Problematik vid höga flöden - Gästrike Vatten AB

5.2. PROCESSMÄSSIGA ÅTGÄRDER OCH FÖRBÄTTRINGAR
Här beskrivs och utvärderas de åtgärder som vidtagits för att hantera de kritiska faktorer som
identifierats och presenterats ovan. I avsnitt 5.5. presenteras förslag till framtida
optimeringsstudier och ett kontrollprogram för bio-P.
De åtgärder som tagits fram är:
Optimering av det befintliga hydrolyssteget för att maximera produktionen av kolkälla
under perioder med höga flöden.
Åtgärd av kritiska områden med turbulens för att minimera risken för syreinblandning
i den anaeroba zonen.
Utveckling av en strategi för styrning vid och efter höga flöden. Detta för att bibehålla
en fosforavskiljande funktion under höga flöden och minimera risken för försämrat
nettoupptag och förhöjda utsläppsvärden till recipienten efter perioder med höga
flöden.
Syftet med åtgärderna har varit att säkerställa och hålla tillförseln av VFA på en jämn nivå
samtidigt som syrehalterna i de aeroba zonerna hålls på för systemet gynnsamma nivåer. PAO
får då bättre tillgång till VFA under höga flöden och kan också bättre hushålla med sina
endogena förråd av PHA. Syftet med åtgärderna är också att förhindra närvaron av oxiderande
ämnen i den anaeroba zonen och att kontrollera det anaeroba fosforsläppet efter en period
med höga flöden. Uppnås dessa syften bör bioslammet klara av att bibehålla en
fosforavskiljande funktion även under och efter perioder med höga flöden. Detta innebär
också att negativa trender med behov av dosering av fällningskemikalier bryts.
Åtgärderna gav sammantaget en positiv inverkan på den biologiska fosforavskiljningen. Ett
nettoupptag av fosfor kunde bibehållas under långvariga perioder med höga flöden och
processen återhämtade sig också snabbare efter en sådan period. I figur 23 åskådliggörs
utgående fosformängder och använd mängd fällningskemikalie under de år åtgärderna
implementerades i full skala på reningsverket. 2009 blev ett rekordår med den lägsta utgående
mängden fosfor, 3,1 ton, sedan införandet av bio-P. För att uppnå detta användes endast 48
ton fällningskemikalie vilket även det är den minsta mängden som använts under ett år på
reningsverket. 2009 klarades också de skärpta kraven på 5,25 ton fosfor per år som införs
2012 med nästan enbart biologisk fosforreduktion och, således, en minimal tillsats av
fällningskemikalie.
25