På 70-talet var Anna-Karin Lindgren med i ... - Dagens Arbete

På 70-talet var Anna-Karin
Lindgren med i terroristligan
som planerade att kidnappa
Anna-Greta Leijon.
”Det är klart jag ångrar
mig. De åren förstörde
mitt liv”, säger
hon i dag.
44 dagens arbete nr 7/8 juli–augusti 2005

Så lyckades
terroristerna
I slutet av 1970-talet planerade de att kidnappa
Anna-Greta Leijon. I dag är de företagare,
forskare, lärare och läkare.
Det har gått bra för fl era av de inblandade
i 1970-talets stora terroristaffär. Men efter
Jag ska skriva en bok om det”, säger
en av dem som i dag är forskare och
universitetslärare.
”Jag har lämnat det bakom mig.
Det här är känsligt som fan och kan
skada mig om det kommer ut”, säger en annan
som numera är IT-expert.
En tredje slänger snabbt på luren när Dagens
Arbete ringer.
Trots att det snart gått 30 år är det som
hände under några kritiska år i mitten av
1970-talet ett trauma för dem.
I Stockholms tingsrätts stora arkiv ligger
20 kartonger med rättegångshandlingar
från terroristaffären.
Det är protokoll från förhör, tekniska utredningar,
bleka fotografi er och huvudmannen
Norbert Kröchers så kallade Terroristbibel.
Det är också förteckningar över personer
som då bland annat misstänktes för att - förutom
att ha planerat att kidnappa den tidigare
invandrarministern Anna-Greta Leijon
- ha deltagit i bankrån, bankboxsprängning,
stölder, en misslyckad sprängning utanför
Spain Tours kontor i Stockholm och butiksrån.
I dag tillhör fl era av dem samhällets elit.
Några exempel:
† Forskare i företagsekonomi vid en av Sveriges
mest kända högskolor.
† Överläkare vid ett av Sveriges största sjukhus.
† Vd på ett byggföretag.
† Forskare i ekonomi vid ett av Sveriges
största universitet.
Listan kan göras längre.
En som det har gått mindre bra för är
Anna-Karin Lindgren som i mitten av 1970talet
var Norbert Kröchers fl ickvän och den
som kom på idén att Anna-Greta Leijon skulle
kidnappas och hållas inspärrad i ”Folkets
fängelse” i en källarlokal på Söder i Stockholm.
”Lokalen ljudisolerades för att det inte
skulle höras i trapphuset vad som pågick”,
berättar Anna-Karin Lindgren när hon nästan
30 år senare tillsammans med Dagens
Arbete står utanför huset och tittar på det
igenmurade fönstret.
Hon säger att hon inte brukar gå förbi huset
trots att hon bor alldeles i närheten.
”Jag skäms. Men nu vill jag en gång för alla
göra upp med historien.”
Precis som fl era av de andra inblandade
blev Anna-Karin Lindgren förblindad av
Norbert Kröcher. Hans förmåga att dupera
är mångomvittnad.
REPORTAGE
snart 30 år är Anna-Karin Lindgren den enda
som låter sig intervjuas.
”De andra är väl rädda om sina karriärer”,
säger hon.
TEXT: MIKAEL BERGLING OCH FREDRIK NEJMAN FOTO: RICKARD KILSTRÖM
”Han hade två sidor. När han var med mig
och mina vänner var han på ett sätt. När vi
träffade andra i hans krets var han totalt annorlunda”,
berättar hon.
Norbert Kröcher var 22 år och efterlyst i
Västtyskland när han 1972 kom till Sverige.
Han var ingen av de mer tongivande tyska
terroristerna, men var med och bildade både
den så kallade ”2:a junirörelsen” och tidigare
”De kringströvande haschrebellernas
centralråd”.
På en nyårsfest i en villa i Djursholm
träffade han Anna-Karin Lindgren, då 26 år
och ett barn av Folkhemssverige. Uppväxt i
Stockholmsförorten Bromma. Pappan före
detta pappersbruksarbetare från Kvarnsveden
som fortsatte vidare till Försvarsstaben
och HSB. Mamman hemmafru.
Efter en fi l kand-examen i franska, konsthistoria
och fi lmvetenskap åkte hon, då aktiv
i Vänsterns ungdomsförbund, till Paris för
att studera fi lmvetenskap.
Så mycket studier blev det dock inte.
”På fakulteten i Vincemmes rådde mer eller
mindre anarki. Det pratades bara politik”,
berättar Anna-Karin Lindgren.
Tillbaka i Sverige arbetade hon som översättare
på den franska nyhetsbyrån AFP i
Stockholm.
dagens arbete nr 7/8 juli–augusti 2005 45
ª

ª
Foto: PRESSENS BILD
Foto: PRESSENS BILD
Det var den tyske
terroristen Norbert
Kröcher som var
hjärnan och den
drivande bakom
”Operation Leo”.
Men utan medverkan
från en grupp svenska
ungdomar hade han
aldrig kunnat skaka
om det svenska
samhället.
Under våren 1973, knappt ett halvår efter
nyårsfesten och första mötet med Kröcher,
stötte hon på honom igen. Det var början på
en drygt tre år lång kärleksaffär.
”Den dagen förlorade jag mitt liv”, säger
Anna-Karin Lindgren när Dagens Arbete träffar
henne på hennes stamkrog i Stockholm.
Norbert Kröcher fl yttade hem till henne.
Några månader senare rånade de Handelsbankens
lokalkontor i Stockholmsförorten
Bandhagen.
”Jag var rädd och nervös när vi var utanför
banken. Men på något sätt kände jag att det
var för sent att dra sig ur.”
Norbert Kröcher hotade personalen med
en revolver samtidigt som Anna-Karin hoppade
över disken och stal 29 539 kronor.
Därefter fl ydde de till Frankrike där Anna-
Karin Lindgren blev maoist, eller åtminstone
klädde sig som en sådan – Maokeps på huvudet
och Maomärke på jackan.
Efter en kort period i Berlin var de snart
tillbaka i Sverige.
Vid sidan om sin brottslighet levde Norbert
Kröcher och Anna-Karin Lindgren ett
ganska normalt liv.
Då och då hälsade de på hennes föräldrar
i deras sommarstuga utanför Sala.
”Att jobba med händerna var bland de
bästa Norbert visste. Besöken hos mina föräldrar,
som givetvis inte visste att han var efterlyst,
gick bra förutom att de hade svårt för
hans haschrökande.”
Medan Anna-Karin Lindgren arbetade
som korrekturläsare på Dagens Nyheter satt
Norbert Kröcher ofta i lägenheten på Agne-
46 dagens arbete nr 7/8 juli–augusti 2005
DN den 25 april 1975.
Utan ockupationen
av den västtyska am-
bassaden i Stockholm
1975 hade ”Operation
Leo” aldrig planerats.
Den var en direkt följd
av att en av ockupan-
terna avled strax
efter att han utvisats
från Sverige till Väst-
tyskland.
” Jag frågade: Är det inte
bättre att kidnappa
Anna-Greta Leijon
än att kapa ett plan?”
gatan i Stockholm – inte långt från säkerhetspolisens
högkvarter – och byggde skepp
av tändstickor.
”Han började också värva medlemmar till
det han kallade en stadsgerilla. Med tiden
drog han till sig allt fl er yngre människor
med vänstersympatier.”
De fl esta kom från normala hem. Många
var studenter, några var fl yktingar.
Mötena hölls ofta hemma i Anna-Karin
Lindgrens lägenhet.
Under ett av dem fl imrade en extrasändning
förbi på tv-skärmen. Plötsligt sa dåvarande
invandrarministern Anna-Greta Leijon
att ”terroristerna ska utvisas i dag”.
Det var den 25 april 1975. Sex medlemmar
ur terrorgruppen Röda Arméfraktionen
hade dagen innan ockuperat den västtyska
ambassaden i förhoppningen att de skulle
Foto: PRESSENS BILD
Lådan som Anna-Greta Lejon
skulle föras bort i fi nns i dag
på Polismuseet i Stockholm.
kunna pressa den västtyska regeringen att
släppa 26 fängslade terrorister, däribland
Andreas Baader och Ulrike Meinhof, ur tyska
fängelser.
”Norbert tog fram sin pistol och sa att
han skulle kapa ett plan och frita de tyska
ockupanterna. Han var besatt av det här med
fritagningar. Han sa alltid att jag måste frita
honom om han skulle fängslas”, säger Anna-
Karin Lindgren.
Efter en stund lyckades hon lugna ned
honom.
”Jag frågade: Är det inte bättre att kidnappa
Anna-Greta Leijon än att kapa ett plan?”
Anna-Greta Leijon var formellt ansvarig
för att ambassadockupanterna utvisades. Att
en av dem, den svårt brännskadade Siegfried
Hausner, avled kort efter utlämnandet var
enligt Norbert Kröcher hennes fel.
En lokal ordnades på Katarina Bangata 55

Här på Katarina Bangata 55 låg ”Folkets fängelse”, ett stycke svensk nutidshistoria. Efter snart 30 år har Anna-Karin Lindgren valt att berätta
sin version av vad som egentligen hände. Övriga inblandade tiger. ”De är fega”, säger hon. Foto: RICKARD KILSTRÖM
FAKTA Dramat på västtyska ambassaden
ª Strax före lunch den 24
april 1975 ockuperade sex
medlemmar ur Röda Arméfraktionen
den västtyska
ambassaden i Stockholm.
Med ockupationen hoppades
de få 26 fängslade
terrorister släppa ur väst- Anna-Greta
tyska fängelser.
Leijon.
ª Ungefär tolv timmar senare var allt över
och tre personer döda, en terrorist och två
på Söder i Stockholm och byggdes snabbt
om till ”Folkets fängelse”.
”Det inre rummet inreddes med frigolit
för att inget ljud skulle höras upp i trappuppgången”,
säger Anna-Karin Lindgren.
”Vi åkte ut till Leijons bostad i Kallhäll utanför
Stockholm. När jag kom fram blev jag
så nervös att jag inte riktigt vågade gå fram
till huset. I stället plockade jag tussilago och
blåsippor.”
Genom att kidnappa Anna-Greta Leijon
hoppades Norbert Kröcher kunna pressa den
svenska staten på 20 miljoner kronor samt
förmå den västtyska regeringen att frige åtta
fängslade terrorister, däribland de fyra som
överlevde ambassadockupationen 1975.
Under sommaren och hösten 1976 blev förhållandet
mellan Anna-Karin Lindgren och
Norbert Kröcher allt sämre. Till slut bestäm-
ambassadanställda. De fem överlevande
terroristerna greps av polisen och utvisades
senare till Västtyskland, där de dömdes till
långa fängelsestraff.
ª En av dem, Siegfried Hausner, var svårt
brännskadad och avled kort efter att han
utlämnats till Västtyskland. Politiskt ansvarig
för utvisningen var invandrarminister
Anna-Greta Leijon som menade att mannens
tillstånd inte försämrades av att han fl ögs till
Västtyskland.
de de sig för att separera. Trots det fortsatte
Kröcher att dyka upp i Anna-Karins lägenhet.
”En av de sista gångerna han kom hem till
mig var i början 1977. Via kontakter med Iraks
ambassad berättade han att han fått reda på
att det skulle vara ett Opec-möte i Stockholm
under våren. Det var då de tänkte slå till, när
polisen hade fullt upp med att bevaka mötet”,
säger Anna-Karin Lindgren.
Enligt planen, döpt till ”Operation Leo”
efter lejon på latin, skulle Anna-Greta Leijons
bil prejas när hon med sina livvakter åkte från
bostaden till arbetet. Därefter skulle hon sövas
ned och i en specialtillverkad trälåda forslas
med bil och båt till ”Folkets fängelse”.
På kvällen den 31 mars 1977 satt Robert
Kröcher på krogen Gyllene Prag på Mosebacke
torg i Stockholm och drack öl.
På väg hem, klockan 22.56, greps han av
säkerhetspolisens spanare.
Sekunderna senare sändes kodorden
”Ebba grön”, vilket betydde att gripandet vid
Slussen gått enligt planerna.
Polisen slog därefter till på fl era platser i
Stockholmstrakten.
Ett stort antal personer greps. Flera var
länkade till Stockholms fl yktingråd och TURteatern
(Teatern Utan Reaktionärer).
Några misstänktes för att tillsammans med
Kröcher ha planerat att kidnappa Anna-Greta
Leijon, andra för bankrån eller andra brott.
En del av dem hade aldrig träffat Norbert
Kröcher. Andra ansåg att han var en drömmare
och mytoman utan förankring i verkligheten.
Själv hävdar Norbert Kröcher att kidnappningsplanerna
redan var avblåsta.
I ”Folkets fängelse” på Katarina Bangata
55 hittade polisen bland annat pistoler,
rökgranater, 15 kilo dynamit, 22 elektriska
sprängkapslar, stubintråd, polisuniformer
och den trälåda som Anna-Greta Leijon skulle
transporteras i.
”Tanken var först att göra en lång låda, lite
som en likkista. Men jag tyckte att det skulle se
misstänkt ut och kom på idén med en sittlåda.
Vi trodde att det skulle väcka mindre uppseende”,
säger Anna-Karin Lindgren.
Samtidigt som polisens razzia pågick som
bäst låg Anna-Karin Lindgren och sov i sin
nye pojkväns – musiker i en av proggens stora
fl aggskepp – lägenhet. På eftermiddagen gick
hon ut. Bland det första hon fi ck se var kvällstidningarnas
löpsedlar om att en terrorliga
hade sprängts. ª
dagens arbete nr 7/8 juli–augusti 2005 47

ª
”Jag tänkte att jag borde prata med en
advokat för att därefter kontakta polisen
och berätta vad jag visste. Men i stället
gick jag som vanligt till jobbet på DN.”
På tidningen var det full aktivitet. I en
del av redaktionen jagade upphetsade reportrar
detaljer kring den sprängda terroristligan.
I en annan del satt Anna-Karin Lindgren
och läste korrektur.
Ett par dagar senare hämtades hon
till förhör hos polisen. Efter sex veckors
bröt hon samman och erkände att hon
rånade banken i Bandhagen tillsammans
med Norbert Kröcher.
Ju mer hon berättade för polisen, desto
bättre behandlades hon.
”På helgerna tog Säpo med mig ut från
häktet. Vi var på både Drottningholms
slott och restaurang Blå Porten på Djurgården.”
Anna-Karin Lindgren dömdes till två
års fängelse för bland annat grovt rån.
Efter ungefär ett år släpptes hon från
kvinnofängelset Hinseberg. Hon var då i
mycket dåligt psykiskt skick.
”Första halvåret var jag på Fruängens
dagsjukhus. Därefter försökta jag börja
jobba igen på halvtid. Men det var svårt.
Jag kunde inte sova på nätterna”, säger
Anna-Karin Lindgren.
Under 1980-talet varvade hon långa
sjukskrivningsperioder med spridda försök
att börja arbeta igen.
”Jag drabbades av en psykos redan i
häktet.Under långa stunder hade jag svårt
att tala och tänka klart. Sista gången jag
jobbade heltid var 1989–90. Året därpå
lämnade jag DN. Jag kände mig tvungen
att ta ett avgångsvederlag.”
Anna-Karin Lindgren säger att tiden
som ”terrorist” förstörde hennes liv.
”Jag ångrar verkligen vad jag gjort. Jag
var beredd att ta mitt straff för bankrånet.
Eftersom jag lämnat Kröcher långt innan
Säpo slog till trodde jag inte att jag skulle
bli indragen på det här sättet. Jag blev
fullständigt skräckslagen när jag greps.
Anna-Karin Lindgren säger att hon
gärna hade levt ett normalt liv med familj
och barn. Men hon fi ck aldrig chansen.
– Jag fi ck aldrig någon riktigt hjälp när
jag mådde som sämst. Det är först de två
senaste åren jag fått ordentlig läkarhjälp.
I stort sett varje dag går hon till sin
stamkrog på Söder i Stockholm. Ofta bara
för att dricka Ramlösa med lime, titta
på folk och kanske prata med någon bekant.
Hon har behållit ett av 70-talsvänsterns
kännetecken – att rulla sin egen cigarett.
Det övriga har hon lämnat.
”I dag röstar jag på sossarna.” ‡
48 dagens arbete nr 7/8 juli–augusti 2005
Det hände terrorligans
medlemmar
NORBERT KRÖCHER
ª Dömdes av en västtysk
domstol till elva och
ett halvt års fängelse för
bland annat väpnat rån
och förberedelse till kidnappning.
55 år i dag, bor i Berlin och
arbetar i ett kommunalt teaterhus.
24-ÅRIG MAN
ª Dömd till fyra år och
sex månaders fängelse
för bland annat förberedelse
till människorov,
grov stöld och föreberedelse
till grovt rån. I dag
51 år, fi l lic och studierektor.
32-ÅRIG MAN
ª Dömd till tre månaders
fängelse för snatteri
och förberedelse till
grovt rån. I dag 59 år fi l
dr och lektor i företagsekonomi.
20-ÅRIG KVINNA
ª Dömd till två års
fängelse för bland annat
förberedelse till människorov,
förberedelse
till grovt rån och häleri. I
dag 47 år, fi l dr och forskare.
29-ÅRIG MAN
ª Dömd till dagsböter
för underlåtelse att avslöja
grov skadegörelse.
I dag 56 år och forskningsingenjör.
37-ÅRIG KVINNA
ª Dömd till dagsböter
för snatteri. I dag är hon
64 år och jobbar som
gymnasielärare.
30-ÅRIG MAN
ª Dömd till villkorlig
dom för brott mot lagen
om explosiva och brandfarliga
varor. I dag 57 år
och vd.
ANNA-KARIN LINDGREN
ª Var 32 år när hon
1978 dömdes till två års
fängelse för grovt rån,
tillgrepp av fortskaffningsmedel
och häleri.
Hon är i dag 59 år, förtidspensionär
och bor i Stockholm.
30-ÅRIG KVINNA
ª Misstänkt för bland
annat förberedelse till
människorov. I dag är
hon 57 år och arbetar
som teaterledare.
22-ÅRIG MAN
ª Misstänkt för bland
annat grov stöld. I dag
är han 49 år och arbetar
som fysiker.
21-ÅRIG KVINNA
ª Misstänkt för bland
annat förberedelse
till människorov. I dag
är hon 48 år, medicine
doktor och biträdande
överläkare.
21-ÅRIG KVINNA
ª Dömd till tre års
fängelse för bland annat
förberedelse till människorov,
grov stöld och
försök till allmänfarlig
ödeläggelse. I dag 49 år, forskare och
bland annat aktiv i debatten kring
jämställdhetsminister Jens Orback.
24-ÅRIG MAN
ª Misstänkt för bland
annat grov stöld. I dag 51
år och livsmedelshandlare.
21-ÅRIG KVINNA
ª Misstänkt för grov
allmänfarlig ödeläggelse.
I dag 48 år och lärare.