Bladet - SWEA International

BESÖK HOS SILVERSMEDEN
IRENE PLUNTKY-GOEDECKE
text och Foto: Irene Schyberger
Hon kan inspireras av en gren
Hon har bott med apor i huset
Hon har rest över hela världen
Hon är en ovanligt talangfull
Swea
Hon är Iréne Pluntky-Goedecke
SMYCKE-FoRMGI-
VARE StÅR DEt PÅ
hennes visitkort, men
vi upptäcker snabbt,
då vi blir inbjudna
till hennes charmerande
hem i Hudson
Heights, att detta
endast är en del av
Irenes imponerande
aktivitetslista.
DENNA REGNIGA
KVÄLL i november är det svårt att uppskatta
utsikten från Irenes och Carls vackra
hem, men ljusen från närbelägna Washington
Bridge går inte att ta miste på.
DEt ÄR HELt KLARt Att HEMIN-
REDNING är ett av Irenes intressen och
det skadar inte att maken är arkitekt och
kan ge ett handtag här och där. Våningen
består av två kombinerade lägenheter,
vilken de bott i sedan 70-talet. Byggnaden
blev co-op 1922 och är därmed ett
8av de första co-op husen i New York. På
SWEAbladet New York 1/08
den tiden var området befolkat mestadels
med tyskar, och familjer som Henry
Kissinger med flera har bott här.
EFtER DIVERSE RENoVERINGAR ÄR
det egentligen bara ett rum som Irene inte
gillar och det är det skära gästbadrummet.
Vi turades alla om att gå in och kolla detta
badrum och vi tyckte faktiskt det var
ganska fint, speciellt det gamla handfatet,
som inte tillverkas längre.
UNDER HUSESYNEN FICK VI SE
vackra möbler och unika vävnader
som Irene hittat under sina resor. Hon
visade också en av sina egna skapelser
bestående av tre tavlor benämnda
”Sjunde Inseglet” skapade till Ingmar
Bergmans 50-årsjubileum i SOHO. Och
vi fick se prov på unika broscher hon
gjort med ”saker hon hittat”.
Men vi kanske ska börja från början.
FÖDD oCH UPPVUxEN I StoCKHoLM
reste Irene till Tyskland för att gå på
konstskola, tog sin examen och kom tillbaka
och arbetade med Sigurd Persson
och gick på Konstfack. Hon har en gedigen
utbildning och är egentligen guld-
smed men arbetar lika gärna med silver
som guld och ofta en kombination.
IRENE BERÄttADE Att SIGURD
INtE bara var en berömd formgivare
utan också en god mentor och en trevlig
prick i allmänhet. Han kunde säga på
bred skånska att ”dä va ju varst va flickan
ser snygg ut” när Irene stod och jobbade
i en knallgrön och lila kortkort utstyrsel.
En gång fick hon i uppdrag att skapa
något unikt för en NK-utställning. Sigurd
sa ”kanske en brosch, och kanske lite hål
här och där” och så blev hon lämnad
ensam med en liten teckning med en
brosch med hål i. Hon fattade sig snabbt
och visst fick NK sina broscher men storsäljare
blev de aldrig.
Men var kommer aporna in i bilden?
ÄVENtYRLIG SoM IRENE ALLtID
VARIt, tog hon och packade sina pinaler
och drog över till USA 1967. Jobb hade
hon inte men gott självförtroende och en
förstklassig utbildning. Hon slog sig ner i
Philadelphia, där hon började arbeta på
frilans-basis. Hon berättar att hon hade
en makalös tur. Hon stötte på Manny
och fick tillgång till en gratisverkstad mot
att hon passade hans apor. Han var nämligen
ap-räddare och räddade livet på
många olyckliga apor. Enda kruxet var
att huset saknade luftkonditionering så
när Irene kom hem efter jobbet ”luktade
hon verkligen apa”!
SEDAN HADE HoN tUR IGEN, då hon
hyrt en totalt tom våning, men stötte på
en dam som ville bli av med alla möbler
inklusive kylskåp som hon behövde. Under
första året arbetade hon som emaljist,
som det då var brist på.
EFtER PHILADELPHIA KoM IRENE
till New York, där hon knallade in på
Georg Jensens inköpskontor och bums
charmade den tyska inköparen att ta in