Inspirationsmaterial till Anton Henning - Magasin 3 Stockholm ...

INSPIRATIONSMATERIAL FÖR SKOLOR
HÖSTEN 2012
ANTON HENNING
TOO MUCH SKIN, TASTE & TURPENTINE
SOMETHING TURNED INTO A THING
CHRIS BURDEN
Anton Henning, Portrait No. 319, 2011

INSPIRATIONSMATERIAL FÖR HÖGSTADIE- OCH GYMNASIELÄRARE OCH ELEVER
Fakta, frågeställningar, diskussionsämnen, övningar och tips i anknytning till utställningarna på Magasin 3
Stockholm Konsthall höstsäsongen 2012:
Anton Henning – Too Much Skin, Taste & Turpentine, 7 sept – 9 dec 2012, curator Richard Julin.
Something Turned Into a Thing, 22 sep 2012, samt 8 feb – 2 juni 2013, curator Tessa Praun.
Chris Burden, 22 september – 9 dec 2012, curator Tessa Praun.
Övningarna i inspirationsmaterialet kan användas i enskilda skolämnen som t.ex. svenska, bild, samhällskunskap,
historia, filosofi, musik eller ämnesövergripande. Materialet är utformat med fokus på högstadie- och
gymnasieelever, men mycket av innehållet kan anpassas även för yngre elever.
Ni kan möta konsten i en visning tillsammans med en av konsthallens guider eller arbeta på egen hand. På
Magasin 3:s hemsida, www.magasin3.com, finns förutom inspirationsmaterialet mycket annat material att
använda före, under eller efter ett besök.
Inspirationsmaterialet är idémässigt framställt och producerat av Magasin 3.
BOKA EN SKOLVISNING ELLER EGET BESÖK
Vi välkomnar lärare att boka en visning eller att besöka oss på egen hand med sina elever. För skolor är avgiften
för en guidad visning 1000 kr/grupp. Fri entré för studenter under 20 år, för övriga studenter är avgiften
40 kr.
Om ni kommer på egen hand måste ni ge oss information i förväg om hur många ni är som kommer,
samt vilket datum och tid.
För bokning och information vänligen kontakta:
Erika Magnusson
Tel: 08-545 680 40
E-mail: magnusson@magasin3.com

ANTON HENNING
TOO MUCH SKIN, TASTE & TURPENTINE
7 sep – 9 dec 2012
Curator: Richard Julin
If you want clean thinking; change your ideas as often as you do your shirt
- Francis Picabia
INLEDNING
Den tyske konstnären Anton Hennings arbeten beskrivs ofta som så kallade allkonstverk eftersom han obehindrat
blandar måleri, skulptur och video och blandar verken till en enda rumslig installation. Anton Hennings verk
är gåtfulla och undviker kategorisering. Flytande lätt skiftar han mellan abstrakta uttryck och figurativa inslag
och skapar sin egen originella bildvärld. Han blandar stilleben, landskapsmåleri, interiörer och porträtt. Anton
Hennings influenser kommer från såväl modernistiskt måleri, exempelvis Francis Picabia, Pablo Picasso, Hans
Arp och Francis Bacon, liksom mer samtida, populärkulturella fenomen. Anton Hennings bredd och variation i
sitt konstnärskap erbjuder många möjligheter till att diskutera konst och estetik, konstens funktion i vår samtid
men även dess funktion under 1900-talet, samt de inflytelserika konstnärer som var med och utvecklade konstbegreppet
under 1900-talet.
Utställningen på Magasin 3 fokuserar främst på Anton Hennings måleri och tar fasta på hur det förhåller sig
till skulpturens rumsliga dimension och potential. Anton Henning har en bredd där han ”äter” vår historia och
samtid, smälter dem och producerar en helhet så mycket större än de enskilda verken tillsammans. I utställningen
visas måleri, skulptur, teckningar, collage och video. Utställningen Too much Skin, Taste & Turpentine
utspelar sig på två våningar. I den övre salen befinner sig en stor salong. Här erbjuds den totala Henning-upplevelsen
där man kan kliva in i en värld av måleri och skulpturer. Man blir själv del av verket. Och när man står
utanför salongen har man möjligheten att se själva seendet: blicken faller på de i salongen som tar in konsten.
I den nedre, större salen befinner sig en mängd målningar, skulpturer och filmer som adderar till den här introduktionen
av Anton Hennings konstnärskap för en skandinavisk publik. Anton Hennings konst har en mängd
kopplingar till konsthistorien och han förhåller sig till konstnärer som Gustave Courbet, Henri Matisse, Pablo
Picasso, Francis Picabia, Marcel Duchamp, Hans Arp och andra modernister samt mer samtida konstnärer.
ANTON HENNING
Anton Henning är en av Tysklands mest spännande samtida konstnärer. Han är född i Berlin, Tyskland 1964.
Efter några år i London och New York, bor och verkar han nu i Manker, nära Berlin. Trots att han har haft ett
flertal stora utställningar i Europa, USA, Sydamerika och Asien är han inte särskilt känd i Skandinavien. Utställningen
på Magasin 3 är den första introduktionen till hans konstnärskap för en skandinavisk publik.
Anton Henning utbildade sig på konstskola i Berlin, men avbröt sin utbildning. Han beslutade sig för att lära sig
yrket själv och det tog inte lång tid förrän han behärskade måleriets hantverk. Trots att han är målare i grunden
arbetar han också med skulptur, fotografi, video, men även musik. Tidigt i sin karriär, på 1990-talet, startade
han till och med ett fiktivt musikband the Manker Melody Makers; där han spelar alla roller i bandet själv och
filmade bandets föreställningar som om de var verkliga.

För Anton Henning är det viktigt med en konstnärlig frihet och att kunna röra sig fritt mellan t.ex. måleri, skulp-
tur och teckning. Ibland sammanför han gärna olika medier inom ett och samma verk. Han begränsar sig inte
heller till ett motiv eller en genre utan målar vad som faller honom in. Han drivs av lust och målar det som finns
i sin nära omgivning och de intryck som inspirerar honom.
De abstrakta motiven består till stor del av abstrakta slingor. I ena stunden föreställer de en blomma i en vas,
rök från en pipa eller skridskoskär på en is. I andra stunden blir den ett psykedeliskt mönster på ett golv eller
utgör en himmel i ett landskap. Slingorna löser upp ansikten, bryter upp motiv, skapar lustiga skepnader som
sitter och röker på en stol. Ibland är den bara en linje, delar av ett abstrakt mönster eller så saknas den helt.
Frågor och diskussion:
- Vad menas med ett ”allkonstverk”? Vad förknippar du med ett ”allkonstverk” idag? Var kommer uttrycket
”allkonstverk” eller Gesamtkunstwerk ursprungligen ifrån? Vad innebar det då och vilka konsekvenser fick det?
- Vilken betydelse eller funktion tror du att slingan har i Anton Hennings verk? Diskutera, tolka och associera
fritt.
- Jämför Anton Hennings gestaltande av slingan med tidigare målare. Exempelvis den nederländske målaren
och impressionisten Vincent Van Gogh (1853–1890) som var känd för sina landskap- och porträttmålningar.
Diskutera likheter och skillnader.
BAKGRUND TILL ANTON HENNING; MODERNISMEN
Interieur No. 510, 2012
Anton Hennings konstnärliga metod är så kallad appropriering d.v.s. han använder sig av delar av ett tidigare
verk, för att göra ett nytt. Materialet till hans verk kommer framförallt från slutet av 1800-talet till mitten av
1900-talet, d.v.s. Modernismen. Modernismen är ett brett paraplybegrepp som inbegriper en mängd olika
rörelser och strömningar, var och ett med sina specifika kännetecken och uttryck. Kanske känner du igen de
så kallade ”–ismerna”: impressionism, expressionism, futurism, dadaism och surrealism? Modernismen, eller
även kallad ”avant-gardismen”, har en stark relation till den samhällsutveckling och politiska situation som

utvecklade sig i slutet av 1800-talet, med industrialismens utbredning och en framväxande medelklass, som
krävde mer frihet och bättre levnadsvillkor. Den modernistiska rörelsen inom konsten inleddes med revolutionära
tankegångar om ”den moderna människan”, frigörelse och ett bättre samhälle.
ANTON HENNINGS INFLUENSER
Anton Hennings influenser kommer såväl från modernistiskt måleri, som mer samtida populärkulturella fenomen.
I allra högsta grad kan man kalla hans konstnärliga metod för ”re-cykling”. Henning hämtar sin inspiration
lika gärna från en målning från slutet av 1800-talet eller mitten av 1900-talet som från en samtida tidning.
Man kan dock påstå att den största källan till Anton Hennings verk kommer från de verk som hör till modernismen.
Hennings verk är dock allt annat än en mossig och nostalgisk kopiering av det förgångna, utan han
använder denna historiska källa på ett mycket lekfullt och ironiskt sätt och som skiljer sig från det modernistiska
uttrycket.
Anton Henning blandar traditionellt måleri, figurativa porträtt, landskapsbilder och interiörer med målningar
från en solig sommardag på stranden. Han målar även nakenporträtt och pin-up målningar, som han ger titlar
med klassiska grekiska namn som exempelvis ”Venus”. Hennings blandning av högt och lågt påminner om
Francis Picabias målningar. Francis Picabia (1879–1953) var en fransk konstnär och poet som tidigt anknöt
sig till dadaismen och var en av grundarna till rörelsen tillsammans med Marcel Duchamp och Hans Arp.
Picabia övergick sedan till surrealismen, för att till slut inte tillkännage sig till någon strömning. Han förespråkade
konstnärlig frihet.
Frågor och diskussion:
- På våra affischer står det: Picasso + Duchamp = Henning. Diskutera och resonera varför.
- Vad menas med ordet ”abstrakt” konst respektive ”figurativ” konst?
- Ta reda på mer om impressionism, expressionism, futurism, dadaism och surrealism och vad som utmärker
dessa rörelser inom konsten.
- Googla och titta på bilder av konstverk av Francis Picabia, Hans Arp, Pablo Picasso och Marcel Duchamp.
Ge några exempel på där du ser att Anton Henning inspirerats av dessa modernistiska konstnärer.
- Anton Henning utmanar den goda smaken. Vad är ”god” smak och vad är ”dålig” smak? Ge exempel.
Kan ”dålig” smak vara bra och vice versa. Diskutera och resonera.
ANTON HENNINGS TEMAN OCH TEKNIKER
Teckningar och collage
Anton Henning experimenterar ständigt med flera tekniker och återkommer ofta till teckningar och collage. Det
är i Hennings tidiga teckningar som man först möter ”Hennlingen”. Det är en ständigt återkommande form,
uppkallad efter konstnären, som ser ut som en treklöver. För honom representerar slingan någonting magiskt,
en förnimmelse av någonting som är större än vad man som människa kan förstå. I Hennings tidiga verk ser
man även ett särskilt intresse för den mänskliga kroppen och dess form respektive formlöshet. I Picasso Painting
(1991) gestaltas Pablo Picasso, en betydande förebild för Henning, här porträtterad iklädd sin omisskännliga
svart- och vitrandiga tröja. Picassos kubistiska stil, där den mänskliga kroppen avbildas uppdelad i geometriska
mönster, är ett utmärkande drag som Henning utvecklar till ett eget formspråk. Den skämtsamma lekfullheten
som man finner hos Henning ser man även hos Marcel Duchamp. 1919 ritar Duchamp en mustasch på ett
vykort med Mona Lisa i verket L.H.O.O.Q., bokstäver som med franskt uttal skämtar om hennes sexuella begär.
Henning tar det ytterligare ett steg längre i sitt verk Untitled (1991) och gör det än mer explicit.

Frågor och diskussion:
- Vilken status och värde har teckningen i förhållande till måleriet? Diskutera.
- Hur har tidigare konstnärer genom historien använt teckningen som uttrycksform? Gör gärna nedslag
i olika strömningar/tidsperioder och presentera för varandra.
- Hur använder du teckningen?
- Vad är ett collage?
- Gör ett collage av valfritt material (ex. tidningspapper och livsstilsmagasin). Fundera vilka olika betydelser
ditt verk kan få beroende på vilka bilder eller textrader som du blandar? Fundera vilken idé eller budskap
som du vill meddela genom ditt verk och ge uttryck för det.
- När började collaget dyka upp i konsthistorien? Vad hände i världen under samma tidsperiod? Dra paralleller
mellan samhälle och konst?
- Ta reda på mer om Marcel Duchamp och hans nyckelbegrepp en ”ready-made”.
- Hur förändrade Duchamp synen på konst? Diskutera.
- Gör som Anton Henning, gör ett nytt verk med en bild av ett redan befintligt verk.
- Fundera sedan på om ditt verk unikt. Spelar det någon roll för dig om ditt verk är unikt eller inte?
Interiör
Portrait No. 305, 2010
Untitled, 1991
Picasso Painting, 1991
Anton Henning skapar en komplicerad väv av referenser i sina målningar av interiörer. Målningarna porträtterar
ofta vardagliga rum utan människor som påminner om scenografier. Henning visar ett starkt släktskap med
Henri Matisse vad gäller komposition, perspektiv, mönsterrikedom och intensitet i sina färgval. Precis som hos
Matisse kan man se Hennings egna målningar i målningen. I Interieur No. 502 är den centrala blickpunkten ett
fotografi av konstnären Théodore Géricaults målning Homme Nu à Mi-Corps från 1820, som har klistrats fast
på duken. På varsin sida om fotografiet hänger två målningar; en landskapsbild som visar Manker nära Berlin,
den andra en skulptur. Samtliga är Hennings tidigare verk, som också återfinns i utställningen.
Henning låter ofta former och arkitektoniska linjer gå in i varandra i sina interiörer. Ibland är linjerna så
sammanflätade att interiören blir abstrakt och återges för betraktaren som rena dekorativa mönster. Interieur
No. 455 visar en interiör upplöst i abstrakt form.

Frågor och diskussion:
- Titta på interiörbilder av Henri Matisse och jämför med Anton Hennings. Beskriv de likheter och skillnader
som du ser.
- Ge exempel på hur andra modernistiska målare porträtterat interiörer.
- Undersök hur man kan skapa ett rum, gärna med olika medier.
- Gör/måla din egen interiörbild. Tolka din egen bild.
Salongen
Interieur No. 455, 2009
Interieur No. 502, 2012
Anton Henning förverkligar den tvådimensionella interiören i utställningen i form av en arkitektonisk rumslighet
– salongen. Installerad mitt emot fönstermålningarna kan man skönja utställningens titel: Too Much Skin,
Taste & Turpentine. Salongen är en del av en orkestrerad helhetsupplevelse, möblerad med egendesignade
möbler och på väggarna hänger verk av konstnären. Precis som i Hennings interiörer blir hans förkärlek för
meta-perspektiv påtaglig. Salongen blir i Hennings värld en skådeplats där man kan betrakta och låta sig
bli betraktad, både av målningarna och andra besökare. På så vis animerar Henning sina verk och skapar
en situation som väcker frågor om betraktandet av konst; i skiljelinjen mellan representation och verklighet.
Voyeurism är ett genomgående tema hos Anton Henning.
Henning refererar till den traditionella konstsalongen på 1800-talet, där målningarna hängde ram i ram och
från golv till tak. Konstsalongen var ett forum fullt av hetsiga debatter och intriger där konstnärer och societeten
samtalade om konst och kultur. Den hade ett stort inflytande på samhällsutvecklingen och den allmänna
opinionen och var en viktig plats för det modernistiska avantgardet. Startskottet för modernismen var 1863,
när juryn för den årliga konstsalongen refuserade ovanligt många konstnärer, däribland Manet, Renoir, Sisley,
Cézanne, Pisarro och Courbet. Som en reaktion på protesterna godkände Napoleon III snabbt den så kallade

Le Salon de Refusés, De refuserades salong, som visades samtidigt. Den hade en omedelbar genomslagskraft
eftersom att den visade konst som stod i skarp kontrast till det officiella sanktionerade akademiska måleriet.
Salongen blev därefter konstnärernas egen arena och en betydande scen för revolutionerande och nydanande
modernistiska rörelser.
Anton Henning ställer liknande frågor om konst i relation till etablerade konventioner och tänjer på gränserna
för ”vad man kan göra” både i fråga om presentation och innehåll. På många sätt går Henning mot strömmen
– precis som dåtidens konstnärer gjorde.
Frågor och diskussion:
- Vad tycker du man kan säga är dagens konstsalong? Finns det någon plats som fyller samma funktion?
- Salongen och tidningen var dåtidens viktiga media för att sprida sina budskap. Vilka viktiga medier
finns idag? Diskutera fördelar och nackdelar med olika medier.
- Vilka etablerade konventioner finns idag inom konst tror du?
- Vad anser du vara politisk korrekt respektive inkorrekt idag. Var befinner sig Antons Hennings verk?
Pin-ups
Oktogon für Herford, 2005
MASTERdote AntiSINGER, 2010
Anton Henning utmanar ständigt den goda smaken, speciellt med sina många nakenporträtt, så kallade ”Pinups”,
i vilka han kommenterar Tysklands turbulenta historia bl.a. nakenkulturen som utvecklades i Tyskland
under 1920- till 1930-talet. Det var en hälsorörelse där frisksport och sunda levnadsvanor var den bärande
idén. Den nakna kroppen skulle omges av sol, vatten och luft för att finna en mer naturnära livsstil, i kontrast
till den utbredande industrialiseringen av samhället. Dock förgrenades rörelsen och dess vision integrerades
i nationalsocialismens politiska program, som resulterade i propaganda för ett arisk skönhetsideal, en överdriven
kroppsdyrkan i kombination med en naturromantisk vurm. 1930-talets mest lästa böcker i Tredje Riket,
förutom Mein Kampf, var förvånande nog fotoböcker av Kurt Reichert och Hans Surén med nakna människor
som utförde gymnastiska övningar i den fria naturen. De populära fotoböckerna användes förmodligen i ett
mer voyeuristiskt syfte, något som passerade utan anmärkning.
Anton Henning synliggör denna nakenkultur med målningar som är direkta avbildningar av Kurt Reicherts och
Hans Suréns fotografier. Henning lägger till subtila detaljer som förändrar betydelsen av målningen, exempelvis
ett glittrande örhänge, en tatuering i form av en Hennling, eller en krumelur i horisonten. I verket Pin-up
No. 59 har den solande kvinnan, ursprungligen ett fotografi av Reichert från 1939, försetts med solglasögon

och hörlurar. Även i sina collage, gjorda av fotoböcker och tidningar från den tiden, lägger Henning till humo-
ristiska titlar, som visar klyftan mellan intention och användning.
Henning målar sina Pin-ups i olika grader av abstrakt och figurativt. Pin-ups från 2012, som visas på nedre
plan, gestaltas mer expressivt och våldsamt, på ett sätt som för tanken till Francis Bacons målningar.
Frågor och diskussion:
- Vad är voyeurism och ge några exempel på detta.
- Jämför Anton Hennings olika sätt att måla kroppen och beskriv skillnaderna.
- Hur framställs kvinnan och hur framställs mannen i Anton Hennings konstnärskap?
- Ta reda på mer om ”Pin-ups” populärkulturella historia från 1940-talen. Dra paralleller till idag.
- Fördjupa dig och ta reda på fotoböckernas funktion i Det Tredje Riket och hur naturismen inkorporerades
i den Nationalsocialistiska rörelsen. Vilka konsekvenser fick det?
- Vilka kroppsideal har vi idag?
Videoverk
Komposition mit Pin-ups No. 1, 2011
Pin-up No. 59, 2002
Pin-up No. 169, 2012
Den konceptuella utgångspunkten i Hennings verk är som allra tydligast i hans videoverk. I Voilà (2009)
använder han isen som en målarduk till sina abstrakta linjer. Likt surrealisternas automatiska teckningar ersätts
penseldraget i dessa videoverk av skridskoskär. Det slumpmässiga resultatet av skridskoskären påminner om
dadaisten Hans Arps collage. Arp använde slumpen som konstnärlig metod, som ett dåtidens motgift mot och
kritik av den traditionella uppfattningen om konstnärens suveränitet och tekniska skicklighet. Även Marcel
Duchamp integrerade slumpen som en betydande faktor i tillblivelsen av sina verk.
Henning är mycket medveten om sina konstnärliga referenser och metoder. Videoverket Ruppinian Caviar är en
ironisk kommentar till tradition och överhöghet. Den mest sällsynta ryska kaviaren, som kommer från den vita
stören, heter Imperial Caviar. Historiskt sett har den endast varit ämnad för kungligheter i det forna Persien och
den ryske tsaren och hovet. I titeln byter Henning ut ordet ”Imperial” mot ”Ruppinian”, vilket är namnet på en
liten lokal sjö vid Manker. Henning markerar med en tydlig gest sitt förhållande till det kungliga när han lekfullt
använder den dyra kaviaren som ishockeypuck.

Frågor och diskussion:
- Associera fritt kring betydelser av Hennings videoverk.
- Hur förhåller sig videoverken till måleriet i utställningen? Likheter och skillnader?
- Undersök vem Hans Arp var och vad hans konstnärliga metod inom Dada gick ut på?
- Diskutera om Ruppinian Caviar kan kalla sig ett dadaistiskt verk.
Stilleben
Ruppinian Caviar, 2009
Voilà, 2009
Stilleben har en lång tradition inom konsthistorien. Eftersom stillebenmåleriet gav konstnären mer tid att måla
än exempelvis porträtt förväntade man sig därmed större skicklighet i hantverket och i målarens hantering av
ljus och skugga. Konstnärens utvalda komposition av föremål var betydelsefull. Stillebenmålningar hade ofta
en religiös eller allegorisk innebörd och var inte sällan avbildningar av föremål som betonade liv, fägring och
begär men även dess motsats; förgänglighet och död. Stillebenmåleriet har sedan 1600-talet haft ett starkt
fäste i Flandern, Nederländerna och Tyskland och ligger därför nära till hands för Henning. Det var även
ett motiv som fångade 1900-talets avantgardister såsom Picasso, Braque, Matisse, samt deras föregångare
Cézanne, Monet, Gauguin, Manet och van Gogh.
En stor del av Hennings målningar kallas Blumenstilleben och föreställer olika blomsterarrangemang. Blomsterbuketterna
gestaltas förstås som en snirklig och färgrik slinga à la Henning. Han porträtterar även olika
Portrait No. 309, 2011
Blumenstilleben No. 175, 2004
Blumenstilleben No. 397, 2008

frukter, apelsiner och citroner, som är traditionella symboler för förgänglighet. Han skildrar också mer explicita
vanitasmotiv, som en dödskalle i kubistisk stil. Stilleben är ett motiv som de flesta samtida konstnärer undviker.
Anton Henning omfamnar även denna bortglömda genre i måleriet.
Frågor och diskussion:
- Vad är en allegori?
- Ta reda på mer om klassiska stilleben och de olika symboler som användes för att gestalta t.ex. rikedom,
lycka, makt, liv och död.
- Gör egna stilleben och måla/rita av dem. Tänk på symboliken i de föremål du använder dig av. Vad vill du
uttrycka med ditt stilleben?
Porträtt
Portrait No. 312, 2011
Pin-up No. 124, 2008
Pin-up No. 141, 2009
Hennings porträtt utgör en omfångsrik och varierande del av hans konstnärliga arbete. Skiftningen mellan
det abstrakta och det figurativa är särskilt märkbar bland dessa verk eftersom man möter flera approprierade
stilar; den romantiska, kubistiska, dadaistiska och surrealistiska.
Hennings oortodoxa blandning av högt och lågt och hans anspråk på konstnärlig frihet påminner om Francis
Picabia, den franske konstnär och poet som tillsammans med Marcel Duchamp och Hans Arp var en av dadaismens
grundare. Picabia förnyade sig ständigt och anslöt sig inte till någon konströrelse under någon längre
period, precis som Henning själv. Picabia utmanade ideligen etablissemanget med kitschiga målningar och
nakenporträtt. Francis Picabia är Anton Hennings ständige följeslagare. Precis som sin föregångare är
Henning en konstnär som inte följer den etablerade smaken. Verket Pin-up No. 124 (2008) är en kärleksfull
hyllning till den tidigare mästarens verk Danse de Saint Guy (1919–1920), eller som verket senare titulerades
Tabac-Rat (1946–1949). Picabias ironiska verk består, i dadaistisk anda, endast av en tom ram med snören
uppspända i ramen medan Henning fyller i konturerna i rosa färg på en canvas i form av en naken kvinna.
Hennings abstrakta porträtt visas i utställningen tillsammans med Pin-up No. 141, en ready-made av målningen
En kvinna med päls, av den italienske renässansmålaren Tizian (1488–1576). Tizian omnämndes av
sina samtida kollegor som ”Solen bland små stjärnor” och har haft ett enormt inflytande på västerländsk konst.

När Henning signerar denna målning utförd av en kopist med sitt namn är det menat som akt av vördnad, inte
bara till Tizian utan även till Marcel Duchamp.
Frågor och diskussion:
- Ge exempel på ett abstrakt och ett figurativt porträtt i utställningen med Anton Henning.
- När du själv målar eller ritar något, tänker du då på vad du själv vill uttrycka eller vad andra ska tycka om
den?
- Ta reda på mer om de verk som nämns ovan av Picabia och Tizian och se hur de omtolkas hos Anton
Henning. Diskutera likheter och skillnader mellan verken.
- Var din egen curator! Välj ut 3–10 verk av Anton Henning och pröva gör din egen utställning.
Skulpturer
Anton Hennings skulpturer renodlar ofta formen och linjen. Skulpturerna består av en blandning av traditionella
material som brons och marmor, och samtida material som epoxi, lack, papper, stål och nysilver. Skulpturerna
kan föreställa porträtt av människor, destillerade till en enkel kontur eller snirkliga blomsterstilleben.
I en svit skulpturer från 2007, Stehende No. 2, Portrait No. 224 (mit Juwelen) och Liegende No. 3, experimenterar
han med nya tekniker och material, bl.a. från bilindustrin, som gör skulpturerna till skinande objekt. Den
abstrakta och minimalistiska stilen krockar med skulpturernas lackerade yta. Gestalterna, som ligger eller står,
är lätt vridna.
På nedre våningen visas ett stort antal skulpturer, omringade av målningar som hänger ram i ram på väggarna.
Målningarna ramar in skulpturerna, som har olika former och stilar. Tillsammans bildar verken ett slags
skulpturlandskap, som man försiktigt får kryssa sig igenom, för att kunna se allt. På detta sätt hamnar seendet
än en gång i fokus och man blir medveten om sin egen kropps rörelser. Det är tydligt att Henning leker med
målningens respektive skulpturens möjligheter och begränsningar. Ibland återkommer motiv ur målningen som
en skulptur och vice versa. De samexisterar och berikar varandra.
Frågor och diskussion:
- Ta reda på mer om skulpturens historia och vilka ideal som dominerade den klassiska skulpturen.
- Gå gärna runt i Hennings ”skulpturpark” och välj en skulptur. Analysera den!
- Hur förhåller sig målningarna till skulpturerna och vice versa?
- Experimentera med olika material som finns i din närhet och skapa fritt en skulptur.
- Fundera över hur din skulptur balanserar motiv och uttryck, rymd, gravitation, ljus, material, yta och hur
du kroppsligen förhåller dig till den.
Blumenstilleben No. 400, 2008
Liegende No. 3, 2007
Stehende No. 3, 2007

SOMETHING TURNED INTO A THING
22 sep – 9 dec 2012, samt 8 feb – 2 juni 2013
Curator: Tessa Praun
Magasin 3:s samling
Sedan Magasin 3 grundades 1987 har en fantastisk samling byggts upp och tagit form. Merparten verk är
tredimensionella men den omfattar även teckningar, fotografier och videoverk och tillsammans utgör dessa ett
brett spektrum av samtidsspeglingar från i huvudsak 1980-talet fram till idag. I samlingen finns konstverk av
tunn garntråd och en lastbil fylld med tygbylten i skimrande färger. Den minsta skulpturen är 2 cm hög och det
längsta verket är över 100 meter långt. Samlingen innefattar även verk i form av konstruerade situationer som
involverar besökarna, en generatordriven strålkastare som lyser upp en grannbyggnad och en grupp ”living
systems”– utopiska konstruktioner för boende som använts under flera år i den kaliforniska öknen. Tessa Praun
har valt verk från invigningsutställningen 1988, installationer som skapats specifikt för våra utställningar och
även några av de allra senaste tillskotten till samlingen. Hon har gjort ett urval utifrån frågor kring materialitet:
att något börjar som en materia med en specifik idé och användning för att i konstnärens uttryck gestaltas som
något annat.
Konstnärerna i den här utställningen tar fragment från den urbana miljön eller från hemmets bekanta vrå och
hittar nya sätt att se på och tänka kring dem. I vissa fall förlitar sig konstnärerna helt på en idé som det bärande
uttrycket i konstverket. Med ett ofta lekfullt och ohämmat förhållningssätt lyfter de ut objekt, företeelser eller ord
från dess invanda användningsområde. Dessa blir del av en ny ordning och logik och öppnas upp för en större
variation av tolkningar. Samtida konst anses ofta vara ’svår att förstå’. Samtidigt kommer den så direkt ur de
sammanhang vi människor lever i och är skapad av material och föremål vi dagligen omger oss med. Bilar,
aluminium, tandkräm, glödlampor, porslin, blyertsstreck – allt vi känner igen och har en relation till. Dessa
konstverk erbjuder därför en möjlighet att uppleva vår samtid med större uppmärksamhet med nyfikenhet för
detaljer, egenskaper och olika användningsområden.

Konstnärer och verk i utställningen
Lawrence Weiner
USA, 1942
Lawrence Weiner blev under 1960-talet en av förgrundsgestalterna för den konceptuella konsten då konstnärer
förkastade det konstnärliga objektet och traditionella skapandemetoder. Företrädarna för den nya rörelsen
ställde sig frågan vad konst är, vilka material den kan skapas av och hur den presenteras. Weiner har kommit
att bli uppmärksammad främst för sina vägginstallationer där han arbetar med språk för att undersöka
tingen som ständigt omger och påverkar oss. Med en distinkt minimalistisk stil applicerar Lawrence Weiner
med sprayfärg eller vinyltext ord direkt på väggen som både utifrån innehåll och visuellt uttryck uppmanar
till eftertanke och samtal. Hans kortfattade fraser fungerar på flera nivåer, och genom att kommunicera direkt
med betraktarna, förlitar han sig på deras konstnärliga tolkning och kontemplation för att nå en sorts transcendens.
Catalog #1029 skapades ursprungligen för en utställning i Israel 2009, men verket är inte platsspecifikt.
Weiner anser inte att tid och plats för utställningarna är viktiga faktorer i hans arbete; för honom står varje
person, oavsett kultur, inför samma existentiella problem. Som ett av samlingens senaste förvärv visas verket
nu för första gången på Magasin 3, och det har även gett utställningen sin titel. Eftersom språket är en grundläggande
del av hans arbete presenterar Weiner alltid verket på det lokala språket och till den här installationen
har han gjort en svensk version.
Frågor och diskussion
- Vad menas med minimalism? Ta reda på mer om vilka ideal som var utmärkande för denna konstinriktning.
Ge exempel på nydanande minimalistiska verk.
- Diskutera hur du tycker konst ska vara, vilket material den ska bestå av och hur den ska presenteras.
- Jämför Lawrence Weiners textverk med graffitikonst. Diskutera likheter och skillnader.
- Skapa ett konstverk med språk/text.
Laurence Weiner, Catalog #1029, 2009

James Turrell
USA, 1943
James Turrells abstrakta verk experimenterar med ljus och rymd för att påverka våra sinnen. Hans konst är
en ren perceptuell upplevelse som uppmanar oss att aktivt ifrågasätta gränserna för våra egna synsinnen.
Dawning har skapats genom att noggrant balansera ljusnivåer och färgintensitet i förhållande till formens
dimensioner, så att ljuset kan ”ta form”, och framkalla en intensiv sinnesupplevelse. I liknande ljusinstallationer
på andra platser har Turrell varierat form, storlek, färg och ljuskälla, den sistnämnda kan antingen vara
artificiell eller naturlig. Turrell är influerad av sin Quaker-tro, som han karakteriserar som att ha en ”rättfram,
strikt syn på det sublima”, och hans konst manar till en större självmedvetenhet genom tyst kontemplation. Han
är även influerad av sina studier i perceptionspsykologi och sin erfarenhet av ljusfenomen som pilot. Sedan
1970-talet har Turrell arbetat med sitt största och mest omfattande verk, Roden Crater i Arizona. Det är ett
konstverk i monumentalformat inuti en slocknad vulkan. När verket är slutfört kommer det att omfatta 20 sammanlänkade
installationer där solen, månen och stjärnorna fungerar som ljuskällor och förhållandet till himlen
är av yttersta vikt. Dawning är det enda permanent installerade verket på Magasin 3 och har funnits på plats
sedan James Turrells separatutställning 1994–95.
Frågor och diskussion
- Vilka likheter respektive skillnader finns det mellan James Turrells installation Dawning och Tom Friedmans
väggmålning gjord av tandkräm som kallas Untitled?
- Ta reda på hur grundläggande perception fungerar. Redovisa olika exempel.
- Experimentera med optiska ljusfenomen.
James Turrell, Dawning, 1991

Denise Grünstein
Sverige, född 1950 i Finland
Fridfulla, så ter de sig vid en första anblick, dessa tre fotografier som fångar molnen som svävar på himlen
över Auschwitz – det största koncentrationslägret under andra världskriget. Det är anmärkningsvärt hur en titel
som bara anger den geografiska platsen omedelbart kan förändra våra associationer och vår uppfattning om
bilderna. Bilderna är tagna under en resa genom det forna östblocket 1996–97 till platser förknippade med
andra världskriget. Starkt berörd och tagen av att ha besökt och fotograferat koncentrationsläger och deras
fysiska lämningar avslutade Denise Grünstein serien med att rikta kameran mot molnen. De tre bilderna ingår
i en serie med 17 fotografier under samlingsnamnet Zone V. Termen kommer från ett system som de amerikanska
fotograferna Ansel Adams och Fred Archer uppfann under 1930-talet för att etablera en skala från ljust till
mörkt, där Zone V utgör skalans mitt. Fotografierna är monterade med en distans från väggen, vilket ytterligare
förstärker deras spöklika karaktär.
Frågor och diskussion
- Varför riktar Denise Grünstein kameran mot himlen tror du?
- Jämför några av Ansel Adams och Fred Archers fotografier med Denise Grünsteins serie Zone V. Diskutera
likheter och skillnader.
- Fotografera med en analog kamera. Ta reda på hur den fungerar.
- Välj ut 1–3 st bilder att presentera och namnge den/dem med en titel, som förändrar våra associationer om
bilderna.
Denise Grünstein, Auschwitz, Poland, 1998

Rémy Zaugg
Schweiz, 1943–2005
Perception är ett återkommande tema i verk av Rémy Zaugg, liksom användningen av prefabricerade delar, såsom
billack och typografi. Han ansåg att figurativt och abstrakt måleri hade gjort sitt och valde att experimentera
med färger och texter som inte bara utforskar seendets akt, utan också stimulerar en utvidgning av medvetandet.
Meningen MEN JAG/VÄRLDEN/JAG SER DIG skulle ursprungligen finnas på alla fyra nationella
språk i Schweiz och utgöra en neonskylt på utrikesdepartementet i Bern, ett projekt som aldrig förverkligades.
Istället översatte konstnären meningen till svenska och anpassade idén till en stor panelmålning i en otydlig
monokrom palett. Genom att låna placering och visuella koder som vanligtvis används för reklam lockar Zaugg
betraktaren med en gåtfull och samtidigt enkel text som utforskar ord, bild och seendets akt. Slutbehandlingen
i processen, inklusive poleringen och lackeringen gör det möjligt för färgen och den typografiska formen att
bara vara, bortom allt annat. Dessa processer materialiserar de olika delarna som tillsammans utgör bilden, de
förstör färgpartiklarna och sublimerar dem. Rémy Zaugg spelade en viktig roll i det europeiska kulturlivet, både
som konstnär och kritiker. Hans konst utvecklades både inom de konceptuella och minimalistiska traditionerna
och har också kopplingar till opkonsten.
Frågor och diskussion
- Läs mer om opkonst. Redovisa på valfritt sätt. Ge exempel.
- Hur förhåller sig Rémy Zaugg till denna tradition?
Rémy Zaugg
MEN JAG/VÄRLDEN/JAG SER DIG
1994–96

Agnes Martin
USA, född i Kanada, 1912–2004
Från 1960-talet och framåt ägnade sig Agnes Martin åt en kontemplativundersökning av rutnätet som motiv
i sina målningar. Under fyra decennier fyllde hon stora fyrkantiga dukar med till synes oändliga variationer
på raka linjer, i strävan efter att skapa perfektion som hon bara trodde existerade i tanken. Hon bröt sig loss
från traditionella kompositionstekniker som var utformade för att styra ögat och föredrog kompositioner med
obestämbart djup och otydlig riktning.
Agnes Martin såg sig som en abstrakt expressionist, inspirerad av meta-fysiska begrepp hämtade från intellektuella
traditioner såsom taoism och zenbuddhism. Untitled #7 är den sista i en serie dukar numrerade i följd
från 1991. I denna målning har Agnes Martin utelämnat alla vertikala linjer och låtit breda horisontella band
av grå färg och tunna blyertslinjer flyta över ytan och sträcka sig utanför dukens kanter. Kompositionen omfattar
betraktarens synfält framför duken, som Agnes Martin själv beskrev som ”en storlek att kliva in i”
Frågor och diskussion
- Ta reda på mer om taoism och zenbuddism. Redovisa på valfritt sätt.
- På vilket/vilka sätt anknyter Agnes Martin bildkonst till dessa trosuppfattningar?
- Tycker du att Agnes Martins verk är meditativa?
Agnes Martin, Untitled #7, 1991

Sol LeWitt
USA, 1928–2007
Wall Drawing #111 är materialiseringen av en idé. Verket är indelat i fem lika stora sektioner, var och en av
sektionerna är fylld med 10 000 raka linjer, handritade med blyertspenna och linjal direkt på väggen. Linjernas
längd ökar successivt, vilket gör varje ny sektion tätare än den föregående. Dessa strikta parametrar kräver
ett intensivt arbete för att utföras och ändå är resultatet ett meditativt och kontemplativt verk. Sol LeWitt var en
pionjär bland minimalistiska och konceptuella konstnärer och hans väggmålningar förändrade vår uppfattning
om vad konst är, hur den görs och vem som skapar den. Varje teckning baseras på verbala eller skrivna
instruktioner, inga val görs under processen. Sol LeWitts roll kan liknas vid kompositörens, personen från hans
ateljé agerar som dirigent och konstnärerna som utför verket utgör orkestern.
Frågor och diskussion
- Hur viktig tycker du att konstnären är för uppförandet av konst? Måste konstnären göra verket själv?
- Gör din egen instruktion. Utför den själv eller låta någon annan göra det istället. Jämför idén med resultatet.
- Ta reda på mer om Sol LeWitt. Lyssna gärna på Magasin 3s audioguide på hemsidan www.magasin3.com
under podcasts.
Sol LeWitt, Wall Drawing #111, september 1971
En vägg vertikalt indelad i fem lika stora delar, med tiotusen linjer vardera:
1:a) 15 cm långa; 2:a) 30 cm långa; 3:e) 45 cm långa;
4:e) 60 cm långa‚ 5:e) 75 cm långa. Svart blyertspenna.

John Chamberlain
USA, 1927–2011
1957 gjorde John Chamberlain sin första skulptur av ihoptryckta bildelar och fick genast ett internationellt
erkännande. Även om han fortsatte att utforska andra medium, såsom måleri, film, tryck och andra material till
sina skulpturer, till exempel skum, plexiglas och aluminiumfolie, blev bildelar snabbt hans signum. Chamberlain
appropierade symbolen för amerikansk konsumtion och använde stänkskärmar, stötfångare eller chassier för
att utveckla en unik och expressiv skulpturstil. Innan han förde samman delarna lade han på ny färg, sandblästrade
och skrapade metallytorna. Skulpturen som visas på Magasin 3, The First Dance of Trees (1986), inbjuder
betraktaren till att röra sig runt den för att uppleva skiftande former och vinklar. Fastän han ibland har kopplats
samman med popkonsten på grund av sin nära relation till ett objekt har den yviga karaktären på hans ihopsamlade
bildelar gett honom ett anseende som tredimensionell abstrakt expressionist. De ofta poetiska titlarna
är ord och fraser som han samlade, en del från litteratur och film, andra från vardagen. Ordens ljud eller
utseende rymde för Chamberlain lika stor betydelse som ljudet av metalldelarna som kommer samman. Den
dramatiskt veckade metallen skapar rörelse och associationer som sträcker sig långt bortom bilen som fordon.
Frågor och diskussion:
- Vad menas med abstrakt expressionism?
- Vad eller vem inspirerar dig? Berätta varför.
- Förändrar titeln din upplevelse av verket?
John Chamberlain, The First Dance of Trees, 1986

Dominique Gonzalez-Foerster
Frankrike, 1965
Dominique Gonzalez-Foerster skapar miljöer som involverar besökarna både som betraktare och deltagare.
Det finns mängder av referenser till film, litteratur och konst i hennes verk, och de används både som approprieringar
och samarbeten med andra konstnärer. Calder Red (Painting) har direkt koppling till Gonzalez-
Foersters installation i Turbinhallen på Tate Modern 2008. Det var en futuristisk installation som med våningssängar
och böcker förvandlade det vidöppna rummet till en tillflyktsort för människor som söker skydd från det
oupphörliga regnet. Stora skulpturer var också inrymda där i ett försök att bevara dem från det dåliga vädret i
ett fiktivt London 50 år framåt i tiden. Bland skulpturerna fanns en reproduktion av Alexander Calders enorma
stabila Flamingo, originalet finns permanent installerat på Federal Plaza i Chicago. Gonzalez-Foerster tycker
om den icke-verbala aspekten av färgen och dess påverkan. Här approprierar hon den cinnoberröda färg
som blivit Calders signum och som har kommit att kallas just ”Calderröd”, och låter den förvandla en befintlig
pelare till en fristående skulptur. Verket är ett av de senaste tillskotten till samlingen och visas nu på Magasin 3
för första gången.
Frågor och diskussion:
- Vem var Alexander Calder och vad gjorde han? Ge exempel.
- Hur upplever du Dominique Gonzalez-Foersters verk Calder Red (Painting)?
- Är det en målning eller skulptur? Diskutera.
Dominique Gonzalez-Foerster
Calder Red (Painting), 2012

Wim Delvoye
Belgien, 1965
Wim Delvoye frossar i konkreta krockar mellan helt olika estetiska uttryck. I direkt kontrast till formen följer
funktionsprincipen, han lägger till ornament på rena nyttoföremål. Cementblandare täcks av barocka arabesker
och fullskaliga skulpturer av byggnadsmaterial, såsom dumprar och frontlastare, är utförda med spetsliknande
gotiska filigranmönster. I Chantier V placerar Delvoye massiva rör, som vanligtvis ligger dolda under
marken, på ömtåliga balustradpelare av porslin. Denna obalans mellan material, en märklig kombination av
det feminina och det maskulina, förvirrar tolkningen av skulpturen genom att vända alla kulturella koder upp
och ned. Råstål är ett välbekant material inom den minimalistiska konsten, ett förväntat val i samtida skulptur,
men de utsmyckade pelarna som är dekorerade med kurtisscener i fransk 1700-talstil besläktad med Jean-
Honoré Fragonard är tydligt borgerlig. Fysikens och estetikens lagar säger oss att så tunga rör inte hör hemma
här, men på något vis resulterar denna betänkliga balans i en oväntad jämvikt.
Frågor och diskussion:
- Experimentera med material, analysera formens relation till funktionen och gestalta obalans och balans.
- Kan man uppleva ett material som feminint respektive maskulint?
Wim Delvoye, Chantier V, 1995

Tom Friedman
USA, 1965
Tom Friedmans skulptur Hollow Man Offering Nothing to No One är en ihålig figur stående med urholkat
ansikte mot en vit vägg och erbjuder ingenting till ingen, precis som titeln antyder. Verket är kopplat till en österländsk
filosofi där tomhet associeras till det oändliga och illustrerar samtidigt kärnan i en konstnärlig process:
allt rymmer oändliga möjligheter. Valet av material är här av yttersta vikt. Vi använder dagligen aluminium och
det är ett material som finns i överflöd. Ett sådant vanligt och till synes ovidkommande föremål som en ugnsform
för engångsbruk transformeras i Tom Friedmans händer till en skulptur som för tankarna till Plåtmannen i
Trollkarlen från Oz. Tom Friedman är en konceptuell konstnär som sedan sitt genombrott på slutet av 1990-talet
har skapat häpnadsväckande verk av vardagliga föremål som tandpetare, toalettpapper, hår och sockerbitar.
Tom Friedman börjar oftast sin konstnärliga process med att meditativt betrakta ett föremål och försöker föreställa
sig hur det objektet kan uppträda i ett rum. Han tar med sig ett vardagligt föremål till sin ateljé och
undersöker vilka möjligheter som ryms inom just det objektet. Untitled, första gången uppförd 1989, är en skev
kvadrat målad av tandkräm. Den valda formen utmanar avsiktligen vår uppfattning av perspektiv och anpassas
till varje ny installation. Friedman eller en assistent applicerar den turkosa transparenta tandkrämen direkt på
väggen och smetar ut den med sina händer i flera lager. Inspirerad av Sol LeWitts väggteckningar beskriver
han själv målningen som ett av hans nyckelverk: ”Untitled är ett nödvändigt verk, i en gruppering av arbeten
som har att göra med min historia. Det representerar min början, och jag växer från denna punkt. Det är en
referenspunkt.” Genom att använda sig av objekt som vi dagligen omger oss med kommenterar Friedman vår
konsumtionsinriktade tillvaro. Ur det ordinära skapar han något extraordinärt och uppmanar oss att observera,
upptäcka och leta efter mening.
Frågor och diskussion:
- Förvandla någonting till något annat.
- Skapa fritt med material från köket.
- Gör övningar att betrakta ett föremål och försök föreställ dig
vilka andra möjligheter som ryms inom detta objekt. Tom Friedman
Hollow Man Offering Nothing to No One, 2008
Untitled, först uppförd 1989

Janine Antoni
USA, född 1964 i Bahamas
Inför utställningen Free Port (2001) på Magasin 3 bad intendent Richard Julin de deltagande konstnärerna att
fritt förhålla sig till Frihamnen, en före detta tullfri zon. Utställningen undersökte Magasin 3 ur ett historiskt och
platsspecifikt perspektiv. Janine Antoni reste till sin födelseort Freeport i Bahamas, också den en frihamn. Där
bad hon familj och vänner att skänka henne ett valfritt föremål och skriva ned sina anekdoter och associationer
kring dem. Med allt från katthår till spetsar, simglasögon och skjortor, skosnören och chipspåsar flätade
konstnären ett 78 meter långt rep fyllt av minnen och historier. De nedskrivna anekdoterna finns samlade
i boken Moor som Magasin 3 samproducerade med konstinstitutionen SITE Santa Fe i New Mexico. Under
utställningen 2001 var repet knutet kring en pelare inomhus och fortsatte sedan utanför konsthallen, hängande
över balkongen och ner i vattnet där det förtöjde en livbåt. Moor är ett konstverk i ständig förändring – inför
varje gång repet ställs ut förlängs det ytterligare med nya bidrag av ihopvävda livsfragment.
Frågor och diskussion:
- Välj en plats och forska om dess historia. Vad skulle du skapa för installation för att uppmärksamma
platsens historia?
- Experimentera med okonventionella material, som exempelvis tandpetare, toapapper, tygbitar eller annat
och skapa fritt. Analysera och tolka ditt verk.
Janine Antoni, Moor, 2001

Felix Gonzalez-Torres
USA, född på Kuba, 1957–1996
Untitled (For Stockholm) skapades 1992 till Felix Gonzalez-Torres separatutställning på Magasin 3. Hela verket
består av 12 ljusslingor och 504 glödlampor, men installationen ger möjlighet till stor flexibilitet. Antalet ljusslingor
kan variera, liksom hur de är placerade – inklusive möjligheten att visa delar av den på en annan plats.
Felix Gonzalez-Torres kombinerade flera olika konstnärliga traditioner, såsom minimalism, konceptkonst och
politisk aktivism i sitt arbete. Han levde under AIDS-epidemins värsta år, var själv smittad, och i sina verk
förde han in en känsla av angelägenhet om hur flyktigt livet är. Han skapade moderna stilleben med efemära
objekt, till exempel ljusslingor, pappershögar, skyltar och godis, som alla är symboler för hur kort och skört livet
är. Betraktarna uppmanades att ta ett pappersark, äta en godisbit – att aktivt delta i konstverkets upplösning.
Curatorn har valet att bestämma om dessa högar ska fyllas på, om utbrunna glödlampor ska ersättas av nya
(en sorts pånyttfödelse), eller om de successivt ska försvinna under utställningsperioden. Felix Gonzalez-Torres
konst är ett utforskande av olika delar av hans eget liv och gränserna mellan kärlek och sorg, njutning och
förlust, det offentliga och det privata.
Frågor och diskussion:
-Diskutera kring valet att byta ut glödlampor eller fylla på godishögar. Vad skulle du göra om du var curator?
Varför?
- Vilken betydelse har ditt val för hur man förstår verket?
- De traditionella glödlamporna fasas ut under 2013. Vad tror du händer med verket när de inte längre finns
att köpa?
Felix Gonzalez-Torres, Untitled (For Stockholm), 1992

CHRIS BURDEN
22 sept – 9 dec 2012
Curator: Tessa Praun
I höst visar Magasin 3 i ett av rummen en grupp nyckelverk av den amerikanske konstnären Chris Burden som
var del av hans separatutställning på Magasin 3 våren 1999. Dessa verk relaterar alla till tekniska lösningar
för människans förflyttning. Hans egenhändigt designade och byggda bil B-Car från 1975 kommer att kunna
ses tillsammans med två av hans broar byggda av leksaks- byggdelar av metall. Alla verk ingår i Magasin 3:s
samling.
Chris Burden (född 1946, Boston, USA) är en numera legendarisk konstnär som varit aktuell sedan tidigt
1970-tal då han fick stor uppmärksamhet för sina kontroversiella performances där hans personliga säkerhet
sattes på prov. Dessa verk utfördes ofta under flera dagar och i slutna sällskap vilket redan då bidrog till deras
mytomspunna status. I Trans-Fixed lät sig Chris Burden korsfästas bak på en Volkswagen-”Bubbla” medan han
för verket Shoot bad en vän skjuta honom i armen. Efter några intensiva år som performancekonstnär valde
Burden att ägna sig åt att skapa skulpturer och installationer där han ofta på ett hängivet och respektlöst sätt
laborerar med teknologi. Chris Burden bor och arbetar i Los Angeles, USA.
Mer information om verken
Chris Burden
B-Car, Saugus California, Testkörning, 30 Juni, 1976
Mexican Bridge, 1998–9 (Detalj)
B-Car, 1975
är en fullt fungerande ensitsig bil som Burden designade och byggde 1975. De flesta delar är handgjorda
och istället för att i förväg bestämma konstruktionen togs många beslut under processen. Tanken var att bygga
en bil som skulle kunna uppnå 160 km/h och ha en bränsleförbrukning på 2,4 l/100 km. Presentationen på
Magasin 3 inkluderar även skisser, fotografier och texter som dokumenterar projektet och utgör Burdens vision
av vad en bil ska vara.

1/4 Ton Bridge, 1997
800 leksaksbyggdelar i metall (Meccano- och Erector-byggsatser)
Denna bro är den första av Chris Burdens broar som är byggda av leksaksbyggdelar i metall. Innan han försökte
sig på att bygga större broar designade han 1/4 Ton Bridge enkom för att hålla hans egen kroppsvikt.
När strukturen var klar visade det sig dock att den höll för 250 kg (ett kvarts ton). Med detta resultat tog han sig
an projektet att bygga en modell efter en teckning av en bro som skulle ha spänt över Metlac-ravinen i Mexiko
och skapade Mexican Bridge (1998) som även visas här i utställningen.
Mexican Bridge, 1998
35 000 leksaksbyggdelar i metall (Meccano- och Erector-byggsatser)
Mexican Bridge är en modell av en järnbro som på 1860-talet ritades för att spänna över Metlac-ravinen
(305 m bred) i Mexiko men bron kom aldrig att byggas. Chris Burden hittade en teckning av bron i en bok om
den mexikanska järnvägen och bestämde sig för att bygga en storskalig modell av den med hjälp av leksaksbyggdelar
i metall. Innan han vågade sig på projektet formgav och byggde han 1/4 Ton Bridge för att testa
möjligheterna med Meccano- och Erector-byggsatsdelarna. Verket visades som del av Chris Burdens separatutställning
på Magasin 3 1999.
”Den första bron jag ständigt återvände till och tittade på fanns i en bok om järnvägar i Mexiko som en ritning.
Dess omvända kurva var vacker, men bron uppfördes aldrig. En brittisk ingenjör tänkte att den skulle byggas
av järn, snarare än stål, troligen i mitten av 1850-talet, för att spänna över en enorm ravin i Mexiko. Eftersom
ravinen är känd som Mexicano, kallar jag min skulptur den mexikanska bron. Jag tittade på denna bild i flera
år och tänkte att jag skulle kunna göra en fysisk modell med erector uppsättningar. Jag hade använt erector
satser för andra verk och trodde det skulle bli vackert att göra denna design som en gigantisk skulptur. Sedan
tänkte jag, att innan jag försöker mig på detta stora projekt, skulle jag göra en uppvärmning. Det var då jag
bestämde mig för att göra 1/4 Ton Bridge.” – Chris Burden
Static Test, 2000
Färgfotografi
Chris Burden designade och byggde 1/4 Ton Bridge (1997) för att testa Meccano- och Erector-byggsatsdelarnas
hållbarhet innan han tog sig an att skapa större broar. Målet var att konstruera 1/4 Ton Bridge så att den
kunde hålla hans egen kroppsvikt. Det visade sig dock att strukturen klarade av att bära så mycket som 225 kg
(nästan ett kvarts ton), något som Burden några år senare dokumenterade i detta fotografi. Affischen till hans
utställning på Magasin 3 1999 visar en bild där Burden själv står på bron.
Frågor och diskussion:
- Vilken roll spelar teknik för mänsklig förflyttning idag?
- Vilken roll tror du att teknik kommer att spela i vår framtid? Fundera och diskutera på möjligheter
och begränsningar.
- Teknik och natur brukar ofta framställas som varandras motsatser. Beskriv din vision om ett samhälle
där teknik och natur samspelar. Ge exempel från samtida forskning.
- Bilen är ett vardagligt fordon som sammanför design, tekniska framsteg och livsstil. Berättelsen om bilen
handlar om hur industriobjekt även blev ett medium för konstnärligt uttryck. Diskutera vad en bil uttrycker.
- Vilken betydelse har bilen i ett kulturhistoriskt perspektiv?
- Varför byggde Chris Burden sin egen bil, tror du?
- Bygg eller måla din egen bil eller annan teknisk uppfinning/konstruktion. Fundera på hur du vill att
den ska se ut och vilken/vilka funktioner du vill att den ska ha.