Brandscoopet 2-2012.pdf - Räddningstjänsten Storgöteborg
Brandscoopet 2-2012.pdf - Räddningstjänsten Storgöteborg
Brandscoopet 2-2012.pdf - Räddningstjänsten Storgöteborg
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ammoNiakolyckaN<br />
bobby<br />
på väg tillbaka<br />
Olyckan som drabbade brandmannen Bobby Rose i höstas lämnade<br />
nog ingen på RSG oberörd. Vid en övning drack han ur en flaska<br />
som innehöll ammoniak istället för vatten. Nu berättar han själv i<br />
<strong>Brandscoopet</strong> om olyckan och vägen tillbaka.<br />
deN 28 NoVemBeR föRRa åRet befann sig Bobby<br />
Rose och hans kollegor från Öjersjö brandstation<br />
på Färjenäs för att genomföra en av årets<br />
två enhetsövningar. Temat för övningen var<br />
värmebelastning där puls och temptagning<br />
görs både under och efter övningen.<br />
– Jag var otroligt trött och påverkad så jag<br />
sa till de andra att nu går vi ut. Jag satte mig<br />
på utsidan och bad om vatten. En av övningsledarna<br />
gav mig en flaska som inte var min<br />
egen. Jag drog ut pipen med tänderna och lät<br />
vätskan rinna rätt ner utan att svälja, jag var<br />
jättetörstig, berättar Bobby.<br />
Inte vatten i flaskan<br />
Men flaskan var inte fylld med vatten, den<br />
innehöll istället 25-procentig ammoniak.<br />
Ångorna gick direkt upp i näsan för att sedan<br />
blockera andningsvägarna. Bobby fick ingen<br />
luft och kände att det sved i munnen. Trots<br />
det fick han inte panik utan trodde att det<br />
skulle gå över. Han hörde röster runt sig och<br />
att ambulansen larmades. Bobby blir körd till<br />
Sahlgrenskas akutmottagning.<br />
För att slippa smärtan sövdes Bobby ner direkt<br />
och låg sedan nersövd till och från i flera<br />
dagar. Ammoniaken hade runnit ner och frätt<br />
Text & Foto Anna dyne<br />
Läkaren som tog<br />
hand om mig på<br />
sjukhuset frågade<br />
min sambo Linda<br />
om vi hade barn.<br />
upp munhålan, svalget, matstrupen och övre<br />
delen av matsäcken. För att klara andningen<br />
gjordes en trakeotomi.<br />
”Jag hoppas verkligen att detta går bra.”<br />
Nu har det gått ett halvår sedan olyckan. Vi<br />
sitter i solen på Gårda brandstations innergård.<br />
Bobby ser pigg och fräsch ut. Det är svårt att<br />
tänka sig att han för ett halvår sedan låg på<br />
intensiven på Sahlgrenska och kämpade för<br />
sitt liv. Han har precis lämnat 3-åriga sonen<br />
Elvis på dagis. På insidan av Bobbys arm finns<br />
sonens namn tatuerat.<br />
– Läkaren som tog hand om mig på sjukhuset<br />
frågade min sambo Linda om vi hade barn. När<br />
hon svarade ja tittade han allvarligt på henne<br />
och sa: jag hoppas verkligen att detta går bra.<br />
Jag har haft tur och fått en bra läkare, fortsätter<br />
Bobby. Han har stöttat och varit vid min<br />
sida hela tiden. Hans prognos var att jag skulle<br />
kunna börja äta efter ett halvår och rehabträna<br />
först efter ett år, men jag bestämde mig för att<br />
fixa det här snabbare.<br />
Målmedveten rehab<br />
Hela tiden på sjukhuset satte Bobby upp korta<br />
mål. Han tog några dagar i taget, från de första<br />
staplande stegen i sjukhuskorridoren till längre<br />
och längre rundor. Han började använda flaskor<br />
med rengöringsmedel som hantlar innan<br />
Linda kom dit med riktiga. Han bad själv om<br />
att slippa smärtlindring och skapade sig rutiner<br />
med daglig träning.<br />
– Jag är en tävlingsmänniska i allt och så<br />
även i detta. Nu fick jag betalt för alla mina<br />
träningstimmar genom åren. Jag har alltid tränat<br />
och varit målmedveten. Jag tänkte aldrig<br />
något annat än att jag skulle bli frisk. När jag<br />
väl bestämmer mig för något så gör jag allt för<br />
att det ska bli så.<br />
Tänker framåt<br />
I juli ska Bobby göra operation nummer sex<br />
där läkaren under narkos vidgar matstrupen.<br />
14 2 • 2012
Change language