BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
ternationell tankesmedja. Fenomen som förorening, överbefolkning
och hoten mot tigrar, blåvalar och andra stora däggdjur hade redan
så smått börjat ta plats i offentligheten under loppet av det föregående
årtiondet. Med publicerandet av dessa två detaljerade och starkt
alarmerande rapporter blev dock naturens tillstånd plötsligt ett högt
prioriterat ämnesområde i medierna och ett väsentligt ämne i den politiska
debatten. Offentlighetens uppmärksamhet på miljöproblemens
påträngande allvar fortsatte växa under det kommande årtiondet, inte
minst i kraft av aktivistiska miljöorganisationer som Greenpeace,
Friends of the Earth och Noah. Utvecklingen kulminerade i mitten
av 1980-talet. Vid den tidpunkten stod miljöproblemen överst på befolkningarnas
lista över politiska bekymmer i västländerna och som
en konsekvens av detta uppstod gröna politiska partier på många håll
i Europa. En del av dem blev invalda i de nationella parlamenten och
i Tyskland blev Die Grüne dessutom en högt profilerad del i landets
regering.
Under de första åren av 1990-talet föll emellertid intresset för miljöproblemen
plötsligt markant. Det verkade breda ut sig en uppfattning
av att situationen på olika sätt var under kontroll. Kolröken från
kraftverken renades i stigande grad och samma gällde för industriernas
utsläppsvatten. Återvinning hade blivit en allmän företeelse,
man såg fler vindkraftverk i landskapet och alla partier hade fått en
miljöpolitik. När det kom till kritan kunde det se ut som om miljöproblemen
var något vi kunde administrera oss bort från, men i
verkligheten hade det inte hänt mer än ytliga justeringar. De mest
akuta och koncentrerade giftutsläppen stoppades visserligen, men de
lokala förbättringar som vi kunde uppleva blundade för insikten att
miljöproblemet var ett sammanhängande och fortsatt accelererande
globalt fenomen. Därtill kom att miljöproblemen presenterades för
oss som isolerade händelser och inte som delar i ett mönster. Under
en period fokuserade medierna sin uppmärksamhet på syraregnen
över Europa, en annan på utrotningen av den sydamerikanska regnskogen,
en tredje på ozonhålet över Antarktis. Man kan säga att vi
lärde oss leva med miljöproblemen som en kronisk sjukdom av det
slag som ingen orkar tänka på eller tala om.
76