Handledning till Livet i staden - Regionmuseet Kristianstad

Livet i staden
Fotoalbum – nycklar till minnen och sinnen
Foton ur Regionmuseets samlingar
Text: Åsa Forsberg, konstpedagog
Ett samarbetsprojekt mellan Regionmuseet
Kristianstad, Omsorgsförvaltningen och
Kultur- och fritidsförvaltningen i Kristianstads
kommun, med finansiering från Kultur Skåne

Bildförteckning
Smör och ostaffären, kv. Helig Geist nr 1, Kristianstad, ägdes av Fru Dymling. Omkring 1920, okänd fotograf.
Torghandel, Lilla Torg Kristianstad . Foto: Th. Andersson, november 1938.
Hattaffären, Eva Salongen, Kristianstad. Okänd fotograf.
Hembiträde hos grosshandlare B J Jönsson på 1930-talet. Okänd fotograf.
Gengas, Fjälkestad. Okänd fotograf.
Vägen Foto: Okänd fotograf.
Råbelövsbanan, Kristianstad. Okänd fotograf.
MilitärerFoto: Okänd fotograf.
Husmorsgymnastik inom Kvinnogillet vid Kooperativa Handelsföreningen i Kristianstad. Okänd fotograf.
Cirkusen kommer till stan, Kristianstad. Okänd fotograf.
Utan ord är det svårt att beskriva en bildupplevelse
Utan bildupplevelse är det svårt att hitta orden

Handledning
Bilderna och handledningen är tänkta att användas
som utgångspunkt för samtal och stimulera till hågkomst
och gemenskap inom äldreomsorgen eller andra
sammanhang och kanske kan öppna stängda minnen.
De kan vara en hjälp för vårdtagaren att berätta
sin livshistoria, att upprätthålla sin identitet, veta vem
han/hon själv är och vad hon/han har uträttat i sitt liv.
Låt bilderna fungera som stöd för att sätta ord på tankar
och känslor. Minnen väcks till liv hos vårdtagaren
och Du finns där som lyssnar.
Bilder kan skapa sammanhang, associationer som stimulerar
fantasi och inlevelseförmåga.
Bilder kan vara ett redskap för att beskriva sinnestillstånd
när inte orden räcker till.
Upptäck bilderna med synen, hörseln, känseln, lukten,
smaken och livsluften.
Fotoalbumet kan vara en inspirationskälla till att ge
nya intryck, skapa diskussion, ge mersmak på ytterligare
bildupplevelser och skapa meningsfulla aktiviteter
och tankeutbyte och gemensamma erfarenheter
för personal och vårdtagare. Öka kunskaperna om hur
kultur kan påverka våra sinnen och underlätta kommunikation.
Höja livskvaliteten för vårdtagaren genom
att de får uttrycka sin livssituation. Kanske fly för
en stund, drömma och fantisera, öka känslan av delaktighet
och välbefinnande.
Låt bilderna vara underlag till mysigt småprat.
Så varsågoda! Ge Er ut på ett gemensamt äventyr som
stimulerar intellekt och känslor, som en del av omvårdnaden.
Vi hoppas att Ni kommer att få många härliga
upplevelser tillsammans med många skratt.
Vad ska man ha bilder till?
För att känna att man finns
För att återge en händelse
För att ha roligt
För att betvinga det okända
För att dekorera
För att skapa förändring
För att avbilda gudar
För att berätta
Och inte minst: för att må bra!
Tips
Välj en bild eller några, ta inte alla vid ett tillfälle. Det är
bättre att låta en bild ta tid än att hinna med flera. Jäkta
inte! Ge vårdtagaren tid att berätta. Lyssna noga och
visa intresse. Bekräfta vårdtagaren genom att sätta ord
på känslor som uppkommer. Kroppsspråk, mimik och
gester är lika viktiga som orden.
En bild kan läsas på många olika sätt, ur flera perspektiv.
Det finns inte en bestämd betydelse utan flera. Utgångspunkten
för all tolkning är den personliga, egna

upplevelsen, som formas i förhållande till tidigare erfarenheter
och kunskaper men också i nuet – hur upplever
Du den idag? Om Du tycker att någon fråga inte
känns relevant hoppar Du bara över den. Tänk på att
det inte finns något rätt eller fel sätt att tolka en bild.
Här handlar det om att beskriva vad Ni ser och motivera
varför Ni upplever den som Ni gör. Frågorna hjälper
Er att stanna upp inför bilden och fundera lite extra.
Intill varje foto i albumet finns en förklarande text om
ämnet på bilden och en del frågor. Här nedan följer
förslag på generella frågor kring en bild.
Beskriv vad Du ser!
Vilka känslor väcker den hos Dig?
Finns det några människor på bilden? Hur ser de ut?
Titta på uttrycket, kroppsspråket, blicken och gester.
Hur är de klädda? Hur var modet? Frisyren? Hur uppfattar
Du honom/henne? Beskriv karaktär och status.
Vilka olika saker har personen omkring sig? Lista alla
saker Ni ser. Vilka associationer ger de?
Beskriv miljön, ljus och skugga! Beskriv stämningen. Är
den lugn, fartfylld eller magisk?
Vilken tid speglas? Jämför med idag! Finns det likheter
och skillnader med Ditt liv?
Har verket en titel? Hjälper den Dig att förstå mer?
Varför är bilden gjord, har den något budskap? Enga-
gerar bilden Dig? Tycker Du om den? Vad tänker Du
på när Du ser? Skiljer sig Din uppfattning från andras?
Förändras Din uppfattning när Du hör vad andra ser?
Vem är fotografen? När är fotot taget?
Vilket perspektiv har Du som betraktare? Ser Du på
bilden uppifrån, underifrån eller på avstånd? Vad finns
utanför bilden?
Vilka föremål finns? Hur används det? Vad är det gjort
av? Vem har gjort det? Vem använder det?
Ju fler fakta, minnen och berättelser ur det egna minnet
som kan omsättas i upplevelsen av en bild, desto
rikare är förutsättningarna i en upplevelse.
Förslag på andra övningar
Jag minns... ”Min barndoms bild”
Att minnas väcker ofta en känsla av välbehag! Försök
själv. Berätta för någon om ett härligt barndomsminne.
Visst känns det skönt att få dela med sig och minnas?
Beskriv Din barndomsbild så som Du minns den!
I vilket sammanhang såg Du bilden? Hängde den på
väggen eller kommer Du ihåg den från Ert familjealbum,
någon bok eller tidskrift?
Vilken sorts bild var det? Var det ett fotografi, teckning,
oljemålning, grafik, vävnad, broderi eller dylikt?
Var det någon vuxen som då förklarade bilden för Dig

eller fick Du själv fantisera om innehållet och innebörden?
Vad betydde bilden för Dig? Vad betyder den för Dig
nu? Varför tror Du att Du fortfarande minns bilden?
Hur hade bilden anskaffats? Vad hände med Din barndomsbild
sedan?
Tankar kring en bild
Titta på en bild och skriv ner de ord som först faller Dig in.
Vad är det Du ser? Beskriv allt på bilden! Färg och färgytor,
form och formkontraster, linje och volym, ljus,
mörker och skugga, rörelse och djup samt alla detaljer
och kompositionen i sin helhet.
Finns det några människor på bilden? Vilka föremål?
Kan man få fram något om tid och plats? Vad händer
på bilden?
Vilken känsla förmedlar bilden? Hur luktar det? Är det
varmt eller kallt?
Vad tycker Du om bilden? Finns det någon detalj som
Du tycker om eller inte tycker om? Vilka funderingar
har Du kring bilden?
Hur är bilden gjord? Har Du frågor till fotografen/konstnären?
Vilken upplevelse vill han/hon ge åskådaren?
Berätta om bilden
Beskriv bilden för de andra i gruppen, ingående men
kort. Ta hjälp av Dina stödord.
Har de andra i gruppen uppmärksammat andra saker
än vad Du har?
Om bilden får Dig att tänka på något från Ditt eget liv,
en dröm eller liknande kan detta vara ett mycket bra
redskap för Dina gruppmedlemmar – berätta det.
Om Ni använt samma bild i en grupp, jämför Era upplevelser.
Lyssna och se
Sitt två och två. Titta på en bild, till exempel ett vykort,
ett fotografi eller en tavla. Den ena blundar och den
andra beskriver så noggrant och uttömmande att den
blundande får en inre bild av hur bilden ser ut. Försök
få med färgerna, stämningen och kroppsställningen
om det finns någon figur med på bilden. Sändaren får
prata tills han tycker att mottagaren har fått en klar
och tydlig bild av hur det ser ut. Sedan får mottagaren
titta och jämföra sin inre bild med den i verkligheten.
Mottagaren får berätta vad det var som missades i sändarens
beskrivning. Byt därefter roller och titta på en
ny bild. Pröva nu tvåvägskommunikation. Mottagaren
får nu fråga om detaljer som han vill veta mer om. Diskutera.
Den här övningen är bra ur många synvinklar.
Bland annat övar man upp sin koncentrationsförmåga,
lär sig se och formulera det i ord.

Humorterapi
Med humorns hjälp får vi möjlighet att distansera oss
från livets vedermödor och allvar.
Skrattet fungerar som inre jogging det förbränner kalorier.
Skratt smittar, genom att stimulera skratt kan
man få folk att skratta. Börja skratta helt utan anledning
får Du se! Ni kan också sitta två och två, titta på
varandra och försöka låta bli att skratta. Svårt eller hur!
Kafferep
Ordna ett gammeldags kafferep med en broderad duk
på bordet, klirrande kaffekoppar, doften av nymalet
kaffe, nybakat kaffebröd och sockertången. Kanske Ni
kan mala kaffet själva.
Prata om Era synintryck, smak- och doftupplevelser!
Hur smakar det?
Hur känns det i munnen? Provsmaka karameller, drycker,
glass, yoghurt, kex, bröd, korv, ost, marmelad, frukt
och bär. Lägg olika karameller eller frukt i en skål, med
olika färg. Välj en var och beskriv varför Ni valt som
Ni gjort. Provsmaka och berätta om förväntningen
av smaken stämde överens. Beskriv också synintryck;
färg, form, storlek, lyster, temperatur, konsistens, hur
det låter och hur det luktar. Ät mycket blåbär det är bra
för hjärnan och synen!
Gör känselpåsar!
Ta några tygpåsar och fyll med sand, sten, skruvar eller
spikar, fjädrar, snöre, ett mjukisdjur, bomull, risgryn,
karameller, ärtor, klädnypor eller en rotborste. Blunda
och ta ner handen i påsen och känn. Undersök hårdhet,
mjukhet, storlek, tyngd och temperatur.
Känseluppgift
Ta två tandpetare. Arbeta två och två, en blundar och
trycker med en eller två tandpetare på ryggen, överarmen,
underarmen, bak på handen, fingertopparna,
läppen osv. Hur långt är det mellan tandpetarna? Peta
också med andra föremål, något kallt, mjukt, skrovligt
och så vidare.
Hur låter det?
Gör hörselburkar! Fyll en liten plåtburk med ärtor, sten,
grus, sand, nycklar etc täpp till öppningen med en bit
tyg och en gummisnodd. Skaka, lyssna och gissa vad
som är i burken! Beskriv hur det låter!
Varifrån kommer ljudet!
Deltagarna får blunda, lyssna efter ljud och beskriva
ljudet och varifrån det kommer. Klappa med händerna,
klipp med en sax, viska på höger sida, framför, bakom
eller i ett annat rum.

Vad säger näsan?
Luktburkar! Använd t ex tomma filmburkar eller gamla
medicinburkar. Fyll dem med bittermandel, tobak,
såpa, tandkräm, skokräm, kanel, kardemumma, nejlika,
paprika, kakao, mynta, anis, pomerans, te, blommor,
frukt och parfym. Dela upp luktprovningen på
flera tillfällen. Ni kan t ex ha dagens lukt! Genom vårt
luktsinne kan vi urskilja hundratals olika dofter. Andas i
armvecket på Dig själv innan Ni byter krydda/doft, det
neutraliserar Ditt luktsinne lite, så att Du orkar med en
ny doft! Vilka minnen väcks?
Fiskens dag
Ha en fiskdag, bjud in en fiskare som får berätta hur
stora fiskar han fått! Köp olika fiskar – titta, lukta och
känn, kanske Ni kan rensa och sedan tillaga den. Diskutera
olika fiskeredskap, rensningstekniker och fiskrecept.
Fisk förbättrar minnesfunktionen!
Berätta vad Du tycker om och inte
tycker om!
Det kan handla om mat, musik, litteratur, konst, teater,
årstider osv.
Måla tillsammans
Skapa bilder med teman som:
En viktig dag i mitt liv! – Mitt hem – Mitt arbete – Min familj
– Kärlek – Drömmar – Så lekte jag – Lust och färg –
Rädsla och oro – Självporträtt – Din livslinje
Minneslådor och askar
Gör egna minneslådor, gärna tillsammans med vårdtagare.
Skapa personliga minnesaskar, album, collage.
Bildsökning
Vilka bilder omger Ni Er med? Vad finns i kök, matsal,
vardagsrum, korridorer och så vidare.
Vad för bilder har vårdtagaren? Tala om bilder i tidningar,
veckotidningar, tidskrifter, böcker, vykort, almanackan,
i reklam och på tv. Jämför bildflödet nu
och då! Olika tekniker som underlättar bildhantering,
datorn, kameran, mobilen med mera.
Fotografera
Låt en kamera vandra mellan olika personer under en
vecka och titta sedan på bilderna tillsammans.
Vad har Ni fastnat för? Är det porträtt av människor,
händelser på hemmet, besökare, naturen, maten,
blommorna, eller? Ni kan välja ett tema!
Lycka till!
Åsa Forsberg, konstpedagog på Regionmuseet
Kristianstad och Kristianstads Konsthall

Smör- och ostaffären
I smör och ostaffären kunde man välja bland ett brett urval
av lagrade svenska hårdostar men även lantägg och smör
i lösvikt fanns att tillgå.
Smör och ost har funnits nästan lika länge som människan.
Från början kärnades smör och ystades det ost av mjölken
för att konservera den korta mjölksäsongens överskott på
fett. Smör har alltid haft hög status och var en av de produkter
som kunde säljas och gav kontanter till bondehushållet.
Vi börjar väl med att se hur skyltningen ser ut. Lockande
eller hur? Så många sorter! Snålvattnet rinner till hos mig
när jag tänker på en god och vällagrad prästost! Vilken är
din favorit?
Mannen med svart rock, hatt och käpp läser kanske på reklamskyltarna
som sitter bakom ostarna. Undrar vad det
står på dem?
Då går vi väl in då det känns lite kallt och stå härute. Dörren
är stor och tung och dörrklockan plingar till! Blir nyfiken på
hur dörrpinglan ser ut, en del är så vackra.
Oh, vilken doft som möter oss, känner du?
Bakom disken står en kvinna i en vit bomullsrock med
spänne i sidan som säger: Vad får det lov att vara?
Hon föreslår lite olika sorter, en mild herrgård, en nötig
grevé, en vällagrad prästost och en krämig svecia. Hon
hyvlar en skiva från den sista sorten och ber mig smaka.
Mums, jag tar ett halvt kilo!
Affärsbiträdet skär upp en bit och lägger den på vågen och
halvkilosvikten.
Hon slår in osten i smörpapper och tar pennan som hon
haft bakom örat och skriver priset på paketet. Får jag fresta
med något annat?
Vad har ni för andra varor här i butiken? Har ni lösmjölk,
bröd, Raketost, kex, marmelad, konserver?
Vilka förpackningar har använts under olika tider för
mjölk, smör och ost? (t.ex. plåt, trä, glas, papper)?
Var köpte ni smör och ost? Gjorde ni smör och ost hemma?
När åt man smör och ost? Till vardags, på helger
eller resor?
Hade ni en smörhåla i gröten? Skar ni osten med kniv
eller osthyvel?
Har du använt smör och ost som betalningsmedel någon
gång? Handlade ni på krita? Minns du tiden då det
var ransonering på ost?
Tävlade ni i byn om vem som gjorde det bästa smöret?
Brukade ni göra fina kulor och vackra rosor av smöret?
Hur förvarade man smör och ost? Berätta om ett smör
eller ostminne!
Smakar dagens smör som förr?
Gör eget smör och bre på mariekex!
Ha en ostprovning!

Torghandeln
Under århundraden har kvinnor och köpmän sålt sina varor
på torget och från landsbygden kom bönderna och
bjöd ut ved, livsmedel och levande kreatur. Det fanns olika
torg för olika varor med försäljning bestämda dagar i
veckan. Men många torg hade helt andra funktioner och
var viktiga som samlingsplatser. Visst är det något speciellt
med torghandel? En värld av dofter och smaker som möter
dig, apelsiner och salami från Italien, äpplen med sensommarsmak
från Österlen. Förr i tiden var doften kanske
något annorlunda, hästskiten och köttdoften luktade inte
så förföriskt alla gånger. Våra torg har förändrats i takt med
människors sätt att leva. Det har uppstått nya traditioner
på torgen som studenternas skattjakter, musikkonserter,
modevisningar och firandet av idrottshjältar. Samtidigt är
det jättetrevligt att det fortfarande går att köpa fisk och
frukt i marknadsstånden. På stadens torg myllrar stadslivet
som allra mest. Så var det förr och så är det fortfarande på
många håll.
Här står två damer i sina fina kappor med mink- och rävkragar/boor
och synar harar och fasaner. Kanske ska de
ha något vilt till middag! Undrar vad de ska laga?
Vad är det för ägg som ligger i lådan? Vaktelägg kanske?
Vilka andra varor kunde man köpa på torgen förr? Blommor,
frukt och grönsaker, fisk, hantverk, kläder, gödsel
och textilier? Kunde man köpa tyg i lösvikt?
Vad vägde man med? Besman kanske? Vilka mått användes?
Ett tjog ägg, en kappe potatis, en kanna mjöl?
Hur förpackades varorna man köpte? Hade man med
sig en korg?
Vilka varor fanns till jul, påsk, midsommar, skördetid?
Vilka dagar och tider torgade man? Vilka köpmän sålde
sina varor på torget? Hur transporterades varorna?
Vilka olika inrättningar fanns vid torget? Fanns det frisör,
skrädderi, bageri, konditori, polis, likbod, tandläkare, fotograf,
manufakturaffär, mjölkaffär, järnaffär, apotek?
Går kvinnornas män också och handlar på torget? Vad
handlar de i så fall?
I det vita huset är det en pappershandel, vilka varor
hade de?
Vilka ärenden hade man på banken?
Åt du några smaskiga wienerbröd på stadens fina konditori?
Om man hade häst, bil, moped eller cykel var parkerade
man? Var låg busstationen?
Om nu kvinnorna ska träffa sina män här på torget var
bestämmer de träff tro? Vid skulpturen, annonspelaren,
gatlyktan, fontänen, parkbänken, telefonkiosken, glasskiosken,
vattenpumpen, trädet, eller?
Hade man andra evenemang på torget, vårtal, sång och
musik?
Vilka bodde i husen vid torget?

Hattaffären
Hatten är historiskt ett viktigt uttryck för mode, stil och
status. I Sverige ända fram till 1970-talet gick nästan ingen
anständig kvinna av någon samhällsklass utomhus utan
något på huvudet, en hatt, basker eller sjal. Till och med
inomhus skulle huvudet helst vara täckt för att hon skulle
vara välklädd.
Kvinnor i alla åldrar och av alla samhällsklasser skaffade sig
en ny hatt minst varje höst och vår. Till vintern skulle man
ha en varm skinnmössa och till sommaren en lätt och ledig
sommarhatt. Men viktigast var vårhatten. Den skulle visas
upp tillsammans med den nya vårstassen på Valborg eller
första maj. På 1930-talet blev hattarna lite mindre i storlek
än de varit tidigare. Ögonen skulle synas och håret ligga i
vågor. Hattbrättena var osymmetriska och placerades ofta
snett på huvudet. Tyrolerhatten, jerseyturbanen och matroshatten
var populära.
Under andra världskriget var det svårt att få tag på material.
Då blev hattarna enkla och funktionella. Efter kriget
blomstrade hattarna upp igen och dekorerades med
blommor och flor.
På 1950-talet skulle en dam ha en genomtänkt klädsel
med dräkt, hatt, handskar, väska och skor som passade
ihop. Tonåringar skulle nu inte längre vara kopior av äldre
damer, istället för hatt hade de schalett om håret. Hattens
betydelse minskade också i och med frisyrmodets korta
klippningar – håret skulle inte längre gömmas.
Har du någon hatt idag? Hur ser den ut? Hur länge har
du haft den?
Vilka olika slags hattar har du haft? Platta, toppiga, kalotter,
basker eller turban? Vad hade du på huvudet om
våren, sommaren, hösten och vintern?
Vad hade dina föräldrar och syskon för huvudbonader?
Var handlade du dina hattar? Vem var ditt smakråd?
Vilka färger och material gillar du? Ser du någon favoritmodell
på bilden?
Behövde du spara för att kunna köpa en hatt? Hur länge
då? Har du handlat hatt på krita?
Har du lämnat in någon favorit för lagning eller ändring
hos en modist?
Har eller hade du dina hattar i hattaskar?
Har du tagit studenten? Hur ser den mössan ut? Hade ni
någon mösspåtagningsceremoni?
Kommer du ihåg Vegamössan?
Vad för slags hattar har du haft på bröllop?
Minns du höfthållaren, rosettkragen och de knallröda
läpparna? Minns du när tonårsmodet från USA kom?
Vilka olika slags frisyrer har du haft?
Vad finns i lådorna under hattarna på bilden?
Såldes andra saker i hattaffären? Sjalar, halsdukar, handskar
och väskor?

Hembiträdet
En piga eller ett hembiträde var en flicka eller kvinna, anställd
för att utföra husliga sysslor i en arbetsgivares privathem
eller lantbruk. Arbetsuppgifterna varierade, men
kunde omfatta städning, tvätt, handling, eldning, matlagning,
dukning, servering, strykning, diskning, svara i telefon,
öppna dörren och ibland även barnpassning.
Hembiträdet hade oftast ingen utbildning, hon hade låg
lön, var inneboende, hade fria måltider och ibland fria arbetskläder/uniform
under arbetstiden. Hon fick ofta bo i
köket, nere i källaren, på vinden eller i en jungfrukammare
i arbetsgivarens bostad. Där sov hon på nätterna, tillbringade
sin lediga tid och vilade på raster.
Den person som förr skötte matlagning och städning åt
en ungkarl av medelklass kallades oftast hushållerska. Hon
hanterade även hushållsbudgeten, skötte matinköpen,
bestämde vad arbetsgivaren skulle ha till middag, och avgjorde
själv när hon behövde städa och tvätta.
Vilka hade hembiträden?
Har du varit piga/hembiträde/barnflicka eller hushållerska
någon gång eller hade ni hembiträde?
Hur gammal var hon/du? Hur bodde hon/du? Hur
mycket tjänade hon/du?
Hur blev hon/du behandlad av arbetsgivaren, gäster
och andra? Skulle hembiträdet vara artig och niga för
arbetsgivarna och deras gäster? Hade du/ni någon kokbok
eller vett och etikettbok?
Vilka ljud, dofter och smaker eller känslor dyker upp?
Hur kunde en arbetsdag se ut? Vilka arbetsuppgifter
hade hon/du?
Vilka redskap/maskiner kommer du ihåg? Hade ni stenmangel,
dammsugare, centrifug?
Hur fungerade spisen, var den vedeldad? Vem högg
och bar in veden?
Hade ni rinnande vatten i köket? Hur fick ni varmt vatten?
Hur såg kaffepannan, kaffekopparna, servetterna, ljusstakarna,
vasarna, finbesticken ut?
Hur såg klädseln för grövre arbete, vardag samt serveringsdräkten
ut? Var klänningen eller kjolen svart eller
blå med vitt förkläde, var skorna svarta? Hur hade man
håret?
Var man ledig någon gång? Vad gjorde man då?

Gengasen – sinnebilden för beredskapstiden
Under andra världskriget 1939-45 stod de flesta bilar stilla,
utom gengasbilarna som höll transporterna rullande. Gengasen
användes då som fordonsbränsle i Sverige på grund
av bristen på olja och bensin. När det har varit svårt att få
tag i olja har man hittat andra lösningar till våra bilar, elektricitet,
motorsprit och gengas. I bilens barndom var det
faktiskt vanligare med elbilar än bensinbilar. I takt med att
bilismen ökade blev olja i olika former ett allt viktigare drivmedel.
Det fanns tidigt en oro över att oljan skulle ta slut
och man införde exempelvis bensinfria söndagar för att
spara på tillgångarna.
Efter kriget var bensinpriserna låga och ingen ville befatta
sig med de klumpiga gasgeneratorerna som man dessutom
förmodligen förknippade med krigets elände. Nästan
alla gengasagregat avmonterades och hamnade på soptippar
och i lador. Inte förrän under energikrisen på 70-talet
dammade man av den gamla tekniken igen av rädsla för att
bilarna skulle bli stående. Idag är fordon som drivs av gengas
mestadels en hobby- eller nostalgiverksamhet.
1907 fanns det 662 bilar registrerade i Sverige. Under
1950-talet blev bilen en viktig del i visionen om folkhemmet.
1945 fanns det ca 50 000 bilar och tio år senare hade antalet
växt till 636 000. Nu skulle alla ha egen bil, bilismen fick sitt
definitiva genombrott. Bilen kopplades samman med positiva
egenskaper som fritid, rörelsefrihet och individualism.
Optimismen inför bilen avspeglas även i stadsplaneringen.
Motorvägar, parkeringshus och stora shoppingcenter blev
centrala komponenter. Samhället anpassades efter bilismen
på ett sätt som blivit strukturerande för vårt beteende
idag. Bilen rullar vidare och i dag finns fler än fem miljoner
bilar i Sverige, även om allt fler röster i klimatdebattens tid
försöker stoppa den.
Vilka fortskaffningsmedel hade ni när du var barn? När
åkte du bil, lastbil eller buss första gången?
Har du bilder eller berättelser om bilismen? Berätta om
en minnesvärd bilfärd, om fartdårar eller trafikkaos.
Har du något minne av gengasbilar? Hur lät motorn?
Hur luktade det? Hur fungerade gengasen?
Hur långt kunde man köra utan att fylla på bränsle? Hur
fort kunde man köra? Försökte man samåka? Liftade du
någon gång?
När tog du körkort? Hur gick det till?
Kommer du ihåg din första bil? Var den ny eller begagnad?
Hur mycket kostade den? Hur betalade du den?
Gick den på bensin? Var tankade du? Vilken bilverkstad
anlitade du eller mekade du själv?
Har du varit med om någon krock?
Kommer du ihåg när det blev högertrafik? Körde du den
dagen?

Vägen
Så länge människan har haft behov av att färdas mellan två
platser på land, så länge har också någon form av väg eller
stig funnits. Vägarna har i alla tider knutit människor och
bygder närmare varandra.
I det gamla kulturlandskapet ringlade vägen harmoniskt
fram i landskapet från kyrka till kyrka, från by till by, från
gård till gård. På vägarna färdades bönder och arbetare,
hantverkare, köpmän, resande teater- och cirkussällskap,
zigenare, tattare, luffare och fångar på väg till fängelse eller
rättegång. Bönder och tjänstefolk gick eller åkte till åkrar,
betesmarker, slåtterängar, kvarnen, smedjan och från
skogen till sågen eller gården. Säsongsarbetare tog sig till
andra socknar eller avlägsnare platser för skörd, tröskning,
nyodling, slåtter, dikesgrävning och byggnadsarbete.
Med fordonens framväxt i början av 1900-talet förändrades
behovet av skötsel av vägarna och vägkassor bildades.
Vägstyrelserna, som förvaltade kassorna, anställde vägmästare
och vägarbetare. Nu började man använda krossad
sten, makadam, som vägunderlag istället för sand och
grus. Mot slutet av 1920-talet gjordes vägar med smågatsten,
knott och betong.
Det allmänna vägnätet nästan fördubblades i början på
1900-talet. För att kunna serva den framväxande fordonstrafiken
förändrades utbudet vid vägen. Bensinstationen blev
en självklarhet, byns smedja bytte ofta skepnad till bilverkstad.
Busstrafiken utvecklades kraftigt och busstationen blev
samhällets nav. Landsvägsbussen var mer flexibel än järnvägen
och bara ett fåtal hade råd att skaffa bil eller motorcykel.
På 30-talet infördes gemensamma vägmärken över hela
landet och de första trafiklinjerna målades. Andra världskriget
gjorde att vägbyggen stannade av och de flesta bilar
stod stilla – utom gengasbilarna, vars slaggningsplatser
vid vägarna blev upprinnelsen till rastplatser.
I takt med att bilen blev var mans egendom började fritidsresandet,
där själva resan var målet. På 50-talet uppfördes
de första motellen och vägrestaurangerna.
Har du något roligt vägminne?
Hur såg vägarna runt ditt hem ut när du var barn? Vem
skötte om vägen? Vad använde man för att binda dammet
på vägarna? Vatten, salt, olja? Lekte du vägarbetare?
Vilka fortskaffningsmedel hade ni när du var barn? När
åkte du bil första gången? Hur kändes det?
När tog du körkort? Hur gick det till?
Kommer du ihåg när bensinstationerna och bilverkstäderna
började komma?
Kommer du ihåg de första vägmärkena? Vilka var det?
När började busstrafiken? Hur såg busskuren eller hållplatsen
ut? Vad kostade det att åka buss?
Kunde man åka släde och spark på vintervägarna där
du bodde? Var vägsträckningen olika sommar och vinter?
Kommer du ihåg när det blev högertrafik? Körde du
den dagen?

Råbelövsbanan
Råbelövsbanan gick mellan Rödaledskorset och Torsebro.
Totalt mätte banan 6700 meter.
På tio år, mellan 1952 och 1962, kördes tio stortävlingar
på Råbelövsbanan, sju motorcykel- och tre biltävlingar.
I snitt lockade tävlingarna 35 000 åskådare.1952 var den
första motorcykeltävlingen men efter att banan asfalterades
1955, kördes även sportvagnstävlingar, t ex Grand Prixloppet
som vanns av Fangio, ett par meter före Moss. Den
gången var dåtidens bästa förare på plats tillsammans med
ca 80 000 åskådare – ett svenskt publikrekord. Här kördes
också TT-lopp. TT står för Tourist Trophy som är ett landsvägslopp
– idag kallas det för roadracing. 1956 kördes här
Sveriges första VM-tävling för sportvagnar.
På många sätt var banan perfekt den var platt så att åskådarna
kunde följa fordonen runt hela banan, på raksträckorna
kunde fordonen komma upp i över 270 km i timmen.
1962 lades banan ned och all utrustning auktionerades
bort, såsom bodar, stängsel, lastbil, ångvält, tidtagningsutrustning.
Idag är det inte mycket kvar runt Torsebro som
påminner om Råbelövsbanans storhetstid. Banan är igenväxt
men det finns en minnestavla vid Grand Prixvägen.
Bilar och motorcyklar har utvecklats på grund av folks intresse
för tävlingar, en ständig strävan efter högre fart och
acceleration, liksom kopplingen till äventyr. Tyvärr har avsaknaden
av säkerhetstänkande inom motorsporten bidragit
till att många förare, funktionärer och åskådare har
omkommit genom åren.
Har du varit på Råbelövsbanan eller på någon annan
tävlingsbana? Vem gick du dit med? Hur luktade det?
Fanns det någon förtäring vid banorna att köpa eller
tog man med sig?
Minns du kanske raggarbråken?
Kunde det vara farligt att vara åskådare?
Gillar du motorsport? Vilken gren gillar du bäst? Har du
haft några favoritförare?
Har du själv tävlat? Har du drömt om att bli rallyförare
eller något liknande? Vilket fordon och märke skulle det
vara i så fall?
Brukar du se motorsport på tv? Minns du någon speciell
tävling? Varför?

Militärtjänsten
Givaaakt! Skott kommer! Eeeeld, ladda, klaaart!
Mellan 1901 och 2010 hade Sverige allmän värnplikt för
män. Lumpen, mönstring, muck och markan har varit självklara
begrepp för svenska män under många generationer.
Under 1900-talet kallades nästan samtliga män in till värnplikts-
och repetitionsutbildning. Försvaret blev den plats
där män från alla sociala skikt i samhället möttes och fick
lära känna varandras olika bakgrund.
Under mönstringen gjordes konditionstest, styrketest, inskrivningsprov
och en allmän medicinsk undersökning där
bland annat rörelsemekaniken, lungor och hjärta kontrollerades,
följt av samtal med psykolog, läkare och inskrivningsförrättare.
Aspirantens ansökan skickades sedan till
förbanden som med hjälp av resultaten från mönstringen
avgjorde om aspiranten blev antagen.
Väl inkallad så kallade Reveljens trumpetsignaler till en
ny dag och efter morgonuppställning med inspektion av
klädsel och bäddning gick man i samlad tropp till frukostmatsalen.
Dagen avslutades med att trumpetaren blåste
tapto. Då skulle det vara släckt på logementen.
Gjorde du lumpen? Var gjorde du lumpen och vad gjorde
du? Vid vilket regemente låg du? Vem var ditt befäl?
Minns du några lumparkompisar?
Hur många månader tjänstgjorde du? Vad minns du
av exercisen, maten, kläderna? Hur såg en dag ut? Hur
mycket fick du i dagpenning?
Vilket är ditt bästa lumparminne? Har du några bilder
från den tiden?
Kommer du ihåg några ljud? Hur lät matsalsklockan,
trumpeten, befälets röst, snarkningar från luckkompisarna?
Hur var det med vapen- och persedelvård, städningen
av logementen (sovsalarna) och skötseln av fordon och
hästar?
Var du orakad vid någon uppställning eller tappade du
bort någon persedel?
Vad gjorde du på permisarna? Tog du bonnpermis någon
gång? Fick du sitta i arresten någon gång? ”Att sitta
i buren”, var en vanlig bestraffningsform! Vad hände då?
Vad tyckte du om uniformstvånget under permissionen?
Hur var det på repövningarna?
Hur tyckte du att kronans ärtsoppa med pannkakor
smakade?
Var du tvungen att skjuta upp familjebildning eller utbildning
för att du skulle rycka in?
Många säger att lumpen gjorde dem till män, varför då?

Husmorsgymnastiken
Gymnastikens hälsobringande effekter började spridas i
Sverige i början av1900-talet. En vältränad kropp ansågs
som en bekräftelse på att man levde ett sunt liv.
På 40-talet startade husmorsgymnastiken, som snabbt
blev mycket populär. Samma gymnastikform som under
1800-talet stått för manlig styrka och militär disciplin. Det
blev också ett inslag i kvinnans frigörelse, att visa att man
hade egna fritidsintressen. I tidningarna sågs bilder av
grupper med damer i sina bästa år som leende hoppade
jämfota i gröngräset och på biograferna visades journalfilmer
med reportage från olika husmorsgymnastikgrupper.
Kvinnorna tränade, tävlade och deltog i uppvisningar.
Husmorsgymnastiken var omväxlande, det blev ett avbrott
för många husmödrar – inte bara disk och korvstoppning.
Spring lätt på stället! Sträck upp händerna mot solen!
Draaaaaa! Å kryp ihop! Draaaaa! Å kryp ihop! Fraaaaamåt!
Å bakååååååt! Å framåååååååt! Å bakåååååååt! Å rulla runt
på mage!
Ibland hängde barnen på och följde med i övningarna eller
lekte. Rumpgången var rolig, då skrattade alla – även
mammorna. Husmorsgymnastiken var bra mot allt från
gäddhäng till skurgumsknän!
Gjorde du husmorsgymnastik eller utövade någon annan
fysisk aktivitet? Vad betydde den för dig? Var det
roligt?
Var hade ni gymnastik? Var man utomhus också?
Vad kostade det? Hur tog du dig dit?
Hur länge höll man på? Blev du svettig? Kunde ni duscha
och basta efteråt?
Hur ofta hade ni gymnastik? Hade man uppehåll under
sommaren och julen?
Hur var ledaren? Fanns det några speciella regler?
Hur många var ni? Kommer du ihåg några som var
med? Hur gamla var ni? Fick du några nya vänner där?
Umgicks ni annars också?
Vilka övningar gjorde ni? Använde ni redskap? Hade ni
musik till? Simmade ni också? Utövade ni någon lagsport?
Gjorde ni uppvisningar? Hur såg gymnastikkläder och
skor ut?
Kunde du ta med dig barnen? Vad gjorde barnen? Fanns
det någon lekledare?
Kommer du ihåg Bertil Ugglas morgongymnastik på radion?
Hur var det med gymnastiken i skolan, utövades den i
skolsalen?

Cirkusen kommer till stan!
Cirkus i stan! Visst är det något speciellt? Cirkusens besök
var förr i tiden en av årets stora nöjeshändelser. Cirkuskonsten
är fängslande och omringad av mystik, kanske
på grund av cirkusfolkets nomadliv, resande land och rike
kring. De bara dyker upp och underhåller för en kväll!
Förr gick man man ur huse för att se alla spännande artister,
akrobater, jonglörer, luftartister, clowner, trollkarlar och
för att inte tala om alla dresserade djur i det stora tältet
med den runda manegen. I pausen kunde man gå mellan
de gallerförsedda vagnarna och se tigrarna i ögonen på
nära håll. Ordet cirkus får de flesta att tänka på elefanter,
skäggiga damer, eldslukare och akrobater.
Cirkusen hade sin storhetstid på 1930-, 40- och 50-talen,
fram till tevens intåg. När en cirkus gjorde reklam för sig så
var det bland annat genom att låta elefanterna promenera
genom centrum till den plats där cirkustältet hade rests.
På affischerna kunde det stå: Kom och se något du aldrig
tidigare sett! Sensation!
Ibland hade de olika program till olika priser: familjeföreställning,
barnföreställning och galaförställning. Dagens
cirkusföreställningar skiljer sig från äldre tiders rullande
zoo. Elefanter, tigrar och lejon har bytts ut mot hundar, katter,
hästar och åsnor. Det var naturligtvis inte särskilt djurvänligt
att sätta lejon och tigrar i bur. Kanske har hundarna
och katterna lättare att trivas med cirkuslivet.
Här på bilden ser vi ett cirkustält som inte är rest än men
ljusen lyser och folk har börjat samla sig. Många har cyklat
hit och är nog lite nyfikna!
Har du något speciellt cirkusminne?
Vilken cirkus kom till din stad? Var i staden höll cirkusen
till?
Hur fick du reda på att cirkusen var i stan? Kommer du
ihåg om du såg elefanterna vandra genom staden?
Brukade du gå på cirkus? Vem gick du med? Hur tog du
dig dit?
Kunde man resa långt för att gå på cirkus? Vad kostade
en föreställning?
Hade du någon speciell artist som du absolut ville se?
Var det något speciellt nummer som du fascinerades
av? Fick du ilningarna i maggropen då akrobaterna
slungade sig iväg genom luften, när lejonen röt eller
kanske när damen sågades itu?
Vågade du titta när akrobaterna balanserade? Skrattade
du åt clownen eller blev du bara rädd? Spådde du
dig någon gång hos spådamen?
Hur doftade det? Hur lät det i och utanför tältet?
Åt du korv och godis?
Har du plankat någon gång?
Vilka gick på cirkus? Träffade man gamla bekanta?