lycka, individuellt 

och för människan i sin helhet, är 

det klart att en givande mentalitet är rikare 

än den tagande och att rättrådighet och 

sannfärdighet ger den största rikedomen; 

en reflektion, en promenad i rumtiden, i 

sökandet efter det fria och lyckliga livet. 

Därför är Solons, Sokrates och Lyndon 

LaRouches kamp vår! Vi fortsätter sökandet 

efter sanningen, så som den kom till 

uttryck genom Platon, Nicolaus Cusanus 

och Gottfried Wilhelm Leibniz i den amerikanska 

revolutionen! 

Enbart vetskap om en metod för att nå 

kunskap om verkligheten räcker inte för 

att föra oss vidare i vår utveckling som 

mänsklighet; den fostrar endast vårt förstånd. 

För att nå vad vi i LaRoucherörelsen 

strävar efter, nämligen ett förnuftigt 

och verkligt mänskligt liv, ett samhälle av 

individer av hög moralisk karaktär, krävs 

också ett väl utvecklat dynamiskt och 

agapiskt kärleksbegrepp. Det är en sådan 

förståelse av universella fysikaliska prin-

Frederick Douglass: 

Om att frigöra sig 

från ett osynligt slaveri 

Utdrag ur anförandet ”The Nature of Slavery”, 1 dec. 1850 

”As the serpent-charmer of India is compelled to extract the 

deadly teeth of his venomous prey before he is able to handle 

him with impunity, so the slaveholder must strike down the 

concience of the slave before he can obtain the entire mastery 

of his victim … It is, then, the first business of the enslaver of 

men to blunt, deaden, and destroy the central principle of human 

responsibility. Conscience is, to the individual soul, and 

to society, what the law of gravitation is to the universe.” 

Genom att lära känna vår historias mer intressanta individer 

kan vi vinna insikter som ger inspiration till en kognitiv frigörelse 

från ett mentalt slaveri, en insikt om att det är idéer 

som får kroppar att röra sig, om att när vi har en idé om vart 

vi vill gå: då är vi redan på väg. 

Hos Frederick Douglass finner vi en människas naturliga 

och sokratiska fråga inför varför han var bunden. När den 

unge Frederick hörde läsning ur Bibeln kunde han ur det 

konstatera att det inte kunde bero på att han var ett djur att 

han hölls fången, inte heller att han var färgad, för det fanns 

även irländska slavar i Fredericks närhet. 

Han insåg att en verklig frigörelse ligger i att skapa sig 

nya begrepp, att göra konstnärliga och vetenskapliga upptäckter; 

en verklig revolution för att slå sönder slaveriets 

bojor. De frigivna slavarna som inte kände något annat än 

slaveriets samhällsstruktur, tenderade att återskapa nya 

slavsamhällen och kom inte att vinna sin frihet åter. Därför 

slöt Frederick Douglass upp, likt oss, bakom president 

Abraham Lincoln, den klassiska kulturen, och, idén om den 

Amerikanska Republiken. 

ciper som gör människan till en herre över 

naturen och som skiljer henne från djuren. 

Därför vill vi själva se genom ögonen på 

dem som genom sina revolutionerande 

upptäckter bidrog till vår utökade makt 

över naturen och lära av dem, för att skapa 

mer skönhet och för att nu själva lösa 

framtidens problem. 

Vi skulle önska att fler unga såg igenom 

bedrägeriet med vår nuvarande 

skräpkultur – och engagerade sig för att 

bygga en värld vi kan vara stolta att lämna 

efter oss när vi blir gamla. Vi vill även 

uppmana alla att läsa LaRouches bok Jordens 

kommande 50 år (Earth’s Next Fifty 

Years) för att få en bättre förståelse för de 

klassisk-humanistiska idéer vi vill förmedla 

i denna tidning. Din insats och vikten 

av ditt liv kan inte övervärderas om du 

förverkligar din mänskliga – kreativa – 

potential. 

Klassisk komposition 

Något av det första barn får lära sig om 

konst i skolan är att det sköna inte existerar. 

Man får lära sig att det finns saker som 

kan uppfattas som vackra och estetiskt 

tilltalande, men att detta är av obestämbar 

karaktär; att olika former av konst framkallar 

högst olika, mer eller mindre kaotiska 

associationer hos varje enskild människa. 

Det finns alltså ingen sanning inom 

konsten, bara entropi. 

Det finns olika system, och musik som 

anses vara ”fin”, som till exempel klassisk 

musik, trevliga visor eller snäll popmusik 

som inte innehåller könsord, blasfemiska 

referenser, könsdiskriminerande utsagor 

eller dylikt. Detta låter ju bra för vissa, så 

länge lärarna kan bestämma för eleverna 

vad som är skönt och vackert, och vad som 

inte är det. Men elever är av naturen ganska 

duktiga på att genomskåda hyckleri. 

Man tycker kanske det är hemskt att 

eleverna hellre vill lyssna på hiphop eller 

svartrock på sina mp3-spelare än att lära 

sig vilka upptäckter som låg till grund för 

utvecklingen av klassisk polyfoni, men 

kan man klandra dem? Man lär dem ju 

ändå från första början att det inte finns 

något principiellt skönt och vackert. 

Alltså måste eleverna nödvändigtvis 

dra slutsatsen att det inte är någon direkt 

kvalitativ skillnad på Mozarts Ave verum 

corpusoch The Prodigy’s Smack my Bitch 

up. Det rör sig bara om olika uttryckssätt. 

Vi har alltså en till synes olösbar paradox 

att förhålla oss till. Å ena sidan vill vi 

(hoppas man) lära barn att bli vackra människor, 

men vi vill inte veta vad detta 

vackra är, eftersom vi insisterar på att det 

vackra endast kan definieras genom en 

godtycklig smak. Enligt denna metod kan 

det vackra till och med vara fult! 

Friedrich Schiller intervenerade målmedvetet 

för att lösa denna paradox i sina 

Estetiska brev. Han ville undersöka vilken 

kraft som skulle kunna förena de till 

synes oförenliga natur- och förnuftsdrifterna 

och därmed skapa fria människor. 

Schiller konstaterar att människan kan 

vara slav under såväl förnuftet som naturbehoven. 

Och Schiller lägger just huvuduppgiften 

på den sköna konsten när han 

letar efter den kraft som gör människor 

förmögna att skapa sig en identitet. I Teaterscenen 

betraktad som en moralisk inrättning 

3 skriver han om tragedins uppgift 

att beröra människor på ett sätt som 

gör att de lämnar teatersalongen som bättre 

människor. Hela skolsystemet bör sträva 

efter samma sak, att studenterna lämnar 

skolan som fria, vackra och friska 

människor, och inte som mer eller mindre 

neurotiska, pessimistiska och ”färdigutbildade” 

konsumenter. 

Det är först med Schillers arbete som 

Shakespeares tragedier kan bli fullt förståeliga, 

eftersom Schiller rigoröst söker 

att förklara begrepp som Shakespeare förmedlar 

mellan raderna. Shakespeares tragedier 

berör frågan om identitet på ett exemplariskt 

sätt. En klassisk tragedi som 

Hamlet eller Julius Caesar är just en konsekvens 

av frånvaron av identitet och integritet; 

de involverades oförmåga att lyfta 

sig över händelser till ett universellt 

plan. Vad innebär det att vara en individ i 

relation till hela samhället? Är det möjligt 

Frederick Douglass (1818-1895) föddes som slav i 

Maryland men lyckades frigöra sig. Han blev sedan 

en av Abraham Lincolns mest betrodda rådgivare 

och ägnade sitt liv åt att upphäva slaveri i alla dess 

former. 

att lyfta sig över småaktiga hämndspiraler 

eller barnslig avundsjuka? Kan vi människor 

lära oss detta, och, i så fall, vilken 

själslig kvalitet tillåter oss detta? Vad innebär 

utebliven handling för individens, 

samhällets och universums framtid? 

Hos Shakespeare finns det inga enkla 

lösningar på ett socialt eller individuellt 

problem. Teaterpubliken är tvungen att 

Metafor 

Centralt i den klassiska diktkonsten 

ligger metaforen. 

Metaforen har förmågan att 

uttrycka något som inte kan 

beskrivas direkt i ord; med 

Schillers ord ett sätt att 

”fånga den flyktiga företeelsen” 

utan att ”sönderstycka dess sköna 

kropp i begrepp och bevara dess levande 

ande i ett torftigt ordskelett.” 1 Metaforen 

är inte, som romantikerna önskar 

få det till, ett substitut för ett objekt, 

långt mindre har simpel symbolism något 

med metafor att göra. Klassisk metafor, 

så som Platon, Shakespeare, John 

Keats och Percy Shelley använder denna 

metod, beskriver en kognitiv process; 

är därmed motgiftet till hjärndöd 

”informationsteori”. Just en sekvens av 

olika metaforer som till slut får mening 

i en ”metaforernas metafor” är den 

form som äkta klassisk komposition 

har. 

Erik Gustav Geijers sång Natthimlen 

får illustrera denna kompositionsprincip 

för oss. 

Ensam jag skrider fram på min bana, 

längre och längre sträcker sig vägen. 

Ack! uti fjärran döljes mitt mål. 

Dagen sig sänker, nattlig blir rymden, 

snart blott de eviga stjärnor jag ser. 

söka sin egen ”identitet i skådespelet” på 

en nivå där man måste närma sig den kvalitet 

som Schiller definierar som ”det upphöjda”. 

Det är just denna kvalitet vi behöver 

för att agera som individ i en kultur 

som har blivit galen. Marcellus’ replik i 

Hamlet: ”I danska staten någonting är ruttet” 

(akt 1, scen IV) ger faktiskt en mycket 

bättre nyckel till att förstå huvudpersonen 

än lång tids studium av honom som en 

romantisk hjälte. Shakespeare använder 

metaforer för att beskriva det som inte kan 

sägas i ord: Vad är en människa? 

En av historiens mest framgångsrika 

skolreformer gjordes av Wilhelm von 

Humboldt (1767–1835) när han 1808 fick 

i uppgift att reformera det preussiska 

skolsystemet. Stor vikt lades på språk, på 

hemspråket och på grekiska och latin för 

att man skulle kunna läsa klassiska filosofer, 

vetenskapsmän och poeter i original. 

Det var viktigt att man förstod hur de som 

la grundstenarna som hela vår europeiska 

kulturhistoria vilar på tänkte. Bildung und 

Wissenschaft var nyckelorden. Humboldt 

förstod betydelsen av språkkunskap, eftersom 

språket är det viktigaste verktyg 

man har för att organisera en tankeprocess. 

Utan språk – ingen kognitiv förmåga. 

Det var essentiellt att det fria förnuftets 

utveckling inte skulle hämmas av trist 

faktamemorering, eller såkallad ”papegojkunskap”. 

Principen skulle alltså vara: 

”Att i varje skola alltid eftersträva en 

fullödig och oklanderlig övning av de 

främsta själsförmögenheterna; att från 

skolundervisningen utestänga alla områden 

för faktakunskaper som – hur nödvändiga 

de än må vara – utbildar dessa 

krafter i endast ringa grad eller för ensidigt; 

samt att förbehålla de specialiserade 

skolorna för det praktiska livet.” 4 

En lärarreplik som: ”Det behöver ni 

inte kunna, det kommer inte på provet” är 

alltså förbjuden i det humboldtska systemet. 

Det viktigaste är att eleven utvecklar 

en förmåga att själv kunna tänka och lösa 

problem. 

Metafor: Det spelar ingen roll hur många kanter 

en polygon har; cirkeln kommer alltid att vara 

ett högre begrepp. Den ”högre hypotesen” är i 

detta fall cirkeln, eftersom linjära företeelser 

kan skapas med cirkulär aktion. 

Men jag ej klagar flyende dagen, 

ej mig förfärar stundande natten; 

ty av den kärlek, 

som går genom världen, 

föll ock en strimma in i min själ. 

Den resande poeten klagar inte över 

brist på ljus på sin färd, de ”eviga stjärnorna” 

står för den ”strimma av kärlek” 

som vi möter i sångens sista versrader. 

Metaforernas metafor i detta fall är en 

illustration av samma kärleksprincip 

som hela den moderna republikanska 

tanken grundas på: principen agape. 

Det vackra är att ännu en metafor kan 

hittas utanför sången: Geijer har i sin direkta 

dialog med oss blivit en av dessa 

stjärnor som lyser vår väg. Denna ständigt 

högre metaforsekvens kan jämföras 

med vad Platon kallar ”hypotesen 

om den högre hypotesen” och som Lyndon 

LaRouche refererar till. 2 

1. F. Schillers Estetiska brev, första brevet. 

2. Se till exempel L. LaRouche: On the subject 

of metaphor, Fidelio, Fall 1992 

NY SOLIDARITET 13

Syntetisk geometri 

Den grekiska antikens första stora filosofer 

och vetenskapsmän som Solon, Thales, 

Pythagoras och Platon reste alla över 

Medelhavet till Egypten för att i Sais eller 

vid andra lärdomscentra studera den ytterst 

avancerade vetenskapen sfärisk geometri. 

Än idag står vi faktiskt frågande inför 

hur egyptierna lyckades konstruera de 

jättelika pyramiderna som fungerade som 

astronomiska forskningsanläggningar. I 

stället för att, grundat på vår okunskap, 

avfärda forntidens kunskap om verkligheten, 

borde vi utgå från något som finns, 

något som vi själva vet vad det är … Idéer! 

Vi som är människor har förmågan att 

se och lösa ontologiska paradoxer genom 

”motsatsernas sammangående” (concordantia 

catholica) med hjälp av vår kreativitet. 

Ett bra exempel introducerat av pythagoréen 

Archimedes, var problemet att 

mäta en cirkels omkrets, ett problem som 

återintroducerat av kardinal Nicolaus Cusanus 

(1401-1464) sätter igång en vetenskaplig 

och kulturell renässans i 1440-talets 

Florens. 

För att visa vägen mot en mer pythagoreisk-platonsk 

geometri, en ”sfärisk” 

konstruktiv geometri, visade Cusanus på 

nödvändigheten av den övergripande 

principens existens för att kunna förklara 

de underordnade principerna som uttrycker 

delarna av helheten. Cirkeln, liksom 

sfären, är en konstruktion byggd på 

en paradox – en minimal omkrets omsluter 

en maximal area eller volym – och blir 

därigenom, genom detta motsatsernas 

sammangående, en självbevisad storhet. 

Det är ur denna idé vi kan skapa cirkeln 

och inskriva eller omskriva polygoner 

(månghörningar). På grund av cirkelns 

natur, dess konstanta krökning, kan inga 

räta linjer mäta dess omkrets. Att låta polygonen 

få ett astronomiskt antal sidor 

kan förvisso föra oss närmare cirkelns 

omkrets, men ju fler polygoner vi inskriver 

i cirkeln, desto längre bort från cirkelns 

natur, cirkelns princip, kommer vi. 

Därav den oändliga mängd decimaler 

som uppkommer vid ett försök att aritmetiskt 

begreppsliggöra irrationella eller 

transcendenta storheter med rationella 

tal. 

Metoden att finna formeln för kvadratroten 

är att generera det gyllene snittet. 

Denna tillväxt kommer genom viljan att 

skapa något mer än summan av delarna. 

Om vi vill dubbla arean på en kvadrat behöver 

vi begrepp om hur vi använder en 

basenhet, ”roten”, något rationellt, eller 

en sida på kvadraten, för att med den sidan 

utföra aktionen ”rotation”. 

Enligt platonsk lära är det första graden 

av kreativitet att dubbla en längd. Andra 

graden är att lägga till ”utsträckning” 

till rotationen för att finna det geometriska 

medelvärdet som har kraften att skapa 

sidan i en kvadrat som har den dubbla arean. 

Det är med kvadratens diagonal, eller 

hypotenusan, vi skapar sidan på en kvadrat 

med en dubbelt så stor area som den 

ursprungliga. Försöker vi mäta hypotenusan 

med roten finner vi ingen minsta enhet 

som kan hjälpa oss att lösa problemet den 

vägen, för de är ”inkommensurabla mot 

varandra”, och även här får vi numeriskt 

ett oändligt antal decimaler, i nästan samtliga 

fall. Men vid geometrisk konstruktion 

är ekvationen klar. Det är exempelvis 

på denna väg som algebran kom att utvecklas 

genom Al-Chovarizmi 

(780–850). 

Den tredje graden av kreativitet är att 

hitta två geometriska medelvärden, där 

det minsta medelvärdet har kraften att 

dubbla volymen på en kub. 

De flesta minns kanske vagt Euklides 

aprioriska definitioner i geometri, utsagor 

som vi inte vill gå in på, för de idéerna 

reducerar, likt de flesta logisk-empiriska 


Venus Cytherea eller Venus Urania? 

Kärleksgudinnan Afrodite/Venus har en rad 

epitet, Cytherea syftar på hennes mytologiska 

födelseort, den grekiska ön Cythera, där hon 

skall ha stigit upp ur havet ur skum (aphros). 

Epitetet Urania syftar på hennes tillkomst genom 

guden Uranus och har kommit att illustrera 

gudomlig kärlek, alltså den kraften som 

Platon definierar genom begreppet agapé, i 

kontrast till det vulgära och objektifierade 

eros. Sandro Botticelli (1445–1510) förmådde 

inte porträttera denna kvalitet, agape, i konsten. 

I sin Venus’ födelse (fig. 1) lyckas han på 

sin höjd producera dåtidens mjukporr. Botticellis 

Venus porträtterar ingen rörelse eller avsikt. 

Den avsikt vi kan spåra hos hans Venus 

sträcker sig till att hon kokett vill dölja sina genitalier. 

Dyrkandet av objektet är centralt inom den 

aristoteliska empiristiska traditionen medan 

den äkta klassiska konsten söker utforska hur 

universum fungerar enligt Platons begrepp 

dynamis, alltså krafterna som sätter universum 

i rörelse, eller med andra ord universella 

fysikaliska principer. Vad som utmärker klassisk 

grekisk skulptur är just begreppet som 

Lyndon LaRouche och Karel Vereycken ofta 

kallar mid-motion, eller ”frusen rörelse”. 1 

Frågan eller paradoxen som dyker upp när 

man studerar klassisk skulptur är inte bara 

”vad händer?”, utan ”vad är på väg att hända?” 

Klassisk konst söker just porträttera det infinitesimala 

ögonblick där de tre tiderna (presens, 

preteritum och futurum) sammanfaller. Det är 

väl vad man med rätta kan kalla ”tidlös konst”. 

Principen dynamik får här illustreras i Venus 

de Milo från det andra århundradet f.Kr., 

troligen utförd av skulptören Alexandros från 

Antiochia, hittad på ön Melos under 1800-talet 

(fig. 2). Kroppen delas vid midjan i enlighet 

med det gyllene snittet. Det finns omedelbart 

en slående likhet mellan Venus’ lutande Figur 1: Venus födelse (detalj) 

kroppshållning i de två framställningarna. 

Men där Venus de Milo verkar vara på väg att 

agera, verkar Botticellis Venus stelt vara på väg att ramla i vattnet. 

1. Karel Vereycken: Leonardo da Vinci: Painter of Movement, Fidelio, Summer/Fall 2002 

politiska filosofierna, människans roll 

som skapande subjekt. 

Den pythagoreiska metoden däremot 

introducerar sådant som punkter och linjer 

med hjälp av den ontologiska paradoxen 

i sfärens och cirkelns natur. Vi kan vika 

cirkeln i två lika delar och skapa en linje 

som bildar en diameter (roterar vi cirkeln 

runt diametern skapar vi sfären), vi kan radiera 

diametern med ytterligare en vikning 

och finna centrum, en singularitet 

som är en punkt. Allt detta får en fysisk existens 

som gör att idéerna kan bevisas experimentellt, 

vilket var nödvändigt för 

antikens tänkare. 

Men det går att komma längre än så, 

och det är till denna nivå av tänkande vi i 

skolan har blivit förvägrade att gå: att tänka 

på motsatsernas sammangående i paradoxer, 

som exempelvis sfären. Visst vet 

alla att en triangel endast kan ha en vinkelsumma 

på 180 grader i en tvådimensionell 

geometri, men som Carl Friedrich 

Gauss frågar sig med introduktionen av 

den ”komplexa domänen”: Kan man inte 

tänka sig högre typer av tal där en triangel 

kan ha en högre vinkelsumma än 180, varför 

inte 270 eller ännu större? 

Vad vi vill få ut av matematikundervisningen, 

är en förståelse av att matematiken 

syftar till att beskriva fysiska principer 

i universum, inte att lära oss rabbla tal 

och regler, som man ändå lätt glömmer 

bort eller som känns oförstådda. Om vi tar 

ett exempel: i det antika Egypten hade 

man inga miniräknare, trots det kunde 

man räkna ut mycket komplicerade tal. 

Principen ”Gör med en, som du gör med 

den andra”, eller uttryckt som agape, kärlek 

till mänskligheten i platonismen, kristendomen 

och de flesta stora religioner 

(”Behandla andra som du vill bli behandlad 

själv”) var principen de använde när 

de räknade med multiplikation. 

Ett annat exempel är paradoxen 

-1×-1=+1. I det här fallet måste vi se plus 

och minus för vad de egentligen är; aktioner 

och riktningar. Plus står för aktioner i 

en riktning, minus står för aktioner i den 

Kvadratisk 

tillväxt. 

a) den komplexa 

enhetscirkeln 

Figur 2: Venus de Milo 

motsatta riktningen. ”Står” man alltså och 

har +1 som enhet och gångrar med +1 så 

blir det ju +1. ”Står” man däremot med -1 

som sin enhet och ska gångra det med -1, 

så måste man byta riktning och ”minusriktningen” 

blir ”plusriktningen”. Man 

kan alltså inte tänka plus- och minustal 

som på en termometer, där vissa tal ”är” 

En linje skapad genom rotation. 

”Vik” en cirkel på mitten, och du 

har skapat en linje. Ännu en vikning 

kan skapa en punkt. 

b) multiplikation 

som rörelse i den 

komplexa domänen. 

1× (-1) ger 

oss -1. 

c) (-1)× (-1) tar oss 

tillbaka till 1, eftersom 

vi utför samma 

rörelse/rotation 

från utgångspunkten 

-1. 

En triangel där 

summan av vinklarna 

är mindre 

än 180°.

Egyptisk 

miniräknare 

Ett enkelt multiplicerat tal kan alltid 

uttryckas så här: enheten : faktorn :: 

andra faktorn : produkten, d.v.s. enheten 

förhåller sig till faktorn som 

andra faktorn förhåller sig till produkten. 

Vi tar exemplet 33×47, som 

inte är så lätt att räkna ut i huvudet. Vi 

måste alltid börja med en enhet. Alltså: 

1:33::47:? 

Vi ska från 1 komma till 33, sen 

ska vi göra på samma sätt för att 

komma från 47 till svaret. 

×1 ×47 ×××1 ×××47 

2 94 ×10 ×470 

4 188 20 940 

8 376 

16 752 33 1551 

32 1504 

33 1551 

Svaret är 1551. 

minus och vissa plus, utan det handlar 

bara om åt vilken riktning vi vill åt, och 

vad vår enhet är. Caspar Wessel 

(1745–1818) utvecklade den s.k. komplexa 

enhetscirkeln, som hjälper oss i arbetet 

med dessa riktningar. 

Vi kan fortsätta att rabbla upp roliga, 

kluriga principer och upptäckter som det 

borde vara allas rättighet att få ta del av, 

och skolan är ju det bästa forumet för sån 

undervisning. Men då måste vi gå bort 

från tävlingsinriktade utantillprov och 

”logiska” system som inte ger någon fysisk 

mening och gå över till självständiga 

upptäckter som eleven blir ledd av läraren 

till att upptäcka, om universumet vi lever 

i. Detta skulle inte bara ge roligare mattelektioner, 

det skulle även ge oss bättre 

medborgare som har utvecklat en vetenskaplig 

metod under sina ungdomsår. 

Fysisk ekonomi 

När de flesta hör ordet ekonomi leds tankarna 

direkt till de åtråvärda papperslapparna 

vi kallar pengar, eller till lön eller 

brist på lön, till räkningar och skatter som 

skall betalas. Den som läser ekonomi introduceras 

direkt till statistiska modeller 

och begrepp som den ”osynliga handen”, 

utbud och efterfrågan, komparativa fördelar 

etc. Och om vi tittar i uppslagsboken 

Bernhard Riemann 

Här låter vi Bernhard Riemann med egna ord hämtade 

från hans habilitationsskrift ”Om de hypoteser som ligger 

till grund för geometrin” diskutera problemet med 

Euklides och dennes system. Riemann var den mest 

framstående matematikern i mitten på 1800-talet: 

”Som bekant förutsätter geometrin såväl begreppet 

rum som de första grundbegreppen för konstruktionerna 

i rummet som något givet. Den ger bara nominaldefinitioner 

av dessa begrepp, medan de väsentliga bestämningarna 

förekommer i form av axiom. Relationen mellan 

dessa förutsättningar lämnas därvid i dunkel; man 

inser varken om och i vilken mån deras förbindelse är 

nödvändig eller, a priori, om den är möjlig. Alltifrån Euklides 

till Legendre (för att nämna geometrins mest berömde 

omdanare under senare tid) har detta dunkel inte 

skingrats, vare sig av matematikerna eller av de filosofer 

som sysslat med ämnet.” 

Axiomen i den euklidiska geometrin är: 

”liksom alla fakta inte nödvändiga, utan … de är hy- 

finner vi att ekonomi tydligen ska handla 

om att hushålla och fördela begränsade 

resurser. Inte konstigt att världen ser ut 

som den gör! 

De metoder som mest framgångsrikt 

används för att undvika att studenter ifrågasätter 

dessa teorier, modeller och dogmer, 

med vilka man försöker rättfärdiga 

ett orättfärdigt världssystem av plundring, 

ekonomisk kannibalism och framtidsförakt, 

är bl.a. följande: 

1) Att hysteriskt förtrycka universalhistoriens 

betydelse för att spåra i vilket 

sammanhang ekonomiska teorier uppstod 

och vem som skapade dem. 5 

2) Att vägra unga människor att utveckla 

en metod för att nå en verklig ickeempiristisk 

kunskap om geometri, matematik 

och fysik som redskap för att förstå 

fysisk ekonomi. 

3) Att genom kulturell manipulation 

förstöra idén om sann och uppnålig skönhet 

och rättvisa hos den unga generationen. 

Valet som unga människor står inför 

när de börjar staka ut sina framtida livsbanor 

begränsas tyvärr oftast till följande alternativ: 

a) Gå med och styr systemet. 

b) Förhåll dig ”opolitisk” och anpassa 

dig till systemet 

c) Protestera impotent mot systemet. 

För att inte låta sig luras till att välja ett 

av dessa tre alternativ måste man börja lita 

på sin egen tanke- och omdömesförmåga, 

dessutom vara beredd till en hel del mödosamt, 

men uppfriskande intellektuellt arbete, 

och sist men inte minst våga ifrågasätta 

och förändra sin egen självuppfattning. 

Låt oss nu börja närma oss den vetenskapsgren 

som är den mest omfångsrika 

och avgörande för vår framtid. Med fysisk 

ekonomi menar vi helt enkelt den vetenskap 

som syftar till att öka kunskapen om 

hur vi på bästa möjliga sätt förbättrar 

mänsklighetens levnadsbetingelser. Detta 

är i grund och botten en undersökning 

av vad som fungerar och vad som inte fungerar, 

vad som händer när de teorier, idéer 

och hypoteser som ligger till grund för 

våra beslut omsätts i praktiken, när de, så 

att säga, prövas i och av verkligheten. 

Vi människor har detta lagbundna universum, 

som ett gigantiskt laboratorium, 

till hjälp för att närmare utforska den inneboende 

kreativitet som gör oss till män- 

Bernhard Riemann 

(1826-1866) var C. F. 

Gauss’ mest briljanta 

elev. Han utvecklade 

Gauss’ anti-euklidiska 

geometri till det 

som idag kallas ”riemannsk 

geometri”. 

poteser. Man kan alltså undersöka deras sannolikhet – vilken inom gränsen för vad 

vi kan iakttaga visserligen är mycket stor – och därefter bedöma om det är tillåtligt 

att utsträcka dem bortom iakttagandets gränser, såväl i riktning mot det omätbart 

stora som i riktning mot det omätbart lilla.” 

Det är alltså inte geometrin som bestämmer verkligheten utan verkligheten som 

bestämmer geometrin. 

Ur Sällskapet och ekonomin 

av Gottfried Wilhelm Leibniz (1671) 

Tack vare Akademier (eller Sällskap), d.v.s institutioner för forskning och utveckling 

utrustade med manufakturer, och med egna handelsbolag, kommer monopol 

att förhindras, eftersom Sällskapet alltid kommer att betala det riktiga och rättvisa 

priset. Ja, i många fall kan priset till och med sänkas eftersom Sällskapet kommer att 

etablera manufakturer på orter där de ännu inte finns. I synnerhet kommer köpmännens 

monopol och hantverkarnas polypol att förhindras. Samtidigt kommer också 

köpmännens alldeles för stora rikedom och hantverkarnas alldeles för stora fattigdom, 

något som i synnerhet kännetecknar Holland, där köpmännens grundsats är att 

hålla hantverkarna i fattigdom och hårt arbete, att förhindras. Detta (hantverkarnas 

fattigdom) är emellertid skadligt för republiken, eftersom hantverkarna, till och 

med enligt Aristoteles, bör gynnas mest av alla. Nam mercatura transfert tantum, 

manufactura gignit. (Handeln kan endast vidarebefordra det som producerats av 

manufakturerna.) [...] 

niskor. För ju mer vi förstår och lär oss om 

vår värld och framför allt ju fler universella 

principer som vi upptäcker, desto mer 

mänskliga blir vi och följaktligen lyckligare. 

Om vi däremot väljer att strunta i de 

universella lagar och principer som utgör 

vårt universum, kommer vi med denna 

stulna ”frihet” lika säkert att få uppleva de 

bistra följderna av vårt handlande. Och 

som vi alla vet finns det otaliga exempel 

från historien på hur kulturer och civilisationer 

dukat under på grund av moraliskt 

och kulturellt förfall. 

Fatta mod och följ först med till djurriket. 

En djurpopulation kännetecknas av 

att deras antal bestäms av omgivningen 

och att dess individer ej har förmågan att 

viljemässigt gå bortom de begränsningar 

som naturen sätter upp. Med milda vintrar 

kommer det fler getingar till sommaren. 

De som är mest anpassade till rådande förutsättningar 

klarar sig bäst. Den långsammaste 

av antiloper blir den som får sätta livet 

till när lejonet anfaller. Kort och gott: 

de svaga dör och de starka överlever. Inte 

särskilt ”trevligt” med andra ord. 

Som tur är har vi människor uppenbarligen 

förmågan att själva medvetet förändra 

vårt förhållande till världen omkring 

oss. Genom vetenskapliga upptäckter och 

teknologiska innovationer omdefinierar 

vi ständigt vad som är resurser för oss. Innan 

vi upptäckte vad vi kunde göra med 

oljan var den ingen resurs, utan endast en 

förorening när den väl dök upp ur marken. 

Vi bör därför aldrig tala om överbefolkning 

utan i stället om teknologisk underutveckling 

eller teknologisk apartheid 

som det i praktiken handlar om. Sydafrika 

försöker just nu bryta igenom denna 

apartheid också genom att bygga moderna 

HTR-kärnkraftsanläggningar. Dessa 

kan råda bot på den alltmer akuta bristen 

på globalt sötvatten genom avsaltning av 

havsvatten och genom att skaffa billig el 

till industrier. 

Vad gör teknologi? I vår produktion av 

allt det vi behöver använder vi hjälpmedel: 

verktyg och maskiner. Dessa hjälpmedel 

gör vårt arbete effektivare, d.v.s. 

det besparar oss tid och ökar vår kraft att 

påverka naturliga förutsättningar. Det är 

detta som G.W. Leibniz, den fysisk-ekonomiska 

vetenskapens grundare, närmare 

undersökte och utforskade. 

Leibniz föddes 1646 och skulle gå till 

historien som en av mänsklighetens största 

universalgenier. Under sitt liv gjorde 

han upptäckter och genombrott inom 

nästan varje vetenskapsgren, men han var 

samtidigt oerhört politiskt aktiv. Leibniz 

korresponderade med över 600 inflytelserika 

personer, i synnerhet i Europa, men 

även i Nordamerika och Kina. I och med 

Leibniz död gjorde hans politiska och filosofiska 

motståndare, med den nya 

kungen för Storbritannien i spetsen, allt i 

sin makt för att begränsa Leibniz fortsatta 

inflytande. Hans skrifter låstes in för de 

femtio kommande åren och hans allierade 

förföljdes och kastades ut från de vetenskapsakademier 

och sällskap som Leibniz 

själv hade varit med och grundat. 

Men på andra sidan Atlanten ledde 

Benjamin Franklin hans strävanden vidare 

och tog upp kampen med imperiemakten. 

1776 skickade de nordamerikanska 

kolonierna sin självständighetsförklaring 

med Leibniz idé om allas rätt till liv, frihet 

och strävan efter lycka, till London. På så 

sätt kom Leibniz idéer att utgöra grunden 

för vad som senare kom att kallas det amerikanska 

nationalekonomiska systemet. 

Alexander Hamilton, Mathew och Henry 

Carey, Friedrich List, Clay, Lincoln, 

Franklin D. Roosevelt är några av de mest 

betydande personer som har utvecklat 

detta system. Det är också denna tradition 

som Lyndon LaRouche verkar i och har 

bidragit till, i och med sin fysisk-ekonomiska 

upptäckt: LaRouche-Riemannmetoden. 

LaRouche har utvecklat konceptet relativ 

potentiell befolkningstäthet som ett 

mått på fysisk ekonomi. Med befolkningstäthet 

menar vi det antal människor 

som, på en viss teknologisk nivå, kan försörja 

sig på ett givet landområde. Men eftersom 

ett landområdes lämplighet, exempelvis 

dess bördighet och tillgång på 

råvaror, varierar i förhållande till den tillgängliga 

teknologin, måste vi införa begreppet 

relativ. Som en följd av mänsklig 

aktivitet kommer positiva och negativa 

effekter (som konstbevattning resp. avskogning) 

att förändra denna lämplighet, 

precis som ny teknologi gör i och med att 

den omdefinierar resurser. Men för att 

veta hur många människor som maximalt 

skulle kunna försörjas på denna teknologiska 

nivå, och alltså inte det faktiska antalet, 

behöver vi även skjuta in begreppet 

potentiell. 

Ett utmärkt sätt att öka den relativa potentiella 

befolkningstätheten är att utveckla 

befolkningens förmåga att tänka 

och lösa problem. Det är detta vi befattar 

oss med i LaRoches ungdomsrörelse, 

som studenter och lärare i en integrerad 

roll. Du inviteras och uppmanas härmed 

att engagera dig för framtiden tillsammans 

med oss. 

Johnny Andersson, Chris Märlin, 

Gard Rise och Felicia Sjöblom 

1. B. Russell, Vetenskap och samhälle, 1952 

2. Prometheus var enligt mytologin titanen 

som gav människorna eldens princip. Prometheus 

straffades hårt av Zeus, ”über-oligarken”, 

för att han på så sätt gav människan teknologi. 

”Prometheus” kan man med rätta kalla 

alla som jobbar för att människan kan öka 

sin förmåga att förbättra naturen. 

3. Friedrich Schiller – frihetens skald. Ett urval 

filosofiska skrifter, Schillerinstitutet, 

Bromma, 1990. 

4. Utdrag från von Humboldts skolplaner för 

Königsberg och Preussiska Litauen. Se även 

Fidelio, Summer 1996. 

5. Ett synnerligen bra exempel är hur britterna 

använde sig av skyddstullar och andra protektionistiska 

åtgärder fram till den punkt då de 

själva var så starka att imperiet tjänade på att 

införa universell frihandel. Opiumkriget mot 

Kina fördes i, just det, frihandelns namn. 

NY SOLIDARITET 15


Rösta på Europeiska arbetarpartiet (EAP) i valet 

till Sveriges riksdag och till Botkyrka kommun! 

Vi ställer upp på EAP:s lista 

i riksdagsvalet: 

BESTÄLLNING 

VAL TILL RIKSDAGEN 

Europeiska Arbetarpartiet-EAP 

Du får bara markera en av dessa anmälda kandidater. 

q 1. Ulf Sandmark, partiledare, civilekonom 

q 2. Stephen Brawer, lärare 

q 3. Hussein Askary, översättare, personlig assistent 

q 4. Magnus Nilsson, LaRouches ungdomsrörelse 

q 5. Johnny Olav Andersson, LaRouches ungdomsrörelse 

q 6. Per Henriksson, LaRouches ungdomsrörelse 

q 7. Petra Carlsson, LaRouches ungdomsrörelse 

q 8. Sergej Strid, LaRouches ungdomsrörelse 

q 9. Andreas Persson, LaRouches ungdomsrörelse 

q 10. Elias Dottemar, LaRouches ungdomsrörelse 

q 11. Astrid Sandmark, redaktör 

q 12. Kjell Lundqvist, undersköterska 

q 13. Birger Karlmark, företagare 

q 14. Isak Karvonen, brevbärare 

q 15. Magnus Lönn, personlig assistent 

q 16. Erol Curmak, ingenjör 

q 17. Gabriela Mészáros, undersköterska 

q 18. Mkuta Kisadha-Kyabeene Pison Moses, teolog 

q 19. Peter Friberg, boktryckare 

q 20. Stefan Jönsson, skomakare 

q 21. Rolf Andersson, lantbrukare 

q 22. Tore Fredin, kontorist 

q 23. Lotta-Stina Thronell-Hartmann, redaktör 

q 24. Gunnar Svensson, pensionerad exportföretagare 

Hela landet 

0029-03375 

VAL TILL KOMMUNFULLMÄKTIGE 

Europeiska Arbetarpartiet-EAP 

Du får bara markera en av dessa anmälda kandidater. 

q 1. Hussein Askary, översättare, personlig assistent 

q 2. Stephen Brawer, lärare 

q 3. Ulf Sandmark, civilekonom 


0029-03376 

Om du inte har tillgång till en förtryckt valsedel med vår 

partibeteckning, tag då en blank valsedel och skriv själv 

dit ”Europeiska arbetarpartiet – EAP”. Blanka 

valsedlar ska finnas tillgängliga i alla vallokaler. 

www.nysol.se www.larouchepac.com www.wlym.com 

❏ Jag vill stödja EAP:s kampanj. Kontakta mig. 

Jag beställer 

❏ boken ”Jordens kommande 50 år”, 230 kr inkl. porto 

❏ ........ ex av denna kampanjtidning. 

❏ ........ valsedlar till riksdagsvalet ❏ ....... valsedlar till Botkyrka kommun 

❏ Sänd ett gratis provex av denna kampanjtidning till: 

Namn 

Adress 

Postadress 

Tel. e-post 

Sänd talongen till: EAP, Box 11918, 161 11 Bromma, eller faxa: 08-98 30 90 

eller använd e-post: larouche@nysol.se 

Du som bor i Botkyrka 

kan dessutom rösta 

på våra kandidater i 

kommunvalet. 

Bli historisk! 

En möjlighet att vända världspolitiken är ett stort historiskt ögonblick. Det går att komma 

ur den post-industriella mardrömmen och skapa en miljon nya industriarbetsplatser, om 

vi i Sverige griper den historiska chansen. Du kan ge dig själv och samhället en framtid 

om du stöder Europeiska arbetarpartiets kandidater och LaRouches ungdomsrörelse. 

● Ta fram Ny Solidaritet, nyhetsbrevet Monitor och flygblad från hemsidan 

www.nysol.se och skicka viktiga artiklar till dina vänner. 

● Ta kontakt med dina debattforum och politiker och diskutera LaRouches och 

EAP-kandidaternas förslag om hur massarbetslösheten och globaliseringen kan 

övervinnas. 

● Stöd utdelningen av denna kampanjtidning och LaRouches ungdomsrörelse 

ekonomiskt. Sätt in ditt bidrag på EAP:s pg 34 15 59–3. 

Stöd EAP ekonomiskt. Sätt in ditt bidrag till 

kampanjen på pg 34 15 59–3. 

Bill Clinton stödde Nytt 

Bretton Woods i Köpenhamn 

● Den 11 maj besökte den amerikanske ex-presidenten Bill 

Clinton Köpenhamn, och danska Schillerinstitutet var naturligtvis 

på plats för att välkomna honom. När han anlände till Tivoli 

stod Feride Istogu Gillesberg och Michelle Rasmussen där med 

ett plakat med texten ”Welcome Clinton, Support LaRouche’s 

New Bretton Woods”, och när han hörde dem sjunga den amerikanska 

nordstatssången från det amerikanska inbördeskriget 

sprack han upp i ett leende och gick dem till mötes. Michelle 

hälsade honom välkommen och frågade honom om han ville 

skriva under på LaRouches uppmaning till att införa ett nytt 

Bretton Woods-finanssystem, varpå han resolut fattade den 

framsträckta pennan och satte sin namnteckning på plakatet (se 

undre bilden t.h.) 

De danska TV-nyheterna hade samma kväll ett kort inslag om 

Clintons besök, där man såg Feride och Michelle med plakatet 

och senare en kort glimt av deras skönsång samt ett klipp från en 

intervju med Michelle. (Se www.schillerinstitut.dk) EIRNS 

Lyssna på mer sång och föredrag på LaRouches ungdomsrörelses 

hemsida www.wlym.com 

Lyssna på internetkonferenser med Lyndon LaRouche på 

www.larouchepac.com 

Besök vår svenska hemsida www.nysol.se och hemsidorna 

på arabiska, franska, italienska, spanska, portugisiska, tyska, 

ryska, polska, kroatiska och farsi. Länkarna hittar du på 

www.larouchepub.com. Där finner du också de senaste nyheterna 

från det amerikanska nyhetsmagasinet Executive Intelligence 

Review. 

LLynddoonn LaRooucchhe Jorrddennss kkoommmaanndee 550 år 

Läs Lyndon LaRouches senaste bok, 

nu på svenska! 

190 sidor 230 kr inkl. porto 

Beställ med e-post till larouche@nysol.se 

eller genom att sätta in 230 kr på pg 57 50 45–0, Ny Solidaritets 

förlag, skriv ”Jordens kommande 50 år” på talongen.

Ny solidaritet - LaRouche.se

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?