KP 20101.pdf - Sankt Knuts Gille i Lund

Tre generationer Wadenbäck i Knutsgillet - Anna Carin - guldduva, Kjell - medlem sedan 

1949, dottern Ulrika Rudnert - silverduva, barnbarnet Mårten - recipient, Niklas och 

barnbarnet Matilda 

Nr 1 2006 

Nr 2 2010

Ordförande 

GILLESFÖRENINGENS STYRELSE 

Ulf Kristoffersson 046/13 91 03 

Gillets ålderman, se nedan Karin Lennartsson 046/15 21 22 

Vice ordförande Anna Lisa Lindgren 046/211 9148 

Gillets stolsbroder, se nedan Gustaf Ljung 046/30 34 91 

Skattmästare Eva Ljunggren 046/14 15 14 

Gillets skattmästare, se nedan Kurt Nilsson 0418/66 01 52 

Valda ledamöter Britha Svensson 046/14 55 10 

Ingrid Andersen 046/ 5 32 11 Fredrik Tersmeden 046/12 53 69 

Hans Jerenäs 046/14 55 80 

Birgitta Hansson 046/25 73 44 

S-O Wernersson 046/14 40 36 

Ålderman 

GILLETS STYRELSE 

Sekreterare 

Jan Alvå 040/15 13 89 Karin Lennartsson 046/15 21 22 

Stolsbroder Gillets skattmästare 

Nils Eksandh 046/12 75 42 Lars H Bruzelius 046/14 57 75 

vice Stolsbroder 

Tryckeri: PRINTING MALMÖ AB 040-671 77 70 

Gun Hellsvik 

046/14 08 59 

Produktion: Jan Sterngren 046-211 24 27 

GILLESFÖRENINGEN 

SANKT KNUT I LUND 

Att vara med i S:t Knuts Gille i Lund 

betingar ingen avgift utom receptionsavgiften. 

Samtidigt kostar det naturligtvis 

att driva en så pass stor organisation. 

Därför har man bildat Gillesföreningen 

Sankt Knut i Lund. För den billiga penningen 

av f n 125 kr/pers och år (150 kr för 

makar) får du vår utmärkta publikation 

“Knutsposten” med information om allt 

som sig i föreningen tilldrager, du är med 

och stödjer Gillets verksamhet - och du 

får dessutom avgiften till Knutshögtiden 

subventionerad! 

Nyrecipierade Bröder och Systrar erhåller 

första numret av Knutsposten gratis. 

Bank- och plusgironummer till Gillesföreningen 

framgår av uppgifter i Knutsposten. 

Att vara med i Knutsgillet är således bra 

- att vara med i Gillesföreningen är en 

förmån ! 

Knutsposten 


är organ för Gillesföreningen Sankt Knut 

i Lund. Föreningen har som uppgift att 

stödja och befrämja verksamheten inom 

Sankt Knuts Gille i Lund. Det är Gillesföreningen 

som står bakom de olika 

arrangemang som ordnas för Gillets 

medlemmar och som genom Knutsposten 

informerar härom två gånger per år. 

Medlemsavgiften är 125 kr för en person 

och 150 kr för par, vilket insättes på 

bankgiro 164-8294 eller 

plusgiro 480 74 47-0 

Redaktör är Jan Sterngren. Örnvägen 45, 

227 31 Lund, tel 046/211 24 27 

Adressändring meddelas Gillets sekreterare 

Karin Lennartsson, Tornavägen 48, 

223 63 Lund, tel 046/15 21 22 

e-post knutsgilletilund@gmail.com 

www.knutsgilletilund.com

ÅLdeRMANNeN 

hAR oRdeT 

Åldermännen i S:t Knuts Gillen träffas 

ibland vid s.k. åldermannasynoder. Den 

(såvitt känt) första synoden ägde rum i 

Ringsted år 1256. Kontakt mellan Gillena 

upprätthålls också genom att åldermännen 

eller andra styrelsemedlemmar 

deltar som gäster vid Systergillenas 

årshögtider. 

Den senaste åldermannasynoden gick 

av stapeln på Glimmingehus sommaren 

2009 med närvarande åldermän från 

Lund, Malmö, Ystad, Skanör, Landskrona, 

Thumatorp, Ronneby, Laholm, 

Flensburg och Ringsted samt representanter 

för våra ”kusiner” skyttegillena 

i Ålborg och Köpenhamn. Endast ett 

Gille saknades, nämligen S:t Knuts 

Gille i Visby. Vi kunde då konstatera 

att ingen av nu tjänstgörande åldermän 

hittills besökt Visby och att det var länge 

sedan någon representant för Visbygillet 

besökte något av våra andra Gillen. Det 

bestämdes därför vi borde se till att återknyta 

Visby till Gillenas gemenskap. 

Så kom det sig att åldermän och åldfruar 

från Lund, Landskrona, Thumatorp 

och Laholm den 23 januari begav sig 

till ett vintrigt Visby för att delta i 2010 

års Adelgille. Där togs vi redan före 

festligheterna emot med champagne av 

åldermannen i Torsten Gislestam, som 

gladde sig åt det ovanliga och överraskande 

besöket. När sedan festen börjat 

fick vi många bevis på att vårt besök 

uppskattades också av andra medlemmar 

i Visby Knutsgille. 

Adelgillet i Visby har det mesta 

gemensamt med högtidsfesterna i andra 

Knutsgillen. Ceremonierna är till största 

delen desamma. Likaså den glada stämn- 

ingen. Det som är speciellt är att Gillet 

äger rum i en omgivning som starkt 

präglas av medeltidens historia. Något 

som också var ett ledmotiv i arkeologen 

Torsten Gislestams åldermannatal och 

i högtidstalet av historielektorn Åke G. 

Sjöberg. 

Ett påstående som flera gånger återkom 

i talen var att Visbygillet är det 

ursprungliga Knutsgillet. Belägg för 

detta anser man sig ha i ett brev från 

kung Valdemar den store på 1170-talet 

i vilket kungen påbjuder grundandet av 

ett Knutsgille i Visby. Som artiga gäster 

gjorde vi naturligtvis inga invändningar 

mot detta påstående. Sins emellan var 

vi från Skåne och Halland emellertid 

överens om att påståendet knappast kan 

vara riktigt. Man vet att det redan tidigare 

under 1100-talet fanns köpmannagillen 

i flera städer i mera centrala delar av 

det danska väldet och eftersom gillena 

vanligtvis inrättades med ett helgon som 

skyddspatron är det väl troligt att dessa 

fick anknytning till någon av de båda 

danska nationalhelgonen Knut Konung 

och Knut Lavard. 

Jan Alvå 

Knutsposten


hÖGTIDLIG INmARSch, pomp 

STASS, - och EN LITEN, LITEN 

Christina och Tuve Boethius, David Svensson - Grazyna 

Kosno, Carl-Gustaf Ljunggren och Gerd Westerberg

och STåT, GLITTER och 

hATT ! 

Marie, Louise, Gustav och Peter Löwegren Anastasia Bogdanova, Geyza Halász, Cecilia 

och Hans Jerenäs, Maria Halász 


pARENTATIoNEN vID hÖGTIDSFESTEN 

Jag tänder två ljus. Det ena för vår 

skyddspatron Kung Knut den helige, 

som år 1086 mördades framför altaret 

i S:t Albans kyrka i Odense. Det andra 

för de Systrar och Bröder som under år 

2009 lämnat vår krets. 

Äldst av dem som avled under 2009 var 

Birgit Lindgren som föddes 1912 i Lund 

men växte upp i Helsingborg där hennes 

far Herold Hirschlaff var läkare. Hon 

studerade själv till läkare i Lund och blev 

efter hand navet i en läkarfamilj inom 

vilken, förutom hon själv och fadern, 

även två bröder, maken Gunnar Lindgren, 

sonen Fredrik och sonhustrun Kristina var 

läkare. Birgit och Gunnar var efter studietiden 

först verksamma i Stockholm men 

flyttade till Lund sedan Gunnar utnämnts 

till professor i socialmedicin. Gunnar 

Lindgren avled 2006. Birgit var psykiater 

och tjänstgjorde till sin pensionering som 

överläkare på S:t Lars. Hon var socialt 

aktiv med medlemskap i Zonta och Nya 

Idun – föreningar för yrkesverksamma 

kvinnor. Hon var Knutssyster sedan 1933. 

Tage Christensson föddes 1914 i Igelösa, 

tog studenten i Lund och utbildade sig 

sedan till agronom. Han blev som lantbrukare 

först inspektor och sedan innehavare 

av Odarslövs Södergård. Under en period 

var han lärare på Hvilans lantmannaskola 

och han hade många förtroendeuppdrag 

inom bl.a. lantbrukets organisationer och 

i Lunds renhållningsverk. Vid Skånska 

Agronomklubbens årsmöten på Bjärsjölagård 

underhöll han med egenkomponerade 

sånger och pianospel. Han blev medlem 

av Gillet 1959 

Christian Nemark föddes 1914 i Löberöd 

där hans föräldrar och morföräldrar 

var köpmän. Han tog studenten på Spyken 

1934 och läste sedan franska, juridik och 

nationalekonomi vid universitetet. Efter 

studierna var han först anställd i sin svärfars 

stenkol-koks-ved- och brännoljefirma. 


Därefter under 40 år 

hos Skandinaviska 

Banken i Lund, där 

han hade hand om 

lån, rembourser och 

utländska importredovisningar 

åt 

stadens industrier. 

Han hade ett stort 

intresse för gamla, 

sköna ting, vilket 

hans hem vittnade om, och han bildade 

ett eget bolag som sysslade med konstdekoration. 

Ett annat intresse var Nordens 

historia, vilket inspirerade honom till förvärvet 

av Uddarps säteri i Skepparslöv, ett 

av Danmarks forna herresäten med rötter 

i 1200-talet, vilket har sagts vara som en 

stege genom århundradena. Detta intresse 

gjorde att han självklart blev medlem i S: 

t Knuts Gille. Han och hans hustru Lizzie 

blev 50-års jubilarer 1993. 

Birgitta Ohlsson 

föddes 1917 som 

dotter till prosten 

Karl Bäckgren, 

då komminister 

i Svärta utanför 

Nyköping och 

sedan kyrkoherde 

i Askersund. Hon 

tog realexamen i 

Askersud och gick sedan in för att lära sig 

språk. Detta gjorde hon genom att arbeta 

som au pair först under ett år i Hamburg 

och sedan i London. Eftersom kriget kom 

emellan fick hon lära sig franska i Stockholm, 

där hon också fick utbildning till 

sekreterare. Hennes första anställning var 

vid domkapitlet i Strängnäs. Där blev hon 

aktiv i lottarörelsen. Hon var under kriget 

en tid som frivillig i Finland där hon gjorde 

humanitära insatser nära fronten. När hon 

kom hem sökte hon anställning vid UD 

och blev omedelbart antagen på grund av 

sina språkkunskaper. Hon placerades vid

generalkonsulatet i New York. Dit kom 

också Åke Malmström som härstammade 

från Lund. Åke och Birgitta gifte sig med 

varandra vid krigsslutet. Äktenskapet tog 

emellertid slut redan efter 8 månader då 

Åke Malmström dog. Makarnas son Per 

föddes 3 månader efter faderns död. Efter 

det att Birgitta blivit änka arbetade hon 

under några år som direktionssekreterare 

i ett företag i Stockholm. Hon träffade av 

en händelse Åke Malmströms barndomsvän 

Per-Håkan Ohlsson och gifte sig med 

honom 1958. Därmed kom hon till Lund. 

Här var hon med om att starta Lunds 

Inner Wheel-klubb, var engagerad i Röda 

Korset och hade åtskilliga andra sociala 

engagemang. Hon var dessutom såsom 

värdinna och genom sina språkkunskaper 

ett värdefullt stöd åt Per-Håkan Ohlsson i 

hans omfattande representation för Lunds 

stad. Hon blev medlem av Gillet 1960 och 

hade varit berättigad till guldduvan i år. 

Karin Fahlman föddes 1918 på Råå som 

dotter till muraremästare Arhild Andersson 

och hans hustru Anna. Hon tog studenten i 

Helsingborg. Hon gifte sig tidigt med Börje 

Fahlman och flyttade 1939 med honom till 

Lund där de startade Fahlmans konditori. 

De fick tillsammans tre barn som växte upp 

vid Bantorget. Karin var centralpunkten 

i familjen. Hon var duktig på att sy, gick 

vävkurser på Kulturen, målade, snickrade, 

var beläst på flera språk, spelade piano 

samt älskade fest och dans och resor. Hon 

blev medlem i Gillet 1943. 

Carl Gustaf Månsson föddes 1918 i 

Kivik. Han tog studenten i Ystad 1938 

och studerade därefter 

i Lund. Efter 

studierna fick han 

anställning först 

hos Skandinaviska 

Banken och sedan 

hos Skattemyndigheten 

i Lund, där 

han fram till sin 

pensionering 1984 

var enhetschef. Han hade många förtroendeuppdrag 

och var bl.a. huvudman i 

sparbanken och president i Lions Club 

samt ledamot i stiftelsen Råby räddningsinstitut. 

Han recipierade i Gillet 1950 och 

blev så småningom en av Gillets verkliga 

trotjänare. Sålunda var han Gillets skattmästare 

1978 – 86 och dess sekreterare 

1986 – 96 och blev jubelbroder 2000. 

Sedan 1991 var Carl Gustaf och hans 

hustru Anna Lisa bosatta i Ystad, där de 

dessförinnan varit sommarboende. 

Ulf Thordeman föddes 1919 i Uppsala, 

men flyttade tillsammans med sin mor till 

Lund redan som 4-åring efter det att hans 

far dött. Han blev fotograf och öppnade 

tillsammans med sin bror en ateljé på 

Clemenstorget redan i slutet av 1930-talet. 

Han var verksam i Lund till 1965 och flyttade 

sedan till först Tyringe och sedan 

Hästveda, där han så länge han kunde 

fortsatte med fotografering. Han var en 

konstnärssjäl och hade flera projekt med 

konstföreningar. Han målade också. 

Ulf Thordeman blev medlem av Gillet 

1948 och fick guldduvan 1998. forts sid 22 


å L D E R m A N N E N S TA L T I L L G U L D D U v o R N A 

Kära jubilarer ! 

Jag anmodar nu de Bröder och Systrar 

som kommit för att mottaga tecknet på 

50-årigt medlemskap att stiga fram för 

podiet efter upprop av Syster sekreteraren 

Hans Jerenäs, Carola Ahlfors, Ulla 

Levin, Ingrid Lundborg, Ingrid Olsson, 

Monica Rosenblad, Anna Carin Wadenbäck, 

Anne-Marie Wollheim, Agneta 

von Waltzel, Eva Zetterquist 

50 år har gått sedan Ni blev medlemmar 

i Gillet. När man kommit upp i vår 

ålder känns 50 år inte som någon lång 

tid och sett i Gillets 850-åriga tidsperspektiv 

är 50 år en mycket kort tid. Ändå 

är det mycket som har förändrats under 

tiden för Ert medlemskap. 1960 var det 

kalla kriget nära sin höjdpunkt. Nikita 

Chrustjev bankade med sin sko i FN: s 

generalförsamling. Kuba-krisen var 

nära förestående och blev en utmaning 

för den nyvalde president Kennedy. 

Europa var delat med en järnridå - en 

ridå som fortfarande hade sina såll eftersom 

Muren ännu inte var byggd. I Syd- 


afrika och Rhodesia rådde apartheid och 

i USA hade Martin Luther King börjat 

drömma och startat sin medborgarrättsrörelse. 

Idag talar vi inte längre om det 

kalla kriget, Muren är riven och flertalet 

av Europas stater är förenade i en union, 

apartheid har upphört i Sydafrika och 

USA har en president med afrikanska 

rötter. Förändringar som vi inte kunde 

föreställa oss för 50 år sedan. Då var vi 

å andra sidan inte medvetna om någon 

klimatkris. Vår oro gällde istället ett 

eventuellt kärnvapenkrig. En oro som vi 

idag nästan glömt bort trots att kärnvapnen 

nu är fler och starkare än någonsin 

och trots att världen fortfarande är full 

av krishärdar. Förändringarna har varit 

påtagliga också när det gäller vårt vardagsliv. 

1960 satt vi klistrade vid vår 

svart-vita TV med en kanal - ja i Skåne 

var vi priviligierade genom att vi hade 

tillgång också till den danska kanalen. 

Idag präglas vardagen av mobiltelefonen 

och av datorn med Internet, hemsidor 

på webben, e-mail, bloggande m.m. Ett 

område där förändringarna gått så fort 

Carola Ahlfors, Hans Jerenäs, Ingrid Olsson, Ingrid Lundborg, Eva Zetterquist, Agneta von Waltzel,

Guldduvorna Ulla Levin, Mona Rosenblad, Ingrid Olsson och 

Anne-Marie Wollheim. Nedan får Karin Wadenbäck puss på 

kinden av åldermannen 

att vi som kommit upp i åren ibland måste ta barnbarnen 

till hjälp för att hänga med. Sedan har vi de 

allra största förändringarna - de som hänger samman 

just med att vi blivit 50 år äldre. Vår livssituation har 

successivt förändrats. Vi ser inte längre framåt med 

både förhoppningar och oro inför en osäker framtid. 

Vi blickar oftare bakåt i tiden. Vi har fått facit och 

vet hur det gick. Finns det något i den här världen som 

är oföränderligt? Ja - Knutsgillet har bestått i 850 år. 

Visst har det förändrats under den långa tiden men 

jag tror att det allra mesta är precis som det var för 50 

år sedan. Och Gillets uppgift att i Fred och Endräkt 

föra samman glada människor till en minnesvärd fest 

är oförändrad genom århundradena. På Gillets vägnar 

vill jag tacka Er för Ert trogna deltagande i våra 

aktiviteter och för Er närvaro här idag. Jag önskar att 

vi får se Er ibland oss många gånger till – Fred och 

Endräkt. 

Gillet lyckönskar Er till Er nya värdighet! 


S I L v E R B R Ö D E R o c h S I L v E R S Y S T R A R 

Kära 25-årsjubilarer! 

Vi gläder oss åt att Ni kommit hit idag 

för att hämta silverduvan, som ett tecken 

på 25-årig tillhörighet i Knutsgillet. 

Det hör till traditionen att vid detta 

tillfälle kort erinra om vad som hände det 

år Ni recepierade – alltså 1985. 

Ni välkomnades av vår dåvarande 

ålderman, Anders Bruzelius 

1985 rymde fyra vargar från Skånes 

Djurpark och sköts ihjäl – historien 

upprepar sig. 

Desmond Tutu blev den förste svarte 

ärkebiskopen i Sydafrika – 25 år senare 

har Sveriges regering denna vecka 

utsett vår första kvinnliga ordförande 

för Högsta Domstolen – vår Knutssyster 

Marianne Lundius, som bett mig framföra 

en hälsning till bröder och systrar 

Svenska folket drabbades av att 

bensinpriset rusade i höjden till över 

4:50:-/liter 

Sveriges generalkonsul i San Marino 

förklarade att Sverige och San Marino 

inte längre var i krig med varandra, detta 

för att rätta till att man glömt sluta fred 

vid Wienkongressen 1814. 

Den svenska riksdagen beslutade att 

avveckla kärnkraften till 2010. Trots 

detta beslut är det inte omöjligt att vi i år 

kan få beslut om ersättningsbyggen. 

1985 var också det år då det avslöjades 

att viner från Burgenland i Österrike 

sötats med dietylenglykol och det år 

då den svenska riksdagen beslutade att 

katalytisk avgasrening skulle införas på 

bilar från och med 1989 års modell. 

Tänk så snabbt tiden går och så snabbt 

vi glömmer. Det mesta är sig likt, men 

10 Knutsposten 

vissa händelser har påverkat utvecklingen 

positivt. Knutsgillet är sig också likt 

med sina ceremonier som känns igen år 

efter år. 

Vi hoppas att denna kväll hos Er ska 

återkalla fina minnen från 1985 och också 

ge nya positiva minnen. 

Stolsbrodern

Silverbröder 

Jan Alvå, 

Olof Elfström, 

Rolf Elmér, 

Anders Ljunge, 

Magnus Nord, 

S-O Wernersson 

Silversystrar 

Carin Alvå, f Johansson, 

Kristina Elmér, f Olsson, 

Kerstin Ferbas, f Sandvall, 

Cornelia Jonsland, f 

xxxxxxxxxx 

Bodil Larsson, Marianne 

Ljunge, f Nilsson, 

Ulrika Rudnert, f Wadenbäck, 

Maj Spånberg, f 

Nissert, Saga Wernersson, 

f Standert 

Knutsposten 11

2 0 1 0 å R S R E K o R D R E c E p T I o N 

Kära recipiender 

Det var länge sedan så här många recipierade 

i Knutsgillet. Vi har idag fått 

52 nya medlemmar. Det innebär att vi 

förutom att vara stolta över Gillets långa 

historia också kan glädjas åt att Gillets 

framtid tycks vara säkrad för en lång tid 

framöver. 

Det har också inneburit att ceremonin 

blivit ovanligt långvarig och att alla nu 

längtar efter att få sträcka på benen. Jag 

skall därför fatta mig kort och upprepa 

vad jag sagt till var och en av Er att Ni är 

välkomna i Gillet. 

Jag hoppas att få träffa Er många gånger 

vid kommande års högtidssammankomster 

och dessutom vid papegojskjutningen 

som det här året äger rum vid Landskrona 

Citadell. Åldermannen 

Reciperande Bröder 

Nils Rooth, Pavel Maly, Marcelo Romano, 

Christer Ericsson, Claes Rimmenstedt, 

Christer Lindberg, Carl-Gustaf Söder, 

Carl-Gustaf Ljunggren, Torsten Mörner, 

Ralf G. Larsson, Tryggve Johansson, Johan 

Granholm, Oskar Ebbinghaus, Richard 

Påhlsson, Andreas Traunsberger, Christian 

Anker-Hansen, Erik Hansson, Johan Ragnar, 


Victoria och Olof Jernryd Mårten Wadenbäck 

Gustav Löwegren 

Pia Maly Sundgren med fader 

Rune Gabriel Rålamb Anne och Torsten Mörner 

Ivan Sigfrid, Fredrik Sandström, Peter 

Larsson, Johan Öhlin, Dan Olsson, Mårten 

Bengtsson, Mårten Wadenbäck, Gustaf Lillö, 

Gustav Löwegren 

Recipierande Systrar 

Gertie Rooth (Nils Rooth), Elisabeth Johansson 

(Tryggve Johansson), Inga-Lill Söder 

(Carl-Gustaf Söder), Viktoria Stenqvist 

(Christer Lindberg), Anita Ericsson (Christer

Katarina Granstedt 

Helena Wiedling 

Fernandez 

Gertie och Nils Rooth 

Ericsson), Anne Mörner (Torsten Mörner), 

Pia Maly Sundgren (Rune Gabriel Rålamb), 

Gerd Westerberg (Carl-Gustaf Ljunggren), 

Gunilla Steen-Granholm (Johan Granholm), 

Katarina Granstedt (Jan Sterngren), Eva 

Larsson (Ralf G. Larsson), Jenny Sjöquist, 

(Lars-Åke Sjöquist), Anna Ekstrand (Patrik 

Ekstrand), Karin Ebbinghaus (Oskar Ebbinghaus), 

Victoria Jernryd (Olof Jernryd), 

Mirja Carlsson Möller (Fabian Hagman), 

Filippa med fader Urban Linse 

Maria Ekstrand (Johan Ragnar), Linnéa 

Larsdotter Näs (Richard Påhlsson), Marie 

Widell (Andreas Traunsberger), Lisa Åhlén 

(Ivan Sigfrid), Ilka Anker-Hansen (Christian 

Anker-Hansen), Anna Märta Rooth (Göran 

Svensson), Helena Wiedling Fernandes 

(Tor Wiedling Fernandes), Angelica Gillbjörn 

(Urban Linse), Filippa Linse (Urban 

Linse). 


52 NYA KNUTSBRÖDER och KNUTSYSTAR ! 

1 Knutsposten


Ålderman Jan Alvå - här med åldermannen Stefan Lamme från Tumathorpsgillet 

åLDERmANNEN hÄLSAR vÄLKommEN TILL BoRDS 

Bröder och Systrar i S:t Knut – Ärade 

Gäster. Får jag be Er resa Er och 

tillsammans med mig utbringa Hans 

Majestät Konung Carl XVI Gustafs 

skål. Konungens skål ! 

Kära Vänner. 

Ceremonierna är över. Festen har inletts 

med francaisen och vi har äntligen fått 

börja stilla vår hunger. 

Det är dags för mig att säga välkommen. 

Då vänder jag mig först till våra gäster 

från systergillena. Tumathorp representeras 

av åldermannen Stefan Lamme och 

åldfru Eva Nilsson. Ett hjärtligt tack till 

Er och Tumathorpsgillet för en utmärkt 

väl arrangerad åldermannasynod på 

Glimmingehus. Från Ronneby kommer 

åldermannen Lars Malmgren med åldfru 

Christel. Välkomna! Och från Ringsted 

åldermannen sedan nio dagar Knud 

Thirup med oldfru Kirsten. Knutsgillet 

i Laholm representeras av skattmästaren 

Åke Andersson och hustru Gunilla, 

Skanör-Falsterbo av skyttemästaren 

Krister H Berggren med hustru Christine, 

Malmögillet av skattmästaren Sven med 

hustru Viveca Rüter och slutligen Det 

Broderlige Skydeselskab i Aaalborg av 


Fuglekongen Per Rasmussen med sin 

dronning Dorte. 

Särskilda gäster är också vår ålderman 

emeritus Carl-Gustaf Andrén med f.d. 

åldfru Karin samt åldfru emerita Hild 

Svenningsson. 

Det är inte bara våra gäster som är 

särskilt välkomna. Till den kategorin 

räknar jag alla närvarande Systrar och 

Bröder men alldeles speciellt våra 52 

recipiender. 

Jag var mycket kortfattad i mitt tal till 

Er under ceremonin, vilket jag hoppas 

att Ni då var tacksamma för. Låt mig 

därför komplettera med något som 

borde sagts tidigare, nämligen genom att 

berätta något om vårt Gille. Ni har blivit 

medlemmar i ett Gille som i Lund funnits 

kontinuerligt under mer än 800 år. 

Gillet tillkom under en tid då det inte 

fanns några försäkringsbolag och inte 

heller några allmänna socialförsäkringar. 

Det huvudsakliga syftet med Gillet var 

att medlemmarna skulle bistå varandra 

ekonomiskt eller på annat sätt när någon 

medlem råkade i olycka av något slag. 

Den betydelsen har Gillet inte längre. 

Men ett syfte som varit detsamma under

alla århundraden är att Gillet skall ge 

medlemmarna tillfälle att umgås med 

varandra i ett festligt sammanhang. Ordet 

Gille är ju synonymt med ordet Fest. Och 

att Gillet alltid varit förknippat med rejäla 

fester framgår inte minst av vårt skrå från 

år 1586 eftersom man ansett det nödvändigt 

att där införa bötesbestämmelser för 

medlemmar som på festen burit sig illa åt 

efter att ha tittat för djupt i glasen och för 

dem som uppträtt osedligt under dansen. 

Det är bötesbestämmelser som man inte 

behövt tillämpa under de 25 år som jag 

varit Gillesbroder och jag utgår från att 

det inte heller blir aktuellt i kväll. 

Ni skall ju veta att Gillets motto är 

Fred och Endräkt. Det är ett motto som 

vår skyddspatron Knut Konung knappast 

levde upp till under sin livstid. Då var det 

Krig och Osämja som rådde. Men han 

blev helgon först efter sin död och sedan 

dess har han hållit sin hand över vårt Gille 

och sett till att Fred och Endräkt skall 

råda. Så låt oss nu alla ha en festlig kväll 

tillsammans i Fred och Endräkt. 

Skål ! 


dAGS fÖR eN GLAd SväNGoM - eLLeR eN LITeN 

koPP kAffe 


Jan Alvå valsar med hustru 

Carin

UNGDomARNA 

16:e januari – jag anländer i full mundering 

till Grand Hotell. Som marskalk 

fick jag denna gång i uppdrag att lotsa 

in de recipierande, inklusive min bror 

Gustav, i Gröna Salongen där de fick 

träffa varandra och få information om 

vad som komma skulle. Jag anade en 

viss nervositet bland de församlade… 

Trots det stora antalet recipiender så 

var antalet redan intagna ungdomar så 

pass få att det tyvärr inte blev någonting 

av ungdomsfördrinken som kom på tal 

innan balen. Synd, tycker jag, för det 

hade ju varit kul att lära känna även de 

ungdomar som inte sitter vid ungdomsbordet. 

Efter ceremonin styrde alla mot sina 

bord i matsalen, och jag mot ungdomsbordet. 

Trots det svikande antalet ungdomar 

så lyckades vi samla ihop 10 personer 

till detta bord, och (åtminstone jag) hade 

mycket trevligt. Alla var glada och vi 

hade mycket gemensamt att prata om. En 

liten detalj var dock att det verkade som 

att ungdomsbordet fick betydligt mindre 

mat än övriga bord – tråkigt, framförallt 

eftersom det oftast är ungdomar som äter 

mest… Det var så pass lite att somliga 

strax efter middagen fick kasta sig över 

pyttipannan för att bli mätta. Detta skulle 

dock kunna bero på alla intensiva försök 

att ta död på julgranen under jullekarna, 

vilket ju är ganska ansträngande – det 

fanns inte många barr kvar när den åkte 

ut. 

Våra glada gadrobiärer 

Allt som allt en 

mycket trevlig kväll 

– trevligare än efterräkningarna 

som 

sedan kom i Svensk 

Damtidning – och 

jag tror att även nästa 

bal blir lika trevlig, i 

synnerhet om vi blir 

ännu fler ungdomar! 

Men innan nästa bal 

är det dags för papegojskjutning – missa 

inte chansen att bli fågelkung eller fågeldrottning 

på Citadellet i Landskrona! 

Vi ses på papegojskjutningen! 

Nedan 

Louise Löwegren 

Karin Sandberg, Sigge Bardosson och 

Katarina Granstedt fnissar glatt tillsammans 

Fabian Hagman - glad krigare med det 

senaste i avrustningsväg 

Irina Guldstrand testar kaffet 


GULddUvoRNAS TACk 

Broder ålderman, bröder och systrar i 

Sankt Knuts gille i Lund, gästande bröder 

och systrar. 

Det var den 13.e januari 1959. Jag 

arbetade sedan ett par månader tillbaka 

som volontär på Lunds Dagblad. Lunds 

Dagblad var då Lunds stora lilla tidning. 

Den bevakade stadens små och stora 

händelser och begivenheter. 

Från Lunds Dagblads horisont var 

Knutsbalen på den tiden en stor händelse. 

Den skildrades varje år på tidningens 

första sida och man kunde läsa om den 

stort inne i tidningen. 

På förmiddagen kallade chefredaktör 

Ulf Jönsson in mej på sitt rum: Kan du 

komma in ett slag. Vi skulle prata lite 

om ett jobb. Idag har Knutsgillet sin 

högtidssammankomst. Jag tänkte du 

skulle skriva om den. 

Så på eftermiddagen begav jag mej 

försedd med block och penna till Akademiska 

Föreningen, där Knutsgillets 

högtidssammankomst på den tiden 

firades. Jag anvisades plats på läktaren, 

där jag hade god uppsikt över vad som 

hände. 

Om Knutsgillet och dess arbete och 

ceremonier hade jag minimal kunskap, 

så det blev en fascinerande upplevelse 

att följa skeendet i salen. Alla damerna 

som intog sina platser på mittgångens 

högersida. Det var mycket intressant att 

granska deras i många fall fantastiskt 

vackra klänningar. Jag hade på den tiden 

siktet inställt på att bli modeskribent, så 

jag kände mej verkligen på rätt plats. 

Så kom brödernas intåg ordnat och korrekt. 

Alla på plats. Ceremonierna kunde 


börja. Först den långa parentationen, 

Så firandet av guld- och silverduvorna 

och sedan det som jag tyckte var mest 

spännande - receptionen av nya bröder 

och systrar. 

Det där med bröderna var väl måttligt 

intressant. De hade ju likadana svarta 

frackar allesammans utom någon som 

hade uniform. Men systrarna: Vilken 

klädprakt ! Vilken upplevelse att se dem 

föras fram till åldermannen i sina vackra 

klänningar och niga inför presidiet. 

En syster i en fantastisk röd klänning 

överglänste alla de andra. 

När den formella delen av högtidssammankomsten 

var över och gästerna gick 

in till Chrougen för att övergå till supen 

traskade jag genom Lundagård med 

huvudet fyllt av intryck som jag skulle 

omsätta till en skildring i morgondagens 

tidning. 

Följande dag gick jag tidigt iväg till 

tidningen för att se mitt skrivande i tryck.

Döm om min bestörtning! Tryckfels- 

Nisse hade varit framme. 

Jag hade skrivit om systern i den 

röda klänningen att hon “ lyste som en 

blomma i sin vackra röda klänning” Men 

i tryckfels-Nisses version hade hon blivit” 

lysten som en blomma i sin vackra röda 

klänning”. 

Inte anade jag den dagen att jag nästa 

Knutsbal skulle höra till dem som skred 

fram och presenterades för ålderman 

och presidium. Men den 13:e januari 

1960 var det min tur. Föregående år hade 

jag som åskådare varit med om denna 

högtidlighet. 

Jag hade förstått att ceremonin skulle 

utföras värdigt och ordentligt. Inte minst 

gällde det hälsningsnigningen. Här gällde 

det att vara förberedd – ATT TRÄNA ! 

Och tränat hade jag gjort i flera veckor. 

Så när min man och jag skred gången 

fram mot åldermannen visste jag hur en 

nigning skulle utföras: Stanna upp, sätt 

vänsterfoten något bakom högerfoten, 

böj knäna, sjunk ner mot golvet med rak 

rygg och behagfullt böjd nacke. När jag 

utförde detta gick ett sus genom salen. 

Nästa dag fanns en bild på nigningen 

i Lunds Dagblad. ”En nigning med sus” 

hade min kollega satt som rubrik över 

bilden. 

Nu har femtio år passerat. Det har 

blivit många Knutsbaler under den tiden. 

Åldermän och presidiemedlemmar har 

kommit och gått, bröder och systrar har 

försvunnit, nya har kommit till. Men hela 

tiden har högtidssammankomsterna har 

varit sig lika. Igenkännliga i en föränderlig 

värld. 

Det har varit samma värdiga avsked till 

dem som inte längre funnits med, det har 

varit samma ståtliga firande av en ny gen- 

eration guldbröder och guldsystrar. Lika 

högtidligt celebrerande av ”silverfolket”. 

Och samma högtidliga välkomnande av 

nya skaror unga och lite äldre recipiender. 

Samma lite nervösa, ivriga glädje hos 

de unga kvinnliga aktörerna, som inte 

förväntades ”susniga” men väl åstadkomma 

någon slags nigning. 

Den sortens hälsning är ju något som 

inte finns med i unga flickors tankevärld 

idag. 

Genom åren har också fortsättningen 

på högtidssammankomsten varit sig lik. 

Samma goda, glada gemenskap kring 

de festligt dukade borden med den goda 

maten. Samma festliga fortsättning 

med musik och dans. Den ibland trånga 

polonäsen och fransäsen med början i 

kaos och fortsättning med oftast ordnade 

turer i vackert sammanhållna led. 

Det har känts gott att finnas i ett sammanhang 

med seder och bruk medförda 

sedan generationer. Det känns också fint 

att få vara med och föra in kommande 

generationer i detta. Och det har varit en 

underbar upplevelse att idag få mottaga 

gillets vackra guldsymbol. 

För allt detta – för de många årens 

högtidliga ceremonier och varma 

gemenskap. För härliga måltider i goda 

vänners sällskap, för smäktande wienervalser 

och glada modernare danser 

till sena timmen. För allt detta ber jag 

härmed att till ålderman och presidium 

få framföra mitt och mina guldsyskons 

varma tack. 

Anna Carin Wadenbäck 

Knutsweben 

www.knutsgilletilund 

maila 

knutsgilletilund@gmail.com 


pARENTATIoNEN 

forts fr sid 7 

Märta Åsdahl Holmberg föddes 1919 

i Lekaryd, Småland. Hon tog studenten i 

Växjö och blev fil.kand. i Lund. Efter det att 

hon doktorerat tjänstgjorde hon 1950 - 59 

som docent i tyska språket i Lund. Därefter 

var hon universitetslektor i Uppsala samt 

från 1973 till 1984 professor i tyska språket 

i Göteborg. Hon var ledamot av vittehetsakademin. 

Hennes make Erik Holmberg var 

professor i astronomi. Märta Åsdahl Holmberg 

blev medlem av Gillet 1954. 

Gustaf Stenfors föddes 1919 i Jakobstad 

i Finland. Efter studentexamen påbörjade 

han studier vid Tekniska Högskolan i 

Helsingfors. Studierna avbröts emellertid 

av kriget 1941 - 44 då Gustaf Stenfors deltog 

aktivt vid fronten. Efter kriget avlade 

han examen som diplomingengör. Han 

kom tillsammans med sin hustru Suvi till 

Sverige 1947 och fick anställning vid en 

byggnadsfirma först i Västerås och sedan 

i Uppsala. Under tiden i Uppsala var han 

ansvarig för konstruktionen av vattentornet 

i Örebro. Han kom till Lund 1963 såsom 

överingenjör i Svenska Stenbeläggningar. 

Efter det att detta företag lagts ned arbetade 

han till sin pensionering vid Malmö 

stads fastighetskontor. Gustav och hans 

hustru Suvi var seg-lingsentusiaster. Gustaf 

Stenfors var under många år ordförande 

i seglingsklubben i Barsebäckshamn. Han 

blev medlem av Gillet 1963. Hans hustru 

Suvi parenterades förra året. 

Birgit Borelius föddes 1920 i Århus i 

Danmark men växte upp i Norrköping. 

Där fick hon arbete hos Posten sedan hon 

utbildat sig till postexpeditör. Där träffade 

hon också sitt livs kärlek, den dåvarande 

chefen för Norrköpings museum Aron 

Borelius, som hon gifte sig med. Makarna 

flyttade till Lund när Aron blivit professor 

i konsthistoria. Birgit påbörjade då 

akademiska studier och blev fil.kand. i 

bl.a. litteraturhistoria och teoretisk filosofi. 

Hon hade ett mycket stort litteraturintresse 


och startade läsecirklar där medlemmarna 

under hennes ledning fick stifta bekantskap 

med världs-litteraturens giganter. Birgit 

och Aron bodde efter Arons pensionering i 

Viken. Hon blev medlem i Gillet 1959. 

Inge Plymoth föddes 1921 i Arlöv och 

var för oss Bröder och Systrar i Gillet mest 

känd som redaktör 

för Knutsposten och 

som sådan aktiv in i 

det sista. Under sitt 

yrkesverksamma 

liv var han under 

30 år anställd som 

chefstecknare i Sydsvenskan. 

Därefter 

var han verksam 

som konstruktör och 

låg bakom bl.a. den 

s.k. Plymothplattan – rörliga metallplattor 

i garage – samt ett nytt startsystem för 

travhästar. Hans karriär innefattar också 

byggandet av Bellevue-stadion i Malmö 

och de första skisserna till Sydsvenskanhuset, 

Victoriastadion i Lund samt sporthallar 

i Västerås och på Grönland. Han var 

länge aktiv tennisspelare och ordförande i 

Malmö tennisklubb. Han blev medlem i 

Gillet 1971 och fick vid årshögtiden 2009 

synnerligen välförtjänt ta emot Gillets då 

nyinstiftade särskilda förtjänsttecken. 

Kjell-Erik Sandberg föddes 1921 i Stehag 

och växte upp på Stehagsgården. Han utbildade 

sig först till folkskollärare och senare 

till gymanstik-direktör efter det att han 

under kriget tjänstgjort som officer. Efter 

utbildningen arbetade han som gymnastiklärare 

i Malmö där han på Slottsstadens 

läroverk under början av 1950-talet hade 

bl.a. Gillets ålderman som elev. Merparten 

av hans yrkesverksamhet var dock förlagd 

till Hässleholm, där han fram till pensioneringen 

tjänstgjorde som gymnastikdirektör. 

Han hade ett stort intresse för naturen, 

var medlem i Biologiska föreningen samt 

ägnade mycket tid och intresse åt sin stora 

trädgård på egendomen Stjärneholm. Han

lev medlem av Gillet 1951 och deltog flitigt 

i de årliga Knutsbalerna tillsammans 

med sin hustru Eva. 

Ella Ask föddes 1921 och växte upp på 

en lantgård i Stora Råby. Hon gifte sig 

1947 med Gunnar Ask och bosatte sig 

tillsammans med honom på Nilstorp. Hon 

var hemmafru med tre barn. Tillsammans 

med Gunnar var hon aktiv i Lundastudenternas 

Folkdanslag. Hon blev medlem i 

Gillet 1956. 

Rolf Nerpin, föddes 1923 i Karlskrona 

som son till kommendörkaptenen Torkel 

Nerpin. Han blev själv kommendörkapten 

efter genomgången sjökrigsskola, tjänstgöring 

på alla typer av fartyg såsom pansarskepp 

och torpedbåtar och var en tid 

biträdande marinattaché i London. Som 

kommendörkapten innehade han kvalificerade 

befattningar i stabstjänst och var bl.a. 

också långresechef på Älvsnabben. Han 

blev 1975 chef för Malmö marina bevakningsområde. 

Efter pensioneringen var 

han bl.a. aktiv på äldreboendet Thulehem. 

Rolf Nerpin blev intagen i Gillet 1991. 

Lars Larsson föddes 1925 i Mölle. Efter 

ett antal år i marinens tjänst ägnade han 

sitt arbetsliv åt Tullverket. Han var vid sin 

pensionering tullmästare i Helsingborg. 

Hans intressen var historia och konst samt 

havet och naturen. Tillsammans med 

makan Lena flyttade han för tio år sedan 

till Lund. Lars Larsson togs in i Gillet 

1983. Dottern Cornelia Jonsland får inom 

kort sin silverduva. 

Ants-Michael Uesson föddes 1926 i 

Tallinn i Estland. Som gymnasist i Tallin 

under den tyska ockupationen verkade 

han för Estlands självständighet, blev 

arresterad, men lyckades fly till Sverige. 

Här fick han anställning hos olika läkemedelsföretag, 

men kunde också studera 

till en fil.lic.-examen i jämförande språkvetenskap 

vid Lunds universitet . 1957 

grundade han ett eget läkemedelsföretag 

men fortsatte också med språkforskning. 

Han forskade om den skandinaviska och 

östersjöfinska befolkningens urhistoria 

genom en koordination av lingvistik, 

arkeologi och antropologi. När Estland 

blev självständigt 1991 knöt han kontakt 

med universitetet i Tartu. Han var ordförande 

i Estniska församlingen i Malmö. 

Han blev medlem i Gillet 1957 och Jubelbroder 

2007. 

Birgit Bram Ohlsson föddes 1927. Hon 

tog folkskollärarexamen i Kalmar och 

kom sedan till Lund där hon kompletterade 

med studier i engelska, samhällskunskap 

och religionskunskap. Hon fick tjänst 

vid Lindebergska skolan, där hon verkade 

fram till pensionen. Hon blev också engagerad 

i Lutherhjälpen, där hon gjorde en 

banbrytande insats för att utveckla denna 

organisation till en folkrörelse. Hon studerade 

en tid teologi i USA samt företog 

resor över hela världen. 1967 gifte hon sig 

med bokförläggaren Sven Håkan Ohlsson. 

Hon bildade 1975 tillsammans med 

sin make Birgit och Sven Håkan Olssons 

stiftelse, vilken gett anslag till forskning 

inom Svenska kyrkan, till universitetet 

och till Universitetshistoriska sällskapet. 

Birgit blev medlem av Knutsgillet 1968. 

Sven Nilsson föddes 1927. Han studerade 

medicin och doktorerade med en avhandling 

om diabetes. Han blev sedan överläkare 

på medicinkliniken i Jönköping. Som 

pensionär ägnade han sig åter åt forskning, 

nu med gerontologi som specialitet. Hans 

verksamhet som äldreforskare ledde till 

att han 2008 blev promoverad till hedersdoktor 

vid Högskolan i Jönköping. Han 

blev medlem i Gillet 1963. 

Christer Lindell föddes 1929 i Jönköping. 

Han gick inte in i familjeföretaget Lindells 

Vågfabrik utan blev istället läkare efter 

medicinstudier i Lund. Han specialiserade 

sig på gyneokologi och obstetrik. Fram till 

pensionsavgången var han chefsöverläkare 

i Trelleborg. Pensionen innebar emellertid 

inte slutet på hans yrkesliv. Enligt dottern 

forts sid 24 


pARENTATIoNEN 

forts fr sid 23 

Charlotta var han runt överallt och tog 

tillfälliga anställningar - bara han fick 

jobba. Han var bl.a. i Kirkenes vid Norra 

Ishavet. Under 10 år arbetade han från 

och till för Rotary´s läkarbank i Pemba 

utanför Zanzibar. Den sista arbetsresan 

till Afrika ägde rum när han var 78 år. 

Han sa att han ville komma in i Guiness´ 

rekordbok. Christer Lindell blev medlem 

av Knutsgillet 1951. 

Rose Zätterström föddes 1930 i Tönsberg 

i Norge. Hon var sjukgymnast och 

verksam vid institutionen för fysikalisk 

medicin vid Universitets-sjukhuset. Där 

disputerade hon 1999 på en avhandling 

om behandlingen av korsbandsskador 

och hon har medverkat i ett fletal vetenskapliga 

pub-likationer. Hon var gift 

med överläkaren Ulf Zätterström. Hon 

blev medlem av Gillet 1962. 

Gabi Cítron-Tengborg föddes 1930 i 

Gdansk i Polen och kom med familjen 

till Sverige 1939. Hon började studera 

på Konstfack 1950. Efter att med formgivning 

av en teservice ha vunnit en 

pristävling fick hon 1954 anställning 

på Gustavsberg. Där låg hon bakom 

de populära serierna Löva, Buckla och 

Vinga. 1956 gifte hon sig med Erik Tengborg 

och bildade familj. Hon slutade då 

sin anställning. 1964 flyttade familjen 

till Lund. Gabi drog då igång sin keramiska 

karriär på nytt genom att i hemmet 

installera en verkstad med keramisk ugn. 

Hennes meritlista därefter är lång och 

gedigen och innefattar ett 30-tal offentliga 

utsmyckningar samt regelbundna 

utställningar. Ett av de bästa verken är 

stadigt fäst i hennes egen gräsmatta; ett 

stengodsbord med glimmande blå plattor. 

Hon blev Syster i Gillet 1975. 

Jan Pokorny föddes 1932 i Göteborg. 

Han var son till den kände börskommentatorn 

i Göteborgs Handels- & Sjöfarts- 


tidning Carl R. 

Pokorny, som i sin 

tur härstammade 

från Österrike. En 

nära kontakt med 

släkten i Wien 

har upprätthållits 

inte bara av Jan 

och hans far utan 

är levande också 

i den tredje generationen. 

Själv blev Jan Pokorny advokat 

med verksamheten förlagd till Växjö. 

Han var allmänpraktiserande advokat 

men hade vid sidan av brottmål och civilmål 

som specialitet asylrätt. Han var en 

skicklig violinist samt mycket intresserad 

av mat och vin. Under senare år bodde 

Jan Pokorny tillsammans med ny hustru 

Marianne i Södervidinge, där han för 

några år sedan var värd för Knutsgillets 

papegojskjutning. Han blev medlem av 

Gillet 1961. 

Inga Thorfinn föddes 1936. Hon var gift 

med företagsjuristen och sedermera advokaten 

Magnus Thorfinn, som parenterades 

förra året. Inga Thorfinn var själv till 

sin pensionering skolledare på Polhemsskolan 

i Lund. Hon blev medlem av Gillet 

1964 och fick sin silverduva 1989. 

Anita Ahlfors föddes 1937. Hon var 

utbildad tandsköterska och gifte sig med 

Leif Ahlfors som då var hälftenägare i 

Holmgrens Charkuterifabrik. Hon blev 

medlem av Gillet 1959. 

Leif Holmqvist föddes 1938. Han tillhörde 

en Lundafamilj som varit medlemmar 

av Knutsgillet sedan i vart fall början 

av 1800-talet. Efter student-examen 

studerade han juridik i Lund och ägnade 

sig åt förutom studierna ett engagemang i 

Lunds nation, där han senare blev hedersledamot, 

samt uppdrag som marskalk i 

Akademiska Föreningen och pianist i en 

jazzgrupp. Han satt ting i Klippan och var 

sedan under många år bankjurist i Lundabygdens 

Sparbank. Efter en tid på S-E

Banken i Göteborg kom han åter till Lund 

som ställföreträdande chef för den bankens 

Lundarörelse. Han var under många 

år sekreterare i Ribbingska stiftelsen där 

han gav tid och kraft åt att bygga upp ett 

gerontologiskt centrum. Han var vid sidan 

av arbetet starkt engagerad i många olika 

Lundaföreningar och var över huvud taget 

en mycket social person. Sålunda var han 

ordförande i LUGI Handboll 1966 - 77. 

Han var medlem av Lukasgillet, Studentsångföreningen, 

Rotary, Lions, Gamla 

Lund, SHT och Gammeldanskens Vänner. 

I Knutsgillet togs han in 1957 och 

blev Jubelbroder 2007. Han var Gillets 

sekreterare 1980 - 86 samt vice stolsbroder 

1990 - 94. Sydsvenskans minnesruna 

över Leif Holmqvist hade den träffande 

rubriken En sann lundensare. 

I samma tidning 

hade minnesrunan 

över Lennart 

Ahlfors född 1939, 

rubriken Han var 

den verklige lundensaren. 

Bakom 

detta omdöme 

låg framför allt 

Lennarts passion 

för lundensiska 

traditioner med 

studentsång, karneval och förstamaj, en 

passion som grundades under hans uppväxt 

i Lund och utvecklades under hans 

akademiska studier vilka avslutades 

med en jur.kand.-examen. Omdömet har 

dessutom sin grund i hans engagemang i 

Handelsföreningen där han under många 

år var sekreterare och sedan ordförande. 

Och i högsta grad lundensisk är Lundaknaken 

från Holmgrens Charkuteri där 

Lennart var VD. En alternativ rubrik 

som jag tror att många av oss Bröder och 

Systrar i Knutsgillet skulle sätta är Han 

var en av mina bästa vänner. Lennart 

hade nämligen en stor vänkrets genom 

sitt engagemang i Rotary, jazzklubben, 

Odd Fellow m.m. Som trogen medlem 

av Knutsgillet var han årligen tillsammans 

med hustru Carola och sonen Niklas 

hemma i Dösjebro generös värd för en 

utvald krets Bröder och Systrar vid den 

s.k. Förskjutningen - en träning inför den 

kommande papegojskjutningen. Lennart 

Ahlfors blev medlem av Knutsgillet 1959 

och jubilerade vid förra årets högtidsfest, 

två dagar före sin död. 

Birgitta Lundberg föddes 1942 i Ugglarp 

utanför Falkenberg. Hon utbildade sig till 

kontorist och arbetade inom skolväsendet 

under större delen av sitt liv. Hon recipierade 

i Gillet tillsammans med sin dåvarande 

make Lars U:son Lundberg år 1966. 

Marianne Boije af Jennäs föddes 1947. 

Hon infördes i Gillet 1967 av sin far Tage 

Stigen. Hon har sedan 1972 bott i Australien 

där hon blev chef för IKEA i Sydney. 

Jag har nu berättat om många spännande 

levnadsöden. Jag har berättat om 

människor som under sin livstid gjort 

viktiga samhällsinsatser genom att vara 

framstående inom vetenskap, näringsliv 

eller konst. Jag har berättat om män och 

kvinnor som framför allt är värda att 

hedras för den betydelse de haft för sina 

närmaste och sina vänner. Jag har berättat 

om 15 män och 13 kvinnor som haft det 

gemensamt att de varit våra Bröder och 

Systrar i S:t Knuts Gille. 

Mellan jul och nyår 2009 avled också 

Gillets stolsbroder Nils Eksandh. Jag vill 

nämna detta men skall samtidigt tala om 

att de anhöriga bett om att parentationen 

skall anstå till nästa år 

Bröder och Systrar ! Jag ber Er att resa 

Er för en tyst minut till våra bortgångna 

Bröders och Systrars minne. 

En tyst minut 

Åldermannen 


GILLETS BRÖDER SAmLADE TILL oLA ToDDY 


Årets Ola Toddy ägde rum en afton när 

midvinternattens köld fortfarande var 

hård - mycket hård. I Skåne har vi ju 

sällan några riktiga vintrar. Som många 

stadsbor tror vi helst och gärna att den 

snö som föll igår, snart ska töa. Någon 

gång, ungefär med tio års mellan rum 

blir det dock icke så. Denna vinter var en 

sådan, där det, som man säger, bara höll 

på och på. Kommunens gångbanor var 

sedvanligt dåligt skottade, eftersom fastighetsägarna, 

som ska svara för denna 

renhållning, är de som sist ger upp tanken 

om att tövädret snart ska komma. 

I denna stämning tog sig trots all halka 

Knutsgillets bröder till Hantverksföreningen 

och samlades sedvanligt och glatt 

kring denna underbart värmande toddy, 

som väl sällan suttit bättre. Som alltid 

klingade skedarna muntert i glasen och 

årets första julbord dukades just i stora 

salen en våning upp. Där var det emellertid 

kallt - mycket kallt, men efterhand som 

kvällen rullade undan steg såväl andarna 

som stämningen betydligt. Staden och 

Gillet betygade varandra sedvanligt sin 

vördnad, risgrynsgröten och saftsåsen 

avlöstes av kaffet och konjaken och en 

tacksamhetens tanke gick naturligtvis till 

den kloke Ola Lundberg, denna tillställnings 

gode tillskyndare, som så väl visste 

vad som krävdes och behövdes. 

Lundaspexarna var helt nya. Det hör 

också till denna trivsamma tradition. 

Traditionella spexvisor med försiktiga 

inslag av ny repertoar fröjdade de nu väl 

acklimatiserade bröderna, innan man 

med en påtagligt späd, men praktfullt 

fullödig bas i gott minne, åter och väl 

påpälsade, begav sig ut i det Lund där 

midvinternatten fortfarande lurade på nya 

kunder. Jan Sterngren

välkomna till ola Toddy 2010 

Särskilt välkomna till närvarande 

systrar samt till våra hedersgäster Mats 

Helmfrid, Olof Olsson, Gustaf Ljung och 

Carl-Gustaf Andrén. 

Jag gläder mig åt en stor uppslutning 

av Bröder. Men känner samtidigt en 

stor sorg över att en av våra allra bästa 

Bröder saknas idag. Nils Eksandh avled 

för mindre än en vecka sedan. Han var 

Jubelbroder med mer än 50 års obruten 

närvaro vid Gillets årshögtider. Han var 

sedan länge verksam i Gillets styrelse 

och var Stolsbroder. Jag vill nämna 

att i enlighet med familjens önskemål 

kommer parentationen av Nils att anstå 

till nästa årshögtid. 

I mitt tal vid Ola Toddy förra året sa jag 

att jag var förvissad om att år 2009 inte för 

Gillets vidkommande skulle bli ett sådant 

”skitår” som vår arbetsmarknadsminister 

förutsagt. Det har visat sig att jag hade 

rätt. Vi har trots finanskris och klimatkris 

haft ett lyckat Gillesår. Högtidsfesten 

blev en succé. Grand var fullbokat, vi 

hade många recipiender, maten var god 

och stämningen var hela tiden på toppen. 

Vårt andra stående evenemang – papegojskjutningen, 

som den här gången ägde 

rum på Revinge-fältet, blev också en 

lyckad tillställning. Vi hade en sagolik 

tur med vädret, som var helt fantastiskt 

för en pick-nick tillsammans med glada 

människor. Jag beklagar alla Er som inte 

var med och vill varmt rekommendera Er 

när vi till våren skall träffas för att skjuta 

papegoja vid Citadellet i Landskrona. 

När man blir Ålderman i Knutsgillet är 

det oundvikligt att man får ett alldeles 

särskilt intresse för historia. Man blir 

nyfiken på den man som gett namn åt 

vårt Gille och som mer än 900 år efter 

sin död sedan minst 850 år tillbaka 

årligen hedras vid våra högtider under 

mottot Fred och Endräkt. Jag har så gott 

det går försökt stilla min nyfikenhet. 

Det är inte så mycket man kan få reda 

på men av det lilla som finns framgår 

det klart att Knut Konung inte var en 

man som under sin livstid levde upp till 

mottot Fred och Endräkt. Hans regering 

präglades istället av Krig och Osämja. 

Det får vara som det vill med den saken. 

Helgon blev han ju först efter sin död 

och om han såsom vår skyddspatron 

haft inflytande över Gillets verksamhet 

måste man ju anse att han gjort ett gott 

jobb. Vi har ett holians ståteligt Gille 

där Fred och Endräkt råder Bröder och 

Systrar emellan. Dessutom är ju Knut 

Konung väl värd att hedras för att han 

genom sin donation till Domkyrkan såg 

till att en katedral värdig en ärkebiskop 

blev byggd just i Lund och inte hamnade 

i någon av de andra danska stiftsstäderna. 

Det var ett lokaliseringsbeslut 

som i sin betydelse för vår stad väl t.o.m. 

överglänser det gångna årets beslut om 

ESS-anläggningen. 

Jag föreslår att vi höjer våra glas 

och skålar för Knut Konung, för Ola 

Lundberg, för oss själva och för ett nytt 

framgångsrikt Gillesår. 

Fred och Endräkt 

Åldermannen 


Bröder åldermän, Bröder och 

Systrar i S:t Knuts gille i Lund. 

Det är med blandade känslor som jag 

idag håller talet till ålderman. Glädjen 

över att få tala till ålderman grumlas 

naturligtvis av att det skulle vara Nils 

Eksandh, vår mångårige stolsbroder 

– som skulle stå här istället för mig. 

Som ni alla vet avled Nils strax före 

nyår och han lämnar ett mycket stort 

tomrum efter sig, inte minst i detta 

gille. 

Man säger att det finns tre sorters 

äktenskap, ett där makarna lever som 

enskilda individer, ett där man gör en 

del tillsammans och en del för sig själv 

och till slut – ett äktenskap där man gör 

allt tillsammans i symbios. Eva och Nils 

äktenskap tillhörde de senare och de 

gjorde verkligen allt tillsammans och 

saknaden måste därför vara så mycket 

större. Våra tankar går till Eva och den 

övriga familjen. 

Jag är dock som sagt mycket glad över 

att som traditionen bjuder, idag kunna 

på styrelsens, kassadirektionens och 

inte minst Gillets medlemmars vägnar 

få tacka ålderman och åldfru för det 

gångna årets insatser. 


Att vara ålderman är – som Nils sa 

i sitt tal till åldermannen för några år 

sedan – förvisso inte ett säsongsarbete. 

Det innebär en åretruntverksamhet med 

styrelsemöten, resor och representation 

vid andra gillens högtidssammankomster 

samt – och detta är inte minst 

viktigt – stillsamma försök att förnya 

gillet på olika sätt. 

Att vara ålderman för ett gille av 

denna kaliber och historia kräver 

också att man leder verksamheten med 

stor respekt för – och bevarande av 

– traditioner; utvecklade under seklers 

gång. MEN, man måste också se till att 

gillet utvecklas och förnyas i takt med 

att omgivningen och samhället gör det. 

Dessutom måste det ske här i Lund, 

där vi har en gedigen tradition att vara 

misstänksamma mot alla förändringar 

samtidigt som vi vill ligga i framkanten 

av all utveckling. 

Det är alltså inte det mest lättskötta 

av pastorat Du varit ålderman för 

under det gångna året. Därför har vi all 

anledning att vara mycket tacksamma 

för Ditt sätt att framgångsrikt hantera 

dessa frågor, allt för gillets bästa, såväl 

avseende högtidssammankomst som 

papegojskjutning och styrelsearbete, 

men också genom att se till att vår 

verksamhet äntligen finns på internet. 

Det kommer att bli ett viktigt sätt för 

oss att kommunicera med de medlemmar 

som inte har förmånen att få bo 

och/eller verka i Lund. 

På styrelsens, kassadirektionens 

och alla bröder och systrars vägnar 

vill jag härmed tacka Dig Jan och jag 

föreslår att vi skålar för Dig och för 

Din åldfru. 

Peter Löwegren

TALET TILL STADEN 

Staden Lund och St Knuts Gille har båda 

en anrik historia. Vi har skäl att vara stolta 

och värna våra traditioner. 

Vi har också skäl att begrunda at dagens 

traditioner inte är identiska med de ursprungliga, 

utan de har successivt förändrats 

och utvecklats av människor, som insett att 

för hålla den positiva grunden levande så 

krävs förändringar. 

Staden hade inte varit dagens sjudande 

Lund med framtidstro och Gillet inte den 

aktiva sammanslutningen med nytillkommande 

systrar och bröder om det inte 

funnits människor med förmåga och mod 

till nytänkande. 

När jag för två år sedan talade till staden 

i samband med Ola Toddy framförde jag 

bland annat att både staden och Gillet fick 

en ökande andel äldre och att vi därför 

hade ett gemensamt ansvar att verka för 

föryngring och förnyelse. 

Idag kan vi konstatera att både staden och 

Gillet är på rätt väg. 

Några av Gillets yngre, engagerade 

systrar och bröder har påtagit sig uppdraget 

att finna vägar för att få flera yngre 

att intressera sig för och påverka vår 

verksamhet. 

Staden har tagit stora, viktiga steg 

WER EINE REISE TUT ... 

han har något att berätta. I sitt tal till 

Gillet berättade Mats Helmfrid om en 

resa han gjort från Prag till Berlin. 

I Prag kastade man 1436 ut sina politiker 

genom fönstren i stadens rådhus, 

vilket gav upphov till begreppet defenestration 

liksom en tradition för 1618 var 

det dags igen. 

I Lund är vi dessbättre mycket fridsammare, 

behandlar stadens frågor väl och 

länge och vårdar och skapar därigenom 

våra traditioner. Som ett resultat av detta 

synsätt, har genom århundradena den 

symbios vuxit fram som idag existerar 

mellan staden Lund och Knutsgillet - allt 

i Fred och Endräkt. JS 

in i framtiden genom att med stort 

engagemang medverka till att framtidens 

spjutspetsforskning hamnar i 

Lund via MaxLab och ESS. 

Vi systrar och bröder av St Knuts 

Gille i Lund är tacksamma över att vi 

och våra efterkommande fortsatt får 

leva och verka i en internationell stad 

med traditioner och visioner. 

Låt oss nu dricka staden till. 

Stadens skål 

Gun Hellsvik 


G I L L e S B e S Ö k I M A L M Ö o C h v I S B y 

Lördagen den 6 mars hade jag glädjen 

att som representant för vårt gille närvara 

vid S:t Knuts Gille i Malmö högtidssammankomst 

med supé och bal på 

Rådhuset i Malmö. 

Inbjudna gäster samlades i Rådhuset. 

Alla gillen utom Flensburg, Laholm 

och Visby var representerade. Vi gick 

den korta vägen till S:t Petri Kyrka där 

åldermannen Percy Liedholm hälsade 

välkommen och parentation hölls över 

de under året avlidna, åtföljd av ringning 

i den gamla Knutsklockan från 

1533. Gilleskaplanen Torkil Nilsson höll 

en andaktsstund med bön och akten 

inramades av fin orgelmusik av organist 

Magnus Berglöf. 

Högtidssammankomsten fortsatte 

därefter i den vacka Knutssalen på 

rådhuset där 15 bröder och 17 systrar 

högtidligt reciperade, införda av ceremonimästaren 

Dag Sundewall och vice 

ceremonimästaren Jacob Faxe. Gillets 

förre oldfru Ingegerd Göransson mottog 

silverduvan. 

Högtiden avslutades med konungens 

skål, kungssången och därefter dansades 

promenadpolonäs. 

I den vackra Landstingssalen var festborden 

dukade och de drygt 130 bröderna 

och systrarna avnjöt en god middag under 

mycket glad stämning. Kvällen förflöt 

snabbt, bl a framfördes recipiendernas 

tacktal av Dick Harrison och gästande 

gillens tacktal av åldermannen i Ystad, 

Ola Månsson. 

I samband med supén så förevisades 

Malmögillets fina klenoder, de tre stiliga 

pokalerna sänkta av kung Fredrik II 1556, 

de danska adelsmännen 1652 och de 

skånska adelsmännen 1673 samt silverduvan 

som skänkts till Gillet 1533. 


Gillessekreteraren Karin Lennartsson med 

Malmögillets ålderman Percy Liedholm 

Dansen tråddes i Knutssalen. Knutsgillet 

är det enda sällskap som får lov att 

dansa i Knutssalen, och bara det är en 

upplevelse. 

En fin och lyckad fest i Knutsgillets 

anda med många trevliga kontakter och 

glad samvaro. 

Karin Lennartsson 

* * * * * 

Jan Alvås reseberättelse från åldermannabesöket 

i Visby, hittar du på sid 3. 

Fyra åldermännen på tur till Adelsgillet 

i Visby -- Stefan Lamme - Tumathorp, 

Lennart Söderberg - Landskrona, Arne 

Mårtensson - Laholm och Jan Alvå - Lund

EN hÖSTRESA TILL mED 

BUSS TILL KNUTSGILLET I 

RoNNEBY 

kan det bli i september för Gillesföreningens 

medlemmar med 

anhöriga 

Planeringen pågår och ytterligare 

information kommer snart 

KNUTSWEBEN hAR BYTT 

NAmN ! 

Nu finns en ny webadress, som är 

lättare att minnas - och använda 

Kolla alltid 

w w w.knutsgilletilund.com 

Mailadress: 

knutsgilletilund@gmail.com 

Gillesföreningen inbjuder 

alla bröder och systrar med 

familjer till 

pApEGoJESKJUTNINGEN 

på Citadellet i Landskrona den 

30 maj 

Samling kl 13.00 på borggården 

där vi bjudes på förfriskning innan 

gemensam utmarsch till skyttet 

med standar och musik 

Som alltid kommer en skyttekung 

och skyttedrottning att utses 

Men dessutom - och nytt för året - är att 

Gillets ungdomar tävlar i en egen klass, 

där bästa manliga resp kvinnliga skytt 

utses till fågelprins och fågelprinsessa. 

Utöver äran följer rätten att bära 

någon av de nyframtagna kedjorna 

vid kommande högtidsfest. 

hjärtligt välkomna!

KP 20101.pdf - Sankt Knuts Gille i Lund

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?