BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

6. IDÉNS FORM
åldras snabbt och vi dör efter en relativt kort tid. När det kommer till
kritan är vi fullkomligt beroende av våra omgivningar. Det enda ställe
där människan kan finna absolut frihet är i vårt medvetande, för där
kan vi lära oss att släppa alla former av förbindelser om vi arbetar
tillräckligt hårt med det. Som väsen i en kropp är vi ändock tvungna
att finna friheten i de kollektiva former och mönster som vi skapar
med våra omgivningar. Ju tätare och mer kraftfullt detta mönster blir,
ju mer vi förstår samspelets konst och begränsningens styrka, desto
mer frihet kommer vi att uppnå, eftersom den kollektiva formen ger
den enskilda individen möjlighet att växa ut över sig själv och bli en
del i en större helhet (se kap. 18).
Den ekologiska estetiken kan som ideologi på sätt och vis förbindas
med Hegels tankar om den thymoiska själen. Hegel säger att människan
endast kan uppnå verklig bekräftelse genom att själv bekräfta
andra människor som likvärdiga, men det finns ännu ett steg vi måste
ta för att verkligen kunna respektera oss själva och det består i erkännandet
av vår fundamentala gemenskap med allt levande. Endast
genom att skapa en civilisation vars mål är att befrukta och främja
livets mångfald kommer vi att kunna realisera vår fulla skapelsebestämda
potential som människor. Hur vi bäst gör det är omöjligt att
veta på förhand. Det enda vi har att rätta oss efter i denna process
är skönheten. Man kanske kan säga att vi endast kan komma över
det dialektiska motsättningsförhållandet mellan människan och naturen
genom att fälla in vår kultur så vackert som det bara är möjligt i
den ekologiska helheten. Skönheten är den universella måttstocken,
helt enkelt för att den berättar för oss hur sanningen finns i varje
sammanhang, från mänskliga relationer till ekonomi och tekniska
konstruktionsprinciper (se kap. 10 och 11).
Den ekologiska estetiken bygger som ideologi på det enkla faktum att
allt hänger samman med allt annat. Existensen utgör ett kontinuum.
De primära materiella livsfunktionerna låter sig inte skiljas ut från den
mest abstrakta andliga strävan, liksom människan inte är annorlunda
än universum som helhet. Ande och materia är i detta perspektiv två
sidor av samma sak. Känsla och medvetenhet måste nödvändigtvis
91