Guideböcker till historiska platser Innehåll Fakta ... - E-boksbiblioteket

Innehåll
Fakta & innehåll sid 1
Framsida sid 2
Förord sid 3 (2)
Personer & ord sid 4 (3–4)
Huvudtext sid 5-15 (5–26)
OBS: Många sidor med mycket färg.
Fakta om e-boken
Titel: ”Första guldgräfvarna i Kalifornien 1894”
Totalt antal pdf-sidor: 15 st.
Format: Liggande A4.
Storlek: 3 Mb.
Utgivare: E-boksbiblioteket.se & Virvelvind Förlag
Uppdaterad: 2012-09-23.
Originaltext publicerad: 1894.
Författare: Okänd.
Guideböcker till
historiska platser
Heliga vägen – guidebok till Lysekils
berömda hällristningar
Det är ett av världens mest hällristningstäta områden med 12 stora
ristningar inom bara en kilometer. Alla ristningarna ligger längs en
kilometerlång väg som kallas för “den heliga vägen”.
I den här guideboken får du veta allt om Lysekils mest berömda hällristningar
och de andra fornminnena i närheten.
Sveriges 33 mest sevärda
vikingaplatser
Under vikingatiden var Sverige en av världens mest spännande områden.
Här kan du också uppleva den här dramatiska tiden genom att
besöka de vilda vikingarnas gravar, vägar, monument och befästningar.
I guideboken ”33 MEST SEVÄRDA VIKINGAPLATSERNA I SVERIGE” får
du tips på de bästa platserna att besöka.
Greby gravfält
Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det
vackraste i Sverige.
Den här guideboken handlar om gravfältet, dess många resta
stenar och om utgrävningarna här på 1800-talet.
Du får kartor, historik och spännande sägner om blodiga slag.
Tanums hällristningar
I trakten kring Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar
– och har dessutom utsetts till världsarv.
Det här är en praktisk guidebok till de största ristningarna.
Boken innehåller massor av kartor, bilder och praktisk info för dig som
vill besöka de berömda hällristningarna i Vitlycke, Litsleby, Fossum och
Aspeberget.
Hilmas Alaska – guidebok om
guldgräverskan och trädgården av cement
I mer än 80 år har tusentals besökare kommit hit för att se den galna
trädgården utanför Strömstad som guldgräverskan Hilma Svedal
byggde med 100-tals ton cement.
Det här är en praktisk guidebok som är gjord för ditt besök – med
massor av foton, historik och kartor.
Mer info: www.virvelvind-forlag.se

DIGITAL E-BOK FRÅN WWW.E-BOKSBIBLIOTEKET.SE
Första
Guld-
Gräfvarna
i Kalifornien
1894

En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
FÖRORD
På bara något år förvandlades
Kalifornien till en sömnig
vildmark till en
jättelik hysterisk tältstad med
tiotusentals guldgrävare.
I den här e-boken får du
läsa om hur den galna jakten
på guld började år 1848.
Vår typiska bild av vilda västern skapades under de galna åren när tiotusentals
desperata människor från hela USA vallfärdade till Kalifornien
för att bli rika på guld.
I den här e-boken får du läsa hur det hela började av en ren slump
och hur snabbt hysterin skapades. På bara några år blev Kaliforniens bergstrakter
de mest guldproducerande i världen. På fem år producerade man
med enkla metoder 370 ton guld som med dagens guldpris skulle vara
värt 68 miljarder kronor.
Den här berättelsen om guldgrävarnas vilda liv skrevs 1894 och
förklarar både hur man rent praktiskt grävde fram guldet och hur grävarnas
vardagsliv såg ut.
Ironiskt nog skriver författaren att ”guldfebern är för länge sedan slut”
– bara ett år efteråt började en ännu större guldfeber, den här gången i
Klondike i Alaska.
Trevlig läsning
Mikael Jägerbrand
Redaktör
mikael@jagerbrand.se
Spökstaden Shasta i Kalifornien.
Copyright © 2008 Virvelvind Förlag, Lysekil
Den här e-boken FÖRSTA GULDGRÄFVARNA I KALIFORNIEN publicerades
i oktober 2008 och uppdaterades den 23 september 2012.
Berättelsen är hämtad ur tidskriften ”Ny Illustrerad Tidning” 1894.

GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
3
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
LITE ORD & PERSONER
Adobe. Vanligt namn för en typ av lera som ofta används som byggmaterial
i södra USA.
Argonauter. Uttrycket ”argonaut” anspelar på den mytiska berättelsen om
en samling grekiska hjältar som ska hämta ett gyllene skinn. De färdas på
skeppet Argo.
Dollar. En dollar på den här tiden kostade ungefär 4 kronor.
Dorado. Legend från Sydamerika om en sjö eller en stad fylld av guld.
Farao. Kortspel där man har tio kort på handen. Den som först blir av med
alla sina kort vinner. Den som då har spader knekt (farao) förlorar.
Fot. Längdmått. En fot motsvarar 29,6 cm.
Harte, Bret. [1836–1902] Amerikansk författare. Begav sig till Kalifornien för
att gräva guld men började i stället ge ut en tidning. Skrev ett stort antal
äventyrsböcker som nästan alla utspelar sig i vilda västern.
Kanaker. Gammalt ord som användes om alla öbor i Still havet. I dag är
kanaker namnet på invånarna på Nya Kaledonien.
Klippbergen. Gammalt namn för den 480 mil långa bergs kedjan Klippiga
bergen som går från Kanada till New Mexico.
Landsknekt. Kortspel som går ut på att man lägger ett kort i taget i två
högar. Går ut på att få samma valör på båda högarna. Har fått sitt namn
efter franskans ”lansquenet”.
Marshall, James W. [1810–1885] Amerikansk snickare och sågverksägare.
Upptäckte guld i American river den 24 januari 1848. Hans sågverk gick i
konkurs eftersom alla arbetarna övergav jobbet för att leta guld.
Missionsviken. Gammalt namn för viken innanför San Francisco, San Francisco
Bay. Namnet lever kvar i stadsdelen Mission District i centrala staden.
Monte. Bluff-kortspel med tre kort. Givaren lägger tre kort på ett bord,
visar upp ett av korten och spelaren ska sedan gissa var det ligger. Kallas
i dag för ”three-card Monte”.
Pfund. Viktmått som också kallas skålpund. Ett skålpund är 425 gram.
Redwood, Allen C. [1844–1922] Den
unge Redwood deltog i det amerikanska
inbördeskriget i 55:e
Virginia Infanteri-regementet. Han
hade utbildat sig till målare redan
innan kriget och gjorde massor av
teckningar från sitt liv som soldat.
Han skadades svårt vid slaget om
Gettysburg 1863. Efter kriget blev
han en av landets mest uppskattade
illustratörer och specialiserade sig
på mål ningar från kriget och vilda
västern.
Sacramento. Staden Sacramento är i
dag delstaten Kaliforniens huvudstad
och har 475 000 invånare.
Karta över norra Kalifornien.
Sutter, John A. [1803–1880] Sutter föddes
i Schweiz men flydde till USA efter att ha dragit på sig skulder. Var en
av de första nybyggarna i Kalifornien 1840 och byggde snabbt upp en stor
och blomstrande egendom. Hans son grundade staden Sacramento som
först var tänkt att heta Sutterville.
Vingt-et-un. Kortspel, annat namn för ”21” eller ”Blackjack”.
Uns. Viktenhet för guld. Ett uns motsvarar 31,1 gram.
4
N
Stilla
havet
Klamath
Eureka
Coast
Ranges
Norra
Kalifornien
Redding
San Francisco
Sierra
Nevada
Coloma
Sacramento
• • OBS PRISERNA • •
I texten nämns de extremt dyra varorna under guldruschen. Priserna är
angivna i ”mark” och det är oklart vad författaren har menat eftersom
marken avskaffades i Sverige redan 1776. Troligen menas en riksdaler. Det
innebär att ett ägg kostade 2 riksdaler, en höna 64 riksdalern. En vanlig
svensk dagslön var 1850 en halv riksdaler så en höna kostade alltså 128
dagslöner och ett par stövlar 800 (!) dagslöner.

GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
5
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN
täckten någon rikedomskälla. Den förre förlorade sin
Publicerad 1894 i tidskriften
Ny Illustrerad Tidning
et var i början af det historiskt betydelsefulla året
1848. Långt borta i den nordamerikanska västern,
på samma punkt där nu Sacramento ligger, det
rika Kaliforniens hufvudstad, fanns då en liten
koloni af hvita män, och John A. Sutter hette deras ledare.
Han var kanadensare till börden och hade än som handelsman,
än som jägare eller trapper genomströfvat Indianas urskogar,
New Mexico och Klippbergen, innan han grundade
sitt nybygge i en af de härligaste, af naturen rikast välsignade
trakter på jorden. Sutter var i sin enskilda vrå af världen en
mäktig man och hade många under sig, bland dem en viss
James W. Marshall.
Ett sågverk var under byggnad. En dag upptäckte
Marshall, som ledde arbetet, i bäcken som förde vatten till
sågen någonting gnistrande gult.
Hvarken för Sutter eller Marshall blef emellertid upp-
egendom, värd millioner, och fick i ersättning en pension
på 3000 dollar. Han afled vid 77 års ålder efter fåfänga
ansträngningar att med hjälp af kongressen i Washington
återfå hvad han förlorat. Den senare dog som en utfattig
gammal gubbe i en enslig koja och blef begrafven i omedelbar
närhet af den plats, där han gjorde sitt ödesdigra fynd.
På hans graf reser sig en kolossal staty af brons.
Det var den 24 januari 1848 upptäckten gjordes. Den
13 mars innehöll en tidning i San Francisco — då ännu en
liten by på 700 invånare — den första notisen om fyndet,
och i midten af juni genljöd hela territoriet af ett tusenstämmigt
rop, det dämoniskt tjusande ropet: »guld!»
Allt, som kunde röra på sig, drogs omotståndligt som
af en stor magnet till fyndställena. Butiker och verkstäder
blefvo tomma, säden lämnades, mogen till skörd, att vissna
på fälten, en vansinnig yra hade gripit hela befolkningen.
Till de östra staterna trängde guldropet fram i september,
men troddes ej i början, och först när den kostliga metallen
från Kalifornien hade förevisats i New-York, utbröt på en
gång denna häpnadsväckande guldfeber, denna rasande
6

GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
7
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
kapplöpning till det nya Dorado, hvars make världen ej
skådat, hvarken förr eller senare. Hela den nordamerikanska
republiken var gripen af yrsel. Hvarenda stad,
hvarenda liten by darrade af begär att förflytta sig till »the
diggins», till guldgräfverierna. Resans kostnader och besvärligheter
höllo naturligtvis många tillbaka, men fanns
blott en gnista mod och äfventyrslust, så störtade man sig
utan betänkande in i det halsbrytande vågspel, som kallas
guldjakten 1849.
Hvem känner ej Bret Harte's berömda skildringar
från det stora »argonauter»-tåget? Det upptog folk af alla
klasser, alla yrken och lefnadsställningar, där fanns präster,
profes sorer, läkare, köpmän, handtverkare, arbetare, bra
och hederligt folk, uppblandadt med tjufvar och mördare,
ett brokigt tåg af alla nationaliteter, svarta och hvita, gula
och bruna, alla jagade framåt af samma omotståndliga
drift, begäret efter hastigt skapad lycka.
På olika vägar böljade denna folkström från alla
världens delar hän mot sitt gemensamma mål. De största
och kompaktaste vågorna kommo naturligt nog från de
amerikanska staterna. De svallade österifrån öfver kontinenten
— en hel folkvandring utan ledning och organisation
— eller söderifrån öfver Panamanäset, eller ock togo
de sig fram sjövägen rundt Cap Horn.
Farligaste leden var otvifvelaktigt öfver de obanade
prärierna, där några månader senare benknotor och grafvar
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
betecknade för de nykommande vägen, deras tidigare kamrater
färdats, somliga för att med sina prärievagnar efter
oerhörda lidanden uppnå det efterlängtade målet, andra
för att dö en kvalfull död, ensamma och öfvergifna, i den
oändliga gräsöknen.
Märkvärdigt nog tyckas sjöresorna hafva aflupit utan
svårare olyckshändelser, oaktadt det är kändt att de flesta
af de fartyg, som fraktade guldgräfvarna till ort och ställe,
voro länge sedan utdömda och många befunno sig i sådant
skick, att pumparna måste arbeta oafbrutet under hela resan
för att hålla skutan öfver vatten. Icke få af dessa flytande
likkistor seglade vid ankomsten till »Missions viken»
direkt upp och satte sig fast i den mjuka lerstranden, för
att, nödtorftigt iståndsatta, fortsätta sin tillvaro som magasin
eller t. o. m. som restaurant och hotell. Så blef exempelvis
»Apollo» ett kändt härberge med krog. San Franciscos
första fängelse hade i en yngre tillvarelseform som »briggen
Eufemia» plöjt hafvets vågor, »där frihet och glädje bo».
En af Bret Harte's mest förtjusande berättelser är förlagd
till ett dylikt ålderstiget skeppsskrof, som på gamla dagar
öfvergifvit sitt kringflackande lif och blifvit bofast. — Att
emellertid guldgräfvarflottorna i all sin skröplighet nådde
målet utan haverier är så mycket underbarare, som de flesta
af dem gjorde resan midt i vintern och togo sig in i hamn
utan lots. Men det fanns också en bemanning ombord,
som hoppades vinna allt och ej hade råd att förlora lifvet.
8

GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
9
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
10
Uppbrott
till det nya
guldfältet.
Teckning:
A. C.
Redwood

GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
11
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
Det var en tid af oerhörd spänning. Den som var
fjätt rad vid familjehärden, sökte åtminstone få in en del
af sitt kapital i de, som man förespeglade sig, onaturligt
inbringande gulfgräfvaraffärerna där borta. Man bildade
aktiebolag i hundratal och utrustade expeditioner
till Kali fornien. Men snart visade sig, att den metoden
var komp lett opraktiskt i detta geschäft, som ju ej heller
liknade något annat. Knappt var expeditionen anländ till
arbets platsen, förrän det sammanhållande bandet sprack
och bolagsenheten upplöstes i en mångfald guldtörstande
indi vider, som ansågo det mera praktiskt att arbeta hvar
för sig. Och aktieägarna kunde i de flesta fall vara glada,
om de räddade åtminstone några spillror af sitt skeppsbrutna
kapital.
Kaliforniens vidsträckta guldmarker kunna delas i tre
områden, Sierra Nevadas, öfre Sacramentos och Klamaths,
af hvilka det förstnämnda, som bildar en 33 svenska mil
lång och 5 mil bred remsa i riktning från norr till söder, är
i alla afseenden det förnämsta och har lämnat tio gånger
så stor afkastning som de andra bägge tillsammans. Här
var arbetet relativt lätt, här lågo de guldförande lagren
föga djupt, och här stod det hvar och en fritt att utan
andra inskränkningar än dem områdets guldgräfvare
själfva stadgade söka sig sin claim d. v. s. rättighet till ett
visst strandparti och ur detsamma skära sig så mycket
guld, som krafter och täljknif tilläto.
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
Att skära guld med täljknif är ett talesätt. Icke ens i
Kalifornien hade dock det talesättet i verkligheten sin fulla
motsvarighet. Emellertid behöfde 1849 års guldgräfvare
hvarken äga teknisk underbyggnad, praktisk erfarenhet
eller kapital. Hvad han behöfde äga var, utom ett friskt
kurage, en hacka, en spade och en s. k. »rocker», ett redskap
liknande en vagga. Och denna utrustning kunde han
mycket väl förskaffa sig på en veckas arbetsförtjänst.
Hur gick det så till att uppsamla guldet ur flod slammet?
Den enklaste metoden var följande. Till den behöfdes icke
ens någon »rocker», och den användes längre fram endast,
då man ville undersöka en strandremsa, innan man beslöt
sig för att bearbeta den.
Man slog sig ned, ensam eller med ett par kamrater, vid
en bar i strömmen, hvarmed menas uppslammade lager af
sand, kisel, lera och rullstenar. Guldvaskaren sönderstötte
med en sten den torra leran och kiseln, omskakade massan
grundligt i en flat stekpanna, tills de lättare partiklarna
kommo ofvanpå och röko bort öfver kanten. Skakningen
fortsattes ända tills en liten kvantitet guld återstod på
bottnen af pannan. Detta förfaringssätt kallades dry washing,
torrvaskning.
För våtvaskningen åter begagnade man sig af den nyss
omtalade »rockern», som till formen påminde om de gammaldags
vaggorna. Vaggans långsidor voro något utåtböjda,
fotgafveln var förkrympt till en slå af half annan
12

GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
13
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
tums höjd, hvilken tjänade till att kvarhålla guldsanden,
som stundom fick passera en tvärslå äfven i midten af
»rockern». Vid vaggans hufvudgafvel var anbragt en tratt,
försedd med en bleckbotten à la durkslag eller en hålsikt,
från hvilken en brädstump snedt bakåt ledde ned till
lådans botten. Ett par vaggmedar fulländade den enkla
apparaten.
»Rockern» placerades vid flodbrädden så, att den lutade
något framåt mot den låga fotgafveln, hvar igenom
afloppet af vatten och värdelös sand underlättades.
Vanligt vis sköttes hela inrättningen af två man, hvilka som
kompanjoner delade mödan så väl som mödans lön. Den
ene skaffade lera och sand i tratten, den andre hällde på
vatten med ena handen, medan han med den andra höll
vaggan i jämn rörelse. Då och då togs tratten lös och befriades
från kvarliggande stenar, hvarpå arbetet fortsattes
som förut. Genom trattens såll rann sandblandadt vatten
oupphörligt och leddes vidare utför den lutande brädan
genom »rockern», hvarvid de tyngsta partiklarna sjönko
till bottnen. Efter några timmars arbete upptogs med ett
skrapjärn de mängder guld och svart sand, som afsatt sig
ofvan tvärslåarna, lades i den flata stekpannan och genomvaskades
ytterligare, tills endast guld återstod. Detta
fördes nu till lägret och torkades öfver eld, det fina damm,
som ännu kunde finnas kvar, blåste man bort, hvarpå den
låda varan vägdes upp och gömdes på något säkert ställe.
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
Det på sådant sätt uppsamlade guldet hade vanligen formen
af små flarn eller fjäll.
Ett arbetsamt och enformigt göra var det att sköta
»rockern», men så var det också svindlande förhoppningar
som vaggades i den. Och under långa tider var detta
så godt som den enda vagga, som hölls i gång i Kaliforniens
gulddistrikter.
»Rockern» efterträddes längre fram på många platser
af »the long Tom», ett tio à tolf fot långt tråg, i hvilket en
lagom vattenström var inledd och som slutade med ett
blecksåll och under det en låda med tvärslåar. Två eller
tre man skottade råmaterialet i tråget, en undanskaffade
sten och grus, det var »långa Tomens» personal.
Hade man så slutligen utsugit ett visst strandområde,
fortsatte man nedåt strömmen, i det man skarfvade »den
långe Tomen», sluss vid sluss, stora sträckor, likt en lång
afdelad kvarnränna, som försågs med tvärribbor, och så
uppstod en utvecklingsform, hvilket med sina grafvar och
kanaler och det mångfaldigaste användandet af vattenkraften
kulminerade i Kaliforniens storartade hydrauliska
bergsbruk.
Som redan nämndt började man bearbeta de låga uppslammningarna,
som erbjöda minsta svårigheterna. En
»pannas» behållning var då värd omkr. 25 cents, och med
god flit kunde man komma till 60 pannor per dag. Den
som ägde en »rocker» samlade tre gånger så mycket. På
14

GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
15
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
En pionier från 1851. En guldgräfvare-bal.
sina ställen afkastade pannan ända till 5 dollar, och då in-
bragte dagens arbete en furstlig inkomst.
Kaliforniens guldutbyte har beräknats för 1848 till 5
mill. dollars, för 1849 till 23 mill, för 1850 till 50 mill. och
för 1853 till 65 mill. dollars. Från den tiden sjönk siffran
alltjämt och utgör för närvarande bortåt 12 mill. Sammanlagdt
har denna stat intill 1890 lämnat guld till ett värde af
1200 mill. dollars.
Men hvilken summa af ansträngningar, umbäranden
och lidanden representerar ej denna guldmängd! Blott att
från kusten uppnå fyndorterna var förenadt med betyd-
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
ande svårigheter, hvilket växte alltmera, ju närmare man
ryckte det efterlängtade målet. Vägar funnos icke, och ofta
gick färden öfver sluttningar, där vagnen måste uppe hållas
med linor på ena sidan för att icke stjälpa öfver ända. Och
hur mången missräkning väntade icke, sedan man uppnått
guldregionen, innan man träffat på ett guldförande
lager, tillräckligt gifvande att löna arbetet! I början rådde
nog också stor osäkerhet och fara för lif och egendom.
Snart insågo emellertid dessa äfventyrare nödvändigheten
att införa något slags fast ordning. De organiserade
sig i distrikt, fastställde vissa de allra oumbärligaste polis-
16

GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
17
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
för ordningar och straffbestämmelser för öfver trädelser af
desamma, samt utsågo ur sin krets ett antal handhafvare af
ordningen. Betänker man, hur svårt det måste varit att upprätthålla
respekten för dessa af dem själfva stiftade lagar,
nödgas man erkänna, till de Kaliforniska guldgräfvarnas
heder, att lugn och ordning i allmänhet rådde i de flesta
distrikt, om än sådana funnos, där rån, mord och dråp
inga lunda hörde till sällsyntheterna.
Guldgräfvaren bodde i ett tält eller, om han ej kunde
anskaffa ett sådant, i en riskoja, så vida han icke sof under
bar himmel, hvilket från maj till oktober kunde gå för sig,
enär han ej behöfde befara regn under den tiden. Litet löf
var hans bolster, en vaxduk hans lakan, ett par yllefiltar
bredde han öfver sig. Vaggsången bestods af de tjutande
koyoterna och den brusande floden. Hans husgeråd bestod
af en stekpanna — som vi sett äfven begagnad vid
torrvaskningen — en liten järngryta, några tallrikar och
koppar af järnbleck, knif och gaffel samt sked. Mjöl, fläsk
och bönor hade han att laga sin mat af, hvartill då och då
kom ett stycke färskt kött. Till läckerheterna räknades
te, socker och torkade persikor. Hans garderob vållade
honom ej heller stora bekymmer, den bestod af två par
grofva byxor och skjortor, höga stöflar och en slokhatt.
Nästan i hvarje bod-tält fanns ett eller par grofva ohyflade
träbord, kring hvilka spelades kort om dryckesvaror
eller guldsand; och nattetid voro dessa primitiva värdshus
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
fulla af guldgräfvare, som där gjorde sina uppköp eller testade
sin tur i kort. Kredit nekades ingen, man var i allmänhet
villig att bistå en nödställd kamrat — han kunde ju om
några dagar sitta i guldsand öfver öronen.
Lördagskvällarna och söndagen gjordes visiter. Man
hälsade på hvarandra utan minsta krus, hvarvid folk från
alla länder och världsdelar kommo i beröring med hvarandra.
En ledsam och för mängden af guldgräfvare säkerligen
oberäknad omständighet var, att lifsuppehället kostade
oerhörda summor, hur enkelt man än lefde; i synnerhet
den våta vintern 1849—50, då proviantvagnarna mångenstädes
fastnade i de uppblötta vägarna och gång på gång
måste lastas om, sprungo lifsmedelspriserna på ett betänkligt
sätt i höjden. Mjöl och ris stego till 4, fläsk till 6 mark
pfundet. En butelj whisky betingade 30 mark. En hacka
eller skofvel kostade ett uns guld, för ett par stöflar med
långa skaft betalades 400 mark och för ett brefporto — 16
mark! Det var till stor del de höga prisens skull att ej hvarenda
guldgräfvare blef rik.
Äfven i San Francisco och de öfriga städer, som hastigt
blomstrade upp i Kalifornien, var på denna tid all ting
mycket dyrt. Ett ägg kostade 2 och en höna 64 mark. Samma
pris, 64 mark (=1 uns guld), betingade också — en katt!
Saken var den, att landet hade öfversvämmats af råttor
— förmodligen samma råttor, som öfvergifvit de sjunk-
18

GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
19
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
ande skeppen i »Missionsviken». Katter måste import-
eras i mängd och blefvo, som man ser, också tillbörligen
värderade för sina tjänster.
Dessa oerhörda pris lockade snart till Kaliforniens
kuster skepp från alla världens ändar, lastade med allt
hvad en guldgräfvare kunde önska sig. Den på en gång
inträffade omåttliga tillförseln medförde ett så kraftig
pris fall, att man nu i stället kunde förvärfva hvad man behagade,
blott man betalade frakten.
All handel förmedlades med guldsand, som man
bar i en liten bockskinnspung. Ett uns gällde 16 dollar
och vägdes upp på särskilda vågar, som funnos i hvarje
bod.
Det är lättare, säger ordspråket, att förvärfva en rikedom
än att sedan behålla den, något som icke få af dessa
människor fingo bittert besanna. Förbrytare och yrkesspelare
öppnade »salooner» i dussintal på alla befolkade
plats er, och den mödosamt hopsparade guldsanden
yrde åt alla väderstreck. Guldgräfvare, som på några
dagar samlat en förmögenhet, spelade bort den på en
natt i Stockton, Sacramento eller San Francisco. På sistnämnda
plats fanns ett tvåvånings trähus, som inbragte
en hyra af 100 000 doll ar om året, nästan hela summan
tagen ur spelarnas fickor. Ett tält af segelduk, hvilket var
upplåtet till spelsalong, gaf sin ägare en årsinkomst af
40 000 dollar.
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
På de större orterna var speltälten de mest lockande
samlingsplatserna. Där fanns utrymme och där fanns
värme, hvilket man satte värde på i de kalla nätterna. De
voro väl möblerade och hade prydliga »bars» eller diskar,
vid hvilka man kunde få sig en läskedryck för 1 dollar glaset.
Vid väggarna och i midten af tältet stodo spelborden,
där det arbetades flitigt med »Monte», som var favoritspelet,
»farao», »vingt-et-un», »roulette», »landsknekt»
m. m., allt under det ett kapell, bestående af några fioler,
eller också ett sångsällskap utförde en konsert, som
stämde harmoniskt med omgifningen. Till all lycka för de
mera musikaliska bland publiken drunknade konserten så
godt som fullständigt i det allmänna sorlet från alla dessa
högröstade karlar af alla möjliga nationaliteter, engels män,
tyskar, fransmän, spanjorer, portugiser, italienare, svenskar,
norrmän, ryssar, kanaker — en sannskyldig babylonisk
förbistring.
Kvinnor förekommo ytterst sparsamt till och med i
städerna, och ännu sällsyntare voro de naturligtvis på guldfälten.
Förirrade sig någon huld varelse dit bort, så var det
tyngsta arbete hon fick uträtta att väga upp guld et; ung
och vacker brukade hon just aldrig vara, hvilket artisten
på vår afbildning tyckes ha velat åskådliggöra. Familjelif
existerade således icke, men det oaktadt fanns rörande
drag att anteckna. En dag blef det bekant i San Francisco
att ett fartyg anländt, lastadt med fruntimmers hattar (inom
20

GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
21
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
parentes sagdt uppenbarligen en misslyckad spekulation!).
Genast rusade allt hvad karlar hette dit ned för att kasta en
blick på hattarna, ett surrogat, fast klent, för kvinnan som
de saknade. Och många ögon blefvo fukt iga.
En annan gång hade en predikant lyckats få i gång regelbundna
andaktsstunder hvar söndag. En nyss anländ
främling, som medfört sin hustru och sitt lilla barn, kom
att bevista en dylik uppbyggelsestund; men nu började
barnet skrika, och modern gjorde min af att draga sig tillbaka
med den lilla.
»Min lilla fru», säger då predikanten, »var vänlig
och stanna. Ljudet af barnets röst är vältaligare än alla
ord jag förfogar öfver. Det träffar hjärtat på dessa män,
hvilka lämnat hustru och barn långt, långt borta, och
hvilkas varmaste bön är att lyckligt få återse de älskade
i hemmet.» Mera tårar och snyftningar har aldrig någon
predikan framkallat än dessa enkla ord af prästen i San
Francisco.
Våra dagars »Frisco», »Stilla hafvets drottning», var
på den tiden intet annat än en hop tält jämte några trähus
och mexikanska adobe-byggnader, placerade i ett öfverflöd
af sand, som yrde genom de få gatorna i täta moln,
då vinden låg från hafvet. Alcatruz Island, ön med befästningarna
och fyrtornet, var då kal och hvit, hvitmenad
af guano från de myriader pelikaner, hafstjädrar och andra
sjöfåglar, som där häckade och träckade. Där nu el-
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
eganta stadsdelar ligga, sågos då endast sträckor af sand
och vildhafre, där boskapshjordar betade. Men i hamnen
vimlade det af fartyg och i handelsbodarna af män, som
utrustade sig för att färdas till »the diggins». Öfverallt
feberaktig verksamhet, brokigt lif.
Fordon af alla slag och långa karavaner bröto alltjämt
upp till guldfälten. Hvarje ansikte vittnade om upphetsning,
människorna lefde tio gånger fortare än eljest.
På gatorna gick det lifligt till och sågos många underliga
skådespel. Där stoltserade ett halft dussin indianer, utstyrda
befängdt den ene i hatt och stöflar —»och för resten
ingenting» — den andre i en blå frack, den tredje i bara
en röd halsduk o. s. v. Genom larmet och skriken hörs
där en taskspelare inbjuda de förbigående att hålla vad om
huruvida han skall lyckas utföra det eller det förvånande
konststycket. Längre bort ljuder auktionistens skärande
stämma. Krogvärden lockar närmst bredvid. Guldgräfvaren
är det alla lägga an på, alla lura, alla vilja ha att lämna
ifrån sig något af den dyrbara gula sanden.
Bland det egendomligaste man kunde få se var table
d'hôten i det första riktiga hotellets stora matsal. Snöhvita
dukar, silfvergafflar, fint porslin — men gästerna otvättade,
raggiga, de flesta utan rock och väst, alla utan krage
och halsduk. Man tyckte att de skulle passat bättre på en
oceanångares mellandäck, och det hade varit naturligare
att se järngaffel och tennsked i deras händer. Och dock
22

GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
23
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
befunno sig bland dessa människor ämbetsmän, läkare,
farmare och handtverkare, hvilka i sitt yfviga skägg och
hår påminde om allt annat mer än om fredliga borgare.
Månne de hade kunnat drömma om, dessas herrar, innan
de kastade sig in i äfventyret, att deras söndagsnöje en
gång skulle bli att dansa i ett tält vid tonerna af en dragharmonika
— ett utsökt nöje, en finfin bal! — äfven därutinnan
enastående, att inga damer fanns att dansa med
utan endast karlar, som klumpigt svängde på sina tungt
bestöflade ben!
Med yrkesstolthet och klassfördomar kom man ingen
vart i Kalifornien den tiden. Ämbetsmän och läkare,
som haft att glädja sig åt en ansedd ställning på andra sidan
Klippbergen, kunde man efter förflyttningen påträffa
som kypare, drängar eller något hvad som helst. En f. d.
brottmålsdomare uppehöll med ett oxspann trafiken mellan
Coloma och Sacramento. En statssenator och statssekreterare
ägnade sig åt att förfärdiga »rockers». En guvernör
från någon af de sydvästra staterna spelade fiol i en spelsaloon.
Hvar och en lät sig sjunka ned på djupet för att därur
upphämta guld, och den som ej lyckades på guldfälten, såg
sig om efter något annat geschäft, som fortast möjligt kunde
förskaffa honom den åtrådda rikedomen. Många, som ej
stodo ut med guldgräfvarens ansträngande lif och saknade
medel att sätta upp någon handel, tvungos af nöden till sysselsättningar,
som stodo djupt under deras bildning.
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
»Långa Tom».
Guldvägerskan.
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
24

GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
25
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
Guldfebern är för länge sedan slut. Guldgräfvarna
aflöstes af andra gräfvare, som förvandladt ogräs till hvete
och vin och visade att Kaliforniens rikedom, nämligen den
som blir beståndande, ligger ej i guldvaskning utan i åkerbruk
och trädgårdsodling.
De flesta af guldjägarne hade unga gifvit sig ut och
återvände nästan alla efter längre eller kortare tid till
»staterna». Blott de Bret Harte'ska »argonauterna» stannade
tills vaskningen ej längre lämnade någon vinst, då
de, efter mångårig bortovaro, med sin samlade guldsand
återvände till människorna. De bilda en särskild art af mer
eller mindre konstiga gamla ungkarlar, omottagliga för
kvinnlig tjusningskraft, halft misantroper. Helst lefva de
för sig själfva, koka själfva sin mat, tvätta själfva sitt linne
och bädda med egen hand sin säng. För giftas känna de
formligen afsky, och till deras vanligaste griller hör att nu
ålderns höst njuta lifvet såsom andra fått göra det i sin ungdom.
Så t. ex. råkar en att bevista en bal och faller genast
på den tanken att lära sig dansa, ehuru hans rörelser är en
björns och icke en människas. En annan får plötsligen det
infallet att utfylla luckorna i sin musikaliska bildning och
köper till den ändan den instrumentala utrustningen för
ett helt kapell. Så börjar han blåsa, gnida och fila tills förtviflade
grannar jaga honom ut i naturens ensamhet, där
han ostördt kan fortsätta sina musikaliska öfningar.
Ännu kan man i Kalifornien här och där påträffa spår
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
GULDGRÄFVARE I KALIFORNIEN [1894]
efter de första guldgräfvarna, halft igengrodda vägar,
sönderfallna spillror af »den långe Tomen», ensamma
fallfärdiga kojor eller till och med små byar här och där
i hålvägarna eller på bergssluttningarna, men den siste
byamannen gick för länge sedan sin väg för att aldrig
återvända. Skärfvor af sönderslagna glas och buteljer
beteckna platsen, där värdshuset stod, men bägarklang
och tärningsspel höras ej mer. Naturen öfverdrager allt
med sitt yppigt gröna täcke och snart skall hon hafva utplånat
de sista spåren efter de första guldgräfvarna och
därmed äfven minnesmärkena från en af de intressantaste
epokerna af Kaliforniens historia.
26