BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

SKÖNHETENS BEFRIELSE
av mening och en accelererad materiell konsumtion är två sidor av
samma sak. Dels ersätter konsumtionen förlusten av de sociala och
kulturella gemenskaperna, dels är den ökade konsumtionen med i att
ytterligare bryta ned både gemenskapen och kulturen. På det makroekonomiska
planet stödjer konsumtionen krafter som inte känner
till någon form av lokal anknytning och i privatlivet köper vi oss
oavhängiga från våra medmänniskor genom tekniska hjälpmedel och
elektronisk underhållning. Därtill kommer att ju mer vi är upptagna
av att skaffa oss döda materiella föremål, desto mindre plats blir det
till den levande anden och känslan i vår tillvaro. Det fullt utvecklade
konsumentsamhället sporrar människan att bygga upp sin identitet
och forma sitt liv omkring konsumtionen av varor. Paradoxen är att
vi är i allt mindre beröring med varandra och har mindre gemensamt,
även om vi som massmänniskor i vårt grundläggande liv blir mer
och mer lika. Man kan kanske säga att människan i konsumtionssamhället
har den identitetslösa ensamheten som utgångspunkt och
grundvillkor.
4
Konsumtionen av varor är det närmaste vi kommer en egentlig religiös
praxis i detta samhälle. Det finns inget budskap som har en
mer framträdande prioritering eller större lyhördhet än uppfordran
att använda pengarna och köpa. Överallt i det offentliga rummet,
i medierna och på gatan talar reklamer till oss. De berättar för oss
vad vi saknar och hur allting kan bli bättre. Var vi än vänder blicken
frestar reklam och lockar oss med bilder och ord. De lovar, att vi kan
få del i märkesvarornas emblematiska kraft och att våra liv kommer
att bli fyllda med ljus och lätthet om vi bara gör de rätta inköpen. Allt
vi behöver är pengar och om vi saknar så fattas det inte erbjudanden
om kreditkort och snabba konsumtionslån, för ingen i detta samhälle
skall behöva gå till sängs med otillfredsställd köplust. Konsumtionen
är ett tillstånd vi befinner oss i, är något som hela tiden finns i våra
tankar. Det har visserligen frivillighetens karaktär men det är också
ett slags påbud, för vad skall vi göra om vi inte konsumerar? Det
samhälle vi lever i producerar ingen annan mening eller någon an-
68