Folder om almsjukan (pdf) - Skogsstyrelsen

Almsjuka på Gotland
Vi behöver din hjälp för att rädda de
gotländska almarna!

Almsjukan är en mycket allvarlig svampsjukdom som sprids med almsplintborren (en liten
skalbagge) eller via rötterna. En annan viktig spridningsväg är genom sågar och andra verktyg
som använts i sjuka träd. Om ingenting görs kan i stort sett hela öns almbestånd försvinna
inom några decennier men genom att bekämpa sjukdomen kan vi få ner spridningshastigheten
avsevärt. Hur den har kommit hit vet vi inte, men troligen har den kommit till ön med ved eller
virke av alm som varit smittad.
Alm på Gotland
Almen är ett av våra ståtligaste träd och finns ofta i miljöer som vi människor
tycker om: ängen, hagmarker, parker, alléer och kyrkogårdar. På Gotland växer två
almarter vilt: lundalm och skogsalm och av dem är lundalmen den vanligaste. Alm
finns över hela Gotland, men vanligast är den i ett bälte mitt på ön och i ett mindre
område på södra Gotland. Andra arter av alm finns planterade i parker och alléer.
Bladen känns igen på att de är sågtandade och har en skev bladbas. Skogsalmens
blad känns lätt igen på att bladen är sträva. Lundalmen har ibland korklister på
grenarna och är då omisskännlig.
Lundalmen känns igen på sina sågtandade blad med skev bladbas. Unga kvistar har
ofta karakteristiska korklister. Foton: Måns Persson
Stoppa almsjukan!
- använd inte alm till ved

Vad är almsjuka?
Almsjuka är en svampsjukdom som täpper igen trädets ledningsbanor, så att det
så småningom dör. Det finns två olika arter av almsjuka och här på Gotland är det
den mest aggressiva arten (Ophiostoma novoulmi) som hittats. Den kan ta död på
en alm inom några veckor.
Almar med angrepp av almsplintborre.
Barken har lossnat när hackspetten varit
framme och den rödtonade underbarken syns
tydligt. Foto: Martin Andersson
Så sprids almsjukan
Almsplintborren – sprider sjukdomen lokalt
Almsjukan sprids av almsplintborrar, små skalbaggar som i hela sin livscykel är
knuten till alm. De lägger ägg i sjuka eller döende almar. Anledningen till att almarna
är i dålig kondition kan vara almsjuka men träd dör ju även av andra orsaker. Den art
som finns här på Gotland – tandad almsplintborre, kan lägga ägg både i tunn och
grov bark samt i liggande träd och ved. Honan gnager en rak gång längs fibrerna
i träet och lägger ägg i gången. När äggen kläckts gnager sig larverna rakt ut åt
sidorna vilket ger ett karakteristiskt mönster. Larverna övervintrar under barken och
förpuppas under våren. De kläcks som färdiga skalbaggar och flyger ut i maj/juni för
att näringsgnaga främst på friska almskott. Om trädet där de levde som larver var
sjukt så har de med sig svampsporer på kroppen och smittar ner de nya träd som de
gnager på. Almsjukan sprids också via rötterna till närstående almar. Lundalmen
är expert på att dels föröka sig vegetativt via rotskott, dels på rotsammanväxning av
skilda individer. Om almsjukan gått ned i rötterna ska man därför ta hänsyn till en
riskzon runt trädet vid bekämpningen.
Larvgångar från almsplintborre. Notera
särskilt de karaktäristiska spåren (gnaggången
från moderskalbaggen) på stammen, som
alltid går i trädets längdriktning. När
äggen kläcks äter sig sedan larverna från
modergången, ut åt sidorna. Foto: Martin
Andersson

3-4 mm
Almsjuka på Gotland
Vi behöver din hjälp för att rädda de
gotländska almarna!
lllustration: Gunilla Wärnström, paintBOXdesign

Människan – sprider sjukdomen regionalt och lokalt
Vi människor bidrar till att sprida almsjukan både inom ett område, men framför
allt till nya avlägsnare lokaler. Dels görs detta genom förflyttning av smittad
obarkad almved och dels via användning av smittade verktyg med almsjukesvamp
som suttit kvar på redskapen och oavsiktligt ympats in i friska träd. Almsjukan kom
förmodligen till Gotland genom införsel av smittat, obarkat virke från svenska
fastlandet eller Baltikum.
Larver från almsplintborre. I naturlig storlek är de 3-4 mm stora. Foto: Martin
Andersson
Hur känner man igen almsjuka?
Titta efter vissna grenar och kvistar (även sly kan angripas av sjukdomen).
Almsplintborren gnager bark i de tunna grenarna och sprider då almsjukesvampen.
Snart ”flaggar” trädet med gula eller bruna löv i de drabbade grenarna och efterhand
så dör hela trädet. Ofta kan man se det redan i juni. På vintern är det svårare, men
man kan möjligen se att knopparna inte utvecklas.
Sjuk alm som ”flaggar”. De översta
kvistarna har börjat vissna. En
angripen alm dör inom två år. Foto:
Inga-Lena Östbrant
Almsjukesvampen ses som
mörka strimmor under
barken, i splintveden, på
en angripen alm. Foto:
Måns Persson

Titta efter angrepp av almsplintborrar. Ofta syns det som några millimeter stora
runda hål i barken där borrarna har tagit sig in eller ut. Om man tar av barken
kan man se en 3-4 cm lång gång, och från den utgår smalare gångar åt sidorna.
Hackspettar är förtjusta i borrarnas larver och ofta kan man se att barken har
lossnat där de har varit framme. Det syns tydligast på vintern, då stammen lyser röd
där hackspettarna har hackat. Det är dock inte säkert att trädet har almsjuka bara
för att det finns almsplintborrar i det.
För att säkerställa att det verkligen är almsjuka (träd kan ju dö av andra orsaker)
kan man prova att såga av drabbade grenar. Svampen sprids i almens kärlsträngar
och bildar en mörk missfärgning. I ett grensnitt syns prickar som ibland bildar en
sammanhängande ring i den yttersta årsringen. Man kan även se mörkfärgningen
som violetta strimmor om man täljer av bark.
Almsjukan framträder som en mörkfärgning
strax innanför barken på drabbade kvistar
och stammar. Foto: Måns Persson.
Desinficera redskapen!
Verktyg måste desinficeras med rödsprit och helst även brännas av efter att
ha använts i misstänkt sjuka almar, även om du inte såg några tecken på
almsjuka!

Checklista för att förhindra spridningen av almsjukan
SåGA intE i ALM
Såga inte i almar, vare sig i sjuka eller friska, de kan då dra till sig almsplintborrar.
Om du måste såga ner almar, kontakta Skogsstyrelsen först för rådgivning. Om du
har sågat i en alm (även frisk) ska sågen desinficeras efteråt.
tRAnSPORtERA intE VED
Transportera inte almvirke eller ved. Om vi människor undviker att hjälpa till med
spridningen så ökar chansen att vi kan begränsa vidare smitta. Det är mycket troligt
att almsjukan har kommit hit med ved, flis eller virke från fastlandet.
LAGRA intE VED
Lagra inte obarkad almved. Även om veden inte är drabbad av almsjukan så är det
en utmärkt yngelplats för almsplintborrarna och ju fler almsplintborrar det finns,
desto snabbare kan almsjukan spridas. Du kan använda almved om du barkar den,
men då måste barken brännas direkt.
KOntAKtA OSS OM DU HAR VED
Kontakta Skogsstyrelsen om du har almved liggande!
RAPPORtERA in SjUKA ALMAR
Rapportera in misstänkta fall av almsjuka till Skogsstyrelsen.
OM DU HAR EGnA tRÄD SOM HAR ALMSjUKA
Om du har almsjuka träd måste dessa träd avverkas och brännas så snart som möjligt
och absolut innan våren då almsplintborrarna börjar flyga. Ta inte bort trädet själv
utan att först ta kontakt med Skogsstyrelsen så att du kan få gratis rådgivning och
hjälp med att ta bort träden. Ring genast när du upptäcker tecken på almsjuka!
Inom ett par veckor kan sjukdomen ha nått rotsystemet och då blir den mycket
svårare att bekämpa.
DESinfiCERA DinA VERKtYG
Verktyg måste desinficeras med rödsprit och helst även brännas av efter att ha
använts i misstänkt sjuka almar, även om du inte såg några tecken på almsjuka!

Våra åtgärder
Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen, Gotlands kommun, Svenska kyrkan m.fl. arbetar
tillsammans för att begränsa almsjukan. Inventeringar görs men observationer från
allmänheten är viktiga för att få en uppfattning av förloppet och spridningen av
almsjukan.
Skogsstyrelsen Gotlands distrikt
Tfn 0498-25 85 00 växel
Text: Inga-Lena Östbrant, Illustration: Lars Bäckman, Layout: Martin Andersson
Omslagsbild: Almallé i Sanda, 2008. Foto: Måns Persson
Baksida: Döda almar i Halmstads centrum, 2008. Foto: Måns Persson