1 - Terveyskirjasto

Äggstockscancer
Uppdaterad 20.4.2012
Äggstockscancer är tyvärr en lömsk
sjukdom, eftersom den inte har några
tidiga, för just den här sjukdomen
typiska tecken. Det finns inte heller
någon screeningsundersökning för att
diagnostisera äggstockscancer, inte ens
det gynekologiska cellprovet (papa) är till
nytta i detta fall. Det här gör att
diagnosen ofta fördröjs. Ibland
konstateras sjukdomen av en händelse
i samband med en gynekologisk
undersökning.
I äggstockarna förekommer det också
godartade cystor, det vill säga blåsformade
tumörer, som ibland försvinner av sig själv
under uppföljning. Då friska och godartade
celler i äggstocksvävnaden börjar
omvandlas till elakartade celler talar man
om äggstockscancer. Ungefär 15 procent av
äggstockstumörerna är elakartade (källa
Syöpäjärjestöt > Munasarjasyöpä).
Äggstockscancer är den tionde vanligaste
cancersjukdomen hos kvinnor i Finland. År
2010 insjuknade 464 kvinnor. Risken att
insjukna i sjukdomen ökar med åldern; den
diagnostiseras oftast hos kvinnor mellan 60
och 64 år.
Riskfaktorer
En riskfaktor för äggstockscancer är
barnlöshet och i flera undersökningar har
också endometrios kopplats till förhöjd
cancerrisk. Hormonsubstitutionsbehandling
under klimakteriet ökar risken en aning, men
risken minskar då man avslutar hormonbehandlingen.
Uppskattningsvis 5–10 procent av
äggstockscancern har ärftlig bakgrund. Om
genmutationerna BRCA1 eller BRCA2
förekommer i en kvinnas släkt hör hon till
riskgruppen. Dessa mutationer ökar också
risken för bland annat bröstcancer
För kvinnor som har genmutationerna
BRCA1 eller BRCA2 rekommenderas årliga
kontroller med gynekologisk undersökning
och ultraljudsundersökning via slidan samt
undersökning av tumörmarkörer i blodet.
Motsvarande uppföljning rekommenderas
också för kvinnor som hör till någon annan
riskgrupp enligt bedömning av en
specialistläkare i genetik.
Genetisk rådgivning rekommenderas för
kvinnor om två närstående släktingar, eller
patienten själv och en närstående släkting,
har fått diagnosen äggstockscancer. Det är
motiverat med genetisk rådgivning också för
kvinnor som har insjuknat i äggstockscancer
och som tidigare har haft bröstcancer, eller
om deras släkt uppfyller kriterierna för en
släkt med ärftlig bröst- och äggstockscancer.
Det finns också faktorer som
skyddar mot äggstockscancer
Man känner inte särskilt väl till orsakerna till
äggstockscancer, men man vet att vissa
faktorer minskar risken att insjukna.
Användningen av kombinerade p-piller
minskar risken att insjukna i äggstockscancer
och risken minskar desto mera ju
längre tid man använder p-pillren. Också
graviditet och amning skyddar. Hos dem
som fött tre eller flera barn är risken hälften
så liten som hos dem som inte har barn.
Sterilisering och borttagning av livmodern
minskar risken med ungefär en tredjedel.
Det finns inga specifika symtom på
äggstockscancer
Äggstockscancer kan vara symtomfri både
i ett tidigt skede och tyvärr också när den
har spritt sig. Det finns inga specifika
symtom på äggstockscancer, samma
symtom kan förekomma i samband med
många andra, också godartade sjukdomar.
www.kaypahoito.fi/web/svenska/patienter 1

Både i ett tidigt skede och då cancern har
spritt sig har ungefär en fjärdedel av
patienterna uppsvälld mage, en eller två
kvinnor av tio lider av magsmärtor och var
tionde har blödningar ur slidan eller
urineringsbesvär. Hos fyra kvinnor av tio
konstateras tumören i ett tidigt skede och
hos resten då cancern spritt sig.
Undersökning och diagnostik av
äggstockscancer
Om läkaren misstänker att orsaken till
symtomen kan vara äggstockscancer, kan
man med en ultraljusundersökning via slidan
skilja på tumörer i äggstockarna och i
livmodern och bedöma om förändringen
verkar vara godartad eller elakartad. Man
kan man också använda datortomografi-
eller magnetundersökning eller laparaskopi
(titthålsoperation i buken). Dessutom tas ett
blodprov för att undersöka så kallade
tumörmarkörer. Tumörmarkörer är ämnen
som cancercellerna utsöndrar i blodet. Den
som oftast används kallas CA 125.
Diagnosen äggstockscancer säkerställs
genom att man gör en operation och tar ett
vävnadsprov för mikroskopisk undersökning.
Bara på så sätt kan man säkert veta om
tumören är god- eller elakartad. I
äggstockarna förekommer det även så
kallade borderline-tumörer som bildar en
mellangrupp mellan de god- och elakartade
tumörerna. Det finns olika typer av
elakartade tumörer beroende på vilken
celltyp i äggstocken de härstammar från.
Äggstockscancern kan växa lokalt i den ena
eller i båda äggstockarna, men den kan
också sprida sig till sin omgivning, till
exempel till bukhinnan, till de inre organen
eller till lymfknutorna i bäckenet eller
bukhålan. I långt gångna fall kan cancern
skicka metastaser till levern, skelettet, det
centrala nervsystemet eller lungorna.
Behandlingen är operation eller
operation och cytostatika
Behandlingen av äggstockscancer beror på
vilken tumörtyp det är frågan om och på om
den har spritt sig utanför äggstockarna.
Behandlingen utgörs av operationer av olika
omfattning och cytostatika (”cellgifter”).
Ibland räcker det med enbart operation.
Uppföljning
Enligt vedertagen praxis besöker patienter
som har insjuknat i äggstockscancer
cancerpolikliniken under tre till fem år med
tre till sex månaders intervall. En del av
uppföljningen kan ske också på den så
kallade symtompolikliniken.
Under uppföljningsbesöket går man igenom
hur patienten mår, och läkaren gör en
gynekologisk undersökning och
ultraljudsundersökning enligt behov. I fall
man misstänker att sjukdomen har kommit
tillbaka tar man också ett blodprov på
patienten för att kontrollera tumörmarkörerna.
Vid behov ordinerar läkaren
bilddiagnostik.
Prognos
Varannan patient med äggstockscancer (50
procent) är vid liv fem år efter det
sjukdomen har konstaterats. Hur man klarar
sig beror på sjukdomens typ, på resultatet
av den första operationen och på hur spridd
cancern är. Om sjukdomen har
diagnostiserats i ett tidigt stadium är till och
med 80–90 procent av patienterna vid liv
efter fem år.
Ibland är det inte möjligt att bota
cancern
Om det inte längre är möjligt att bota
cancern, strävar man efter att förlänga livet
och att minska de symtom som sjukdomen
orsakar med palliativa (symtomlindrande)
www.kaypahoito.fi/web/svenska/patienter 2

ehandlingar. Eventuella tarmstopp försöker
man åtgärda med både läkemedelsbehandling
och operation. Smärta
behandlas med olika slags värkmediciner
och behandlingen skräddarsys alltid enligt
individuella behov. Det tryck som kan
uppstå när vätska samlas i kroppens
håligheter försöker man åtgärda med
punktion.
Det är ofta nödvändigt med hjälp av
utomstående
Att insjukna i äggstockscancer är alltid en
chock för patienten, så det är ofta
nödvändigt med hjälp av utomstående.
Det är fråga om en allvarlig sjukdom och
behandlingen är tung, så både patienten
och hennes närmaste krets behöver stöd.
Stöd och rehabilitering ges av
vårdpersonalen, rådgivningstjänster
(telefontjänster, mottagningar) som
upprätthålls av cancerorganisationerna
(www.cancer.fi, www.cancer.fi/se), kurser
för nyinsjuknade, anpassningskurser och
rehabiliteringstjänster.
Patientversionens text har uppdaterats
enligt Finska Läkarföreningen Duodecims
God medicinsk praxis-rekommendation av
redaktör Kirsi Tarnanen som svarar för
patientversionerna. Texten har granskats av
arbetsgruppens ordförande, specialistläkaren
i gynekologi och obstetrik samt
gynekologisk onkologi, avdelningsöverläkare
Arto Leminen och redaktören
för God medicinsk praxis, specialistläkaren
i gynekologi och obstetrik Piia Vuorela,
båda från Kvinnokliniken vid HUCS.
Översättningen till svenska är bekostad av
Finska Läkaresällskapet.
Ansvarsbegränsning
God medicinsk praxis-rekommendationerna
är sammandrag gjorda av framstående
experter gällande diagnostik och behandling
av bestämda sjukdomar. De ersätter inte
läkarens eller annan hälsovårdspersonals
egen bedömning av vilken diagnostik,
behandling och rehabilitering som är bäst för
den enskilda patienten då behandlingsbeslut
fattas.
www.kaypahoito.fi/web/svenska/patienter 3