BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
Det var med andra ord en olöslig inre motsättning i det feodala systemet
och denna motsättning förde till historiens nästa stadium, där
de som förr var slavar nu blev bekräftade som fria och likvärdiga
människor. Det skedde med det stora bonde- och borgarupproret
mot kungen och adeln under den franska revolutionen 1789. Enligt
Hegel markerade denna händelse första steget på det han kallade
historiens avslutning. Resultatet av den franska revolutionen var det
liberala demokratiska system, vars centrala och bärande princip är alla
människors lika rättigheter och därmed deras ömsesidiga bekräftelse
av varandra som likvärdiga individer. Det kunde enligt Hegel inte
tänkas någon annan samhällsform som bättre kunde vara i stånd att
tillfredsställa människans behov av bekräftelse. Historien hade genom
sin dialektiska process, där tes och antites för till syntes, logiskt fött
det samhällssystem som i sitt inre hade minst möjliga motsättningar.
Hädanefter måste all utveckling i princip vara otänkbar.
Marx för Hegels analys och dialektiska tänkande vidare, men
han konstaterar att Hegel förbisett en fundamental inre motsättning
i den liberala borgerliga demokratin, nämligen motsättningen mellan
dem som äger kapitalet och dem som inget har utöver sin arbetskraft.
Marx uppfattar denna motsättning mellan utbytarna och de utbytta
som olöslig. Med tiden måste det betyda en fullständig utarmning
av arbetarklassen och detta tillstånd kommer för eller senare att leda
till en våldsam samhällsomvandling. Först därefter skulle den avslutning
på historien som Hegel föreställt sig kunna ske. Marx kallar
den slutliga sociala och ekonomiska syntesen för det kommunistiska
samhället. Det är ett tillstånd bortom historien, där egendomsrätten
till produktionsmedlen och jorden har tagits över av folket i gemenskap,
och statens maktapparat är avskaffad till fördel för en kollektiv
ledning på alla samhällets nivåer. Ett konfliktfritt paradis, där envar
kan njuta efter behov och arbeta efter förmåga.
6
Karl Marx var inte profet. Han kunde inte förutse, att Henry Ford
skulle komma på att betala arbetarna på sin bilfabrik så höga löner,
att de fick möjlighet att köpa de bilar de själva producerade. Den inre
84