Inspirationsmaterial till Anton Henning - Magasin 3 Stockholm ...
Inspirationsmaterial till Anton Henning - Magasin 3 Stockholm ...
Inspirationsmaterial till Anton Henning - Magasin 3 Stockholm ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
INSPIRATIONSMATERIAL FÖR SKOLOR<br />
HÖSTEN 2012<br />
ANTON HENNING<br />
TOO MUCH SKIN, TASTE & TURPENTINE<br />
SOMETHING TURNED INTO A THING<br />
CHRIS BURDEN<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>, Portrait No. 319, 2011
INSPIRATIONSMATERIAL FÖR HÖGSTADIE- OCH GYMNASIELÄRARE OCH ELEVER<br />
Fakta, frågeställningar, diskussionsämnen, övningar och tips i anknytning <strong>till</strong> utställningarna på <strong>Magasin</strong> 3<br />
<strong>Stockholm</strong> Konsthall höstsäsongen 2012:<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> – Too Much Skin, Taste & Turpentine, 7 sept – 9 dec 2012, curator Richard Julin.<br />
Something Turned Into a Thing, 22 sep 2012, samt 8 feb – 2 juni 2013, curator Tessa Praun.<br />
Chris Burden, 22 september – 9 dec 2012, curator Tessa Praun.<br />
Övningarna i inspirationsmaterialet kan användas i enskilda skolämnen som t.ex. svenska, bild, samhällskunskap,<br />
historia, filosofi, musik eller ämnesövergripande. Materialet är utformat med fokus på högstadie- och<br />
gymnasieelever, men mycket av innehållet kan anpassas även för yngre elever.<br />
Ni kan möta konsten i en visning <strong>till</strong>sammans med en av konsthallens guider eller arbeta på egen hand. På<br />
<strong>Magasin</strong> 3:s hemsida, www.magasin3.com, finns förutom inspirationsmaterialet mycket annat material att<br />
använda före, under eller efter ett besök.<br />
<strong>Inspirationsmaterial</strong>et är idémässigt framställt och producerat av <strong>Magasin</strong> 3.<br />
BOKA EN SKOLVISNING ELLER EGET BESÖK<br />
Vi välkomnar lärare att boka en visning eller att besöka oss på egen hand med sina elever. För skolor är avgiften<br />
för en guidad visning 1000 kr/grupp. Fri entré för studenter under 20 år, för övriga studenter är avgiften<br />
40 kr.<br />
Om ni kommer på egen hand måste ni ge oss information i förväg om hur många ni är som kommer,<br />
samt vilket datum och tid.<br />
För bokning och information vänligen kontakta:<br />
Erika Magnusson<br />
Tel: 08-545 680 40<br />
E-mail: magnusson@magasin3.com
ANTON HENNING<br />
TOO MUCH SKIN, TASTE & TURPENTINE<br />
7 sep – 9 dec 2012<br />
Curator: Richard Julin<br />
If you want clean thinking; change your ideas as often as you do your shirt<br />
- Francis Picabia<br />
INLEDNING<br />
Den tyske konstnären <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s arbeten beskrivs ofta som så kallade allkonstverk eftersom han obehindrat<br />
blandar måleri, skulptur och video och blandar verken <strong>till</strong> en enda rumslig installation. <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s verk<br />
är gåtfulla och undviker kategorisering. Flytande lätt skiftar han mellan abstrakta uttryck och figurativa inslag<br />
och skapar sin egen originella bildvärld. Han blandar s<strong>till</strong>eben, landskapsmåleri, interiörer och porträtt. <strong>Anton</strong><br />
<strong>Henning</strong>s influenser kommer från såväl modernistiskt måleri, exempelvis Francis Picabia, Pablo Picasso, Hans<br />
Arp och Francis Bacon, liksom mer samtida, populärkulturella fenomen. <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s bredd och variation i<br />
sitt konstnärskap erbjuder många möjligheter <strong>till</strong> att diskutera konst och estetik, konstens funktion i vår samtid<br />
men även dess funktion under 1900-talet, samt de inflytelserika konstnärer som var med och utvecklade konstbegreppet<br />
under 1900-talet.<br />
Utställningen på <strong>Magasin</strong> 3 fokuserar främst på <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s måleri och tar fasta på hur det förhåller sig<br />
<strong>till</strong> skulpturens rumsliga dimension och potential. <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> har en bredd där han ”äter” vår historia och<br />
samtid, smälter dem och producerar en helhet så mycket större än de enskilda verken <strong>till</strong>sammans. I utställningen<br />
visas måleri, skulptur, teckningar, collage och video. Utställningen Too much Skin, Taste & Turpentine<br />
utspelar sig på två våningar. I den övre salen befinner sig en stor salong. Här erbjuds den totala <strong>Henning</strong>-upplevelsen<br />
där man kan kliva in i en värld av måleri och skulpturer. Man blir själv del av verket. Och när man står<br />
utanför salongen har man möjligheten att se själva seendet: blicken faller på de i salongen som tar in konsten.<br />
I den nedre, större salen befinner sig en mängd målningar, skulpturer och filmer som adderar <strong>till</strong> den här introduktionen<br />
av <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s konstnärskap för en skandinavisk publik. <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s konst har en mängd<br />
kopplingar <strong>till</strong> konsthistorien och han förhåller sig <strong>till</strong> konstnärer som Gustave Courbet, Henri Matisse, Pablo<br />
Picasso, Francis Picabia, Marcel Duchamp, Hans Arp och andra modernister samt mer samtida konstnärer.<br />
ANTON HENNING<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> är en av Tysklands mest spännande samtida konstnärer. Han är född i Berlin, Tyskland 1964.<br />
Efter några år i London och New York, bor och verkar han nu i Manker, nära Berlin. Trots att han har haft ett<br />
flertal stora utställningar i Europa, USA, Sydamerika och Asien är han inte särskilt känd i Skandinavien. Utställningen<br />
på <strong>Magasin</strong> 3 är den första introduktionen <strong>till</strong> hans konstnärskap för en skandinavisk publik.<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> utbildade sig på konstskola i Berlin, men avbröt sin utbildning. Han beslutade sig för att lära sig<br />
yrket själv och det tog inte lång tid förrän han behärskade måleriets hantverk. Trots att han är målare i grunden<br />
arbetar han också med skulptur, fotografi, video, men även musik. Tidigt i sin karriär, på 1990-talet, startade<br />
han <strong>till</strong> och med ett fiktivt musikband the Manker Melody Makers; där han spelar alla roller i bandet själv och<br />
filmade bandets föreställningar som om de var verkliga.
För <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> är det viktigt med en konstnärlig frihet och att kunna röra sig fritt mellan t.ex. måleri, skulp-<br />
tur och teckning. Ibland sammanför han gärna olika medier inom ett och samma verk. Han begränsar sig inte<br />
heller <strong>till</strong> ett motiv eller en genre utan målar vad som faller honom in. Han drivs av lust och målar det som finns<br />
i sin nära omgivning och de intryck som inspirerar honom.<br />
De abstrakta motiven består <strong>till</strong> stor del av abstrakta slingor. I ena stunden föreställer de en blomma i en vas,<br />
rök från en pipa eller skridskoskär på en is. I andra stunden blir den ett psykedeliskt mönster på ett golv eller<br />
utgör en himmel i ett landskap. Slingorna löser upp ansikten, bryter upp motiv, skapar lustiga skepnader som<br />
sitter och röker på en stol. Ibland är den bara en linje, delar av ett abstrakt mönster eller så saknas den helt.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- Vad menas med ett ”allkonstverk”? Vad förknippar du med ett ”allkonstverk” idag? Var kommer uttrycket<br />
”allkonstverk” eller Gesamtkunstwerk ursprungligen ifrån? Vad innebar det då och vilka konsekvenser fick det?<br />
- Vilken betydelse eller funktion tror du att slingan har i <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s verk? Diskutera, tolka och associera<br />
fritt.<br />
- Jämför <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s gestaltande av slingan med tidigare målare. Exempelvis den nederländske målaren<br />
och impressionisten Vincent Van Gogh (1853–1890) som var känd för sina landskap- och porträttmålningar.<br />
Diskutera likheter och skillnader.<br />
BAKGRUND TILL ANTON HENNING; MODERNISMEN<br />
Interieur No. 510, 2012<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s konstnärliga metod är så kallad appropriering d.v.s. han använder sig av delar av ett tidigare<br />
verk, för att göra ett nytt. Materialet <strong>till</strong> hans verk kommer framförallt från slutet av 1800-talet <strong>till</strong> mitten av<br />
1900-talet, d.v.s. Modernismen. Modernismen är ett brett paraplybegrepp som inbegriper en mängd olika<br />
rörelser och strömningar, var och ett med sina specifika kännetecken och uttryck. Kanske känner du igen de<br />
så kallade ”–ismerna”: impressionism, expressionism, futurism, dadaism och surrealism? Modernismen, eller<br />
även kallad ”avant-gardismen”, har en stark relation <strong>till</strong> den samhällsutveckling och politiska situation som
utvecklade sig i slutet av 1800-talet, med industrialismens utbredning och en framväxande medelklass, som<br />
krävde mer frihet och bättre levnadsvillkor. Den modernistiska rörelsen inom konsten inleddes med revolutionära<br />
tankegångar om ”den moderna människan”, frigörelse och ett bättre samhälle.<br />
ANTON HENNINGS INFLUENSER<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s influenser kommer såväl från modernistiskt måleri, som mer samtida populärkulturella fenomen.<br />
I allra högsta grad kan man kalla hans konstnärliga metod för ”re-cykling”. <strong>Henning</strong> hämtar sin inspiration<br />
lika gärna från en målning från slutet av 1800-talet eller mitten av 1900-talet som från en samtida tidning.<br />
Man kan dock påstå att den största källan <strong>till</strong> <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s verk kommer från de verk som hör <strong>till</strong> modernismen.<br />
<strong>Henning</strong>s verk är dock allt annat än en mossig och nostalgisk kopiering av det förgångna, utan han<br />
använder denna historiska källa på ett mycket lekfullt och ironiskt sätt och som skiljer sig från det modernistiska<br />
uttrycket.<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> blandar traditionellt måleri, figurativa porträtt, landskapsbilder och interiörer med målningar<br />
från en solig sommardag på stranden. Han målar även nakenporträtt och pin-up målningar, som han ger titlar<br />
med klassiska grekiska namn som exempelvis ”Venus”. <strong>Henning</strong>s blandning av högt och lågt påminner om<br />
Francis Picabias målningar. Francis Picabia (1879–1953) var en fransk konstnär och poet som tidigt anknöt<br />
sig <strong>till</strong> dadaismen och var en av grundarna <strong>till</strong> rörelsen <strong>till</strong>sammans med Marcel Duchamp och Hans Arp.<br />
Picabia övergick sedan <strong>till</strong> surrealismen, för att <strong>till</strong> slut inte <strong>till</strong>kännage sig <strong>till</strong> någon strömning. Han förespråkade<br />
konstnärlig frihet.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- På våra affischer står det: Picasso + Duchamp = <strong>Henning</strong>. Diskutera och resonera varför.<br />
- Vad menas med ordet ”abstrakt” konst respektive ”figurativ” konst?<br />
- Ta reda på mer om impressionism, expressionism, futurism, dadaism och surrealism och vad som utmärker<br />
dessa rörelser inom konsten.<br />
- Googla och titta på bilder av konstverk av Francis Picabia, Hans Arp, Pablo Picasso och Marcel Duchamp.<br />
Ge några exempel på där du ser att <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> inspirerats av dessa modernistiska konstnärer.<br />
- <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> utmanar den goda smaken. Vad är ”god” smak och vad är ”dålig” smak? Ge exempel.<br />
Kan ”dålig” smak vara bra och vice versa. Diskutera och resonera.<br />
ANTON HENNINGS TEMAN OCH TEKNIKER<br />
Teckningar och collage<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> experimenterar ständigt med flera tekniker och återkommer ofta <strong>till</strong> teckningar och collage. Det<br />
är i <strong>Henning</strong>s tidiga teckningar som man först möter ”Hennlingen”. Det är en ständigt återkommande form,<br />
uppkallad efter konstnären, som ser ut som en treklöver. För honom representerar slingan någonting magiskt,<br />
en förnimmelse av någonting som är större än vad man som människa kan förstå. I <strong>Henning</strong>s tidiga verk ser<br />
man även ett särskilt intresse för den mänskliga kroppen och dess form respektive formlöshet. I Picasso Painting<br />
(1991) gestaltas Pablo Picasso, en betydande förebild för <strong>Henning</strong>, här porträtterad iklädd sin omisskännliga<br />
svart- och vitrandiga tröja. Picassos kubistiska stil, där den mänskliga kroppen avbildas uppdelad i geometriska<br />
mönster, är ett utmärkande drag som <strong>Henning</strong> utvecklar <strong>till</strong> ett eget formspråk. Den skämtsamma lekfullheten<br />
som man finner hos <strong>Henning</strong> ser man även hos Marcel Duchamp. 1919 ritar Duchamp en mustasch på ett<br />
vykort med Mona Lisa i verket L.H.O.O.Q., bokstäver som med franskt uttal skämtar om hennes sexuella begär.<br />
<strong>Henning</strong> tar det ytterligare ett steg längre i sitt verk Untitled (1991) och gör det än mer explicit.
Frågor och diskussion:<br />
- Vilken status och värde har teckningen i förhållande <strong>till</strong> måleriet? Diskutera.<br />
- Hur har tidigare konstnärer genom historien använt teckningen som uttrycksform? Gör gärna nedslag<br />
i olika strömningar/tidsperioder och presentera för varandra.<br />
- Hur använder du teckningen?<br />
- Vad är ett collage?<br />
- Gör ett collage av valfritt material (ex. tidningspapper och livsstilsmagasin). Fundera vilka olika betydelser<br />
ditt verk kan få beroende på vilka bilder eller textrader som du blandar? Fundera vilken idé eller budskap<br />
som du vill meddela genom ditt verk och ge uttryck för det.<br />
- När började collaget dyka upp i konsthistorien? Vad hände i världen under samma tidsperiod? Dra paralleller<br />
mellan samhälle och konst?<br />
- Ta reda på mer om Marcel Duchamp och hans nyckelbegrepp en ”ready-made”.<br />
- Hur förändrade Duchamp synen på konst? Diskutera.<br />
- Gör som <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>, gör ett nytt verk med en bild av ett redan befintligt verk.<br />
- Fundera sedan på om ditt verk unikt. Spelar det någon roll för dig om ditt verk är unikt eller inte?<br />
Interiör<br />
Portrait No. 305, 2010<br />
Untitled, 1991<br />
Picasso Painting, 1991<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> skapar en komplicerad väv av referenser i sina målningar av interiörer. Målningarna porträtterar<br />
ofta vardagliga rum utan människor som påminner om scenografier. <strong>Henning</strong> visar ett starkt släktskap med<br />
Henri Matisse vad gäller komposition, perspektiv, mönsterrikedom och intensitet i sina färgval. Precis som hos<br />
Matisse kan man se <strong>Henning</strong>s egna målningar i målningen. I Interieur No. 502 är den centrala blickpunkten ett<br />
fotografi av konstnären Théodore Géricaults målning Homme Nu à Mi-Corps från 1820, som har klistrats fast<br />
på duken. På varsin sida om fotografiet hänger två målningar; en landskapsbild som visar Manker nära Berlin,<br />
den andra en skulptur. Samtliga är <strong>Henning</strong>s tidigare verk, som också återfinns i utställningen.<br />
<strong>Henning</strong> låter ofta former och arkitektoniska linjer gå in i varandra i sina interiörer. Ibland är linjerna så<br />
sammanflätade att interiören blir abstrakt och återges för betraktaren som rena dekorativa mönster. Interieur<br />
No. 455 visar en interiör upplöst i abstrakt form.
Frågor och diskussion:<br />
- Titta på interiörbilder av Henri Matisse och jämför med <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s. Beskriv de likheter och skillnader<br />
som du ser.<br />
- Ge exempel på hur andra modernistiska målare porträtterat interiörer.<br />
- Undersök hur man kan skapa ett rum, gärna med olika medier.<br />
- Gör/måla din egen interiörbild. Tolka din egen bild.<br />
Salongen<br />
Interieur No. 455, 2009<br />
Interieur No. 502, 2012<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> förverkligar den tvådimensionella interiören i utställningen i form av en arkitektonisk rumslighet<br />
– salongen. Installerad mitt emot fönstermålningarna kan man skönja utställningens titel: Too Much Skin,<br />
Taste & Turpentine. Salongen är en del av en orkestrerad helhetsupplevelse, möblerad med egendesignade<br />
möbler och på väggarna hänger verk av konstnären. Precis som i <strong>Henning</strong>s interiörer blir hans förkärlek för<br />
meta-perspektiv påtaglig. Salongen blir i <strong>Henning</strong>s värld en skådeplats där man kan betrakta och låta sig<br />
bli betraktad, både av målningarna och andra besökare. På så vis animerar <strong>Henning</strong> sina verk och skapar<br />
en situation som väcker frågor om betraktandet av konst; i skiljelinjen mellan representation och verklighet.<br />
Voyeurism är ett genomgående tema hos <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>.<br />
<strong>Henning</strong> refererar <strong>till</strong> den traditionella konstsalongen på 1800-talet, där målningarna hängde ram i ram och<br />
från golv <strong>till</strong> tak. Konstsalongen var ett forum fullt av hetsiga debatter och intriger där konstnärer och societeten<br />
samtalade om konst och kultur. Den hade ett stort inflytande på samhällsutvecklingen och den allmänna<br />
opinionen och var en viktig plats för det modernistiska avantgardet. Startskottet för modernismen var 1863,<br />
när juryn för den årliga konstsalongen refuserade ovanligt många konstnärer, däribland Manet, Renoir, Sisley,<br />
Cézanne, Pisarro och Courbet. Som en reaktion på protesterna godkände Napoleon III snabbt den så kallade
Le Salon de Refusés, De refuserades salong, som visades samtidigt. Den hade en omedelbar genomslagskraft<br />
eftersom att den visade konst som stod i skarp kontrast <strong>till</strong> det officiella sanktionerade akademiska måleriet.<br />
Salongen blev därefter konstnärernas egen arena och en betydande scen för revolutionerande och nydanande<br />
modernistiska rörelser.<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> ställer liknande frågor om konst i relation <strong>till</strong> etablerade konventioner och tänjer på gränserna<br />
för ”vad man kan göra” både i fråga om presentation och innehåll. På många sätt går <strong>Henning</strong> mot strömmen<br />
– precis som dåtidens konstnärer gjorde.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- Vad tycker du man kan säga är dagens konstsalong? Finns det någon plats som fyller samma funktion?<br />
- Salongen och tidningen var dåtidens viktiga media för att sprida sina budskap. Vilka viktiga medier<br />
finns idag? Diskutera fördelar och nackdelar med olika medier.<br />
- Vilka etablerade konventioner finns idag inom konst tror du?<br />
- Vad anser du vara politisk korrekt respektive inkorrekt idag. Var befinner sig <strong>Anton</strong>s <strong>Henning</strong>s verk?<br />
Pin-ups<br />
Oktogon für Herford, 2005<br />
MASTERdote AntiSINGER, 2010<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> utmanar ständigt den goda smaken, speciellt med sina många nakenporträtt, så kallade ”Pinups”,<br />
i vilka han kommenterar Tysklands turbulenta historia bl.a. nakenkulturen som utvecklades i Tyskland<br />
under 1920- <strong>till</strong> 1930-talet. Det var en hälsorörelse där frisksport och sunda levnadsvanor var den bärande<br />
idén. Den nakna kroppen skulle omges av sol, vatten och luft för att finna en mer naturnära livsstil, i kontrast<br />
<strong>till</strong> den utbredande industrialiseringen av samhället. Dock förgrenades rörelsen och dess vision integrerades<br />
i nationalsocialismens politiska program, som resulterade i propaganda för ett arisk skönhetsideal, en överdriven<br />
kroppsdyrkan i kombination med en naturromantisk vurm. 1930-talets mest lästa böcker i Tredje Riket,<br />
förutom Mein Kampf, var förvånande nog fotoböcker av Kurt Reichert och Hans Surén med nakna människor<br />
som utförde gymnastiska övningar i den fria naturen. De populära fotoböckerna användes förmodligen i ett<br />
mer voyeuristiskt syfte, något som passerade utan anmärkning.<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> synliggör denna nakenkultur med målningar som är direkta avbildningar av Kurt Reicherts och<br />
Hans Suréns fotografier. <strong>Henning</strong> lägger <strong>till</strong> subtila detaljer som förändrar betydelsen av målningen, exempelvis<br />
ett glittrande örhänge, en tatuering i form av en Hennling, eller en krumelur i horisonten. I verket Pin-up<br />
No. 59 har den solande kvinnan, ursprungligen ett fotografi av Reichert från 1939, försetts med solglasögon
och hörlurar. Även i sina collage, gjorda av fotoböcker och tidningar från den tiden, lägger <strong>Henning</strong> <strong>till</strong> humo-<br />
ristiska titlar, som visar klyftan mellan intention och användning.<br />
<strong>Henning</strong> målar sina Pin-ups i olika grader av abstrakt och figurativt. Pin-ups från 2012, som visas på nedre<br />
plan, gestaltas mer expressivt och våldsamt, på ett sätt som för tanken <strong>till</strong> Francis Bacons målningar.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- Vad är voyeurism och ge några exempel på detta.<br />
- Jämför <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s olika sätt att måla kroppen och beskriv skillnaderna.<br />
- Hur framställs kvinnan och hur framställs mannen i <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s konstnärskap?<br />
- Ta reda på mer om ”Pin-ups” populärkulturella historia från 1940-talen. Dra paralleller <strong>till</strong> idag.<br />
- Fördjupa dig och ta reda på fotoböckernas funktion i Det Tredje Riket och hur naturismen inkorporerades<br />
i den Nationalsocialistiska rörelsen. Vilka konsekvenser fick det?<br />
- Vilka kroppsideal har vi idag?<br />
Videoverk<br />
Komposition mit Pin-ups No. 1, 2011<br />
Pin-up No. 59, 2002<br />
Pin-up No. 169, 2012<br />
Den konceptuella utgångspunkten i <strong>Henning</strong>s verk är som allra tydligast i hans videoverk. I Voilà (2009)<br />
använder han isen som en målarduk <strong>till</strong> sina abstrakta linjer. Likt surrealisternas automatiska teckningar ersätts<br />
penseldraget i dessa videoverk av skridskoskär. Det slumpmässiga resultatet av skridskoskären påminner om<br />
dadaisten Hans Arps collage. Arp använde slumpen som konstnärlig metod, som ett dåtidens motgift mot och<br />
kritik av den traditionella uppfattningen om konstnärens suveränitet och tekniska skicklighet. Även Marcel<br />
Duchamp integrerade slumpen som en betydande faktor i <strong>till</strong>blivelsen av sina verk.<br />
<strong>Henning</strong> är mycket medveten om sina konstnärliga referenser och metoder. Videoverket Ruppinian Caviar är en<br />
ironisk kommentar <strong>till</strong> tradition och överhöghet. Den mest sällsynta ryska kaviaren, som kommer från den vita<br />
stören, heter Imperial Caviar. Historiskt sett har den endast varit ämnad för kungligheter i det forna Persien och<br />
den ryske tsaren och hovet. I titeln byter <strong>Henning</strong> ut ordet ”Imperial” mot ”Ruppinian”, vilket är namnet på en<br />
liten lokal sjö vid Manker. <strong>Henning</strong> markerar med en tydlig gest sitt förhållande <strong>till</strong> det kungliga när han lekfullt<br />
använder den dyra kaviaren som ishockeypuck.
Frågor och diskussion:<br />
- Associera fritt kring betydelser av <strong>Henning</strong>s videoverk.<br />
- Hur förhåller sig videoverken <strong>till</strong> måleriet i utställningen? Likheter och skillnader?<br />
- Undersök vem Hans Arp var och vad hans konstnärliga metod inom Dada gick ut på?<br />
- Diskutera om Ruppinian Caviar kan kalla sig ett dadaistiskt verk.<br />
S<strong>till</strong>eben<br />
Ruppinian Caviar, 2009<br />
Voilà, 2009<br />
S<strong>till</strong>eben har en lång tradition inom konsthistorien. Eftersom s<strong>till</strong>ebenmåleriet gav konstnären mer tid att måla<br />
än exempelvis porträtt förväntade man sig därmed större skicklighet i hantverket och i målarens hantering av<br />
ljus och skugga. Konstnärens utvalda komposition av föremål var betydelsefull. S<strong>till</strong>ebenmålningar hade ofta<br />
en religiös eller allegorisk innebörd och var inte sällan avbildningar av föremål som betonade liv, fägring och<br />
begär men även dess motsats; förgänglighet och död. S<strong>till</strong>ebenmåleriet har sedan 1600-talet haft ett starkt<br />
fäste i Flandern, Nederländerna och Tyskland och ligger därför nära <strong>till</strong> hands för <strong>Henning</strong>. Det var även<br />
ett motiv som fångade 1900-talets avantgardister såsom Picasso, Braque, Matisse, samt deras föregångare<br />
Cézanne, Monet, Gauguin, Manet och van Gogh.<br />
En stor del av <strong>Henning</strong>s målningar kallas Blumens<strong>till</strong>eben och föreställer olika blomsterarrangemang. Blomsterbuketterna<br />
gestaltas förstås som en snirklig och färgrik slinga à la <strong>Henning</strong>. Han porträtterar även olika<br />
Portrait No. 309, 2011<br />
Blumens<strong>till</strong>eben No. 175, 2004<br />
Blumens<strong>till</strong>eben No. 397, 2008
frukter, apelsiner och citroner, som är traditionella symboler för förgänglighet. Han skildrar också mer explicita<br />
vanitasmotiv, som en dödskalle i kubistisk stil. S<strong>till</strong>eben är ett motiv som de flesta samtida konstnärer undviker.<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> omfamnar även denna bortglömda genre i måleriet.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- Vad är en allegori?<br />
- Ta reda på mer om klassiska s<strong>till</strong>eben och de olika symboler som användes för att gestalta t.ex. rikedom,<br />
lycka, makt, liv och död.<br />
- Gör egna s<strong>till</strong>eben och måla/rita av dem. Tänk på symboliken i de föremål du använder dig av. Vad vill du<br />
uttrycka med ditt s<strong>till</strong>eben?<br />
Porträtt<br />
Portrait No. 312, 2011<br />
Pin-up No. 124, 2008<br />
Pin-up No. 141, 2009<br />
<strong>Henning</strong>s porträtt utgör en omfångsrik och varierande del av hans konstnärliga arbete. Skiftningen mellan<br />
det abstrakta och det figurativa är särskilt märkbar bland dessa verk eftersom man möter flera approprierade<br />
stilar; den romantiska, kubistiska, dadaistiska och surrealistiska.<br />
<strong>Henning</strong>s oortodoxa blandning av högt och lågt och hans anspråk på konstnärlig frihet påminner om Francis<br />
Picabia, den franske konstnär och poet som <strong>till</strong>sammans med Marcel Duchamp och Hans Arp var en av dadaismens<br />
grundare. Picabia förnyade sig ständigt och anslöt sig inte <strong>till</strong> någon konströrelse under någon längre<br />
period, precis som <strong>Henning</strong> själv. Picabia utmanade ideligen etablissemanget med kitschiga målningar och<br />
nakenporträtt. Francis Picabia är <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s ständige följeslagare. Precis som sin föregångare är<br />
<strong>Henning</strong> en konstnär som inte följer den etablerade smaken. Verket Pin-up No. 124 (2008) är en kärleksfull<br />
hyllning <strong>till</strong> den tidigare mästarens verk Danse de Saint Guy (1919–1920), eller som verket senare titulerades<br />
Tabac-Rat (1946–1949). Picabias ironiska verk består, i dadaistisk anda, endast av en tom ram med snören<br />
uppspända i ramen medan <strong>Henning</strong> fyller i konturerna i rosa färg på en canvas i form av en naken kvinna.<br />
<strong>Henning</strong>s abstrakta porträtt visas i utställningen <strong>till</strong>sammans med Pin-up No. 141, en ready-made av målningen<br />
En kvinna med päls, av den italienske renässansmålaren Tizian (1488–1576). Tizian omnämndes av<br />
sina samtida kollegor som ”Solen bland små stjärnor” och har haft ett enormt inflytande på västerländsk konst.
När <strong>Henning</strong> signerar denna målning utförd av en kopist med sitt namn är det menat som akt av vördnad, inte<br />
bara <strong>till</strong> Tizian utan även <strong>till</strong> Marcel Duchamp.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- Ge exempel på ett abstrakt och ett figurativt porträtt i utställningen med <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>.<br />
- När du själv målar eller ritar något, tänker du då på vad du själv vill uttrycka eller vad andra ska tycka om<br />
den?<br />
- Ta reda på mer om de verk som nämns ovan av Picabia och Tizian och se hur de omtolkas hos <strong>Anton</strong><br />
<strong>Henning</strong>. Diskutera likheter och skillnader mellan verken.<br />
- Var din egen curator! Välj ut 3–10 verk av <strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong> och pröva gör din egen utställning.<br />
Skulpturer<br />
<strong>Anton</strong> <strong>Henning</strong>s skulpturer renodlar ofta formen och linjen. Skulpturerna består av en blandning av traditionella<br />
material som brons och marmor, och samtida material som epoxi, lack, papper, stål och nysilver. Skulpturerna<br />
kan föreställa porträtt av människor, des<strong>till</strong>erade <strong>till</strong> en enkel kontur eller snirkliga blomsters<strong>till</strong>eben.<br />
I en svit skulpturer från 2007, Stehende No. 2, Portrait No. 224 (mit Juwelen) och Liegende No. 3, experimenterar<br />
han med nya tekniker och material, bl.a. från bilindustrin, som gör skulpturerna <strong>till</strong> skinande objekt. Den<br />
abstrakta och minimalistiska stilen krockar med skulpturernas lackerade yta. Gestalterna, som ligger eller står,<br />
är lätt vridna.<br />
På nedre våningen visas ett stort antal skulpturer, omringade av målningar som hänger ram i ram på väggarna.<br />
Målningarna ramar in skulpturerna, som har olika former och stilar. Tillsammans bildar verken ett slags<br />
skulpturlandskap, som man försiktigt får kryssa sig igenom, för att kunna se allt. På detta sätt hamnar seendet<br />
än en gång i fokus och man blir medveten om sin egen kropps rörelser. Det är tydligt att <strong>Henning</strong> leker med<br />
målningens respektive skulpturens möjligheter och begränsningar. Ibland återkommer motiv ur målningen som<br />
en skulptur och vice versa. De samexisterar och berikar varandra.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- Ta reda på mer om skulpturens historia och vilka ideal som dominerade den klassiska skulpturen.<br />
- Gå gärna runt i <strong>Henning</strong>s ”skulpturpark” och välj en skulptur. Analysera den!<br />
- Hur förhåller sig målningarna <strong>till</strong> skulpturerna och vice versa?<br />
- Experimentera med olika material som finns i din närhet och skapa fritt en skulptur.<br />
- Fundera över hur din skulptur balanserar motiv och uttryck, rymd, gravitation, ljus, material, yta och hur<br />
du kroppsligen förhåller dig <strong>till</strong> den.<br />
Blumens<strong>till</strong>eben No. 400, 2008<br />
Liegende No. 3, 2007<br />
Stehende No. 3, 2007
SOMETHING TURNED INTO A THING<br />
22 sep – 9 dec 2012, samt 8 feb – 2 juni 2013<br />
Curator: Tessa Praun<br />
<strong>Magasin</strong> 3:s samling<br />
Sedan <strong>Magasin</strong> 3 grundades 1987 har en fantastisk samling byggts upp och tagit form. Merparten verk är<br />
tredimensionella men den omfattar även teckningar, fotografier och videoverk och <strong>till</strong>sammans utgör dessa ett<br />
brett spektrum av samtidsspeglingar från i huvudsak 1980-talet fram <strong>till</strong> idag. I samlingen finns konstverk av<br />
tunn garntråd och en lastbil fylld med tygbylten i skimrande färger. Den minsta skulpturen är 2 cm hög och det<br />
längsta verket är över 100 meter långt. Samlingen innefattar även verk i form av konstruerade situationer som<br />
involverar besökarna, en generatordriven strålkastare som lyser upp en grannbyggnad och en grupp ”living<br />
systems”– utopiska konstruktioner för boende som använts under flera år i den kaliforniska öknen. Tessa Praun<br />
har valt verk från invigningsutställningen 1988, installationer som skapats specifikt för våra utställningar och<br />
även några av de allra senaste <strong>till</strong>skotten <strong>till</strong> samlingen. Hon har gjort ett urval utifrån frågor kring materialitet:<br />
att något börjar som en materia med en specifik idé och användning för att i konstnärens uttryck gestaltas som<br />
något annat.<br />
Konstnärerna i den här utställningen tar fragment från den urbana miljön eller från hemmets bekanta vrå och<br />
hittar nya sätt att se på och tänka kring dem. I vissa fall förlitar sig konstnärerna helt på en idé som det bärande<br />
uttrycket i konstverket. Med ett ofta lekfullt och ohämmat förhållningssätt lyfter de ut objekt, företeelser eller ord<br />
från dess invanda användningsområde. Dessa blir del av en ny ordning och logik och öppnas upp för en större<br />
variation av tolkningar. Samtida konst anses ofta vara ’svår att förstå’. Samtidigt kommer den så direkt ur de<br />
sammanhang vi människor lever i och är skapad av material och föremål vi dagligen omger oss med. Bilar,<br />
aluminium, tandkräm, glödlampor, porslin, blyertsstreck – allt vi känner igen och har en relation <strong>till</strong>. Dessa<br />
konstverk erbjuder därför en möjlighet att uppleva vår samtid med större uppmärksamhet med nyfikenhet för<br />
detaljer, egenskaper och olika användningsområden.
Konstnärer och verk i utställningen<br />
Lawrence Weiner<br />
USA, 1942<br />
Lawrence Weiner blev under 1960-talet en av förgrundsgestalterna för den konceptuella konsten då konstnärer<br />
förkastade det konstnärliga objektet och traditionella skapandemetoder. Företrädarna för den nya rörelsen<br />
ställde sig frågan vad konst är, vilka material den kan skapas av och hur den presenteras. Weiner har kommit<br />
att bli uppmärksammad främst för sina vägginstallationer där han arbetar med språk för att undersöka<br />
tingen som ständigt omger och påverkar oss. Med en distinkt minimalistisk stil applicerar Lawrence Weiner<br />
med sprayfärg eller vinyltext ord direkt på väggen som både utifrån innehåll och visuellt uttryck uppmanar<br />
<strong>till</strong> eftertanke och samtal. Hans kortfattade fraser fungerar på flera nivåer, och genom att kommunicera direkt<br />
med betraktarna, förlitar han sig på deras konstnärliga tolkning och kontemplation för att nå en sorts transcendens.<br />
Catalog #1029 skapades ursprungligen för en utställning i Israel 2009, men verket är inte platsspecifikt.<br />
Weiner anser inte att tid och plats för utställningarna är viktiga faktorer i hans arbete; för honom står varje<br />
person, oavsett kultur, inför samma existentiella problem. Som ett av samlingens senaste förvärv visas verket<br />
nu för första gången på <strong>Magasin</strong> 3, och det har även gett utställningen sin titel. Eftersom språket är en grundläggande<br />
del av hans arbete presenterar Weiner alltid verket på det lokala språket och <strong>till</strong> den här installationen<br />
har han gjort en svensk version.<br />
Frågor och diskussion<br />
- Vad menas med minimalism? Ta reda på mer om vilka ideal som var utmärkande för denna konstinriktning.<br />
Ge exempel på nydanande minimalistiska verk.<br />
- Diskutera hur du tycker konst ska vara, vilket material den ska bestå av och hur den ska presenteras.<br />
- Jämför Lawrence Weiners textverk med graffitikonst. Diskutera likheter och skillnader.<br />
- Skapa ett konstverk med språk/text.<br />
Laurence Weiner, Catalog #1029, 2009
James Turrell<br />
USA, 1943<br />
James Turrells abstrakta verk experimenterar med ljus och rymd för att påverka våra sinnen. Hans konst är<br />
en ren perceptuell upplevelse som uppmanar oss att aktivt ifrågasätta gränserna för våra egna synsinnen.<br />
Dawning har skapats genom att noggrant balansera ljusnivåer och färgintensitet i förhållande <strong>till</strong> formens<br />
dimensioner, så att ljuset kan ”ta form”, och framkalla en intensiv sinnesupplevelse. I liknande ljusinstallationer<br />
på andra platser har Turrell varierat form, storlek, färg och ljuskälla, den sistnämnda kan antingen vara<br />
artificiell eller naturlig. Turrell är influerad av sin Quaker-tro, som han karakteriserar som att ha en ”rättfram,<br />
strikt syn på det sublima”, och hans konst manar <strong>till</strong> en större självmedvetenhet genom tyst kontemplation. Han<br />
är även influerad av sina studier i perceptionspsykologi och sin erfarenhet av ljusfenomen som pilot. Sedan<br />
1970-talet har Turrell arbetat med sitt största och mest omfattande verk, Roden Crater i Arizona. Det är ett<br />
konstverk i monumentalformat inuti en slocknad vulkan. När verket är slutfört kommer det att omfatta 20 sammanlänkade<br />
installationer där solen, månen och stjärnorna fungerar som ljuskällor och förhållandet <strong>till</strong> himlen<br />
är av yttersta vikt. Dawning är det enda permanent installerade verket på <strong>Magasin</strong> 3 och har funnits på plats<br />
sedan James Turrells separatutställning 1994–95.<br />
Frågor och diskussion<br />
- Vilka likheter respektive skillnader finns det mellan James Turrells installation Dawning och Tom Friedmans<br />
väggmålning gjord av tandkräm som kallas Untitled?<br />
- Ta reda på hur grundläggande perception fungerar. Redovisa olika exempel.<br />
- Experimentera med optiska ljusfenomen.<br />
James Turrell, Dawning, 1991
Denise Grünstein<br />
Sverige, född 1950 i Finland<br />
Fridfulla, så ter de sig vid en första anblick, dessa tre fotografier som fångar molnen som svävar på himlen<br />
över Auschwitz – det största koncentrationslägret under andra världskriget. Det är anmärkningsvärt hur en titel<br />
som bara anger den geografiska platsen omedelbart kan förändra våra associationer och vår uppfattning om<br />
bilderna. Bilderna är tagna under en resa genom det forna östblocket 1996–97 <strong>till</strong> platser förknippade med<br />
andra världskriget. Starkt berörd och tagen av att ha besökt och fotograferat koncentrationsläger och deras<br />
fysiska lämningar avslutade Denise Grünstein serien med att rikta kameran mot molnen. De tre bilderna ingår<br />
i en serie med 17 fotografier under samlingsnamnet Zone V. Termen kommer från ett system som de amerikanska<br />
fotograferna Ansel Adams och Fred Archer uppfann under 1930-talet för att etablera en skala från ljust <strong>till</strong><br />
mörkt, där Zone V utgör skalans mitt. Fotografierna är monterade med en distans från väggen, vilket ytterligare<br />
förstärker deras spöklika karaktär.<br />
Frågor och diskussion<br />
- Varför riktar Denise Grünstein kameran mot himlen tror du?<br />
- Jämför några av Ansel Adams och Fred Archers fotografier med Denise Grünsteins serie Zone V. Diskutera<br />
likheter och skillnader.<br />
- Fotografera med en analog kamera. Ta reda på hur den fungerar.<br />
- Välj ut 1–3 st bilder att presentera och namnge den/dem med en titel, som förändrar våra associationer om<br />
bilderna.<br />
Denise Grünstein, Auschwitz, Poland, 1998
Rémy Zaugg<br />
Schweiz, 1943–2005<br />
Perception är ett återkommande tema i verk av Rémy Zaugg, liksom användningen av prefabricerade delar, såsom<br />
billack och typografi. Han ansåg att figurativt och abstrakt måleri hade gjort sitt och valde att experimentera<br />
med färger och texter som inte bara utforskar seendets akt, utan också stimulerar en utvidgning av medvetandet.<br />
Meningen MEN JAG/VÄRLDEN/JAG SER DIG skulle ursprungligen finnas på alla fyra nationella<br />
språk i Schweiz och utgöra en neonskylt på utrikesdepartementet i Bern, ett projekt som aldrig förverkligades.<br />
Istället översatte konstnären meningen <strong>till</strong> svenska och anpassade idén <strong>till</strong> en stor panelmålning i en otydlig<br />
monokrom palett. Genom att låna placering och visuella koder som vanligtvis används för reklam lockar Zaugg<br />
betraktaren med en gåtfull och samtidigt enkel text som utforskar ord, bild och seendets akt. Slutbehandlingen<br />
i processen, inklusive poleringen och lackeringen gör det möjligt för färgen och den typografiska formen att<br />
bara vara, bortom allt annat. Dessa processer materialiserar de olika delarna som <strong>till</strong>sammans utgör bilden, de<br />
förstör färgpartiklarna och sublimerar dem. Rémy Zaugg spelade en viktig roll i det europeiska kulturlivet, både<br />
som konstnär och kritiker. Hans konst utvecklades både inom de konceptuella och minimalistiska traditionerna<br />
och har också kopplingar <strong>till</strong> opkonsten.<br />
Frågor och diskussion<br />
- Läs mer om opkonst. Redovisa på valfritt sätt. Ge exempel.<br />
- Hur förhåller sig Rémy Zaugg <strong>till</strong> denna tradition?<br />
Rémy Zaugg<br />
MEN JAG/VÄRLDEN/JAG SER DIG<br />
1994–96
Agnes Martin<br />
USA, född i Kanada, 1912–2004<br />
Från 1960-talet och framåt ägnade sig Agnes Martin åt en kontemplativundersökning av rutnätet som motiv<br />
i sina målningar. Under fyra decennier fyllde hon stora fyrkantiga dukar med <strong>till</strong> synes oändliga variationer<br />
på raka linjer, i strävan efter att skapa perfektion som hon bara trodde existerade i tanken. Hon bröt sig loss<br />
från traditionella kompositionstekniker som var utformade för att styra ögat och föredrog kompositioner med<br />
obestämbart djup och otydlig riktning.<br />
Agnes Martin såg sig som en abstrakt expressionist, inspirerad av meta-fysiska begrepp hämtade från intellektuella<br />
traditioner såsom taoism och zenbuddhism. Untitled #7 är den sista i en serie dukar numrerade i följd<br />
från 1991. I denna målning har Agnes Martin utelämnat alla vertikala linjer och låtit breda horisontella band<br />
av grå färg och tunna blyertslinjer flyta över ytan och sträcka sig utanför dukens kanter. Kompositionen omfattar<br />
betraktarens synfält framför duken, som Agnes Martin själv beskrev som ”en storlek att kliva in i”<br />
Frågor och diskussion<br />
- Ta reda på mer om taoism och zenbuddism. Redovisa på valfritt sätt.<br />
- På vilket/vilka sätt anknyter Agnes Martin bildkonst <strong>till</strong> dessa trosuppfattningar?<br />
- Tycker du att Agnes Martins verk är meditativa?<br />
Agnes Martin, Untitled #7, 1991
Sol LeWitt<br />
USA, 1928–2007<br />
Wall Drawing #111 är materialiseringen av en idé. Verket är indelat i fem lika stora sektioner, var och en av<br />
sektionerna är fylld med 10 000 raka linjer, handritade med blyertspenna och linjal direkt på väggen. Linjernas<br />
längd ökar successivt, vilket gör varje ny sektion tätare än den föregående. Dessa strikta parametrar kräver<br />
ett intensivt arbete för att utföras och ändå är resultatet ett meditativt och kontemplativt verk. Sol LeWitt var en<br />
pionjär bland minimalistiska och konceptuella konstnärer och hans väggmålningar förändrade vår uppfattning<br />
om vad konst är, hur den görs och vem som skapar den. Varje teckning baseras på verbala eller skrivna<br />
instruktioner, inga val görs under processen. Sol LeWitts roll kan liknas vid kompositörens, personen från hans<br />
ateljé agerar som dirigent och konstnärerna som utför verket utgör orkestern.<br />
Frågor och diskussion<br />
- Hur viktig tycker du att konstnären är för uppförandet av konst? Måste konstnären göra verket själv?<br />
- Gör din egen instruktion. Utför den själv eller låta någon annan göra det istället. Jämför idén med resultatet.<br />
- Ta reda på mer om Sol LeWitt. Lyssna gärna på <strong>Magasin</strong> 3s audioguide på hemsidan www.magasin3.com<br />
under podcasts.<br />
Sol LeWitt, Wall Drawing #111, september 1971<br />
En vägg vertikalt indelad i fem lika stora delar, med tiotusen linjer vardera:<br />
1:a) 15 cm långa; 2:a) 30 cm långa; 3:e) 45 cm långa;<br />
4:e) 60 cm långa‚ 5:e) 75 cm långa. Svart blyertspenna.
John Chamberlain<br />
USA, 1927–2011<br />
1957 gjorde John Chamberlain sin första skulptur av ihoptryckta bildelar och fick genast ett internationellt<br />
erkännande. Även om han fortsatte att utforska andra medium, såsom måleri, film, tryck och andra material <strong>till</strong><br />
sina skulpturer, <strong>till</strong> exempel skum, plexiglas och aluminiumfolie, blev bildelar snabbt hans signum. Chamberlain<br />
appropierade symbolen för amerikansk konsumtion och använde stänkskärmar, stötfångare eller chassier för<br />
att utveckla en unik och expressiv skulpturstil. Innan han förde samman delarna lade han på ny färg, sandblästrade<br />
och skrapade metallytorna. Skulpturen som visas på <strong>Magasin</strong> 3, The First Dance of Trees (1986), inbjuder<br />
betraktaren <strong>till</strong> att röra sig runt den för att uppleva skiftande former och vinklar. Fastän han ibland har kopplats<br />
samman med popkonsten på grund av sin nära relation <strong>till</strong> ett objekt har den yviga karaktären på hans ihopsamlade<br />
bildelar gett honom ett anseende som tredimensionell abstrakt expressionist. De ofta poetiska titlarna<br />
är ord och fraser som han samlade, en del från litteratur och film, andra från vardagen. Ordens ljud eller<br />
utseende rymde för Chamberlain lika stor betydelse som ljudet av metalldelarna som kommer samman. Den<br />
dramatiskt veckade metallen skapar rörelse och associationer som sträcker sig långt bortom bilen som fordon.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- Vad menas med abstrakt expressionism?<br />
- Vad eller vem inspirerar dig? Berätta varför.<br />
- Förändrar titeln din upplevelse av verket?<br />
John Chamberlain, The First Dance of Trees, 1986
Dominique Gonzalez-Foerster<br />
Frankrike, 1965<br />
Dominique Gonzalez-Foerster skapar miljöer som involverar besökarna både som betraktare och deltagare.<br />
Det finns mängder av referenser <strong>till</strong> film, litteratur och konst i hennes verk, och de används både som approprieringar<br />
och samarbeten med andra konstnärer. Calder Red (Painting) har direkt koppling <strong>till</strong> Gonzalez-<br />
Foersters installation i Turbinhallen på Tate Modern 2008. Det var en futuristisk installation som med våningssängar<br />
och böcker förvandlade det vidöppna rummet <strong>till</strong> en <strong>till</strong>flyktsort för människor som söker skydd från det<br />
oupphörliga regnet. Stora skulpturer var också inrymda där i ett försök att bevara dem från det dåliga vädret i<br />
ett fiktivt London 50 år framåt i tiden. Bland skulpturerna fanns en reproduktion av Alexander Calders enorma<br />
stabila Flamingo, originalet finns permanent installerat på Federal Plaza i Chicago. Gonzalez-Foerster tycker<br />
om den icke-verbala aspekten av färgen och dess påverkan. Här approprierar hon den cinnoberröda färg<br />
som blivit Calders signum och som har kommit att kallas just ”Calderröd”, och låter den förvandla en befintlig<br />
pelare <strong>till</strong> en fristående skulptur. Verket är ett av de senaste <strong>till</strong>skotten <strong>till</strong> samlingen och visas nu på <strong>Magasin</strong> 3<br />
för första gången.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- Vem var Alexander Calder och vad gjorde han? Ge exempel.<br />
- Hur upplever du Dominique Gonzalez-Foersters verk Calder Red (Painting)?<br />
- Är det en målning eller skulptur? Diskutera.<br />
Dominique Gonzalez-Foerster<br />
Calder Red (Painting), 2012
Wim Delvoye<br />
Belgien, 1965<br />
Wim Delvoye frossar i konkreta krockar mellan helt olika estetiska uttryck. I direkt kontrast <strong>till</strong> formen följer<br />
funktionsprincipen, han lägger <strong>till</strong> ornament på rena nyttoföremål. Cementblandare täcks av barocka arabesker<br />
och fullskaliga skulpturer av byggnadsmaterial, såsom dumprar och frontlastare, är utförda med spetsliknande<br />
gotiska filigranmönster. I Chantier V placerar Delvoye massiva rör, som vanligtvis ligger dolda under<br />
marken, på ömtåliga balustradpelare av porslin. Denna obalans mellan material, en märklig kombination av<br />
det feminina och det maskulina, förvirrar tolkningen av skulpturen genom att vända alla kulturella koder upp<br />
och ned. Råstål är ett välbekant material inom den minimalistiska konsten, ett förväntat val i samtida skulptur,<br />
men de utsmyckade pelarna som är dekorerade med kurtisscener i fransk 1700-talstil besläktad med Jean-<br />
Honoré Fragonard är tydligt borgerlig. Fysikens och estetikens lagar säger oss att så tunga rör inte hör hemma<br />
här, men på något vis resulterar denna betänkliga balans i en oväntad jämvikt.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- Experimentera med material, analysera formens relation <strong>till</strong> funktionen och gestalta obalans och balans.<br />
- Kan man uppleva ett material som feminint respektive maskulint?<br />
Wim Delvoye, Chantier V, 1995
Tom Friedman<br />
USA, 1965<br />
Tom Friedmans skulptur Hollow Man Offering Nothing to No One är en ihålig figur stående med urholkat<br />
ansikte mot en vit vägg och erbjuder ingenting <strong>till</strong> ingen, precis som titeln antyder. Verket är kopplat <strong>till</strong> en österländsk<br />
filosofi där tomhet associeras <strong>till</strong> det oändliga och illustrerar samtidigt kärnan i en konstnärlig process:<br />
allt rymmer oändliga möjligheter. Valet av material är här av yttersta vikt. Vi använder dagligen aluminium och<br />
det är ett material som finns i överflöd. Ett sådant vanligt och <strong>till</strong> synes ovidkommande föremål som en ugnsform<br />
för engångsbruk transformeras i Tom Friedmans händer <strong>till</strong> en skulptur som för tankarna <strong>till</strong> Plåtmannen i<br />
Trollkarlen från Oz. Tom Friedman är en konceptuell konstnär som sedan sitt genombrott på slutet av 1990-talet<br />
har skapat häpnadsväckande verk av vardagliga föremål som tandpetare, toalettpapper, hår och sockerbitar.<br />
Tom Friedman börjar oftast sin konstnärliga process med att meditativt betrakta ett föremål och försöker föreställa<br />
sig hur det objektet kan uppträda i ett rum. Han tar med sig ett vardagligt föremål <strong>till</strong> sin ateljé och<br />
undersöker vilka möjligheter som ryms inom just det objektet. Untitled, första gången uppförd 1989, är en skev<br />
kvadrat målad av tandkräm. Den valda formen utmanar avsiktligen vår uppfattning av perspektiv och anpassas<br />
<strong>till</strong> varje ny installation. Friedman eller en assistent applicerar den turkosa transparenta tandkrämen direkt på<br />
väggen och smetar ut den med sina händer i flera lager. Inspirerad av Sol LeWitts väggteckningar beskriver<br />
han själv målningen som ett av hans nyckelverk: ”Untitled är ett nödvändigt verk, i en gruppering av arbeten<br />
som har att göra med min historia. Det representerar min början, och jag växer från denna punkt. Det är en<br />
referenspunkt.” Genom att använda sig av objekt som vi dagligen omger oss med kommenterar Friedman vår<br />
konsumtionsinriktade <strong>till</strong>varo. Ur det ordinära skapar han något extraordinärt och uppmanar oss att observera,<br />
upptäcka och leta efter mening.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- Förvandla någonting <strong>till</strong> något annat.<br />
- Skapa fritt med material från köket.<br />
- Gör övningar att betrakta ett föremål och försök föreställ dig<br />
vilka andra möjligheter som ryms inom detta objekt. Tom Friedman<br />
Hollow Man Offering Nothing to No One, 2008<br />
Untitled, först uppförd 1989
Janine <strong>Anton</strong>i<br />
USA, född 1964 i Bahamas<br />
Inför utställningen Free Port (2001) på <strong>Magasin</strong> 3 bad intendent Richard Julin de deltagande konstnärerna att<br />
fritt förhålla sig <strong>till</strong> Frihamnen, en före detta tullfri zon. Utställningen undersökte <strong>Magasin</strong> 3 ur ett historiskt och<br />
platsspecifikt perspektiv. Janine <strong>Anton</strong>i reste <strong>till</strong> sin födelseort Freeport i Bahamas, också den en frihamn. Där<br />
bad hon familj och vänner att skänka henne ett valfritt föremål och skriva ned sina anekdoter och associationer<br />
kring dem. Med allt från katthår <strong>till</strong> spetsar, simglasögon och skjortor, skosnören och chipspåsar flätade<br />
konstnären ett 78 meter långt rep fyllt av minnen och historier. De nedskrivna anekdoterna finns samlade<br />
i boken Moor som <strong>Magasin</strong> 3 samproducerade med konstinstitutionen SITE Santa Fe i New Mexico. Under<br />
utställningen 2001 var repet knutet kring en pelare inomhus och fortsatte sedan utanför konsthallen, hängande<br />
över balkongen och ner i vattnet där det förtöjde en livbåt. Moor är ett konstverk i ständig förändring – inför<br />
varje gång repet ställs ut förlängs det ytterligare med nya bidrag av ihopvävda livsfragment.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- Välj en plats och forska om dess historia. Vad skulle du skapa för installation för att uppmärksamma<br />
platsens historia?<br />
- Experimentera med okonventionella material, som exempelvis tandpetare, toapapper, tygbitar eller annat<br />
och skapa fritt. Analysera och tolka ditt verk.<br />
Janine <strong>Anton</strong>i, Moor, 2001
Felix Gonzalez-Torres<br />
USA, född på Kuba, 1957–1996<br />
Untitled (For <strong>Stockholm</strong>) skapades 1992 <strong>till</strong> Felix Gonzalez-Torres separatutställning på <strong>Magasin</strong> 3. Hela verket<br />
består av 12 ljusslingor och 504 glödlampor, men installationen ger möjlighet <strong>till</strong> stor flexibilitet. Antalet ljusslingor<br />
kan variera, liksom hur de är placerade – inklusive möjligheten att visa delar av den på en annan plats.<br />
Felix Gonzalez-Torres kombinerade flera olika konstnärliga traditioner, såsom minimalism, konceptkonst och<br />
politisk aktivism i sitt arbete. Han levde under AIDS-epidemins värsta år, var själv smittad, och i sina verk<br />
förde han in en känsla av angelägenhet om hur flyktigt livet är. Han skapade moderna s<strong>till</strong>eben med efemära<br />
objekt, <strong>till</strong> exempel ljusslingor, pappershögar, skyltar och godis, som alla är symboler för hur kort och skört livet<br />
är. Betraktarna uppmanades att ta ett pappersark, äta en godisbit – att aktivt delta i konstverkets upplösning.<br />
Curatorn har valet att bestämma om dessa högar ska fyllas på, om utbrunna glödlampor ska ersättas av nya<br />
(en sorts pånyttfödelse), eller om de successivt ska försvinna under utställningsperioden. Felix Gonzalez-Torres<br />
konst är ett utforskande av olika delar av hans eget liv och gränserna mellan kärlek och sorg, njutning och<br />
förlust, det offentliga och det privata.<br />
Frågor och diskussion:<br />
-Diskutera kring valet att byta ut glödlampor eller fylla på godishögar. Vad skulle du göra om du var curator?<br />
Varför?<br />
- Vilken betydelse har ditt val för hur man förstår verket?<br />
- De traditionella glödlamporna fasas ut under 2013. Vad tror du händer med verket när de inte längre finns<br />
att köpa?<br />
Felix Gonzalez-Torres, Untitled (For <strong>Stockholm</strong>), 1992
CHRIS BURDEN<br />
22 sept – 9 dec 2012<br />
Curator: Tessa Praun<br />
I höst visar <strong>Magasin</strong> 3 i ett av rummen en grupp nyckelverk av den amerikanske konstnären Chris Burden som<br />
var del av hans separatutställning på <strong>Magasin</strong> 3 våren 1999. Dessa verk relaterar alla <strong>till</strong> tekniska lösningar<br />
för människans förflyttning. Hans egenhändigt designade och byggda bil B-Car från 1975 kommer att kunna<br />
ses <strong>till</strong>sammans med två av hans broar byggda av leksaks- byggdelar av metall. Alla verk ingår i <strong>Magasin</strong> 3:s<br />
samling.<br />
Chris Burden (född 1946, Boston, USA) är en numera legendarisk konstnär som varit aktuell sedan tidigt<br />
1970-tal då han fick stor uppmärksamhet för sina kontroversiella performances där hans personliga säkerhet<br />
sattes på prov. Dessa verk utfördes ofta under flera dagar och i slutna sällskap vilket redan då bidrog <strong>till</strong> deras<br />
mytomspunna status. I Trans-Fixed lät sig Chris Burden korsfästas bak på en Volkswagen-”Bubbla” medan han<br />
för verket Shoot bad en vän skjuta honom i armen. Efter några intensiva år som performancekonstnär valde<br />
Burden att ägna sig åt att skapa skulpturer och installationer där han ofta på ett hängivet och respektlöst sätt<br />
laborerar med teknologi. Chris Burden bor och arbetar i Los Angeles, USA.<br />
Mer information om verken<br />
Chris Burden<br />
B-Car, Saugus California, Testkörning, 30 Juni, 1976<br />
Mexican Bridge, 1998–9 (Detalj)<br />
B-Car, 1975<br />
är en fullt fungerande ensitsig bil som Burden designade och byggde 1975. De flesta delar är handgjorda<br />
och istället för att i förväg bestämma konstruktionen togs många beslut under processen. Tanken var att bygga<br />
en bil som skulle kunna uppnå 160 km/h och ha en bränsleförbrukning på 2,4 l/100 km. Presentationen på<br />
<strong>Magasin</strong> 3 inkluderar även skisser, fotografier och texter som dokumenterar projektet och utgör Burdens vision<br />
av vad en bil ska vara.
1/4 Ton Bridge, 1997<br />
800 leksaksbyggdelar i metall (Meccano- och Erector-byggsatser)<br />
Denna bro är den första av Chris Burdens broar som är byggda av leksaksbyggdelar i metall. Innan han försökte<br />
sig på att bygga större broar designade han 1/4 Ton Bridge enkom för att hålla hans egen kroppsvikt.<br />
När strukturen var klar visade det sig dock att den höll för 250 kg (ett kvarts ton). Med detta resultat tog han sig<br />
an projektet att bygga en modell efter en teckning av en bro som skulle ha spänt över Metlac-ravinen i Mexiko<br />
och skapade Mexican Bridge (1998) som även visas här i utställningen.<br />
Mexican Bridge, 1998<br />
35 000 leksaksbyggdelar i metall (Meccano- och Erector-byggsatser)<br />
Mexican Bridge är en modell av en järnbro som på 1860-talet ritades för att spänna över Metlac-ravinen<br />
(305 m bred) i Mexiko men bron kom aldrig att byggas. Chris Burden hittade en teckning av bron i en bok om<br />
den mexikanska järnvägen och bestämde sig för att bygga en storskalig modell av den med hjälp av leksaksbyggdelar<br />
i metall. Innan han vågade sig på projektet formgav och byggde han 1/4 Ton Bridge för att testa<br />
möjligheterna med Meccano- och Erector-byggsatsdelarna. Verket visades som del av Chris Burdens separatutställning<br />
på <strong>Magasin</strong> 3 1999.<br />
”Den första bron jag ständigt återvände <strong>till</strong> och tittade på fanns i en bok om järnvägar i Mexiko som en ritning.<br />
Dess omvända kurva var vacker, men bron uppfördes aldrig. En brittisk ingenjör tänkte att den skulle byggas<br />
av järn, snarare än stål, troligen i mitten av 1850-talet, för att spänna över en enorm ravin i Mexiko. Eftersom<br />
ravinen är känd som Mexicano, kallar jag min skulptur den mexikanska bron. Jag tittade på denna bild i flera<br />
år och tänkte att jag skulle kunna göra en fysisk modell med erector uppsättningar. Jag hade använt erector<br />
satser för andra verk och trodde det skulle bli vackert att göra denna design som en gigantisk skulptur. Sedan<br />
tänkte jag, att innan jag försöker mig på detta stora projekt, skulle jag göra en uppvärmning. Det var då jag<br />
bestämde mig för att göra 1/4 Ton Bridge.” – Chris Burden<br />
Static Test, 2000<br />
Färgfotografi<br />
Chris Burden designade och byggde 1/4 Ton Bridge (1997) för att testa Meccano- och Erector-byggsatsdelarnas<br />
hållbarhet innan han tog sig an att skapa större broar. Målet var att konstruera 1/4 Ton Bridge så att den<br />
kunde hålla hans egen kroppsvikt. Det visade sig dock att strukturen klarade av att bära så mycket som 225 kg<br />
(nästan ett kvarts ton), något som Burden några år senare dokumenterade i detta fotografi. Affischen <strong>till</strong> hans<br />
utställning på <strong>Magasin</strong> 3 1999 visar en bild där Burden själv står på bron.<br />
Frågor och diskussion:<br />
- Vilken roll spelar teknik för mänsklig förflyttning idag?<br />
- Vilken roll tror du att teknik kommer att spela i vår framtid? Fundera och diskutera på möjligheter<br />
och begränsningar.<br />
- Teknik och natur brukar ofta framställas som varandras motsatser. Beskriv din vision om ett samhälle<br />
där teknik och natur samspelar. Ge exempel från samtida forskning.<br />
- Bilen är ett vardagligt fordon som sammanför design, tekniska framsteg och livsstil. Berättelsen om bilen<br />
handlar om hur industriobjekt även blev ett medium för konstnärligt uttryck. Diskutera vad en bil uttrycker.<br />
- Vilken betydelse har bilen i ett kulturhistoriskt perspektiv?<br />
- Varför byggde Chris Burden sin egen bil, tror du?<br />
- Bygg eller måla din egen bil eller annan teknisk uppfinning/konstruktion. Fundera på hur du vill att<br />
den ska se ut och vilken/vilka funktioner du vill att den ska ha.