Jag är på besök i Västerås hemma hos familjen ... - Barnplantorna

Tommys föräldrar: "Vi valde integrerad skolgång på hemorten"
Jag är på besök i Västerås hemma hos familjen Lundberg. I anledning av en arbetsuppgift vid
Göteborgs Universitet är min avsikt att följa deras son Tommy under en skoldag.
Tony och Annikas äldsta barn, Tommy 9 år är CI-bärare. Han föddes 1990 som första barn
utav två.Graviditet och förlossning var utan komplikationer, men Tommy föddes sex veckor
för tidigt. Allt verkade emellertid att vara OK. Annika tror att Tommy föddes hörselskadad.
Vid fem månaders ålder registrerade föräldrarna ett förändrat beteende hos Tommy. Han
blev skrikig och gapig helt plötsligt – inte utav missnöje utan när han lekte uttryckte han höga,
gälla ljud.
Annika och Tony blev konfunderade. De började ”testa” om han hörde på olika sätt. Morfar
sa bestämt, ”barnet hör ju inte”. Föräldrarna ringde Barnavårdscentralen (BVC). De fick en
tid, men personalen på BVC ansåg nog att vi var alltför bekymrade och att det inte förelåg
några problem med Tommy konstaterar Annika.
BVC gjorde någon form av test (Boel-test). Efter testet misstänktes det att Tommy hade
”problem med hörseln”. En läkare tittade i öronen och konstaterade att det ”såg bra ut”, men
skrev remiss till hörselvården. Föräldrarna kände sig missnöjda att detta drog ut på
tiden och ville haft möjlighet att komma till hörselvården omedelbart för att få bekräftat sina
misstankar rörande Tommys hörsel. Föräldrarna ringde och tjatade på hörselvården för att
påskynda…. Trots det dröjde det några månader innan de fick en tid för besök.
Vid besöket gjordes fler tester. Personalen gav inget besked utan ansåg att man skulle
avvakta. En läkare sa att det inte fanns några missbildningar i öronen, vilket inte föräldrarna
tyckte att de blev klokare av. Fler tester och hörapparatutprovning inplanerades.
När Tommy var 7 månader kom hemvägledaren på hembesök. Han erhöll också vid denna
ålder sina första hörapparater. Omgående erhöll Tommy teckenspråk för att inte komma efter
i språkutveckling. Annika kunde lite teckenspråk sedan tidigare och är idag
teckenspråksledare inom ABF och leder teckenspråkskurser.
Integrerad förskola
Vid cirka två års ålder började han på en integrerad hörselförskola. Här fanns hörselskadade
och döva barn tillsammans. En hörselskadad teckenspråkig assistent tillsattes för Tommy för
att ge honom möjligheter att utveckla en teckenspråkig kommunikation, vilket han gjorde med
framgång. Tommy försökte också tidigt vokalisera och var intresserad av tal. Andra barn runt
omkring Tommy talade ju. Detta intresserade Tommy.

TV-program om CI gör föräldrarna nyfikna
Genom ett TV-program om cochleaimplantat blev föräldrarna nyfikna. Inga barn var
emellertid vid denna tidpunkt opererade i Sverige, trodde föräldrarna. När Tommy var tre år
fick man genom Nyhetstecken på TV erfara att dövfödda barn hade opererats i Sverige. De
deltog på ett skolseminarium i Örebro där Göran Bredberg, läkare vid CI-teamet på
Södersjukhuset i Stockholm, informerade om CI. Föräldrarna diskuterade med Göran
Bredberg efteråt. Annika satt med i föräldraföreningen för HRF i Västerås, som förmedlade
kontakt med en familj med ett barn med CI i Värmland.
Föräldrarna insisterade på remiss till Södersjukhuset (SÖS) i Stockholm eftersom de ansåg
”att omgivnings/varningsljud skulle vara guld värt för Tommy”. Läkaren i Västerås menade
emellertid att Tommy inte skulle ha någon nytta av ett cochlea-implantat. Efter mycket om
och men erhöll de en remiss till SÖS.
Sex månader senare opererades Tommy. CI-teamet var försiktiga i sina prognoser och
utlovade bara omgivningsljud. Tommy bar sin processor omgående efter inkopplingen utan
problem. Redan under första veckan dvs. under inprogrammeringen registrerade och tolkade
Tommy ljud. Föräldrarna var förvånade i vilken omfattning Tommy hörde. Tommy var nu
fem år
.
Han fortsatte på den dagisverksamhet han deltagit i före CI-operationen. Annika anser att det
är väsentligt att Tommy erbjuds både talat språk och teckenspråk. Föräldrarna var icke nöjda
med dagisverksamheten. De ansåg Tommy fick för lite hörselstimulans. På dagiset bredvid
gick hörande barn. Tommys föräldrar tyckte att Tommy skulle erbjudas möjligheter att leka
med dessa också. Detta tillgodosågs inte på något naturligt vis. Föräldrarna var missnöjda och
bestämde sig för att placera Tommy i sexårsverksamhet på hemorten integrerad tillsammans
med hörande barn. En ny värld öppnade sig för honom då, enligt föräldrarna., med många
kamrater. Han blev lugn och harmonisk och fick en ”jätte-kick” av all hörselstimulans, vilket
gjorde att talet utvecklades enormt. Föräldrarna besökte även förskolan Kattungen i Örebro då
de tänkte att Tommy kunde gå där en gång/vecka – men Tommy vägrade.
Tommy på väg mot fullständig tvåspråkighet
Vi sitter vid köksbordet i familjen Lundbergs hus i Västerås – jag och Annika. Oavbrutet
pratar Tommy i bakgrunden; ”vad pratar ni om?”, ”jag vet vad ni pratar om, jag hör”. Tommy
pratar klockrent i flerordssatser. Talspråksdialogen mellan mamma och Tommy handlar
både om här och nu och dåtid. Annika talar om vem jag är. Tommy vet och säger till mig,
”jag vet att du kommer till min skola imorgon”. Tommy och hans lillebror får vars en T-tröja
med Barnplantornas logo på i present av mig. Snabbt rusar de in på sina rum för att byta
tröjor. Tommy sätter också igång och spelar musik, vilket han gillar att lyssna på.
Annika berättar vidare att Tommy var ett av barnen i Preisler/Ahlström/Tvingstedts
psykosociala undersökning på barn med CI. Hon anser inte att de finns representerade
i undersökningen och de känner sig bedragna. Annika har varit i kontakt med andra föräldrar,
som också deltagit i undersökningen som känner likadant. Vi diskuterar det en stund. Annika
anser att Margareta Ahlström hade fel förhållningssätt när hon besökte dem. Hon tecknade
mycket och talade lågmält och blev av Tommy bemött med teckenspråk, eftersom hennes
lågmälda stämmas gjorde det svårt för Tommy att höra vad hon sa. Tommy är nämligen van
vid att mamma skiftar mellan språken och även använder sig av dövas teckenspråk då hon
anser att det är väsentligt att Tommy behärskar båda språken. Frågan är utifrån vilket
perspektiv Tommy har studerats i undersökningen….

Val av skola – integrerat på hemorten
Annika och Tony har valt att låta Tommy gå integrerat i en vanlig klass på hemorten. På
frågan om de inte ansåg att Birgittaskolan var ett alternativ svarar Annika att om man har valt
cochleaimplantat för sitt barn är renodlad dövklass inget alternativ eftersom då operationen är
meningslös. Hörselklass? Ja, men vi anser inte att Tommy skulle må bra av att separeras från
familjen och bo på internat i Örebro under veckorna. Dessutom får Tommy för lite
teckenspråk i hörselklass. Det känns som vi valt helt rätt för Tommy – nu får han teckenspråk
och mycket hörsel- och talstimulans. En perfekt kombination, enligt Annika.
Dagen efter besökte jag Tommys skola, Barkaröskolan ett par kilometer utanför Västerås. En
vacker gammaldags, men totalrenoverad ”byskola”. Tommys klass består av 17 elever.
Läraren är glad och positiv samt entusiastisk över Tommys framsteg. Jag frågar om Margareta
Ahlström varit där i anledning av undersökningen. Läraren tittade frågande på mig och
skakade på huvudet.
Tommys lärare och assistent anser att Tommy har gjort stora framsteg det senaste året.
Läraren går på teckenspråkskurs och använder talat språk med tecken som stöd i
undervisningen. Mina farhågor om att assistenten kanske skulle vara tätt knuten till
Tommy och den som i realiteten undervisade honom kom på skam. Allteftersom
kommunikationen blev bättre och bättre mellan lärare och Tommy hade assistenten efterhand
övergått till att bli en resurs för hela klassen, vilket bekräftades såväl av assistent som lärare.
Detta var också tydligt för mig under den studie jag gjorde av klassrumssituationen.
Tommy var dessutom helt accepterad av klasskamraterna.
Lena Boman kommer en dag i veckan till Barkaröskolan och har både individuell träning med
Tommy samt finns med i klassen.
Vid mitt besök är det två andra barn som deltar på ett arbetspass, som Lena Boman har med
Tommy. Detta arbetspass handlar om att utveckla teckenspråket vilket även intresserar de
andra barnen.
En eftermiddag varannan vecka följer Tommy med Lena Boman till förskolan Sundinska
Vreten och träffar tre andra barn med CI och en gång i månaden träffar han alla hörselskadade
barn i länet, vilket han tycker är jättekul.
Klassläraren lär sig teckenspråk
Montessoripedagogik med individualiserade arbetsscheman passar inte bara Tommy utmärkt
utan också de övrigas barnen, anser Tommys lärare Lena Bexner-Pettersson. Tommy lär sig
svenska på samma sätt som de andra barnen och har åldersadekvata kunskaper i svenska
språket. Lena Bexner- Pettersson anser att Tommy är ett barn som andra, men att han har
speciella behov. Hon passar på och berättar att hon tillsammans med Tommys hörsellärare
Lena Boman åker till England i mars för studiebesök i Nottingham och CI-teamet där.
Dagen avslutas med att Lena sätter sig vid pianot och alla barnen reser sig upp och sjunger
och tecknar till. Det ser underbart ut. Tommys närvaro i klassen har, enligt assistenten och
läraren, berikat de andra barnens utveckling också. Min sista fråga är om de (assistent och
lärare) anser att detta är rätt skolform för Tommy? Absolut, säger de! Det är fantastiskt att se
hur bra det går, vilket jag bara kan intyga.
Jag tror att vi i framtiden får se allt fler barn med CI i hörselklasser och i integrerade skolor på
hemorten förutom i en anpassad specialskola. Barn med CI kommer att återfinnas i olika

skolformer p.g.a. många olika orsaker. Det måste vara de enskilda föräldrarnas val. Det
åligger också skola, lokal hörselvård och CI-team att stötta föräldrarna i deras val.
Ann-Charlotte Wrennstad Gyllenram