Nummer 3 - Frivilliga Flygkåren
Nummer 3 - Frivilliga Flygkåren Nummer 3 - Frivilliga Flygkåren
Luftskepp hade under det första världskriget använts i stor utsträckning, men kom många gånger att bli nedskjutna. Akron och Macons närskydd och spaningsförmåga med sina parasitfl ygplan skulle dock råda bot på saken, eftersom luftskeppen då kunde hålla sig dolda och undvika direkt fara. Popular Mechanics påstod att de dubbeldäckade fl ygplanen var de snabbaste jaktplanen i världen – och förväntningarna var höga när fl ygtesterna trots allt visade på goda resultat. Samtidigt som övningarna med Akron pågick för fullt påbörjades byggnationen av dess systerfartyg – Macon. Även det luftskeppen försågs med Sparrowhawkflygplan och utrustning för att kunna underhålla fl ygplanen ombord. Macons framtida besättning gladdes löpande av de goda nyheterna från Akrons testfl ygningar – och politikerna höll ett vaksamt öga på de båda projekten. En tidskrift belyste illustrerande byggnationen av systerfartyget Macon på följande sätt: – Likt Akron är denna farkost ämnad att bli ett luftbaserat örlogsfartyg. Besittandet av dessa två svävande farkoster kommer upprätthålla överlägsenheten hos USA:s luftskeppsfl otta – och nästa steg väntas bli luftskepp i samma storlek för kommersiellt bruk. Den första katastrofen Men Akrons tur var på väg att rinna ut. 34 FFKNYTT 3 2011 Efter att övningarna slutförts begav sig luftskeppet på en resa tvärs över den amerikanska kontinenten. Resan fortlöpte utan större missöden – men problematiken började när Akron väl anlände till västkusten. Vid Camp Kearny i San Diego stannade luftskeppet för mellanlandning. Tyvärr fanns där varken utbildad personal eller den specialiserade förtöjningsutrustning som Akron krävde. Förtöjningen blev därför ett improviserat och farligt spektakel. Resan hade förbränt närmare 40 ton bränsle. Solen hade också värmt heliumgasen till högre temperaturen än vanligt – vilket gav luftskeppet extra lyftkraft. Förtöjningen blev därför svår att genomföra och Akron hade svårt att plana ut på rätt höjd. Utan förvarning började luftskeppet stiga okontrollerat. Samtidigt höll ett hundratal olycksdrabbade rekryter från fl ottskolan i San Diego i förtöjningsrepen. Den stora markbundna förtöjningslinan kapades för att undvika att Akron ställde sig på högkant – och luftskeppet steg därefter snabbt. De fl esta matroser släppte sitt grepp om repen – men fyra man hängde kvar av okända anledningar och drogs till väders. En av männen lyckades släppa repet på relativt låg höjd och kom undan med en bruten arm. En annan lyckades manskapet på Akron hissa ombord. Dessvärre föll de två andra till sin död. Mot oväder Trots dödsfallen fortsatte fl ygplansövningarna och testerna av fl ygplanstrapatsen under de kommande veckorna. Teknikerna började också installera de många maskingevärsfästen som behövdes för Akrons närskydd. Luftskeppets storlek och ofta ohanterliga rörelser i vind och väder gjorde gång på gång förtöjningen farlig och riskabel. Så många som 500 man kunde krävas för att tämja skeppet i dåliga vindförhållanden. Luftskeppet drabbades därför av en del småskador – och även en större skada på sin stjärtfena. Men ingenting var allvarligt nog att sätta käppar i hjulen för de fortsatta fl ygplansoperationerna. I mitten av sommaren var övningarna på västkusten slutförda – och skeppet begav sig tillbaka till sin bas i North Carolina.
Förlusten av Akron var ett hårt slag för den besättning som stod redo att bemanna systerfartyget Macon. Luftskeppet var under konstruktion när Akron gick under, med nästan hela sin besättning som offer. Samtidigt blev det en sporre till noggranhet och eftertanke för de många som arbetade med byggnationen av det jättelika luftskeppet, som vägde 100 ton och var 240 meter långt. att byta ut fl ygplanens landningsställ mot bensintankar – något som möjliggjorde en kraftig ökning av fl ygplanens räckvidd. Den nytillträdde presidenten i USA – Franklin D. Roosevelt var ingen aktiv motståndare till luftskeppen. Men befälen ombord på Macon tänkte en gång för alla dra ett streck över Akrons öde. Befälhavaren ombord hette Herbert Wiley. Han var en av de endast tre överlevande besättningsmedlemmarna från Akrons haveri. Han visste att presidenten skulle fi nnas ombord på den tunga kryssaren USS Houston på väg hem från en resa till Hawaii samtidigt som Macon var på spaningsuppdrag. Wiley skred därför till verket med en plan han själv snabbt utarbetat. Macons fl ygplan gav sig ut på jakt efter presidentfartyget. Efter intensivt letande fann piloterna till slut kryssaren. Därefter släppte besättningen ned dagsfärska tidningar till en överraskad president – något som naturligtvis annars inte gick att få tag på ombord. Det värmande svaret kom snart 36 FFKNYTT 3 2011 över radio till befälhavaren på Macon: – Från USS Houston: Presidenten sänder sina komplimanger till dig och dina fl ygplan gällande er fi na föreställning och er utmärkta navigation. Bra gjort och tack för tidningarna. Således såg det ut som Macon säkrat sin framtid inom den amerikanska fl ottan – trots att amiral Moffet inte fanns som politiskt stödpelare. Övningarna fortsatte ohämmat under det efterföljande året. Skador lämnades oreparerade Som ett led i övningarna åkte luftskeppet ofta på resor tvärs kontinenten – och under en av resorna tvingades besättningen dumpa en stor mängd barlast och bränsle överbord för att kunna ta sig över bergen i Arizona. Motorerna gick dessutom på högvarv för att bibehålla manöverdugligheten i den svåra turbulens som rådde mellan bergstopparna. Resultatet blev att luftskeppets inre balkkonstruktion utsattes för stora påfrestningar. Efter ett våldsamt sjunk bröts en balk av – och det var bara tack vare den snabba reaktionen hos besättningen som luftskeppet inte havererade. Macon anlände till sin destination, men balkarna lagades bara tillfälligt. Den slutgiltiga reparationen fi ck vänta till ett senare tillfälle – då gasfi ckorna rutinmässigt skulle tömmas. Istället begav sig Macon snabbt ut på ett nytt uppdrag tillsammans med fl ottan. Upptakt till slutet På väg hem från övningen stötte luftskeppet på en större storm. Inte helt olikt situationen med Akron drabbades nu Macon av stora vindskjuvningar med starka upp- och nedvindar. Den slarvigt reparerade balken, som befann sig i stjärtfenan, bröts återigen itu under de kraftiga vindkrafterna och slets loss från luftskeppet. Den söndertrasade balken rev upp stora hål i de bakre gasfi ckorna – vilket gjorde luftskeppet baktungt. Osäker på vad som hänt beordrade befälhavaren olyckligtvis full fart framåt.
- Page 1 and 2: Nummer 3 - Oktober 2011 FFK - 50 å
- Page 3 and 4: A ktuellt från K årstaben 4 På n
- Page 5 and 6: Under högsommarmånaden juli arran
- Page 7 and 8: Makro HAR DU FÅNGAT EN FIN BILD? S
- Page 9 and 10: Uppskattade provlektioner Christer
- Page 11 and 12: Svenskt allmänflygs intresseorgani
- Page 13 and 14: Dalarna Text: För andra året i ra
- Page 15 and 16: Såtenäs Text Det var 16 glada och
- Page 17: Historia SVÄVANDE HANGARFARTYG Eft
- Page 21: POSTTIDNING Och så fyllde vi 50 å
Luftskepp hade under det första världskriget använts i stor utsträckning, men kom många gånger att bli nedskjutna. Akron och Macons närskydd och<br />
spaningsförmåga med sina parasitfl ygplan skulle dock råda bot på saken, eftersom luftskeppen då kunde hålla sig dolda och undvika direkt fara.<br />
Popular Mechanics påstod att de dubbeldäckade<br />
fl ygplanen var de snabbaste<br />
jaktplanen i världen – och förväntningarna<br />
var höga när fl ygtesterna trots allt visade<br />
på goda resultat.<br />
Samtidigt som övningarna med Akron<br />
pågick för fullt påbörjades byggnationen<br />
av dess systerfartyg – Macon. Även det<br />
luftskeppen försågs med Sparrowhawkflygplan<br />
och utrustning för att kunna<br />
underhålla fl ygplanen ombord. Macons<br />
framtida besättning gladdes löpande av de<br />
goda nyheterna från Akrons testfl ygningar<br />
– och politikerna höll ett vaksamt öga på<br />
de båda projekten. En tidskrift belyste illustrerande<br />
byggnationen av systerfartyget<br />
Macon på följande sätt:<br />
– Likt Akron är denna farkost ämnad att<br />
bli ett luftbaserat örlogsfartyg. Besittandet<br />
av dessa två svävande farkoster kommer<br />
upprätthålla överlägsenheten hos USA:s<br />
luftskeppsfl otta – och nästa steg väntas<br />
bli luftskepp i samma storlek för kommersiellt<br />
bruk.<br />
Den första katastrofen<br />
Men Akrons tur var på väg att rinna ut.<br />
34 FFKNYTT 3 2011<br />
Efter att övningarna slutförts begav sig<br />
luftskeppet på en resa tvärs över den amerikanska<br />
kontinenten. Resan fortlöpte utan<br />
större missöden – men problematiken började<br />
när Akron väl anlände till västkusten.<br />
Vid Camp Kearny i San Diego stannade<br />
luftskeppet för mellanlandning. Tyvärr<br />
fanns där varken utbildad personal eller<br />
den specialiserade förtöjningsutrustning<br />
som Akron krävde. Förtöjningen blev därför<br />
ett improviserat och farligt spektakel.<br />
Resan hade förbränt närmare 40 ton<br />
bränsle. Solen hade också värmt heliumgasen<br />
till högre temperaturen än vanligt<br />
– vilket gav luftskeppet extra lyftkraft.<br />
Förtöjningen blev därför svår att genomföra<br />
och Akron hade svårt att plana ut på<br />
rätt höjd.<br />
Utan förvarning började luftskeppet stiga<br />
okontrollerat. Samtidigt höll ett hundratal<br />
olycksdrabbade rekryter från fl ottskolan i<br />
San Diego i förtöjningsrepen. Den stora<br />
markbundna förtöjningslinan kapades för<br />
att undvika att Akron ställde sig på högkant<br />
– och luftskeppet steg därefter snabbt. De<br />
fl esta matroser släppte sitt grepp om repen<br />
– men fyra man hängde kvar av okända<br />
anledningar och drogs till väders. En av<br />
männen lyckades släppa repet på relativt<br />
låg höjd och kom undan med en bruten<br />
arm. En annan lyckades manskapet på<br />
Akron hissa ombord. Dessvärre föll de två<br />
andra till sin död.<br />
Mot oväder<br />
Trots dödsfallen fortsatte fl ygplansövningarna<br />
och testerna av fl ygplanstrapatsen<br />
under de kommande veckorna. Teknikerna<br />
började också installera de många maskingevärsfästen<br />
som behövdes för Akrons<br />
närskydd.<br />
Luftskeppets storlek och ofta ohanterliga<br />
rörelser i vind och väder gjorde gång på<br />
gång förtöjningen farlig och riskabel. Så<br />
många som 500 man kunde krävas för att<br />
tämja skeppet i dåliga vindförhållanden.<br />
Luftskeppet drabbades därför av en del<br />
småskador – och även en större skada på<br />
sin stjärtfena. Men ingenting var allvarligt<br />
nog att sätta käppar i hjulen för de fortsatta<br />
fl ygplansoperationerna. I mitten av<br />
sommaren var övningarna på västkusten<br />
slutförda – och skeppet begav sig tillbaka<br />
till sin bas i North Carolina.
Change language