Kung David - fritenkaren.se

David Vad skall jag göra?
Joab Du kan bara göra en sak.
David Vad?
Joab Förkunna för din son, när han har kommit hit med härmakt,
att han vunnit vadet.
David Joab, det är inte dags att skämta nu. Kan vi försvara Sions berg mot Absalom?
Joab Det är för sent att samla här en duglig och tillräckligt stor armé.
Om du vill slåss med Absalom så måste du först fly till andra sidan om Jordan.
David En neslig flykt från ett helt livsverk. Du ber mig att övergiva det mest ädla,
rika och civiliserade samhälle som har skapats av en konung i historien.
Joab Skeppet kanske inte sjunker om du hoppar av.
Natan Jag finner Joabs råd det enda kloka. Låt din stackars son få skena ruset av sig.
När han blivit fet på dina kvinnor, konung David, så blir det en lätt sak
att ta honom rakt på sängen.
David Du ber mig att låta honom få mitt harem?
Joab Det är i vart fall dessvärre oundvikligt.
David Ut! Jag trängtar efter luft!
Joab Skall kungen icke ge en order?
David Samla alla mina män som du kan nå. Vi rider ut från Sion genast.
Joab (bugar sig) Konung, åter känner jag igen dig. Och var skall vi samlas?
Får jag föreslå att vi nu gör gemensam sak med Ammons barn?
David Ja, låt oss göra det. Ty när det gäller segern är ej någon hedning mindre
än en jude om han blott är pålitlig som bundsförvant. (de gå ut)
Scen 2. Utanför staden.
David Nå, min budbärare, vad säger Absalom?
Budbäraren Intet hopp finnes.
David Intet hopp?
Budbäraren Han ber hälsa, att han hånar den narr
som vågar kalla sig en konung blott för att han har en krona,
att han föraktar den fader som vågar kalla sig fader efter att ha älskat andra än sonens moder,
att han hatar den jude som gör anspråk på att vara bättre än andra judar,
att han spottar på den människa som vågar kalla sig helig
i stället för att endast förbli en människa,
och att envar som följer dåren och nidingen David
av honom endast har förföljelse och död att vänta.
David Han ämnar anfalla Jerusalem?
Budbäraren Och bränna ner den till aska, om David dröjer kvar där.
David Då måste vi lämna Jerusalem.
Gyllene stad, farväl. Mitt älsklingsnöje det var att förgylla dig,
och mitt livs största sorg är det att behöva lämna dig.
Men jag lämnar dig blott för att du skall leva,
ty din konung kan blott, om han stannar kvar hos dig, betyda döden för dig.
Lev, min älskade stad, och lev, mitt älskade folk,
och se din konung som detroniserar och utplånar sig själv för att du skall skonas.
Endast den högsta makten i landet är det landets säkerhetsrisk.
Må Gud skona landet på det att han desto mera må slå mig.
57