2005/1 - Vi Mänskor

1905 - 2005
Hundra är av grannsämja
Min morfur beriittade oftu om den hetsiga stömningen som rådde i Norge 1905. Kumpviljan
hos moffir och hans kamrater vqr stor, och de beredde sig att gå ut i kriget. Ett enat folk
ville hs sin självstöndighet och ingen trodde utt Sverige frivilligt ville vika sig.
Norge hade varit ett "lydrike"
under Danrnark i
400 år, från Kalmarunionen
1380 till Napoleons
fall 1814. Då skulle
Danmark straffas för
att ha hållit på Napoleon,
och norrmännen
trodde att de äntligen
skulle bl i sj älvständiga.
En Riksforsamling inkallades
som skrev en
norsk grundlag, undertecknat
på Eidsvold den 17 ma1 1814. Grundlagen
var E,uropas mest moderna, och forsamlingen som
skrev under var förvånansvärt demokratisk: ämbetsmän,
präster, bönder och sjömän från alla delar av
landet (bortsett från Nord-Norge, de hann inte fram i
tid). Riksförsamlingen valde också en kung, den
danske ståthållaren Christian Fredrik.
Men Carl Johan Bernadotte hade lagt om den
svenska utrikespolitiken. Han gav upp kravet på Finland
men med stöd från Storbritannien och Ryssland
fick han Norge som kompensation. Norge fick efter
hårda forhandlingar behålla sin grundlag och sitt Storting,
men fick finna sig i att Carl Johan blev kung
över båda länderna.
Grundlagen firas
Stortinget stod ofta i stark opposition till Carl Johan,
och även folket demonstrerade mot honom, bland
annat genom att från 1830-talet fira 17 maj (från 1870
firas dagen med "barnetåg").
Det kommer att skrivas och talas mycket om
unionsupplösningen i år, så jag går inte närmare in
på de olika turerna, om krigshot och fredssträvare.
Jag vill bara säga att Norge mot slutet av 1800-talet
faktiskt inte var den fattiga kusinen från landet. Norge
hade de stora diktarna, Björnstjerne Björnson och
Henrik lbsen, de kända kompositörerna, Edvard Grieg
och Johan Svendsen, de stora hjältarna, Fridtjof Nansen
och Roald Amundsen, en av världens största
handelsflottor, en växande kemisk industri och sist
men inte minst en stark självmedvetenhet och enighet
Bild: Frimurarlogen på torget i Karlstad
t4 Vi Mänskor nr I 2005
kring kravet om
självständighet. Vid
folkomröstningen i
augusti 1905 vardet
bara I 84 personer
som röstade för att
stanna kvar i unio-
nen.
Här i Karlstad,
min hemstad sedan
drygt 20 är tillbaka,
var stämningen orolis
1905. Det mobiliserades
på bägge sidor av gränsen. Förhandlingarna,
som ägde rum i den pampiga Frimurarlogen, stannade
upp gång efter gång. På båda sidor fanns det
hetsporrar som ville ta till vapen. "Krig är vår enda
möjlighet att rycka upp vår forsoffade nation ur sin
nationella dekadens", enligt den svenske justitieministem.
Krigshets
Ryktesspridningen var livlig och underblåstes av Nya
Wermlands-Tidningen, då som nu med hemvist på
yttersta högerkanten. E,n närmast hysterisk krigspropaganda
och rasande utfall mot stadens andra tidning,
den radikala Karlstads-Tidningen. Dess liberala redaktör
Mauritz Hellberg pläderade for en fredlig lösning
på konflikten och ett självständigt Norge.
Han räknades på vissa håll som landsförrädare,
men han hade stöd för sina åsikter från bland andra
Selma Lagerlöf och E,llen Key. Och i juni, då det
norska storlinget förklarade att Oscar II inte längre
godkändes som norsk kung och att unionen därför i
realiteten var upplöst, demonstrerade 1500 arbetare i
Karlstad för fred och försoning.
Det som mojliggorde att de slutgiltiga förhandlingarna
avklarades såpass snabbt (31 augusti-23 september),
var faktisk den väl utbyggda järnvägstrafiken
mellan huvudstäderna. Det gick både dagtåg och
nattåg, så det gick snabbt att resa hem och konsultera
de respektive regeringarna. Lagom till 100-års jubileet
har nu SJ och NSB passat på och lagga ner tåget
mellan Stockholm och Oslo.
Aase Bang