BEFRIELSE SKÖNHETENS - Igenom

5. BEDÖVNINGENS LOGIK
är vi fullkomligt desorienterade. Den rationella materialismen lämnar
oss utan andra fasta hållpunkter än den konstanta, kvävande tillväxten
i produktion och ekonomi. Det finns ingen särskild mening i det
vi företar oss. Vi försöker inte bygga upp en gemensam form. Vi
söker inte efter djupare insikt eller bemödar oss för att finna skönheten
i livet. Det finns endast ett viljelöst och konstant otillfredsställt,
materialistiskt begär som splittrar samhället och sprider människans
mentala energi för alla vindar.
Vi har vant oss vid att uppfatta den materiella kapplöpningen
som en lagmässig och oundviklig utveckling i mänsklighetens
evolution, men denna förståelse av historien är en idé som blev till
ganska nyligen i samband med kapitalismen och den gryende industrialismen.
Vid denna tidpunkt börjar vi forma en berättelse om
människan, där vårt ursprung beskrivs som ett träsk av elände, där
våra förfäder levde i ett tillstånd av nöd, okunskap och rädsla. Det
stora civilisatoriska projektet kunde därför presenteras som en entydigt
ädel strävan för att förbättra människans materiella levnadsstandard.
Det skulle emellertid visa sig att den epok som skapades med
den industriella revolutionen kom att producera de värsta och mest
förnedrande livsvillkor människan hittills hade upplevt. Det gällde
inte minst för det industriproletariat och de lantarbetare som utgjorde
största delen av befolkningen. Sedan har förhållandena ändrats en
del, men man kan ändå diskutera hur och på vilket sätt människans
villkor har förändrats genom tiden. Om mänskligt lidande till exempel
är något som låter sig kvantifieras så betyder det att lidandet är
större nu än någonsin tidigare, helt enkelt för att det aldrig levt så
många människor i världen som idag. Bara antalet människor som
lider av svält är idag lika stort som världens samlade befolkning runt
år 1800 (se dessutom kap. 18 och 21). Oavsett hur det förhåller sig
med detta utvecklingsperspektiv, råder det emellertid ingen tvivel om
att de rika länderna för länge sedan uppnått en levnadsstandard som
borde kunna tillfredsställa varje behov och ännu mer. Redan på 1960talets
mitt blev det allmänt utbrett i Danmark att prata om att vi levde
i ett överflödssamhälle. Vi hade genomgått en rad år med oavbruten
ekonomisk tillväxt och den fattigdom som nu fanns var uteslutande
resultatet av dålig fördelning av de ekonomiska tillgångarna. Det stora
63