Stor effekt av lagändring - Eva Sahlström

Packa ryggan rätt
Väck nomaden i dig! Ta med dig det du behöver i en ryggsäck och ge dig ut på
vandring. Men se till att inte packa ryggsäcken så tung att du inte orkar bära
den. Friluftsfrämjandets expert Håkan Ekström ger dig de bästa tipsen.
Av Eva Sahlström
publicerad i Friluftsliv nr 3, 2005 (med bilder av Patrik Ritzén)
Långfärdsskridskor och kajakpaddling i all ära, men den största vuxengrenen i Friluftsfrämjandet
är faktiskt vandring. Många, många vandrar i fjällen, på låglandsleder,
på kulturpromenader eller på tipspromenader. Och vandring är kanske den enklaste
grenen att utöva på egen hand. Det krävs inte så mycket träning, bara ett par fungerande
ben.
Men ska man ge sig ut på flerdagarsvandringar behöver man också en hel del utrustning.
Vilken utrustning och hur mycket är inte så lätt att veta som nybörjare. Friluftsliv
åkte därför till Uppsala för att få tips från en av Friluftsfrämjandets verkliga
fjällexperter, Håkan Ekström.
Bildtexter
1. Håkan Ekström har en ramryggsäck som har hängt med i många år. Moderna
ryggsäckar har sällan yttre ram utan har ofta en inbyggd ram. Vilket man väljer är en
smaksak, båda modellerna passar bra för vandring.
Det viktiga är att man provar ut ryggsäcken ordentligt så att den sitter bra. Alla
ryggsäckar passar inte alla personer. Oftast är ryggsäckarna anpassade för män,
men det finns ett mindre antal dammodeller där axelremmarnas skärning, längden på
ryggen och höftbältet är utformat för att passa kvinnliga kroppar.
Man ska också bestämma sig för hur stor säck man ska ha. Håkans säck som han
vandrar i fjällen med är 75 liter. Det kan behövas på en tältvandring, men för de flesta
kvinnor blir en fylld 75-liters säck för tung – och den kan också vara för lång i ryggen.
60 liter brukar vara mer lagom för en kvinna på tältvandring.
Vandrar man mellan stugor kan man lämna mycket packning hemma och då kan
man klara sig med en betydligt mindre säck, på 40–50 liter.
Normal vikt när man startar en tälttur är 20–26 kilo per person. Då räknar vi med
att man är minst två som delar på packningen eftersom det alltid är säkrast att inte
vara ute ensam.
2. När man vandrar ska man packa ryggsäcken så att man får en hög tyngdpunkt, till
skillnad från när man åker skridskor eller skidor då man strävar efter en lägre tyngdpunkt.
Håkan lägger därför sitt tält överst.
– Folk tar ofta med sig förpackningarna som de är från affären, säger han.
Han lägger istället sitt tält i en packpåse. I botten lägger han bågarna. Innertältet
ligger nederst så att skyddas av yttertältet och inte blir blött om det regnar.
3. I packpåsen, eller takboxen som Håkan säger, finns det även plats för lunchpackning
med en termos, regnkläder och ett par vindbyxor.
4. Ytterligare en packpåse sitter nederst på Håkans säck. Här ligger sovsäcken i en

egen påse som är vattentät.
– Sovsäcken ska man alltid hålla torr!
Här har Håkan också sitt liggunderlag.
Regnar det ordentligt håller inte ryggsäckens tyg. Det finns regnskydd att köpa
som man kan dra över, och på moderna ryggsäckar ingår ofta regnskydd. Det håller
dock inte mot allt, det är till exempel svårt att skydda ryggsäcken från att bli blöt på
ytterkanterna, så Håkan har en sopsäck inne i ryggsäcken som han packar i.
5. Håkan har fullt med fiffiga lösningar. Eftersom det kan vara svårt att få plats med
tältpåsen under ryggsäckens topplock drar han fast den med två remmar ovanpå
locket.
Dessutom har han satt en rem över tältpåsen där han enkelt kan hänga upp jackan
om han blir för varm när han vandrar. För att inte riskera att jackan fastnar i något
och ramlar av om man till exempel går i björkskog drar han en snabbrem över.
– Många sätter grejer så att de dinglar och då riskerar man att tappa dem.
6. Med snabbremmen kan han också fästa vattenflaskan. Att vandra med packning
är ansträngande och man behöver dricka mycket vatten. I fjällen kan man dricka
vattnet i bäckarna, men det är mest praktiskt att bära med sig en flaska så att man
alltid har att dricka.
– Snabbremmen är bra till mycket, speciellt den här lilla korta.
7. Vet man att det blir regn kan man också fästa regnbyxorna utanpå ryggsäcken så
att man lätt kommer åt dem.
Ytterfickor är också bra för de saker man vill ha lättillgängligt.
8. Annan viktig utrustning är förstås stormköket. Håkan har ett klassiskt Trangia och
har numera med sig gasol som bränsle. Tre tuber brukar vara lagom för en tur på
åtta dagar för två personer. En tub är ungefär lika mycket som en halv liter sprit, det
vill säga har man sprit tar man med sig en och en halv liter för samma tid.
– Lägg gastuben i något varmare, som en socka eller liknande. Låt den inte stå
ute under natten för då kan den bli för kall.
Även sommarnätter kan bli rejält kyliga i fjällen och gasolen brinner inte om den
blir för kall.
9. Håkan har med sig kåsor av olika storlek att äta och dricka ur.
– Det är bra att ha en liten termos med sig.
Fyller man den med varmvatten på morgonen har man till kaffe eller en pulversoppa
under dagen. Vill man slippa ta fram köket till lunch tar man en lite större termos
med sig, helst en mattermos med stor öppning. Häll i pulversoppa eller en hemlagad
soppa på torkade grönsaker och buljongtärning på morgonen så är allt färdigt vid
lunch.
10. Stekspade och en liten skärbräda är praktiskt, och har man teflonpanna behöver
man träverktyg så att man inte repar teflonen. Bestick behöver man förstås. Vill man
spara vikt kan man nöja sig med slidkniv istället för matkniv.
11. Burkar och påsar av olika sorter är alltid bra att packa i. Bröd smular lätt, men
Håkan har en Tupperwareburk där hårdbröd passar in bra. Har man ingen bra burk
är det en fördel att köpa runt knäckebröd som smular mindre än fyrkantigt. Mjukt bröd

smular mindre om det är färdigskivat.
Om man packar i tunna tygpåsar i olika färger är det lättare att hitta grejerna. Det
brukar finnas set att köpa i friluftsbutikerna eller så kan man sy egna.
En necessär för toalettsaker vill nog de flesta ha – det är praktiskt när det finns
med en liten spegel också.
Eftersom saker kan gå sönder är det viktigt att ha med sig utrustning att laga med.
Med en rulle silvertejp kan man laga nästan allt: kläder, tält, ryggsäcken …
– Jag kan inte vara utan den längre!
Andra bra lagningsprylar är sytråd, tång, ståltråd och snöre.
12. Inte bara utrustning kan gå sönder utan även människor, så första hjälpen ska
man förstås ha med. Den vanligaste skadan är skavsår – Leukoplast är bra att tejpa
fötterna med, inte minst förebyggande.
Kniv är ett användbart verktyg ute i fält. Håkan har en Victorinox fällkniv som är utrustad
med såg.
– Den har jag haft jättemycket nytta av.
En ficklampa av något slag är bra, och allra bäst är pannlampa som lämnar händerna
fria. Håkan har Friluftsfrämjandets pannlampa som tar mycket liten plats, men
lyser starkt.
Kompass och karta är obligatoriskt att ha med sig – och att kunna använda!
Komplettera gärna med en gps-navigator, men kom ihåg att inget slår en gammal
hederlig kompass.
Och ska du till fjällen, glöm för all del inte myggmedel … det är inte alltid man
drabbas av mygg, men råkar man pricka in en myggrik period vill man gärna ha något
som avskräcker de små blodtörstiga liven.
Ruta:
Håkan Ekström
Håkan Ekströms engagemang i Friluftsfrämjandet började när han gick en ledarkurs
1967 och startade en TVM-grupp. Året efter blev han anställd och sedan dess har
han arbetat på Upplands distriktskansli. På senaste riksstämman 2003 förärades han
Friluftsfrämjandets finaste utmärkelse, järnmedaljen.
Genom åren har Håkan varit inblandad i många projekt, kampanjer, ledarutbildningar,
läger, resor – ja, frågan är nog snarast vad han inte har gjort.
Mycket har handlat om skidor, och han var till exempel med och drog igång Upplands
resor till Dolomiterna som har pågått i 25 år. 18 av dessa var Håkan reseledare
och han följer fortfarande gärna med som vanligt resenär.
Nu går han i pension från distriktskansliet, men fortsätter med det ideella engagemanget
i Friluftsfrämjandet. Bland annat är han spindel för vandring, han reser med
Friluftsliv och fortsätter att engagera sig i Uppsala lokalavdelnings verksamhet.