sjuksköterskans bemötande av patienter med intellektuella ...

Institutionen för vårdvetenskap 

Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp. 

Kandidatuppsats C-nivå, 15 hp. 

Höstterminen 2008 

SJUKSKÖTERSKANS BEMÖTANDE AV PATIENTER MED 

INTELLEKTUELLA FUNKTIONSNEDSÄTTNINGAR 

The nurse´s care for patients with 

intellectual disabilities 

Författare: Handledare: 

Emma Björkman Ingrid Hellström, vik. lektor 

Lina Svensson Mai Leander, adjunkt 

Examinator: 

Eva Elmberger, lektor

Sammanfattning/abstract 

Bakgrund: I bakgrunden tydliggörs begreppen intellektuella funktionsnedsättningar och 

bemötande, därefter följer ett avsnitt om fördomar och vilken inverkan de kan ha på 

sjuksköterskans bemötande av patienter med intellektuella funktionsnedsättningar. 

Syfte: Att beskriva vad som påverkar bemötandet av vuxna patienter med 

intellektuella funktionsnedsättningar ur ett sjuksköterskeperspektiv. 

Metod: En systematisk litteraturstudie har genomförts för att skapa en översikt över 

vad som påverkar sjuksköterskans bemötande av patienter med intellektuella 

funktionsnedsättningar. Nio vetenskapliga artiklar har kritiskt granskats varpå 

innehållet i dessa har analyserats för att därefter sammanställas i ett resultat. Metoden 

och resultatet diskuteras sedan utifrån Orlandos reflektiva omvårdnadsprocess. 

Resultat: I resultatet har sex kategorier identifierats: Tidsåtgång vid vårdtillfällen, 

Kommunikationssvårigheter, Sjuksköterskans bristande kunskap, Rädsla och sårbarhet, Beroende 

av anhörigvårdare samt Attityder. Det är huvudsakligen dessa faktorer som påverkar 

sjuksköterskans bemötande av personer med intellektuella funktionsnedsättningar. 

Diskussion: Det finns ännu mycket att utveckla för att förbättra vårdkvaliteten och 

skapa gynnsammare förutsättningar inför sjuksköterskans bemötande av patienter 

med intellektuella funktionsnedsättningar. Detta framförallt genom att öka 

kunskapen inom området vilket i sin tur kan bidra till att längre besökstider avsätts, 

kommunikationen förbättras samt att rädslan och anhörigberoendet minskar. 

Nyckelord: intellektuella funktionsnedsättningar, inlärningssvårigheter, bemötande, 

attityd, sjuksköterska, interaktionsteori, kommunikation 

Keywords: intellectual disabilities, learning disabilities, encounter, attitude, nurse, 

interaction theory, communication

Innehållsförteckning 

1 Inledning ................................................................................................. 1 

2 Bakgrund ................................................................................................. 1 

2.1 Intellektuella funktionsnedsättningar ..................................................................... 2 

2.2 Bemötande ................................................................................................................. 3 

2.3 Fördomar ................................................................................................................... 5 

3 Problemformulering ............................................................................... 6 

4 Syfte ........................................................................................................ 6 

5 Teoretisk utgångspunkt ......................................................................... 7 

5.1 Teorins fyra antaganden ........................................................................................... 7 

5.2 Den reflektiva omvårdnadsprocessen .................................................................... 8 

6 Metod...................................................................................................... 9 

6.1 Datainsamling och urval .......................................................................................... 9 

6.2 Analysmetod ............................................................................................................ 10 

6.3 Etiska överväganden ............................................................................................... 10 

7 Resultat .................................................................................................. 11 

7.1 Tidsåtgång vid vårdtillfällen ................................................................................... 11 

7.2 Kommunikationssvårigheter ................................................................................. 12 

7.3 Sjuksköterskans bristande kunskap ..................................................................... 12 

7.3.1 Utbildning och erfarenhet ...................................................................................... 13 

7.3.2 Kunskapskällor och stöd ....................................................................................... 13 

7.4 Rädsla och sårbarhet ............................................................................................... 14 

7.5 Beroende av anhörigvårdare .................................................................................. 14 

7.6 Attityder .................................................................................................................... 15 

8 Diskussion ............................................................................................. 16 

8.1 Metoddiskussion ..................................................................................................... 16 

8.2 Resultatdiskussion ................................................................................................... 17 

8.3 Reflektioner och slutsatser ..................................................................................... 23 

9 Referenser .............................................................................................. 24 

Bilaga I Artikelmatris 

Bilaga II Sökmatris

1 Inledning 

Det finns idag en mängd olika intellektuella funktionsnedsättningar och i takt med att 

forskningen inom området ökar, växer också kunskapen och medvetenheten, dels 

om befintliga men även om nya, tidigare outforskade tillstånd Detta innebär att 

allmänsjuksköterskan kommer att möta dessa patienter i sitt yrke oavsett inom vilket 

område hon väljer att arbeta. Den som möter en person med funktionsnedsättning 

kan lätt bli osäker och ambivalent (Boman & Jönsson, 2006). Detta behöver dock 

inte betyda att personen har fördomar eller är diskriminerande, utan att hon känner 

sig just osäker. Det förekommer att funktionsnedsättningen får för stort utrymme 

och att människan därmed identifieras som sin diagnos vilket kan ge konsekvenser i 

bemötandet om patienten hamnar i underläge på grund detta (a.a). Viktigt att ha i 

beaktande är att personen som söker vård inte gör det på grund av sin 

funktionsnedsättning, då denna utgör individens normaltillstånd. Det som för 

patienten däremot är främmande, exempelvis en infektion eller ett benbrott, är 

anledningen till att vården uppsöks och är följaktligen det som ska vara i fokus och 

som behöver behandlas. 

Vårt, författarnas, intresse för hur sjuksköterskor bemöter patienter med 

intellektuella funktionsnedsättningar har sitt ursprung i våra egna erfarenheter och 

upplevelser. Teoretiskt sett anser vi inte att en studie kring detta i själva verket skulle 

vara nödvändig, då det egentligen borde vara självklart att alla blir bra bemötta 

oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte. Men i praktiken tycker vi oss ha 

uppmärksammat en påtaglig brist på kunskap och en stor osäkerhet gällande 

bemötandet av denna patientgrupp och därför ser vi ett behov av att utforska detta 

ytterligare. 

2 Bakgrund 

I bakgrunden behandlas begreppen intellektuella funktionsnedsättningar och bemötande för 

att tydliggöra och fördjupa kunskapen kring dessa. Därefter följer ett avsnitt om 

fördomar och vilken inverkan de kan ha på bemötandet. Avsikten med bakgrunden är 

att ge samtliga läsare en gemensam förförståelse. 

1 (26)

2.1 Intellektuella funktionsnedsättningar 

Det finns ett flertal olika benämningar på intellektuella funktionsnedsättningar så 

som förståndshandikapp, begåvningshandikapp, psykiskt funktionshinder, kognitiv 

funktionsnedsättning, mental retardation, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och 

utvecklingsstörning. I denna litteraturstudie används i resultatet uteslutande 

begreppet intellektuella funktionsnedsättningar, vilket författarna ser som ett oladdat 

och övergripande begrepp för samtliga ovan nämnda. Detta för att på ett så enkelt 

och konsekvent sätt som möjligt förklara vad som påverkar sjuksköterskans 

bemötande av denna patientgrupp. 

Termen ”learning disabilities” är i Storbritannien jämförbar med ”intellectual 

disabilities” som används i många andra länder (Barr, 2006). Intellektuella 

funktionsnedsättningar innebär för individen att ha nedsatt förmåga att förstå ny eller 

komplex information, svårigheter att lära sig nya färdigheter och bristande kapacitet 

att handla självständigt (Mental health foundation, 1996). Svårigheter kan förekomma 

inom områden som minne, initiativförmåga, tidsuppfattning, struktur, stress och 

delaktighet i samhället vilket kan påverka förmågan att ta hand om sig själv, den 

sociala kontakten och deltagande i regelbundna aktiviteter (Humanteknik, 2008). 

Socialstyrelsens terminologiråd tog 2007 beslut om revidering av termerna 

funktionsnedsättning och handikapp. Detta innebär att begreppen funktionsnedsättning och 

funktionshinder inte längre är synonymer utan att funktionshinder är en egen term och att 

begreppet handikapp inte längre används (Socialstyrelsen, 2007). 

”I och med detta definieras begreppet funktionsnedsättning: nedsättning av 

fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Begreppet funktionshinder 

definieras: begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en 

person i relation till omgivningen. För båda termerna avråds handikapp 

som synonym. En viktig konsekvens är att funktionshinder inte är något 

som en person har utan det är miljön som är funktionshindrande.” 

(Socialstyrelsen, 2007) 

2 (26)

Färska, internationella studier visar att personer med intellektuella funktions- 

nedsättningar kan ha längre och mer intensiva vårdtillfällen än genomsnittet av 

populationen vid konventionell vård, beroende på deras komplexa behov (Sowney & 

Barr, 2006). Patienter med funktionsnedsättningar har i större utsträckning somatiska 

svårigheter så som epilepsi, reflux, hjärtsjukdomar, tandbesvär och magsäckscancer 

vilket leder till mer frekventa besök inom sjukvården (a.a). 

2.2 Bemötande 

Begreppen bemöta och bemötande är synonyma med orden uppträdande, 

mottagande och behandling (Walter, 1996). I en presentation av den nationella 

handlingsplanen för handikappolitiken menade före detta socialminister Lars 

Engqvist (Socialpedagogiska institutet, 2000) att ett bra bemötande handlar om alla 

människors lika värde, att alla har rätt att mötas med respekt samt att alla ska 

accepteras som den de är. 

Var och en ska: 

• få möjlighet att växa som människa, tillsammans med andra 

• ha makten över sitt liv 

• bli sedd som en person med kunskaper och erfarenheter 

• slippa bli omyndigförklarad och förbarnsligad 

• vara saknad när det finns hinder för att man ska kunna delta 

(Specialpedagogiska Institutet, 2000) 

Bemötande handlar i grunden om att alla ska respekteras fullt ut för den de är utifrån 

den mänskliga rättigheten att få leva i ett tillgängligt samhälle och att inte bli 

diskriminerad (Sjöberg, Balke, Granat & Karlsson, 2003). Att ta hänsyn till den 

fysiska miljön för till exempel rullstolsburna är lika viktigt som att ge anpassad 

information för de med en intellektuell funktionsnedsättning. En funktions- 

nedsättning kan förebyggas att bli ett hinder genom att kompensera för den nedsatta 

funktionen eller att anpassa omgivningen efter individen, (Danermark, 2005). 

3 (26)

Mötet mellan en enskild individ och en offentligt anställd formas av dem båda och 

förutsättningarna för ett samtal dem emellan påverkas bland annat av deras 

kunskaper, förväntningar, förhållningssätt och maktposition (Sjöberg et al., 2003). 

Effektiv kommunikation är avgörande i hälso- och sjukvården då missförstånd kan 

resultera i ett dåligt bemötande i form av olämplig eller försenad behandling (Fearing, 

2004). Beroende på situationen kan en patient med funktionsnedsättning behöva 

använda mer än en kommunikationsmetod för att förstå och göra sig förstådd. Dessa 

patienter bör i så stor utsträckning som möjligt ges tillfälle att använda den 

kommunikationsmetod de själva är vana vid och föredrar. Att dra förhastade 

slutsatser angående en patients sätt att kommunicera kan enligt Fearing (2004) leda 

till felaktig behandling av patienten och skapa förvirring för såväl denne som för 

vårdaren. 

Alla människor är beroende av varandra på olika sätt och en funktionsnedsättning 

kan öka beroendet ytterligare (Sjöberg et al., 2003). I bemötandet av personer med 

funktionsnedsättningar förekommer åtskilliga brister, till exempel att många känner 

sig kränkta, kontrollerade och ifrågasatta (Lindqvist, 1999). Ingen får, i ett 

demokratiskt och solidariskt samhälle, bli kränkt på grund av sitt beroende (Sjöberg 

et al., 2003). Att i sitt yrke ha rollen att hjälpa innebär också att besitta en viss makt i 

förhållande till den hjälpsökande. I en antologi från Statens institut för särskilt 

utbildningsstöd, Sisus, skriver Stolt (2001) att alla möten mellan människor har en 

viss asymmetri. Inom sjukvården innebär detta att vårdaren alltid innehar en 

maktposition i förhållande till patienten i och med den kunskap hon innehar samt att 

hon befinner sig i sin egen miljö. Patienten har å andra sidan också stor makt i mötet 

då det är hon som är expert på sin egen kropp och livsvärld (Stolt, 2001). Speciella 

krav ställs enligt handikappombudsmannen Lars Lööw således på myndighets- 

personer, exempelvis handläggare på försäkringskassan, arbetsförmedlare och 

sjukvårdspersonal, vilka bemöter personer med funktionsnedsättningar utifrån en 

maktsituation och som i sin yrkesutövning påverkar andras livssituation (Stil, 2005). 

Dessa har i sin professionalitet ansvar för att bemöta och hantera känslan av 

underlägsenhet, vilken lätt kan uppstå, på sådant sätt att maktbalansen utjämnas. Det 

4 (26)

är mycket viktigt att alla blir bemötta utifrån sina egna förutsättningar (a.a). Positiv 

respekt ska ges till alla patienter oavsett funktionsnedsättning, av all vårdpersonal 

vilket innebär att de behöver ytterligare utbildning för att bättre kunna bemöta denna 

patientgrupp och förse dem med lämplig vård (Fearing, 2004). 

2.3 Fördomar 

”Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i 

grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. 

Den är framförallt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om 

andra människors särart, rädsla att förlora en position, ett socialt 

privilegium, en förhandsrätt. […]” 

(Palme, 1968, s.93) 

Fördomar är föreställningar utan verklig grund som skapats för att hålla det 

annorlunda och okända på avstånd (Lindqvist, 1999). Dessa verkar alltid ha påverkat 

synen på människor med funktionsnedsättningar då det som skiljer sig från normen 

är intressant men samtidigt skrämmande. Historiskt sett har fördomar och myter 

kring personer med funktionsnedsättningar bidragit till utanförskap och oacceptabla 

livsvillkor. Människosynen är även den faktor som skiljer det goda bemötandet från 

det dåliga. Utifrån synen på människan och människovärdet formas de erfarenheter 

och den kunskap vi sedan bär med oss. Det goda mötet karakteriseras av omtanke, 

inlevelseförmåga och jämbördighet (Lindqvist, 1999). 

Det finns en risk att personer med funktionsnedsättning placeras i en gemensam 

kategori och automatiskt antas besitta samma egenskaper och livsvillkor (Boman & 

Jönsson, 2006). Utanförskapet befästs ytterligare genom föreställningen att personen 

med funktionsnedsättning är svag, oförmögen och ett vårdobjekt och inte en 

medmänniska. Det är viktigt att se mångfalden eftersom alla, oavsett förutsättningar, 

kräver och behöver olika former av åtgärder (a.a). ”Mångfald är kanske det viktigaste 

begreppet av alla eftersom det visar på att vi måste utgå från att alla är olika snarare 

än att alla är lika.” (Boman & Jönsson, 2006, s.105) 

5 (26)

Personer med funktionsnedsättningar betraktas ofta som besökare, istället för 

självklara medborgare, i samhällsgemenskapen (Boman & Jönsson, 2006). Grunden 

till dåligt bemötande av människor med funktionsnedsättningar är enligt Lindqvist 

(1999) att de inte uppfattas som medborgare med samma rätt att ta del av samhället 

som övriga befolkningen utan att de endast ses som vård- och omsorgsnyttjare. 

Begreppen vård och omsorg leder i många fall tankarna till passivitet och beroende i 

stället för jämlikhet och delaktighet vilket kan göra att enskilda personer med 

funktionsnedsättningar hamnar i underläge och känner vanmakt gentemot samhället 

(Lindqvist, 1999). 

3 Problemformulering 

I bakgrunden framkommer bland annat att det existerar fördomar kring personer 

med intellektuella funktionsnedsättningar, att det råder brist på tillgänglighet till 

vården för patientgruppen samt att det figurerar en föreställning om att personen 

med funktionsnedsättning är inkapabel och ett vårdobjekt istället för en 

medmänniska. Hälsovård bör alltid tillhandahållas med respekt för patienten som en 

person (Fearing, 2004). Patienter med funktionsnedsättningar har emellertid i större 

utsträckning svårigheter med självkänsla, självbild och att fatta egna beslut, inte bara 

på grund av sin funktionsnedsättning utan ofta som en konsekvens av hur andra 

tidigare har bemött och behandlat dem (a.a). Vilka faktorer är det då som påverkar 

sjuksköterskans bemötande av personer med intellektuella funktionsnedsättningar? 

Finns möjlighet att undvika att svårigheterna leder till problem samt att 

funktionsnedsättningen utvecklas till ett hinder genom att förändra förutsättningarna 

och därigenom bemötandet? 

4 Syfte 

Att beskriva vad som påverkar bemötandet av vuxna patienter med intellektuella 

funktionsnedsättningar ur ett sjuksköterskeperspektiv. 

6 (26)

5 Teoretisk utgångspunkt 

I omvårdnaden kring patienter med intellektuella funktionsnedsättningar är 

interaktionen mellan sjuksköterska och patient mycket viktig. Orlandos teori om den 

reflektiva omvårdnadsprocessen utkom 1961 och innebar en förskjutning av det 

fokus som omvårdnaden tidigare haft (Selanders, Schmieding & Hartweg, 1995). 

Från koncentrationen på den medicinska diagnosen och dess automatiskt 

efterföljande handlingar utan konsultation av patienten, ändrades fokusen till 

patientens upplevelser och nyttan av sjuksköterskans handlingar. Teorin bygger på 

fyra huvudsakliga antaganden vilka behandlar omvårdnad, patienter, sjuksköterskor samt 

interaktionen mellan sjuksköterska och patient (a.a). Orlando är en av de få teoretiker som 

uttalat inkluderar patienten och dennes aktiva deltagande i sin omvårdnadsteori, 

varför denna används som teoretisk utgångspunkt i denna litteraturstudie. 

5.1 Teorins fyra antaganden 

Antaganden om omvårdnad innefattar grundsynen att disciplinen omvårdnad är en egen 

klart avgränsad profession, att yrkesmässig omvårdnad har en avgränsad funktion 

och ett definierat resultat, att omvårdnad utförd av anhörig skiljer sig från 

professionell omvårdnad och att omvårdnaden är förenad med medicinen (Selanders 

et al., 1995). 

Antaganden om patienter handlar om att varje patients behov av hjälp är unikt och att 

patienterna till en början är oförmögna att förmedla dessa behov, att patienter som 

inte kan tillgodose sina egna behov kan uppleva problem, att patientens beteende har 

mening samt att patienter både kan och vill kommunicera, antingen verbalt eller icke 

verbalt då verbal kommunikation inte är möjlig (Selanders et al., 1995). 

Antaganden om sjuksköterskor inkluderar att sjuksköterskans reaktion inför varje patient 

är unik, att sjuksköterskan har till uppgift att hjälpa patienter att undvika problem 

eller lindra obehag, att sjuksköterskans tankar omsätts i handlingar för att hjälpa 

patienten, att de åtgärder sjuksköterskan vidtar utan patientens samtycke ofta har 

7 (26)

dålig effekt samt att sjuksköterskans yrkesutövning förbättras genom självreflektion 

(Selanders et al., 1995). 

Antaganden om interaktionen mellan sjuksköterska och patient inbegriper att samspelet 

mellan sjuksköterska och patient bildar en dynamisk helhet och att mötet dem 

emellan är en viktig källa till kunskap i omvårdnaden (Selanders et al., 1995). 

5.2 Den reflektiva omvårdnadsprocessen 

Orlando definierar omvårdnadssituationen utifrån synen att den är uppbyggd av 

patientens beteende och sjuksköterskans reaktion på samt agerande utifrån detta 

(Selanders et al., 1995). Den reflektiva omvårdnadsprocessen formulerades i syfte att 

underlätta för sjuksköterskor att använda sig av sina naturliga reaktioner. Denna 

process visar på Orlandos syn att sjuksköterska - patientsituationen är en icke statisk 

helhet, där sjuksköterskan påverkas av patientens beteende som i sin tur påverkas av 

sjuksköterskans sätt att uppträda. En medveten omvårdnadshandling kräver enligt 

Orlando en gemensam kommunikationsprocess mellan patient och sjuksköterska där 

innebörden av patientens beteende, dennes hjälpbehov samt huruvida patienten blev 

hjälpt av sjuksköterskans handling eller inte fastställs. Orlando beskriver individens 

handlingsprocess med hjälp av de fyra begreppen: iakttagelse, tanke, känsla och handling 

(a.a). En sjuksköterska iakttar en patients beteende varvid tankar och känslor kring 

beteendet uppstår. Dessa leder i sin tur vidare till en reaktion som yttrar sig i en 

handling. Sjuksköterskans iakttagelser, tankar och känslor är dolda processer medan 

handlingen är det, för patienten, explicita och uppenbara resultatet av dem. 

Sjuksköterskans tankar och känslor rörande dessa iakttagelser bör till viss del 

kommuniceras med patienten. Det är först då som denne kan förstå sjuksköterskans 

tolkning och få möjlighet att bekräfta eller dementera den. Den sjuksköterska som 

arbetar utifrån denna princip har enligt Orlando större möjlighet att uppmärksamma 

och tillgodose patientens behov. Detta till följd av att sjuksköterskans uttryckta 

direkta reaktion troligen framkallar en respons även hos patienten. Orlando hävdar 

vidare att ju längre tid patienten får vänta på vård desto svårare är det att uppnå 

förståelse för varandra (Selanders et al., 1995). God omvårdnad utgörs av de 

8 (26)

interaktioner mellan sjuksköterska och patient som innehåller reflektiva 

formuleringar (Selanders et al., 1995). Genom att som sjuksköterska se situationen ur 

ett patientperspektiv, och utifrån detta identifiera dennes problem, dess orsak samt 

inse att patienten inte själv förmår lindra sina besvär, resulterar kontakten i god 

omvårdnad. De interaktioner som däremot enbart består av automatiska 

omvårdnadsåtgärder, utförda på rutin utan reflekterande kommunikation mellan 

sjuksköterska och patient, anses enligt Orlando vara dålig omvårdnad och benämns 

som automatiska personliga reaktioner (a.a). 

6 Metod 

I enlighet med de riktlinjer för vetenskapligt fördjupningsarbete i omvårdnad, vid det 

treåriga sjuksköterskeprogrammet på Ersta Sköndal Högskola, har avsikten med 

denna studie varit att genomföra en systematisk litteraturstudie. Denna handlar om 

att skapa en översikt över befintligt kunskapsläge inom ett visst område genom att 

söka aktuell litteratur i form av kvalitativa och/eller kvantitativa forskningsartiklar, 

rapporter och avhandlingar (Friberg, 2006). Det tillvägagångssätt som används 

innebär att materialet granskas med ett kritiskt förhållningssätt och innehållet i detta 

analyseras för att därefter sammanställas i ett resultat. 

6.1 Datainsamling och urval 

Datainsamlingen genomfördes med hjälp av de elektroniska databaserna Academic 

Search Elite, CINAHL och MEDLINE. De sökord som användes var: intellectual 

disabilities, learning disabilities, attitudes, health care, nursing, nurses, communication disabilities. 

Sökorden kombinerades i en mängd olika variationer för att erhålla relevanta och 

heltäckande träffar. Som avgränsning nyttjades funktionerna Peer Reviewed, Full 

Text och publiceringsår då avsikten var att finna aktuella fulltextartiklar ur 

vetenskapliga tidskrifter. Med kännedom om att alla publikationer i dessa tidskrifter 

inte är vetenskapliga (Friberg, 2006), genomfördes en ordentlig manuell granskning 

av samtliga artiklar. Vidare sorterades artiklar gällande psykiatri och barn bort då 

dessa inte ansågs relevanta för syftet. De resterande artiklarnas sammanfattningar 

lästes igenom varpå en andra gallring genomfördes då de artiklar rörande fysiska 

9 (26)

funktionshinder, medicin och de artiklar skrivna ur ett patientperspektiv rensades 

bort. Under litteraturgenomgången påträffades en tillsynes intressant källangivelse i 

materialet vilken därefter söktes manuellt. Slutligen valdes nio vetenskapliga artiklar, 

överensstämmandes med syftet, ut som grund för resultatet. 

6.2 Analysmetod 

Med stöd av en analysmetod beskriven av Friberg (2006) har insamlad data 

analyserats. Metoden består av de fem stegen: litteraturgenomgång, kategorisering, 

sammanställning av resultat, identifiering av studiernas gemensamma nämnare samt en 

sammanställning med grund i de nya temana. 

Arbetets dataanalys inleddes med en uppdelning av den helhet de utvalda artiklarna 

tillsammans bildade. Detta innebar att, utifrån artiklarnas resultat, kategorisera in 

materialet i ämnesgrupper vilka ansågs relevanta i förhållande till studiens syfte. 

Samtliga artiklar granskades därefter både enskilt av var och en av författarna, men 

också gemensamt, för att undvika eventuella feltolkningar. För att tydliggöra likheter 

och skillnader gjordes sedan en sammanställning av artiklarnas resultat vilken 

användes för att relatera studierna till varandra och vidare skapa en ny helhet i 

arbetets resultatdel. Samtliga refereringar har utförts enligt Harvardsystemet. 

6.3 Etiska överväganden 

I arbetet har vetenskapliga artiklar skrivna på engelska använts vilkas innehåll 

författarna strävat efter att översätta på ett så korrekt sätt som möjligt. Med avsikt att 

utgå från en objektiv och saklig inställning framkommer författarnas tolkningar av 

materialet i resultatdelen. Intentionen under processen har varit att inte plagiera 

innehållet i de använda artiklarna. De engelska citat som används har medvetet inte 

översatts för att i så stor utsträckning som möjligt undvika feltolkningar och 

värderingar. Då författarnas förförståelse i utforskat ämne är betydande kan 

litteraturstudiens utfall ha påverkats. 

10 (26)

7 Resultat 

Efter genomgången litteraturanalys har följande sex kategorier identifierats: Tidsåtgång 

vid vårdtillfällen, Kommunikationssvårigheter, Sjuksköterskans bristande kunskap, Rädsla och 

sårbarhet, Beroende av anhörigvårdare samt Attityder. Kategorin Sjuksköterskans bristande 

kunskap har i sin tur delats in i de två subkategorierna Utbildning och erfarenhet samt 

Kunskapskällor och stöd. Det är huvudsakligen dessa faktorer som påverkar 

sjuksköterskans bemötande av personer med intellektuella funktionsnedsättningar. 

7.1 Tidsåtgång vid vårdtillfällen 

I en studie av Melville, Finlayson, Cooper, Allan, Robinson, Burns, Martin & 

Morrison (2005) anger 86 procent av sjuksköterskorna att de upplever svårigheter av 

varierande slag i mötet med patienter med intellektuella funktionsnedsättningar. De 

flesta sjuksköterskor avser att erbjuda likvärdiga hälsofrämjande insatser för denna 

patientgrupp som för övriga patientkategorier, men anser att det är svårt att hinna 

med detta på avsatt tid (Powrie, 2003). 

”With 15-minute appointments throughout the day I feel it is difficult to 

devote the time required for health promotion to this particular client group, 

as their ability to absorb information is so varied […]” 

(Powrie, 2003, s.418). 

Den tid som sjuksköterskor avsätter för personer med intellektuella 

funktionsnedsättningar är i hög grad den samma som för övriga patientgrupper 

(Melville et al., 2005). I en senare studie av Melville, Cooper, Morrison, Finlayson, 

Allan, Robinson, Burns & Martin (2006) tillhandahölls de medverkande 

sjuksköterskorna ett så kallat “training pack”. Detta innehöll bland annat information 

om hälsobehov, hälsofrämjande insatser, kommunikation, vård och stöd för personer 

med intellektuella funktionsnedsättningar. Flertalet av deltagarna rapporterade efter 

träningsinsatsen att de ändrat synen på sin roll i att främja dessa patienters hälsa och 

höll med i påståendet att de i och med detta var mer kapabla att möta patienter med 

intellektuella funktionsnedsättningar. Två tredjedelar av sjuksköterskorna uppgav att 

11 (26)

de till följd av denna insats fått utökad förståelse för patientgruppen och därmed 

även erbjudit patienterna längre besökstider (Melville et. al, 2006). 

7.2 Kommunikationssvårigheter 

Personer med intellektuella funktionsnedsättningar kan ha svårigheter att förstå 

sammanhängande helheter i given information samt att uttrycka sig, såväl verbalt 

som icke verbalt (Powrie, 2003). Detta kan få till följd att dessa individer erhåller 

felaktig sjukdomsdiagnos, olämplig medicinering och därmed inte får ta del av 

adekvat vård (a.a). Problem att kommunicera kan även leda till missförstånd så att 

patienten helt uteblir från inbokat besök (Murphy, 2006; Powrie, 2003). 

Sjuksköterskor uppger att de erhåller bristfällig information vid inskrivning av 

personer med intellektuella funktionsnedsättningar samt att de är oroliga att det ska 

uppstå kommunikationssvårigheter och risker för medpatienter till följd av detta 

(Sowney & Barr, 2006). Det sjuksköterskor dock upplever som svårast i bemötandet 

av patienter med intellektuella funktionsnedsättningar är att samla tillräckligt med 

information från anhörig eller assistent, att patienten inte är samarbetsvillig och att 

kommunikationssvårigheter leder till osäkerhet kring patientens egentliga problem 

(Melville et al., 2005). Vidare har sjuksköterskor svårt att veta hur de ska 

kommunicera med patientgruppen på ett naturligt och passande sätt (McConkey & 

Truesdale, 2000). I studien av Melville et al. (2006) använde sig drygt hälften av de 

deltagande sjuksköterskorna, efter genomförd träning, av hjälpmedel i form av 

tecken, symboler, bilder eller video som stöd i kommunikationen med individer från 

patientgruppen. 

7.3 Sjuksköterskans bristande kunskap 

För att tydliggöra orsakerna till vad som identifierats som bristande kunskap har 

denna kategori delats in i de två subkategorierna Utbildning och erfarenhet samt 

Kunskapskällor och stöd. 

12 (26)

7.3.1 Utbildning och erfarenhet 

Sjuksköterskor har otillräcklig kännedom om utbredningen av kommunikations- 

svårigheter bland patienter med intellektuella funktionsnedsättningar (Murphy, 2006). 

Sjuksköterskor uppger att de saknar både utbildning och praktisk erfarenhet av denna 

patientgrupp, men att de ändå förväntas ha kunskap om dessa individer (Sowney & 

Barr, 2006). ”We are not trained in learning disability, yet we are on the frontline 

treating these people who are acutely ill.” (Sowney & Barr, 2006, s.39). Bristande 

kunskap har stor inverkan på sjuksköterskors självförtroende och omvårdnads- 

kompetens. Otillräcklig grundläggande förståelse minskar också förmågan att känna 

igen tecken och signaler på olika sjukdomstillstånd (Sowney & Barr, 2006). De 

sjuksköterskor som uppger sig ha kontakt med personer med intellektuella 

funktionsnedsättningar i sitt privatliv är påtagligt mer intresserade av att tillägna sig 

ytterligare kunskap samt ha utökad kontakt med dessa patienter, än de utan denna 

erfarenhet (McConkey & Truesdale, 2000). Sjuksköterskor anger att de framför allt 

har bristfällig träning i att kommunicera med individer från denna patientgrupp och 

önskar få ytterligare information om de vanligast förekommande hälsobehoven hos 

dessa patienter (Melville et al., 2005). 

7.3.2 Kunskapskällor och stöd 

Sjuksköterskor vet inte var de ska vända sig för att få råd och stöd angående 

intellektuella funktionsnedsättningar (Sowney & Barr, 2006). De är heller inte 

medvetna om vilka resurser som finns att tillgå för att underlätta mötet med 

patientgruppen (a.a). Det råder brist på samordning och integrering med andra 

professioner (Aulagnier, Verger, Ravaud, Suville, Lussault, Garnier & Paraponaris, 

2005). Att ha tillgång till och kunna rådfråga sjuksköterskor med specialistkompetens 

inom intellektuella funktionsnedsättningar efterfrågas och är nödvändigt för att 

förbättra och fördjupa kunskapen (Melville et al., 2005; Powrie, 2003). 

“This is an area that is obviously lacking. Although we do not see this 

group of people often. It is difficult to give health promotion, due to lack of 

knowledge about their disability and how to approach and teach them at the 

right level.” (Powrie, 2003, s.418) 

13 (26)

7.4 Rädsla och sårbarhet 

En oförmåga att hantera vården av patienter med intellektuella funktions- 

nedsättningar utan stöd från assistent eller anhöriga kan leda till att sjuksköterskor 

känner rädsla och utsatthet (Sowney & Barr, 2006). 

”I think the fear is that they will react in some way that I won’t be able to 

deal with or I don’t know what they mean. Maybe it’s a fear of 

embarrassment of myself.” […] ”If the carers were not there I wouldn’t 

know, maybe, necessarily, what they wanted or what help they needed. I 

don’t know whether I feel I could do it by myself.” 

(Sowney & Barr, 2006, s.40) 

Sjuksköterskor känner även stor osäkerhet och rädsla över att deras dåliga förståelse 

för funktionsnedsättningens natur kan resultera i att patientens beteende ses som en 

aspekt av den intellektuella funktionsnedsättningen och inte en avgörande indikation 

på att något är fel och ingår i en sjukdomsbild. Det förekommer även en rädsla för 

att inte förstå patienten och att därigenom förolämpa eller uppröra denne (Sowney & 

Barr, 2006; Powrie, 2003). Rädslan grundar sig i att personer med intellektuella 

funktionsnedsättningar har en nedsatt kognitiv förmåga som yttrar sig i 

kommunikationssvårigheter (Powrie, 2003). 

Sjuksköterskor som har regelbunden kontakt med personer med intellektuella 

funktionsnedsättningar rapporterar mindre oro och större självförtroende inför 

bemötandet av denna patientgrupp (McConkey & Truesdale, 2000). De 

sjuksköterskor som tidigare arbetat med personer med intellektuella funktions- 

nedsättningar har betydligt bättre självförtroende gällande mötet med dessa patienter, 

än de utan denna erfarenhet (a.a). 

7.5 Beroende av anhörigvårdare 

Närvaro av patientens medföljande anhörig eller assistent ökar sjuksköterskors 

förmåga att bedöma vårdbehovet av och tillhandahålla vården för vuxna med 

intellektuella funktionsnedsättningar (Sowney & Barr, 2006). Sjuksköterskor har 

14 (26)

positiva attityder gentemot assistenter och visar förtroende för att de i första hand 

ska förse sjuksköterskan med information för att utifrån denna kunna ge patienten 

god vård. ”To know their history is good. More often, they (the patient) cannot give 

a lot information, so you look elsewhere and there again is the carer.” (Sowney & 

Barr, 2006, s.41) En flexibel miljö och närvaron av en skicklig anhörigvårdare är 

essentiellt för att kunna erbjuda personer med intellektuella funktionsnedsättningar 

lämplig vård (Powrie, 2003). Att helt och hållet låta assistenten tillhandahålla viktig 

information skapar däremot etiska dilemman: 

“I know the carers are very good, but you are getting and accepting a lot of 

information, and sometimes I wonder, ´What´s their knowledge like? I find 

this aspect challenging – I am depending on someone I expect to know, and 

sometimes I wonder!” 

(Sowney & Barr, 2006, s.41) 

Sjukvårdspersonal är inte medvetna om hur de ska hantera de subtila men ändå 

substantiella kommunikationssvårigheter som upplevs av patienter med intellektuella 

funktionsnedsättningar (Murphy, 2006). De förlitar sig av den orsaken helt på 

assistentens eller anhörigvårdarens utsaga varpå personalens patientuppfattning kan 

bli skev. “The assumption is that the carer is representing them, but how can you 

know, because you don’t actually know the patient?” […] (Murphy, 2006 s. 52) 

7.6 Attityder 

Attityder är inlärda mönster som styr känslor, tankar och handlingar (Tervo, Palmer 

& Redinius, 2004). Dessa bygger på de tre komponenterna affektion, kognition och 

beteende (Slevin & Sines, 1996). Affektionen utgörs av positiva eller negativa 

känslomässiga uttryck gentemot personer, händelser eller föremål, till exempel 

gillande eller ogillande av personer. Kognitionen innehåller en tro, misstro eller idéer 

formade kring personer, händelser, handling eller föremål. Beteendet är tendensen att 

uppträda på ett visst sätt gentemot personer, händelser, handlingar et cetera vilka 

fastställs av de affektiva och kognitiva komponenterna (Slevin & Sines, 1996). 

15 (26)

Sjuksköterskestuderande är mer negativt inställda till personer med intellektuella 

funktionsnedsättningar än övriga studenter (Tervo et al., 2004). Tidigare erfarenheter 

inom området och goda förebilder influerar till en mer positiv grundsyn till dessa 

individer (Slevin & Sines, 1996; Tervo et al., 2004). Även utbildning påverkar 

sjuksköterskors attityd gentemot patientgruppen (Slevin & Sines, 1996). 

Sjuksköterskor har en generellt positiv inställning till att möta hälsobehoven hos 

patienter med intellektuella funktionsnedsättningar (Melville et al., 2005). De är en 

erfaren yrkesgrupp med positiva attityder till sitt bemötande av patienterna (a.a). Det 

förekommer dock att sjuksköterskor har negativa attityder till personer med 

funktionsnedsättningar och ser närvaron av anhörigvårdare som ett tillfälle att inte 

behöva involvera sig (Sowney & Barr, 2006). 

8 Diskussion 

Nedan följer en diskussion angående vald metod, framkommet resultat, detta i 

relation till uppsatsens teoretiska utgångspunkt, möjliga praktiska implikationer samt 

förslag till fortsatta studier. Diskussionsdelen avslutas med författarnas reflektioner 

och slutsatser. 

8.1 Metoddiskussion 

Metoden i föreliggande vetenskapliga fördjupningsarbete utgår från en systematisk 

litteraturstudie (Friberg, 2006). Detta innebär ett av författarna gemensamt sökande 

efter aktuell och för syftet relevant litteratur. Det blev redan under ett tidigt stadium 

tydligt att det bedrivits mycket lite forskning om vad som påverkar sjuksköterskors 

bemötande av patienter med intellektuella funktionsnedsättningar vilket inneburit ett 

begränsat artikelunderlag inför urvalet. Man kan diskutera huruvida vald metod, den 

systematiska litteraturstudien, är den lämpligaste att nyttja då syftet varit att ta reda på 

vad som påverkar sjuksköterskors bemötande. Resultatet i litteraturstudien kan ha 

påverkats av att informationen i de utvalda artiklarna redan omarbetats för att lämpa 

sig för artikelförfattarnas syfte. Antagligen skulle litteraturstudien kunnat visa på ett 

annat resultat om den utförts enligt en annan metod än den valda. 

16 (26)

Med vetskap om att de artiklar som slutligen använts till studiens resultat har sitt 

ursprung i flertalet länder samt att sjuksköterskeutbildningar och sjuksköterskeyrket 

inte är identiska världen över kan jämförelsen dem emellan inte anses fullt tillförlitlig. 

Sjuksköterskor med olika ursprung, kultur, religion och referensramar kan dessutom 

ha olikartad syn på bemötandet av personer med intellektuella funktions- 

nedsättningar. 

De begränsningar som implementerats gällande sökord, utgivningsår och 

vetenskaplig granskning har lett till att även resultatet begränsats. Detta ansågs dock 

nödvändigt då materialet annars blivit alltför omfattande och för syftet ej relevant. 

Det negativa med att enbart söka artiklar via databaser är att resultatet påverkas av de 

sökord som används och att dessa i sin tur präglas av författarnas förförståelse. 

Sökorden gav utdelning i form av flera användbara artiklar och ur texternas innehåll 

framgick även den för författarna nya termen learning disabilities. Detta begrepp 

handlar i engelsk litteratur om det som i Sverige refererar till intellektuella 

funktionsnedsättningar och resulterade efter ytterligare sökningar i fler substantiella 

och relevanta artiklar. 

Studien är i enlighet med syftet utförd ur ett sjuksköterskeperspektiv, dock innehåller 

resultatet även erfarenheter från primärvårdsläkare då dessa styrker det 

sjuksköterskorna redan konstaterat angående samarbetet mellan de båda 

professionerna. Likaså ingår personal från vårdcentral i resultatet för att nyansera och 

bredda kategorierna om kommunikation och beroende av anhörigvårdare. 

Huvudkriteriet vid urval av artiklar har varit dess överensstämmelse med 

litteraturstudiens syfte. 

8.2 Resultatdiskussion 

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vad som påverkar sjuksköterskans 

bemötande av vuxna patienter med intellektuella funktionsnedsättningar. Författarna 

har funnit att det huvudsakligen är följande sex faktorer som har betydelse i 

sjuksköterskans möte med dessa patienter: Tidsåtgång vid vårdtillfällen, 

17 (26)

Kommunikationssvårigheter, Sjuksköterskans bristande kunskap, Rädsla och sårbarhet, Beroende 

av anhörigvårdare samt Attityder. 

I resultatet framkommer att flertalet av de deltagande sjuksköterskorna upplevde 

svårigheter i bemötandet av patienter med intellektuella funktionsnedsättningar. 

Trots detta var tiden som avsattes för mötena med denna patientgrupp i stor 

utsträckning den samma som för övriga patientgrupper. För att kunna erbjuda 

likvärdiga hälsofrämjande insatser för alla patienter krävs att sjuksköterskan är 

medveten, både om individens svårigheter och resurser samt avsätter tid därefter, för 

att bättre kunna tillgodose patientens behov. För att sjuksköterskan ska inse vikten av 

utökade mottagningstider är det enligt författarna viktigt att de redan innan besöket 

får nödvändig information angående patienten. Ansvaret är därmed delat; patienten 

eller dennes anhöriga bör före mötet upplysa berörd vårdgivare om de aktuella 

behoven och sjuksköterskan ansvarar för att dessa i så stor utsträckning som möjligt 

tillgodoses. Vid återkommande möten är det även angeläget att patienten i största 

möjliga mån får träffa samma sjuksköterska vid varje tillfälle för att uppnå kontinuitet 

i syfte att bygga upp en relation och därigenom skapa trygghet dem emellan. Vidare 

menar författarna att det är essentiellt att vara lyhörd i mötet med patienten och att 

denne alltid ska få utgöra grunden för hur mötet formas. 

Interaktionen mellan sjuksköterska och patient är enligt Orlando en dynamisk helhet 

där sjuksköterskan påverkas av patientens beteende liksom patienten påverkas av 

sjuksköterskans sätt att uppträda (Selanders et al., 1995). Orlando menar vidare att 

det krävs en gemensam kommunikativ handlingsprocess mellan patient och 

sjuksköterska för att samspelet dem emellan ska resultera i en medveten 

omvårdnadshandling. Då sjuksköterskan iakttar patientens beteende uppstår tankar 

och känslor kring beteendet vilka i sin tur leder till en reaktion som yttrar sig i 

handling. I handlingsprocessen fastställs innebörden av patientens beteende, 

hjälpbehov samt huruvida sjuksköterskans handling medfört en förbättring för 

patienten (a.a). Detta skulle exempelvis kunna innebära att sjuksköterskan iakttar en 

patient som gråter vilket väcker tankar och känslor hos sjuksköterskan som hon bör 

18 (26)

kommunicera med patienten. ”Jag ser att du gråter” (visuell observation uttryckt som 

personlig iakttagelse), ”Jag tänker att du kanske har ont” (tankar om observation 

uttryckta som personlig tolkning), ”Har jag uppfattat situationen rätt? (utrymme för 

bekräftelse eller korrigering). Det är först då sjuksköterskan förmedlar sina tankar 

och känslor till patienten som denne kan förstå sjuksköterskans upplevelse och få 

möjlighet att bekräfta eller dementera den. Genom att arbeta utifrån denna princip 

har sjuksköterskan, enligt Orlando, bättre förutsättningar att observera och tillgodose 

patientens behov (Selanders et al., 1995). Författarna vill dock poängtera att den här 

typen av reflektioner kan ge slutna frågor till följd och att förhållningssättet medför 

en risk för övertolkning. Om sjuksköterskan går händelserna i förväg, och 

verbaliserar sin egen uppfattning om patientens uttryck, kan det många gånger leda 

till att denne instämmer i felaktiga påståenden. 

Skrivna instruktioner och hälsoinformation kan behöva anpassas för att vara 

tillgängliga för patienter med intellektuella funktionsnedsättningar. Ett exempel på 

detta kan vara att i patientbroschyrer använda illustrationer och att informationen i 

dessa presenteras med ett för syftet anpassat språk. I resultatet framgår att då 

information och kommunikation inte fungerar på ett tillfredsställande sätt finns risk 

för feldiagnostisering och att patienten därför inte erhåller erfordrad vård. De 

undersökningar som utförs trots att behovet inte är fastställt kan riskera säkerheten 

för patienten och orsaka onödigt lidande (Sowney, Brown & Barr, 2006). Å andra 

sidan kan beslut att inte undersöka något som är misstänkt leda till att man 

kompromissar med patientens hälsa (a.a). Enligt Orlandos interaktionsteori ansvarar 

sjuksköterskan för att underlätta för patienten att uttrycka sig samt att dennes 

omedelbara behov tillfredsställs (Selanders et al., 1995). I relationen mellan 

sjuksköterska och patient ligger således behovsidentifieringen till grund, varvid 

sjuksköterskan behöver utveckla sin förmåga att förstå betydelsen av det som 

kommuniceras, såväl verbalt som icke verbalt (a.a). 

En annan faktor som påverkar sjuksköterskans bemötande av patienter med 

intellektuella funktionsnedsättningar är enligt resultatet att det råder mycket 

19 (26)

varierande kunskap inom området. Detta kopplat till bristande teoretisk utbildning 

och begränsad praktisk erfarenhet men även till att sjuksköterskor inte vet var råd 

och stöd finns att tillgå. De uppger brister i sina kunskaper om personer med 

intellektuella funktionsnedsättningar och många sjuksköterskor menar att de aldrig 

erhållit någon form av specifik träning i att arbeta med denna patientgrupp. Det de 

framförallt önskade träning i var att kommunicera med dessa patienter. Andra 

prioriterade ämnen var bland annat ett utökat samarbete med mer erfarna 

sjuksköterskor och att få information om patienternas vanligast förekommande 

hälsobehov. I resultatet framkommer att merparten av de sjuksköterskor som fått 

utökad träning, till följd av detta, blivit medvetna om var de kan söka vidare 

information och specialistkunnande avseende personer med intellektuella 

funktionsnedsättningar. Ytterligare vinster bland sjuksköterskorna var att de 

förändrat och förbättrat sitt kliniska arbete och att de påstod sig vara mer kapabla att 

bemöta denna patientgrupp. 

Vid flera tillfällen har författarna uppfattat en kunskapsbrist om intellektuella 

funktionsnedsättningar i vården och till följd av denna också en stor osäkerhet i 

bemötandet av patientgruppen. Ett samarbete mellan allmänsjuksköterskor och 

professioner med specialistkompetens är enligt författarna i hög grad 

eftersträvansvärt då detta skulle kunna förbättra vårdkvaliteten betydligt och 

underlätta mötet mellan vårdare och patient markant. I åtanke bör dock finnas att 

varje sjuksköterska blir specialist inom sitt område och att ingen kan förväntas känna 

till alla diagnoser och dess symtom. Önskvärt är ändå en grundläggande kännedom 

om de vanligaste intellektuella funktionsnedsättningarna och dess tänkbara yttringar. 

Författarna menar vidare att för att kunna bemöta alla patienter oavsett 

funktionsnedsättning utifrån samma villkor, behövs mer kunskap och därmed en 

större medvetenhet inom ämnet. Utbildning har en tydlig inverkan på människors 

attityd och därmed även förhållningssätt gentemot personer med intellektuella 

funktionsnedsättningar. Här har högskolan en viktig funktion att fylla då resultatet 

pekar på otillräcklig undervisning beträffande denna patientgrupp. Avsaknad av 

kunskap har inverkan på sjuksköterskans självförtroende och omvårdnadskompetens 

20 (26)

vilket kan leda till svårigheter att urskilja olika sjukdomstecken. Vidare blir det i 

resultatet tydligt att otillräcklig förståelse för intellektuella funktionsnedsättningar kan 

medföra över- eller underdiagnostisering i de fall då sjukdomssymtomen inte kan 

särskiljas från funktionsnedsättningen. 

Ett för författarna överraskande resultat är att det i en undersökning om studenters 

attityder till människor med intellektuella funktionsnedsättningar framkommer att 

sjuksköterskestudenter är de som har den mest negativa inställningen bland alla 

kategorier av tillfrågade. Ingen specifik orsak till dessa attitydskillnader mellan 

studentgrupper kunde identifieras men tydligt var att tidigare erfarenheter inom 

området samt goda förebilder influerade till en mer positiv grundsyn till personer 

med funktionsnedsättning. Stor del av forskningen kring attityder gentemot personer 

med intellektuella funktionsnedsättningar indikerar att erfarenhet av och kontakt med 

patientgruppen skapar mer positiva attityder. Författarna anser det mycket 

anmärkningsvärt att sjuksköterskestudenterna var de med mest negativa attityder då 

den blivande sjuksköterskan överlag kunde förväntas ha en mindre dömande och 

mer öppen inställning gentemot det breda spektrat av individer i samhället. Negativa 

antaganden från personal att patienter med intellektuella funktionsnedsättningar inte 

har förmågan att bidra till och upprätthålla god hälsa, kan leda till att patienten 

förlorar tron på sig själv och accepterar sin dåliga hälsa (Sowney et al., 2006). Vidare 

visar resultatet att en positiv attityd rörande människors förmåga kan däremot bidra 

till förbättrad hälsa. Orlando menar att sjuksköterskans reaktion gentemot varje 

patient är unik, att denna bygger på hur hon uppfattar sin egen roll i relationen till 

patienten och att hon inte kan förutse sitt sätt att reagera (Selanders et al., 1995). 

Författarna anser dock att detta inte frånsäger sjuksköterskan ansvaret att alltid 

handla professionellt i alla patientmöten oavsett föreliggande reaktion. Vidare hävdar 

Orlando att sjuksköterskan i varje situation måste utforska sina egna reaktioner och 

ageranden för att förstå innebörden i dess konsekvenser för patienten. 

Det tydliggörs vid flertal tillfällen i resultatet att det är de personliga erfarenheterna 

som avgör hur sjuksköterskan känner inför sitt möte med patienten med en 

21 (26)

intellektuell funktionsnedsättning. De som är vana vid att umgås med och vara i 

närheten av dessa personer i sitt privatliv uppger en signifikant större säkerhet inför 

detta. Dock uppgav flera sjuksköterskor att de kände osäkerhet inför anhörigvårdare 

och assistenters roll. Dels är de beroende av dem för att få så komplett information 

om patienten som möjligt, dels finns det en risk för övertro på deras utsaga och att 

patientens verkliga behov och önskemål inte blir tillgodosedda. Patientens egna 

resurser gällande kommunikation kan komma i skymundan då det kan verka enklare 

att lyssna på medföljande vårdare. Orlando poängterar dock att individen både kan 

och vill kommunicera, utifrån sina egna förutsättningar, trots att denne till en början 

kan ha svårt att förmedla sina behov (Selanders et al., 1995). Sjuksköterskor har en 

felaktig uppfattning att anhörigvårdarens roll innefattar att ta beslut å patientens 

vägnar och på dennes bekostnad. Denna brist på förståelse minskar patientens rätt 

att bibehålla kontrollen över sin egen kropp och ta beslut angående undersökning, 

vård och behandling. Detta är ett för författarna tyvärr välbekant förhållningssätt då 

patienten inte själv förväntas ha förmågan eller viljan att kommunicera. Att förhålla 

sig så i interaktionen med sina medmänniskor grundar sig förmodligen i brist på 

reflektion, att sjuksköterskan inte förstår att anhörigvårdaren är där för att underlätta 

kommunikationen mellan patient och vårdare utan istället utgår från att denne ska 

föra patientens talan. 

En rädsla över att inte förstå och att därigenom förolämpa patienten med 

intellektuell funktionsnedsättning kan vara grunden till den osäkerhet som många 

sjuksköterskor uppger sig känna. Personalens oro är enligt resultatet relaterad till 

begränsad erfarenhet och förståelse för dessa patienter. Osäkerheten kan också 

härledas till en oro inför att framstå som inkompetent och okunnig inför patienten 

och dennes anhöriga. Författarna menar att kommunicera sin osäkerhet är att föredra 

framför att handla utifrån förutfattade och många gånger felaktiga grunder. Det är 

först när sjuksköterskan vågar medge sina tillkortakommanden och får respons på 

dessa som en förbättring i bemötandet kan äga rum. 

22 (26)

8.3 Reflektioner och slutsatser 

För att komma till rätta med sjuksköterskornas brist på kunskap och kompetens att 

ge adekvat vård för personer med intellektuella funktionsnedsättningar är en mer 

omfattande samverkan mellan olika professioner nödvändig. Även ett utökat 

samarbete med högskolan är väsentligt för att utrusta sjuksköterskestudenter med 

grundkunskaper och därigenom bättre förutsättningar att hantera mötet med de 

varierande hälsobehov som finns i populationen. Kunskap och erfarenhet är grunden 

för ett gott bemötande och det kan endast uppnås genom att frågorna kring detta 

lyfts fram och diskuteras. Det är också av yttersta vikt att de sjuksköterskor som 

känner att de har begränsad erfarenhet inte undviker de tillfällen då denna faktiskt 

kan utökas utan istället söker upp och konfronterar de situationer de behöver 

utveckla sin kompetens inom. 

Av resultatet att döma finns ännu väldigt lite forskat i frågor kring sjuksköterskans 

bemötande av patienter med intellektuella funktionsnedsättningar varpå detta 

forskningsområde bör utökas betydligt. Den forskning som hittills bedrivits behöver 

i högre utsträckning nå fram till vårdutbildningar och vårdpersonal för att kunna 

implementeras som en naturlig del av bemötandet. För att kunna bedriva god 

omvårdnad och förse patientgruppen med erforderlig vård krävs ytterligare och 

fördjupad kunskap. Då allmänsjuksköterskan ständigt ställs inför nya utmaningar i 

sitt yrkesutövande är det viktigt att hon har tillgång till uppdaterad forskning för att 

kunna upprätthålla hög kvalité i den vård hon bedriver. Hennes kunskaper är i högsta 

grad grunden för ett gott bemötande av patienter med intellektuella funktions- 

nedsättningar. 

23 (26)

Referenser 

* = Vetenskapliga artiklar som används som källa till resultat och matris. 

* Aulagnier, M., Verger, P., Ravaud, J-F., Suville, M., Lussault, P-Y., Garnier, J-P., & 

Paraponaris, A.. (2005). General practioners´ attitudes towards patients with 

disabilities: The need for training and support. Disability and rehabilitation, 27 (22), 

1343-1352. 

Barr, O. (2006). The evolving role of community nurses for people with learning 

disabilities: changes over an 11-year period. Journal of Clinical Nursing 15, 72–82. 

Boman, A., & Jönsson, A. (2006). Ett bra bemötande – att hindra ett utanförskap. I 

P. Brusén & A. Printz (Red.), Handikappolitiken i praktiken. Om den nationella 

handlingsplanen. (s.105-122). Växjö: Gothia. 

Danermark, B. (Red.). (2005). Sociologiska perspektiv på funktionshinder och handikapp. 

Lund: Studentlitteratur. 

Fearing, A. D. (2004). Accomodating adult patients with disabilities. Journal of Illinois 

nursing, 101 (2), 4-6. 

Friberg, F. (2006). Dags för uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: 

Studentlitteratur. 

Humanteknik. (2008). Hämtad 18 april 2008 från World Wide Web: 

http://www.humanteknik.se/psykhinder.htm 

Lindqvist, B. (1999). Lindqvists nia: nio vägar att utveckla bemötandet av personer med 

funktionshinder: slutbetänkande. Stockholm: Faktainfo direkt. 

24 (26)

* McConkey, R., & Truesdale, M. (2000). Reactions of nurses and therapists in 

mainstream health services to contact with people who have learning disabilities. 

Journal of advanced nursing, 32 (1), 158-163. 

* Melville, C.A., Cooper, S-A., Morrison, J., Finlayson, J., Allan, L., Robinson, N., 

Burns, E., & Martin, G. (2006). The outcomes of an intervention study to reduce the 

barriers experienced by people with intellectual disabilities accessing primary health 

care services. Journal of intellectual disability research, 50 (1), 11-17. 

* Melville, C.A., Finlayson, J., Cooper, S-A., Allan, L., Robinson, N., Burns, E., 

Martin, G., & Morrison, J. (2005). Enhancing primary health care services for adults 

with intellectual disabilities. Journal of intellectual disability research, 49 (3), 190-198. 

Mental Health Foundation. (1996). Building Expectations: Opportunities and Services for 

People with Learning Disabilities. London: Mental Health Foundation. 

* Murphy, J. (2006). Perceptions of comminication between people with 

communicaton disability and general practice staff. Health expectations, 9, 49-59. 

Palme, O. (1968). Politik är att vilja. Stockholm: Prisma. 

* Powrie, E. (2003). Primary health care provision for adults with a learning 

disability. Journal of advanced nursing, 42 (4), 413-423. 

Selanders, L.C., Schmieding, N.J., & Hartweg, D.L. (1995). Anteckningar om 

omvårdnadsteorier IV. Lund: Studentlitteratur. 

Sjöberg, M., Balke, O., Granat, K., & Karlsson, I. (2003). Om bemötande av människor 

med funktionshinder. Ett nationellt program för att öka kompetensen om bemötande. Stockholm: 

Sisus. 

25 (26)

* Slevin, E., & Sines, D. (1996). Attitudes of nurses in a genaeral hospital towards 

people with learning disabilities: influences of contact, and graduate/nongraduate 

status, a comparative study. Journal of advanced nursing, 24, 1116-1126. 

Socialstyrelsen. (2007). Hämtad 27 april 2008 från World Wide Web: 

http://www.socialstyrelsen.se/Aktuellt/Nyheter/2007/Q4/nyh071010b.htm 

* Sowney, M., & Barr, O. (2006) Caring for adults with intellectual disabilities: 

perceived challenges for nurses in accident and emergency units. Journal of advanced 

nursing, 55 (1), 36-45. 

Sowney, M., Brown, M., & Barr, O. (2006). Caring for people with learning 

disabilities in emergency care. Emergency nurse,14 (2), 23-30. 

Specialpedagogiska institutet. (2000). Hämtad 5 maj 2008 från World Wide Web: 

http://www.sit.se/net/Specialpedagogik/L%e4randemilj%f6er/Bem%f6tande 

Stil. (2005). Hämtad 21 augusti 2008 från World Wide Web: 

http://www.stil.se/viewpage.php?page=211 

Stolt, C-M. (2001). Att möta människor med funktionshinder. I S. Fransson, B. 

Lindqvist, V. Ekensteen, A. Jönsson, L. Halldenius, C-M. Stolt, & L. Lindberg, Om 

bemötande av människor med funktionshinder – en antologi från Sisus. Stockholm: Sisus. 

* Tervo, R., Palmer, G., & Redinius, P. (2004). Health professional student attitudes 

towards people with disability. Clinical Rehabilitation, 18, 908-915. 

Walter, G. (1996) Bonniers synonymordbok. Stockholm: Bonnier Alba. 

26 (26)

Bilaga 1 

Matris över slutligt urval av artiklar till resultat 

Författare Titel År, land och tidskrift Syfte Metod och urval Resultat 

21% av allmänläkarna rapporterade att 

de var obekväma i vårdandet av 

patienter med intellektuella 

funktionsnedsättningar. Detta grundar 

sig i för korta besökstider, bristande 

utbildning inom området samt 

otillräcklig erfarenhet. 

50% av allmänläkarna rapporterade 

även bristande samverkan med 

andra professioner. 

Kvalitativ metod. 

Intervjuer rörande personliga 

och professionella 

karakteristika, attityder och 

åsikter gentemot personer med 

handikapp samt deras kunskap 

och praktik inom området. 

600 allmänläkare. 

Att undersöka allmänläkares 

upplevelser av att 

vårda patienter med 

handikapp. 

2005. Frankrike. 

Disability and 

rehabilitation, 

27 (22), 1343-1352. 

General practioners´ 

attitudes towards patients 

with disabilities: The need 

for training and support. 

Aulagnier, M., Verger, P., 

Ravaud, J-F., Suville, M., 

Lussault, P-Y., Garnier, J- 

P., & Paraponaris, A. 

IF-personal hade signifikant mer 

regelbunden kontakt med patientgruppen 

i sitt yrke än sjuksköterskor 

och terapeuter. Studenterna 

rapporterade till skillnad från övriga 

respondenter mer kontakt med 

personer med IF i sitt privatliv än i 

professionen. De svarande som uppgav 

att de hade kontakt med dessa 

människor i sitt privatliv var betydligt 

mer villiga till detta även i sitt yrkesliv 

jämfört med de som inte hade 

regelbunden kontakt privat. 


Frågeformulär. 

269 sjuksköterskor, 169 

terapeuter (arbetsterapeuter/ 

sjuksköterskor/studenter inom 

dessa yrken), 270 IF-personal, 

261 studenter icke studerandes 

inom hälsovetenskap. 

(n=1008). 

Att utforska 

sjuksköterskors, 

arbetsterapeuters och 

sjukgymnasters tidigare 

kontakt med personer med 

intellektuella funktionsnedsättningar 

(IF) samt att 

fastställa deras villighet till 

framtida kontakt. 

2000. Irland. 

Journal of advanced 

nursing, 

32 (1), 158-163. 

Reactions of nurses and 

therapists in mainstream 

health services to contact 

with people who have 

learning disabilities. 

McConkey, R., & 

Truesdale, M. 

81 % av deltagarna uppgav att de efter 

träningsinsatsen var mer kapabla att 

möta behoven hos personer med IF. 

67 % rapporterade att de gjort 

förändringar i sitt kliniska arbete. 

Insatsen skapade en signifikant 

kunskapsökning hos deltagarna 

jämfört med kontrollgruppen. 


Tillfälle 1: frågeformulär 

mätande deltagarnas 

träningsbehov inledningsvis. 

Tillfälle 2: frågeformulär 

mätande förändrad kunskap 

gällande personer med IF. 

Ett skriftligt material och ett 3 

timmars "face-to-face event" 

tillämpades mellan tillfällena. 

201 sjuksköterskor. 

Att pröva hypotesen 

att en träningsinsats 

kan öka kunskapen 

och effektiviteten hos 

primärvårdspersonal. 

2006. Storbritannien. 

Journal of intellectual 

disability research, 

49, 190-198. 

The outcomes of an intervention 

study to reduce 

the barriers experienced by 

people with intellectual 

disabilities accessing 

primary health care 

services. 

Melville, C.A., Cooper, S- 

A., Morrison, J., 

Finlayson, J., Allan, L., 

Robinson, N., 

Burns, E., & Martin, G.


89 % av de tillfrågade rapporterade 

infrekvent kontakt med personer med 

IF. Bara 8% hade någonsin fått 

utbildning i att kommunicera med 

denna patientgrupp. 86% uppgav sig 

ha upplevt svårigheter i mötet med 

dessa patienter. Trots det har de flesta 

av respondenterna en positiv attityd 

till personer med IF. 


Enkätundersökning. 


Att mäta sjuksköterskors 

attityder, kunskap, 

träningsbehov och 

effektivitet i deras arbete 

med personer med IF. 


Journal of intellectual 

disability research, 

49, 190-198. 

Enhancing primary health 

care services for adults 

with intellectual 

disabilities. 

Melville, C.A., Finlayson, 

J., Cooper, S-A., Allan, L., 

Robinson, N., Burns, E., 

Martin, G., & Morrison, J. 

VCP uttryckte frustration i att inte 

förstå patienterna eller själva kunna 

göra sig förstådda men var omedvetna 

om bakomliggande orsak till dessa 

svårigheter. Samtliga uppgav att de 

huvudsakligen förlitade sig på 

anhörigvårdare/assistent. VCP 

medgav problemen som större än 

de tidigare förstått. 


8 diskussionsgrupper, varav 4 

grupper med VCP och 4 

grupper bestående av personer 

med kommunikationssvårigheter. 

Hjälpmedel 

användes för att underlätta 

kommunikationen med 

patienterna. Diskussionerna 

spelades in och analyserades 

tematiskt. 

20 VCP, 18 patienter. 

Att utforska samverkan 

mellan personer med 

kommunikationssvårigheter 

och vårdcentralspersonal, 

(VCP). 


Health expectations, 

9, 49-59. 

Murphy, J. Perceptions of 

communication between 

people with 

communication disability 

and general practice staff. 

Kommunikationsbarriärer existerar 

vilka minskar tillgängliheten till hälsoundersökningar 

och behandlingar för 

personer med IF. För att kunna leva 

självständigt krävs stöd från samhället. 

Detta innebär komplexa problem för 

sjuksköterskor och andra vårdgivare. 


Frågeformulär innehållande 17 

frågor indelade i tre sektioner. 


Att informera IF-personal 

om primärvårdens roll i 

tillhandahållandet av 

service till personer med 

IF. 



nursing, 

42 (4), 413-423. 

Powrie, E. Primary health care 

provision for adults with 

a learning disability.


Hypoteserna bekräftades. 


Frågeformulär och intervjuer. 


70% av sjuksköterskorna uppgav att de 

ville att en anhörigvårdare/assistent 

skulle närvara vid sjukhusbesöket. 

Att testa hypoteserna: 

*att många sjuksköterskor 

har negativa attityder till 

personer med IF 

*att sjuksköterskor med 

högre utbildningsnivå har 

mer postitiva attityder till 

patientgruppen samt 

*att de sjuksköterskor med 

mest kontakt med dessa 

personer har en positivare 

attityd än de 

sjuksköterskor med mindre 

kontakt. 



nursing, 

24, 1116-1126. 

Slevin, E., & Sines, D. Attitudes of nurses in a 

general hospital towards 

people with learning 

disabilities: influences of 

contact, and graduate/nongraduate 

status, a 

comparative study. 

31% påpekade 

kommunikationssvårigheter med 

patientgruppen och 12,5% ansåg att de 

hade för lite tid avsatt för besöken. 

70% av sjuksköterskorna ville ha 

vidare utbildning i området. 

Upplevelsen av rädsla och sårbarhet 

ansågs vara konsekvensen av respondenternas 

bristande kunskap. Denna 

rädsla identifierades som huvudfaktor 

till sjuksköterskornas övertro på 

anhörigvårdare/assistent. 


Fem diskussionsgrupper. 

Diskussionerna spelades in och 

analyserades. De deltagande 

svarade också på ett skriftligt 

frågeformulär. 

27 sjuksköterskor 

Att utforska sjuksköterskors 

upplevelse av 

personer med IF i 

akutsituationer. 



nursing, 

55 (1), 36-45. 

Sowney, M., & Barr, O. Caring for adults with 

intellectual disabilities: 

percived challenges for 

nurses in accident and 

emergency units. 

Det framkom skillnader mellan 

studentgrupperna i fråga om attityder. 

Alla hade mindre positiva attityder 

gentemot personer med handikapp än 

förväntat, varav sjuksköterskestudenterna 

uppvisade mest negativa 

attityder bland alla respondenterna. 


Undersökning beståendes av 

ett demografiskt frågeformulär, 

två olika attitydskalor och en 

rehabiliteringssituationsinventering. 

338 hälso- och 

sjukvårdstudenter. 

Att undersöka hälso- och 

sjukvårdstudenters 

attityder gentemot 

personer med handikapp. 

2004. USA. 

Clinical rehabilitation, 

18, 908-915. 

Health professional student 

attitudes towards people 

with disability. 

Tervo, R., Palmer, G., 

& Redinius, P.

Bilaga 2 

Matris över sökord, antal sökträffar samt slutligt urval av använda artiklar till resultat 

Databas Sökord Antal träffar Antal använda artiklar 

2 

356 

Learning disabilities 

Health care 

Nursing 

Academic Search Elite 

CINAHL 

MEDLINE 

1 

282 

Attitudes towards people with 

disability 


CINAHL 

MEDLINE 

1 

61 

Attitudes towards patients with 

disabilities 


CINAHL 

MEDLINE 

2 

53 

Intellectual disabilities 

Nurses 


CINAHL 

MEDLINE 

2 

36 

Learning disability 

Attitudes 

Nurses 


CINAHL 

MEDLINE 

1 

1 

Manuell sökning: 

Perceptions of communication 

between people with communication 

disability and general practice staff. 


CINAHL 

MEDLINE

sjuksköterskans bemötande av patienter med intellektuella ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?