RaR 2004 01 Ungdomsrabatt.pdf

Riksåklagarens riktlinjer
för tillämpning av
29 kap 7 § brottsbalken
– ungdomsrabatt
Riksåklagarens riktlinjer 2004:1

RIKSÅKLAGAREN Sida 1 (7)
Rättsavdelningen
Datum Dnr
Chefsåklagare Lennart Guné 2004-10-15 RÅ-A 2003/0561
Ert Datum Er beteckning
Riksåklagarens riktlinjer för tillämpningen av
29 kap. 7 § brottsbalken – ungdomsrabatt
Sammanfattning
Det saknas normalt skäl till ungdomsrabatt
• vid brott som skall föranleda penningböter och
• vid brott som skall föranleda dagsböter för gärningsmän som är
mellan 18 och 21 år.
För en gärningsman under 18 år bör normalt
• 100 dagsböter eller mer inte bli aktuellt som reaktion på ett brott
med endast böter i straffskalan och
• hans eller hennes ungdom i övrigt beaktas vid straffmätningen i
överensstämmelse med nedanstående tabell.
Omvandlingstabell straffvärde vuxna – straffvärde 15 – 17 år
Vuxna 15 – 17 år
30 dagsböter 30 dagsböter
40 dagsböter 30 dagsböter
50 dagsböter 40 dagsböter
60 dagsböter 50 dagsböter
70 dagsböter 60 dagsböter
80 dagsböter 70 dagsböter
90 dagsböter 70 dagsböter
100 dagsböter 80 dagsböter
110 dagsböter 80 dagsböter
120 dagsböter 90 dagsböter
130 dagsböter 90 dagsböter
140 dagsböter 90 dagsböter
150 dagsböter 90 dagsböter
Postadress Gatuadress Telefon Telefax
Box 5553 Östermalmsgatan 87 C, 3 tr 08-453 66 00 08-453 66 99
114 85 STOCKHOLM

RIKSÅKLAGAREN Sida 2 (7)
Rättsavdelningen
Bakgrund
Datum Dnr
2004-10-15 RÅ-A 2003/0561
29 kap. 7 § första stycket brottsbalken innehåller en generell regel om
straffnedsättning på grund av ungdom, s.k. ungdomsrabatt. Stycket
lyder:
Har någon begått brott innan han fyllt tjugoett år, skall hans
ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Härvid får
dömas till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet.
Den rättspolitiska grunden för att på detta sätt generellt särbehandla
unga lagöverträdare är deras mindre utvecklade ansvarsförmåga,
större känslighet för sanktioner och behov av att mötas med större
tolerans. Högsta domstolen har med tillämpning av regeln i ett antal
rättsfall förkortat frihetsstraff för unga. För alla de fall där straffet skall
bestämmas till endast böter saknas det dock närmare vägledning om i
vilken utsträckning gärningsmannens ungdom normalt bör påverka
straffet.
Den relativa osäkerhet som råder om regelns närmare tillämpning under
fängelsenivån försvårar en enhetlig handläggning av ungdomsmålen.
Inte minst begränsas möjligheten till en enhetlig hantering av
strafföreläggande. På mitt uppdrag har därför Nils Jareborg, professor
emeritus i straffrätt, lämnat ett förslag till en sammanhållen syn på tilllämpningen
av regeln om ungdomsrabatt för brott som beträffande
vuxna gärningsmän normalt föranleder dagsböter (RÅ dnr RÅ-A
2003/0561). Mina överväganden överensstämmer i allt väsentligt med
Nils Jareborgs. I den mån min syn avviker från hans kommer jag i det
följande att redovisa det.
Den rättsliga regleringen m.m.
Regeln om ungdomsrabatt är endast tillämplig vid vad som enligt
brottsbalken betecknas som straff, således vid fängelse och böter. Av
systematiken i 29 kap. brottsbalken följer att utgångspunkten för
straffnedsättning på grund av låg ålder är det straff som skulle följa vid
tillämpning av 29 kap. 1 – 5 §§ brottsbalken, således reglerna om
straffvärde, tidigare brottslighet och billighetsskäl.
Högsta domstolen har i ett antal avgöranden prövat frågan om ungdomsrabatt
vid frihetsstraff. Mest centrala som vägledning torde rättsfallen
NJA 2000 s 421 och 1996 s 509 vara. I det först nämnda målet
halverades straffen för två 18-åringar. Högsta domstolen uttalade
bland annat:
Det är tydligt att straffnedsättning med stöd av 29 kap. 7 §
brottsbalken normalt bör bli större för den som vid brottets
begående var väsentligt yngre än 21 år än för den som
nästan uppnått denna ålder och att det i princip bör bli
fråga om allt större straffnedsättning ju yngre lagöverträdaren
är. I ett annat hänseende görs för övrigt vid utmätandet

RIKSÅKLAGAREN Sida 3 (7)
Rättsavdelningen
Datum Dnr
2004-10-15 RÅ-A 2003/0561
av straff för unga lagöverträdare en distinktion mellan den
som är under och den som fyllt 18 men inte 21 år. Enligt
30 kap. 5 § brottsbalken krävs sålunda synnerliga skäl för
att den som tillhör förstnämnda kategori skall få dömas till
fängelse, medan den som tillhör den senare gruppen får
dömas till fängelse om det med hänsyn till gärningens
straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det.
Det är emellertid inte enbart åldern som bör vara avgörande
för hur stor straffnedsättningen skall bli enligt 29 kap.
7 § brottsbalken. Vid långvariga fängelsestraff kan det ofta
vara rimligt att nedsätta straffet mera än vid kortare frihetsstraff
eller bötesstraff, och brottens art kan också vara av
betydelse i detta sammanhang. Även de omständigheter
som anges i 29 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken påverkar
självfallet straffmätningen. Någon schematisk regel om en
på levnadsålder grundad procentuell straffnedsättning i
förhållande till straffvärdet skulle bl.a. med hänsyn till
dessa förhållanden behöva förses med så många undantag
och förbehåll att den inte skulle tjäna till verklig vägledning.
Ungdomsrabatt på bötesområdet
Regeln om ungdomsrabatt har i första hand tillämpats inom området
för frihetsstraff, vilket förefaller stämma väl med vad lagstiftaren har
avsett. För även om bestämmelsen språkligt sett har en vidare räckvidd,
talar förarbetena – vid sidan om möjligheten att döma till böter
för rena fängelsebrott – endast om en önskan om kortare fängelsestraff
för unga (se prop. 1987/88:120 s 97-98).
Jag har i det föregående berört den kriminalpolitiska grunden för att
särbehandla unga lagöverträdare. En utförlig diskussion i ämnet ges
av Nils Jareborg och Josef Zila i Straffrättens påföljdslära, s 151-152.
Mindre utvecklad ansvarsförmåga, större sanktionskänslighet och behov
av större tolerans är skäl som enligt min mening har mindre betydelse
på bötesområdet. På dagsbotsområdet är också det praktiska
utrymmet för ett generellt beaktande av sådana skäl begränsat om
man samtidigt vill undvika tröskeleffekter mot området för penningböter.
Huvudskälet för ungdomsrabatt av böter är att korta fängelsestraff
för vuxna skall motsvaras av dagsböter för unga
Min utgångspunkt är att det bärande skälet för en ungdomsrabatt under
fängelsenivån är att unga lagöverträdare skall dömas till dagsböter
som ersättning för korta fängelsestraff. Den del av området för
dagsböter som på detta sätt utnyttjas för fängelsebrott bör i motsvarande
mån krympa skalan för bötesbrott.

RIKSÅKLAGAREN Sida 4 (7)
Rättsavdelningen
Datum Dnr
2004-10-15 RÅ-A 2003/0561
För att undvika inkonsekvenser i reaktionssystemet är det således väsentligt,
att den sjuttonårige ungdomens stöld i butik av varor värda
1 200 kr renderar ett högre antal dagsböter än hans jämnåriges butikssnatteri
av varor värda 700 kr. Detsamma gäller exempelvis cykelstölder,
DVD-hälerier eller biltillgrepp. Det ställer krav på såväl att den
övre delen av bötesskalan för unga används då böter döms ut för
fängelsebrott, som att unga får rabatt för brott där vuxna får höga
dagsbotsstraff.
Dagsbotsskalans övre del reserveras för fängelsebrott
Enligt mitt synsätt bör inkonsekvenserna i reaktionssystemet för unga
undvikas genom att dagsbotsskalans övre del för unga lagöverträdare
reserveras för ett brott med endast fängelse i straffskalan. Det medför
att bötesskalan för rena bötesbrott i motsvarande mån trycks ihop –
den för allvarligare brott intecknade delen av skalan måste följas av
en justering av straffskalan i övrigt.
Med Nils Jareborgs terminologi bör unga lagöverträdare således åtnjuta
en initialrabatt som krymper den ordinarie bötesskalan för ett
brott. Om det för en viss åldersgrupp således finns skäl att reservera
straffen 130 – 150 dagsböter för fängelsebrott, så bör initialrabatten
om 30 dagsböter motivera att den faktiska bötesskalan för samma åldersgrupp
är 30 – 120 dagsböter.
Ungdomsrabatt av böter skall skilja på omyndiga och myndiga
Med hänsyn till myndighetsålderns centrala betydelse i påföljdssystemet
är det enligt min bedömning naturligt att göra åtskillnad mellan de
unga lagöverträdare som är omyndiga och dem som har fyllt 18 men
inte 21 år. Skälen för att därutöver indela åldersgrupperna framstår
som svaga, särskilt mot bakgrund av den individuella prövning som
skall ske i det enskilda ärendet.
Ungdomsrabatt skall normalt inte vara aktuellt vid penningböter
Jag har här utgått från att det i allt väsentligt saknas självständig
grund för ungdomsrabatt på området för dagsböter. Det finns inte
heller något behov av att låta ett system, där den övre delen av dagsbotsskalan
reserveras för fängelsestraff, slå igenom också på penningböternas
storlek.
Penningböter är därtill ett straff som vanligtvis är aktuellt vid förseelser
med mycket måttligt straffvärde och som normalt behandlas i summarisk
ordning. Intresset av enhetlighet tjänas här bäst med enkla schabloner.
Också praktiska skäl talar således mot ungdomsrabatt på
denna nivå.

RIKSÅKLAGAREN Sida 5 (7)
Rättsavdelningen
Datum Dnr
2004-10-15 RÅ-A 2003/0561
Initialrabattens storlek – den reserverade delen av bötesskalan
Ett system som skall hindra inkonsekvenser måste avdela ett tillräckligt
stort utrymme av dagsbotsskalan för fängelsebrott för att inte
komma i konflikt med etablerade reaktioner för de mest allvarliga bötesbrotten.
En utgångspunkt för denna bedömning måste vara vilket
bötesstraff som för en viss åldersgrupp under 21 år motsvaras av
fjorton dagars fängelse för en vuxen.
Det saknas normalt skäl till rabatt på böter för myndiga
För den myndige gärningsman som är under 21 år bör en förkortning
av fängelsestraffet vara en tillräcklig rabatt för alla de fall där en äldre
gärningsman skulle ha dömts till en månads fängelse eller mer (se
t.ex. NJA 1991 s 438). Det innebär att det för den åldersgruppen således
bör vara aktuellt med böter bara som ersättning för fängelse då
detta straff skulle ha bestämts till fjorton dagar.
Det sistnämnda kunde tala för att för myndiga unga lagöverträdare reservera
straffet 150 dagsböter för sådana fall där brottet annars skulle
ha föranlett fjorton dagars fängelse, och att – som en konsekvens
därav – den egentliga dagsbotsskalan för åldersgruppen skulle utgöra
30 – 140 dagsböter. Det är dock ovanligt med så korta fängelsestraff
för äldre gärningsmän. Det är också ovanligt med mer än 120 dagsböter
som stadigt återkommande straff för ett visst brott (se Strafföreläggande
i bötesmål, En sammanställning av tillämpade påföljder,
RÅPM 2003:2). Mot bakgrund av den prövning som ske i det enskilda
fallet framstår därför behovet av en generell regel om rabatt som liten.
Jag vill ändå peka på att det vid höga dagsbotsnivåer kan finnas särskild
anledning att uppmärksamma gärningsmannens relativa ungdom.
100 dagsböter eller mer bör reserveras för omyndigas
fängelsebrott
När det gäller omyndiga gärningsmän är det uppenbart att böter kan
ges också som ersättning för längre fängelsestraff än fjorton dagar.
Nils Jareborg har i sitt förslag utgått från att det skulle vara tillräckligt
att reservera spannet 120 – 150 dagsböter för att svara mot 15 – 17åringens
ersättningsstraff för fjorton dagars fängelse. Det finns goda
sakliga skäl för en sådan rättstillämpning. I underrättspraxis är det
dock sällsynt med så höga böter för omyndigas brott på fängelsenivån.
Utan att denna fråga har ställts på sin spets kan också Högsta
domstolen sägas ha givit uttryck för att ungas ersättningsstraff för
fängelse ligger på en lägre nivå (se exempelvis NJA 1996 s 63 där
omyndigas urkundsförfalskning gav 60 dagsböter). Det går inte heller
att i detta sammanhang bortse från att den absoluta merparten av
strafföreläggandena mot vuxna som begått ett brott inte avser mer än
120 dagsböter.

RIKSÅKLAGAREN Sida 6 (7)
Rättsavdelningen
Datum Dnr
2004-10-15 RÅ-A 2003/0561
Mot denna bakgrund framstår det som svårt att för normalfall få genomslag
för att endast reservera det allra översta skiktet av dagsbotsskalan
för fängelsebrott. Enligt min bedömning bör det dock gå att få
gehör för att omyndigas fängelsebrott normalt skall föranleda minst
100 dagsböter. Med en initialrabatt om 60 dagsböter kommer den
praktiska bötesskalan för omyndiga lagöverträdare att bli 30 – 90
dagsböter. Det kan visserligen invändas att en sådan krympt skala
begränsar möjligheterna till nyanserad straffmätning för ungas bötesbrottslighet.
Med också andra intressen att tillgodose i detta sammanhang
går det dock inte att undvika.
Initialrabatten skall framför allt påverka bötesskalans övre del
Resultatet av det föregående är att bötesskalan 30 – 150 dagsböter
för vuxna motsvaras av en bötesskala på 30 – 90 dagsböter för omyndiga.
Med tio dagsböter mellan varje steg på dagsbotsskalan får således
för de unga en strafftrappa med sex steg ersätta de vuxnas som
har tolv steg.
Det finns många olika sätt på vilka man kan omvandla vuxenskalan för
unga. Nils Jareborg har i sin promemoria prövat ett antal av dem. I likhet
med honom menar också jag att verkan av initialrabatten i första
hand skall påverka den övre delen av bötesskalan, eftersom rabattens
huvudsakliga syfte är att ge utrymme för böter i stället för fängelse.
Resultatet av en av en sådan viktad rabatt framgår – såvitt avser vuxennivåerna
70 dagsböter och högre – av tabellen på denna promemorias
första sida.
Den mindre utvecklade ansvarsförmågan motiverar viss ytterligare
rabatt
För vuxennivåerna 70 dagsböter och högre får den viktade rabatten
anses ge tillräcklig straffnedsättning med anledning av gärningsmannens
ungdom. Som Nils Jareborg har föreslagit bör den mindre
utvecklade ansvarsförmågan kunna ligga till grund för en viss rabatt
också på vuxennivåerna under 70 dagsböter. Utfallet av detta framgår
av första sidans tabell.
Mina synpunkter gäller ett brott
De synpunkter som jag nu har lämnat på tillämpningen av regeln om
ungdomsrabatt på området för böter avser fall där den unge har begått
ett brott för vilket exempelvis strafföreläggande skall utfärdas.
För alla de fall av flerfaldig brottslighet där en vuxen person skulle ha
ådömts 150 dagsböter eller mindre för den samlade brottsligheten bör
dock riktvärdena i tabellen kunna användas. Om den vuxne med stöd
av 25 kap. 6 § brottsbalken som gemensamt straff för flera brott skulle
ha ådömts 160 – 200 dagsböter bör den unges straff kunna bestäm-

RIKSÅKLAGAREN Sida 7 (7)
Rättsavdelningen
Datum Dnr
2004-10-15 RÅ-A 2003/0561
mas till motsvarande högre dagsbotsantal, således 100 – 140 dagsböter.
Avslutande synpunkter
All straffmätning – även vid bötesbrottslighet – skall ske med respekt
för omständigheterna vid den enskilda gärningen och för gärningsmannens
person. De lagfästa regler som kan påverka en gärnings
straffvärde måste alltid beaktas, och detsamma gäller reglerna om
straffskärpning vid återfall och om s.k. billighetshänsyn. Det är mot
den bakgrunden som mina synpunkter på tillämpningen av regeln om
ungdomsrabatt skall ses. Möjligheterna till nyanser är dock väsentligt
mindre på dagsbotsnivån än vad den är vid straff därutöver. För normala
fall bör därför mina riktlinjer kunna tjäna till ledning.
Fredrik Wersäll
Lennart Guné