Höstnumret

16
Ingrid Larsson
Ingrid Larssons liv har varit familjen,
djuren, gården och Församlingen
I Botebladets porträttserie presenteras Ingrid Larsson i Stöndar
Ingrid Larsson föddes i Björna, i Örnsköldsviks kommun,
år 1925. Föräldrarna, Anna och John Lundberg, hade ett
litet jordbruk med fem kor. Fadern jobbade vid Vägverket.
Ingrid fick två syskon; en syster som nu bor i Umeå och en
bror som är bosatt i Bålsta utanför Uppsala. ”Vi syskon har
alltid varit väldigt goda vänner”, säger Ingrid leende. Hemma
i Björna gick Ingrid sex år i folkskola och som 16-åring kom
hon till Boteå för att börja på Stöndars Lanthushållsskola. När
hon fick blindtarmsinflammation blev hon tvungen att åka hem
för operation och återvände därför året därpå. Ingrid hade hört
mycket gott om Stöndar, bl a av sin pappa John, som varit där i
samband med att han lämnade hästar under krigsåren.
Efter tiden på Stöndar begav sig Ingrid till Bollnäs för att gå
i en lantbruksskola. Ingrid och en annan kvinna var skolans första
kvinnliga elever. Från Bollnäs gick färden till Värmland och
Målkom, där Ingrid gick en två månader lång utbildning för att
utbilda sig till kontrollassistent. Detta kom att bli hennes yrke
under fem år framåt, men även sedermera när hon arbetade hemma
på gården i Stöndar. ”Jag har alltid älskat djur och tyckt
om att arbeta med dem”, säger hon.
Som kontrollassistent, anställd av Hushållningssällskapet,
åkte hon runt på gårdarna i övre Ådalen och gjorde analyser av
FOTO: RICHARD STRAND
FYRA SNABBA FRÅGOR:
Mitt älsklingsplagg:
- Lena tycker att jag ska använda
mina nya kläder, men
jag trivs bäst i dom gamla till
vardags. Jag går aldrig i långbyxor,
tycker om kortärmat med
en krage på.
Sån är jag:
- Jag tänker mer på andra än
på mej själv.
Tre föremål jag skulle ta med
mig till en öde ö:
- Mat och en kudde. Men jag
tänker aldrig åka till en öde ö,
konstaterar Ingrid bestämt!
Jag blir glad när:
- Jag har alltid tyckt om att ha
mycket folk och främmande. Nu
orkar jag tyvärr inte med det.