Ditt latin - Läs en bok

Ordklasser i svenskan och latinet
När det gäller tema - uppställning av ett verbs huvudformer -
anger man i svenskan fyra huvudformer: infinitiv (att måla),
Substantiv imperfekt är (målade), ord för supinum personer, (har djur, målat) saker och eller perfekt begrepp, particip som (är
herre, målad, häst, målat). brev För eller ett kunskap. latinskt Ett verb svenskt anger substantiv man oftast utgår fyra huvud- från
en former: grundform, presens, som perfekt, på latin perfekt motsvaras particip i neutrum av nominativ. och presens Om infinitiv. man
lägger ändelsen –s till substantivet, kallas formen för genitiv.
Nominativ Verbets och modus genitiv är är tre: kasus. imperativ I språk uttrycker som latin, en befallning klassisk greeller
kiska, uppmaning tyska och (Spring!). många andra Konjunktiv finns uttrycker flera kasus, något t.ex. önskat dativ och eller
ackusativ. tänkt (Leve konungen!). Indikativ innebär ett påstående och
Anmärkning. uttrycker Spår ofta av att äldre det kasusböjning sagda är verkligt i svenskan (Han finns kvar lever i t.ex. fortfarande). uttryck som
’vara till hands’, ’till havs’ (prepositionen till styrde i fornsvenskan genitiv), ’gå man ur
huse’ (prepositionen ur styrde dativ).
Adverb är i första hand en bestämning till verb (hon arbetade
effektivt), till adjektiv (hon hade en ljust rosa klänning) eller till
Adjektivet andra adverb betecknar (han sprang egenskaper mycket hos snabbt). någon Adverb eller något, är också t.ex. de
liten. frågande Nästan orden alla (exempelvis adjektiv kan när, kompareras: hur, var, vart, modig varifrån, (positiv), hur
modigare mycket), (komparativ), nekande ord modigast (inte, ej (superlativ). etc.) och konjunktionella uttryck
(t. ex. varken ... eller, dels ... dels). Adverb kan inte böjas.
Pronomen står ofta i stället för ett tidigare nämnt ord:
personliga, Prepositioner t.ex. jag, du, är korta vi, ni oböjliga ord som ofta står tillsammans
possessiva, med (’styr’) t.ex. min, substantiv din, vår, eller er pronomen: i båten, ur huset, till mig.
reflexiva, t.ex. sig
relativa, Konjunktioner t.ex. som, vilken är ord som binder samman ord eller satser.
demonstrativa, Samordnande t.ex. konjunktioner den, denna, binder den här, samman den där satsdelar och satser av
interrogativa samma slag, (frågande), t.ex. och, t.ex. samt, vem men, eller. Underordnande konjunk-
indefinita tioner inleder (obestämda), bisatser, t.ex. t.ex. någon att, så att, för att, eftersom, när.
Satsen och dess delar
Verb talar om vad någon gör eller vad som händer. Verb kan
böjas för att ange tidsförhållanden, t.ex. nutid (jag ropa-r) och
förfluten Mening tid är det (ropa-de). som i skrift En avslutas sammanfattande med stort term skiljetecken för de som
verbformer, punkt, semikolon, som frågetecken uttrycker eller de utropstecken. olika tidsförhållandena, är
tempus:
Sats är en grupp ord som normalt innehåller subjekt och predikat.
Presens talar om vad som händer nu: jag ropar.
En sats som ensam kan vara en mening kallas huvudsats: Jag
Imperfekt (preteritum eller dåtid) talar om vad som hände tidigare
fick en fin present. En sats som inte ensam kan vara en mening,
vid en bestämd tidpunkt: jag ropade.
kallas bisats. Den kan normalt inte stå för sig själv: Pojken
Perfekt talar om vad som har hänt tidigare någon gång: jag har
bygger modellflygplan, när han är ensam.
ropat.
Pluskvamperfekt talar om vad som hade hänt: jag hade ropat.
Predikatet i en sats talar om vad som händer eller vad någon
Futurum talar om vad som skall/kommer att hända: jag skall
gör/är: Flickan rider på sin vackra häst. Hon är duktig.
ropa.
6 7
7