Problematik vid höga flöden - Gästrike Vatten AB

Reningsverket byggdes om under 2003, och i juni 2004 togs en process med biologisk
fosforreduktion i drift. Syftet var att minimera användandet av fällningskemikalier samtidigt
som tidsandan efterfrågade mer miljövänliga och kretsloppsinriktade reningsmetoder.
Ombyggnationen innebar att den kemiska fällningen av fosfor före biosteget togs bort.
Efterfällningen, före slutsedimenteringssteget, behölls som ett polersteg i de fall den nya
processen inte skulle klara uppställda krav. Målet var dock att uppnå dessa utsläppskrav utan
att använda fällningskemikalie. I figur 3 åskådliggörs utgående fosformängder samt använd
mängd fällningskemikalier från år 2003 till år 2006. Sedan den biologiska fosforavskiljningen
togs i drift har användandet av fällningskemikalier minskat från ca 800 ton/år till ca 200 ton/år
2006. Det skärpta kravet på 5,25 ton år 2012 uppnås dock inte med 2006 års
fällningskemikaliemängd.
Fosfor ut (ton)
7
6
5
4
3
2
1
0
2003 2004 2005 2006
År
Fosfor UT (ton) Fällningskemikalie (ton)
Figur 3. Utgående mängd fosfor och använd mängd fällningskemikalie 2003 till 2006. 2004 infördes bio-P.
Det rötade slammet har av ännu icke utredd anledning blivit svårare att avvattna och en ökad
tillsats av polymer från ca 10 ton/år till ca 17 ton/år har därför blivit nödvändig.
Elanvändningen har också ökat från ca 3000 MWh/år till ca 4000 MWh/år vilket till största
delen beror på utökningen av aeroba zoner och pumpar för recirkulation av slam i
hydrolyssteget. Den aeroba delen av biosteget står för ca 44 % av reningsverkets
elförbrukning.
Sedan processen med bio-P togs i drift har massbalansen av fosfor i reningsverket förändrats.
En dygnsprofil över fosforflödet i verket vid drift med bio-P åskådliggörs i figur 4. Den
fosformängd som återförs till processen via rejektvatten från slambehandlingen har
fyrdubblats på grund av att bioslammet inte längre innehåller några fällningskemikalier som
binder upp fosforn. Analyser har visat att huvuddelen fosfor släpper från cellmassan redan i
förtjockaren och följer med till rötkammaren i löst form. Dekantatet från bioslamsförtjockaren
innehåller därför en låg halt fosfor förutom då förtjockaren är full med slam. Den fosfor som
återförs till processen från bioslammet härrör således mestadels från centrifugrejeket. Ca 70
stickprov tagna vid flöden understigande 2000 m 3 /h visar att kvoten mellan VFA och löst
fosfor sänks från 15,4 till 8,4 in till biosteget då rejektet tillförs. Centrifugen är i drift ca 4,7
dygn under en normalvecka och står för ca en tredjedel av den totala belastningen av fosfor
till biosteget. Mikroorganismerna i bio-P-processen kräver en viss mängd biotillgänglig fosfor
i systemet för att få konkurrensfördelar i förhållande till andra mikroorganismer. Försök
gjorda i satsreaktor i laboratorieskala har visat att PAO missgynnades och GAO tog över som
9
1000
800
600
400
200
0
Fällningskemikalie (ton)